Skip to main content

Full text of "Göteborgs högskolas årsskrift"

See other formats 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  1 


Go 


UNIVERSITY 


8 


e 


THE  LIBRARY 

OF  THE 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GOTEBORGS  HOGSKOLAS 


BAND 


ÅRSSKRIFT 


XXVII 


1921 


UTGIFVEN  PÅ  BEKOSTNAD  AF  HÖGSKOLANS 

GlJSTA  F-  A I  )OLFS  FON 1 > 


ö  T  E  B  «>  K  C. 
\vi:tti:r<;ri;n  \  ki;kiu:k 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


INNEHÅLL 


Norsk  kämpavisa  i  östnordisk  tradition.  Ett  försök  till  tudel¬ 
ning  av  det  nordiska  folkvisematerialet  av  Sverker  Ek. 

Det  gotländska  i-omljudet.  Av  Nils  Carlsson. 

Swift,  swiftly,  and  their  synonyms.  A  contribution  to  semantic 
analysis  and  theory  by  Gustaf  Stcrn. 

Ars  redogörelse  i  q  20 — 1921 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSK  KAMPAVISA  I 
ÖSTNORDISK  TRADITION 

ETT  FÖRSÖK  TILL  TUDELNING  AV  DET  NORDISKA 

FOLKVISEMATERIALET 


SVERKER  EK 


GÖTEBORG  1921. 

ELÄNDERS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


I  X  X  K  II  A  1,1,: 


I  \>>sk  kampan  su  och  dansk  riddarn  sa. 

I.  K  ii  111  p  a  v  isans  norsk  a  u  rspr  u  n  g:  Analytisk  motsättning 
mellan  norsk  kämpa  visa  och  dansk  riddarvisa,  s.  i  kämpavisans  sammanhang 
med  norsk  sagotradition.  s.  \  -  kämpavisan  och  dansk  romanvisa.  s.  o. 
2.  K  ä  m  p  a  v  i  s  a  n  s  t  i  1  1  k  o  m  s  t  h  i  s  t  o  r  i  a:  Kämpavisan  och  stevet, 
>.  ;  -  Dansk  riddarvisa  i  Norge  under  i  200-talet.  s.  S  kronologin  innan- 
l or  kämpavisan.  s.  o.  Svensk  v  i  s  t  r  a  d  i  t  i  o  n  i  f  ö  r  h  a  1  1  a  n  d  e 
till  da  n  s  k  o  c  h  norsk.  s.  io. 


II  I’ i.\7/ ii  om  Haalmrd  or/i  Hake. 

I .  II  a  g  h  a  r  d  s  m  o  t  i  v  e  t  i  väst-  och  ö  s  t  n  o  r  d  i  s  k  t  rad  t  iou: 
Hendik visans  förhällande  till  Ilahorsvisau.  s.  i  •  den  förras  norska  ursprung 
s  io  •  Habor  och  Signe  i  norsk,  dansk  och  svensk  tradition,  s.  m  Saxos 
Hagbardssägen  och  västnordisk  tradition,  s.  iS  bägges  förhållande  till  Ila- 
bor  och  Signe.  s.  i»>.  2-  Ila  borsvisans  nrspru  n  g:  Hugdietrich- 
eposet  och  visan  om  Ojurde  borgegreiven.  s.  21  den  senares  förhallande  till 
Ilabors-  och  Bendiksvisorna.  s.  24  Habor  och  Signe  en  norsk  visa.  s.  25 
5  V  i  s  t  a  t  c  11  o  111  Hakes  h  ä  111  11  d:  (»rundtvigs  teori  0111  den  ur 
sprungliga  Hagbardsvisan.  s.  20  Saxos  skildring  av  Hakes  hämnd  återfin¬ 
nes  i  Hcrredagsvisan  och  som  andra  vistat  i  vissa  Bendikstexter.  s.  2 7  -  dessa 
vistexter  utgå  fran  vistalen  om  Hakes  hämnd.  s.  \i  -  tilldiktningar  i  Herre- 
dagsvisan.  s.  \2  Herredagsvisans  förhållande  till  l;riarfierd  til  (»jottland. 
s.  \\  det  ursprungliga  hämndpartict  i  Bcmliksvisan  och  dess  samman¬ 
hang  med  diktens  anda.  s.  45.  hämndpartiet  i  Habor  och  Signe  ett  län 
fran  Bendiksvisan.  s.  4.  Visan  0111  II  a  g  b  a  r  d  och  Hake:  Sam¬ 
mansättning  av  vistatarne  om  II ag bard  och  Hake.  s.  jo  spar  av  visan  i 
norska  lokalsägner,  s.  .\  1  översikt  av  visans  texthistoria,  s.  js  visans 
ställning  i  norsk  och  nordisk  tradition  s  p». 

III  I  'isan  •■m  Didnk  och  hans  k  din  par. 

Översikt  av  den  bevarade  vistraditionen,  s.  5 1 .  I.  hidrik  oc  h  hans 
k  ä  m  p  a  r  o  c  h  !>  i  d  r  i  k  s  s  a  g  a:  Visans  beroende  av  sagotexteii  s.  =,\ 
förbindelsen  med  den  svenska  kröniketexteii  sekundär,  s.  5  j  direkt  förbin  - 
delse  med  tysk  diktning,  s.  55  -  den  äldsta  formen  av  visan  st  ar  sagotexteii 

närmast,  s.  57.  j.  Didrik  o  c  h  h  a  11  s  k  ä  m  par  i  N  o  r  g  e:  Ileming- 
visans  förhållande  till  Didriksvisorna.  s.  02  Didriksvisorua  och  Färöarna  s. 
'•S  visans  ställning  i  norsk  och  nordisk  tradition,  s.  07. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IV 


SVERKER  EK 


/  I’.  Visan  om  Holger  dansk  och  /Uirman. 

I.  Visans  norska  for  in:  l)c  svenska  texternas  norska  ursprung, 
s.  (h)  —  visans  förhällande  till  Karlamagnus  saga,  s.  75.  2.  Visans 

vandring  pä  ö  st  nordiskt  o  m  r  ä  d  e:  I)e  svensk  —  danska  krö¬ 
nikorna,  s.  77  —  -  Äldsta  spår  av  visan  i  Sverige  och  Danmark,  s.  78  —  dansk 
B  en  omdiktning  av  den  norsk-svenska  texten  med  hjälp  av  Ghemens  tryck 
av  Karlamagnus  krönika,  s.  79  -  -  dansk  A  en  omarbetning  av  d.  B  med  hjälp 
av  Chr.  Pedersens  »Kong  Olger  Danskis  Kronike*.  s.  81  -  -  Dansk  och  svensk 
traditions  olika  förhållande  till  kämpavisan  s.  82. 

V.  Xnrska  kätnp avisor  i  äldre  svensk  tradition. 

I.  Svårigheter  att  fastslå  det  norska  inflytandet,  s.  83  —  adelstraditio- 
nens  vittnesbörd,  s.  84.  2.  K  ä  m  p  a  v  i  s  a  n  i  s  v  e  11  s  k  a  1 1  m  o  g  e  t  ra¬ 
di  t  i  o  n:  Flodamålningarne.  s.  85  —  Olaus  Petri  skildring,  s.  86  •  —  Rhezelius 
•Xågre  gamble  Wijsert,  s.  87  —  Peter  Rudebecks  samlingar,  s.  99  —  andra 
antikvariska  samlingar,  s.  107  —  skillingstryck,  s.  108.  3.  Undersök¬ 
ningens  betydelse:  Definitivt  bevis  för  kämpavisans  norska  ur¬ 
sprung.  s.  109  —  den  svenska  allmogetraditionens  ålder  och  självständig¬ 
het.  s.  no. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


I 


Norsk  kämpavisa  och  dansk  riddarvisa 

Efterföljande  undersökning  utgår  från  den  uppfattningen, 
att  den  i  Danmark  och  Sverige  under  1500-talet  uppdykande  be¬ 
nämningen  kämpavisor1)  egentligen  åsyftar  norska  (eller  färöis¬ 
ka)  visor,  som  först  inkommit  på  östnordjskt  område  tämligen 
sent,  huvudsakligen  under  1400-talet.  Skälet  till  att  just 
dessa  visor  fått  ett  namn  söker  jag  i  deras  främlingsskap,  ty  just 
av  denna  anledning  kommo  de  att  kännas  som  en  skarpt  avgrän¬ 
sad  grupp.  Namnet  kämpavisor  kommer  tydligen  av  att  de  i  vi¬ 
san  uppträdande  kallas  kämpar,  varmed  avses  sagohjältar,  van¬ 
ligen  av  övernaturliga  krafter.  Här  upptäcker  man  kämpavisans 
gammalnordiska  grundsyn,  som  kan  uttryckas  så:  vad  som  sär- 
tecknar  mannen  är  den  egna  kraften,  och  om  han  äger  den,  är  det 
skäligen  likgiltigt,  om  han  är  kung  eller  bondeson.  Typiskt  fram¬ 
träder  denna  uppfattning  i  Hemingen  og  Harald  kongen,  GnI'  70, 
där  bondsonen  övervinner  kungen  i  alla  idrotter  och  även  mora¬ 
liskt  höjer  sig  över  den  yttre  maktens  representant.  Att  visor  så¬ 
dana  som  denna  fasthållits  av  den  norske  bonden  till  1800- talets 
mitt  och  än  senare  innebär  intet  förvånande,  ty  de  ha  diktats 
utifrån  en  livsuppfattning,  som  ned  genom  tiderna  oförändrat  va¬ 
rit  hans. 

Mot  den  norska  kämpavisan  står  den  danska  riddarvisan  som 
den  andra  klart  särpräglade  folkvisetypen.  Med  riddarvisan 
kommer  man,  som  namnet  antyder,  till  en  verklig  överklassdikt¬ 
ning  av  utpräglad  medeltidskaraktär.  Påfallande  är  vilken  roll 
kungafamiljen  spelar  i  historiska  danska  visor,  och  vissa  av  dessa, 
t.  ex.  bröllopsvisorna,  kunna  tydligen  kallas  ren  hovdiktning. 
Den  ridderliga  miljö  visorna  skildra  är  vanligen  hämtad  direkt  ur 

l)  Uttrycket,  så  vitt  jag  vet,  först  använt  av  Chr.  Pedersen  i  företalet  till  Ol- 
ger  Danskes  Kronike.  1534,  DgF  I  s.  384. 

Gö/eb.  Högs  k.  Arsskr.  XXVII:  /.  1 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


2 


SVERKER  EK 


samtidslivet,  vilket  antyder,  att  dessa  visor  tillkommit  innanför 
riddarklassen.  Stilen  är  genomgående  hövisk,  och  det  är  typiskt, 
att  intresset  i  visorna  ej  ligger  i  själva  handlingen,  som  ofta  är  ste¬ 
reotyp,  utan  i  de  uppträdande  personernas  tal;  den  som  kan  läg¬ 
ga  sina  ord  väl  är  dessa  visors  hjälte,  och  snarrådighet  skattas  hög¬ 
re  än  övernaturlig  styrka.  Att  dessa  visor  medeltiden  igenom 
kvarstannat  innanför  adeln  ådagalägga  1500-  och  1600-talens  vis¬ 
böcker,  som  praktiskt  taget  innehålla  hela  den  danska  vistraditi¬ 
onen.  En  stor  del  av  den  allmogetradition,  som  på  Jylland  upp¬ 
tecknats  vid  1800-talets  mitt  och  senare,  sammanhänger  så  nära 
med  de  gamla  adelsvisböckernas  överarbetade  texter,  att  de  med 
säkerhet  knnna  betecknas  som  adelsvisor,  som  från  herrgården 
vandrat  ner  till  torparstugan.  En  annan  avsevärd  del  av  dansk 
bondetradition  har  i  nvare  tid  vandrat  över  från  Sverige,  där  de 
lägre  samhällsklasserna,  särskilt  vid  de  stora  folkfesterna  kring 
jul  och  midsommar,  sjungit  egna  visor  hela  medeltiden  igenom. 
När  Schiick  kallar  »balladen  en  i  varje  tum  aristokratisk  dikt»1) 
så  är  det  fullt  riktigt  om  den  danska  riddarvisan  men  endast  del¬ 
vis  träffande  om  svensk  folkvisa  och  alldeles  oriktigt  om  den  nors¬ 
ka  kämpavisan. 

Till  sin  komposition  är  den  danska  riddarvisan  klar  och  över¬ 
skådlig  och  äger  en  målmedveten  enhetlighet,  som  den  västnor- 
diska  visan  vanligen  saknar.  Man  kan  också  formulera  förhållan¬ 
det  så,  att  balladgenrens  inneboende  möjligheter  uttryckas  renast 
i  riddarvisan.  Då  detta  klart  framgår  av  Steenstrups  beundrans¬ 
värda  analys,2)  behöver  jag  här  ej  uppehålla  mig  vid  några  belägg. 
Kämpavisan  lever  i  stället  på  de  märgfulla  och  målande  detaljer¬ 
na,  och  det  enskilda  uttrycket  har  ofta  en  träffsäkerhet,  som  ver¬ 
kar  gammalnordisk.  Just  därför  att  berättelsestilen  äger  denna 
episka  bredd  och  uttrycksfullhet,  kan  den  svälla  ut  över  alla  grän¬ 
ser  i  gigantisk  formlöshet.  Karakteristiskt  är,  att  kämpavisorna 
merendels  sönderfalla  i  fristående  viståtar,  alldeles  som  den  väst- 
nordiska  sagan.  Detta  kan  ännu  klart  studeras  i  de  färöiska  tex¬ 
terna  men  är  mindre  framträdande  i  de  norska,  vilka  kommit  till 
oss  antingen  som  lösbrutna  fragment  nr  större  enheter  eller  som 

*)  Illustrerad  svensk  litteraturhistoria.  I,  2  uppl.  s.  205;  Jfr  Svensk  litteratur¬ 
historia.  i.  s.  m — 15. 

2)  Vore  l;olkcviser  fra  Middelaldcrcn.  Klivn  1S91. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOk  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


3 


lösa  episoder  utan  egentliga  övergångar.  Redan  denna  klyvnings- 
process  är  karakteristisk  för  den  ursprungliga  kompositionen. 
Medan  den  dansksvenska  riddarvisan  nöjer  sig  med  en  eller  två  liu- 
vudscener,  har  den  norska  vanligen  en  hel  rad  självständiga  epi¬ 
soder,  något  som  föranlett  Liestol  och  Moe  att  i  sin  restituerade 
upplaga  »Norske  Folkeviser  fra  Middelalderen »,  Kristiania  1912, 
markera  underavdelningar  med  siffror,  vilka  kunna  stiga  till  nio 
eller  tio.  Tydligt  är,  att  kämpavisans  stil  egentligen  är  en  sago¬ 
stil  överförd  i  balladvers,  och  till  grund  för  dessa  visor  ligger  ock¬ 
så  nästan  undantagslöst  en  muntlig  eller  skriftlig  saga. 

Såtillvida  har  kämpavisans  sammanhang  med  äldre  litterär 
tradition  alltid  varit  erkänt,  att  man  återfunnit  visornas  ämnen 
antingen  i  den  gammalnordiska  litteraturen  eller  i  den  kontinen¬ 
tala  riddarepiken.  Grundtvig  ansåg  emellertid,  att  visornas  käl¬ 
lor  voro  antingen  stavrimmade  kväden  eller  invandrade  låg¬ 
tyska  visor.  Teorien  om  de  äldre  stavrimmade  kvädena  har  re¬ 
dan  i  viss  utsträckning  bekämpats  av  Bugge1),  fastän  han  i  sin  ung¬ 
dom  gav  den  dess  starkaste  stöd  genom  att  tillsammans  med 
Grundtvig  påvisa  sambandet  mellan  Ungen  Svejdal,  DgF  70,  och 
Svipdagskvädena.  Givetvis  kan  detta  sammanhang  lika  gärna 
vara  indirekt  som  direkt,  och  en  lösning  i  den  förra  riktningen  sy¬ 
nes  möjlig  att  påvisa  i  ett  likartat  fall.  Den  norsk-färöiska  visan 
om  Sigurd  sven,  vars  bevarade  källor  man  måste  saminanflika  ur 
sagor  och  kväden,  tyckes  kunna  få  en  enhetlig  förklaring  genom 
den  av  Finnur  Jonsson  framkonstruerade  Sigurdarsaga2).  Grundt- 
vigs  teori  om  lågtvska  visor,  behandlande  gestalter  ur  Did- 
rikscykeln  men  även  ett  ämne  som  Holger  Dansk  och  Burman, 
fick  en  avgjord  motståndare  i  Gustav  Storm3),  som  i  stället  hän¬ 
visade  till  de  norska  sagobearbetningarna  av  samma  stoff.  Han 
försvagade  visserligen  sin  egen  ståndpunkt  genom  att  i  stället  fin¬ 
originalen  åberopa  svenska  och  danska  bearbetningar  som  de  när- 

l)  Knut  J.irstol  gör  i  Norske  trollvisor  og  liorrone  sogor,  Kristiania  1015.  s. 

5,  en  värdefull  sammanställning  av  ett  uttalande  av  (»rundtvig.  DgF  III,  s. 
*00,  och  ett  av  Bugge.  DgF  IV,  s.  7 bz. 

*)  Aarboger  for  nordisk  ( ddkyndighed,  1  1 7.  s.  10  ff.;  jfr  //.  Dr  Dnor,  Die  fä- 
röischcn  Liedcr,  Heidelberg  i<;iS,  s.  17  lf. 

•')  Sagnkredsenc  0111  Karl  den  store  og  Didrik  af  Hem.  Krisliuniu  1-S74,  s 
löo.M  1. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


4 


SVEKKEK  EK 


maste  utgångspunkterna.  Härigenom  kom  han  att  framilytta 
kämpavisornas  tillkomsttid  så  långt,  att  Grundtvig  genom  en  c- 
nergisk  och  i  inånga  avseenden  beundransvärd  polemik1)  lycka¬ 
des  tillfälligtvis  tillvinna  sig  segern,  men  så  småningom  har  dock 
Storms  mening  återupptagits  om  än  i  mera  modifierad  form.  lin 
av  uppgifterna  för  föreliggande  undersökning  är  att  precisera  för¬ 
hållandet  mellan  Didrik  och  hans  kämpar  och  Didrikssagan  liksom 
ut-  och  omformningen  a\  Holger  Dansk  och  Burman  med  hjälp 
av  Karlamagnus  sagas  norska  och  danska  text  samt  den  danska 
ITolgerskrönikan. 

Den  vid  sidan  av  kämpavisan  viktigaste  mellanformen  mel¬ 
lan  fornnordisk  och  medeltida  litteratur  är  den  s.  k.  fornaldarsagan, 
och  en  ny  inblick  i  denna  genres  uppkomst  och  växt  lämnade  Axel 
Olrik  i  Kilderne  til  Sakses  Oldhistorie,  i — 3,  Kobenhavn  1892 — 1)4. 
Han  kunde  därvid  påvisa  en  primitivare  form  av  muntlig  fornal- 
darsaga,  vilken  han  bestämde  som  norsk.  I  enskilda  fall  har  han 
antytt  denna  sagoforms  sammanhang  med  norska  kämpavisor, 
synpunkter  som  han  i  detalj  motiverad  form  genomfört  i  vissa  in¬ 
ledningar  till  danska  romanvisor.  Tyvärr  kom  han  aldrig  att  när¬ 
mare  sysselsätta  sig  med  kämpavisan,  varför  han  icke  heller  upp¬ 
tagit  försöket  till  samma  tudelning  av  folkvisan  som  av  Saxos 
källor.  Intresset  för  Danmarks  Heltedigtning  har  väl  också  med 
aren  så  fångat  honom,  att  han  miste  den  fulla  känslan  för  det 
västnordiska  inslagets  dominerande  betydelse.  Olrik  har  på  ett 
tidigt  stadium  av  sin  utveckling  mottagit  en  djupgående  väckelse 
från  den  mera  genom  samtal  än  genom  böcker  verksamme  store 
norske  sagoforskaren  Moltke  Moe,2)  och  det  är  därför  naturligt,  att 
en  gemensam  lärjunge  till  dessa  bägge  banbrytande  forskare,  Knut 
Liestol,  i  Norske  trollvisor  og  norrone  sogor  dragit  konsekvenser¬ 
na  av  den  nya  synen  på  visornas  förhållande  till  sagorna.  Med 
klok  begränsning  uppehåller  sig  Liestol  företrädesvis  vid  de  nors¬ 
ka  trollvisorna,  vars  ursprungsort  är  tämligen  oomtvistlig,  och 
vars  sammanhang  med  fornaldarsagan  därför  får  en  sådan  natur¬ 
lig  förklaring.  Denna  monografiskt  genomförda  undersökning  ut¬ 
gör  bokens  fasta  kärna,  men  därtill  sluter  sig  ett  kapitel  om  »Ym- 


')  DgF  IV,  särskilt  s.  5X0-95.  623-79.  781-83. 
2)  Jfr  Olrik  i  Danske  Studier  1915,  s.  1-55. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION 


se  undre  visor  og  sogor»,  där  Idestol  kommer  in  pa  vissa  visors 
sammanhang  med  norska  eller  isländska  sagobearbetningar  av 
europeisk  medeltidse  pik.  Idestol  undviker  dock  att  ta  ställning  i 
den  Storni-Grundtvigska  striden  och  förbigår  sålunda  samtliga 
där  behandlade  visor.  Xär  han  företrädesvis  stannar  vid  de  ännu 
bevarande  norsk-färöiska  visorna,  sa  vinner  han  därmed,  att  un¬ 
dersökningen  far  en  naturlig  fasthet,  som  icke  vedervågar  de  sä¬ 
kert  vunna  resultaten.  Att  han  emellertid  syftar  längre  än 
undersökningen  egentligen  sträcker  sig  framgår  av  följande 
sluttes:  »Heimstaden  for  den  folkevisediktingi,  som  bygg- 

jer  paa  sogor,  er  Xorig  og  Ineroyarne  ».*)  Jng  anser  mig  en¬ 
dast  omskriva  denna  sats  i  dristigare  form.  när  jag  hävdar, 
att  den  nordiska  kämpavisan  helt  och  hållet  tillhör  dessa 
båda  länder,  framför  allt  det  förra.  Men  så  vidgad,  beho¬ 
ver  också  tesen  en  ny  motivering,  och  särskilt  fordras  en 
monografisk  undersökning  av  de  tre  kämpavisor,  som  pä 
östnordiskt  område  spelat  den  största  rollen,  nämligen  visorna 
om  Habor  och  Signe,  Didrik  och  lians  kämpar  och  Holger  Dansk 
och  Burman.  Av  dessa  har  särskilt  den  förstnämnda  enstämmigt 
räknats  som  en  av  den  danska  folkvisans  prydnader,  och  både 
sagotradition  och  vistradition  äro  sä  bevarade,  att  de  naturligt 
understödja  denna  mening.  Det  är  kanske  inte  för  mycket  sagt, 
att  Danmarks  anspråk  pa  andel  i  kämpavisans  framväxt  star 
och  faller  med  visan  om  Habor  och  Signe.  Kunna  vi  verkligen 
bevisa,  att  den  är  norsk,  så  behöva  vi  väl  kontrollera,  att  de  and¬ 
ra  kämpavisoma  pa  östnordiskt  område  äga  samma  ursprung,  men 
undersökningens  utgång  är  egentligen  på  förhand  given. 

1,’nder  slutredigeringen  av  denna  inledning  har  jag  fått  Knut 
Liestols  nyutkomna  folkupplaga  av  Xorske  folkevisor  i  min  hand. 
I  upplagans  inledning  förekommer  följande  viktiga  uttalan¬ 
de:  '>Sjolve  riddarlivet  vann  aldri  retteleg  inngang  i  Xorig.  Den 
ytre  bunaden  med  riddarar,  kniktar  (g  dilikt  er  ofte  berre  noko 
som  hev  fylgt  med  visone  utanfrå.  Kin  må  scgja  at  i  det  heile 
er  det  k  j  e  m  p  e  1  i  v  e  t  som  er  skildra,  anten  so  emnet  er  teke 
or  det  roynlege  livet  eller  lånt  fra  eldre  diktingar. »'-)  Överens- 


'i  a.  a.  s. 

2i  a.  a.  Kristiania  s.  iS-j«d 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


6 


SVEKKER  EK 


stämmelsen  med  min  framställning  är  naturligtvis  inte  tillfäl¬ 
lig  och  beror  väl  på  att  synpunkten  egentligen  ligger  gömd  i  Id¬ 
estols  äldre  avhandlirg. 

Med  den  ovan  gjorda  bestämningen  av  den  norska  kämpa- 
visan  får  denna  en  viss  likhet  med  den  danska  romanvisan,  ty 
bägge  behandla  litterärt  episkt  stoff  i  visor  av  påfallande  längd. 
Romanvisans  urvattnade  riddarvisestil  har  gjort,  att  man  hit¬ 
tills  betraktat  denna  genre  som  en  ren  dekadensprodukt.  Den 
skulle  ha  uppkommit  så,  att  man  i  de  traditionella  formel¬ 
stroferna  inarbetat  nytt  stoff,  som  hämtats  från  litterära  källor, 
då  den  gamla  uppfinningsförmågan  svek.  I  omarbetningen  av 
gamla  visor,  särskilt  sammanförandet  av  Marsk  Stigvisoma  till 
en  enda  lång  visa,  bevittna  vi  en  sådan  den  gamla  folktraditio¬ 
nens  överblomstringsprocess.  Ha  nu  de  norska  kämpavisorna 
inkommit  till  Danmark  under  1400-talet,  så  ha  de  tydligen  också 
kraftigt  befordrat  denna  utveckling.  Motsatsen  mellan  kämpa- 
visa  och  romanvisa  är  väl  estetiskt  ofta  starkt  framträdande, 
men  man  måste  därvid  ihågkomma,  att  romanvisans  manierera¬ 
de  stil  blott  är  ett  glitter  på  ytan,  som  man  ej  bör  tillmäta  allt¬ 
för  stor  vikt.  Bortser  man  från  stilen,  blir  likheten  med  kämpa- 
visan  uppenbar;  flera  danska  romanvisor  äro  i  själva  verket  in¬ 
genting  annat  än  förklädda  kämpavisor.  Detta  är  t.  ex.  fallet 
med  Ismar  och  Benedikt,  DgF  474,  bakom  vilken  ligger  den  ut¬ 
förliga  norska  formen  av  Bendiksvisan,  ett  förhållande  som  re¬ 
dan  uttömmande  belysts  av  Olrik.  En  rationell  undersökning 
av  de  många  återstående  till  Norge  förlagda  romanvisorna  skul¬ 
le  nog  ådagalägga,  att  de  flesta  hörde  hemma  där.1)  I  min 
undersökning  av  den  norska  kämpavisan  om  Holger  Dansk  och 
Burman  visar  jag,  hur  den  i  Danmark  under  1500-talet  under¬ 
kastats  upprepade  bearbetningar,  tills  den  blivit  den  »Ridder¬ 
lighedens  Vise  mere  end  nogen  anden, »  som  Olrik  så  välta¬ 
ligt  analyserat  i  inledningen  till  Danske  Folkeviser  i  Udvalg. 

Genom  dessa  överarbetningar  blir  det  i  dansk  tradition  svårt  att 
i  de  konkreta  fallen  skilja  roman-  och  kämpavisa  åt.  Sålunda  räk¬ 
na  både  Grundtvig  och  Olrik  den  danska  formen  av  Habor  och 
Signill  till  kämpavisorna,  ehuru  den  delvis  röjer  spår  av  en  t.  o. 

*)  Jfr  inledningen  till  DgF  478,  C.11F  s.  3-4,  Kolsrtid  i  Maal  og  Minne,  1919  s 
129-46  samt  min  behandling  av  DgF  473  och  479  i  följande  kapitel. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


7 


m.  något  överförfinad  riddarvisestil.  Schiick  placerar  den  där¬ 
för  »på  gränsen  emellan  de  gamla  balladerna  och  romanvisan»1), 
och  jag  måste  fasthålla  denna  karakteristik,  blott  utbytande  det 
obestämda  »balladerna»  mot  »kämpavisorna ». 

*  * 

* 

Vilja  vi  fullt  förstå  anledningen  till  att  den  norska  kämpa- 
visan  kom  att  spela  en  så  stor  roll  i  östnordisk  tradition,  måste 
vi  söka  tränga  in  i  dess  tillkomsthistoria,  en  fråga,  som  ännu  ej 
kan  anses  vara  tillräckligt  utredd.  Moltke  Moe  har  framställt 
den  teorien,  att  den  äldsta  nordiska  dansvisan  var  en  lyrisk  en- 
strofing  på  fyra  vers,  sådan  som  vi  känna  den  från  två  citat  ur 
isländska  sagor  och  i  ännu  levande  form  som  norskt  gamlestev.2) 
Jag  anser,  att  R.  Steffen  3)  bevisat,  att  sådan  enstrofig  lyrik  ock¬ 
så  funnits  på  östnordiskt  område,  även  om  den  där  aldrig  spelat 
nagon  större  roll  och  säkert  mycket  tidigt  — för  Danmarks  vid¬ 
kommande  redan  vid  noo-talets  mitt  —  haft  episka  riddarvi- 
sor  vid  sin  sida.  På  västnordiskt  område  har  vikingatidens  lit¬ 
terära  tradition  varit  mycket  starkare,  och  därför  fick  den  nya 
dansvisan  längre  behålla  sin  elementära  form.  Då  enstrofingen 
odlades  ensam,  kommo  dess  möjligheter  att  utvecklas  så  mycket 
rikare.  Stevens  stil  visar  ofta  prov  på  en  beundransvärt  kraftig 
detalj  konst,  och  vanligen  äro  kämpavisans  enskilda  strofer  ut¬ 
formade  med  samma  goda  insikt  i  hantverket.  Egendomligt 
nog  framträder  det  senare  förhållandet  bäst  vid  studiet  av  gam- 
lesteven,  ty  ju  längre  forskningen  sysselsätter  sig  med  dem,  ju  flera 
kan  den  inrangera  som  fragment  av  gamla  kämpavisor,  och  des¬ 
sa  lösa  strofer  äro  vanligen  lika  fast  timrade  som  de  ursprungli¬ 
ga  steven.  Då  den  norska  kämpavisan  renodlar  episoden  på  helhe¬ 
tens  bekostnad,  beror  det  väl  innerst  på  att  den  enskilda  strofen 
från  början  haft  en  självständig  betydelse. 

Att  kämpavisan  stöpts  i  en  stil,  som  präglats  av  stevet,  sy¬ 
nes  mig  därför  oomtvistligt,  och  det  är  redan  karakteristiskt,  att 
den  fvrlinjiga  versen  så  avgjort  dominerar  i  kämpavisan.  Lik- 

*)  Illustrerad  sveusk  litteraturhistoria,  i,  2  uppl.  s.  253. 

*)  Norske  Folkeviser  fra  Middelalderen.  s.  1-3. 

*)  Enstrofig  nordisk  folklyrik.  Sthm  i8c>8. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


väl  är  (let  klart,  att  övergången  fran  den  ena  formen  till  den 
andra  befordrats  av  någon  form  av  vandrande  episk  ballad,  och 
det  kan  inte  råda  något  tvivel  om  att  det  framför  allt  är  den  dan¬ 
ska  riddarvisan,  som  spelat  denna  förmedlande  roll. 

I  inledningen  till  tredje  bandet  av  Danmarks  gamle  Folke- 
viser  har  Grundtvig  mest  konsekvent  genomfört  sin  nu  övergiv¬ 
na  tes  om  kämpavisan  men  samtidigt  lämnat  några  skarpsinniga 
iakttagelser  om  de  historiska  danska  riddarvisorna,  vilka  knap¬ 
past  vunnit  förtjänt  uppmärksamhet.  Han  sätter  den  historiska 
riddarvisans  blomstringsperiod  till  tiden  1150 — 1300,  vilket  nog 
bör  utsträckas  till  1350.  De  av  dessa  danska  visor,  som  vandrat 
ut  över  Norden,  äro  blott  de  äldsta  och  tillhöra  tiden  1150— 1223. 
Detta  är  Yaldemarernas  storhetstid  men  också  tidpunkten  för 
Danmarks  största  insats  i  medeltidslitteraturen  genom  Saxos 
Gesta  danorum.  Just  da,  när  Danmark  stod  på  höjden  av  yttre 
och  inre  makt,  var  det  naturligt,  att  man  helt  skulle  upptaga  den 
nya  höviska  dansvisan  och  genom  den  lata  samtiden  inträda  i 
litteraturen  alldeles  sä,  som  den  gör  det  i  Saxos  verk.  Att  denna 
visa  samtidigt  skulle  strömma  ut  över  Norden  är  endast  i  sin  ord¬ 
ning;  först  har  den  väl  kommit  till  Sverige  och  så  vidare  över 
Norge  till  Färöarna  och  Island.  Att  vandringen  just  följt  denna 
väg  framgår  av  flera  skäl.  Sålunda  har  Schiick  kunnat  visa1), 
att  en  isländsk  uppteckning  av  DgF  121  vandrat  över  Sverige 
och  där  sjungits  på  1260-talet  om  den  svenske  Valdemar  och  hans 
drottning  Sofia.  I  Edda  IV  har  Liestol  utrett,  att  några  av  de  äld¬ 
sta  danska  visorna,  sådana  som  Klveskud,  från  Norge  kommit  ö- 
ver  till  Island  och  Färöarna.  Går  man  över  till  de  äldsta  histo¬ 
riska  visorna  i  Sverige  och  Norge,  påträffar  man  flera,  som  röja 
påverkan  av  än  äldre  danska.  Detta  är  sålunda  fallet  med  de  nors¬ 
ka  visorna  Kong  Eirik  og  Hugaljo,  G11F  180  (jfr  DgF  135)  och 
Kongssonen  av  Norigs  land,  G11F  184  (jfr  DgF  139).  Jämte 
fem  andra  visor  besjunga  dessa  historiska  händelser  i  Norge  frän 
omkr.  1300,  och  då  tycks  denna  slags  visa  haft  en  kort  blomst- 
ringstid.  Utom  dessa  känner  man  en  enda  på  Island  bevarad 
visa,  som  besjunger  en  historisk  händelse  i  Norge,  men  denna  är 
så  tidig  som  från  1206.  Det  synes  111ig  av  Liestols  och  andras2) 


l)  T’r  gamla  papper.  Fjärde  serien,  s.  56-84. 

*)  Maal  og  Minne.  1914,  s.  1S1-203.  1915.  s.  233  och  1916,  s.  32-39. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPA  VISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  Q 

utredningar  franiga,  att  denna  visa  snarare  vilar  pa  i  Bohuslän 
bevarade  släkttraditioner  än  pa  direkta  samtidsintryck,  och  man 
synes  därför  kunna  fasthälla,  att  den  tillkommit  under  1200-ta- 
iet  i  gränslandskapet  till  Danmark  och  Sverige.  Olrik  har  utan 
att  känna  visans  historiska  underlag  antagit,  att  den  inspirerats 
Iran  en  dansk  riddarvisa,  DgF  324,  och  så  vitt  jag  ser,  finns  det 
ingen  anledning  att  frångå  denna  uppfattning. 

Om  den  danska  riddarvisan  aldrig  kom  att  sia  några  djupa 
rotter  i  Norge,  berodde  detta  säkerligen  på  att  den  medeltida  rid- 
darkulturen  aldrig  vann  något  egentligt  insteg  där.  Först  när  fol¬ 
ket  under  1300-talet  på  allvar  kom  att  överföra  sin  egen  sagoskatt 
i  kämpavisans  form,  fick  folkvisediktandet  verklig  fart.  Olikhe¬ 
terna  mellan  riddarvisan  och  de  egentliga  norska  trollvisorna  äro 
dock  alltför  stora,  för  att  utvecklingen  skulle  kunnat  ga  sa  språng¬ 
vis.  Jag  tänker  mig  förloppet  sa,  att  inan  vid  1200-talets  slut  bör¬ 
jat  att  i  visform  omsätta  de  europeiska  riddarsagorna  sådana  som 
Karlamagnus  saga,  Didriks  saga  av  Bern  och  Tristramssaga.  Hu¬ 
vudepisoderna  i  dessa  återfinner  man  i  visorna  Roland  fell  pa  Rus- 
sarvollen,  GnF  75,  Didrik  och  lians  kämpar  samt  i  det  på  Island 
bevarade,  säkerligen  ursprungligen  norska  Tristrams  kvaedi,  lsl. 
Fornkv.  23.  Om  den  första  av  dessa  visor  skriver  Liestol  a.  a. 
s.  245:  »Rolandsvisa  hev  ein  so  forn  daam  som  nokor  annor 
kjempevise,  so  I10  kann  ikkje  vera  mykje  yngre  enn  1300».  Den 
tidiga  dateringen  av  visorna  om  Didrik  och  hans  kämpar  har  jag 
i  min  undersökning  om  dem  närmare  motiverat.  Den  norska  Ben- 
diksvisan,  vilken  Moe  och  Liestol  något  tidigt  vilja  datera  till 
1300-talets  mitt,  förråder  inverkan  från  Tristrams  saga,  eller  kan¬ 
ske  hellre  från  ett  par  därifrån  utgående  visor,  varav  Tristrams 
kvaedi  skulle  vara  den  senare.  Att  Tristrams  kvaedi  rätteligen 
bör  ha  en  föregående  viståt,  blir  ganska  troligt,  när  man  läser  Ax¬ 
el  Olriks  omdöme,  DgF'  VIII  s.  30  ff.:  »Ganske  imod  Folkeviser- 
nes  saedvanlige  Maade  forudsaetter  den,  at  Tilhorerne  paa  For¬ 
hand  kender  Forholdet  imellein  alle  de  optraedende  Personer». 
Som  en  fjärde  samtida  visa  betecknar  jag  den  i  undersökningen 
om  Hagbardsvisan  utförligt  omnämnda  Gjurde  Borgegreiven, 
Gnl'  124,  vilken  går  tillbaka  pä  tysk  spielmansdiktning.  Betrak¬ 
tar  man  dessa  visor  som  en  grupp,  får  man  fram  en  diktning,  som 
rör  sig  i  ridderlig  miljö  och  sysslar  med  krig  och  dustritt  eller  oek- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IO 


SVERKER  EK 


så  med  trotsig  kärlek,  som  varken  frågar  efter  make  eller  fader. 
Allt  detta  har  samtidigt  fått  en  detaljrik  episk  gestaltning  av  o- 
tvivelaktig  norskt  kynne.  H-är  tror  jag,  att  vi  fått  fram  den  älds¬ 
ta  typen  av  norsk  kämpavisa,  vilken  ännu  behåller  kontakten 
med  riddarvisan,  samtidigt  som  den  banar  vägen  för  den  typiska 
norska  trollvisan.  Fastän  Draumkvaedet,  GnF  49,  alltid  kom¬ 
mer  att  behålla  en  plats  för  sig,  får  det  genom  sin  förbindelse  med 
europeisk  visionsdiktning  närmare  beröring  med  denna  grupp, 
och  det  går  därför  väl  ihop,  att  Moltke  Moe  kunnat  datera  det  till 
1200-talets  senare  hälft.1) 

Närden  norska  kämpavisan  under  1300-talet  började  behandla 
fornaldarsagan,  kom  den  hastigt  att  uttömma  dess  obetydliga  for¬ 
melskatt,  och  detta  hade  till  följd,  att  den  själv  ganska  hastigt 
stelnade.  De  många  omarbetningar  av  Hagbards-  och  Hakemo¬ 
tiven,  som  vi  i  följande  undersökning  komma  att  lära  känna,  ge 
en  god  inblick  i  denna  ofta  starkt  mekaniserade  process.  På  sitt 
vis  var  nog  denna  kämpavisa,  som  ju  endast  är  ett  sista  skott  på 
en  nästan  utlevad  litteratur,  rätt  maniererad,  när  den  inkom  till 
»Sverige  och  Danmark,  och  det  är  inte  så  underligt,  att  den  under 
den  danska  vistraditionens  övermäktiga  pressning  många  gånger 
hastigt  förvandlades  till  romanvisa.  Dessförinnan  hade  dock  den 
norska  kämpavisan  hunnit  utveckla  en  storslagen  livsuppfatt¬ 
ning  och  en  icke  mindre  beundransvärd  stark  och  obunden  form, 
vilken  inte  vunnit  minst  anklang  i  Sverige. 

*  * 

* 

Min  i  det  föregående  utvecklade  åsikt  om  förhållandet  mel¬ 
lan  dansk  riddarvisa  och  norsk  kämpavisa  har  egentligen  utfor¬ 
mats  under  studier  av  den  svenska  vistraditionen.  Som  gränsland 
både  till  Danmark  och  Norge  kom  Sverige  att  först  mottaga  den 
danska  riddarvisan  under  dess  stora  expansionstid  omkring  1200 
och  sedan  den  norska  kämpavisan,  när  den  omkring  1400  i  större 
antal  sökte  sig  ut  över  landets  egna  gränser.  Vår  vistradition  har 
aldrig  kunnat  frigöra  sig  från  det  ursprungliga  beroendet  av  dans- 

J)  Afhandliuger  viede  Sophus  Bugges  Minde,  1908,  s.  245 — 57.  Halvdan  Kohl 
har  sammanställt  de  försök,  som  framkommit,  att  datera  norska  fokvisor  i 
Folkminne-vitskap,  s.  244  i  Norsk  historisk  videnskap  1869 — 1919,  Krist.  1920. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


II 


ka  riddarvisor,  varför  man  har  rätt  att  tala  om  en  ganska  enhet¬ 
lig  östnordisk  tradition.  A  andra  sidan  var  riddarvisestilen  ej  så 
införlivad  med  svensk  egenart,  att  den  här  i  landet  kunde  bjuda 
den  norska  kämpavisan  ett  verkligt  motstånd  och  omforma  den 
efter  den  äldre  visstilen.  Både  danska  och  norska  visor  föreligga 
sålunda  rätt  oförändrade  i  svensk  vistradition;  därför  kan  man 
här  allra  bäst  fastslå  de  olika  inslagens  betydelse  och  de  enskilda 
visornas  stamort. 

Man  måste  av  det  föregående  närmast  draga  den  slutsatsen,  att 
den  svenska  vistraditionen  saknar  djupare  egenart.  Nu  bör  man 
också  ihågkomma,  att  våra  bästa  medeltidsskalder  inte  i  likhet 
med  danskar  och  norrmän  velat  insnöra  sin  diktarbegåvning  in- 
narför  folkvisans  snäva  ram,  och  därför  äga  vi  i  Eufemiavisorna 
och  Erikskrönikan  det  enda  nordiska  försöket  att  efterbilda  euro¬ 
peisk  medeltidslitteratur  i  eposets  form,  liksom  vi  i  Biskop  Tho¬ 
mas’  och  hans  efterföljares  politiska  visor  äga  en  subjektiv  dikt¬ 
ning,  som  blir  banbrytande  för  den  senare  lyriken.  Den  svenska 
vistraditionens  värnlöshet  gentemot  både  den  danska  och  norska 
beror  också  på  våra  politiska  förhållanden.  Medan  Norge  hade 
sin  långa  havskust  med  dess  möjligheter  till  goda  sjöförbindelser 
och  Danmarks  läge  till  lands  och  vatten  erbjöd  bekväma  samfärds- 
leder  till  kontinenten,  gingo  våra  naturliga  utfartsvägar  över  ett- 
dera  landet.  Se  vi  på  de  inre  kulturförutsättningarna,  var  ju  Sve¬ 
rige  i  stort  sett  ett  bondesamhälle  som  det  norska,  men  vi  ägde  ju 
också  en  ridderlig  överklass  som  den  danska,  fastän  den  aldrig 
kom  att  få  samma  dominerande  betydelse.  Dessa  ständigt  före¬ 
liggande  möjligheter  till  kulturell  beröring  med  bägge  länderna 
ha  på  olika  sätt  gynnats  av  olika  tidsförhållanden.  Det  är  natur¬ 
ligt,  att  kontakten  med  dansk  riddarvisa  skulle  vara  livlig  i  folk- 
ungatidens  Sverige,  men  det  är  lika  naturligt,  att  den  norska  käm¬ 
pavisan  vinner  insteg  samtidigt  som  vi  under  unionstiden  få  ett 
nationellt  folkligt  parti.  Redan  utifrån  den  inre  sociala  förskjut¬ 
ningen  kunna  vi  förklara  den  stilmotsats,  som  råder  mellan  våra 
brudrovsvisor  från  1200-talet  och  våra  historiska  bygdevisor  — 
dalvisor  och  andra  —  från  1400-talet.  Min  mening  är  alltså,  att  det 
försiggått  en  brytning  i  själva  den  svenska  vistraditionen,  som  be¬ 
ror  på  inre  förhållanden,  men  som  fått  ett  mäktigt  stöd  därigenom 
att  den  äldre  förbindelsen  med  dansk  riddarvisa  särskilt  innanför 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


12 


SVERKER  EK 


all  moget  raditionen  avlösts  av  en  stark  invandring  av  norska  käni- 
pavisor.  Lör  att  rätt  fatta  den  inre  utvecklingen  är  det  sålunda  av 
största  betydelse  att  precisera  den  norska  kämpa  visans  roll  i 
svensk  vistradition,  och  det  är  utifrån  denna  insikt  jag  i  slutka¬ 
pitlet  försökt  genomföra  en  sådan  undersökning. 


II 

Visan  om  Hagbard  och  Hake 

Hagbardsmotivet  är  behandlat  i  den  företrädesvis  frän  Dan¬ 
mark  och  Sverige  kända  visan  om  Habor  och  Signe  samt  i  den 
norska  Bendiksvisan.  Av  den  senare  finnas  tvenne  former.  Den 
langa,  som  behandlar  både  det  tragiska  kärleksmotivet  och  den 
därefter  följande  brodershämnden,  är  känd  i  en  norsk,  fyra  färö¬ 
iska  samt  två  danska  texter,  vilka  samtliga  tryckts  i  DgL  474. 
Den  telemarkska  visan  om  Bcndik  og  Arolilja,  GnF  122,  slutar 
ined  de  bägge  älskandes  gravläggning;  av  den  finnas  mänga  upp¬ 
teckningar,  vilka  bearbetats  till  en  text  i  Norske  folkeviser  fra 
middelalderen  ved  K.  I.iestol  og  Moltke  Moe.  I  båda  formerna 
av  Bendiksvisan  ha  namnen  på  de  bägge  älskande  förändrats,  och 
den  för  båda  gemensamma  viståten  avviker  i  de  flesta  punkter 
frän  Hagbardsmotivet;  sålunda  saknas  förklädnadsinotivet  all¬ 
deles,  ocli  dödsmotivet  har  radikalt  omformats,  så  att  Bendik 
dör  för  svärd  och  Arolilja  av  hjärteve.  Omdiktningen  har  som 
Liestol  och  Moe  visat  skett  genom  inflytande  från  den  norska 
Tristramsagan  eller  kanske  ännu  hellre  från  därifrån  hämtade 
visor  sådana  som  den  på  Island  bevarade  Tristrams  kvseöi  (lsl. 
fornkv.  23).  Bendiksvisans  ursprungliga  sammanhang  med 
Hagbardsmotivet  framgår  klarast  av  den  långa  formen,  där  man 
åtminstone  i  många  texter  återfinner  hela  liämndemotivet  utfört 
i  nära  likhet  med  Saxos  berättelse  och  därtill  namnen  på  ett  par 
av  Hagbardssägnens  huvudfigurer.  Härmed  överensstämmer, 
att  vi  i  nästan  varje  uppteckning  av  Bendik  og  Arolilja  anträffa 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMI* AVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  13 

strofer  från  visan  0111  Habor  och  Signe;  vanligast  återkomma  de 
två  drag,  som  upptagits  i  Moes  text,  nämligen  att  Bendik  bin- 
des  med  Aroliljas  hår,  och  att  kungen  efter  bägges  död  ångrar 
sin  dödsdom  över  Bendik.1)  Det  är  värt  att  lägga  märke  till 
att  båda  dessa  drag,  varom  väst-  och  östnordisk  vistradition  äro 
ense,  saknas  hos  Saxo,  men  visserligen  också  i  den  långa  Beu- 
diksvisan. 

På  en  omväg  skall  jag  visa,  att  strofen  0111  kungens  ånger 
också  funnits  i  den  medeltida  texten  av  Bendik  og  Arolilja.  Vi¬ 
san  om  Björn  Stallare,  tsl.  Fornkv.  19,  DgF  473,  äger,  som 
Olrik  ådagalagt,  sin  renaste  form  i  den  isländska  texten  och 
dansk  A  från  1500-talet.  Den  förra,  som  endast  innehåller  elva 
strofer,  är  dock  rätt  ofullständig.  Avslutningen  berättas  där  i 
en  enda  strof,  som  vi  igenkänna  från  Bendik  og  Arolilja: 


Sunnan  undir  hallarvegg, 
(•ar  lét  hann  sitt  lif: 
en  i  ha.*ga  loptinu 
sprakk  hi«J  vsena  vif. 


Dstd.  Sunnan  fyri  kyrkja 

der  lét  han  Bendik  liv 

mitt  up  i  högelofte 

der  sprakk  hon,  hans  véne  viv. 


Denna  strof  återfinnes  i  alla  de  äldsta  danska  texterna  utom 
1),  men  A  har  i  sin  fylligare  skildring  långt  flera  överensstämmel¬ 
ser  med  Bendiksvisans  olika  versioner.  .Sålunda  kammar  Kier- 
stin  Björns  hår  före  avskedet,  tydligen  för  att  skona  det  för  rät- 
tarsvärdet,  och  samma  strof  återfinnes  i  Bendiksvisans  danska 
och  färöiska  former,  medan  draget  bevarats  ändå  åskådligare  i 
Bendik  og  Arolilja.  Efter  den  i  isländsk  form  anförda  strofen 
om  bådas  död  följer  i  d.  A  två  slutstrofer,  som  återfinnas  i  den 
senare  visan  både  hos  Landstad  och  Moe:2) 


*)  Jfr  härom  DgF  III  s.  794.  Jag  har  genom  professor  Liestol  haft  tillgäng 
till  visans  samtliga  varianter,  men  då  de  alla  peka  tillhaka  på  samma  grund¬ 
form,  har  jag  här  hållit  mig  till  professor  Moes  visserligen  ytterligt  djärva 
men  genialiska  rekonstruktion. 

2)  Här  och  i  det  följande  citerad  efter  Norske  Folkevisor.  Folkeutgåve.  19 jo, 
111  ff. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


14 


SVERKER  EK 


Björn  St  al  lare  (d.  A): 

Haffde  ieg  thett  till-forne  wist, 
gode  villie  haffde  werit  saa  sterck, 
ieg  wille  icke  haffue  ladit  wevet 

herre  Biornn  i-dag 
for  atthann  tusind  marek. 

Saa  lade  di  hannom  for  norden 

wid  den  kiercke, 
och  hinde  for  sondenn  der-wid; 
der  sprang  tho  roser  aff  begis  de- 

ris  mund 

och  spendtist  om  den  kiercke- 

kom. 


Bendik  og  Arolilja: 

Ha  eg  visst  dette  igjår, 
at  hugjen  ha  vori  so  sterk, 
inkje  ha  Bendik  silt  live  låti 
fyr  alt  de  i  verdi  er! 

Bendik  la  dei  norda  kvrkja 
og  Arolilja  sunna, 
de  voks  upp  av  deires  grefti 
tvo  fagre  liljerunnar. 


Slutstrofen  varieras  i  d.  I'  och  G  på  ett  med  den  norska  visan 
fullt  överensstämmande  sätt.  Denna  avslutning  är  ju  också  an¬ 
nars  vanlig,  men  har  i  Bendik  og  Arolilja  en  fast  plats,  därför 
att  draget  ursprungligen  berättas  om  Tristan  och  Isolde,  varifrån 
denna  visa  som  nämnts  inspirerats.  Näst  sista  strofen  finnes  både 
i  Bendiks-  och  Haborsvisorna  men  måste  här  tydligtvis  ha  häm¬ 
tats  från  den  förra,  då  d.  A  ej  annars  har  någon  beröring  med 
den  senare.  Härav  framgår  då,  att  Habors-  och  Bendiksvisorna 
redan  under  medeltiden  haft  åtminstone  denna  strof  gemensam. 

Jag  inskjuter  här,  att  de  danska  texterna  knyta  visan  om 
Björn  stallare  till  Sönderborgs  slott  (i  Jylland),  vilket  Olrik 
vill  fasthålla  som  ett  ursprungligt  drag.  Visans  förhållande  till 
Bendiksvisan  antyder,  att  den  bör  tillhöra  Norge,  och  att  den 
skrivits  tidigast  under  1300-talet.  Därmed  överensstämmer,  att 
»stallari»  är  en  gängse  titel  så  länge  det  norska  konungadömet 
varar,  medan  titeln  i  Danmark  bortlägges  redan  under  Valde¬ 
mar  Seier.  För  västnordiskt  ursprung  talar  ytterligare,  att 
dansk  F  och  G  uttryckligen  kalla  Björn  för  norrman,  och  att  vi¬ 
sans  inledningsstrof  är  känd  från  Färöarna. 

Kfter  denna  utvikning  återvänder  jag  till  förhållandet  mellan 
Bendik  og  Arolilja  och  Habor  och  Signe  och  skall  då  söka  påvisa, 
att  överensstämmelserna  gå  så  djupt  ner,  att  de  röra  vid  bägge 
visornas  komposition.  Den  senare  visan  börjar  med  en  dröm, 
som  alltid  tolkas  sa,  att  Habor  skall  vinna  sin  mö  men  efteråt 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION  15 

mista  livet;  när  förutsägelsen  gått  i  uppfyllelse,  omtalas  bäg¬ 
ges  död  i  strofer,  som  formats  med  bestämd  paralellitet  till 
stroferna  om  dödsvarslet.  Samma  paralellism  återfinnes  i  Ben- 
dik  og  Aroliljas  början  och  slut,  men  den  inledande  drömmen, 
mot  vilken  ny  norsk  tradition  tycks  hava  en  bestämd  motvilja, 
är  där  ersatt  av  en  allmän  hänvisning  till  »lagnaden  »*) .  Nedan 
sammanställer  jag  å  ena  sidan  Moes  text,  som  för  detta  parti  är 
nära  lika  med  Landstads,  å  andra  sidan  Haborsvisan  i  dess 


fullständigaste  svenska  form  (sv. 

i.  Bendik  ri  åt  Solondo, 
ville  han  sköa  moy; 
han  var  kje  lagje  til  att’e 

koma, 

difyr  so  laut  han  doy. 


2.  Bendik  ri  åt  Solondo, 
ville  han  sköa  viv; 
han  var  kje  lagje  til  att’e 

koma, 

difyr  so  let  han  liv. 


45  Utfvre  kyrkjedynm 

der  laut  han  Bendik  doy; 
i  kyrkja,  fyre  altaren, 
der  sprakk  hass  vene  moy. 

4<>.  Utfyre  kyrkjedynni 
der  let  han  Bendik  liv; 
i  kyrkja,  fyre  altaren, 
der  sprakk  hass  vene  viv. 


A)2): 

6.  Ar  t  het  tigh  til  Glädien 

lagdt, 

At  tu  skal  winna  then  Möö, 
Så  är  thet  migh  til  sorgen 

lagdt, 

För  hennes  skul  skalt  tu  döö. 

7.  Ar  thet  tigh  til  Glädien 

lagdt. 

At  tu  skal  winna  then  Wijff, 
Sa  är  thet  migh  till  Sorgen 

lagdt. 

För  hennes  skull  läter  tu  titt 

Lijff. 

59.  När  the  kommo  vthi  Rosen¬ 
lund. 

Sä  war  tå  Habor  hängdt, 
När  the  kommo  til  Buren, 
War  Signil  inne  bränd. 

bo.  När  the  kommo  vthi  Rosen¬ 
lund, 

Så  war  tå  Habor  dödh, 

När  the  kommo  til  Buren. 
War  Signil  bränd  i  glödh. 


Här  finns  en  överraskande  likhet  också  i  detaljuttrycket,  men 
den  blir  aldrig  sd  ytlig,  att  den  kan  förklaras  genom  ett  mekaniskt 


')  Om  tron  på  'lagnaden’  se  Skar.  Gamalt  or  R«etesdal  IV  s.  iz  — 

2)  Uyltén-Cavalhus  och  Stephens,  Sveriges  historiska  och  politiska  visor, 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


I!) 

utbyte  av  lånstrofer  i  yngre  tradition.  I  stället  måste  det  vara 
så,  att  den  ena  vistexten,  sannolikt  Bendiks,  från  början  efter¬ 
bildar  den  andra. 

Nu  är  det  emellertid  säkert,  att  Bendiksvisan  är  norsk.  Olrik 
liar  visat  detta  dels  från  sagohistorisk  synpunkt  (Kilderne  til 
Sakses  Oldhistoiie  II  s.  23 2),  dels  fran  en  ingående  textgransk¬ 
ning  (inledningen  till  DgF  474).  Då  hela  min  undersökning  be¬ 
kräftar  detta  resultat,  tar  jag  icke  särskilt  upp  denna  fråga.  Van 
der  Reeke  menar,1)  att  visan  ursprungligen  är  färöisk,  men  det 
enda  argument  han  anför  därför,  synes  mig  vara  betydelselöst. 
Ffter  bägge  de  danska  forskarnes  undersökning  kan  visans  väst- 
nordiska  ursprung  anses  vara  tryggat,  och  detta  är  principiellt 
det  allra  viktigaste. 

De  äldsta  norska  spåren  av  visan  om  Habor  och  Signe  finnas 
längs  Norges  kuster  i  fem  olika  lokalsägner,  för  vilka  Grundtvig 
och  Bugge  redogjort.  I)gF  I  s.  264—66,  III  s.  791 — 92,  IV  s. 
755 — 5^-  Fn  uppteckning  från  Fidsborg  av  Bendik  og  Årolilja, 
tr.  DgF  III  s.  792 — 94,  »slutter  sig  mesten  helt  igjennem  til  Hag- 
bardssagnet ».  På  sistone  har  man  också  funnit  Habbaar  aa 
Signelill  i  en  ofullständig  text  från  Telemarken.  Den  har  tryckts 
i  Norske  folkeviser  .  .  .  utgjevne  av  Rikard  Berge  1911,  och  ut¬ 
givaren  har  i  en  ytterst  detaljerad  textgranskning  ådagalagt,  att 
den  i  det  väsentliga  stammar  från  ett  danskt  flygbladstryck, 
som  kan  ha  inkommit  0111kr.  1700.  Bl ar.d  avvikelserna  nämner  jag 
blott,  att  vi  här  liksom  i  några  norska  fragment  från  andra  håll 
finna  inledningsraden  »Aa  Habbar  ong  aa  Sivar  kong».  Versen 
är  väl  känd  från  norsk  vistradition  »Heming  unge  og  Harald 
kongin»  liksom  från  färöisk  »Ulfran  ungi  og  Tiörikur  kongur», 
och  själva-  bruket  av  inrim  är,  som  van  der  Recke  ådagalagt,  a.  u. 
s.  88.  enbart  begränsat  till  västnordiskt  område.  Betänker  man,  att 
ingångsversen  är  en  slags  titel  och  därför  starkast  präglad  i 
folkets  medvetande,  blir  det  ej  osannolikt,  att  denna  vers  i  Norge 
behållit  sin  ursprungliga  medeltida  lydelse.  På  östnordiskt  om¬ 
råde  kan  man  ej  på  samma  sätt  bruka  »ung»  efter  mansnamnet, 
och  därför  är  det  naturligt,  att  ingåugsstrofen  oföränderligt 
lvder: 


*)  Folke  vises  t  lulicr.  Y  est  nordisk  Indtlydelse  i  dansk:  Danske  Studier  1907, 
s.  112  —  I  |. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION  IJ 

Habor  Kong  och  Sivar  Kong 
The  begvnte  sigh  itt  kijff, 

Thet  war  om  stolten  Signil  liten. 

Hon  war  så  wän  ett  wijff. 


I  svensk  tradition  —  liksom  ofta  i  dansk  —  kallas  Habor  an¬ 
nars  alltid  kongeson,  och  tydligt  är,  att  han  också  i  inlednings- 
strofen  borde  ha  denna  lägre  rang.  Jämställas  Habor  och  Si¬ 
var  i  ingångsraden,  kan  man  endast  uppfatta  inledningsstrofen 
sä,  att  bägge  rivaliserat  om  Signils  kärlek,  men  en  sådan  miss¬ 
visande  oklarhet  är  främmande  för  den  nordiska  folkvisan,  som 
i  stället  brukar  börja  med  en  mycket  bestämd  titulatur. 
Låta  vi  strofen  börja  som  den  norska  »Habor  ung  och  Siwar 
kung»,  så  förstå  vi  omedelbart,  att  känslorna  äro  på  den  unges 
sida  men  makten  hos  kungen,  och  då  föras  vi  genast  in  i  det 
kraftspel,  varom  visan  handlar. 

Som  DgF  20  liar  Grundtvig  tryckt  de  elva  danska  texterna 
av  Habor  och  Signe.  På  svenska  äga  vi  många  tryck  och  upp¬ 
teckningar,  som  dock  kunna  sammanställas  till  två  texter,  A  och 
B.  A  är  skillingtryckets  text,  varav  den  äldsta  bevarade  upp¬ 
lagan  av  1638  omtryckts  i  Sveriges  historiska  och  politiska  vi¬ 
sor  3,  åtföljd  av  varianter  ur  Ba  och  Bb;  en  samtida  avskrift 
av  ett  tidigare,  nu  förlorat  tryck  meddelas  i  Visböcker  I  s.  418 
— 31.  B  finnes  i  två  uppteckningar 'från  1600-talets  mitt,  varav 
den  redigaste  och  fullständigaste,  Ba,  ingår  i  en  1880  av  G.  O. 
Hvltén-Cavallius  till  K.  B.  skänkt  folkvisesamling,  medan  Bb 
fullständigt  meddelats  i  Visböcker  II  s.  245 — 55.  Messenius  begagnar 
för  sitt  1612  skrivna  drama  Signill  jämte  Saxo  en  nu  för¬ 
lorad  synnerligen  fullständig  vistext,  C,  vars  strofer  ofta  åter- 
klinga  i  knitteln.  Det  kan  konstateras  att  sv.  A.  B  och  C  i  tre 
punkter  gemensamt  avvika  från  alla  danska  texter,  och  bägge 
landens  traditioner  peka  sålunda  tillbaka  på  en  gemensam  ur¬ 
text,  som  ej  nödvändigtvis  behöver  vara  östnordisk. 

De  danska  vistextema  börja  sin  berättelse  med  Habors  dröm, 
att  han  fördes  till  himmelrik  men  föll  ned  genom  en  sky;  utlägg¬ 
ningen  blir,  att  han  skall  vinna  Signe  men  dö  för  hennes  skull.  So¬ 
phus  Larsen  har  visat,  att  här  som  annorstädes  i  visor  och  eddasån¬ 
ger  såväl  dröm  som  uttolkning  hämtats  från  en  senantik  källa,  den 

r.öteb.  llogsk.  Arsskr.  XXVII:i  2 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SV ER K KR  EK 


I.S 

s.  k.  Daniels  drömbok.')  I  de  svenska  texterna  återfinnes  väl 
uttolkningen  men  ej  den  därtill  passande  drömmen,  och  därför 
måste  den  svenska  drömskildringen  ha  tilldiktats  senare.  I  de 
danska  texterna  rider  Havbor  till  Signes  bur,  men  i  de  svenska 
kommer  han  till  sjöss.2)  I  den  långa  Bendiksvisan  kommer  först 
Bendik  och  sedan  hans  hämnande  broder  över  havet  från  England, 
men  i  Bendik  og  Arolilja  rider  han  till  henne.  De  svenska  tex 
terna  överensstämma  här  med  de  äldre  Bendikstexterna,  de  dan¬ 
ska  med  de  yngre.  Slutligen  skiljer  sig  svensk  och  dansk  tradi¬ 
tion  i  avslutningsstrofen;  den  svenska  formuleringen  återfinnes 
upplöst  i  prosa  i  en  Hagbardssägen  från  Sogn  i  Norge,  och  är, 
som  jag  senare  skall  visa,  den  ursprungligaste. 

Redan  denna  första  överblick  av  vismaterialet  torde  adagalägga, 
att  visan  om  Habor  och  Signe  ej  behöver  vara  dansk,  och  att 
förhållandet  mellan  denna  och  Bendiksvisan  är  förtjänt  av  en 
närmare  granskning.  Om  man  hittills  obestritt  räknat  visan  om 
Habor  och  Signe  som  dansk,  har  detta  i  mycket  berott  på  att 
endast  Saxo  berättat  samma  historia.  Dennes  skildring  av  den 
danska  Sigarättens  fall,  vill  man  gärna  återföra  till  danska  käl¬ 
lor,  detta  så  mycket  mer  som  Saxo  i  irite  mindre  än  nio  fall  ut¬ 
pekat  de  ställen  på  Själland,  där  händelsen  skulle-  ha  ägt  rum. 
I  sin  undersökning  av  »Kilderne  til  Sakses  Oldhistorie»  hävdar 
Olrik  också  denna  mening  men  påpekar  samtidigt  viktiga  om¬ 
ständigheter,  som  öppna  andra  möjligheter.  »Sagn  om  konge- 
slaegter»,  heter  det  i  inledningen  till  hans  bok3),  hör  till  de  äldsta 
sagoämnena,  och  dessa  äro  »fzellesnordiske  eller  faellesgotiskc ». 
Denna  diktning  sysslar  huvudsakligen  med  »tre  gruudaemner:  hel- 
tens  faderhaevn,  hans  bejlerfaerd  og  hans  dod »,  och  »det  betyd- 
ningsfuldeste  er  dodsmotivet,  isaer  for  slaegtens  hovedhelt».  Som 
exempel  på  dödsmotivets  betydelse  altföres  bland  annat  Hag- 
bard,  och  tydligt  är,  att  hans  historia  också  är  byggd  på  de  an¬ 
dra  grundämnena.  I  stället  för  fadershämnd  får  han  broders- 

*)  Antik  og  nordisk  Drommetro  :  Aarboger  for  nordisk  Oldkyndighed  1917  s. 

37  ff- 

*)  Sv.  Ha  säger:  »så  drager  han  till  I-scr  konungs  land»;  sv.  C  har  sannolikt 
sagt  detsamma,  men  då  Messenius  av  patriotiska  skäl  lokaliserat  »Signill »  till 
Sigtuna,  har  han  kastat  om  uppgiften  och  låtit  Habor  akt.  V,  sc.  1  komma  »aff 
Isslandz  öö*. 

)  I,  s.  7  -S. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION  It) 

hämnd  på  sin  lott,  men  detta  motiv  är  mycket  svagt  utvecklat, 
medan  däremot  Hakes  hämnd  för  brodern  Hagbards  död  fått  en 
liuvudplats.  Observerar  man,  att  Hagbards  och  Hakes  broders¬ 
hämnd  i  grunden  är  samma  motiv,  finner  man,  att  hela  historien 
är  byggd  på  de  tre  grundämnena  efter  schemat:  Hagbards  (bro¬ 
dershämnd),  friarfärd  och  död,  Hakes  brodershämnd.  Ett  av 
dem  har  visserligen  omflyttats,  men  en  liten  rest  därav  har  dock 
kvarstannat  på  den  sedvanliga  platsen.  Ordnar  hela  händelse¬ 
förloppet  in  sig  under  Hagbard  eller  hans  ställföreträdare  Hake 
som  huvudhjälte,  så  sjunker  Sigarättens  undergång  ned  till  ett 
rent  bimotiv,  och  därav  måste  man  sluta,  att  sagan  utformats 
i  ett  land,  som  intresserat  sig  för  Hagbards  öde  mer  än  Sigars. 
Detta  för  oss  från  dansk  över  i  norrön  tradition. 

Denna  allmänna  synpunkt  må  gälla  vad  den  kan;  säkert  är  i 
varje  fall,  att  en  likartad  Hagbardssägen  berättats  i  Norge. 
Slutpartiet  om  Hakes  hämnd  känna  vi  också  i  norsk  tradition 
genom  Bendiksvisan  och  därmed  sammanhängande  visor,  och 
denna  förlikes,  som  vi  snart  skola  se,  överraskande  väl  med 
Saxos  skildring  på  obruten  prosa,  överensstämmelsen  bör  ej 
vara  mindre  i  själva  Hagbardspartiet,  där  skildringen  nästan 
genomgående  stödes  av  kväden,  som  säkerligen  lättare  van¬ 
drat  från  land  till  land.  Olrik  har  endast  ifråga  om 
episoden  om  Hildegisel  kunnat  påvisa  danskt  inslag1), 
men  denne  saknar  betydelse  för  händelseförloppet  och  återfinnes 
ej  i  vistextema.  Däremot  har  Olrik  kunnat  ådagalägga,  att 
Saxos  »moderniserende  udmaling»  i  flera  fall  äger  drag  av  norrön 
sagodiktning,  och  att  hans  lokaltraditioner  ej  äro  folkliga  utan 
»opfundne  (eller  samlede)  på  en  tid,  livor  man  sogte  att  gore  for- 
tellingen  mere  interresant  ».*)  Islänningarne  förlägga  för  sin  del 
Hagbards  historia  till  Rngelön  i  det  nordliga  Norge,  och  här 
skola  vi  också  så  småningom  återfinna  visan  i  dess  ursprungliga 
form. 

En  förbindelse  mellan  Habor  och  Signe  och  Saxos  framställ¬ 
ning  ser  Olrik  däri,  att  den  senare  vid  sidan  av  kung  Sigars  onde 
rådgivare  Bolvisus  luminibus  eaptus,  d.v.  s.  Bolviss  blindr  också 

')  a.  a.  I  ,s.  <*3.  II,  s.  |<>. 

*)  a.  a.  II,  s. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


20 


SVERKER  EK 


liar  tärnan.  »Sagnets  inhold»,  skriver  lian1)  »stenimer  med  den 
danske  vise  om  Havbor  og  Signe  navnlig  i  det  vaesenlige  punkt, 
at  Hagbard  bliver  forrådt  af  Signes  taerner;  ti  de  norske  overle- 
veringer  (Jiertil  medregner  jeg  Benediks-visen)  lader  dem  robes 
af  Blind  den  bolvise  (eller  en  anden  mand),  og  dette  er  utvivl- 
somt  sagnets  oprindelige  form.»  Naturligtvis  liar  Olrik  rätt  i, 
att  Blind  den  bolvise  innanför  Hagbardssägnen  är  äldre  än  den 
namnlösa  tärnan,  men  tydligt  är,  att  lian  blir  en  rätt  ohanterlig 
figur,  så  snart  vi  genom  förklädnadsmotivet  få  huvudscenen  för¬ 
lagd  till  Signes  jungfrubur;  hit  kan  ju  rådgivaren  inte  intränga, 
och  han  måste  därför  som  hos  Saxo  dubbleras  med  en  tärna  för 
att  senare  helt  ersättas  av  henne.  Detaljen  om  rådgivaren  och 
tärnan  blir  därför  för  snäv’,  för  att  man  enbart  på  den  skulle 
våga  en  geografisk  uppdelning  av  väst-  och  östnordisk  tradition. 

Att  förklädnadsmotivet  före  Saxos  tid  varit  känt  på  västnor- 
diskt  omjåde  visar  andra  kvädet  om  Helge  Hundingsbane,  där 
Blindr  enn  Bplvisi  genomskäda!r  Helges  kvinnoförklädnad.  Den¬ 
na  scen  är  som  Olrik  på  ett  annat  ställe,  DgF  VIII  s.  84,  skri¬ 
ver  »sikkert  en  efterligning  af  Hagbardsagnet ».  Faktiskt  erin¬ 
rar  scenen  i  Habor  och  Signe  mycket  0111  Eddasången,  ty  i 
bnda  fallen  anmärkes  det  på,  att  den  förkläddes  ögon  äro  för 
vassa  och  handen  för  tung  för  kvinnoarbete.  Saxo  har  visser¬ 
ligen  samma  motiv  men  andra  detaljer.  Ställer  man  nu  Habor  och 
Signe  mellan  eddadikten  och  Bendiksvisan  och  betraktar  den  ena 
som  dess  medelbara  förebild,  den  andra  som  dess  efterbildning, 
sa  skulle  man  kunna  våga  den  slutsatsen,  att  Blind  den  bolvise  också 
uppträtt  i  Hagbardsvisans  äldsta  form.  Detta  är  dock  knappast  tro¬ 
ligt,  just  därför  att  scenen  i  jungfruburen  endast  tillåter  tärnans  när¬ 
varo.  I  Helgekvädet  är  scenen  i  kvarnkammaren,  och  Helge  är 
dessutom  mindre  skyddad  av  sin  förklädnad,  därför  att  han  upp- 
träder  som  trälkvinna.  Få  vi  tro  den  åtföljande  prosatexten, 
som  i  varje  fall  blir  bestämmande  för  yngre  tradition,  så  röjer 
Blind  den  bolvise  honom  inte,  och  detta  visar  väl,  att  tärnan 
egentligen  är  farligare,  så  snart  förklädnadsmotivet  finnes.  Detta 
saknas  emellertid  i  Bendiksvisan,  och  Blind  den  bolvise  blir  där¬ 
för  mycket  lättanpassad  där.  Redan  i  Helgekvädet  finna  vi, 
att  Blind  den  bolvise  blivit  en  vandrande  figur  innanför  ett  nio- 
a.  a.  II.  s.  23 2. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTXORDISK  TRADITION  21 

tiv,  som  är  besläktat  med  Hagbardssägnen  men  icke  samman¬ 
faller  därmed.  Alldeles  samma  motiv  återkommer  i  sagan  om 
Hromundr  Greipsonar  och  berättas  där  om  huvudfiguren1).  Då 
nu  Bendiksvisan  också  bygger  på  Hagbardsmotiv,  kan  den  myc¬ 
ket  väl  ha  självständigt  mottagit  denna  kringvandrande  sägen¬ 
figur.  Blind  den  bolvises  uppträdande  i  säker  norsk  tradition 
svnes  mig  på  intet  sätt  utesluta,  att  tärnan  också  varit  känd  där. 

Av  den  lämnade  utredningen  framgår,  att  likheterna  mellan 
Saxo  och  Habor  och  Signe  inte  på  någon  punkt  behöva  tyda  på, 
att  den  senare  tillkommit  i  Danmark.  Resultatet  bestvrkes  av 
den  närmast  förestående  undersökningen,  där  vi  skola  finna,  att 
visan  uppstått  så,  att  Hagbardssägnen  inarbetats  i  en  rad  redan 
utbildade  vismotiv,  som  fått  sin  första  impuls  från  tysk  diktning. 

*  * 

* 

Som  särskilt  Piueau2)  visat,  är  Hagbards  förklädnad  ett  indo- 
europeiskt  sagomotiv  med  antika  anor.  Sannolikt  har  det  till¬ 
förts  Hagbardssägnen  på  ett  senare  stadium  i  dess  utveckling. 
Redan  J.  Grimm  har  frapperats  av  de  särskilda  likheterna  mellan 
Hagbards  kärlekshistoria  och  Hugdietrichs,  så  som  detta  skildras 
i  ett  tyskt  spielmansepos  från  omkring  1225.  Grundtvig  har  med 
paraleller  styrkt  likheterna  mellan  eposet  och  Habors visan*),  och 
den  senares  direkta  beroende  har  hävdats  av  Olrik4).  Enligt  min 
mening  finnes  det  ändå  större  likheter  mellan  eposet  och  en  annan 
visa  Gjurde  borgegreiven,  GnF  124,  DgF  430.  Då  detta 
förhållande  kastar  ljus  över  Hagbardsvisans  såväl  tillkomst  som 
samband  med  Bendiksvisan,  tillåter  jag  mig  göra  en  utförlig  pa- 
ralell. 

Hugdietrichs  ungdomshistoria  berättas  i  första  sången  av  Wolf- 
dietrich  B  och  är  bäst  utgiven  av  Jänicke,  Deutsches  Heldenbuch, 
Th.  3,  B.  1,  1871  s.  165  ff,  varifrån  den  här  citeras.  Sången 
börjar: 

Kz  wuohs  in  Kunstenopel  ein  jmiger  kiinic  rich, 

gewaltec  unde  biderbe,  der  hiez  Hugdietrich. 

')  Huzze.  Helgedigtcne.  1896  s.  2S7. 

:)  I.es  vieux  ehants  populaires  soandinaves.  j<»or,  II  ^85  ff. 

s)  I)gF  I.  s.  271—72. 

')  Folkcligc  Afliandliiigor.  1920,  s.  102,  200. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


22 


SVERKER  EK 


Kfter  faderns  död  spörjer  Hugdietrich  sin  trogne  rådgivare  Berli- 
tunc  efter  en  hustru,  och  han  berättar  honom  om  Hiltbuig,  dot¬ 
ter  till  konung  Walgunt  i  Salneeke  och  hans  drottning  Liebgart. 
Hon  är  alla  dygders  spegel,  men  förgäves  skall  Hugdietrich  sträva 
efter  hennes  gunst,  ty 

A 

l'f  einem  tum  beslozzen  so  ist  diu  werde  meit. 

ir  vater  hat  versworen  si  si  allen  man  verseit 

Hugdietrich  beslutar  da  att  lära  sig  kvinnoslöjder  och  iföra  sig 
kvinnokläder  och 

daz  hår  liez  er  walisen  an  der  selben  stunt. 

i 

Kfter  ett  års  lärotid  drager  han  till  Salneeke  och  utgiver  sig  för 
Hildegunt,  Hugdietrichs  syster,  som  flytt  då  brodern  velat  gifta 
henne  med  en  hedning.  Han  visar  inför  drottningen  prov  på  sin 
sömnadskonst  genom  att  förfärdiga  en  bordduk  med  näktergalar 
och  örnar,  lejon  och  lindorm,  harar  och  vildsvin. 

Hirze  unde  hinden  die  stounden  ouch  dar  an 

von  dem  vil  roten  golde,  sam  siz  leben  möhten  hån. 

Konungen  beviljar  Hugdietrich  en  bön,  och  han  ber  då  få  komma 
i  tornet  till  Hiltburg.  När  prinsessan  under  ett  besök  lärt  känna 
den  förklädde  Hugdietrich,  framställer  hon  å  sin  sida  samma 
bön,  då  »Hildegunt»  skall  lära  henne  att  sy.  Kadern  beviljar 
detta  (str.  82): 

Kr  spracli  ’vil  liebiu  tohter,  dar  umb  bin  ich  ir  holt. 
ich  gibe  ir  ouch  ze  löne  silber  und  daz  golt; 

wils  ein  herren,  lant  und  liute  inach  ich  ir  undertån.’ 

'nein'  sprach  Hugdietrich,  'ich  enwil  deheinen  man.’ 

Man  för  dem  till  tornet  och  han  lär  henne  sin  sömnad.  Kfter 
åtta  veckor  anförtror  han  sig  åt  henne,  men  då  svarar  hon  honom 
under  tårar  (str.  qo): 

’wirt  sin  min  vater  innen,  sö  nhiez  wir  ligen  töt.’ 

Upplösningen  blir  dock  mindre  tragisk.  Prinsessan  undfår  och 
föder  en  son.  Hugdietrich  har  under  tiden  rest  hem  men  åter- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  23 

kommer  sedan  och  äktar  henne.  Dessförinnan  säger  han  till  fa¬ 
dern  (str.  236): 

’ir  wolt  si  nieman  geben,  die  edelen  kunigin: 

dö  muost  ich  mit  listen  werben  urab  die  frouwen  min.’ 

Övergå  vi  nu  till  den  norsk-danska  visan,  sä  börjar  den  i  norsk 
str.  1  och  3: 

Ded  var  Gjuröe  Borgegreiven  Og  deö  var  Gjuröe  Borgegreiven 

han  ha’  ei  dotter  så  goö,  lét  gera  ein  skögesal  af  gull, 

han  vilde  ingin  mannen  geva  der  lét  han  si  dotter  gange 
um  hon  vilde  au  sjö' v.  at  hon  sille  vera  duld. 

Kfter  en  liknande  början  berätta  de  danska  texterna,  att  »greffue 
Henndrigs  liden  smaa  dreng>>  får  reda  på  detta  och  underrättar 
sin  herre: 

konning  Gorill  hannd  haffu  r  enn  datter, 
hun  er  y  skou-sall  duld. 

Älskaren  heter  i  den  norska  visan  »ungan  Kirike*  och  om  denne 
heter  det  blott  (str.  2): 

han  fekk  störe  sorginne 
fer  han  måtte  ’ki  hennar  sjå. 

Berättelsen  om  att  älskaren  iför  sig  kvinnokläder  och  pyntar 
sitt  hår  förtäljes  rätt  lika  i  alla  texter;  egendomligt  för  den  nor¬ 
ska  texten  är,  »at  han  vil  skire  skjeldmöyann  vera»,  och  detta 
medför  i  det  följande  flera  nya  drag  sådana  som  svaret  till 
Gjurde  Borgegrei\en  (str.  14): 

Og  derfor  hev  inki  Xorigs  bönd  ar 
boriÖ  ivir  meg  orÖ, 
fer  eg  hev’  så  sjella  heime  voriö 
og  bryggjaö  og  blandaö  ihop. 

När  Kirik  kommer  fram  till  Gjurde,  fragar  denne  efter  namn 
och  härkomst,  och  den  föregivna  ungmön  säger,  att  hennes  fader 
sänt  henne  till  hans  dotter,  för  att  hon  skall  lära  gull  att  sömma. 
Därefter  friar  kungen  men  får  avböjande  eller  undvikande  svar. 
Så  får  Eirik  rida  till  skogssalen  åtföljd  av  Gjurdes  systerson. 
Här  följa  texterna  varandra  rätt  nära,  för  det  följande  håller 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


24 


SVERKER  EK 


jag  mig  emellertid  till  den  norska.  När  Kirik  framför  sitt 
ärende  till  Gjurdes  dotter,  lovar  hon,  att  hon  »fer  Eiriks  skuld» 
gärna  skall  lära  honom  sömnad;  han  har  alltså  uppgivit  sig  vara 
syster  till  sig  själv  liksom  Hugdietrich.  Nu  följer  den  från  Habors- 
visan  bekanta  strofen: 

Alle  då  sat  dei  stolte  jomfrugur 
og  saumaö  ded  gull  ivir  hné 
ferutta  han  unge  Kirik  e 
han  skar  dei  dvri  på  tré. 

Därefter  komma  tärnans  anmärkningar  om  Kiriks  okvinnlighet, 

överläggningen  om  var  han  skall  ligga  och  nattsamtalet  alldeles 

som  i  Haborsvisan;  kanske  ha  också  alla  dessa  episoder  i  nyare 

tradition  lånats  därifrån.  En  därpå  inträdande  lucka  ifylles  i 

de  danska  texterna  av  jungfruns  ord  (D  str.  31): 

• 

Hore  v  thett,  unge  greff  Hindrick 
hui  wyll  y  meg  saa  skemnihe? 
faer  myn  fader  thett  att  wede, 
saa  sare  will  hand  thett  heffne. 

Upplösningen  kommer  i  alla  texter  hastigt;  när  kungen  får 
veta  om  nattbesöket  besinnar  han  sig,  antar  den  djärve  fri¬ 
aren  till  mäg  och  låter  bryta  ned  skogsalen. 

Händelserna  i  den  norsk-danska  visan  följa  berättelsen  om 
Hugdietrich  episod  från  episod  ända  fram  till  den  lyckliga  upp¬ 
lösningen.  Denna  sammanhängande  episka  överensstämmelse 
är  det  mest  säkra  bevis  för  direkt  beroende,  men  detta  stödes 
ytterligare  av  den  rad  detaljparaleller,  varom  citaten  vittna. 
Haborsvisans  sammanhang  med  Hugdietricheposet  stannar  där¬ 
emot  vid  lösa  episoder  och  kommer  i  intet  fall  detta  närmare  än 
visan  om  Gjurde  Borgegreiven.  Härav  följer,  att  den  senare  vi¬ 
san  måste  vara  den  förras  förebild.  Detta  kan  verka  osannolikt, 
så  länge  nian  enbart  håller  sig  till  de  danska  texterna.  Med  Ol- 
rik  måste  man  hävda,  att  DgF  430,  Kong  Gorels  Datter,  genom 
»sin  poetiske  Stil  rober  en  sen  Middelalders  Digtning»,  medan 
Haborsvisan  i  sina  väsentligaste  partier  kan  sättas  åtskilligt  ti¬ 
digare.  Vänder  man  sig  åter  till  den  norska  texten,  har  den  väl 
under  sitt  långa  liv  på  folkets  läppar  förlorat  flera  ursprungliga 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


25 


e])isoder,  men  de  bevarade  stroferna  äro  genomgående  haltfulla 
och  gedigna  och  kunna  gott  upptaga  tävlan  med  Haborsvisan. 
Den  från  Haborsvisan  avvikande  egendomliga  utvecklingen  av 
sköldmömotivet  pekar  avgjort  i  samma  riktning.  Jag  betraktar 
därför  Gjurde  Borgegreiven  som  en  gammal  norsk  visa,  vilken 
mot  medeltidens  slut  invandrat  till  Danmark  och  där  omdanats 
efter  samma  process,  som  vi  känna  t.  ex.  från  Bendiksvisan.  Ge¬ 
nom  Didrikssagan  veta  vi,  att  man  i  Norge  under  1200-talet 
känt  tysk  episk  diktning,  och  en  episod  där  efterbildar  berät¬ 
telsen  om  Wolfdietrich;  denne  är  emellertid  Hugdietrichs  son,  och 
faderns  öde  berättas  blott  som  inledning  till  den  vittfrejdade  so¬ 
nens  historia.1)  Som  norsk  bestämmes  Gjurde  Borgegreiven  yt¬ 
terligare  därav,  att  den  också  tjänat  som  förebild  för  den  norska 
Bendiksvisan. 

T  Eidsborgsuppteckningen  av  Bendiksvisan  lyder  första  stro¬ 
fen: 

Kungen  lacte  byggje  gullbrautinne 

båe  brätte  å  vie: 

dacn,  som  dei  1  löyndom  troer 

skjösklege  sko’  han  låte  liv. 

• 

Denna  i  Telemarken  nästan  alltid  likalydande  strof  är  i  sig 
själv  gåtfull  men  förklaras  av  de  färöiska  och  danska  texterna, 
bäst  av  fär.  B  str.  6: 

Kongurin  letur  sini  döttur 
gullsal  slå 

og  so  breiftar  gullbrvr 
at  troöa  til  og  frå. 

»Gullsalen»  spelar  alldeles  samma  roll  i  denna  visa  som  den 
»skogesal  af  gull»,  vi  lärt  känna  i  visan  om  Gjurde  Borgegreiven. 
och  det  kan  efter  det  ovan  utvecklade  inte  råda  något  tvivel  0111 
att  vismotivet  först  utvecklats  i  den  senare  visan.  De  på  samma 
sägenmotiv  byggande  visorna  om  Habor  och  Bendik  ha  sålunda 
utformats  under  inflytande  av  samma  visa.  Då  visan  om 
Gjurde  Borgegreiven  måste  vara  norsk,  liksom  den  från  Habors- 

l)  Uuotte,  Helgedigtene.  iS»>0,  s.  70  -73  cch  dcns.  (Vralver-Yiscii  i  Arkiv  för  nor¬ 
disk  filologi.  12.  Lund,  s.  1  zy. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


26 


SVERKER  EK 


visan  härledda  Bendiksvisan,  sa  måste  också  den  mellanliggande 
Haborsvisan  vara  av  norskt  ursprung. 

Yi  stå  här  vid  vår  undersöknings  huvudresultat,  som  den  föl¬ 
jande  framställningen  kommer  att  underbygga.  Kn  första  be¬ 
kräftelse  av  det  ovan  framställda  förhållandet  mellan  de  tre  vi¬ 
sorna  lämna  de  norska  texterna  av  Habor  och  Signe.  Bugge  har 
i  Dg I;  IV  s.  755  publicerat  en  1827  upptecknad  Hagbardssägen 
frän  Urnas  i  Sogn,  vilken  återger  Haborsvisans  berättelse,  men 
förser  den  med  följande  inledning:  »Kn  Konge  paa  Urnas  havde 
en  sk j 0n  Datter,  i  hvilken  en  Prins  fra  Aardal,  ved  Navn  Haba, 
var  forelsket.  Kongen,  som  ikke  syntes  om  Partiet,  lod  bygge  et 
Hus  til  sin  Datter,  M oj a-Salen,  og  lod  hende  der  bevogte  af  en 
Terne».  Härmed  har  tydligen  den  Telemarkska  texten  av  Hab- 
baar  aa  Signelill  överensstämt,  ty  ännu  i  den  sena  upptecknin¬ 
gen  lyder  str.  2: 

Habbaar  let'e  seg  vekse  haar 
aa  kvendeklai  skjera: 
sö  reiser  han  seg  ti  jorsalen. 
han  ville  der  söume  laere. 

Kidsborgsuppteckningen  har,  som  av  den  anförda  str.  1  fram- 
gar,  inledningsepisoden  från  Bendiksvisan,  men  därefter  följer 
förklädnads  motivet  från  Haborsvisan,  och  sedan  utföres  hand¬ 
lingen  ett  långt  stycke  i  närmaste  överensstämmelse  med  den 
senare  visan.  Detta  sista  exempel  gör  tydligt,  att  episodens  före¬ 
komst  beror  på  ett  lån  från  Bendiksvisan.  Det  för  oss  viktiga 
är,  dels  att  modern  norsk  tradition  velat  förbinda  Haborsvisans 
episoder  till  än  större  likhet  med  visan  om  Gjurde  Borgegreiven, 
dels  att  lånen  mellan  Habors-  och  Bendiksvisorna  i  samma  tra¬ 
dition  äro  ömsesidiga. 

*  * 

♦ 

När  de  moderna  norska  Haborsuppteckningarne  lånat  en 
episod  från  Bendiksvisan,  omedelbart  efter  den  för  bägge  vi¬ 
sorna  gemensamma  inledningsepisoden,  ha  de  kanske  följt 
ett  mycket  gammalt  spår.  Det  har  alltid  väckt  uppmärk¬ 
samhet,  att  varje  förklaring  till  Habors  överrumpling  gentemot 
bade  Signe  och  Sigar  saknas  i  visan,  och  en  jämförelse  med  så¬ 
väl  förebilden  »Gjurde  Borgegreiven»  som  syskondikten  Bendiks- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTXORDISK  TRADITION'  2  7 

visan  gör  denna  brist  ändå  mer  påfallande.  Antoge  man,  att 
episoden  om  den  bevakade  buren  från  början  funnits  i  Habors- 
visan,  vore  den  nödvändiga  förklaringen  given.  Denna  gissning 
<;ir  långt  mindre  vågad  än  den  Grundtvig  framställde,  när  han 
först  publicerade  de  danska  Habor  och  Signe-texterna;  han  fick 
dock  sedan  sin  djärva  hypotes  delvis  bekräftad.  I  DgF  I  s.  273 
skriver  han,  »at  Folkevisen  om  Habor  og  Signe  kun  er  oss  reddct 
soin  en  brand  af  Iiden  .  . .  Haborssagnet  maa  neinlig  i  den  Stand, 
hvori  det  findes  hos  Saxo,  tsnkes  behandlet  ikke  i  een  men  i  tre 
sserskilte  Folkeviser,  af  hvilke  vor  Vises  Forbillede  har  vaeret  den 
mellemste,  indledet  ved  en  Vise  om  Habors  forste  Besog  ved  Sigars 
Hof  og  hans  Forhold  til  Signes  Brodre,  og  sandsynligviis  efterfulgt 
af  en  tredie  om  Hakes  Havn  med  den  vandrende  Skov».  När 
Grundtvig  senare  (DgF  III  s.  7^5)  funnit  och  identifierat  den  långa 
Bendiksvisan,  kunde  han  genast  konstatera,  att  där  återfanns 
»den  sidste  af  de  to  andre  Hagbardsviser,  hvis  Tilvaerelse  hidtil 
kun  har  staaet  som  en  Gaetning ».  Grundtvig  föreställde  sig.  att  folk¬ 
visorna  föregåtts  av  äldre  stavrimmade  kväden,  vilka  legat  till 
grund  också  för  Saxo,  och  saknade  därför  anledning,  att  direkt 
konfrontera  de  bevarade  »sekundära»  visorna.  Vi  som  i  stället 
söka  visornas  källor  i  en  sagoframställning  av  en  mot  Saxos  sva¬ 
rande  typ,  måste  överföra  den  av  Grundtvig  framställda  teorin 
om  flera  visor  på  de  bevarade  texterna  och  komma  då  fram  till 
den  i  västnordisk  tradition  vanliga  tåtkompositionen.  Då  vi  nu 
bestämt  Habor  och  Signe  som  norsk,  kunna  vi  i  den  se  en  själv¬ 
ständig  utbildning  av  första  viståten.  Den  andra  viståten  »0111 
Hakes  Haevn  med  den  vandrende  Skov»  finna  vi  i  vissa  upp¬ 
teckningar  av  Bendiksvisan  men  också  som  självständig  norsk 
visa  i  Herredagsvisan.  Min  följande  undersökning  skall  inrikta 
sig  på  att  söka  få  fram  denna  äldsta  visa  0111  Hagbard  och  Hake. 
Då  den  andra  viståtens  norska  ursprung  är  erkänt  och  vi  dess¬ 
utom  äga  den  bevarad  i  en  oberoende  norsk  visa,  är  uppgiften 
här  lättast,  och  jag  väljer  därför  att  först  behandla  den. 

För  att  till  en  början  ådagalägga,  hur  enhetligt  och  ursprungligt 
de  norska  visorna  berätta  Hakeepisoden,  är  det  nödvändigt  att 
först  referera  Saxos  framställning1)  pri  denna  punkt.  Sorgebudet 

*)  Jfr  J.  01  rik,  Sakscs  Danesaga  fra  Sigerskegteii  til  Sven  Kstridsons  Dod. 
Kobcnhavn  191.5,  s.  38  --^o. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


oni  Hagbards  död  träffade  hans  ende  efterlevande  broder  Hake 
Haamundsson,  när  denne  låg  på  vikingafärd  i  Irland.  Han  vände 
sig  då  med  sin  flotta  mot  Själland,  landsatte  fotfolket  men  lät 
föra  skeppen  uppför  ån  Susa,  för  att  deras  manskap  i  fall  av  be¬ 
hov  skulle  komma  lanthären  till  undsättning.  Under  natten 
framryckte  Hake  med  folket  mot  kungsgården  Sigersted  och  be¬ 
fallde  sina  män  dölja  sig  med  avhuggna  trädgrenar.  Sålunda 
koinmo  de  förbi  två  vaktposter,  men  den  tredje  spejaren  ilade, 
förskräckt  över  den  sällsamma  synen,  in  i  kung  Sigers  sovrum  och 
berättade,  att  »han  havde  set  Hov  og  Krat  vandre  paa  Menne- 
skers  Vis».  »Paa  Kongens  Sporgsmaal »,  fortsätter  Saxo,  »om 
livor  langt  Skoven  var  naaet  frem,  svarede  han,  at  den  var  lige 
i  Naerheden;  og  Siger  udbrod  da:  'Det  Jaertegn  varsler  mig  min 
l)ud’».  Kung  Siger  föll  också  i  slaget,  och  Hake  nedhögg  obarm¬ 
härtigt  alla,  även  kvinnor  och  barn.  Härefter  följer  hos  Saxo 
en  rätt  förvirrad  berättelse  om  en  ny  kamp  mellan  Sivald,  Sigers 
yngste  son,  och  Hake.  Enligt  en  tradition  tyckas  bägge  ha  fallit 
i  slaget,  enligt  en  annan  blott  den  förre,  medan  Hake  Haamunds- 
son  rymde  med  endast  tre  skepp  till  Skottland  och  dog  där  två 
år  efter  händelsen. 

Mot  denna  Saxos  skildring  svarar  senare  hälften  av  Bendiks- 
visans  danska  texter  samt  dess  färöiska  B  och  C.  Ändå  närmare 
ansluter  sig  den  norska  Herredagsvisan,  GnF  64,  vilken  vi  äga  lo¬ 
kaliserad  till  Bister  dels  i  en  uppteckning  från  1786,  Aa,  tryckt 
I)gF  IV  s.  690 — 92,  dels  i  en  av  Moltke  Moe  på  nyare  uppteck¬ 
ningar  grundad  text,  Ab,  först  tryckt  i  Helland,  Lister  och  Man¬ 
dals  amt  I  s.  484  ff,  därefter  i  Norske  folkeviser,  Folkeutgåve 
1920  s.  119  ff.  Från  Telemarken  äga  vi  många  mer  eller  mindre 
fragmentariska  texter,  varav  traditionen  från  Mo  sammanställts 
av  Hans  Ross  till  en  text  B,  tryckt  i  Syn  og  segn  1903  s.  161 
ff.  Genom  föreståndaren  för  Norsk  Folkminnesamling  Knut 
Liestol  har  jag  fått  låna  avskrifter  av  samtliga  där  bevarade  va¬ 
rianter  och  kan  därför  ytterligare  använda  mig  av  två  viktiga 
texter,  en  från  Vraadal  C,  där  dock  en  av  sångarne  även  känt 
B,  och  en  från  Tuddal  1).  Sammanställer  man  alla  texterna 
märker  man  lätt,  att  Herredagsvisan  motsvarar  de  ovan  nämnda 
texterna  av  den  länga  Bendiksvisans  andra  viståt,  men  att  den 
blivit  överarbetad  med  hjälp  av  den  från  Sunnmore  1612  kända 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  2Q 

visan  Friarferdi  til  Gjetland,  GnF  66.  Denna  hittills  otryckta 
visa  har  jag  också  lärt  känna  genom  en  avskrift  i  Norsk  Folk¬ 
minnesamling,  och  har  det  visat  sig,  att  den  i  alla  Herredagsvi- 
sans  texter  märkbara  förbindelsen  klarast  framträder  i  D.  När 
jag  nu  utför  jämförelsen  med  Saxo,  bortser  jag  till  en  början  från 
de  överarbetade  ställena  i  Herredagsvisan. 

I  början  av  Bendiksvisans  danska  och  färöiska  texter  nämnas 
tva  engelska  jarlsöner  »Rossen  Bendigt»  och  Isin  (fär.;  fär.  A 

é 

även  Isak,  d.  A  Isinar);  som  kung  av  England  hämnar  den  senare 
sin  broders  död.  Vid  Bendigts  sida  uppträder  i  samma  texter 
Heykur  Hermiuidsson  (fär.,  dansk  Höge  Hergrimson);  han  av¬ 
hugger  f rändens  huvud  och  far  sedan  till  Isin  med  underrättel¬ 
ser;  pä  Isins  tåg  är  han  hans  sändebud  vid  banemannens  hov, 
och  till  slut  avhugger  han  också  dennes  huvud.  I  den  samar¬ 
betade  texten  av  Bendik  og  Arolilja  uppträder  en  hans  namne 
Hauk  och  avhugger  Bendiks  huvud.  Denne  Hank  Herinundsson 
är  ingen  annan  än  Hagbards  broder,  Haka  Hermundarson,  som 
lian  kallas  i  isländska  källor,  och  synbarligen  är  han  visans  ur¬ 
sprunglige  hämnare,  eftersom  han  avhugger  banemannens  huvud. 
Knglandskungcn  Isin  har  endast  undanträngt  honom  som  Ben¬ 
diks  broder  i  sin  egenskap  av  formell  förman.  Hake  är  också  hos 
Saxo  nära  knuten  till  England,  ty  han  företar  sitt  Själlandståg 
från  Irland  och  tar  återvägen  till  Skottland.  I  Herredagsvisan 
spelar  Herredag  Isins  roll  och  hans  tåg  går  över  havet,  även  om 
dess  utgångspunkt  och  slutmål  uppges  olika;  som  sitt  sändebud 
vid  banemannens  hov  nämner  han  Haukfall  (B;  Ab  Hogfall  eller 
Hogvall),  vilket  namn  närmast  svarar  till  Hauk  i  Bendik  og  Aro¬ 
lilja. 

Enligt  Saxo  delade  Hake  sin  här  i  lanttrupper  och  skeppsbe- 
manning,  och  detsamma  berättas  i  Herredagsvisan,  Ab  str.  2<): 

Dse  var  ungan  Herredag, 
han  skjebt.*  mennan  sine: 
hceltan  sku’  i  striden  gå 
og  hadtan  på  skjebe  bia. 

Samma  strof  förutsättes  i  bägge  de  danska  texterna  av  Ben- 
diksvisan,  ty  där  berättas,  att  slaget  i  början  gick  emot  Eng- 
landskungen,  men  då  blåste  han  i  »forgolden  horn»,  d.  B  str.  85, 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


d° 


SVEKKEK  EK 


d.  A  str.  117;  »Dette  horte  hans  mend,  paa  skiben  var»,  oeli 
konimo  strax  till  undsättning,  heter  det  på  senare  stället.  Stro- 
ferna  återfinnas  i  Herredagsvisans  C-text: 


Das  va’  unge  Heredagjen, 
han  sprette  bio  pä  tonno: 
»Du  lovar  meg  i  luen  bläse 
ä  kalla  hit  fleir  av  nionn<»! » 


Så  sette  han  luen  for  bloutte  tonn 
sä  blés  han  ’ti  av  hari; 
d;e  hörde  dei  folkji,  på  skipi  låg, 
unge  Heredags  mennanne  snare. 


Ungefär  samma  strofer  förekomma  i  B  och  D  (jfr  Ab  str.  41,30) 
men  där  är  det  Herredags  motståndare,  Gauklandskungen,  som 
blåser  »i  sin  forgyllende  lu».  Draget  har  som  flera  andra  häm¬ 
tats  från  GnF  75,  Roland  fell  paa  Rusarvollen,  där  Roland  i  sin 
värsta  nöd  blåser  i  sitt  »gylte  horn».  Den  i  norsk  tradition  oer¬ 
hört  populära  skildringen  av  kampen  på  »Rusarvollen»  har  tyd¬ 
ligen  även  påverkat  de  färöiska  texternas  skildring  av  slaget, 
och  därför  ha  de  nog  ursprungligen  också  haft  samma  drag,  helst 
som  det  spåras  i  B  str.  109 — 10. 

Utan  att  i  övrigt  kombinera  Herredagsvisan  med  Hakes  liämn- 
detåg  ha  Bugge  och  Grundtvig,  1  )g F  IV  s.  757,  påvisat,  att  mo¬ 
tivet  med  den  vandrande  skogen  återfinnes  i  Ab  str.  4 2 — 43: 


Dae  var  alle  Herredags  men  11, 
dei  blei  nå  alle  huga: 
dei  rykte  eigan  med  roda  upp, 
dei  totte  kje  sverdan  duga. 


<)g  da;  var  ('.autlands  kongen, 
han  tog  nå  te  å  langa: 

»Nå  heve  eg  li vt  i  airomzett, 
men  aldri  sét  eigskogjen  ganga. 


Jag  påpekar,  att  Gautlandskungen  i  str.  44  ber  Herredag:  »du 
unner  maeg  nottefre»,  vilket  som  str.  45  visar,  i  texten  betyder 
fred  till  natten,  men  som  en  gång  liksom  hos  Saxo  kan  ha  be¬ 
tytt,  att  budet  träffat  kungen,  när  han  låg  i  sin  nattsömn.  Här¬ 
med  må  vara  huru  som  helst,  ty  det  är  huvudmotivet  allt  kom¬ 
mer  an  på.  Detta  återfinnes  också  fastän  stympat  både  i  dansk 
och  färöisk  uppteckning;  Ab  str.  42  och  Aa  str.  23  motsvarar 
nämligen  DgF  474  A  str.  118  (B  str.  84)  ocli  fär.  B  str.  110. 
Om  stridens  utgång  heter  det  i  Herredagsvisan  som  hos  Saxo, 
att  Gautlandskungen  faller,  och  att  »ingjen  måtte  levands  bli »; 
enligt  Bendiksvisan,  fär.  B  str.  113,  C  str.  103,  d.  B  str.  86,  A 
str.  120 — 21,  stupar  kungen  och  hans  siste  man  på  en  gång.  Den 
nu  slutförda  jämförelsen  mellan  Saxo  och  vistexterna  torde  fullt 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPA  VISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  JI 

rättfärdiga  det  förut  gjorda  påståendet,  att  de  norska  Hagbards- 
sägnerna  måste  ha  ägt  stor  likhet  med  Saxos  framställning. 

Samtidigt  har  jag  ådagalagt  att,  Herredagsvisan  i  allt  väsent¬ 
ligt  sammanfaller  med  Bendiksvisans  andra  vistat  i  dansk  och 
delvis  i  färöisk  tradition,  och  att  den  vanligen  ger  denna  i  en 
ursprungligare  form  än  de  utomnorska  texterna.  Härom  beho¬ 
ver  jag  endast  tillägga,  att  omkvädet  i  I)gF  474  »leg  sadeler  min 
hest ,  idag  rider  ieg  till  hoffue»  och  i  den  norska  finnmarksupp- 
teckningen  »End  om  dyrene  udi  lunden  ridderne  pleye  sig  at 
udride »  återfinnes  i  Herrcdagsvisans  A  som  »Sielv  var  aig  til 
Hova»,  i  1)  som  »i  dag  lyster  unge  Herredag  utrie»  och  i  C  som 
»Du  lova  meg  ungan  Heredagjen  utrie».  Sammanställa  vi  alla 
vistexterna  som  jämbördiga,  kunna  vi  bättre  utföra  den  nyss 
framkastade  tanken,  att  Knglandskonungen  Isin  endast  i  sin  egen¬ 
skap  av  formell  förman  undanträngt  Hank  Hernumdsson  som 
Bendiks  broder  och  närmaste  hämnare.  I  visorna  om  Didrik 
och  hans  kämpar  återfinna  vi  denne  Isin  eller  Isak  (jfr  fär.  A) 
som  konung  av  Bertingsland,  och  detta  namn  skrives  i  Didriks- 
sagan  Bertangaland  men  i  vissa  handskrifter,  de  isländska  och 
originalet  till  den  svenska  översättningen,  stundom  Brittania. 
Här  finnes  sålunda  en  tendens  att  göra  Isin  till  en  engelsk 
konung,  och  kanske  är  det  i  denna  egenskap  han  inkommit  i  vi¬ 
san.  Kung  Isins  märkesman  är  Sigurd  svein,  och  Herredags  när¬ 
maste  man  är  samme  »snarpan  Sigur  Svein »,  vilken  genom  ett 
lätt  förklarligt  översättningsfel  i  de  dansk-svenska  Didriksvi- 
sorna  blivit  till  Sivar  snarensvend.  I  I)gF  474  B  uppträder 
»Lange-ben  Risser»  som  den  engelske  kungens  kämpe,  och  i  Did- 
rik  och  hans  kämpar  ligger  samme  rese  i  Bertingsskogen  som 
vakt  för  kung  Isins  land.  Isin  och  hans  kämpar  ha  tydligen 
mycket  tidigt  kommit  in  i  visan,  eftersom  någon  av  dem  an¬ 
träffas  i  varje  vistext,  men  då  Hauk  förekommer  på  alla  tradi- 
tionsområden,  har  han  tydligen  ursprungsplatsen,  och  Isin  har 
inträngt,  eventuellt  i  sin  egenskap  av  »brittisk»  konung.  Andra 
kämpar,  sådana  som  t.  ex.  Herredag,  ha  endast  lokalt  fått  inpass 
i  visan.  Den  ursprungliga  visan  har  sålunda  uteslutande  hand¬ 
lat  om  Hauk  Hermundssons  hämndetåg,  och  den  fordrar  vid 
sin  sida  en  visa  om  Hagbard  Hermundssons  kärlek  och  död. 
Härmed  stå  vi  vid  en  huvudstation  i  vår  bevisföring. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


3  <2 

Detta  textkritiska  resultat  har  emellertid  också  sin  detaljbe¬ 
tydelse  för  Herredagsvisan^  ty  där  råder  stor  oreda  mellan 
de  olika  kämparne.  Enklast  är  förhållandet  i  Aa,  ty  där  nam¬ 
nes  vid  Herredags  sida  »snappan  Siuran  Svend»,  »Kappan  Tor», 
»Osmund  Flagdekiempe »,  men  ingen  av  Goutlandskungens  män; 
i  Ab  tillkommer  på  den  förra  sidan  Hogfall  men  på  andra  sidan 
Tore  Noa  med  alla  sina  »trodda»,  och  detta  Gautlandskungens 
trollfölje  återkommer  sedan  i  de  Telemarkska  texterna,  särskilt  i 
B.  Med  »sin  förgyllande  lu»  tillkallar  Gauklandskungen  bl.  a. 
»snarpe  Sigur  Svein »,  och  denne  inlåter  sig  sedan  i  strid  med  Herre¬ 
dag  själv.  Här  har  bevisligen  försiggått  ett  kämpebvte,  och  detta 
sammanhänger  tydligen  med  en  annan  förväxling,  nämligen  att 
»Gauklandskungen»  fått  stridsluren  istället  för  Herredag.  För¬ 
hållandet  är,  som  vi  förut  funnit,  detsamma  i  Ab,  och  se  vi  när¬ 
mare  efter,  är  nog  Tore  Noa  eller  »Tor  Norvik  nora  ti  frå  sundi» 
samma  person  som  den  på  motsidan  placerade  »Kappan  Tor  »,  efter¬ 
som  bägge  enligt  Bugge  og  Moe,  Torsvisen  s.  98  representera  olika 
Torsuppfattningar.  Härmed  stämmer  också  ,att  strofen  om  Tore 
Noa  och  den  därpå  följande,  Ab  30 — 31,  återfinnas  i  Bugges  upp¬ 
teckning  av  Gunselins  visa  str.  17  —  18,  och  där  höra  de  enligt 
Bugge1)  hemma.  Förvirringen  har  nått  sin  höjd  i  den  med  Her- 
redagsvisan  sammanhängande  Risin  äf  Leittrabergi,  Faer.  kv.  I. 
14.  Där  har  Gautlandskungen  ersatts  med  Sj urdur  Sigmun- 
darson  och  Herredag  med  risin  åf  Leittrabergi,  varmed  väl  bör 
förstås  »Lange-ben  Risser»,  eftersom  ett  stort  parti  av  hans  strid 
med  Vidrik  Velandsson  intagits  i  visan.  Medan  dessa  Isins  bägge 
kämpar  här  sålunda  befinna  sig  i  strid,  finner  man  däremot  »T6- 
rir  äf  Strond  og  Torkil  äf  Grund»  kämpande  sida  vid  sida,  fast¬ 
än  de  med  säkerhet  motsvara  de  Torsinkarnationer  Herredags- 
visans  Ab-text  skilt  åt.2)  Av  här  gjorda  sammanställningar 
framgår  tydligt,  att  Aa:s  framställning  här  är  den  enda  riktiga: 
Gautlandskungen  har  aldrig  haft  något  trollfölje  att  tillkalla,  och 
striden  mellan  trollkämparne,  som  särskilt  i  Ab  str.  30 — 40  in¬ 
tar  en  skrymmande  plats,  är  bara  en  sen  och  tafatt  nydiktning. 
Moltke  Moe,  som  behandlat  visan  i  Helland,  Lister  og  Mandals 

')  DgF  IV.  s.  7jj,  not  10.* 

*)  Jfr  härom  ytterligare  //.  de  Hoor,  Mvthologisches  aus  den  fscröischcn  Folkevi- 
sern,  s.  40— 49  i  Minnesskrift  utg.  av  Filologiska  samf.  i  Gbg.  1020. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


33 


amt,  höll  egendomligt  nog  denna  episod  för  visans  märkligaste 
och  ville  med  den  som  utgångspunkt  leda  dess  ursprung  från 
Färöarna,  men  bägge  slutsatserna  falla  inför  en  komparativ 
textkritik. 

Innan  vi  övergiva  Herredagsvisan,  måste  vi  något  utreda 
dess  förhållande  till  GnF  66,  »Friarferdi  til  Gjotland».  Bägge 
visorna  skildra  en  ung  kämpes  sjötåg  till  Gjotlandskungen,  och 
dessförinnan  rådslår  han  med  en  kvinnlig  anförvant  om  färden. 
Syftet  är  för  att  tala  med  Herredagsvisan,  att 

Anten  vi’  dei  hevne  bani 

hellaa  beile  ti  möy. 

I  bägge  fallen  blir  Gjotlandskungens  mottagande  lika  fientligt. 
I  GnF  66  släpper  han  på  drottningens  inrådan  ut  »Iiell  och  hui- 
denn  Biörnn»  mot  herr  Peders  skepp,  men  en  man  i  dennes  följe, 
Asbiörnn,  ristar  runor  däremot.  Herr  Peder  dräper  därefter  »vlff 
och  Ognndiyr»  på  stranden  och  framför  så  sitt  friarord  i  hallen 
»Hiedenn  drottning»  talar  däremot,  men  kungen  är  bunden  av 
ett  löfte  till  Maalffrijs  döda  mor  och  går  därför  och  frågar  henne 
själv.  Dottern  har  just  drömt,  att  hon  skulle  till  annat  land  och 
fa  en  kristen  »Borgere».  Hon  föres  till  stranden,  men  herr  Pe¬ 
der  råder  med  henne,  hur  han  skall  kristna  hennes  fader  och 
dräpa  alla  hedniska  troll.  Omedelbart  därefter  hugger  han  hu¬ 
vudet  av  en  lyssnande  småsven,  och  så  kommer  kungen  ut  och 
önskar  sig  hans  skepp.  Utgången  få  vi  ej  veta,  men  sannolikt 
har  herr  Peder  lyckligt  slutfört  sin  friarfärd  här  som  i  de  mot¬ 
svarande  danska  texterna,  DgF  71,  och  i  en  otryckt  färöisk. 
Dansk  E  och  den  färöiska  visan,  för  vilken  Grundtvig  redogjort, 
tycks  ligga  den  norska  närmast.  I  den  sistnämnda  spelar  jung¬ 
fru  Ingeborg,  kung  Sigurds  av  Uppland  dotter,  en  större  roll, 
liksom  också  »Asmundur  skeinkjari»  där  framträder  mer  än  den 
honom  motsvarande  »Asbiörnn».  Den  i  Herredagsvisan  nämn¬ 
de  än  mer  passive  »Aasmund  Flagdekjempa»  är  nog  dennes 
gengångare,  även  om  han  fått  sitt  efternamn  från  GnF  4. 
Genom  att  jämföra  Herredagsvisan  med  Friarferdi  til  Gjot¬ 
land  förstå  vi  bäst  tilldiktningen  av  Gautlandskungens  trollfölje 
och  även  en  slutepisod,  där  Gautlandsdrottningen  söker  förgifta 
Herredag;  den  senare  är  dock  närmast  tagen  från  GnF  156,  Fes- 
Cmteb.  Högs/i-  Arsskr.  XXVII:  i .  :i 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


34 


SVERKER  EK 


termoy  blandar  eiter.  De  avgörande  likheterna  mellan  bägge 
vistexterna  ligga  dock  i  de  paralellt  formade  inledningsepiso- 
derna  samt  i  sjötågen  till  Gjotland.  Härtill  komma  speciella 
likheter  mellan  Herredagsvisans  D-text  och  GnF  66.  I  den  förra 
berättas  nämligen,  att  »kongen  a  östlåndö.»  lössläpper  »ulves- 
ungar  mange»  och  »qvitebjönnar  tvo»  mot  »Sigul  å  Herredag», 
men  odjuren  »sturta  daue  ne»,  då  de  komma  i  lag  med  käm- 
parne.  Samtidigt  berättas,  att  Ivar,  Herredags  far,  varit  där 
»i  fjol»  och  blivit  kastad  för  björnarne.  Här  hänvisas  tydligen 
till  en  föregående  viståt,  som  liknat  »Friarferdi  til  Gjotland» 
men  slutat  tragiskt. 

Genom  en  sådan  kombination  få  vi  tydligen  fram  samma  koin- 
positionsschema  som  i  den  långa  Bendiksvisan,  och  det  är  skäl 
att  efterse,  om  vi  inte  kunna  finna  även  andra  paraleller.  Jag 
hänvisar  då  först  till  GnF  65,  Bror  friar  Bror,  som  en  annan  före¬ 
bild.  Kvikjesprakk  Erningsson  friar  förgäves  till  kungen  av 
Girklondos  dotter  och  får  bl.  a.  bestå  en  kamp  med  ett  lejon 
men  överlistas  därefter,  så  att  han  blir  bunden  och  kastad  i  »myr- 
kestoga»;  brodern  kommer  sedan  och  friar  honom,  varpå  de  dräpa 
alla  utom  »fruva  Rosamund».  Samma  slutstrof  finnes  beteck¬ 
nande  nog  i  en  av  Herredagsvisans  B-uppteckningar.  I  Rag- 
narlikkja,  Fser.  kv.  I,  15,  råder  Viljorm  med  sin  syster,  innan  han 
seglar  på  friarfärd  till  Girtlandskungens  dotter;  han  för  fram  sitt 
friarord  i  hallen  men  får  ett  smädligt  svar  och  blir  sedan  över¬ 
mannad  och  dräpt.  Här  övergår  visan  tvärt  till  att  sonen  Her- 
geir  råder  med  sin  »fööursistir »  om  ett  hämndetåg,  och  hon  ber 
honom  att  taga  med  sig  »Sjuröur  og  snarpi  Nornagestur,  Brandur 
og  Virgar  sterki».  Efter  en  blodig  siaktning  står  Girtlandskunge;i 
själv  tredje  och  ber  förgäves  om  grid,  när  han  nedhugges  av  Her- 
geir.  I  denna  färöiska  visas  tvenne  viståtar  återfinna  vi  de  av¬ 
görande  likheterna  mellan  GnF  64  och  66:  de  paralellt  formade 
inledningsepisoderna  och  sjötågen  till  Girtland,  men  förloppet 
ansluter  sig  såtillvida  närmast  till  den  förra  visan,  som  det  ej  är 
tal  om  ulvar  och  vitbjörnar.  Dessa  återfinna  vi  i  stället  i  en 
dansk  romanvisa,  DgF  479,  Knud  af  Mvklegaard.  Här  finnas  inte 
mindre  än  två  hämndetåg,  beroende  på  att  visan  i  början  fått  ett 
inskjutet  parti,  som  återkommer  bättre  motiverat  i  DgF  480.  DgF 
479  har  väl  därför  börjat  med  att  Knud  af  Mvklegaard  gör  ett 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  35 

härtåg  mot  Spannerlandt;  på  »iomffiu  Damurs  »  inrådan  lössläppas 
vitbjörnarne  mot  honom,  och  han  fångas  och  dödas;  nästa  år  be¬ 
ger  sig  sonen  Benedids  Knudsen  på  ett  hämndetåg,  dödar  kungen 
och  hans  män  och  våldför  hans  dotter.  Olrik  har  framhållit  vi¬ 
sans  likhet  med  Bendiksvisan,  »som  maaske  nok  er  dens  Forbil- 
lede»,  men  ändå  närmre  kommer  GnF  66  och  64. 

Om  man  utifrån  den  färöiska  och  den  danska  visans  vittnes¬ 
börd  måste  tro  på  ett  kompositionelit  sammanhang  mellan  de 
bägge  norska  visorna,  så  klarlägger  detta  endast  det  förut  påvi¬ 
sade  förhållandet,  att  Herredagsvisan  egentligen  ger  oss  Hagbard 
och  Hakevisans  senare  viståt.  Den  långa  visan  om  färderna  till 
Gjotland  har  tydligen  uppstått  så,  att  viståten  0111  Hakes  hämnd 
efter  någon  omarbetning  lagts  till  den  i  tragisk  riktning  föränd¬ 
rade  visan  om  Friarferdi  til  Gjotland.  Den  sålunda  tillagda  vis¬ 
taten  har  åter  lösslitit  sig  och  sedan  levat  kvar  i  självständig 
form  som  Herredagsvisan.  Utifrån  Herredagsvisans  öde  ha  vi 
att  bedöma  den  därmed  sammanhängande  tåten  av  Bendiksvi¬ 
san.  Denna  har  hakats  fast  vid  den  med  Hagbardsvisan  besläk¬ 
tade  Bendiksvisan,  och  förd  utanför  moderlandets  gränser  har 
den  varaktigt  fått  behålla  sin  plats.  Tåten  om  Hauk  Hermunds- 
sons  hämndetåg  har  i  bägge  fallen  blivit  ett  lättvunnet  byte  för 
främmande  visor,  därför  att  den  lösslitits  från  sitt  organiska  sam¬ 
manhang  med  en  visa  om  Hagbard  Hermundssons  kärlek  och  död. 

Den  långa  Bendiksvisan  äger  i  fär.  A  och  den  gamla  norska 
Kjolnaesuppteckningen  ett  annat  avslutande  hämndparti,  vil¬ 
ket  jag  nu  skall  söka  visa  vara  organiskt  för  just  den  visan.  Själ¬ 
va  sjötåget  och  tillrustningarna  därtill  skildras  ungefär  som  i 
andra  texter  —  i  no.  närmast  likt  Herredagsvisan,  i  fär.  A  som 
de  andra  färöiska  texterna  —  men  sedan  verkställes  hämnden 
genom  innebränning;  väktaren,  Bendiks  angivare,  blir  emel¬ 
lertid  särskilt  straffad.  De  båda  texterna  skilja  sig  högst 
väsentligt  ifråga  om  detaljerna  men  bilda  ändå  gentemot  alla 
andra  texter  en  fast  sluten  grupp.  Särskilt  viktigt  är,  att  de 
sakna  alla  de  överensstämmelser  med  Saxo,  som  vi  funnit  i  den 
Herredagsvisan  motsvarande  viståten.  Då  de  sinsemellan  av¬ 
vika  så  starkt,  kunna  vi  först  genom  Bendik  og  Årolilja  få  en 
fast  utsiktspunkt  över  dem,  och  vi  vända  oss  därför  till  denna 
visa. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


36 


SVERKER  EK 


När  Moltke  Moe  redogör  för  motivöverensstämmelserna  mel¬ 
lan  Bendiksvisan  och  Tristramsagan,  avslutar  han  sin  framställ¬ 
ning  med  följande  ord:  »Til  slut  ber  ogsaa  pekes  paa  den  over- 
ensstemmelse  i  aand,  som  alle  vil  fele,  mellem  Bendik-visen  og 
Tristram-sagaen,  fremfor  Hagbardsagnet:  den  felelsesfulde,  lyri¬ 
ske  behandling  av  elskovsmotivet,  som  har  gjort  Bendik  aa  Aaro- 
lilja  til  en  kjaerlighetens  heisang  blandt  vore  folkeviser  »*) .  Visans 
överströmmande  lyrik  märkes  ännu  i  den  starkt  förkortade  Kjel- 
lue  suppskriften  särskilt  i  dess  andra  strof: 

Kongen  haver  datter  ene 
fauger  vaar  hun  som  stierne; 
det  vaar  Rosten  Bendixen, 
hun  vilde  hafve  saa  gierne. 

Kn  svensk  kommer  närmast  att  tänka  på  liten  Karin,  men  vad 
som  där  är  maner,  är  här  uttryck  för  en  starkt  översvallande 
känsla.  För  att  erfara  detta  är  det  tillräckligt  att  läsa  den  stora 
lyriska  dialogen  mellan  Bendik  och  Årolilja,  men  man  tränger 
djupare  in  i  visans  grundstämning,  om  man  söker  fatta  de  upp¬ 
trädande  människornas  väsen.  I  det  stora  kärleksögonblicket 
säger  Årolilja  till  Bendik: 

når  eg  og  du  me  skyljast  åt, 
då  rivnar  bå  hug  og  hjarta 

och  anger  därmed  sitt  eget  öde,  ty  hon  dör  av  hjärteve,  när 
Bendik  lialshugges.  Också  »Raustann  »  Bendik  är  helt  känsla, 
även  om  hans  väsende  är  av  ett  starkare  slag.  Hans  vekhet 
och  hans  manlighet  utkämpa  en  hård  strid,  när  han  i  döds¬ 
ögonblicket  säger: 

Årolilja,  Årolilja 
gråt  inkje  fyr  meg  leng! 

Eg  tikje  hjartae  i  meg  brenn’e 
når  eg  ser  dine  tårer  renn. 

Det  drag  vi  äro  vana  att  hänföra  till  Habor,  att  han  inte  kunde 
bindas  annat  än  med  ett  av  Signes  huvudhår,  berättas  i  tro¬ 
värdigare  form  om  Bendik,  och  här  passar  det  på  ett  helt  annat 

Norske  Folkeviser  fra  Middelalderen,  Kristiauia  1912,  s.  55. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  37 

sätt  bade  till  visans  motivkrets  ocli  framställningssätt  och  till 
Bendiks  karaktär.  Särskilt  följande  strof  ger  en  verklig  syntes 
av  Bendiks  och  Aroliljas  kärleksförhållande: 

Dé  tek  Aroliljas  gule  hår 
og  bind  ikring  hendan’  kvite! 

So  stend’e  hugjen  isama  runnen: 
han  nennest  kje  hare  slite! 

Samma  sorts  känslomänniskor  äro  i  grunden  också  Aroliljas  för¬ 
äldrar,  även  om  åldersskillnaden  medför  vissa  förändringar.  Sär¬ 
skilt  kungen  är  helt  i  sina  passioners  våld,  ända  tills  den  tragiska 
utgången  vållar,  att  han  fullständigt  faller  samman.  Han  har 
själv  tagit  sin  drottning  med  våld  men  samtidigt  lovat  att  alltid 
bevilja  hennes  böner.  När  han  får  reda  på  sin  dotters  förhål¬ 
lande  till  Bendik,  slår  han  »sin  neve  i  bor »  och  lovar  med  de 
helige  ste  eder,  att  Bendik  skall  dö.  När  Arolilja  ber  för  Bendik, 
tillsäger  han  henne  att  gå  undan,  ty  det  anstår  ej  hans  goda 
svärd  att  fläckas  av  kvinnoblod.  När  drottningen  under  sina 
förböner  åberopar  hans  gamla  löfte,  svarar  han  på  ett  för  en 
känslomänniska  ytterst  karakteristiskt  sätt: 

Kvör  den  bon  som  du  meg  be, 
skö  allti  vera  ja  — 
foruta  Bendik  sill’  live  njote: 
de  gjeng  eg  alli  ifrå! 

Denna  inkonsekventa  och  krampaktiga  bestämdhet  kan  natur¬ 
ligtvis  ändå  mindre  övervinnas,  när  visan  låter  allnaturen  ingripa 
och  bedja  för  Bendik.  Bönerna  reta  honom  som  ett  motstånd 
mot  hans  vilja  och  driva  upp  denna  till  ett  fullständigt  okänsligt 
stadium.  Kfter  Aroliljas  död  är  den  partiella  känslohämnin- 
gen  bortblåst,  och  nu  bedyrar  han  med  nya  eder,  att  han 
aldrig  skulle  dödat  Bendik,  om  han  vetat  utgången.  Den 
gråtande  drottningen  blottar  hans  väsen  i  repliken  »Ktte-sia  er 
du  go  ».  Det  är  naturligtvis  alldeles  omöjligt  att  återfinna  denna 
känslo-  och  nervmänniska  i  Herredagsvisans  Gautlandskung,  om 
vilken  det  med  skäl  heter,  att  »han  svarte  som  ein  mann ».  Där¬ 
emot  är  det  alldeles  otvetydigt  Aroliljas  far,  som  man  möter  i 
avslutningen  på  fär.  A  och  Kjolnassuppteckningen.  I  den  förra 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


3» 


SVERKER  EK 


förebrår  drottningen  honom  i  hämndens  stund,  att  han  icke  ville 
veta  av  hennes  bön,  och  han  svarar  då  spakfärdigt:  »Saelurersåi 
veröldini,  lyöur  å  dyggu  konu».  I  Kjolnaesupp  teckningen  lovar 
kungen,  när  hämnaren  mäler  sig  i  hallen,  tolv  tunnor  guld  som 
bot  och  vill  själv  falla  honom  till  fota.  När  boten  avslås,  faller 
drottningen  på  knä  och  ber  att  bli  tagen  till  fånga.  Bägge  visa 
sålunda  samma  onordiska  blödsinthet. 

Mitt  ibland  alla  dessa  känslomänniskor  går  en  tyst  iakttagare 
och  lyssnare  omkring,  och  det  är  självklart,  att  han  skall  upp¬ 
fattas  som  bov.  I  de  flesta  texterna  uppträder  han  blott  som 
kungens  smådräng,  som  röjer  Bendik  och  ger  rådet  att  binda 
honom  med  Åroliljas  hår.  I  fär.  A  kallas  han  i  hämndpartiet 
ungi  Larvas  och  blir  där  omedelbart  nedhuggen  av  de  påträngan¬ 
de  hämnarne.  I  Kjolnaesuppteckningen  heter  han  Blinde  Mol- 
vigsen,  vilket  är  en  genomskinlig  förvrängning  av  Blind  den  bol- 
vise;  denna  typ  för  den  onde  rådgivaren  göres  till  huvudföremå¬ 
let  för  hämnden,  när  det  heter: 

Tager  i  Blinde  Molvigsen 
tracder  ham  i  hiel  med  ha*st! 
faar  de  andre  tyngare  dod, 
hand  skal  ey  faa  den  baeste! 

Detta  förhistoriska  barbariska  dödsstraff  lät  ju  Jormunrek  på 
inrådan  av  den  falske  Bikke  övergå  Svanhild.  och  det  har  väl 
närmast  genom  en  kontamination  här  överförts  pä  en  falsk  råd¬ 
givare.  Den  gamla  släkthämnden  inriktade  sig  inte  pä  sådana 
underordnade  verktyg,  men  det  går  väl  samman  med  visans  sen¬ 
timentala  anda,  att  huvuduppmärksamheten  i  detta  parti  riktas 
på  den  onde  rådgivaren.  Redan  tvpologiskt  visar  sig  denna  fram¬ 
ställning  vara  yngre  i  jämförelse  med  Saxos  och  Haketåtens 
skildring  av  brodershämnden. 

Kommer  man  med  minne  av  alla  dessa  hämndskildringar  till 
visan  om  Habor  och  Signe,  sa  upptäcker  man  ett  rudiment  av 
hämndtanken  i  dess  slutstrof,  där  Sigar  låter  sätta  tärnan  »kvick 
i  jord  e.  Den  enklaste  analys  visar,  att  denna  bestraffning  endast 
är  uttryck  för  en  poetisk  rättvisa,  som  söker  ett  skuldoffer  för 
det  älskande  parets  död,  och  som  därvid  inte  fäster  sig  vid  den 
orimligheten,  att  det  blir  kung  Sigar,  som  själv  skulle  offra  sin 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


39 


trognaste  tjänare.  Typologiskt  måste  detta  »häftindparti»  vara 
det  yngsta  också  i  jämförelse  med  Bendiksvisan.  I  de  svenska 
texterna  äro  de  två  sista  stroferna  bägge  lagda  i  kung  Sigars  mun, 
och  den  första  uttrycker  hans  ånger,  den  andra  straffet  över  tär¬ 
nan.  Den  första  strofen  återfinna  vi  oförändrad  redan  i  Bendiks- 
visans  medeltidstext  (jfr  s.  20),  och  där  hör  den  psykologiskt 
hemma;  den  andra  utgör  en  otvetydig  efterbildning  av  strofen 
om  Blinde  Molvigsens  straff: 

I  tagen  nu  signils  tiäneste  möödh, 
i  sättien  Henne  qwek  i  iordh 
Hon  haffwer  skillt  mig  widh  dotter  min 
och  så  en  mågh  så  godh. 

Som  man  finner,  har  första  halvstrofen  blott  anpassats  ef¬ 
ter  den  nya  situationen,  men  den  förändrade  andra  halvstrofen 
har  blivit  mindre  fullviktig.  Samma  formulering  ligger  till 
grund  för  en  Hagbardssägen  från  Sogn  i  Norge,  och  denna 
utgång  är  otvivelaktigt  äldre  än  den  som  finns  i  visans  danska 
texter.  Slutstrofen  där  är  nämligen  främmande  för  all  folkvise- 
stil: 

Hauffbor  var  hengt,  och  Signelill  var  brendt, 
de  vaar  saa  onckeligt  it  mor: 
saa  toge  di  den  forbandit  thierne 
och  satte  hinder  leff u .  ndis  y  iordh 

Första  versens  inrim,  som  väl  efterbildar  ingängsradens  i  Norge 
bevarade  inrim,  är  okänt  för  dansk  folkvisa  och  har  här  behand¬ 
lats  som  i  hymnstrofer,  så  att  varje  rim  avdelar  en  sats.  Att 
en  vers  innehåller  två  satser  är  något  enastående  i  folkvisan. 
\ndra  versen  »det  var  saa  onckeligt  it  mor»  ger  ett  agitatoriskt 
lutomdöme,  som  aldrig  förekommer  i  episk  visstil.  Uttrycket 
är  däremot  särpräglat  för  klagovisor  över  mord  av  den  typ  som 
Ranild  Jonsens  Endeligt  eller  visan  om  Tord  Bondes  mord.1) 
Också  bestämningen  »forbandit»  till  »thiernne»  är  allt  annat  än 
god  visstil,  men  detta  uttryck  återfinnes  också  i  andra  strofer 
av  samtliga  danska  vistexter  och  ger  enligt  min  mening  förkla¬ 
ringen  till  slutstrofens  omarbetning.  Läser  man  den  svenska  tex- 

*)  Jfr  Ek,  Visan  om  Tord  Bondes  mord  i  Minnesskrift  utg.  av  Filologiska  samf. 
i  Gbg.  1920  s.  40. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


40 

ten,  måste  man  hela  tiden  lägga  skulden  på  kung  Sigar,  och  man 
får  därför  det  intrycket  av  slutstrofen,  att  han  blott  skjuter  skul¬ 
den  ifrån  sig  på  tärnan.  Skall  tärnan  bli  det  skuldoffer  den  poe¬ 
tiska  rättvisan  kräver,  behövs  en  tidigare  hets  emot  henne  av  det 
slag  den  danska  visan  ger.  Denna  omarbetning  söker  sålunda 
täcka  över  en  skarv  i  framställningen,  som  tydligen  uppkommit 
därigenom,  att  Habor  och  Signe  lånat  sina  avslutningsstrofer  från 
Bendiksvisan. 

*  * 

* 

*  I  min  analys  av  Bendiksvisan  påpekade  jag,  att  den  episod,  där 
Habor  låter  binda  sig  med  ett  av  Signes  huvudhår,  återfinnes 
där  i  rimligare  formulering  och  naturligare  sammanhang.  I  lju¬ 
set  av  det  nu  påvisade  lånet  av  Haborsvisans  slutstrofer  från 
Bendiksvisan,  får  det  andra  lånet  sin  förklaring,  ty  episoden  har 
säkert  medtagits,  därför  att  tärnan  får  uppträda  som  den  onda 
rådgiverskan  —  vilken  roll  historiskt  tillkommer  Blind  den  bol- 
vise  —  medan  hon  annars  blott  är  angiverska.  Befriar  man 
Haborsvisan  från  dessa  drag  av  överspänd  ridderlighet  och  ny- 
modig  sentimentalitet,  framträder  den  gamla  kämpavisans  starka 
och  stränga  livssyn  kanske  något  förädlad  genom  inslag  från 
tysk  spielmansdiktning  men  i  det  väsentliga  äkta  gammalnordisk. 
Meningsfullt  är,  att  denna  sålunda  framkonstruerade  äldre  visa 
saknar  avslutning,  men  att  det  tilldiktade  slutet  innehåller  ett 
rudiment  av  hämndtanken.  Tidigare  måste  hämnden  ha  besjun¬ 
gits  i  en  särskild  viståt,  och  den  föregående  undersökningen  har 
ådagalagt,  att  en  sådan  bevarats  i  viståten  om  Hakes  hämndetåg. 
Sammanställningen  av  dessa  bägge  viståtar  till  en  visa  om  Hag- 
bard  och  Hake  blir  nu  inte  längre  en  abstrakt  konstruktion  utan 
en  visserligen  mödosamt  förvärvad  organisk  nödvändighet.  Då  vi 
särskilt  i  fråga  om  andra  viståten  endast  känna  framställningen 
i  dess  huvuddrag,  och  då  de  båda  viståtarne  väsentligen  beva¬ 
rats  i  olika  traditioner,  så  vill  jag  ej  försöka  någon  enhetlig  ana¬ 
lys  av  den  gamla  visan. 

Jag  skall  i  stället  anföra  två  äldre  uttalanden  om  Habor  och 
Signe,  som  tydligt  visa  hur  mycket  de  två  av  mig  som  yngre  till¬ 
satser  utrensade  partierna  förrycka  uppfattningen  av  den.  I 
Svensk  Litteraturhistoria  I  1890  s.  117  skriver  Schiick  om  Ha- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION.  41 

bor  och  Signe:  »Dess  i  sanning  väl  långt  drivna  ridderliga  galan- 
teri  häntyder  onekligen  på  en  sen  period.  Habor  bryter  sönder 
alla  bojor,  som  läggas  på  honom,  men  då  man  finner  på  den  ut¬ 
vägen,  att  binda  hans  händer  med  ett  af  Signilds  huvudhår,  lå¬ 
ter  han  häldre  föra  sig  till  döden,  än  han  vågar  skada  detta. 
Detta  drag,  vilket  är  ganska  väsentligt  för  visan,  tillhör  säker¬ 
ligen  ej  Saxos  tid;  både  i  detta  fall  och  i  övrigt  är  den  ypper¬ 
liga  visan  ett  fullt  troget  uttryck  av  riddartidens  idéer. »  Medan 
Schiick  här  målmedvetet  sätter  fingret  på  en  av  de  sjuka  punk¬ 
terna,  tränger  Olrik  i  sin  vackra  analys  av  Hagbard  og  Signe 
fram  till  en  intuitiv  uppfattning  av  visans  äldre  och  yngre  skikt 
genom  att  utgå  från  slutstroferna.  »Der  gaar»,  skriver  han,1)  »en 
Tone  af  Medlidenhed  gennem  Kongens  Ord  om  at  han  ikke  vilde 
skilt  de  elskende  ad,  —  som  er  saa  vaesenlig  i  hele  Middelalderens 
Livsforhold.  For  saa  vidt  har  Riddertiden  sat  sit  Maerke  paa 
den,  ikke  blott  farverig  og  udmalende,  men  ogsaa  folelsevaek- 
kende.  Og  dog,  Visens  store  Ojeblikke,  da  det  stunder  mod  Dod, 
er  saa  fri  for  Ynk  med  de  elskende,  saa  helt  givende  sig  hen  i  de- 
res  Trofastheds  og  Viljes  Sejr,  saa  dvbt  i  Pagt  med  Helte-Sag- 
nets  Aand,  at  det  forer  os  bort  paa  Storskaebnens  og  Elskovsvil- 
jens  staerke  Vinger.  Naesten  som  hendoende  Lyd  fra  et  Jorde- 
rige,  vi  er  haevede  over,  lyder  da  Kongens  Medfolelse  og  Anger, 
og  Haevnlysten  mod  den  onde  Tajrne,  der  robede  dem».  Den  som 
med  Olrik  funnit  trofasthet  och  viljestyrka  vara  det  stora  lyf¬ 
tande  momentet  i  Habors  och  Signes  död,  förstår  att  denna  scen 
formats  utifrån  en  livsuppfattning,  som  i  frändehämnden  över  Si- 
gar  ser  den  enda  befriande  lösningen. 

Denna  långa  visa  om  Hagbard  och  Hake  är  fullständigt  okänd 
på  östnordiskt  område,  men  spåren  av  den  äro  ej  helt  utplånade 
i  den  äldre  norska  tradition  vi  känna  genom  lokalsägner.  I  en 
av  Landnamaboks  handskrifter,  den  s.  k.  Melabok  från  1300- 
talets  förra  hälft,  lokaliseras  Hagbardssägnen  till  gården  Steigen 
på  Engelön  i  Nordland.2)  Det  heter  där:  »I  Aunglev  paa  Hålo- 
galand  havde  kong  Sigarr  boet  paa  Steigen  og  der  er  Signes  bur 
og  Hagbardsholm. »  Gården  Steigens  urgamla  betydelse  fram¬ 
går  redan  därav,  att  den  givit  kringliggande  socken  och  härad 

M  Folkelige  Afhandlinger  1919  s.  103. 

*)  Jfr  Hclland ,  Nordlands  arat.  D.  2.  Kris.iania  1908.  s.  — 99,  8|6. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


4  2 


SVERKER  EK 


deras  namn.1)  Den  mäktiga  Steigenätten  hade  omkring  noo  en 
berömd  representant  i  Sigurd  Ranesson,  vilken  var  gift  med  Mag¬ 
nus  Barfods  halvsyster  och  hade  finnskatten  i  förläning.  Antag¬ 
ligen  har  Hagbardssägnen  redan  på  hans  tid  varit  knuten  till 
Steigen.  Då  den  norska  visan  om  Hagbard  och  Hake  med  all 
sannolikhet  tillkommit  under  1300-talets  förra  hälft,  är  det  för 
oss  viktigt,  att  Hagbardssägnen  just  vid  denna  tid  berättades  på 
Nordland  som  bygdesägen.  Denna  gamla  tradition  har,  som  re¬ 
dan  Torfaeus  meddelar,  bibehållit  sig  på  samma  plats,  och  när  vi 
1743  återfinna  den  som  utförlig  lokalsägen,  visar  den  åtminstone 
på  en  punkt  ett  oavvisligt  sammanhang  med  Haborsvisan.  Det 
heter  nämligen,  att  Hagebor  pa  avrättningsplatsen  »bad  Boddelen 
forst  haenge  sin  rode  Kappe»,  och  i  visan  står  det: 

I  hängen  vpp  min  Kappa, 

Hon  ähr  aff  Skarlakan  rödh. 

Överensstämmelsen  med  visan  vore  inte  så  anmärkningsvärd, 
om  inte  denna  Hagbardssägen  också  innehölle  ett  parti  om  Ha¬ 
kes  hämndetåg.  »Paa  samme  Engel  0e»,  heter  det  till  slut,  »er 
en  Gaard  Hagevog,  saa  kaldet  deraf,  at  Kong  Haagen  fra  Vaage, 
Hagebors  Fader,  did  kom  med  sine  Skibe,  overrumplede  og  ode- 
lagde  Engel  0ens  Naesse  Konge».  Något  motsvarande  finnes 
icke  i  någon  känd  Hagbardssägen,  och  jag  antar  därför,  att  den 
utförliga  visan  om  Hagbard  och  Hake  här  ligger  till  grund.  Vis¬ 
serligen  är  Hakepartiet  påfallande  magert  i  jämförelse  med  den 
utförliga  Hagbardssägnen,  men  detta  behöver  ju  blott  bero  på 
att  första  viståten  levat  längre  i  minnet.  Ett  parti  av  sluttåten 
är  sannolikt  bevarat  på  den  sydligare  i  Nordland  belägna  Dunön, 
och  där  har  det  satt  sig  fast  genom  en  lokalisering,  som  mycket 
erinrar  om  den  på  Engelön. 

Eiksom  man  på  Engelön  nära  .Steigen  visar  »en  Jordhoug,  som 
skal  vsere  Kong  Sigvars  Begravelses  Sted»,  så  fanns  enligt  en  be¬ 
rättelse  från  18242)  »ved  Gaarden  Glein  paa  Dunoen  ...  en  tein- 
melig  svser  Kempehoj ».  »Gamle  Sagn»,  heter  det  vidare  »be- 
rette,  att  en  Konge  har  bot  paa  Glein,  som  der  faldt  i  et  .Slag 

*)  O.  Rygh ,  Norske  Gaardnavne.  Kristiania  1905.  s.  2.49. 

*)  Dg F  IV  s.  692. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  43 

og  er  begraven  i  omskrevne  Hoj  .  .  .  Folgende  Vers  af  en  Ksem- 
pevise  i  denne  Anledning  har  ogsaa  Sagnet  bevaret: 

De  stridde  der  den  ganske  Dag 
til  Solen  kora  paa  Leide: 
bleg  stod  Kongen  af  Bjorneland, 
han  ständer  der  kun  selv  tredje. 

De  stridde  der  den  ganske  Dag. 
til  Solen  kom  paa  Stene: 
bleg  stod  Kongen  af  Bjorneland, 
han  ständer  der  alene. 

Alene  stod  Kongen  af  Bjorneland 

med  Svaerdet  i  blodige  Hacnder: 

han  hug  og  blev  hugget  saa  mangen  Gang, 

til  Sva-Tdskjaeften  monne  ham  faelde. » 

Närmast  överensstämmer  denna  skildring  med  Hakeepisoden 
i  Bendiksvisan,  och  första  strofen  igenkännes  där  som  fär.  B  str. 
113,  C  str.  103  och  andra  strofen  som  dansk  B  str.  86  jfr  A 
str.  120 — 21.  Den  för  båda  stroferna  karakteristiska  tidsbestäm¬ 
ningen  återfinnes  blott  i  dansk  A  str.  121  men  anträffas  på  an¬ 
nan  plats  i  Herredagsvisans  samtliga  texter  som  str.  i: 

Årle  var  da:  urti  moronen, 
sola  hu  rona  på  sala; 

Utifrån  dessa  paraleller  blir  Kongen  af  Bjorneland  ursprung¬ 
ligen  identisk  med  Sigar,  Signes  fader.  Nu  heter  granngården 
till  Glein  Sigerstad,  vilket  namn  enligt  Rvgh  kommer  av  »Mands- 
navnet  Sigarr  eller  et  andet  med  Sig-  begyndende  Personnavn  w.1) 
Det  förefaller  mig  därför  mycket  rimligt,  att  kungshögen  på  Dun- 
ön  kallats  Sigarshögen  liksom  den  på  Engelön,  och  att  Hagbards- 
traditionen  av  denna  anledning  överförts  från  den  senare  ön  till 
den  förra.  Visans  Bjorneland  kan  man  nog  förklara  av  det  på 
Dunön  liggande  höga  fjället  Dunbjörnen. 

Fragmentet  GnF  63  har  på  Grundtvigs  auktoritet  räknats 
tillhöra  Ulf  van  Jaern,  DgF  10,  vilken  visa  vi  snart  skola  lära 
känna  som  Haketåtens  efterbildning.  Visans  Bjorneland  är 

a.  a  s.  109 — 10. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


44 


SVERKER  EK 


enligt  Grundtvig  »sikkert  en  ändring  af  Berneland  >4),  men  även 
om  så  vore  passar  det  illa  ihop  med  Ulf  van  Jairns  visa,  där  Did- 
rik  van  Bern  utsänder  sina  kämpar  på  ett  hämndetåg,  utan  att 
han  alltid  deltar  och  än  mindre  stupar  i  slaget.  Kung  Blekman, 
som  däremot  stupar,  ligger  enligt  de  bästa  texterna,  de  färöiska, 
efter  döden  omgiven  av  sin  trogna  hird,  och  i  ingen  text  finns 
någon  enskild  likhet  med  fragmentets  strofer. 

Från  Urnaes  i  Sogn,  Bergens  stift,  känner  Torfseus  omkring 
1700  en  sägen  om  Hagbard,  »hvorom»,  tillägger  han,  »endnu  mel- 
lem  Almuen  synges  en  Vise».  Den  fullständigaste  sägenupp¬ 
teckningen  från  1827*)  grundar  sig  också  på  visan  om  Habor  och 
Signe.  Inledningen  har  den  för  de  norska  texterna  egendomliga 
episoden  om  »Mojasalen»,  och  avslutningen  (»Da  Kongen  faar 
dette  at  vide,  bliver  han  fortvivlet  og  lader  Ternen,  som  angav 
Haba,  levende  begrave»)  överensstämmer  otvetydigt  med  de 
svenska  texterna.  En  tredje  Hagbardssägen  omnämner  Torfseus 
från  gården  Sigersvold  i  Vanse  härad  på  Listerlandets  kust.  Där 
utpekar  man  särskilt  Ternehaugen,  »hvori  .  .  .  en  af  Hoffets  Terner, 
der  paa  Grund  af  slet  Opforsel  blev  stenet,  skal  have  sin  Grav».3) 
Denna  tradition  ger  ju  en  klar  anspelning  på  Habor  och  Signes 
unga  slutstrof,  och  förmodligen  har  visan  sjungits  i  Lister  i 
samma  form,  som  vi  känna  den  från  Sogn.  I  Herred  och  Spind, 
Vanses  närmaste  grannhärader  på  Listerlandet,  finna  vi  Herre- 
dagsvisan  lokaliserad  redan  1786,  och  denna  tradition  Aa-b  är 
så  stark,  att  det  väsentligen  är  genom  den  visan  bevarats  till  våra 
dagar.  Om  dessa  bägge  yngre  visor,  som  båda  utgå  från  den 
gamla  visan  om  Hagbard  och  Hake,  kvarhållits  och  lokaliserats 
i  samma  kusttrakt,  beror  det  väl  på  att  själva  originalvisan  en 
gång  satt  sig  fast  här. 

Medräkna  vi  ännu  ett  par  Hagbardssägner  från  Kristianiafjor- 
den  samt  den  enda  bevarade  langa  Bendiksvisan  från  Kjolnaes  i 
Finnmarken,  så  är  det  tydligt,  att  olika  Hagbardsvisor  sjungits 
längs  Norges  hela  kust.  Starkast  har  den  äldsta  vistraditionen 
fortlevat  i  Nordland,  och  när  vi  där  samtidigt  träffa  den  Hag- 

*)  DgF  IV  s.  C92.  Eu  avvikande  mening  framför  Jan  de  Vries ,  Die  balla- 
de  »Ulf  van  Jcrn»  i  Arkiv  för  nordisk  filologi.  B.  34  s.  31. 

2)  DgF  I  s.  2O4--63.  IV  s.  733 — 36. 

3)  DgF  I  s.  263,  III  s.  791 — 92. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


45 


bardssägen,  som  är  jämnårig  med  visans  tillkomsttid,  sa  är  det 
inte  osannolikt,  att  visan  diktats  i  dessa  trakter  och  sedan  vand¬ 
rat  söderut  längs  kusten.  Här  har  den  väl  sedan,  under  inflytande 
från  den  till  Telemarken  starkt  knutna  Bendiksvisan,  omarbetats 
och  i  denna  form  kommit  över  till  Sverige  och  Danmark.  An¬ 
taga  vi  denna  vandringsväg  för  visan,  förstå  vi,  varför  först  dess 
yngsta  form  blivit  spridd  till  Sverige  och  Danmark,  men  också 
varför  den,  samman  med  hela  den  norska  kusttraditionen,  sä  has¬ 
tigt  utplånats  i  sitt  moderland. 

Härmed  äro  vi  färdiga  att  taga  avsked  av  visan,  och  jag  skall 
blott  helt  hastigt  rekapitulera  dess  utvecklingshistoria.  Den  äld¬ 
sta  visan  om  Hagbard  och  Hake  bygger  på  en  av  dessa  norska 
kustsagor,  som  vi  äro  så  vana  att  återfinna  hos  Saxo1),  och  som 
också  i  detta  fall  tydligen  ägt  stor  likhet  med  hans  framställ¬ 
ning.  Några  redan  färdiga  vismotiv  ha  övertagits  från  GnF  124, 
Gjurde  borgegreiven,  och  stå  igenom  denna  i  förbindelse  med 
Hugdietricheposet.  I  övrigt  har  visan  fått  den  för  norsk  visdikt¬ 
ning  typiska  kompositionen,  att  första  viståten  behandlar  huvud¬ 
hjältens  olyckligt  slutande  friar-  eller  krigståg  och  andra  viståten 
den  nära  frändens  segerrika  hämndetåg.  Den  äldsta  daterbara 
norska  visa,  vari  vi  finna  denna  komposition,  är  GnF  75  Roland 
fell  paa  Rusarvollen,  och  meningsfullt  nog  ha  vi  också  funnit  di¬ 
rekt  påverkan  från  den  på  vår  visa.  Av  yngre  exempel  har  jag 
redan  nämnt  flera,  och  här  kan  ännu  hänvisas  till  den  färöiska 
Arngrims  synir  Faer.  kv.  II,  3  —  i  den  form,  som  den  först  fått  i 
Bugges  rekonstruktion,  och  vari  den  honom  ovetande  uppteck¬ 
nats  såsom  C-text,2)  —  samt  till  den  på  svenska  bevarade  »Essbiörn 
Prude  och  Ormen  Stark »,  Arw.  nr  8.  Med  visan  om  Hagbard 
och  Hake  som  en  förebild  men  kanske  i  ändå  närmare  anslutning 
till  Tristrams  saga  eller  därpå  grundade  visor  har  den  långa  Ben- 
diksvisan  tillkommit,  närmast  i  den  form  vi  känna  den  från  Kjol- 
naesuppteckningen  och  den  färöiska  A-texten.  Här  har  nog  al¬ 
drig  funnits  någon  verklig  balans  mellan  det  tragiska  kärleksmo- 
tivet  och  hämndmotivet,  och  visan  har  tydligen  i  vissa  former 
tidigt  bortkastat  det  senare.  Denna  här  mycket  välmotiverade 
amputation  har  återverkat  på  förebilden,  visan  om  Hagbard  och 

l)  Jfr  Olrik  a.  a.  s.  II  jSo  -80. 

*)  DgF  IV  s.  707 — 08,  Lie  stol  a.  a.  s.  1 1  2  -ijo. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


46/ 

Hake,  och  genom  lån  från  Bendik  og  Årolilja  har  visan  om  Ha- 
bor  och  Signe  fått  den  form,  i  vilken  vi  känna  den  på  östnordiskt 
område.  Viståten  om  Hakes  hämnd  har  sedan  herrelös  kastats 
omkring  och  ibland  fäst  sig  vid  Bendiksvisan,  sådan  vi  känna 
den  från  danska  och  yngre  färöiska  former,  ibland  vid  Friarferdi 
til  Gjotland,  sådan  denna  bevarats  i  danska  och  färöiska  texter. 
Lössliten  från  Friarferdi  til  Gjotland  har  viståten  levat  kvar  i 
nyare  norsk  allmogetradition  som  Herredagsvisan. 

Bendiksvisan  är  långt  ifrån  den  enda  visa,  som  rönt  inverkan 
från  visan  om  Hagbard  och  Hake.  Särskilt  ofta  återkommer  för- 
klädnadsmotivet,  vanligen  i  samband  med  brudrov.  Så  är  fallet 
i  visan  om  den  vilde  slagsmålskämpen  Hermod  ille,  GnF  67,  och 
där  uppträder  kämpen  naturligtvis  som  sköldmö,  vilket  ursprung¬ 
liga  drag  utplånats  i  den  färöiska  Hermundur  illi,  Faer.  anth.  15. 
En  yngre  variation  av  samma  motiv  i  nära  anslutning  till  Hag- 
bardsvisan  ger  den  norsk-danska  visan  om  Alv  Leiesak,  GnF  112, 
DgF  397.  Sitt  skönaste  motstycke  har  förklädnadsscenen  fun¬ 
nit  i  Gunnbjarnar  kvaeöi,  Isl.  fornkv.  41,  vilken  endast  fragmen¬ 
tariskt  bevarade  visa  sannolikt  är  norsk.  På  tvålinjigt  versmått 
äga  vi  en  rad  Haborsvisan  efterbildande  brudrovsvisor,  sådana 
som  GnF  114 — 18,  109,  för  vilka  jag  mestadels  redogör  i 
slutkapitlet  med  utgångspunkt  från  den  sannolikt  äldsta  av 
dem,  den  på  svenska  och  isländska  bevarade  visan  om  Herr  Ess¬ 
biörn.  Här  saknas  förklädnadsmotivet,  men  det  uppträder  i 
stället  i  trogen  anknytning  till  Haborsvisan  i  Valivansvisan  —  den 
norska  formen  av  den  europeiskt  kända  visan  Skiper  og  moy,  GnF 
96.  Det  kan  tilläggas,  att  Habor  och  Signe  i  Danmark  fått  en 
rad  starkt  romanaktiga  efterbildningar,  DgF  431 — 33,  vartill  kom¬ 
mer,  att  de  flesta  danska  uppteckningarne  av  Björn  Stallare,  DgF 
473  B — I,  mottagit  omfattande  lån  från  samma  visa.  Dessa  näs¬ 
tan  otaliga  efterbildningar  av  den  gamla  Hagbardståten  visa, 
vilket  utomordentligt  starkt  intryck  denna  visa  en  gång  gjort, 
och  ange  den  viktiga  plats,  som  den  intagit  först  i  norsk  och  där¬ 
efter  i  östnordisk  tradition. 

Från  östnordisk  synpunkt  äger  en  efterbildning  av  Haketåten, 
»Ulf  van  Jaern»,  ett  alldeles  särskilt  intresse,  och  jag  skall  därför 
något  närmare  redogöra  för  den.  Visan  är  ej  upptecknad  i 
Norge,  men  olika  norska  spår  av  den  ha  bäst  sammanställts 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


47 


av  Jan  de  Vries  i  en  redan  citerad  studie  s.  39 — 47.  Sju  danska 
texter  har  Grundtvig  tryckt  som  DgF  io,  och  DgF  IV  s.  688 — 
702  har  han  meddelat  den  enda  självständiga  svenska  texten 
och  de  två  viktiga  färöiska  texterna.  När  Grundtvig  sam¬ 
tidigt,  DgF  IV  s.  690 — 92,  tryckte  Herredagsvisan,  kallade 
han  den  »en  Omstobning  af  Ulv  van  Jaerns  Vise».  Efter¬ 
som  Haketåten  omedelbart  är  byggd  på  en  sagoberättelse,  måste 
omstöpningen  ha  gått  i  motsatt  riktning.  Ernst  v.  d.  Recke  har 
i  sin  ofta  citerade  uppsats  »Vestnordisk  Indflvdelse  i  dansk»  ut¬ 
förligt  bevisat,1)  att  »Ulf  van  Jsern»  är  av  västnordiskt  ursprung. 
Han  räknar  snarast  med,  att  den  tillkommit  på  Färöarna,  men 
från  vår  utgångspunkt  är  det  lätt  att  se,  att  den  är  norsk.  Jäm¬ 
för  man  den  iped  dess  norska  förebild,  kan  man  fästa  sig  vid,  att 
hämndetåget  i  den  förstnämnda  sker  till  häst,  i  den  sistnämnda 
till  fots;  hade  efterbildningen  ägt  rum  på  Färöarna,  hade  man 
ovillkorligen  behållit  sjötåget.  Hur  man  där  omskriver  en  rid¬ 
tur  till  sjöfärd  framgår  bäst  av  en  jämförelse  mellan  Bendiksvi- 
sans  norska  (och  danska)  texter  och  dess  färöiska: 

Um  dagjen  ri  Bendik  i  skogjen  ut  Um  dagin  er  hann  å  vatninum 
og  veier  den  ville  hjort,  og  styrir  sin  standri  floy. 

Den  inledning  visan  har  på  Färöarna  och,  delvis,  i  dansk  text 
synes  mig  dessutom  knappast  vara  ursprunglig,  dels  därför  att  den 
i  sig  själv  är  alltför  episodisk,  dels  därför  att  den  icke  alls  äger 
någon  förbindelse  med  förebilden  för  det  övriga.  Den  överallt 
lika  viståten  berättar,  att  Ulvar,  som  han  kallas  i  fär.  B,  ber  Did- 
rik  av  Bern  låna  honom  några  av  sina  män,  och  att  han  sedan 
främst  med  Vidrik  Velandsons  hjälp  hämnar  sig  på  sin  faders 
baneman,  kung  Blekman.  Skildringen  av  hämndetåget  äger 
inånga  strofer  gemensamma  med  Haketåten;  självständig  är  Vid¬ 
riks  och  Blekmans  tvekamp  till  häst,  som  däremot  äger  paralell- 
strofer  i  GnF  65  Bror  friar  Bror,2)  samt  den  med  Bjarkemaal  över¬ 
ensstämmande  avslutningen  i  de  färöiska  texterna,  vilken  episod 
möjligen  tillhör  den  på  Färöarna  och  i  Sverige  kända  visan  om  Half  .3) 

l)  Danske  Studier  1907  s.  81 — 93. 

*)  Se  DgF  III  s.  77.4. 

3)  DgF  IV  s.  693,  A.  Olnk.  Danmarks  Heltedigtning.  I.  1903  s.  85—86  och 
Jan  de  Vries ,  a.  u.  s,  36 — 38. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


48 


SVERKER  EK 


Visans  hjälte  heter  i  Didrikssaga  Ulfred,  Ulfard  eller  Ulfar1), 
vartill  svarar  fär.  A  Ulfran,  B  Ulvar,  sv.  Olof  Makason  och  Olof 
van  Järl,  dansk  Ulff  van  lem,  vilket  också  skrives  Ulffannlernn 
(B)  och  Ulfanieren  (D)  samt  i  DgF  7  ytterligare  Vlleff  van  Iaren. 
Han  kallas  i  sagan  vanligen  »fraendi  Didreks  »,  och  denna  bestämning 
återkommer  i  de  färöiska  texterna  samt  i  dansk  B  och  C.  Icke 
desto  mindre  har  Grundtvig  velat  förklara  det  danska  tillnamnet 
utifrån  tyska  dikters  »Wolfhart  van  Garten»,2)  och  denna  tolk¬ 
ning  återfinnes  ännu  1908  hos  Boer.3)  »Ulf  van  »  är  dock  en  genom¬ 
skinlig  omtolkning  av  det  på  dansk  grund  även  bevarade  »Ulffan  ». 
»Järl»  är  den  regelbundna  svenska  formen  för  v änstnordiskt  jarl, 
och  »Iern»  och  dess  biformer  måste  jämföras  med  DgF  7  A  och  F, 
»Humbelbo  Jersings  eller  Holmbo  Jernsens  sonn,  vilket  som  också 
Grundtvig  påvisar,4)  betyder  Hornboge  jarlsins  son  eller  ierlson. 
Ytterligare  kan  härom  anföras,  vad  Olrik  skriver  i  inledningen 
till  de  danska  texterna  av  Bendiksvisan,  DgF  474:  »Ordet  'Jarl’ 
optraeder  med  en  ejendommelig  Form  i  vore  danske  Opskrifter 
ligesom  i  vor  Nr  478,  der  ogsaa  er  överfört  fra  norsk,  samt  i  Nr 
475».  I  den  till  Norge  lokaliserade  »Axel  og  Valborg»,  DgF  475, 
anträffas  »jarell»  eller  »ieell»,  A  str.  176,  B  str.  180;  i  DgF  474 
A  Ierlandssen,  B  str.  3  Iarland;  i  DgF  478  »Iarlandsen»  eller 
»Irlandsen  ». 

Tolkningen  av  den  danska  namnformen  »Ulf  van  Jaern»  stöder 
sålunda  i  sin  mån  antagandet,  att  visan  är  norsk,  och  att  figuren 
tagits  ur  Didriks  saga.  Med  detta  enda  namn  är  denna  källa  ut¬ 
tömd,  ty  den  berättar  intet  om  Ulvars  fadershämnd,  och  den 
placerar  honom  inte  ens  tillsammans  med  visans  övriga  Didriks- 
kämpar.  Dessa  med  Vidrik  i  spetsen  deltaga  i  Didriks  tåg  till 
Bertangaland  och  ha  tydligen  införts  i  visan  som  ett  motstycke  till 
att  Hake  på  sitt  hämndetåg  medför  deras  dåvarande  motståndare 
Isin,  Sigurd  sven  och  Långe  Ben  Risker.  Av  de  i  visan  nämnda 
kämparne  motsvarar  Ulvar  Hake,  Didrik  Isin  och  Vidrik  Sigurd 
sven,  och  man  kan  säga,  att  de  nästan  bara  omdöpts  så. 

l)  Har  och  i  det  följande  citerar  jag  Bcrtclseiis  upplaga  Didriks  Saga  af  Bern 
K  bli  vii  1905 — 11. 

*)  DgF  I,  s.  73—74  DgF  IV  s.  595. 

3)  Arkiv  för  nordisk  filologi  B.  *o,  190S  s.  135. 

4;  I>gl*  I  71 — 73- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  49 

Denna  sammanställning  av  Haketåten  med  Ulvarvisan  visar 
otvetydigt,  att  till  grund  för  bägge  ligga  minnen  om  kampen  i 
Bertangaland,  vilken  utgör  huvudskildringen  i  Didrikssaga,  och 
som  dessutom  behandlats  i  folkvisan  om  Didrik  och  hans  käm¬ 
par.  Namnformerna  i  dessa  tre  visor  täcka  varandra  genomgå¬ 
ende,  och  det  kan  inte  råda  något  tvivel  om  att  den  sistnämnda 
visan  är  den  äldsta.  Från  den  måste  Isung  och  hans  kämpar  ha 
kommit  in  i  Haketåten,  och  därefter  har  man  skrivit  om  den  se¬ 
nare  tåten  till  självständig  visa  för  att  kunna  ersätta  Isungskäm- 
parne  med  de  i  den  stora  kraftmätningen  segrande  Didrikskäm- 
parne.  Ulvarnamnet  visar,  att  förbindelsen  med  Didriks  saga 
ännu  varit  levande  vid  denna  omdiktning,  och  jag  har  ifråga  om 
Haketåten  föreslagit  en  liknande  förbindelse  från  de  yngre  sago- 
texternas  »Brittania»  för  att  förklara  Isin  som  kung  av  England. 
Genom  här  klarlagda  förhållande  blir  det  synnerligen  troligt,  att 
Didrik  och  hans  kämpar  också  står  i  förbindelse  med  Didriks  saga, 
och  att  den  skrivits  i  Norge;  att  den  från  Norge  vandrat 
till  Danmark  antyder  redan  den  i  de  danska  visorna  påvisade  för¬ 
vrängningen  av  »jarl».  Dessa  här  angivna  teser  skall  jag  med 
uttömmande  bevisföring  utveckla  i  nästa  kapitel. 

Tillsammans  med  Didrik  och  hans  kämpar  har  Ulvarvisan 
vandrat  över  till  Färöarna  och  till  östnordiskt  område.  Visans 
stora  popularitet  både  i  Sverige  och  Danmark  framgår  av  de 
efterbildningar  den  i  sin  tur  framkallat  i  bägge  landen.  Sedan 
vi  lärt  känna  Ulvarvisans  historia,  är  det  tydligt,  att  den  knap¬ 
past  kan  dateras  tidigare  än  1400,  och  efterbildningarne  måste 
alltså  vara  senare.  Nu  ha  alla  varit  ense  om  att  Slaget  vid  Lena, 
Arw.  153.  DgF  136,  efterbildar  Ulvarvisan,  men  medan  Grundtvig1) 
och  Olrik2)  daterat  den  till  1200-talets  början,  är  Schuck3)  ensam  om 
att  sätta  den  till  1400-talet.  Visan  har  tydligen  skrivits  i  Sve¬ 
rige  och  snarast  i  Västergötland  under  unionskrigens  dagar,  och 
man  har  besjungit  den  gamla  segern  över  danskarna  —  vars  minne 
ännu  levde  kvar  i  den  halvlatinska  munkvers  Ericus  Olai  cite¬ 
rar4)  —  som  en  maning  i  dagens  kamp.  På  samma  sätt  handlade 

DgF  136,  inledningen. 

*)  Danske  Folkeviser  i  Udvalg  s.  44 — 46. 

3J  Våra  äldsta  historiska  folkvisor:  Historisk  tidskrift  1891. 

*)  Sveriges  hist.  och  polit.  visor  nr  5 

Göteb.  Hogsk r.  Arsstr.  X XVII:  /.  4 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


50 


SVERKER  EK 


danskarna,  när  de  omskrevo  samma  kämpavisa  till  en  fabelaktig 
strid  mellan  Sterk  Didrik  och  kung  Olger  Dansk  i  Ner  Iutland, 
DgF  17,  där  den  senare  vinner  en  härlig  seger  över  den  hotande 
övermakten.  Det  manande  omkvädet  »Nu  ständer  striden  under 
Iutland»  bör,  som  Storm  först  påvisat,1)  förstås  om  danskarnes 
strider  med  tyskarna  på  1530-  och  40-talen.  Ingen  av  dessa  öst¬ 
nordiska  visor  erbjuder  någon  estetisk  märkvärdighet,  när  man 
kommer  till  dem  från  den  norska  kämpavisan,  men  de  tjusa  ge¬ 
nom  den  beröring  de  visa  med  samtidshistorien.  I  kämpavisorna 
möter  man  det  Norge,  som  Björnson  oförlikneligt  karakteriserat 
som  »den  Saga-nat  som  senker  Dromme  paa  vaar  Jord».  Med  de 
östnordiska  efterbildningarna  kommer  man  ut  i  dagsljuset  till  det 
liv,  som  strides  och  lides,  och  ur  denna  synpunkt  är  också  denna 
kämpaviseefterklang  trogen  den  gamla  östnordiska  riddarvisan, 
därför  att  den  i  grunden  blott  vill  ge  en  bild  av  sin  egen  tid 
utan  att  förlora  sig  i  det  förgångna. 

Axel  Olrik  börjar  sin  analys  av  Hagbard  och  Signe*)  med  att 
ställa  visan  mot  bakgrunden  av  dansk  riddarvisa  och  kommer 
därvid  fram  till  följande  motsättning:  »Naar  de  gamle  danske 
Folkeviser  saa  let  og  villig  former  sig  for  oss  til  en  egen  lille  Ver- 
den  af  Skonhed,  er  en  af  Grundene  den  at  de  afspejler  en  bestemt 
Tidsålder.  De  er  for  oss  det  danske  Ridderliv,  fordi  de  er  dets 
eneste  poetiske  Afbillede.  Taenkte  vi  os  dem  berovede  denne 
saerlige  Tidsfarve,  —  med  Dans  og  Ridderdyst,  Fuglesang  og  Ro¬ 
senslund,  Borgeled  og  Hojenloftssvale,  ja  om  det  er  de  blötte 
Udtryk  Ridder  og  Jomfru,  den  gronne  Lide  og  striden  Strom,  — 
vi  kunde  ikke  undvaere  dem,  uden  at  det  digterske  Billed  blev 
fattigt  og  nogent,  plyndret  for  sin  Skonhed  som  en  Sommerfugl, 
hvem  Stovet  er  stroget  af  Vingerne.  En  Tidsålder  har  spejlet  sit 
Billede  saa  klart  i  dem,  at  de  ikke  kan  skille  sig  ved  det  igen; 
selv  Almuens  Sang  af  de  gamle  Viser  ned  mod  vore  Dage  lever 
og  aander  i  Ridderliv;  blev  dette  Billede  udvisket,  vilde  Fladen 
vsere  formorket,  Visens  brogede  Optrin  vilde  have  tabt  i  Ynde, 
Farver  og  Anskuelighed.  —  Og  dog  er  det  saa,  at  nogle  Viser, 
af  de  allerypperste,  ejer  saare  lidt  af  denne  Tidsfarve,  og  som 
/Emner  kun  i  ringe  Grad  er  Saereje  for  Middelalderen.  Det  gael- 

‘)  a.  a.  s.  187 — 188. 

2)  a.  a.  s.  96 — 97. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


51 


der  netop  om  Havborvisen,  den  Digtning,  der  er  traengt  ind  i  alle 
de  nordiske  Folks  Minde. » 

I  föregående  undersökning  har  jag  lämnat  en  historisk  förkla¬ 
ring  till  Haborsvisans  olikhet  med  all  dansk  riddarvisa.  Som 
jag  redan  i  inledningskapitlet  antytt,  tillmäter  jag  det  vunna 
resultatet  mer  än  monografisk  betydelse.  J  ag  har  velat  utforska 
just  denna  visas  historia  så  grundligt,  därför  att  jag /anser  den  lämna 
ett  huvudstöd  för  denna  avhandlings  tes,  att  kämpavisan  är  en 
norsk  sagodiktning,  som  bottnar  i  en  fornnordisk  livsuppfattning, 
och  som  därför  kommer  att  stå  i  principiell  motsats  till  den  av 
en  livskraftig  medeltidskultur  präglade  danska  riddarvisan. 


Ill 

Visan  om  Didrik  och  hans  kämpar 

Av  den  långa  visan  om  Didrik  och  hans  kämpar,  i  det  följande 
vanligen  kallad  Didriksvisorna,  finnas  uppteckningar  bevarade 
från  Färöarna,  Danmark  och  Sverige,  för  vilka  Grundtvig  redo¬ 
gjort  i  DgF  IV  s.  626.  Av  de  färöiska  texterna  ha  A  och  B  tryckts 
DgF  IV,  s.  614 — 22,  B  ytterligare  i  Fa_r.  anth.  nr  27;  C  är  otryckt 
och  av  mig  okänd.  Både  A  och  B  lämna  visan  som  ett  helt,  men 
B  uppdelar  den  i  två  tåtar,  vilken  uppdelning  Grundtvig  tillämpar 
även  på  A.  De  många  danska  1500-talstexterna,  DgF  7,  ha  tryckts 
DgF  I  s.  94  ff. ,  DgF  IV  s.  605 — 09;  d.  B,  C  ge  första  visan  om 
Vidriks  kamp  med  långben  Rese,  D — I  den  ar.dra  om  Humlungs 
kamp  med  Sivar,  men  i  d.  A  ha  bägge  sammansmält  till  en  text.  I 
det  parti,  som  i  de  färöiska  texterna  utgöra  början  på  andra  vistå¬ 
ten,  finnes  i  d.  A  str.  38 — 43  en  säker  tilldiktning1),  framkallad 
av  en  önskan  om  anknytning  till  visans  början,  och  låter  man 
den  falla,  kunna  själva  övergångsstroferna,  str.  35 — 37,  inte  längre 
upprätthållas  som  äkta.  Med  detta  vill  jag  inte  helt  lösgöra  vi¬ 
sorna  från  varandra  utan  bara  betona  deras  relativa  självstän¬ 
dighet  som  fristående  viståtar.  I  Sverige  känna  vi  den  första 

')  K.ockhoff  i  Arkiv  för  nordisk  filologi  moo  s.  05— <x>.  jfr  Dgl”  IV  s.  O45— ./S. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


52 


SVERKER  EK 


visan  i  fem  texter,  den  andra  i  tre,  vilka  jag  med  Grundtvig  kal¬ 
lar  A — E,  A* — C*.  Nu  bör  man  emellertid  märka,  att  A  och  B*, 
Visböcker  II  s.  120 — 27,  m — 20,  förut  Arw.  nr  3  A  och  4  B, 
egentligen  äro  de  yngsta,  da  de  kanske  upptecknats  först  under 
1700-talet,  och  det  är  därför  naturligt,  att  de  i  mycket  äro  be¬ 
roende  av  Vedel.  C*  och  C  finnas  i  Visböcker  I  s.  257 — 267, 
förut  DgK  IV  s.  612 — 14,  609 — 10,  nedskrivna  på  1630-talet;  C* 
återgår  på  samma  tradition  som  dansk  E,  även  om  den  i  ett  par 
fall  ger  en  fullständigare  text.  Med  dessa  texter  sammanhänger 
delvis  A*  från  1620-talet,  tryckt  i  Visböcker  I  s.  405 — 14,  förut 
tr.  Arw.  nr  4  A,  medan  den  a  andra  sidan  har  fullständigt  ori¬ 
ginala  strofer  utan  något  motstycke  annorstädes.  Som  man  re¬ 
dan  kan  ana  av  vistextens  påfallande  längd  och  dess  många  para- 
lellstrofer,  har  den  samarbetats  av  två  texter,  varav  en  är  den 
förut  fastslagna  dansk-svenska  och  den  andra  en  oberoende 
svensk,  som  grovt  kan  betecknas  A*-C*.  Detta  fragment  blir 
sålunda  vårt  enda  originalbidrag  för  belysning  av  andra  viståten, 
medan  den  första  däremot  är  väl  representerad.  C  utgör  i  stort 
sett  samma  tradition  som  B,  tryckt  i  Visböcker  III  s.  219 — 24, 
Arw.  nr  3  B;  B  förekommer  i  ett  visboksparti,  som  måste  vara 
avskrivet  från  en  1500-talsvisbok,  och  ger  därför  den  äldsta  sven¬ 
ska  texten.  D  och  E  från  onikr.  1700,  tryckta  DgF  IV  s.  61 1 — 
12,  under  tryckning  i  Visböcker  III,  ha  korta  men  rätt  självstän¬ 
diga  texter.  Håller  man  sig  till  den  nu  frigjorda  svenska  tradi¬ 
tionen1),  väsentligen  B  och  C  samt  A*-C*,  kan  man  säga,  att 
den  ger  ursprungligare  läsarter  än  den  danska,  även  om  den  se¬ 
nare  vanligen  är  fullständigare.  De  bägge  färöiska  texterna  äro 
sist  upptecknade,  A  1781,  B  1822,  och  visa  även  något  beroende 
av  Vedels  tryck;  de  sakna  skölduppräkningen  men  kunna  annars 
betecknas  som  de  i  det  hela  ursprungligaste.  Didriksvisorna  äro 
numera  okända  i  Norge,  men  jag  har  genom  min  sammanställ¬ 
ning  av  Ilagbardvisans  senare  viståt  och  Ulvars  visa  kunnat  åda¬ 
galägga,  att  bakgrunden  i  bägge  visorna  utgör  den  i  Didriksvi¬ 
sorna  skildrade  kampen.  Inflytandet  måste  vara  ursprungligt  i 
Ulvarvisan,  och  denna  har  tillkommit  senast  vid  1400-talets  bör¬ 
jan.  Därigenom  få  vi  det  äldsta  säkra  spåret  av  visorna  från 

*)  Min  syn  på  denna  kommer  jag  att  i  utförligare  form  motivera  i  den  kom¬ 
mentar  till  Visböcker,  som  under  många  år  sysselsatt  mig. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  53 

Norge,  liksom  vi  äga  det  yngsta  från  Färöarna.  Redan  härav  blir 
det  mycket  sannolikt,  att  visorna  tillhöra  västnordiskt  område 
och  rimligtvis  huvudlandet  Norge. 

*  * 

* 

Det  förberedande  resultat,  som  själva  vistexterna  lämnat,  får 
ett  mäktigt  stöd  däri,  att  visorna  hämtat  sitt  ämne  ur  den  norska 
Didrikssagan,  vars  centrala  händelse  de  återge.  De  forskare,  som 
hittills  sysslat  med  visornas  källor,  ha  alla  utgått  från  den  dog¬ 
matiska  utgångspunkten,  att  visorna  hörde  hemma  på  östnor- 
diskt  område,  och  därför  har  diskussionen  alltför  mycket  rört  sig 
om  visornas  sammanhang  med  den  svenska  Didrikskrönikan. 
Då  denna  tillhör  1400-talets  förra  hälft  —  enligt  min  mening  har 
den  tillkommit  snarare  1425  än  1450*)  —  ha  Didriksvisorna  ej 
kunnat  dateras  tidigare  än  1450,  och  detta  är  efter  vad  nyss  vi¬ 
sats  för  sent.  Denna  kronologiska  svårighet  har  gjort,  att  man 
oförtjänt  länge  fasthållit  Grundtvigs  teori,  »att  vi  i  denne  dansk¬ 
svensk- faeroske  Folkevise  liave  ikke  et  halvlaerdt  Produkt  fra 
sidst  i  I5de  Aarhundrede,  men  en  organisk  forplantet,  umiddel- 
bar  Affodning  af  en  med  den  norske  Saga  samtidig,  skjont  af  den 
som  saadan  uafhsengig,  uden  Tvivl  fra  forst  af  nedertysk,  folkelig 
Digtning».*)  De  av  Grundtvig  starkt  understrukna  likheterna 
mellan  saga  och  visa,  vilka  gå  så  långt,  att  han  kan  använda  sa¬ 
gan  som  textkritiskt  hjälpmedel  vid  visgranskningen,  förklarar 
han  genom  att  låta  det  mot  visorna  svarande  sagopartiet  vila  på 
samma  lågtyska  visor.  Svagheten  i  denna  teori  ligger  däri, 
att  Grundtvig  ej  stött  den  genom  någon  som  helst  kritisk  gransk¬ 
ning  av  sagotexten.  När  O.  Klockhoff  1900  på  nytt  tog  upp  frå¬ 
gan  om  Folkvisan  om  konung  Didrik  och  hans  kämpar  i  Arkiv 
för  nordisk  filologi  B.  16  s.  37  ff,  gav  denne  lärde  kännare 
av  Didrikssagan  något  väsentligt  nytt  genom  den  källkritik  han 
underkastade  ifrågavarande  parti  av  sagan.  Enligt  honom  kan 
detta  parti  ej  bygga  på  några  lågtyska  visor  utan  utgör  en  rätt 
självständig  redaktion  av  sagoberättaren,  som  använt  både  ty- 

l)  Prologen  till  Själinna  tröst  från  omkr.  1430  nämner  »kämpa  bökir  som  är 
aff  percefal  aff  tystram  Her  dydhrik  van  bernin  Oc  aff  flerum  alclroghum  kämpum  » 
(Klemmings  uppl.  i  Sv.  fornskriftsällskis  saml..  s.  1  -2). 

*)  DgF  IV  s.  676. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


54 


SVERKER  EK 


ska  och  nordiska  motiv.  Härmed  bortfaller  Grundtvigs  förkla¬ 
ring  till  de  genomgående  likheterna  mellan  visorna  och  sagobe¬ 
rättelsen,  och  konsekvensen  blir  den,  som  Klockhoff  dragit,  att 
visorna  bygga  på  sagan.  Klockhoffs  i  sig  själv  övertygande 
framställning  fick  ett  gott  stöd  i  H.  Bertelsens  avhandling  om 
Didrik  af  Berns  saga,  där  han  efter  ett  konsekvent  studium  av 
hela  sagans  komposition  skriver:  »Den  i  det  föregående  frem- 
stillede  opfattelse,  at  udformingen  af  fortsellingen  om  toget  til 
Bertangaland  for  en  stor  del  skyldes  sagaforfatteren  selv  med- 
forer  nodvendigvis,  at  man  må  antage  sagaens  k.  189 — 223,  di¬ 
rekte  eller  indirekte,  for  kilden  for  folkevisen  om  kong  Didrik  og 
hans  ksemper,  i  det  denne  i  alt  vsesentligt  stemmer  med  sagaen.  »*) 

Både  Klockhoff  och  Bertelsen  anse  med  rätta,  att  det  väsent¬ 
liga  i  deras  påvisning  ligger  i  att  visorna  byggt  på  någon  form 
av  Didrikssagan,  men  ingen  av  dem  vågar  gå  ifrån  den  av  Storm 
först  hävdade  meningen,  att  den  svenska  Didrikskrönikan  varit 
visornas  närmaste  förebild.  Klockhoff  söker  lämna  ett  positivt 
stöd  för  denna  teori  genom  femton  detaljjämförelser  mellan  vis- 
och  sagotexterna,  där  likheter  med  Didrikskrönikan  understry¬ 
kas  och  ett  mindre  antal  likheter  med  Didrikssagan  bortförkla¬ 
ras.  Bertelsen  anför  häremot  sex  fall,  där  den  norska  sagotexten 
överensstämmer  med  vistexter,  utan  att  motsvarigheter  finnas  i 
den  svenska,  och  två  eller  tre  fall,  där  Didrikskrönikan  måste 
ha  lånat  från  visan.  Man  tycker,  att  Bertelsen  efter  detta  borde 
stanna  vid  Grundtvigs  hypotes,  att  visorna  stå  Didrikssagan  när¬ 
mast,  men  att  Didrikskrönikan  lanat  från  dem.  Han  vill  emel¬ 
lertid  ej  från  de  sena  handskrifterna  sluta  något  om  Didrikskrö- 
nikans  första  lydelse  och  kan  därför  utan  någon  vidare  bevis¬ 
föring  upptaga  Klockhoffs  mening. 

Den  nästan  olösliga  svårigheten  ligger  onekligen  i  att  få  fram 
Didrikskrönikans  ursprungliga  text,  men  jag  tror  detta  vara  möj¬ 
ligt  i  ett  ofta  diskuterat  fall.  Både  Storm  och  Bertelsen  ha  be¬ 
tonat,  att  den  svenska  bearbetaren  förbättrat  den  norska  sagans 
bristfälliga  komposition.  Påtagliga  upprepningar  och  inkonse¬ 
kvenser  har  han  avlägsnat  och  »ogsaa  straebt  efter  at  fremhseve 
Enheden  noget  mere:  han  liar  forkortet  flere  af  de  Episoder  som 
lob  ved  Siden  af  Hovedstoffet,  og  derved  samlet  Opmaerksom- 

^  •  m  mm  m  mm 

l)  Om  Didrik  af  Horns  Sagas  oprindelige  Skikkelse.. .  Kbhvn  1902  s.  9^. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPA  VISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION.  55 

heden  ved  dette».1)  Som  ett  led  i  denna  strävan  efter  enhetlig¬ 
het  och  åskådlighet  får  man  också  betrakta  hans  namngivnings- 
principer.  Sålunda  skriver  han  konsekvent  Folkvard  Speleman, 
Brand  Vidfärling  och  Fasholt  liin  stolte,  fastän  tillnamnen  endast 
förekomma  sporadiskt  i  de  västnordiska  formerna.  I,edd  av 
samma  principer  kallar  han  det  land,  där  sagokungarne  Isung 
och  Artus  härska,  ständigt  för  »Britania»,  fastän  den  norska  mem¬ 
branen  alltid  har  »Bertangaland  ».  Något  stöd  för  denna  ändring 
har  han  säkert  haft  i  sitt  förlägg,  ty  de  isländska  avskrifterna 
kalla  Artus’  rike  stundom  för  Brittania.  Den  konsekventa  be¬ 
teckningen  också  utsträckt  till  Isungs  rike  måste  tillskrivas  över¬ 
sättaren,  då  namn  under  avskrivarhänder  väl  kunna  växla  men 
aldrig  enas.  Ett  avgörande  men  hittills  ej  observerat  stöd  för 
namnets  ursprunglighet  lämnar  den  prosaiska  krönikan  i  det 
parti,  där  denna  avskrivit  Didrikskrönikan,  ty  där  kallas  Isung 
konung  av  »Brittannia  ».*)  I  den  bevarade  avskriften  varieras 
namnformen  men  förändras  blott  i  ett  fall.  Denna  namnföränd¬ 
ring  måste,  som  redan  Grundtvig  sett,3)  tillskrivas  inflytande 
från  folkvisan.  Klockhoff  söker  bortresonera  förhållandet,  men 
härtill  invänder  Bertelsen4):  »Visen  har  'Bertingsland'  og 
-borg’  både  i  danske,  svenske  og  faeroske  opskrifter  i  overensstem- 
melse  med  sagaens  'Bertangaland’;  Sv.  (Didrikskrönikan)  har 
Bretania  .  .  .  men  et  enkelt  sted  'bratinga  borgh’  .  .  .  Dette  kan 
kun  forklares  som  lån  i  Sv.  fra  en  kilde,  der  ligesom  de  danske 
opskrifter  D  til  I  af  visen  har  'Bratingsborg’ ».  Detta  fall  visar 
sålunda  på  en  gång,  att  visorna  utgått  från  Didrikssagan,  och  att 
Didrikskrönikan  lånat  från  dem.  Då  jag  nedan  i  undersökningen 
om  Holger  Dansk  och  Burman  kommer  att  belysa  alldeles  lik¬ 
nande  förhållande  mellan  visor  och  krönikor,  anser  jag  mig  här 
kunna  stanna  vid  denna  avgörande  bevisföring. 

Klockhoffs  bevis,  för  att  Didriksvisorna  skulle  stödja  sig  pa 
den  svenska  krönikan,  ha  rätt  ingående  tillbakavisats  av 
Boer5),  och  i  vissa  fall  kan  jag  instämma  i  denna  hans  kritik. 

x,  S/orm.  a.  a.  s.  152. 

*  Storm ,  a.  a.  s.  228 

3)  I)gF  IV  s.  594. 

4)  a.  a.  s.  96. 

Ä)  a.  u.  Arkiv  för  nordisk  filologi  H.  24.  Lund  1908  s.  103  tf. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


56 


SVERKER  EK 


Boer  följer  emellertid  Klockhoffs  huvudsynpunkt  endast  däri, 
att  de  numera  kända  vistexterna  förråda  inverkan  från  Didriks 
saga.  Har  jag  rätt  förstått  hans  framställning,  ha  de  bägge  vi¬ 
sorna  om  Didrik  och  hans  kämpar  oberoende  av  varandra  in¬ 
vandrat  från  Tyskland  till  Danmark  och  där  fått  en  första  omar¬ 
betning  från  Didriks  sagas  norska  originaltext;  en  förnyad  om¬ 
arbetning  från  samma  källa  ligger  till  grund  för  dansk  A,  en 
tredje  förmodligen  från  den  svenska  Didrikskrönikan  föranledd 
tilldiktning  är  påvisbar  i  svensk  A,  och  slutligen  ha  de  färöiska 
texterna  helt  omarbetats  efter  sagan,  vilken  man  på  Färöame 
möjligen  känt  i  Peringskölds  upplaga  från  1715.  Boers  text¬ 
kritik  är  i  detaljer  föga  genomtänkt,  liksom  den  till  sitt  resultat 
är  orimlig.  Hur  häpnadsväckande  främmande  han  är  för  själva 
visstilen  framgår  av  följande  slutsats:  »Mit  den  Rosengarten 
hat  das  lied  die  neuerung  gemein,  dass  schon  wiederholt  von 
einem  rosengarten  die  rede  ist.  Allerdings  wird  dort  nicht  eine 
reihe  von  zweikämpfen  veranstaltet;  das  lied  hat  die  zweikämpfe 
aus  gemerzt,  und  an  ihre  stelle  tritt  der  kampf  zwischen  Ame- 
lung  und  Sigurör,  der  nun  im  rosengarten  gehalten  wird  (d.  E31 
ieg  riider  mig  i  rossenslundt,  33  Sivor  hand  stanndir  i  lundin; 
ähnlich  d.  F.  27,  s.  B  41C  30,  32)»1).  Detta  »Rosengartenmotiv » 
spelar  senare  en  avgörande  roll  i  framställningen,  framförallt  när 
det  gäller  att  fastställa  den  tyska  »Rosengartens »  äldsta  form. 
Misstaget  kommer  av  att  Boer  för  det  stoffhistoriska  alldeles 
försummar  viskritiken. 

Utgångspunkten  för  Boers  starkt  konstruktiva  framställning 
är  namnlistor  på  Didrikskämparne,  hämtade  från  sagan,  visan 
och  Rosengarten,  och  han  nedlägger  mycken  fyndighet  på  att 
sammanjämka  dem.  Metoden  är  alltför  okänslig,  när  det  gäller 
diktverk,  och  blir  särskilt  vansklig  inför  de  skiftande  uppräk- 
ningame  i  de  olika  vistexterna  och  de  avvikande  handskrifterna 
till  Rosengarten.  I  alla  fall  är  det,  som  redan  Grundtvig  fram¬ 
hållit,  mycket  anmärkningsvärt,  att  vissa  av  de  i  visan  oftast 
uppträdande  tillhöra  Didrikskretsen,  utan  att  de  i  sagan  knytas 
till  tåget  till  Bertangaland.  I  stället  förekomma  två  av  de  i  vi¬ 
san  vanligaste  kämparne  Ulvar  och  munk  Alsing  i  Rosengartens 
alla  texter  som  »Wolfhart»  och  »mönch  Ilsån».  Vid  min  under- 

*)  a.  u.  s.  13S. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  57 

sökning  av  Ulvarvisan  påvisade  jag,  att  kämpen  mot  sagans  skild¬ 
ring  uppträdde  samman  med  de  i  tåget  till  Bertangaland  delta¬ 
gande  Didrikskämparne;  denna  kombination  behöver  ej  ha  upp¬ 
stått  i  den  annars  helt  sekundära  yngre  visan  utan  kan  mycket 
väl  stamma  från  visan  om  Didrik  och  hans  kämpar.  Munk  Al- 
sing  har  sannolikt  besjungits  i  den  svensk-danska  visan  DgFi5, 
och  figuren  uppträder  även  i  Didriks  saga  men  under  annat 
namn.  Rosengartens  »mönch  Ilsån»  måste  ha  upptagits  i  en¬ 
dera  visan,  och  då  stå  vi  alltså  vid  ett  säkert  om  än  starkt  be¬ 
gränsat  inflytande  omedelbart  från  Tyskland.  Av  de  i  Didriks 
saga  här  ej  nämnda  kämparne  anträffas  ytterligare  Falquor 
Spilleman  i  de  flesta  texterna.  Han  uppträder  så  väl  i  Did¬ 
riks  saga  som  i  andra  visor  vid  »Helle  Hagens»  sida  och  har  sä¬ 
kerligen  därför  inkommit  i  visan.  Det  bör  här  betonas,  att  Falq- 
uors  tillnamn  »Spilleman»  inte  bara  förekommer  i  sagans  svenska 
översättning  utan  också  i  de  isländska  texterna1).  Detta  har 
visserligen  för  länge  sedan  påpekats  av  Bugge,  DgF  II,  s.  637, 
men  synes  regelbundet  ha  undgått  andra  forskare.  Utan  att  anse 
mig  ha  anfört  bindande  skäl  för  att  någon  av  de  tre  här  nämnda 
kämparne  från  början  funnits  i  visan  om  Didrik  och  hans  käm¬ 
par,  får  man  nog  räkna  med  en  sådan  möjlighet  och  därför  åt¬ 
minstone  i  ett  fall  med  ett  direkt  tyskt  inflytande.  Då  nu  Did- 
rikssagan  redigerats  och  sedan  överarbetats  med  hjälp  av  tysk 
diktning,  måste  man  just  i  Norge  förutsätta  en  del  muntliga  va¬ 
rianter  till  sagan,  och  några  sådana  av  tyskt  ursprung  kunna  myc¬ 
ket  väl  ha  varit  bekanta  för  visdiktaren.  Man  bör  för  övrigt 
utgå  ifrån,  att  även  annan  tysk  episk  diktning  varit  rätt  känd  i 
Norge,  något  som  jag  sökt  ådagalägga  vid  behandlingen  av  visan 
.  om  Gjurde  Borgegreiven.  Genom  att  sålunda  ge  det  direkta  ty¬ 
ska  inslaget  en  visserligen  blygsam  plats  vid  Didriksvisornas  upp¬ 
komst,  hoppas  jag  kunna  stödja  min  huvudsynpunkt,  nämligen  att 
de  utgått  från  Didrikssagan.  Enligt  min  mening  blir  förbindelsen 
här  intimare,  ju  längre  man  tränger  tillbaka  i  texternas  historia. 

Grimdtvig  har  i  sin  mönstergilla  jämförelse  mellan  sagotex- 
terna  och  visorna2)  fäst  uppmärksamheten  på  att  sagans  huvud¬ 
parti  äger  tre  episoder,  varav  viståtarna  återge  de  två  första. 

')  a.  a.  II  s.  321. 

*)  DgF  IV  3.  623—7O. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


58 


SVERKER  EK 


De  för  bägge  gemensamma  skildra  tåget  till  Bertangaland  med 
Vidgas  kamp  mot  Edgeir  rise  som  huvudepisod  och  därefter  Si¬ 
gurds  tvekamp  med  Amlung,  inledd  med  en  uppräkning  av  Did- 
rikskämparnas  vapensköldar.  I  sagan  är  allt  detta  förberedel¬ 
sen  till  Didrikskämparnes  möte  med  Isung  och  hans  söner  i  en 
serie  envig,  vilka  avslutas  med  den  avgörande  tvekampen  mellan 
Didrik  och  Sigurd.  Grundtvig  ansåg,  att  också  denna  episod  be¬ 
handlats  i  en  nu  förlorad  viståt  och  kom  därigenom  att  bedöma 
de  bevarade  vispartierna  som  fragment1).  Det  är  samma  teori, 
som  han  tidigare  framställt  om  Habor  och  Signe,  och  som  jag  i 
det  föregående  visat  vara  väsentligen  riktig.  I  likhet  med  Ber- 
telsen  men  i  motsats  till  Klockhoff  tror  jag,  att  Grundtvig  också 
i  detta  fall  sett  rätt.  Först  med  denna  påvisning  kan  jag  ge  en 
full  inblick  i  visans  sagokomposition  och  dess  rotbundna  norska 
egenart. 

I  några  uppteckningar  av  andra  viståten  finnes  en  avslutnings- 
strof,  som  i  d.  A  str.  89  lyder  »dy  konger  skildis  venner  adt,  dy 
kiemper  dy  droge  hiein».  Redan  Storm  anmärker2),  att  detta 
passar  på  sagans  skildring  kap.  318  av  Didrikskämparnes  avtåg 
från  Bertangaland,  och  Grundtvig  och  Bertelsen  se  häri  den  för¬ 
lorade  tredje  viståtens  avslutningsstrof.  Denna  viståt  måste  lik¬ 
som  sagan  haft  Didriks  tvekamp  med  Sigurd  till  huvudepisod, 
och  en  rest  av  denna  återfinner  jag  i  den  norska  visan  om  Or- 
maalen  unge3): 

»Hoyre  du  ungen  Ormaalen, 
hot  eg  vi  spvrje  deg: 
veit  du  noko  um  Byrtingjen, 
du  dyl  han  inkji  fy  meg! » 

»Kg  skö  sverje  eien  ein, 
aa  eg  skö  sverje  t  vo: 
inkji  ae  skarpan  Byrtingjen 
meiri  paa  denni  jor. » 

I  sin  monografi  av  visan  anför  Liestol  flera  sagoparaleller  men 
stannar  vid  Didriks  saga  kap.  31S4)  som  den  märkligaste.  »Der», 

')  l»gF  IV  s.  673—76. 

*»  a.  a.  s.  J05 — 06. 

Citcracl  efter  I.iestol  a.  a.  s.  i*j. 

Å)  Ungers  upplaga  kap.  211. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  59 

skriver  han,  »gjeng  Sigurd  svein  og  kong  Didrik  i  liolnigang,  og  Si¬ 
gurd  svein  vil  hava  Didrik  til  aa  sverja  at  han  ikkje  hev  sverdet 
Mimung,  nett  som  risen  vil  hava  Ormaalen  til  aa  sverja  at  han  ikkje 
hev  Byrting.  Didrik  sver  at  'eigi  veit  hann  Mimungs  odd  fyrir  ofan 
jord’  nett  liksom  Ormar  sver  at  ’inkji  as  skarpan  Byrtingjen  meiri 
paa  denni  jor’. »  Denna  ordagranna  överensstämmelse  anser  jag 
bero  på  att  strofparet  först  stått  i  Didriksvisornas  tredje  viståt. 
Episoden  är  nog  ej  ursprunglig  i  Ormaalen  unge,  då  den  saknas 
i  dess  isländska  motsvarighet  Ormars  rimur,  men  tillhör  dock, 
som  de  dansk-svenska  texterna  visa,  Norges  medeltid.  Samma 
episod,  fastän  i  mer  invecklad  och  därför  sekundär  form,  åter¬ 
finnes  i  DgF  13,  GnF  76,  och  härav  framgår,  att  episoden  vand¬ 
rat  från  visa  till  visa.  Av  dess  förekomst  i  Ormaalen  unge 
tycks  man  kunna  förklara  några  lån  från  denna  till  Didriks- 
visoma.  I  sex  uppteckningar  av  de  tio,  som  ha  uppräkningen 
av  Didriks  män  och  vapen,  göres  han  till  en  av  dessa.  Ett  par 
uppteckningar  ha  en  bevisligen  senare  diktad  episod,  där  utom 
Vidriks  svärd  Mimring  också  hans  hjälm  Birting  nänines.  Detta 
sista  namn  finnes  ej  i  Didrikssagan  och  har  väl  då  hämtats  från 
Ormaalen  unges  svärd,  vilket  även  i  Ormars  rimur  heter  Bir- 
tingr.  Ha  samma  strofer  sjungits  om  både  Mimring  och  Birting, 
är  det  naturligt,  att  bägge  vapnen  tillagts  Vidrik.1)  I  övrigt  finns 
det  också  andra  strofer  gemensamma  för  bägge  visorna,  och  man 
kan  inte  komma  ifrån  deras  djupgående  frändskap.  I  de  fullstän¬ 
diga  danska  texterna  av  Orm  ungersven,  DgF  11,  berättas  om 
flere  av  hans  strider,  men  i  Norge  och  Sverige  minns  man  blott 
den  del  av  visan,  som  handlar  om  hans  första  tvekamp,  fastän 
fragmenten  i  bägge  fallen  bevarat  spår  av  det  som  helhet  bort¬ 
glömda  slutet. 

Då  nu  också  Didriksvisorna  visats  vara  fragment,  gäller  det 
att  efterse,  om  ej  de  bevarade  viståtarna  röja  spär  av  en  ur¬ 
sprungligen  längre  visa.  Orsaken  till  att  Didriksvisornas  tredje 
viståt  kunnat  uteslutas,  ligger  tydligen  i  att  andra  viståten  inne¬ 
håller  en  tvekamp  mellan  Sigurd  och  Amlung  (visornas  Hum- 
lung).  Som  både  Grundtvig2)  och  Klockhoff3)  visat,  har  orsaken 

l)  I  den  färöiska  visan  Rism  i  Holmgöröuni,  I?a-r.  kv.  I,  13,  hämtar  Vidrik  i  ett 
fran  Ormaalen  unge  inspirerat  iuledningsparti  Mimaring  i  sin  faclers  gravhög. 

*)  DgF  IV  s.  659 — 63.  *)  a.  u.  s.  80 — 86. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


6o 


SVERKER  EK 


till  deras  strid  från  början  motiverats  på  samma  sätt  som  i  sa¬ 
gan.  Sigurd  har  ridit  ut  för  att  på  Isungs  vägnar  kräva  skatt  av 
Didrik;  denne  har  beviljat  en  kämpes  häst  och  rustning,  varom 
lottdragning  skett;  lotten  har  fallit  på  Amlung,  som  först  lämnat 
från  sig  hästen  men  sedan  ångrat  sig;  på  Vidriks  häst  uppsöker 
han  sedan  Sigurd  och  ger  sig  i  strid  med  honom.  Om  detta  för¬ 
lopp  finnas  endast  spridda  antydningar  i  de  bevarade  texterna. 
I  stället  skildras  striden  så,  att  Sivar  utmanar  någon  av  Didriks 
kämpar  till  dustritt  om  bägge  deras  hästar;  det  dragés  lott, 
och  lotten  faller  på  Humlung;  denne  lånar  Vidriks  häst  för  att 
genom  dennes  präktiga  hjälp  kunna  mäta  sig  med  Sivar.  Genom 
denna  motivering  för  striden  har  den  höjts  från  tillfällig  episod 
till  en  kraftmätning  mellan  Sigurd  och  den  av  Didriks  män  lot¬ 
ten  föll  på,  och  därigenom  har  berättelsen  om  de  följande  envi¬ 
gen  egentligen  blivit  obehövlig.  Enligt  min  mening  har  denna 
omarbetning  skett  samtidigt  som  den  tredje  viståten  bortelimi¬ 
nerats. 

Jag  styrkes  i  denna  uppfattning  av  en  motsvarande  ändring  i 
visans  början.  När  Didrik  frågar  efter  sin  like,  svaras  i  visan 
vanligen  så  som  i  sagan  med  en  hänvisning  till  kung  Isung  och 
hans  märkesnian  Sivar;  »han  rider  sin  hest  allerbedst »,  heter  det 
om  den  siste  i  visan.  I  sagan  beskrives  han  vidlyftigt,  och  sär¬ 
skilt  prisas  häst  och  svärd;  »f)at  sverö  heitir  gramr  oc  Jiann  hest 
lievir  hann  er  grani  heitir,  hann  er  broöir  falka  oc  skemmings  oc 
rispa  oc  miclv  beztr  af  allvm  l>eim.  Gramr  er  oc  allra  sveröa 
bazt,  vel  kann  J)at  at  skeina  hialma  oc  scioldo  eöa  mannabein 
svndr  at  skera.  oc  her  eptir  ero  oll  hans  annvr  vapn».1)  Härom 
står  intet  i  någon  vistext,  men  före  Vidriks  kamp  med  resen 
namnger  han  sig  själv  och  sina  vapen,  ur  vilken  skildring  jag 
först  anför  den  allmännaste  strofen: 

Skemming  så  heder  min  gode  hest 
er  fod  af  Granes  stode: 

Mimring  heder  mit  gode  svaerd 
det  Todner  i  kaempeblode. 

I  danska  texter  tillägges  alltid  före  eller  efteråt: 

n  a.  a.  I  s.  355. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  6l 

Skrepping  heder  min  gode  skjold, 
så  mangen  pil  er  i  skudt; 

Birting  heder  min  gode  hjaclm 
så  mängt  et  svserd  haver  brudt. ') 

Hela  detta  parti  saknas  i  sagan  och  fär.  A,  som  sinsemellan 
samstämma.  Klockhoff  har  därför  efter  en  utförlig  motivering 
bestämt  episoden  som  senare  tilldiktning.  Instämmande  häri 
vill  jag  särskilt  betona,  att  den  i  olika  uppteckningar  b}i:er  plats, 
därmed  angivande,  att  den  aldrig  kan  få  någon  organisk  infatt¬ 
ning.  Tilldiktningen  beror  enligt  min  mening  på  att  åtminstone 
strofen  om  häst  och  svärd  från  början  anförts  om  Sivar  i  över¬ 
ensstämmelse  med  sagans  skildring  av  honom.  »(Grane)  heter 
(hanss)  gode  hest»  har  också  rent  stilistiskt  formats  efter  den 
kvarstående  presentationen  »Sivart  heter  hanss  marckess  man». 
Denna  i  sig  själv  bindande  slutsats  får  en  god  bekräftelse  i  den 
äldsta  svenska  texten  av  visan  om  Sivard  (norsk  Sigurd  svein), 
där  det  heter: 

iagh  will  giffua  tigh  brynian  så  godh 
der  schall  icke  fäste  på  pill  äller  suärdli. 

J  agh  skall  giffua  digh  hesten  thenn, 
som  är  falen  aff  kiämpe  stode, 
och  iagh  skall  giffua  digh  suärdett  thett 
som  är  härdt  vthij  kiämpe  blode.*) 

Anledningen  till  att  dessa  strofer  ej  i  Didriksvisorna  fingo  gälla 
om  »Sivar  är  tydligen  den,  att  han  aldrig  där  får  visa  sina  vapens 
styrka,  sedan  den  blodiga  tvekampen  med  Didrik  bortskurits 
och  endast  den  ofarliga  dustritten  med  Humlung  kvarstår.  På 
den  syftar  tydligen  den  i  visan  bevarade  bestämningen:  »han  ri¬ 
der  sin  hest  allerbedst».  Härmed  har  jag  genomfört  min  bevis¬ 
föring  för  att  de  bevarade  vistexterna  blott  ge  en  förkortning 
av  en  med  sagan  närmre  stämmande  lång  visa  och  skall  nu  ge 
ett  nytt  exempel  på  att  den  ursprungliga  visan  levat  i  Norge. 

*  * 

* 

>)  DgF  IV  s.  635—36. 

l)  Visböcker  III  s.  64  -  ^5. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


62 


SVERKER  EK 


Didriksvisorna  återfinnas  i  den  norska  texten  av  Hemingjer. 
aa  Harald  kungen,  GnF  70 !),  framför  allt  i  det  inledningsparti, 
vartill  motsvarigheter  saknas  i  Hemings  J)attr;  i  den  färöiska  vi- 

9 

san  Geyti  Aslaksson  erbjuder  Faer.  kv.  II  17  A  str.  4 — 6  (jfr  B) 
rätt  stora  likheter,  men  dessa  bero  här  på  anslutning  till  Geipa 
tAttur  (Faer.  anth.  20  str.  2 — 5).  Sammanhanget  mellan  början 
av  Hemings-  och  Didriksvisorna  framgår  bäst  av  en  sammanställ¬ 
ning  av  Bugges  uppteckning2)  str.  1 — 4  och  sv.  B  str.  1 — 4,  supp¬ 
lerad  med  den  till  Siwer  överförda  str.  17: 


Kungen  sir  fyr  breie  böri, 
tala  han  mae  sine  menn: 
»Eg  veit  inkji  likjen  min 
ufödde  saa  as'  han  enn. » 


(D)idrich  han  ståår  på  Bårtingens 
bårg, 

han  seer  sigh  vth  så  wijda, 

»Och  aldrig  sågh  Jagh  kempen 
den, 

Som  dosten  tordhe  medh  migh 
rijda». 


Ti  saa,  svara  smaadrengjen, 
han  va’  saa  snögg  i  maali: 

»Eg  veit  tinom  avringskjempa, 
som  vrie  blö  ö  staali. » 


I’)se  va'  Harald  kungen, 
rister  paa  svllbudde  kniv: 

»Seier  du  meg  'kji  skiringsnavni, 
saa  sko'  da?  kosta  ditt  liv. » 


Swaradhe  dhen  Vnge  Förwiffer- 
lingh, 

han  swaradhe  för  kempar  alla, 

»Och  aldrigh  ästu  så  Rasken 
kämpe, 

det  du  winner  seger  Öfwer  alla». 

(D)idrich  han  tager  honom  i  sin 
handh 

han  tager  och  till  sin  knijff, 

»Flyr  du  migh  icke  kiempen 
dhen, 

sä  skall  det  kasta  ditt  lijff». 


(Sinaadrengen  nsevner  Hemin-  »Isingen  heeter  then  samma 

gen  og  sigér,  at  Faderen  heder  Kongh 

Aslak  og  har  tre  Sönner.)3)  som  Rådher  öfwer  borgh  och  fäste, 

Siwer  heeter  Märckiezman, 
honom  stack  aldrigh  ingen  ifrå 
heste. 

')  Om  visan  jämför  särskilt  A .lockhoj  i  i  1'ppsalastudier  tilleguade  Sophus  Rugge 
Epps.  iSijs  s.  114  ff.  samt  Liestol  og  M»e,  Norske  folkeviser  fra  Middelalderen  s. 
-9—39  samt  XXIV — XXVII  i  Anm.). 

*)  Gamle  norske  Folkeviser  1858  s.  1  ff. 

3)  Enligt  meddelande  frän  professor  Knut  Liestol  har  detta  prosareferat  aldrig 
upptecknats  som  vers  i  Norge. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  63 


»Saa  se’  hesten  aat  Hemingjen, 
naar  du  han  paa  vegjen  möter, 
han  ae’  som  ormen  1  augö  sja  a 
aa  ellen  6  nasö  fröser. » 


(Grane)  heeter  (hans)  godhe 
hest, 

Och  fallen  aff  grymme  stodhe, 
(Gram)  heeter  (hans)  godhe 
swerdh, 

Dedh  är  härdt  i  kempa  blodhe». 


Hemingsvisans  inleduingsparti  har  ännu  en  strof,  som  åter¬ 
finnes  i  Didriksvisan,  men  då  den  saknas  i  bägge  de  ovan  använda 
uppteckningarna,  förbigås  den  här.  Hade  enskilda  strofer  tagits 
ur  andra  varianter,  skulle  vissa  detalj  likheter  blivit  tydligare, 
men  den  organiska  samhörigheten  framträder  bäst  genom  den 
valda  metoden.  I  Hemingsvisan  kräver  den  sist  anförda  strofen 
särskild  uppmärksamhet,  därför  att  där  prisas  Hemingens  häst, 
fastän  Hemingen  i  visan  och  sägnen  blott  berömmes  för  tre  idrot¬ 
ter,  bågskjutning,  simning  och  skidlöpning.  Man  har  till  försvar 
för  strofen  påpekat  vissa  färöiska  texter,  där  Hemingen  kommer 
ridande  mot  kungen  —  detsamma  också  i  ett  norskt  stev1)  — 
samt  att  han  bland  sina  färdigheter  nämner  »jutskan  hest  at 
temja»,  men  dessa  detaljer  ha  alls  ingen  betydelse  för  huvud¬ 
handlingen.  Strofen  återfinnes  i  en  av  Landstads  uppteckningar, 
och  därför  har  man  rätt  att  sammanställa  den  med  en  slutan¬ 
märkning  hos  denne:  »I  enkelte  Vers,  der  benyttes  som  Stev, 
har  jeg  ogsaa  hört  ham  benaevne  Sigurö  unge».2)  I  Landstads 
text  av  Sigurd  svein  återkommer  den  också  som  str.  31  och  ly¬ 
der  efter  en  rättelse  av  Bugge3): 


Og  deö  var  Grane  skormöite 
stend  han  i  vegamöte, 
han  var  som  ormen  i  augo  sjå 
og  ellen  or  nasanne  fröste. 


I) e  sista  motstående  stroferna  handla  sålunda  bägge  om  Grane4) 

M  Skar ,  a.  a.  VIII,  1916,  s.  45:  jfr  DgF  IV  s.  698  not  5. 

*)  a.  a.  s.  186. 

J)  Gamle  norske  Folkeviser  s.  147. 

4)  Jfr  Skar,  a.  a.  VIII  s.  35  och  156,  där  stevet  »Heming  heite  Hesten  min* 
varieras  fSkjimling  heite  .  .  .1  alldeles  som  i  sv.  B  str  17  »Skymblingen  heeter 
min  godhe  hest, *  förändrats  frän  den  ovan  anförda  »Grane  heeter  Sivars 
(  -  Hemmings)  godhe  hest ». 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


64 


SVERKER  EK 

och  återfinnas  också  i  respektive  länders  uppteckningar  av  den 
särskilda  visan  om  Sigurd  svein.  Härav  sluter  jag,  att  visan  om 
Hemingjen  aa  Harald  kungen  gömmer  på  rester  av  Didriksvi- 
sorna  i  deras  ursprungliga  form.  Detta  bestvrkes  av  en  annars 
i  Hemingsvisan  ingående  strof,  som  Landstad  s.  178  anför  som 
st  ev  om  Sigurd: 

Sigurö  unge  og  Harald  kongin 
dei  glettist  på  båöe  moddo, 
femton  skot  i  sam  a  skotiö 
og  pilinne  möttest  med  oddo. 

Liestol  och  Moe  hänvisa  för  förståelsen  av  denna  strof  till  Ke- 
till  Haengs  saga  kap.  3,  »hvor  Ketill  og  finnekongen  Guse  skyter 
12  piler  mot  hinanden,  men  uten  at  traeffe,  fordi  pilene  motes  i 
flugten».  I  Hemings  J>attr  och  andra  framställningar  av  sagan 
handlar  det  om  vanlig  kappskjutning,  där  kungen  ligger  under, 
och  detta  förklarar  bättre,  att  han  sedan  tvingar  Heming  att 
skjuta  nöten  från  broderns  eller  sonens  huvud.  Jag  tror  därför, 
att  strofens  lydelse  är  förändrad,  sannolikt  under  intryck  av  Did- 
riks  och  Sigurds  tvekamp,  som  fortgick  i  två  dagar,  utan  att  nå¬ 
gon  kunde  tillfoga  den  andre  skada.  Sigurds  namn  i  strofen  och 
det  påvisbara  sammanhanget  med  Didriksvisornas  äldsta  form  i 
samma  visas  början  gör  denna  förmodan  mycket  sannolik.  I11- 
flytandet  från  Didriksvisorna  på  Hemingsvisan  är  att  döma  av 
den  halva  färöiska  paralellen  mycket  gammalt  och  tillhör  kan¬ 
ske  ännu  medeltiden.  På  den  tiden  ha  Didriksvisorna  i  sin  ur¬ 
sprungliga  form  tydligen  levat  i  Norge,  och  där  är  säkert  också 
deras  tillkomstort. 

I  det  föregående  har  jag  kunnat  ådagalägga,  hur  Didriksvi¬ 
sorna  på  olika  sätt  påverkat  Hagbardsvisan,  Ulvarvisan,  Ormaa- 
len  unge  och  Hemingen  unge  på  ett  stadium,  som  ligger  före 
dessa  respektive  visors  utvandring  från  Norge1).  Redan  härige¬ 
nom  växer  Didriksvisan  till  en  norsk  huvudvisa,  som  haft  en 
avgörande  betydelse  för  traditionen.  I  dess  följe  har  man  tyd¬ 
ligen  omsatt  andra  partier  av  Didrikssagan  i  visor;  DgF  9,  Kong 
Didrik  og  Löven,  har  också  både  i  motiv  och. enskilda  strofer  sa 

l)  Ett  omfattande  län  från  den  första  Didriksvisan  finnes  i  den  från  Norge 
utvandrade  visan  Essbjörn  Prude  och  Ormen  Stark.  Anv.  8. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  65 

klara  norska  paraleller,  att  den  säkert  tillkommit  i  Norge.  Till 
Xorge  hör  nog,  utom  den  i  slutkapitlet  behandlade  visan  om 
Samson,  DgF  6,  också  visan  om  Högni1)  tredje  »tåttur»  i  det  pa 
Färöarna  bevarade  Sjuröar  kvaeöi,  vars  tvä  föregående  tåtar, 
som  Lieitol  påvisat,2)  äga  norskt  ursprung. 

Särskiljandet  mellan  norska  och  färöiska  visor  är  svårt,  och 
kanske  skulle  någon  även  efter  den  föregående  bevisföringen  vilja 
tillskriva  Didriksvisorna  ett  mera  allmänt  västnordiskt  ursprung, 
med  särskild  bitanke  på  möjligheten,  att  visan  uppstått  på  Fär¬ 
öarna.  Jag  kan  däremot  anföra,  att  i  de  fyra  fall  jag  påvisat,  att 
norska  visor  lånat  från  Didriksvisorna,  måste  detta  genomgående 
ha  skett,  innan  visorna  hunnit  spridas  till  andra  länder,  vilket 
alldeles  särskilt  gäller  Färöarna,  där  alla  fyra  visorna  äro  kända. 
Härtill  kommer,  att  Norge  både  språkligt  och  kulturellt  äger  den 
centrala  ställning,  som  naturligt  förklarar  en  visexport,  under 
det  att  Färöarna  i  bägge  avseendena  är  en  lika  naturlig  ändsta¬ 
tion.  Då  denna  detaljfråga  äger  en  viss  principiell  betydelse,  vill 
jag  söka  bemöta  de  skäl,  som  förmått  Ernst  van  der  Recke  att 
söka  bestämma  Didriksvisorna  som  färöiska.3)  Jag  har  så  myc¬ 
ket  större  skäl  att  pröva  hans  mening,  som  han  har  hedern  av 
att  först  ha  ifrågasatt  Didriksvisornas  västnordiska  ursprung. 

Van  der  Recke  utgår  från  det  faktum,  att  visorna  bevarats  pa 
Färöarna  och  icke  i  Norge,  men  man  måste  därvid  ihågkomma, 
dels  att  vi  känna  den  färöiska  traditionen  mycket  fullständigare 
a n  den  norska,  dels  att  den  förra  genomgående  är  mycket  osjälv¬ 
ständigare  än  den  senare.  Ser  man  pä  van  der  Reckes  detalj  be¬ 
visning,  så  anför  han  dels  allmänt  västnordiska  drag  med  exem¬ 
pel  också  från  norska  och  isländska  visor,  dels  några  speciellt 
färöiska  paralleller.  Han  fäster  därvid  uppmärksamheten  på  att 
ett  större  parti,  Vidriks  kamp  med  resen,  återfinnes  i  Faer.  kv.  I. 
14,  Risin  äf  Leittrabergi,  men  denna  episod  är,  som  jag  under  re¬ 
dogörelsen  för  Herredagsvisan  ådagalade,  blott  ett  sent  lån  från 
Didriksvisorna,  beroende  på  de  äldre  förbindelserna  mellan  dessa 

l)  Om  dess  förbindelse  ined  Didriks  Saga  se  lioer  i  Arkiv  f.  nord.  filol.  20 ,  1904 
s.  14 2  ff.,  Jan  de  Vrics ,  Studien  over  l'icröische  balladen.  Haailem  1915.  s.  100-  - 
06  samt  H.  De  Boor ,  Die  färöischen  Lieder  .  .  .  Heidelberg  191.x,  s.  15$  ff. 

*)  Maal  og  Minne  1917  s  81  ff. 

3)  a.  u.  Danske  Studier,  1907,  s.  115  -m. 

Gö/cb.  Högs  It.  Arsskr.  XXVII:  1  .*» 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


66 


SVERKER  EK 


och  Bendiksvisan,  ocli  har  därför  ingen  beviskraft.  Van  der 
Recke  har  också  fäst  sig  vid  att  sv.  C  str.  7  nämner  »hoffskägg», 
ehuru  han  annars  icke  känner  ordet  från  folkvisor  mer  än  i  en 
stående  färöisk  formel.  Det  förekommer  dock  i  ett  par  varian¬ 
ter  av  den  norska  Bejar-blakkjen,  varav  den  ena  visserligen 
tryckts  först  1916,  i  följande  strof: 

K.  . 

Blakkjen  sprang  fyre  Helvitis  Vegg, 
der  svei  Blakkjen  sitt  Hoveskjegg.1) 

Här  användes  ordet  levande  organiskt  alldeles  så  som  i  den 
svenska  strofen: 

Thet  var  widriek  velanson, 
han  leder  fram  sin  friss, 
han  var  en  fangh  under  hoffskäg 
och  slätter  som  en  iss. 

Sv.  C  tillhör  samma  tradition  som  sv.  B;  dess  str.  1—4,  21 
återfinnas  också  i  Hemingvisan,  och  därför  kan  texten  anses  ha 
utvandrat  direkt  från  Norge.  I  norska  visor,  t.  ex.  den  ovan  citerade 
Bejar-blakkjen  och  .Sigurd  Svein,  spelar  kämpahästen  en  utom¬ 
ordentlig  roll;  om  den  sistnämnda  har  man  med  full  rätt  sagt, 
att  Grane  mer  än  Sigurd  är  huvudpersonen.  Skildringen  av  Vid¬ 
riks  fris  har  därför  säkerligen  också  ingått  i  den  norska  Didriks- 
visan.  Detta  styrker  van  der  Recke  omedvetet,  när  han  fram¬ 
håller,  att  »slätter  som  en  iss»  har  »kun  eet  Sidestvkke  i  Dg F 
474  A  str.  107»  »blank  som  en  Is»;  denna  uppteckning  av  Ben¬ 
diksvisan  har,  som  van  der  Recke  själv  medgivit,  utvandrat  från 
Norge,  och  där  hör  också,  som  vi  förut  sett,  visan  hemma.  Jag 
tror  mig  härmed  ha  visat,  att  van  der  Reckes  bevisföring  i  de¬ 
taljfrågan  om  Didriksvisornas  färöiska  ursprung  ej  kan  övertyga. 
Härefter  får  väl  min  positiva  bevisföring  för  visornas  norska  ur¬ 
sprung  anses  bindande. 

Som  jag  förut  framhållit,  har  man  i  kompositionen  med  vis¬ 
tåtar  sett  ett  specifikt  färöiskt  drag,  som  man  inte  utan  vidare 
velat  överföra  på  de  norska  visorna.  Didriksvisorna  lämna  emel¬ 
lertid  ett  nytt  exempel  till  de  förut  anförda  på  att  också  norska 
visor  uppdelats  i  vistätar.  Detta  är  ett  frän  sagokompositionen 
')  Skar.  a  a.  VIII  s.  »>3  — <3_| :  jfr  DgF  III  s.  S37. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  6“ 

övertaget  drag,  sammanhängande  med  att  just  sådana  visor  be¬ 
handla  sagoämnen.  Hittills  har  man  varit  överens  om  att  de 
färöiska  visorna  författats  med  ledning  av  skrivna  sagor,  medan 
Liestol  sökt  upprätthålla  den  teorin,  att  de  norska  visorna  dik¬ 
tats  efter  muntliga  sagor.  Detta  har  nog  ofta  varit  fallet,  men 
just  Didriksvisornas  ursprungliga  och  ingående  likheter  med  Did- 
rikssagan  synes  mig  visa,  att  här  har  diktaren  haft  stöd  av  en 
nedskriven  saga.  Detta  avlägsnar  den  sista  principiella  olikhe¬ 
ten  mellan  norska  och  färöiska  visor,  och  så  småningom  torde 
man  komma  till  den  slutsatsen,  att  de  färöiska  kämpavisornas 
rätta  moderland  är  Norge,  och  att  de  kvarstående  skiljaktighe¬ 
terna  bero  på  avvikande  traditionsutveckling. 

Innanför  Norge  ha  Didriksvisorna  sitt  främsta  motstycke  i 
Roland  fell  paa  Rusarvollen.  Fastän  visan  blott  föreligger  som  ett 
oordnat  fragment,  har  Storm  kunnat  uppvisa,  att  kvädet  liksom 
dess  färöiska  motsvarighet  från  början  omfattat  nästan  hela  Karla- 
Magnussagans  Runsivals-parti:  »det  har  fortalt  om  Gueneluns 
Fierd  til  Saragosa  og  hans  Förräderi,  Kejserens  Hjemrejse,  Jazv- 
ningemes  Mode  med  Blaamaendene,  da  Oliver  opfordrer  Roland 
til  at  tilkalde  Kejseren  og  Roland  svarer  braendende  af  Kamplyst. 
selve  Kampen  og  Jaevningernes  Fald,  Rolands  Hornbl&‘st  og  Kej¬ 
serens  Samtale  med  Naimes,  Rolands  Afsked  med  Durendal  og 
Kejserens  Hevntog  mod  de  flygtende  Blaamaend  samt  Scenen 
med  Rolands  Svaerd,  som  ingen  kan  faa  ud  af  hans  Haand  uden 
Kejseren  selv.  »*)  Denna  mycket  omfattande  skildring  har  tyd¬ 
ligen  sönderfallit  i  viståtar,  och  den  har  nog  från  början  stått 
sagoframställningen  synnerligen  nära.  Det  egendomliga  är,  att 
detta  ej  alls  återverkat  på  visstilen,  som  icke  på  något  vis  ver¬ 
kar  rimmad  översättning  utan  är  synnerligen  organisk  och  kraft¬ 
full.  Fastän  vi  icke  äga  Didriksvisorna  på  originalspråket  annat 
än  i  lånstrofer,  så  kan  det  inte  råda  något  tvivel  om  att  stilen 
här  varit  lika  uttrycksfull,  även  om  ämnet  saknat  det  mörka  pa¬ 
tos,  som  ger  skildringen  av  slaget  på  Rusarvollen  dess  verkligt 
stora  stil. 

Dessa  båda  visor  återge  huvudepisoderna  i  de  tvä  märkligaste 
norska  riddarsagorna  från  1200-talet  och  ha  säkerligen  varit  de 
första  visor,  som  hämtats  från  dessa  i  norsk  visdiktning  så  ofta 

')  a.  a.  s.  j-'.’. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


68 


SVERKER  EK 


utnyttjade  källor.  Man  kan  därför  fråga  sig,  om  de  tillkommit 
ännu  under  1200-talet,  och  jag  är  närmast  böjd  för  en  så  tidig 
datering.  Jämföra  vi  Didriksvisorna  med  sagan,  få  vi  det  in¬ 
trycket,  att  den  vistradition,  som  gatt  förut,  liar  varit  svag  och 
mera  liknat  danska  riddarvisor  än  norska  kämpavisor.  I  alla 
händelser  är  det  påfallande,  att  Vidriks  kamp  med  resen  ej  fått 
några  nya  överväldigande  mått,  så  som  nästan  alltid  annars  i 
västnordiska  visor,  men  att  i  stället  de  ridderliga  momenten  i 
dustritten  mellan  Sivar  och  Humlung  väl  tillvaratagits.  Ännu 
mer  anmärkningsvärt  är,  att  de  enskilda  motiven  ej  ombildats 
efter  några  i  kämpavisan  nedärvda  schemata,  och  att  stroferna  ut¬ 
formats  efter  sagotexten,  utan  att  parallellstrofer  från  andra  visor 
synas  ha  utnyttjats.  Ernst  van  der  Recke,  som  ägnat  ett  livs- 
studium  åt  den  nordiska  folkvisans  parallellstrofer,  anmärker  sär¬ 
skilt  om  andra  viståten,  att  den  »savner  i  merkelig  Grad  Para- 
leller  saavel  indenfor  dansk  som  indenfor  faerosk  Visesang.  »>)  Da 
parallellstroferna  i  första  viståten,  såsom  jag  i  det  föregående  visat, 
i  hög  grad  bero  på  lån  från  denna  till  andra  visor,  så  står  man 
nog  här  inför  samma  märkliga  egenart.  Är  detta  verkligen  fal¬ 
let,  så  måste  Didriksvisorna  räknas  till  de  äldsta  och  normgivan¬ 
de  norska  kämpavisorna.  Den  stora  roll  visorna  spelat  i  medel¬ 
tida  norsk  tradition,  bestyrker  i  hög  grad  denna  slutsats.  I  min 
undersökning  om  Habor  och  Signe  har  jag  redan  visat,  att  vi¬ 
sorna  om  Roland  fell  paa  Rusarvollen  och  Gjurde  Borgegreiven  in¬ 
tagit  samma  ställning.  Går  man  med  pä,  att  den  norska  käm¬ 
pavisan  utvecklats  från  den  danska  riddarvisan,  är  det  alldeles 
i  sin  ordning,  att  motivvalet  gatt  från  de  ridderliga  sagorna  till 
fornaldarsagan. 

Med  det  ovan  utvecklade  vinna  vi  också  en  förklaring  till  Did- 
riksvisornas  stora  och  tidiga  utbredning  innanför  östnordiskt  om¬ 
råde.  Just  därför  att  kämpavisestilen  först  utbildats  i  dessa 
visor  ännu  med  bevarad  kontakt  med  riddarvisestilen,  ha  de  där 
kunnat  uppfattas  som  inhemska.  Härtill  kommer,  att  de  mot¬ 
tagits  som  ett  mer  proportionerligt  fragment,  vars  två  viståtar 
kunde  sjungas  som  enskilda  visor.  Karakteristiskt  för  dansk  vis¬ 
tradition  är,  att  den  andra  vistaten,  som  innehåller  dustritten, 
där  blivit  särskilt  populär:  de  många  danska  texterna,  liksom 


')  a.  11.  s.  1 1  | 


2  o. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  69 

de  därifrån  utvandrade  svenska,  tala  här  sitt  tydliga  språk.  För¬ 
sta  viståten  —  med  jättekampen  —  har  däremot  vunnit  mindre 
anklang  i  Danmark,  men  i  stället  särskilt  omhuldats  i  Sverige, 
vilket  säkert  beror  på  att  det  norska  inflytandet  här  i  landet 
varit  betydligt  djupare.  Till  Sverige  böra  Didriksvisorna  ha 
kommit  redan  omkring  1400,  då  de  säkerligen  utnyttjats  redan 
av  Didrikskrönikans  översättare.  Grundtvig  har,  DgF  IV  s.  593. 
uppvisat,  att  den  1484  till  danska  översatta  tyska  dikten  om 
dvärgkonungen  Laurin  hämtat  flere  namnformer  från  de  danska 
Didriksvisorna.  Allt  talar  för  att  dessa  på  östnordiskt  område 
banat  väg  för  den  allt  mäktigare  invasionen  av  norska  käinpa- 
visor,  liksom  de  i  Norge  synas  höra  till  de  äldsta  i  sin  genre.  Här¬ 
med  tror  jag  mig  ha  givit  visorna  om  Didrik  och  hans  kämpar 
den  viktiga  historiska  plats,  som  tillkommer  dem,  och  därmed 
utrett  ett  huvudkapitel  i  den  nordiska  folkvisans  historia. 


IV 

Visan  om  Holger  Dansk  och  Burman 

I  den  av  Svernl  Grundtvig  och  Gustaf  Storm  förda  diskussio¬ 
nen  om  visan  Holger  Dansk  och  Burman,  DgF  30  *),  ha  bägge  med 
orätt  förbisett  de  svenska  texterna.  Dessa,  som  först  publicerats 
av  Arwidsson  som  »Svenska  fornsånger  7  A  och  B,  stå  varandra 
mycket  nära;  tjugo  strofer  äro  gemensamma,  vartill  kommer  A:s 
str.  4,  6,  14,  22  och  B:s  str.  9-1  r,  13,  25.  Man  kan  utan  fara  för 
större  misstag  antaga,  att  den  gemensamma  grundformen  haft 
både  de  återkommande  stroferna  och  de  för  A  eller  B  egendomliga 
A  liar  upptecknats  av  den  västgötiske  adelsmannen  Bröms  Gyl- 
lenmärs,  sannolikt  pä  1620-talet,  och  är  pålitligast  meddelad  i 
1500-  och  1600-talens  visböcker  I.  s.  128  ff . ,  varifrån  den  här  citeras. 
B  är  ett  skillingstrvck,  vars  äldsta  kända  upplaga  bär  titeln:  »Ken 
kämpe-wijsa  om  then  träffeliga  hielten  Olger  Dansk,  liuruledes  han 
uthi  en  strijdh  öfwerwan  then  stora  hielten  Buurman.  Linkiöping. 
Tryckt  åhr  1675».  Dess  text  är  avtryckt  i  R.  Steffen,  Svenska 
>)  Storm,  a.  a.  s.  1S0  ss,  Dg  F  IV  s.  770  -Sj. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


70 


SVERKER  EK 


folkvisor  i  urval,  1902,  ocli  anföres  nedan  efter  avtrycket.  I  K.  B. 
har  jag  ytterligare  funnit  tio  upplagor  med  tryckår  mellan  1736 
och  1835.  Jag  skall  nu  söka  visa,  att  den  till  grund  för  A  och  B 
liggande  texten  är  norsk,  och  att  den  ger  oss  visans  äldsta  grund¬ 
form. 

Motivet  i  sv.  A  och  B  är  i  största  allmänhet  följande:  En  troll¬ 
kämpe  friar  till  en  prinsessa  med  hot  om  att  i  annat  fall  ödelägga 
riket,  men  en  kristen  kämpe  åtager  sig  att  strida  med  honom,  ned¬ 
lägger  honom  och  vinner  prinsessan.  Detta  motiv  återfinnes  i 
många  norska  visor,  såsom  Raamund  unge  och  Ormaalen  unge, 
OnF  10,  11  och  —  med  tragisk  utgång  —  i  den  färöiska  Arngrims 
synir.  Faer.  kv.  II,  3.  I  alla  dessa  skildras  trollets  frieri  med  sam¬ 
ma  drag.  Jag  jämställer  först  A  str.  1  med  Arngrims  synir  str.  78. 

Burman  holler  för  Stadhen  ut  Angantyr  stendur  å  hallargålvi, 
han  lather  sin  sköldhen  skinna,  ber  upp  kvödu  sina: 
stat  vp  israel  konungh,  sit  vael  reystur  Uppsalandskongur, 

tu  gif  inigh  döther  tina.  gev  maer  dottur  tina. 


A  str.  1  upprepas  som  str.  21  om  Holgerd  och  därefter  följer  en 
strof,  som  säkerligen  från  början  sagts  om  Burman,  som  str.  2. 
Den  återfinnes  nämligen  i  motsvarande  situation  både  i  Ormaalen 
unge  och  Raamund  unge.  Jag  jämställer  A  str.  22  med  den  för¬ 
ras  str.  i.1) 


Holgerdh  går  i  stufvan  iu, 
ter  skonghar  i  huaria  telia, 
stat  vp  israel  konungh, 
segh  migh  af  tin  velie. 


Heim  so  kjein  den  Fjalme-rysen 
ruggande  inn  paa  tilje: 

»Kungje,  du  gjev  meg  dotte  di 
mae  aaste  aa  go'om  vilje!» 


Upptakten  till  vår  visa  är  således  norsk,  och  det  är  lätt  att  vi¬ 
sa.  att  också  det  följande  är  av  samma  stöpning.  Ramunde-rs 
visa  äga  vi  också  på  svenska  (Arw.  nr  12)  och  det  är  ju  naturligt, 
att  vi  här  skola  finna  särskilda  stillikheter,  helst  bägge  visorna  i 
Sverige  utgått  i  mångfaldiga  skillingstryck.  Att  likheterna  dock 
ej  äro  lån  utan  av  inre  natur,  torde  framgå  av  en  jämförelse  mel¬ 
lan  B  str.  9  och  13  och  Arw.  12  str.  23: 


Norske  Folkeviser  fra  Middclaldcren  ved  K.  T,icstöl  og  M.  Moe  s. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  J1 

Burman  kaster  sine  stenar  åstad, 
det  skedde  så  stort  ett  under: 
stockar  och  bjälkar  gingo  omkull, 
och  murarna  remnade  sönder. 

Holger  räcker  sin  ben  ifrån  sig, 

de  voro  nästan  långe 

han  spänte  omkull  femton  alnar  mur 

som  länge  hade  stått  i  bände. 

Ramunder  tog  i  dören  med  krafft, 

At  hela  muren  han  remnad; 

Fönster  och  dörar  ur  väggen  språng. 

Och  stenarne  ramlade  neder. 

Murar  äro  för  dessa  tre  kämpar  ungefär  detsamma  som  kloss¬ 
byggen  för  barn,  och  de  tyckas  också  fullfölja  sitt  förstörarvärv 
ibland  av  ovighet,  ibland  av  glädje  åt  förstörelsen,  ofta  av  bägge 
orsakerna  i  förening.  Så  ovårdsamt  uppträda  nu  alltid  västnor- 
diska  troll  och  kämpar,  vilket  man  ytterligare  kan  övertyga  sig 
om  t.  ex.  av  Fier.  kv.  II,  6  str  29  —  31. 

Vi  övergå  nu  till  visans  huvudscen,  kampen  mellan  Holger  och 
Burman,  som  i  A  och  B  upptaga  två  strofer.  Jag  anför  den  för¬ 
sta  ur  A  /str.  19/: 

Thet  första  dust  the  samman  ginghe, 
så  ginge  te  samman  med  hendher, 
liestarnar  ginge  till  mareken, 
och  glafven  ginge  sönder. 

Liksom  B  str.  20  handlar  A  str.  19  tydligen  om  en  dustritt,  fast¬ 
än  v.  2  endast  kan  gälla  ett  handgemäng.  »Thet  första»  i  stro¬ 
fens  början  förutsätter  en  ny  strof  om  det  andra  stridsmomentet, 
vilket  tydligen,  bör  vara  ett  handgemäng.  Här  passar  A  str.  19  v. 
2  och  i  det  väsentliga  också  dess  v.  i,  under  det  att  första  halv¬ 
strofen  i  B  str.  20  otvetydigt  ger  oss  första  momentets  början.  A 
str.  19  v.  1-2  återfinnas  i  Ramunders  str.  10  v.  1-2  och  därefter 
förekommer  en  halvstrof,  som  också  kan  upptagas  i  A.  Strids- 
skildringen  blir  på  detta  sätt  trestrofig  och  får  samtidigt  en  god 
parallell  i  Ramunder  str.  11,  10,  12.  Jag  anför  bägge  partierna 
jämsides: 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


7  2 


SVERKER  EK 


Den  första  resan  de  samman  rede 
de  rede  tillsamman  fiender, 
hästarne  ginge  till  marken 
och  glafven  ginge  sönder 

Den  andra  resan  de  samman  ginge, 
de  ginge  tillsamman  med  händer, 
(Holger  drager  i  Burmans  skägg, 
att  köttet  låssna  från  tänder.) 

Holger  drager  sin  brune  brand, 
han  glimmar  som  gullet  det  röda, 
så  hugger  han  Burmans  hufvud  af, 
att  blodet  rann  honom  till  döda. 


Första1)  tag  de  togo  i  hop, 
de  togo  i  hop  med  vrede, 
det  stora  blå  berget  de  stodo  uppå 
de  trampade  neder  i  lera. 

Andra2)  tag  de  togo  i  hop 
the  togo  i  hop  med  händer 
Ramunder  nappa  i  jättens  skägg 
att  köttet  låssna  från  tänder. 

Ramunder  nappa  till  sitt  stora 

svärd, 

det  han  kallar  Dymlingen  dyra, 
så  hugger  han  jättens  hufvud  af 
det  mästa  fyra  par  oxar  orka  köra. 


Skildringen  i  Ramunder  är  en  grad  mera  burlesk,  vilket  bl.  a. 
beror  därpå,  att  han  kämpar  mot  ett  verkligt  troll,  medan  Burman 
är  halvt  kämpe,  halvt  troll  (»hans  modher  är  ett  haftroll»  A  str. 
ii,  B  str.  17).  Dustritten  finnes  också  skildrad  i  inhemska  sven¬ 
ska  strofer;  sålunda  anträffas  raden  »han  glimmar  som  gullet  det 
röda»  ofta  i  östnordisk  tradition,  men  jag  känner  den  ej  från  väst- 
nordisk.  Jag  har  efter  handlingens  fordran  omkastat  ett  par  stro¬ 
fer  i  Ramunder,  vilket  är  väl  berättigat  med  hänsyn  till  textens  slar¬ 
viga  tillstånd.  Till  överflöd  bestyrkes  denna  placering  av  en  nästan 
ordagrant  lika  kampskildring  i  Brusajökils  kvaeöi,  (Faer.  kv.  II 
12  str.  69,  jfr  74,  76),  vilken  ursprungligen  norska  visa  i  något 
mindre  fullständig  form  är  känd  även  i  Sverige  (Anv.  nr  8,  B  str. 
25,  26,  32).  Utifrån  dessa  paralleller  tror  jag,  att  de  ovan  marke¬ 
rade  tre  momenten  i  striden  mellan  Holger  Dansk  och  Burman  få 
anses  väl  bestyrkta.  Detta  är  av  vikt,  när  jag  nu  går  att  jämföra 
visans  kampskildring  med  Karlamagnus  Saga. 

Samtliga  dessa  tre  moment  återfinnas  i  sagan,  vilket  jag  ut¬ 
märker  med  siffror.  Av  det  mycket  utförliga  moment  2  anföres 
endast  första  satsen.  Sagans  stridsscen  börjar  med  ett  ordskifte. 
»Siöan»,  fortsätter  den  (1),  »lustu  J>eir  hesta  sina  meö  sporum,  ok 
reiö  hvårr  J)eirra  at  öörum  (sem  hardast),  ok  lagöi  hvårr  til  an¬ 
nars  med  spjoti,  ok  brustu  spjotsköptin  bseöi  (senn)  i  sundr,  ok 

*)  Ändr.  fr.  Andra. 

*)  Andr.  fr.  Första. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  7J 

* 

kom  hvargi  J)eirra  öörum  af  hesti.  (2)  Siöan  drogu  t>eir  sverö  sin 
or  sliörum  . . .  (3)  En  (Oddgeir)  reiddist  mjök  viö  högg  J)at  ok  lij6  til 
Bumaments,  ok  klanf  i  sundr  hjålm  hans  ok  alt  ofan  i  heröar  ok 
gékk  f rå  honum  dauöum  »*)  .  Man  kan  lägga  märke  till  den  påfal¬ 
lande  likheten  i  första  stridsmomentet,  men  för  den  följande  fram¬ 
ställningen  blir  det  av  större  vikt,  att  bägge  texterna  skildra  spjut¬ 
striden  till  häst  som  en  inledning  till  den  avgörande  striden  till 
lots,  och  att  banesåret  i  bägge  fallen  utdelas  med  svärd. 

E11  verklig  stilistisk  parallell  mellan  saga  och  visa  tror  jag  mig 
finna  i  bägges  skildring  av  Burman.  I  A  str.  12  -  13  (-B  str.  1-2) 
heter  det: 


Jagh  skall  seia  edher  af  burman, 
och  af  burmans  vexter, 
hann  är  fämtan  alnar  högh 
ofuan  sadhel  och  hesther. 


Mera  skall  iagh  segha  af  burman, 
af  burmans  suerd  thet  långha, 
thet  är  fämtan  alnar  långt, 
emellan  oden  och  tånghen. 


Med  mindre  fantastiska  mått  återkommer  samma  skildring  av 
Bumaments  svärd  i  Karlamagnus  saga,  en  gång  i  A  och  2  gånger  i 
B.  Jag  citerar  det  för  båda  gemensamma  stället  efter  A:  »E11 
j)at  sverö  var  faöms  langt  i  millum  hjalts  ok  höggstaöar,  ok  hafÖi 
J>at  aldri  numit  i  höggvi  staöar,  hvat  sem  fyrir  varö  »2).  Förestäl¬ 
ler  man  sig,  att  visförfattaren  känt  sagan  från  en  B-text,  där  dra¬ 
get  omnämnes  på  två  olika  ställen,  är  det  inte  så  underligt,  att 
det  fångat  hans  inbillning  och  medtagits  i  visan.  För  övrigt  gick 
det  så  bra  in  i  visstilen.  Bröstfiguren  i  första  strofen  växer  ut 
till  helfigur  genom  svärdsskildringen  i  nästa  strof.  Man  har  mätt 
uppåt  och  neråt  från  midjan,  därför  att  man  liksom  ej  räckte  till 
att  mäta  allt  på  en  gång.  Detta  är  typiskt  för  norsk-färöisk  vis¬ 
stil.  Den  vanliga  uppgiften  om  jättestorlek  är  följande,  som  jag  ci¬ 
terar  ur  Sigurd  svein,  GnF  61,  därför  att  den  där  förekommer  flera 
gånger: 

Femten  elnir  var  Grana  leggin, 
dei  maelte  honom  frå  h6ve 
rysillen  sprang  på  Grana  bakiö 
og  fötanne  slång  på  joröi.3) 

')  Karlamagnus  saga  ok  kappa  hans,  u<lg  af  C  K  fugor.  Christiauia  iSOos. 
117 — 18. 

2)  a.  a.  s.  116. 

3)  Landstad,  a.  a.  s  nS  not  50. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


74 


SVERKER  EK 


Som  mail  finner,  mätes  här  bara  underkroppen,  eller  rättare 
anges  ett  mått,  som  ger  en  föreställning  härom.  Perspektivet  är 
hårdnackat  mänskligt,  då  det  blott  tar  med  så  mycket,  som  man 
kan  uppfatta  utan  att  lyfta  blicken  över  den  vanliga  utsikts¬ 
punkten.  I  Hemingen  og  gygri,  GnF  7,  finnes  det  en  rad  uppgifter 
av  samma  slag  om  den  gamlas  storlek;  jag  anför  ett  efter  Bugges 
uppteckning1) : 


Bukkskinnstevlar  dro  ho  paa  fot, 
va'  femten  alnir  lange, 
fire  alnir  va'  dei  breie 
aa  dei  va'  hoste  trange. 


Som  en  fast  episk  formel,  genomgående  för  de  fyra  här  citerade 
stroferna,  kan  man  anteckna  måttet  femton  alnar,  använt  på  de¬ 
lar  av  trollens  kropp,  deras  vapen  och  utrustning. 

Den  svenska  strofen  om  jättens  överkropp  har  jag  endast  åter¬ 
funnit  på  ett  ställe,  och  det  är  i  den  färöiska  Runsivals  strid  (Ficr. 
ant.  nr  24)  str.  47: 


Har  kom  heidningen  Langaliv, 
verdur  var  hann  taö  versta, 
åtjan  alin  var  bulur  hans 
upp  frå  saöil  og  hesti. 

Den  färöiska  visan  motsvarar  delvis  den  fragmentariskt  be¬ 
varade  norska  visan  Roland  fell  paa  Rusarvollen,  GnF  75,  sä  att 
det  är  mycket  möjligt,  att  strofen  funnits  även  i  denna  visa.  Nu 
är  Rolandsvisan  liksom  vår  visa  hämtad  ur  Karlamagnus  saga. 
och  därför  är  det  naturligt  att  finna  en  stilistisk  beröring  just  mel¬ 
lan  dessa.  Iakttagelsen  är  sä  mycket  värdefullare  just  på  denna 
punkt,  därför  att  den  danska  Holgersvisan  i  skildringen  av  Burman 
äger  nya  och  mer  ingående  likheter  med  Karlamagnussagans  B-re- 
daktion;  men  som  jag  senare  skall  visa,  beror  det  på  att  dess  äld¬ 
sta  bevarade  form  bearbetats  med  stöd  av  den  danska  medelbart 
från  norskan  översatta  Karl  Magnus  Krnnike. 

*)  Camlc  norske  Folkeviscr  1858  s.  8. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


75 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 

Det  vore  lätt  att  uppsöka  nya  västnordiska  paraleller  till  andra 
strofer  i  de  svenska  texterna  av  Holger  Dansk  och  Burman1), 
men  ville  man  göra  en  fullständig  stilistisk  analys  av  dessa,  före¬ 
ställer  jag  mig,  att  man  knappt  behövde  taga  med  så  många 
strofer,  som  redan  behandlats,  och  min  övertygelse  är,  att  de  med¬ 
tagna  uttrycka  den  egendomlighet,  som  finnes  i  visan.  Visan  kan 
därför  med  trygghet  karakteriseras  som  norsk,  fastän  bevarad  i 
svenska  ordformer  och  med  vissa  speciellt  svenska  varianter.  Även 
om  visan  gått  förlorad  i  Norge,  har  likväl  Holger  Dansk  hågkom- 
mits  av  norsk  allmoge,  ty  en  strof  av  Landstads  uppteckning  av 
Kvikisprakk  Hermodson  lyder: 


Og  deö  var  kongins  liten  smådreng 
han  springe  på  golvi  og  dansar: 

No  have  me  fangaö  den  raske  kempa, 
som  liknast  meö  Olgeir  Danskel 


De  två  gånger  meddelade  paralellerna  mellan  vår  visa  och  Kar- 
lamagnus  saga  ha  ej  anförts  som  bevis  för  visans  beroende  av  sa¬ 
gan  utan  endast  som  exempel  därpå.  Efter  Bédiers  forskningar, 
I^es  légendes  épiques  Ils.  170  —  96,  281-316,  finnes  det  icke  längre 
rum  för  Svend  Grundtvigs  gissning,  DgF  I,  s.  390,  att  visan  var  »en 
indvandret  Laevning  af  de  Viser  som  vi  vide  gik  forud  og  laae  til 
Grund  for  selv  det  aeldste  Kunstdigt  om  Holger  Danske  ».  När  vi  så¬ 
lunda  äro  hänvisade  till  en  längre  episk  framställning  som  visans 
källa,  ligger  det  närmast  att  söka  denna  i  Karlamagnus  saga,  så  myc- 
ket  mer  som  vi  nu  veta,  att  både  saga  och  visa  uppstått  i  Norge. 
Dessutom  är  det  värt  att  lägga  märke  till  att  Oddgeirs  ungdomshi¬ 
storia,  varur  denna  episod  hämtats,  i  sagan  utförligt  behandlats, 
medan  den  knappt  känner  till  huvudmotivet  i  den  franska  chan- 
son  de  geste.  Visans  episodval  är  liksom  förberett  av 
sagans  utdrag  ur  den  omfattande  franska  dikten.  Härtill  kommer, 
att  andra  episoder  ur  Karlamagnus  saga  omsatts  i  visor  så  väl  i 
Norge  som  i  dotterlandet  Färöarna.  I  Faerosk  autliologi  medde- 

l)  A  str.  7,  B  str.  12  återfinnes  i  Norska  folkvisor.  Folkeutgåve  nr  5,  str.  58- 
jungfru  Glorias  svar  på  Burmans  frieri  i  A  str.  17,  B  str.  7  bör  jämföras  med  Fa*r. 
kv.  II,  6  str.  3S  -  yj. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


76 


SVERKER  EK 


las  som  nr  20  -  25  sex  visor,  som  hämtats  ur  Karlamagnus  saga. 
Av  dessa  har  åtminstone  en  diktats  i  Norge,  den  ännu  i  fragment 
bevarade  visan  Roland  fell  paa  Rusarvollen,  fastän  den  sedan  med 
hjälp  av  sagan  omskrivits  på  Färöarna  i  försvagande  riktning1). 
Den  norska  visans  förhållande  till  Karlamagnus  saga  har  över¬ 
tygande  belysts  av  Gustaf  Storm2),  och  hans  framställning  har  i 
det  hela  godtagits  av  I.iestol3).  Den  är,  så  vitt  jag  vet,  av  ingen 
bestridd.  Gustaf  Storm  har  från  denna  utgångspunkt  hävdat,  att 
också  vår  visa  utgått  från  sagan,  fastän  han  försvagat  sin  tes  ge  ¬ 
nom  att  bestämma  visan  som  dansk.  Förhållandet  är  i  stället 
fullt  paralellt  med  Rolandsvisan  i  dess  olika  stadier;  också  Holger 
Dansk  och  Burman  har  författats  i  Norge  med  hjälp  av  sagan, 
men  sedan  har  den  till  Danmark  övervandrade  visan  omskrivits 
till  riddarvisa  med  hjälp  av  nya  lån  fran  den  också  dit  överförda 
sagan.  Vi  skola  i  det  följande  söka  genomföra  denna  tes,  men  nö¬ 
ja  oss  tills  vidare  med  att  belysa  den  med  hjälp  av  namnen.  Det  enda 
namn,  som  alltid  återges  lika,  är  Burmand,  och  det  måste  alltså 
förklaras  ur  den  norska  sagan.  Just  i  detta  fall  har  Storm 
förebragt  ett  svaremotsägligt  argument4).  Den  franska  formen 
Brunamons  kan  blott  genom  en  skriftlig  misstolkning  i  den  nor¬ 
ska  sagan  ha  fått  formen  Burnament  eller  Burnamend,  vilket  i 
sin  tur  är  förutsättningen  för  visans  Burmand.  På  samma  sätt  för¬ 
hålla  sig  den  svenska  visans  andra  namnformer  till  sagan;  man  jäm- 
före  Gloriant  med  Gloria  och  Oddgeir  med  Holger,  nynorsk  01- 
geir,  färöisk  Olgar.  Den  färöiska  formen  står  i  F.mundsrima,  and¬ 
ra  tåten  av  Karlamagnusar  kvaeöi,  (Faer.  ant.  nr  21),  och  då  hela 
den  långa  dikten  är  byggd  över  sagan  bör  namnet  ha  hämtats  där¬ 
ifrån,  så  mycket  mer  som  Holgervisan  ej  tycks  vara  känd  på  Färö¬ 
arna. 

I  den  danska  text  B,  som  Grundtvig  ansåg  vara  äldst,  förekom¬ 
mer  utom  Burmand  namnen  Udgierd  Dansk,  iomfrue  Gloriant  och 

‘)  J  ämförOlriks  utredning  av  den  till  Karlskretsen  hörande  Alegastvisan  DgF  46*): 
»»Den  danske  Vise  om  Allegast  horer  saminen  med  de  tysk-nederlandske  Digte  om 
lilegast  og  har  denne  Overlevering  til  sin  Kilde;  den  fteroske  Overlevering  har 
modtaget  et  enkelt  senere  Laan  fra  Karlamagnus-saga. »  DgF  VIII  s.  24. 

2)  a.  a.  s.  218  ff. 

3)  a.  a.  s.  215 — 17 

4)  a.  a.  s.  184  Jfr  härom  A.  Olrih  art.  Holger  Dansk  i  Salnionsens  konversations¬ 
lexikon. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION  77 

koning  Caruell,  vilka  alla  återfinnas  i  Ghemens  tryck  av  den  danska 
Karlamagnus-Krenike  från  1501.  Grundtvig  har  DgF  IV,  s.  782 
medgett,  att  namnet  Udgierd  hämtats  från  krönikan,  men  då  bö¬ 
ra  också  de  andra  två  få  samma  förklaring.1)  Härmed  har  namnfrå¬ 
gan,  som  i  grunden  är  minst  lika  olöslig  för  Storm  som  för  Grundt¬ 
vig,  fått  sin  enkla  och  tillfjdlestgörande  förklaring. 

Som  man  finner,  äro  den  norsk-svenska  visans  tre  namn  samt¬ 
liga  folkliga  ombildningar  av  sagans,  och  i  det  hela  erbjuder  vis¬ 
texten  endast  de  få  förut  angivna  beröringspunkterna  med  sago- 
texten.  Allt  detta  kunde  ju  bero  på  att  visan  blott  finnes  i  en  för¬ 
svagad  tradition,  men  jag  tror  ej,  att  en  sådan  förklaring  räcker. 
Jag  återvänder  nämligen  till  det  inledningsvis  påpekade  förhål¬ 
landet,  att  motivet  finnes  behandlat  i  många  andra  visor.  Antar 
man,  att  visan  tillkommit  vid  en  tidpunkt,  då  ämnet  redan  var 
utbildat  som  vismotiv,  så  är  det  fullt  naturligt,  att  visförfattaren 
lade  det  till  rätta  för  sig  efter  de  vidtagna  formerna  och  därigenom 
blev  ganska  oberoende  av  sagan.  I  så  fall  behöver  han  endast  ha 
hört  sagoepisoden  i  muntlig  form,  något  som  Liestol  i  sin  undersök¬ 
ning  Norske  Trollvisor  og  Norrone  Sogor  anser  vara  det  typiska. 
Den  rätt  sena  datering  för  visan,  som  jag  föreslår,  bekräftas  tydligen 
av  den  stilistiska  undersökningen  av  paralellstroferna  och  svarar  väl 
till  tidpunkten  för  visans  utbredning. 

*  * 

* 

Om  denna  tidpunkt  fa  vi  en  viss  föreställning  genom  att  stude¬ 
ra  Karlamagnussagans  vandringar,  ty  det  vill  synas  som  sagan 
över  allt  gått  före  visan.  I  Sverige  har  tydligen  en  starkt  samman¬ 
dragen  Karlamagnus-krönik  afunnits  redan  på  1430-talet,  och  om 
vi  numera  blott  äga  ett  fragment  av  den,  så  har  den  dock  en  gång 
varit  fullständig,  eftersom  det  från  alla  håll  erkänts,  att  den  dans¬ 
ka  översättningen  stammar  från  Sverige.  Genom  en  anspelning 
pa  »0dgerdan»  veta  vi  i  alla  händelser,  att  det  mot  visan  svaran¬ 
de  krönikepartiet  varit  känt  i  Sverige  (se  Storm  a.  a.  s.  141  ff). 
Det  för  oss  viktiga  är,  att  visan  i  »Sverige  ej  spelat  någon  roll  för 
krönikans  namnformer,  och  att  den  ej  från  glömska  kunnat  rädda 
den  däremot  svarande  sagotåten.  Den  danska  ytterligare  förkor- 
*i  O111  Karvel  jfr  Storm  a.  a.  s.  i8_|. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


78 


SVERKER  EK 


tade  krönikan  anses  lia  tillkommit  omkr.  1470;  den  finnes  i  hand¬ 
skrift  från  1480,  i  tryck  av  Ghemen  från  1501  (eller  1509)  och  ut¬ 
gavs  med  stilistisk  omarbetning  av  Chr.  Pedersen  1534  som  mot¬ 
stycke  till  dennes  genom  latinsk  mellanhand  verkställda  översätt¬ 
ning  från  franskan  av  »Kong  Olger  Danskis  Kronicke».  Chr. 
Pedersen  uppger  i  förtalet  till  den  förra  krönikan,  att  han  upptar 
visans  namnformer,  men  tidigare  påträffar  man  endast  ett  ensta¬ 
ka  Burman1);  härmed  kan  man  jämföra,  att  redan  1480  heter 
mästertjuven  Alegast  i  stället  för  Basin,  vilket,  såsom  redan  Ung¬ 
er  förmodat,  beror  på  inflytande  från  Alegastvisan  DgF  46g.2) 
I  fråga  om  vår  visa  ha  vi  i  stället  kunnat  anteckna,  att  Ghemens 
tryck  återverkat  på  namnformerna  i  den  äldsta  kända  danska 
texten. 

Söka  vi  nu  följa  visans  vandringar  från  Norge,  så  anträffa  vi 
det  äldsta  spåret  av  den  i  en  valvmålning  3)  från  tiden  1480-1501 
i  Floda  kyrka,  .Södermanland.  Av  två  till  fots  stridande  figurer 
liar  den  ena  underskriften:  »burman»,  den  andra:  »hollager  dans 
han  wan  siger  af  burman».  Burman  har  —  i  motsats  till  både 
visa  och  saga  —  fått  den  yttre  skepnaden  av  ett  norskt  troll;  han 
f ramställes  nämligen  naken  och  stridande  med  en  stång.  Denna 
väl  av  tydlighetshänsyn  förestavade  ändring  kan  inte  dölja,  att 
den  långnästa  figuren  mycket  påminner  om  jungfru  Glorias  elaka 
skildring,  B.  str.  7  (A  str.  17)  eller  dess  färöiska  motsvarighet 
Fa»r  kv.,  11,  6  str.  38: 


Jag  ser  intet  fagert  på  dig 
men  solen  skin  så  hviter, 
din  krokot  näsa,  är  alnelång, 
en  skråpuke  äst  tu  liker. 


Kjaftur  tin  er  ögvuligur, 
nasarnar  eru  langar, 
so  eru  tini  kjålkabein 
sum  fjöröungsvegur  at  ganga. 


Viktigt  är,  att  striden  —  i  överensstämmelse  med  sagan  och 
den  svenska  vistexten  —  framställes  till  fots,  och  att  Holger  Dansk 
skär  av  Burmans  huvud  med  ett  svärd.  Den  till  grund  liggande 
vistexten  bör  vara  ungefär  densamma  som  den  ännu  föreliggande, 
mén  av  förut  angivna  skäl  bör  visan  vid  denna  tid  vara  nvinvand- 


')  iivandl,  Romantisk  Digt  ning  fru  Middvlalderen  III  s.  -|  1 
J)  Sc  DgF  IV  s.  78 2.  VIII  s. 

:,i  Avbildad  i  Ill  sv.  litteraturhistoria.  I.  .*  lippl.  s  jiS. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  79 

rad.  Det  är  ju  också  naturligt,  att  det  var  under  sitt  första 
segertåg,  som  den  infördes  i  valvmålningen. 

I  Danmark  omnämnes  visan,  som  Grundtvig  påvisat,  DgF  IV 
s.  781,  1521  och  1534  av  Chr.  Pedersen,  bägge  gångerna  med  folk¬ 
liga  namnformer.  Sannolikt  har  den  då  ägt  samma  form  som  den 
svenska,  varifrån  den  kanske  stammar.  När  den  1534  kallas  »den 
gamle  k-xmpevise»,  vill  Grundtvig  däri  se  ett  intyg  om  dess  ål¬ 
derdomlighet,  men  uttrycket  vittnar  nog  snarare  om  att  visan  var 
i  var  mans  mun,  d.  v.  s.  nyligen  insjungen.  Det  är  knappt  troligt, 
att  visan  inkommit  förrän  under  1400-talets  senare  hälft.  Av  de 
tre  bevarade  texterna  äro  alla  bearbetningar,  och  därav  framgår, 
att  visan  känts  främmande  för  den  danska  adeln. 

Fastän  A-texten  är  den  tidigast  upptecknade,  måste  man  med 
Grundtvig  anse,  att  B-texten  ger  oss  den  äldsta  formen:  ur  denna 
bör  man  sannolikt  utrensa  dess  str.  4  och  tillägga  C  str.  3  (som 
str.  3),  str.  14  (=  A  26),  str.  16  —  17  (jmfr.  A  str.  30  —  31). 

B-texten  har  såsom  vi  förut  sett  ur  Ghemens  tryck  upptagit 
tre  namnformer,  men  jag  anser,  att  den  dessutom  grundligt  om¬ 
arbetats  med  ledning  härav.  Grundtvig  har  anfört  tre  slående 
parallellställen  mellan  visa  och  krönika1);  av  dessa  återfinnas  t  va 
i  Karlamagnus  saga,  och  dessa  måste  ha  inarbetats  i  visan  anting¬ 
en  i  Danmark  eller  tidigare;  först  under  den  senare  förutsättning¬ 
en  finnes  det  en  möjlighet  för  Grundtvigs  teori,  att  krönikan  i  det 
tredje  fallet  lånat  från  visan.  Nu  saknas  alla  tre  ställena  i  den 
svenska  visan,  liksom  också  i  dansk  C,  och  därav  drar  jag  den 
slutsatsen,  att  de  alla  i  Danmark  överförts  från  krönika  till  visa. 

Antagandet  bekräftas  av  en  jämförelse  mellan  den  svenska  tex¬ 
ten  och  B-texten,  även  om  denna  något  försvåras  av  att  de  svens¬ 
ka  uppteckningarna  äro  betydligt  yngre  än  de  danska.  Vi  ha 
förut  funnit,  att  Karlamagnus  saga,  Flodamålningen  och  de  sven¬ 
ska  vistexterna  överensstämma  däri,  att  huvudstriden  mellan 
Holger  Dansk  och  Burman  utkämpas  till  fots  och  att  den  får  sin 
avslutning  genom  att  Holger  skär  huvudet  av  Burman.  I  alla 
danska  texter,  B  str.  20  —  21,  A  str.  37 —  38,  C  str.  18,  talas  blott 
om  strid  med  »glaffuind»  till  häst.  Det  lilla  draget  är  i  och  för 
sig  mycket  karakteristiskt.  Striden  till  fots  med  svärd  passar 
utmärkt  för  en  »Kiempe  vise»  men  är  mindre  hedrande  för  en  för- 

’)  DgF  I  s.  390,  III  s.  803,  IV  s.  782. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


N) 


SVERKER  EK 


finad  riddardiktning  som  1500-talets  danska.  Da  redan  B-tex- 
ten  på  denna  punkt  är  bearbetad,  har  nian  att  därefter  bedöma 
dess  övriga  förhållande  till  den  svenska  visan. 

Det  enda  sammanhängande  parti,  som  återfinnes  i  de  danska 
texterna  är  sv.  A  str.  6  —  10  vilket  motsvarar  d.  B.  str.  5  —  7, 
o,  8,  d.  A  str.  19  —  21,  26,  22,  d.  C  str.  9  —  10,13  —  14,0. 
Strofernas  lydelse  är  i  alla  tre  danska  texterna  praktiskt  taget 
densamma,  och  därför  ställer  jag  mot  sv.  A  d.  A  som  den  enda 


fullständiga  danska  texten. 

<»  Jungfrun  hun  taglier  sit  gul 
och  söllf, 

hun  binder  thet  i  klut, 
sa  gar  hun  till  fånga  hus. 
och  löser  then  fånglien  ut. 

7  Jungfrun  ropar  öffuer  fångha- 
hus, 

högt  öffuer  alla  fångha, 
svara  migh  holgerdh  danske, 
om  tu  orckar  noghet  gångha. 

s  Lithet  orckar  iagh  krypa 
och  halfve  mindre  gångha, 
här  hafuér  iagh  leghat  i  fäm- 
tan  år, 

och  varit  eders  fad  hers  fånghe. 

■  1  Här  hafuer  iagh  leghat  i  fäm- 
tan  ar, 

och  på  den  hårdhe  linar, 
tale  medh  migh  min  stol  t  z 
iungfru, 

lutat  edher  står  till  mena. 


1 9  Op  stuod  iumfru  Gloriantt, 
sluo  öffuer  seeg  kaabben  blaa: 
saa  gaar  hun  till  fange-thornn, 
som  alle  dy  fanger  luo. 

joThett  war  iunfrw  Glorianntt, 
hun  robber  öffuer  alle  dy  fangge: 
»Thy  suaree  meg  nu,  Olger 
Danske, 

om  du  est  foorr  att  gange». 

-m  »leg  haffuer  her  lieeett  itt  aaar 
om-kring, 

altt  som  en  faattige  fange: 
well  worde  eder,  iumfru 

Gloriantt, 

men  y  wilde  till  meg  gange.  •» 

.-o  »leg  haffuer  her  lieett  ett  aar 
om-kring 

haffuer  lid  buode  hunger  och 
thorst: 

fuld  liden  styrke  haffuer  ieg 
der-til 

att  strid  ymod  Burmand  forst. 


10  Här  ä '  kommet  burmans  nampu, 
och  nampn  öffuer  alla  kempa, 
han  vill  min  fadher  af  landhet 
drifua 

och  migh  ohederligh  hentha. 


jjHor  y  thett,  Ollger  Danske, 
ieg  klager  eder  aff  myn  waande: 
her  er  komen  paa  worr  land 
ien  saa  grunt  en  mand. 


Jämför  man  de  bada  skildringarna,  maste  man  märka  hur  myc¬ 
ket  väsentligare  och  innehållsrikare  framställningen  är  i  den  sven- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  8l 

ska  visan  än  i  den  urvattnade  danska.  Tar  man  de  första  stro¬ 
ferna  i  bägge  texterna,  så  berättar  den  danska,  att  jungfrun  går 
till  fångahuset,  den  svenska  därtill  att  hon  för  med  sig  guld  och 
silver  och  därmed  utlöser  fången.  D.  A.  str.  22  berättar  precis 
detsamma  som  första  halvstrofen  i  sv.  A  str.  10,  medan  det  i  den 
förra  ej  finnes  en  skymt  av  den  senare  halvstrofens  viktiga  upp¬ 
gifter.  Den  i  sv.  A  str.  7  v.  3  —  4  framställda  frågan  besvaras  o- 
raedelbart  i  sv.  A  str.  8  v.  1  —  2;. just  detta  svar  har  glidit  undan  i 
d.  A  str.  2i,  och  i  stället  har  galanteriet  i  v.  3  —  4  kommit  till. 
Sv.  A  str.  8  v.  3  upprepas  i.  dess  str.  9  v.  1,  och  dessa  sålunda 
sammankopplade  strofer  ha  i  dansk  A  skilts  åt,  därför  att  efter- 
strofen  fått  en  utbildning,  som  förutsätter  Holger  Dansks  kun¬ 
skap  om  Burman.  I  d.  B  har  motsvarigheten  till  d.  A  str.  26  helt 
gått  förlorad,  men  vill  man  återinsätta  den,  måste  den  få  samma 
plats  som  i  d.  A  d.  v.  s.  skiljas  från  den  därmed  stilistiskt  sam¬ 
hörande  strofen  d.  B  str.  8  genom  tre  hela  strofer.  I  d.  C  ha  stro¬ 
ferna  åter  förenats  som  str.  13  —  14  beroende  på  den  dragnings¬ 
kraft,  som  lika  begynnande  strofer  alltid  utöva  på  varandra,  men 
återföreningen  har  fordrat,  dels  uteslutning  av  d.  B  str.  9  —  11 
(jfr  d.  A  str.  23  —  25),  dels  upptagande  av  C  str.  11  —  12,  in¬ 
nehållande  Gloriants  upplysningar  om  Burman.  Sv.  A  str.  10 
meddelar  jungfru  Glorias  första  upptysningar  om  Burman,  var¬ 
på  i  nästa  strof  följer  Holger  Dansks  replik  och  även  i  det  följan¬ 
de  inskränker  sig  varje  replik  till  en  å  två  strofer.  Denna  natur¬ 
liga  folkvisedialog  motsvaras  i  d.  A  och  B  (supplerad  av  C  str. 
14)  av  långa  monologer  på  fyra  strofer  vardera,  som  Gloriant  och 
Olger  Danske  ömsevis  framsäga.  Det  kan  tilläggas,  att  det  mest 
omfattande  lånet  från  krönikan  anträffas  i  Gloriants  monolog 
och  sålunda  redan  stilistiskt  röjer  sin  oäkta  visstil. 

Är  det  sålunda  klart,  att  dansk  B  omdiktat  den  på  svenska 
föreliggande  texten  med  hjälp  av  Ghemens  tryck  av  Karlamag- 
nus  krönika,  så  utgör  dess  texthistoria  ett  direkt  motstycke  till 
dansk  A,  som  utvidgat  d.  B.  genom  omfattande  tilldiktningar  ur 
Chr.  Pedersens  till  franska  källor  återgående  översättning  av 
»Kong  Olger  Danskis  Kronike»,  1534.  Gustaf  Storm  har  a.  a.  s. 
185  först  påpekat  förhållandet  med  stöd  af  d.  A  str.  6  —  1 1 ,  och  hans 
annars  så  sege  motståndare  Sv.  Grundtvig  »modtager  med  Tak» 

Göteb.  Hög  sk.  Arsskr .  XXVII:  i  G 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


82 


SVERKER  EK 


denna  påvisning.1)  D.  A  förekommer  endast  i  Karen  Brahes  folio, 
och  Grundtvig  anser  efter  jämförelse  med  andra  texter  i  visboken, 
att  bearbetningen  skett  där  och  omfattat  alla  de  för  A  egendomliga 
stroferna,  alltsä  ytterligare,  d  A  str.  2 — 4,  13 — 18,  25,  40 — 44 
(jämför  översiktstavlan  DgF  IV  s.  783).  Den  redan  i  d.  B  före¬ 
fintliga  tendensen  att  ombilda  den  norska  kämpavisan  till  dansk 
riddarvisa  har  här  fullt  genomförts,  och  först  på  denna  andra  om¬ 
diktning  passar  Olriks  karakteristik,  att  »denne  Vise  er  Ridder¬ 
lighedens  Vise  mere  end  nogen  anden»2).  Olrik  har  också  särskilt 
uppehållit  sig  vid  det  vackra  slut  d.. A  äger;  egendomligt  nog  tycks 
det  ha  undgått  honom,  att  de  enskilda  stroferna  överallt  äro  starkt 
urvattnade,  även  om  man  möjligtvis  kan  säga,  att  de  stå  i  en  viss 
samklang  med  visans  tunnblodiga  idealism.  I  den  norsk-sven- 
ska  bondvisan  säger  var  strof  något  för  sig  själv,  och  det  är  i  alla 
fall  det  enda  säkra  tecknet  på  god  visstil. 

Den  från  olika  tryckta  krönikor  bearbetade  danska  visan  kan 
åtminstone  i  sin  A-form  bäst  betecknas  som  romanvisa,  och  det 
är,  som  vi  förut  sett,  inte  den  enda  gången  en  norsk  kämpavisa 
omskrivits  i  denna  genre.  Den  svenska  vistraditionen  har  ej 
nämnvärt  kunnat  inverka  på  den  norska  formen,  och  detta  åskåd¬ 
liggör,  hur  värnlös  den  varit  inför  den  norska  invasionen;  den  har 
väl  också  kommit  hit  tidigare  och  mäktigare  och  särskilt  stannat 
bland  allmogen,  för  vars  grundsyn  den  passat.  Innan  jag 
i  nästa  kapitel  går  närmare  in  på  denna  fråga,  skall  jag  blott  till 
slut  anföra  ett  nytt  exempel  på  hur  olika  en  norsk  visa  mottagits 
i  Sverige  och  i  Danmark.  I  sin  stora  undersökning  om  Torsvi- 
sen  3)  skriva  Bugge  och  Moe  om  DgF  1:  »Vi  har  i  den  danske  form 
af  Torsvisen  en  omdigtning  af  den  oprindelig  ikke  danske  kjeetn- 
fjcvise  om  Tors  hammerhentning  til  en  riddervise,  og  denne  om- 
digtning  er  foretagen  for  at  få  visen  til  bedre  at  stemme  overens 
med  den  danske  folkelige  balladedigtnings  eiendommelige  ud- 
tryksmåde,  kostume  og  livsforhold ».  »Men»,  står  det  ett  styc¬ 
ke  tidigare,  »den  gamle  kjasmpeånd,  det  poetiske  udtryks  kraft 
og  fremstillingens  oprindelige  djaervhed  synes  os  i  det  hele  at  vaere 
afgjort  bedre  bevaret  i  den  norske  og  i  den  svenske  optegnelse  end 

')  DgF  IV  s.  782-83 

-)  Danske  Folkeviser  i  T  M  valg.  Khn  1899,  inl.  s.  84. 

:i)  S.  <»3  <>|  i  Festskrift  t  ill  Koug  Osrar  II  Christrania  1897  II. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OfMlNNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNOTDISK  TRADITION  N3 

i  de  danske.  I  hine  er  fremstillingen  mere  laempet  efter  bondens 
opfatning,  navnlig  i  den  norske,  og  personerne  grovere,  men  uden 
sammenligning  inere  storslagne  og  nsermere  i  slaegt  med  oldkva- 
dets  personer. » 

Jag  anser,  att  dessa  karaktäristiker  nästan  oförändrade  kunna 
tillämpas  på  å  ena  sidan  de  danska  formerna,  å  andra  sidan  den 
norsksvenska  texten  av  Holger  Dansk  och  Burman. 

När  vi  nu  helt  kunna  överblicka  Holgervisans  vandringar  frän 
Norge  över  Sverige  till  Danmark,  kunna  vi  fastslå,  att  den  tagit 
alldeles  samma  väg  som  dess  skrivna  källa  Karla-Magnus  saga. 
och  detta  är  av  det  största  historiska  intresse,  då  det  synes  ange. 
att  den  skrivna  och  muntliga  litteraturen  vandrat  jämsides. 
Då  den  skrivna  litteraturen  under  1300-  och  1400-talen  huvudsakli¬ 
gen  kommit  från  Norge  till  Sverige  och  från  Sverige  till  Danmark, 
ger  detta  en  god  bekräftelse  på  vår  syn  på  folkvisans  vandringar 
under  nämnda  sekel.  När  Holgersvisan  i  Danmark  återknyter 
förbindelsen  med  Karlamagnus-Krönike,  är  detta  symptomatiskt 
för  dess  ursprung,  men  den  senare  utvidgningen  med  hjälp  av  (>1 
gerskrönikan  tycks  ange,  att  det  är  krönikornas  karaktär  av  tryck¬ 
ta  folkböcker,  som  gjort  dem  konkurrenskraftiga  med  visan,  och 
att  man  därför  ej  får  räkna  med  sådana  stoffliga  tilldiktningar, 
som  något  typiskt  för  östnordiska  folkvisebearbetningar. 


Norska  kämpavisor  i  äldre  svensk  tradition 

Betrakta  vi  den  svenska  vistraditionen  i  dess  förhållande  till 
den  norska  och  danska,  är  givetvis  det  danska  inflytandet  på  va¬ 
ra  visor  det  mest  påfallande,  liksom  det,  delvis  pa  grund  av  språk- 
likheten,  är  det  mest  djupgående.  Man  märker  det  kanske  biisl. 
när  det  gäller  en  samnordisk  visa,  ty  i  ickc  sa  få  fall  har  man  rät  t 
att  tala  om  en  östnordisk  och  en  västnordisk  form.  I  alla  fall  maste 
man  här  räkna  med  en  rad  felkällor.  Först  och  främst  är  den  dan¬ 
ska  traditionen  bäst  bevarad,  liksom  den  är  bäst  publicerad  och 
genomforskad.  Vidare  har  Danmark,  framförallt  under  1400-  och 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


84 


SVERKER  EK 


1500-talen,  sugit  ät  sig  en  mängd  svenska  visor  liksom  norska, 
vilket  gör,  att  det  som  verkar  som  danskt  inslag,  istället  mycket 
väl  kan  vara  svenskt.  Utom  de  exempel  våra  historiska  visor  läm¬ 
na  på  att  visströmmen  vid  denna  tid  gått  från  Sverige  till  Danmark, 
visar  den  skrivna  litteraturen  i  en  ovanlig  mängd  fall,  att  litte¬ 
raturförbindelsen  tagit  denna  riktning.  Till  slut  känna  vi  ju  den 
i  Sverige  raskt  sinande  adelstraditionen  vida  bättre  än  den 
mycket  livskraftigare  folktraditionen,  och  det  är  ju  självklart, 
att  riddarvisan  vunnit  starkast  anklang  i  adelsvisböckema.  För 
vår  yngre  folktradition  ha  givetvis  Skåne,  Blekinge  och  Halland 
spelat  en  vida  viktigare  roll  än  Bohuslän.  Dessutom  beror  myc¬ 
ket  på  det  förhållandet,  att  det  allmänna  kulturintresset  i  Sverige 
under  1500-talet  —  visornas  viktigaste  nedskrivningstid  —  var  i 
starkt  avtagande,  medan  i  Danmark  motsatsen  just  då  ägde  rum. 
Innerst  är  det  dock  en  efterverkan  av  unionstidens  politiska  förhål¬ 
landen,  att  praktiskt  taget  hela  den  nordiska  vistraditionen  kom 
att  mötas  i  den  danska  adelstraditionen  frän  1500-talet.1) 

Lika  lätt  som  det  danska  inflytandet  pä  svensk  folkvisa 
kan  överskattas,  lika  lätt  kan  det  norska  underskattas.  Folk- 
visetraditionen  har  upptecknats  sist  i  Norge  av  alla  nordiska  län¬ 
der,  och  ett  stort  antal  visor  äro  ju  ännu  opublicerade,  liksom  än 
fler  äro  outforskade.  Då  den  skrivna  litteraturen,  särskilt  dén 
världsliga,  ofta  tycks  ha  kommit  från  Norge  till  Sverige,  är  det  ej 
underligt,  om  visorna  följt  samma  väg.  Det  är  därför  naturligt, 
att  vissa  visor,  som  numera  ej  finnas  i  Norge,  men  väl  i  Sverige  med 
dess  bättre  bevarade  tradition,  visa  sig  ha  kommit  från  Norge. 
Möjligheten  att  fastställa  den  norska  visan  utifrån  svenskt  mate¬ 
rial  är,  när  det  gäller  äldre  tid,  stor,  ty  tydligen  liar  den  svenska 
vistraditionen  ända  framemot  1600-talets  slut  bevarats  myc¬ 
ket  ren,  så  att  mer  ingripande  omdiktningar  ej  företagits.  Då 
den  norska  kämpavisan  framförallt  vunnit  anklang  innanför  all¬ 
mogen,  måste  en  undersökning  av  dess  förekomst  i  Sverige  åtföl¬ 
jas  av  en  precisering  av  den  äldre  svenska  allmogetraditionen,  helst 
detta  i  och  för  sig  själv  är  en  mycket  lockande  uppgift. 

Kände  vi  var  äldre  vistradition  något  mindre  ensidigt,  skul¬ 
le  det  norska  inslaget  säkert  framträda  åtskilligt  starkare.  Tydligt 

*)  Jfr  härom  Schfick  och  Warburg,  Huvuddragen  av  Sveriges  litteratur.  Avd. 
1.  1917  s.  50  samt  /:.  v.  d.  Rechc  a.  u.  s.  So-Si  Danske  Studier  1907. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 


85 


är  nämligen,  att  kämpavisor  förekomma  mycket  sällsynt  i  de 
svenska  adelvisböckerna,  där  man  böjt  sig  för  den  folkliga  smaken 
endast  ifråga  om  de  tre  i  östnordisk  tradition  mest  populära  kämpa- 
visorna  om  Habor  och  Signe,  Kung  Didrik  och  hans  kämpar  samt 
Holger  dansk  och  Burman.  För  deras  förekomst  har  jag  redogjort 
i  de  föregående  specialundersökningarna.  Ett  fragment  av  den 
norska  visan,  GnF  11  Ormaalen  unge,  anträffas  hos  västgötaadels- 
niannen  Bröms  Gyllemnärs,  Visböcker  I,s.  254,  och  hans  fränka, 
Karin  Ulfsparre,  har  från  samma  landskap  hämtat  vår  äldsta  och 
bästa  uppteckning  av  den  norska  visan,  GnF  61  Sigurd  svein. 
Visböcker  III  s.  64.  Bägge  dessa  visor  förekomma  också  i  1600-ta- 
lets  allmogetradition,  varför  adelsupj.teckningarne  mycket  väl 
kunna  ha  hämtats  därifrån.  E.  van  der  Recke  har  visat,  att  DgF 
298  Svend  af  Vollerslov,  vilken  också  förekommer  i  färöisk  och  is¬ 
ländsk  tradition,  måste  vara  av  västnordiskt  ursprung1);  den  en¬ 
da  svenska  uppteckningen  finnes  i  Älfska  visboken  i  ett  parti,  som 
utgör  avskrift  av  en  1500-talsvisbok  och  är  tryckt  i  Visböcker  III. 
s.  241.  Utom  två  uppteckningar  av  Samsonvisan,  vartill  jag  åter¬ 
kommer,  är  detta  allt  av  kämpavisor,  som  den  svenska  adelstra- 
ditionen  synes  innehålla. 


*  * 

* 

Vår  så  mycket  mer  livskraftiga  folkliga  tradition  har  däre¬ 
mot  fäst  sig  vid  kämpavisan  på  ett  helt  annat  sätt,  något  som  man 
redan  finner  av  det  första  dokumentet  om  densamma:  valvmålnin¬ 
garna  i  Floda  kyrka  från  1400-talets  slut.  Som  bekant  framställer  ett 
valv  som  pendang  till  David  och  Goliath  tre  kämpavisepar:  Hol¬ 
ger  dansk  och  Burman,  Sven  Felding  och  Trollet,  Didrik  av  Bern 
och  Vidrik  Velandson.  Holgervisans  där  meddelade  omkväde 
pekar  liksom  framställningen  i  övrigt  tillbaka  på  de  senare  be¬ 
varade  svenska  vistextema,  vars  norska  ursprung  jag  påvisat  i 
föregående  kapitel.  De  blott  i  Sverige  och  Danmark  bevarade 
texterna  av  Sven  Färling,  DgF  3i,äro  samtliga  så  fördärvade,  att 
de  undandraga  sig  en  verklig  undersökning.  Arwidssons  uppteck¬ 
ning  nr  14  är  gjord  i  de  norska  gränslandskapen  Värmland  och  Dal 
i  början  på  1800-talet  och  äger  liksom  de  danska  texterna  beröring 

')  Danske  Studier  1907  s.  93  o.£f. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


i>6 

med  Landstad  nr  ii,  Lindarormen.  Fastan  naturligtvis  ofullstän¬ 
dig  är  det  den  enda  uppteckning,  som  behållit  omkvädet,  och  den 
är  också  fri  från  det  nationella  skryt  och  de  övriga  stillösheter. 
som  skämma  de  danska  versionerna.  1'nder  denna  smaklösa 
1 500-talsturnyr  upptäcker  man  ett  friskt  och  folkligt  kväde,  som 
säkert  haft  mycken  likhet  med  den  svenska  versionen  av  Holger 
dansk  och  Burman,  och  som  därför  sannolikt  också  stammat  från 
Norge.  »Storm  framhåller1),  att  kampen  mellan  Didrik  av  Bern 
och  Vidrik  Velandson  återfinnes  i  Didriks  saga,-  men  han  påvisar 
en  karakteristisk  olikhet  mellan  saga  och  bild,  som  bäst  förklaras  ax¬ 
en  mellanliggande  vistext.  Att  denna  visa  ej  alls  bevarats  i  svensk 
tradition  kan  lättast  förklaras,  ifall  den  ursprungligen  \rarit  norsk. 
Även  Davids  och  Goliats  kamp  har  besjungits  i  en  kämpavisa,  varax- 
vi  äga  en  svensk  uppteckning  från  1500-talets  slut2);  i  Brandt  og  Hel- 
weg.  Den  danske  Psalmedigtning  s.  304-6  avtryckes  en  dansk  be¬ 
handling  ax'  samma  motix-,  vilken  sannolikt  utgör  en  omarbetning 
av  den  svenska  vistexten.  Den  sistnämnda  kan  knappt 
vara  äldre  än  1400-talets  slut,  och  visan  har  väl  då  skrivits  här  i 
landet  med  norska  kämpavisor  som  förebild.  Det  är  några  av 
dessa  förebilder  xTalvmålaren  erinrat  sig,  när  han  från  Davids  och 
Goliats  strid  öx-ergått  till  att  skildra  några  av  kämpavisans  kamp¬ 
scener. 

I  inledningen  till  »Kn  swensk  Cröneka»  har  Olaus  Petri  gi¬ 
vit  oss  en  första  analys  ax-  den  svenska  kämpavisan.  Då 
denna  karaktäristik  ligger  så  nära  medeltidens  slut,  är  den 
mycket  x^ärdefull  och  bör  anföras  i  utdrag3):  »Them  t  her 
merkelige  män  xvoro  som  sich  bexvijste  manliga  emoot  theres  fi¬ 
ender,  och  lagde  them  nidh  som  öffuerxvold  och  orätt  giorde  och  pas¬ 
sade  på  ingen,  kallade  the  J ettar,  Reesar,  Troll  och  annat  sådana, 
och  epter  tliet  at  samma  tyranner,  pläghade  boo  på  fast  slott  och 
feste,  saå  kallade  the  theres  slott,  bergh,  och  them  som  tlier  vppa 
bodde,  kallade  the  bergha  troll,  och  theras  hustrur  som  och  onda 
och  arga  xvoro,  kallade  the  Gyghrar  eller  annat  sådana,  som  gamb- 
la  xvijsor  och  Tvdhriks  van  Bern  historia  eller  fabel  clarliga  bety- 
gha.  Och  när  the  xville  bescriffua  onda  och  argha  tyranner,  sade  the 

')  a.  a.  s.  i55-5<>. 

*.)  C\  M.  Stenbock,  Strövtåg  i  Linköpings  stiftsbibliotek,  Lkg  191 S.  s.  7-*  ff. 

s)  Samlade  skrifter.  IL  IV  t*ps.  1917  s.  5  och  27 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPA  VISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  87 

tliem  wara  fula,  longa  och  grymma,  plumpachtiga  och  ofanneliga... 
och  kallade  tliem  i  tlieres  wijsor,  wnderstundom  biörnar  och  lind¬ 
ormar  eller  drakar.  Och  them  som  sådana  skadeliga  menniskior  i 
hiäll  slogho,  prijsade  tlien  menigha  man  högt  med  wijsor  och  Ffrijd- 
lie,  kallandes  them  weldiga  hieltar  och  kiämpar,  the  ther  Jättar, 
Reesar,  Troll,  biörnar  och  lindormar  fördriffuit  och  nidherlagt 
hade,  huilkit  som  rnäst  skee  plägade  med  kamp  ther  en  einoot  en¬ 
om  kampade  och  fächtade,  ty  at  med  sådana  slagh  uthröntes 
störste  mandomen  och  ther  fore  pläghade  the  största  pri j sen  ther 
med  inleggia...  »>  Vid  första  påseende  skulle  man  vilja  frånkänna 
denna  karaktäristik  av  svensk  visdiktning  all  sanning,  men  går  man 
igenom  de  i  Sverige  bevarade  kämpavisorna,  återkomma  nog  de 
flesta  dragen  där.  Påfallande  är  dock,  att  skildringen  helt 
passar  på  norska  trollvisor.  J  ag  påpekar  ett  sådant  drag  som  troll- 
hustrurnas  aktiva  uppträdande;  själva  deras  namn  »Gyghrar»  är 
otvivelaktigt  norskt.  Också  kamp,  »en  emoot  enom»,  mellan 
kämpar  och  björnar  och  lindormar  eller  drakar  passar  helt  på 
norsk-färöiska  visor,  medan  det  är  mycket  sällsynt  i  visor  upp¬ 
tecknade  från  Sverige.  När  Olaus  Petri  bland  kämpavisorna  näm¬ 
ner  »Tydhriks  van  Bern  historia »  beror  det  på  att  han  känner  vi¬ 
sorna  om  honom,  ty  längre  fram  heter  det:  »Och  om  hans  stora 
bedreff  äro  monge  fabeler  och  wijsor  dichtadha,  ther  hwar  man 
nogh  weeth  sevn  aff  hans  kiempar  och  jempningar. »  Att  den  nor¬ 
ska  kämpavisan  vid  medeltidens  slut  spelat  en  större  roll  för  »me¬ 
nigha  man  »  i  Sverige  än  senare,  torde  klart  framgå  av  Olaus  Pet¬ 
ri  skildring. 

Under  1600-talet  ingick  det  i  antikvariernas  instruktioner, 
att  de  under  sina  forskningsresor  i  landet  även  skulle  insamla  folkvi¬ 
sor,  och  resultatet  härav  är  bevarat  i  K.  B:s  visbok  i  4:0,  början  av 
K.B:s.  visbok  i 8:0 /nr  1-20/ l)  samt  i  Peter  Rudebecks  samlingar. 
Den  viktiga  visboken  i  4:0  består  av  en  rad  mindre  handskrifter,  som 
alla  tyckas  härstamma  från  Antikvitetsarkivet.  Huvudsamling¬ 
en,  nr  1-38,  bär  titeln  »Nägre  gamble  Wijser  aff  allehanda  Slagh», 
och  med  den  kan  man  förena  nr  49-53,  som  skrivits  av  »samma  hand, 
som  första  delen».2)  De  sju  visorna  nr  39-45  utgöra  en  handskrift, 
och  samtliga  dessa  visor  återfinnas  i  samma  texter  i  »Nägre  gamb- 

l)  Visböcker  II  s.  ^71-418.  s.  107- >04. 

s)  Visböcker  II  s.  172. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


S8 


SVERKER  EK 


le  Wijser»,  tvä  i  huvudhandskriften  och  de  fem  återstående  som 
nr  49-53.  En  noggrann  jämförelse  mellan  handskrifterna  ådaga¬ 
lägger,  att  bägge  måste  vara  inbördes  oberoende  men  återgå  på 
samma  förlorade  original.  I  Riksarkivets  överlåtelse  av  hand¬ 
skrifter  till  Antikvitetskollegiet  1668  namnes  bland  Jonae  Haqvi- 
ni  åthskillige  collectaneer  »På  en  hop  scharteek  någre  gamblc 
wijsor  in  Sivo»1),  och  här  ha  vi  med  all  sannolikhet  det  sökta  origi¬ 
nalet.  l)å  handskriften  kallas  »scharteek»,  måste  den  ha  varit 
så  förstörd,  att  den  fordrat  en  renskrift,  och  denna  har  då  fått  be¬ 
hålla  originalets  titel  »någre  gamble  wijsor».  Jonas  Håkenson 
Rhezelius  debuterade  som  antikvarie  genom  sin  storstilade  forsk¬ 
ningsresa  till  Öland  och  närgränsande  delar  av  Småland  1634. 
under  vilken  han  enligt  en  kyrkoboksuppgift  även  skall  ha  efter¬ 
frågat  folkvisor.2)  Aren  1635,  36  och  38  har  han  gjort  liknande  re¬ 
sor  i  Uppland  och  1641  i  Norrland  (jfr  Monumenta  Uplandica  P:c  6 
i  K. B.);  hans  vissamling  bör  därför  ha  tillkommit  under  1630-ta- 
let  och  uppteckningarne  ha  väl  skett  i  de  nämnda  landskapen. 
Hålla  vi  oss  till  nr  1-38,  49-53  få  vi  fram  fvrtiofvra  visuppteck¬ 
ningar,  eftersom  två  visor  av  misstag  bära  samma  nummer  (nr  26). 
Då  handskriften  delvis  är  defekt,  kan  detta  ej  vara  allt  som  Rhe¬ 
zelius  samlat,  men  det  är  ändå  den  största  folkvisesamling,  som 
meddelats  oss  från  äldre  tid.  Sitt  enastående  intresse  får  hand¬ 
skriften  först  därav,  att  den  helt  och  hållet  måste  ha  upptecknats 
ur  folkmun,  varför  den  ger  oss  det  bästa  vittnesbördet  om  den 
tidens  allmogetradition. 

»Någre  gamble  Wijser  aff  allehanda  Slagh»  ha  tydligen  ord¬ 
nats  i  vissa  grupper;  sålunda  äro  nr  1-9  mytiska  och  nr  49-53 
norska  trollvisor.  Nr  52,  53  återfinnas  som  G11F  1  och  7  och  nr 
49-51  som  Faer.  kv.  T 1: 1  /C/,  11, 13,  men  det  har  allmänt  erkänts3),  . 
att  såväl  de  svenska  som  färöiska  texterna  förutsätta  nu  förlo¬ 
rade  norska  original.  I  Sverige  ha  nr  51  »Essbiörn  prude  och  Or¬ 
men  stark»  och  nr 53  »Heming  unge  och  Gigerkäringen »  varit  de 
mest  populära.  Sålunda  har  Magnus  Gabriel  de  la  Gardies  sekre¬ 
terare  Erich  Sparrman4)  våren  1679  upptecknat  dem  efter  en  gum- 

1)  T.  Gödcl,  Sveriges  medeltidslitteratur,  Proveniens,  Sthm  1916  s.  299. 

2)  A  hlquist,  Ölands  historia  och  beskrifning  I)  1.  C  al  mar  1S22,  s.  7. 

3)  Liestol,  a.  a.  s.  221-23. 

4)  Jfr  Sparrman  till  De  la  C.ardie  “*  3  (skall  vara  '/-i )  7/5  6  -  1679  i  R.  A. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  89 

ma  i  Hofva  i  Västergötland,  vilka  uppteckningar  bevarats  i  en  san¬ 
nolikt  något  retucherad  avskrift  i  W.  B.  i  4:0  nr  46-47.  Den  förra 
visan  återfinnes  också  i  den  från  Antikvitetsarkivet  stammande 
W.  B.  i  8:0  nr  6,  den  senare  har  under  1800-talets  början  tre  gånger 
upptecknats  av  Afzelius  i  till  Norge  »gränsande  delar  af  Bohus¬ 
län  och  Vermland»  (Arw.  I,  s.  222-23).  »Essbiörn  Prude  och  Or¬ 
men  stark»  har  säkerligen  invandrat  till  Sverige  redan  under 
medeltiden,  därför  att  Olof  den  helige  ersatts  av  »Sanct  Erik ». 
Den  med  denna  visa  samhörande  om  Orm  Storolfson,  nr  50,  har  i 
Sverige  tydligen  fört  ett  tynande  liv,  ty  det  bevarade  fragmentet 
äger  flere  lånstrofer  (str.  9,  10,  12,  13)  från  den  bättre  kända  sys¬ 
konvisan,  och  Orm  Storolfson  har  efter  dess  förbild  gjorts  till  tvä 
personer,  »Ulffwen  Starke»  och  »Ormen  Starke».  Hemingvisan 
äger  i  de  äldre  svenska  texterna  en  mycket  karakteristisk  in¬ 
ledning,  str.  1-7,  som  senare  gått  förlorad  så  när  som  på  följande 
norska  form1)  av  str.  1,  som  jag  anför  till  jämförelse: 

Däth  första  barn  som  Norcka  fick  Kungen  ha’  ein  liten  drenge, 
den  kallades  Bagga-Swenn  liten  a:  den  aa  kleine; 

först  lärde  han  på  Skijdor  löpa  fyste  laerde  han  paa  skinö  renne 
Sedan  beta  hiorter  och  Rehn.  aa  sia  te  skjöte  reinen. 

Den  svenska  texten  har,  som  man  finner,  ett  inslag  av  rid- 
darvisestil  i  uttrycket  »beta  hiorter», men  är  i  övrigt  genuint  norsk; 
paralellen  är,  av  allt  att  döma,  talande  för  samtliga  de  fem  tex¬ 
ternas  förhållande  till  sina  norska  förebilder.  Det  är  säkerligen 
sådana  texter,  som  legat  till  grund  för  Olaus  Petris  ovan  an¬ 
förda  karaktäristik  av  svensk  kämpavisa. 

I  huvudhandskriften  av  »Någre  gamble  wijser»,  nr  1-38,  in¬ 
gå  inga  kämpavisor  på  fyrlinjigt  versmått,  om  vi  icke  räkna  dit 
den  svenska  efterbildningen  om  slaget  vid  Lena  nr  34-35,  vilken 
vi  tidigare  lärt  känna.  Nu  är  det  så,  att  kämpavisornas  åskåd¬ 
liga  »sagostil»  först  framträder  i  den  fvrlinjiga strofen,  medan  den 
tvålinjiga  alltid  fordrar  en  knapp  saklighet,  som  därför  blir  sig 
tämligen  lik  på  öst-  och  västnordiskt  område.  Gränsen  är  här 
mycket  svår  att  draga,  och  det  är  endast  med  tvekan,  som  jag, 
särskilt  i  en  begränsad  framställning,  tar  upp  frågan  om  sådana 
visors  stamort.  Det  forskningsresultat,  som  jag  kommit  till  pä 

l)  Bugge,  Gamle  norske  folkcviscr.  s.  7,  153. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


QO 

denna  mestadels  oprövade  väg.  synes  mig  dock  vara  sa  en¬ 
tydigt.  att  det  förtjänar  sin  plats  som  diskussionsinlägg.  I  en  mängd 
enskilda  fall  kommer  jag  här  till  olika  resultat  med  Olrik,  men  jag 
liar  inte  velat  upptaga  plats  för  en  polemik,  därför  att  jag  där¬ 
med  aldrig  kan  komma  till  en  principdebatt.  Det  är  blott  rätt¬ 
vist,  om  jag  anmärker,  att  Olriks  skarpt  formulerade  meningar 
varit  tankeväckande,  även  där  de  eggat  till  motsatt  uppfattning. 
Hans  friska  omedelbara  syn  på  vismaterialet  är  enastående,  och 
jag  försöker  också  vid  tillfälle  markera  vad  jag  lärt  av  honom. 

Börja  vi  vår  granskning  med  visan  nr  7  om  den  förtrollade 
Blacken,  finnes  den  med  ungefär  samma  omfång  och  oförändrade 
omkvädcn  dels  i  nyare  svensk  allmogeuppteckning  frän  Östergöt- 
land,  Arw.  nr  135,  dek  i  ett  par  norska  uppteckningar  från  Skafsaa, 
GnF'  34,  där  hästen  kallas  Rosensfolen.  1  >enne  förtrollade  Black 
eller  brunfolen  återfinnes  i  en  rad  andra  norska  visor,  närmast  i 
GnF'  39  Bejarblakken  och  G11F  33  Liten  I.avrans  ifoleham,  vidare 
i  G11F'  32  Kongssonen  i  ranmeham  og  blakken,  GnF  4  Aasmund 
Fraegdegjaeva,  GnF  5  Hugaball,  GnF  27  Lindormen  och  utan  över¬ 
naturliga  drag  i  GnF  173  Blakken.  som  spente  ihel  kong  Eirik.  Det 
vore  lätt  att  fördjupa  denna  jämförelse,  men  redan  en  nykter  upp¬ 
räkning  torde  tillräckligt  visa.  att  vi  här  ha  ett  för  norsk  tradition 
egendomligt  motiv,  och  att  också  var  visa  sålunda  bör  betecknas 
som  norsk. 

Överhuvud  intar  hästen  en  utomordentligt  framträdande 
plats  i  norsk  visdiktning,  något  som  kanske  mest  åskådligt  fram¬ 
träder  i  visan  om  Sigurd  svein,  GnF'  61.  I  de  danska  uppteckningar- 
ne  av  denna  visa,  DgF  2,  skildras,  hur  »Grammen»  gör  ett  väldigt 
språng  över  borgmuren,  och  detsamma  anföres  också  om  Ivar  Kr- 
ningssons  häst  i  den  norska  visan  Bror  friar  bror,  GnF  65.  I  vår  vi¬ 
sa  nr  38  berättas,  att  Herr  Essbiörn  råder  med  sin  moder,  hur  han 
skall  vinna  kungadottern,  och  hon  ger  honom  då  »en  F"åhle  bruen 
dän  springer  Plancker  och  högan  rnuhr ».  Herr  Essbiöm  rider  på 
den  till  konungens  gård,  men  när  väktaren  ej  vill  släppa  in  honom, 
gör  hästen  språnget  över  borgmuren,  och  Essbiörn  kommer  så  till 
Göthe  lille  buhr.  Forr  än  de  voro  i  sängen  lagd,  underrättat'  väk¬ 
taren  kungen;  denne  ropar  på  sina  hofmän,  som  kläda  sig  i  järn  och 
stål  och  storma  mot  herr  Essbiörn,  men  han  röjer  den  väg,  som  förr 
var  trång,  och  slår  ihjäl  kungen  och  alla  hans  män.  Så  ber  han 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPA  VISOK  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  <)I 

('.othe-lilla  följ  a  honom,  men  hon  vill  först  begrava  fadern,  något 
som  Essbiörn  avslår,  emedan  kungen  är  tillräckligt  f ränderik, 
att  bli  begravd  ändå.  Denna  ypperligt  berättade  visa  finnes  här 
i  den  bästa  redaktionen;  närmast  kommer  Rndebecks  uppteckning 
av  Herr  Grönborg,  Arw.  19,  som  egentligen  är  samma  visa  med  nytt 

f 

namn  och  ändrat  omkväde.  Relativt  fullständig  är  också  Isl.  Forn- 
kv.  20,  som  dock  fått  en  strof  från  den  danska  Ksbern  snarevisan. 
På  danska  finns  blott  en  fragmentarisk  nyare  uppteckning,  Dgr'410, 
men  att  visan  också  varit  känd  i  äldre  dansk  tradition  framgår  av 
början  på  DgF  41 1  och  slutet  pä  DgF  412  A, B,  413  I).  Nyare  all¬ 
mogeuppteckningar  av  Grönborgsvisan,  GnF  116-17  °ch  DgF  422, 
röja  ett  obrutet  sammanhang  med  vår  visa;  i  dansk  version  he¬ 
ter  kungadottern  vanligen  Gydelill;  den  gamla  början  är  bevarad  i 
d.  A  och  E,  slutet  i  d.  C.;  slutstroferna  ha  vanligen  tagits  frän  Sam- 
sonvisan,  beroende  på  att  denna  tidigare  lånat  av  vår  visa.  Som 
Pineau1)  antytt,  är  det  Hagbardsmotivet,  som  går  igen  i  Essbiörns- 
visan,  men  Hagbards  och  Signes  dödsmotiv  är  undanröjt,  varför 
kungen  kan  falla  för  älskarens  svärd  istället  för  den  hämnande  bro¬ 
derns.  Denna  motivöverensstämmelse  får  konkret  åskådlighet, 
därigenom  att  flere  strofer,  särskilt  20-22,  hämtats  från  Hagbards- 
visan.  Eftersom  den  senare  är  norsk  och  endast  i  norsk  tradition 
åtföljes  av  hämndmotivet,  är  vår  visas  ursprung  därmed  klarlagt. 
Söka  vi  en  förbindelse  mellan  svensk  och  isländsk  text,  få  vi  ock¬ 
så  naturligt  fram  Norge  som  visans  stamort.  Som  senare  utlö- 
pare  av  originalet  ha  vi  att  betrakta  de  delvis  mycket  kraftfulla 
GnF  116-17.  l)en  förra  har  liksom  DgF  410  och  42 2  ett  nytt  drag 
från  Hagbardsvisan ,  nämligen  att  kungadotterns  tärna  stjäl  älska¬ 
rens  skor  och  visar  dem  för  kungen;  den  senare  ett  annat,  när  dot¬ 
tern  varnar  sin  älskare  för  fadern,  som  hotat  hans  liv.  Också  frag¬ 
mentet  GnF  118,  Riddar  feller  far  till  moyi,  tycks  innehålla  samma 
vismotiv. 

En  mycket  tidig  efterbildning  av  Kssbiörnsvisan  är  den  i 
Sverige  välkända  Samsonvisan,  vår  nr  36.  I  Handskrifterna  till 
Svenska  fornsånger  1  s.  95-96  i  K. B.  finnes  en  avskrift  av  en  nu 
förlorad  uppteckning  från  1570-talet  och  i  Yisböcker  II  s.  22c)  en  an¬ 
nan  från  1600-talets  början;  om  ett  par  yngre  so  Arw.  17  A  och  DgF 

*)  Les  vieux  chants  populaires  scamlinavcs  II.  i«jor  s.  535-3H;  jfr  för  det  föl¬ 
ande  I\lock’hnf/,  Samsonvisan  i  Nordiska  studier  (ill  A.  Norcen  iqoj  s.  .»K--  $oS 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


02 


SVERKER  EK 


IV  s.  602.  Som  DgF  6  meddelas  tre  danska  1600-talstexter,  oeli 
i  GnF  114  (och  115)  redogöres  för  norsk  nutidstradition.  De  bäg¬ 
ge  äldsta  svenska  texterna  börja  med  vår  upptecknings  str.  6.,  vil¬ 
ken  Olrik,  DgF  VII  s.  271-72,  utan  kännedom  om  dem,  ansett  vara 
visans  begynnelsestrof,  medan  han  tydligen  med  rätta  förklarat  det 
förutgående  som  nydiktning.  Jämföra  vi  nr  38  med  nr  36,  så  åter¬ 
finnes  den  förras  str.  22-28  i  allmänhet  som  den  senares  str.  14-22 
men  den  förras  str.  20-21  som  den  senares  str.  2-3.  Att  Kss- 
biörnsvisans  str.  20-21  vid  nydiktningen  pressat  sig  på  Samsonvi- 
san  beror  därpå,  att  den  förras  str.  20-28  utgöra  ett  organiskt  helt 
med  Hagbardsmotivet  som  kärna.  Samma  kärna  äger  Samson- 
visan  icke,  och  därför  måste  den  vid  sin  tillkomst  ha  lånat  även 
det  större  partiet  från  Hssbiörnsvisan.  Numera  erkänner  man 'all¬ 
mänt,  att  Samsonvisan  hämtat  sitt  motiv  från  Didrikssagans  in¬ 
ledningskapitel,  och  då  såväl  ämnet  som  visbehandlingen  har  nor¬ 
ska  källor,  måste  visan  ha  tillkommit  i  Norge. 

Vår  nr  37  Herr  dahlboo  har  återigen  lånat  från  Samsonvisan. 
När  Olrik  utgav  de  danska  texterna  som  DgF  421,  påvisade  han, 
att  likheterna  ökats  med  tiden,  tills  Dalebu  i  GnF  115  helt  upp¬ 
slukats  av-  Samsonvisan.  Också  dess  äldre  form  »staar  i  mert 
Forhold  til  'Samson';  man  genfinder  det  karakteristiske  Ordskifte 
da  Ridderen  rider  til  Kongens  Gaard  og  Kongen  sporger  efter 
de  udsendte  Hovmaend».  Han  karaktäriserar  dem  begge  jämte 
bl.  a.  Gronnevoldsvisen  som  »almueagtige ».  »Faslles  for  dem  er», 
säger  han,  »de  kraftige  Handlingsmotiver,  samt  Mangelen  paa 
Sandsynlighed  og  paa  sjrclelig  Dybde;  og  der  bor  vel  endnu  mevnes 
et  tredje;  den  stadige  Hang  til  Gentagelse  af  det,  der  en  Gang  har 
vundet  Yndest».  Så  vitt  jag  förstår,  har  Olrik  härmed  gett  en 
utmärkt  karaktäristik  av  norsk  kämpavisa  i  dess  svagare  former, 
och  jag  anför  den  för  att  visa,  att  de  tre  närmast  behandlade  vi¬ 
sorna  säkert  böra  tillskrivas  Norge. 

Essbiörnsvisan  sammanhänger  också  med  vår  nr  10  om  Rib- 
bolt  och  Giöthelille.  Ribbolt  rider  i  Giöthe  lilles  gård  och  vill 
stanna  hos  henne  om  natten;  hon  svarar  varnande: 

H  Ribbolt  H  Ribbolt  J  snacker  icke  så 

Här  ståer  min  Fader  och  lyder  därpå 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION 


93 


men  han  slår  bort  det;  så  somna  de  i  varannans  famn,  men  vakna 
vid  att  Ribolt  i  sömnen  fått  banesår.  Giöthe  lille  förbinder  ho¬ 
nom,  varpå  han  rider  hem;  när  han  där  ber  om  »Barskier 
och  Skrifftes  måhl»  upptäcker  man  hans  sår  och  fadern  miss¬ 
tänker,  att  han  fått  dem  i  »Giöthe-lille  Gård»,  men  Ribbolt  ber 
»gifwer  Giöthe  lille  ingen  skuld»  och  skyller  på  ett  fall  från  häs¬ 
ten.  Som  man  finner  spela  Giöthe  lille  och  hennes  far  alldeles 
samma  roll  som  i  Essbiörnsvisan,  men  motivet  utvecklar  sig  här 
tragiskt  som  i  Hagbardssägnen.  Också  dess  blodshämndsmotiv 
skymtar  men  utvecklas  icke.  I  den  ovan  anförda  strofen  finnes 
en  direkt  anknytning  till  Hagbardsvisan.  Närmast  denna  vis¬ 
text  står  GnF  85  Gjodalin  sting  herre  Per.  Herre  Per  rider  trots 
moderns  varningar  ut  för  att  sova  hos  Gjodalin,  men  hon  värjer 
sig  mot  honom  och  ger  honom  banesår  med  sin  kniv;  så  sätter 
hon  honom  på  hästen,  och  han  kommer  sårad  hem.  Här  övertar 
sålunda  dottern  faderns  roll,  men  detta  är  inte  ursprungligt,  ty 
som  Grundtvig  visat  är  detta  parti,  Ld  68  str.  12-16,  blott  lån  från 
GnF  84  (tr.  DgF  IVs.  147-48)  str.  9-13.  Att  man  efter  dessa  sam¬ 
manställningar  måste  räkna  vår  nr  10  som  norsk  synes  mig  vara 
höjt  över  varje  tvivel. 

Särskilt  GnF  85  men  också  vår  visa  sammanhänger 
emellertid  med  en  dansk-svensk  visa,  DgF  208,  Friliens 
Haevn.  Liksom  i  en  engelsk  visa,  Child  681),  sticker  frilian 
her  Peder,  när  han  säger  sig  skola  fara  bort  och  gifta  sig  med  en 
annan  kvinna;  vid  hemkomsten  beder  han,  sedan  han  förgäves 
skyllt  på  ett  fall  från  hästen,  sina  närmaste  om  den  sista  hjälpen, 
och  i  några  texter  uttalar  han  också  sitt  testamente.  Motivet  är, 
som  Grundtvig  framhållit,  här  tillrättalagt  efter  Elverskudvi- 
sen,  DgF  47,  på  så  sätt  att  frillan  får  spela  elvaflickans  roll;  lik¬ 
heten  sträcker  sig  också  till  en  massa  gemensamma  strofer.  Vi¬ 
san  om  Friliens  Haevn  är  säkerligen  dansk  och  har  nog  från  bör¬ 
jan  ingen  beröring  med  vår  visa.  En  begynnande  sammanbland¬ 
ning  framträder  dock  redan  i  vår  nr  10  genom  slutstrofen,  som  både 
återfinnes  i  Friliens  Haevn  och  i  Elverskud,  se  vår  nr  1  str.  11.  En 
reminiscens  från  vår  visa  finns  i  stället  i  sv.  G  av  Friliens  Haevn,  där 
slutstrofen  lvder: 


l)  Populär  Ballads,  Vol  I  Y,  Boston  1SS2-0S. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


94 


SVERKER  EK 


Och  kära  ni  min  moder,  gif  frillan  ingen  skuld! 
ty  hon  har  varit  mig  så  trogen  och  huld. 

Eli  närmare  jämförelse  mellan  vår  nr  io  och  de  dansk-svenska 
texterna  av  Friilens  Hsevn  kan  endast  fördjupa  intrycket  av  den 
förras  norska  ursprung.  Man  bör  först  observera,  att  visan  börjar 
sagomässigt  med  en  kort  biografi  över  sin  hjälte.  Jag  anför  därur 
str.  2: 

Han  kunde  skiuta  och  han  kunde  spänna 
Så  wäll  ähn  bettre  på  Wallen  Vthränna. 

Jämför  man  den  med  den  förut  anförda  inledningsstro- 
fen  till  Heming  unge  och  Gigerkäringen,  påträffar  man  en  slående 
likhet.  En  annan  karakteristisk  detalj  är  hemkomsten,  som  här 
är  skildrad  med  en  rad  episka  drag,  medan  den  i  Friilens  H;evn 
uteslutande  gives  som  dialog. 

Ivikheten  mellan  var  visa  och  I)gF  20N  är  sa  ringa,  att  den  und¬ 
gått  Grundvigs  skarpa  öga;  han  vill  istället  sammanföra  den  med 
DgF  S2  Ribold  och  Guldborg.  varmed  den  framförallt  har  mans- 
namnet  gemensamt.  Den  senare  visan,  vår  nr  17,  G11F  125,  Isl. 
fornkv.  16,  Child  7  A,  behandlar  samma  motsättning  mellan  fa¬ 
dern  och  älskaren  som  de  föregående.  Ribbolt  och  Guldborg  rym¬ 
ma  tillsammans  från  hennes  hem,  men  en  mötande,  äldst  sannolikt 
Odin,  inberättar  flykten  för  fadern,  som  sätter  efter  dem  i  spet¬ 
sen  för  en  frändeflock.  Under  striden  fäller  Ribbolt  jungfruns 
fader,  fästman  och  sju  bröder,  utom  den  yngste,  som  Guldborg 
ber  för,  i  det  hon  nämner  Ribbolts  namn.  Ribbolt  hade  förut  sagt 
henne,  att  om  hans  namn  uttalas  under  striden  medför  det  hans 
död,  och  han  får  nu  banesår  av  den  yngste  brodern.  Han  har  dock 
kraft  att  sätta  Guldborg  framför  sig  på  hästen  och  rida  till  sin  mo¬ 
ders  gård  men  dör  där  av  sina  sär,  sedan  han  förgäves  uppmanat 
Guldborg  att  gifta  sig  med  hans  broder.  Visan  har  fått  en  grund¬ 
läggande  utredning  av  Grundtvig  i  DgF  II  och  III  och  har  ytter¬ 
ligare  behandlats  av  Child,  Bugge1)  ochOlrik-),  varvid  man  kom¬ 
mit  till  enighet  om  att  författaren  måste  vara  nordbo  och  inte 
engelsman.  Olrik  sammanfattar  sin  mening  om  visans  urform  pa 
följande  sätt:  »Udgangspunktet  er  en  form  af  visen,  livor  helten 


')  Helge-Dijjtcnc  s.  ff. 

2)  Danske  Studier  inof»,  särsk.  s.  iSj-jij.  Jfrocksa  II  .  />.  Ker  i  Danske 
Studier  1907  s.  10  •  11. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMRAVISOR  I  ÖSTNOKDISK  TRADITION  «>5 


baerer  navnet  Hildebrand  og  hvor  han  sparer  den  listige  gamlings 
liv  og  daernaest  robes  af  hani.  Denne  form  har  vi  nu  naermest 
i  Nordengland  ( »Karl  Brand »)  og  vi  sporer  den  også  på  norsk 
grund,  dels  i  Telemarken  som  islaet  i  den  ene  af  de  dervasrende  for¬ 
mer  (A-tvpe),  dels  ved  at  den  har  tjaent  som  forbillede  for  den  opr. 
norske  Benediktvise ».  Då  också  den  egentliga  Ribboltvisan  en¬ 
ligt  Olrik  återfinnes  renast  i  samma  norska  A-typ  samt  i  de  is¬ 
ländskatexterna,  anser  jag,  att  man  har  full  rätt  att  räknavisansom 
norsk.  Olrik  har  visserligen  försökt  göra  Ribbolt-visan  till  dansk 
genom  följande  hedromantiska  stämningsbild:  »Kn  situation,  som 
den  hvor  Ribold  og  Guldborg  rider  tavse  over  heden,  er  stor  trage- 
die.  Prover  man  —  med  de  andre  nordiske  overleveringer  —  at 
flytte  det  hele  hen  til  en  skov,  er  det  ikke  blot  et  unodvendigt  ku- 
lisseskifte.  men  personerne  bliver  i  lille  malestock  isammenlig- 
ning  med  omgivelserne,  netoj»  her  hvor  de  skulde  va' re  store. » 
Denna  tankegang  synes  mig  vara  typiskt  modern  och  fullkomligt 
främmande  för  folkvisans  anda.  Alt  skogen  bäst  skyler  en  flyk¬ 
ting  är  en  i  folkvisan  ofta  uttalad  sats,  och  utifrån  samma  verk- 
lighetskära  synpunkt  böra  figurerna  i  denna  situation  säkerligen 
vara  så  sma  som  möjligt.  Jag  framhåller  till  slut,  att  vår  nr  17  tyd¬ 
ligen  kommit  från  Norge,  ty  dess  »Hr  Balder»  eller  »Ballerman » 
anser  Grundtvig  med  instämmande  från  Bugge  och  Olrik  vara  »en 
Missforstaaelse  af  Rikebalder»,  vilken  namnform  förekommer  i  de 
bästa  norska  texterna. 

Både  Grundtvig  och  Bugge  framlialla  vissa  likheter  mellan 
Ribboltvisan  och  andra  kvädet  om  Helge  Hundingsbane,  men  des¬ 
sa  torde  bero  på  inflytande  från  den  befryndade  visan  om  Hielmer. 
vår  nr  12.1)  Dennas  likhet  med  Eddasången  har  med  stöd  af  Ru- 
debecks  uppteckning,  Arw.  21,  först  framhållits  av  Schiick  (Sv. 
litt.-hist.  I,  377)  och  sedan  påvisats  av  Bugge  med  biträde  av  Molt- 
ke  Moe.  »Denne  Balade»,  skriver  han,  »har  tilfa?lles  med  Digt- 
ningen  om  Helge  Hundiugsbanes  Dod  folgende  Motiver.  Helten 


I  1 


'j  Första  strofen  i  en  med  denna  uppteckning  stäininandc  form  anföres  i  act  V. 
sc.  3  av  Jac>>b  Rondeletius'  J  udas  Kedivivus  uppförd  i  Telge  1014.  I  Kämpadater 
skriver  Björner:  »0111  Hjålmcr  samt  hans  bruna  brand,  det  är  blenkande  sverd,  sjung- 
es  ännu  en  10  är  af  gammalt  folk  i  Nordland,  besynnerliga  i  Medelpad  och  Ånger¬ 
manland®.  Om  yngre  uppteckningar  se  inledningen  till  DgF  413:  en  däi  förbisedd 
text  från  Uppland,  delvis  tryckt  Afz.  2 1  2  finnes  i  Varianter  till  Sv.  Fornsåiiger 


III  s  40O-7  i  K  II 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


96 


SVERKER  EK 


vinder  sin  Elskede  uden  hendes  Faders  Samtykke  og  faar  Born 
med  hende.  Da  Moens 'Fader  nu  vil  angribe  Helten,  draeber 
denne  ham  og  tillige  sin  Elskedes  Brodre,  men  skaaner  en  af 
Brodrene.  Denne  svserger  Herr  Hjelmer  Troskabsed,  men  draeber 
ham  derpaa  svigefuldt.  Han  kommer  til  sin  Sosters  Bolig  og 
melder  hende  Drabet.  Hun  draeber  da  sin  Broder,  medens  liun 
i  Oldkvadet  forbander  ham.  Hun  sorger  sig  til  Dode».1)  Refe¬ 
ratet  framhåller  samtidigt  visans  likheter  med  Ribboltvisan, 
men  härtill  kan  ytterligare  läggas,  att  Hjelmer  mot  edda¬ 
sångens  framställning  dräper  jungfruns  sex  äldre  bröder, 
innan  han  faller  för  den  yngste.  Medan  visans  norska  tradi¬ 
tion,  GnF  121,  är  fragmentarisk,  äro  de  tvä  nämnda  äldre 
svenska  uppteckningarne  synnerligen  fullständiga  och  över¬ 
träffa  vida  den  starkt  bearbetade  äldre  danska  texten  DgF  415. 
som  bland  annat  utplånar  visans  tragiska  slut  genom  en  banal  för¬ 
soningsscen  mellan  Hjelmer  och  den  kvarlevande  brodern.  Här 
och  särskilt  i  inledningen  förråder  den  inverkan  från  vår  nr  11, 
DgF  416,  GnF  117.  Herr  Hjelmers  kärva  tvålinjiga  strof  har  i 
den  senare  visan  parafraserats  till  fyrrading  och  på  samma  sätt 
har  dess  bistra  ättesaga  omskrivits  till  en  lättsinnig  riddarvisa, 
där  ungersvennen  efter  ett  tillfälligt  nattbesök  hos  jungfrun  dö¬ 
dar  hennes  sju  bröder  och  sedan  bortför  henne  själv.  Att  den  se¬ 
nare  visan  är  en  efterbildning  synes  mig  trots  Olriks  avvikande 
mening  vara  självklart,  och  jag  finner  olikheten  i  livsuppfattning 
vara  så  stor,  att  jag  måste  förklara  den  ur  kulturmotsatsen 
mellan  väst-  och  östnordiskt  område. 

Om  en  av  de  norska  Rikeballstexterna  anmärker  Grundtvig, 
1  >gF  III  s.  853:  »Forbudet  mod  Dodnaevnelseu  lyder  her: 

Höyre  du  Gullbör,  hot  eg  seie  deg: 

du  må  ’kje  nevna  anten  svaere  hell  meg; 

hvorved  vi  maa  tienke  os  Svaerdet  som  bemevnt  og  begavet  med 
eu  lignende  Personlighed  som  det  i  DgF  25,  Haevnersvaerdet ».  I 
denna  skakande  skildring  av  blodshämnden,  som  vi  känna  från 
många  norska  nutidstexter,  GnF  47,  samt  i  en  god  gammal  dansk 
uppteckning,  kommer  både  man  och  svärd  i  berserkagång,  och  det 

M  2  a.  a.  s. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  97 

senare  tar  helt  makten  från  den  förre,  så  att  han  tillsist  måste  ut¬ 
ropa,  Landstad  20  str.  35: 

Kan  deg  no  inki  styre  mi  hand, 
styre  deg  Gud  og  den  Helligånd. 

Detsamma  utropar  Gullbör  i  nästan  alla  texter1),  jfr  t.  ex.  vår 
nr  17  str.  12,  när  hon  ser  Rikeball  närma  sig  den  yngste  brodern. 
Denna  föreställning  om  svärdet  som  ett  personligt  väsende  är  ty¬ 
piskt  västnordisk  liksom  det  därtill  knutna  släkthämndsmotivet, 
och  Hemnarsverdet,  som  helt  bygges  upp  på  dessa  idéer,  måste  där¬ 
för  vara  norsk,  något  som  den  i  Norge  kvarlevande  sega  traditionen 
tillräckligt  bestyrker.  Ktt  värdigt  motstycke  till  Hemnarsverdet 
utgör  vår  nr  19,  för  övrigt  känd  i  en  dansk  uppteckning  från  sam¬ 
ma  1500-talsvisbok,  som  innehåller  den  förra,  en  yngre  färöisk  samt 
en  isländsk  inledningsstrof,  de  tre  senare  tryckta  som  DgF  206. 
Gammaldags  ordformer,  en  naken  och  djärv  berättarstil  samt  hu¬ 
vudmotivet,  skildringen  av  berserkagången,  ge  visan  en  fornåld- 
rig  prägel.  Huvudpersonen  bär  överallt  samma  namn,  i  islänsk 
Salåinon,  färöisk  Selamon,  svensk  Salmon;  på  danska  har  han  bli¬ 
vit  till  två  personer  »Wellemand  och  Sallemand  »,  varav  den  siste 
snart  försvinner  ur  visan.  Namnet  återfinnes  i  GnF  47  som  »kong 
Salemon  rike»,  och  Grundtvig  har  nog  rätt  i  att  det  »sagtens  er 
laant  fra  Middelalderens  ogsaa  paa  gammel  norsk  översatte  Roma¬ 
ners  franske  Konge  af  dette  Navn».  Det  bör  påpekas,  att  de  sven¬ 
ska  och  färöiska  uppteckningarne  äga  samma  episod  med  svärdet 
som  Hemnarsverdet,  och  i  dessa  ha  vi  väl  som  vanligt  att  söka  de 
närmaste  motsvarigheterna  till  den  norska  text,  som  vi  måste  förut¬ 
sätta  som  gemensam  urtext. 

övergå  vi  till  sist  till  vår  nr  18,  så  finnes  den  i  uppteckningar 
från  Sverige  och  Danmark,  som  äro  så  pass  olika,  att  de  hittills 
aldrig  varit  sammanställda.  Visan  föreligger  här  i  sitt  fullständi¬ 
gaste  skick  och  består  av  två  vistatar,  varav  str.  1-5  utgör  den  för¬ 
sta,  str.  6-17  den  andra.  De  bägge  hälfternas  relativa  självstän¬ 
dighet  har  avskrivaren  markerat  på  två  sätt,  dels  genom  att  endast 
ge  den  första  strofnumrering  men  icke  den  andra,  ett  förfarings¬ 
sätt  som  är  enastående  i  hans  handskrift,  dels  genom  att  upprepa 

*)  Jfr  härom  Olrik  i  Danske  Studier  1906  s  -21.1-13. 

Göteb.  Högsk.  Ar 88 kr.  XXVII:  1.  7 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


98 


SVERKER  EK 


omkvädet  i  början  och  slutet  av  varje  vistät,  medan  han  annars 
konsekvent  anför  det  endast  vid  visans  första  och  sista  strofer. 
Första  viståten  finnes  supplerad  med  strofer  ur  den  andra  i  DgF 
192,  som  blott  är  företrädd  av  en  defekt  och  vanvårdad  text  från 
oinkr.  1600.  Andra  viståten  finnes  hos  Vedel  III,  nr  6,  DgF  185, 
vartill  svarar  Anv.  97  efter  en  uppteckning  från  Värmland  eller 
Dal  samt  DgF  323  »optegnet  1872...  i  Hammerum  Herred» 
och  Anv.  86,  1813  påträffad  i  Östergötland.  Genom  att  samman¬ 
hålla  de  två  äldre  danska  texterna  och  Anv.  97,  som  kommer  från 
norska  gränstrakter,  upptäcker  man,  att  andra  viståten  ej  handlar 
om  två  bröder,  som  de  övriga  texterna  uppge,  utan  om  en  man,  som 
efter  besök  hos  sin  käresta  blir  mördad  men  dessförinnan  ger  hen¬ 
ne  det  avtalade  lurtecknet,  så  att  hon  ilar  till  och  hänmar  honom. 
Mannen  i  vår  nr  18  kallad  Blekman,  i  DgF  192  Blegsvend,  är  den¬ 
samme,  som  i  första  viståten  tävlar  med  en  annan  om  jungfruns 
hand  och  fäller  honom;  när  Blekman  sedan  dödas,  är  det  tydli¬ 
gen  tillföljd  av  blodshämnd,  vilken  jungfrun  i  sin  tur  låter  gå  ut 
över  hans  mördare.  Så  väl  blodshämndsmotivet  som  sköldmö¬ 
motivet  är  typiskt  norskt.  På  Norge  peka  de  flesta  namnen  i  vis¬ 
texterna,  Blekman1),  Blegsvend,  Alf,  Rikevall,  Håkan,  Haneld, 
Signild,  varemot  stå  endast  Ebbe  och  Ingerlille.  Motivet  att 
Blekman  i  nödens  stund  blåser  i  »luhr  så  rödh »,  så  att  det  hörs 
till  Signilds  bur  men  sedan  ligger  död,  när  hon  anländer  och  ned¬ 
hugger  fienderna,  har  oförändrat  hämtats  från  GnF  75,  Roland 
fell  paa  Rusarvollen,  och  tillhör  helt  och  hållet  västnordisk  tradi¬ 
tion.  Medräknar  man  till  slut  visans  typiska  tåtkomposition, 
kan  dess  norska  ursprung  anses  vara  bevisat. 

Flera  motstycken  till  denna  visa  skola  vi  snart  finna  bland 
Rudebecks  uppteckningar,  men  innan  vi  övergå  till  dem,  böra  vi 
hastigt  överblicka  det  resultat  vår  undersökning  av  K.  B:s  visbok  i 
4:0  lett  till.  Av  de  fyrtiofyra  visor,  som  vi  äga  kvar  från  Rhezelius’ 
handskrift,  ha  fjorton  befunnits  vara  norska.  Även  0111  jag  vid 
bestämningen  av  dem  gått  fram  med  en  viss  djärvhet,  kan  jag  här 
som  annorstädes  ingalunda  ga  i  god  för  att  jag  upptäckt  alla  nor¬ 
ska  visor.  Jag  tror  därför,  att  man  med  stor  trygghet  kan  antaga, 
att  bortåt  en  tredjedel  av  1600-talets  allmogetradition  bestått  av 

')  Namnet  förekommer  i  ile  färöiska  texterna  samt  i  <len  från  Norge  utvandra¬ 
de  svenska  uppteckningen  av  Ulvarvisau. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


MORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION  99 

norska  visor,  och  att  procentsiffran  tidigare  under  den  stora  till¬ 
strömningen  på  1400-talet  varit  än  högre  är  mycket  rimligt. 

Vid  sidan  av  K.  B:s  visbok  i  4:0  ge  Petter  Rudebecks  samling¬ 
ar  den  fylligaste  föreställningen  om  vår  äldre  folkliga  visskatt. 
De  av  honom  efterlämnade  samlingarne,  Smålands  antikviteter  i 
K. B.  samt  den  s.  k.  Verelianska  handskriften  iU.B.1),  innehålla 
huvudsakligen  sägner,  och  även  de  visor  han  meddelar  ha  ofta  för 
honom  ett  bygdehistoriskt  intresse.  Dessa  i  Visböcker  III  nu  un¬ 
der  utgivning  varande  visor  äro  mestadels  kämpavisor,  och  na¬ 
turligtvis  möta  vi  ibland  dem  flere  förut  nämnda  sådana  som  den 
första  Didriksvisan  i  två  uppteckningar,  Sven  Felding,  Sigurd  Sven, 
Samsing,  Grönborg  och  Hjelmer.  Av  de  liär  tidigast  uppträdande 
kunna  vi  först  vända  oss  till  Kung  Spelman,  Arw.  nr  io,  vilken 
bygger  på  berättelsen  om  Hjalmars  och  Orvar  Odds  tvekamp  pa 
Samsö  med  Arngrims  söner.  Visan  återfinnes  rätt  avvikande  på 
Färöarna,  Fser.  kv.  II  2,  och  i  Danmark,  DgF  19,  men  forskningen 
är  numera  enig  om  att  tillskriva  den  Norge.*)  Bugge  har  i  DgF  III 
s.  790-91  utrett  den  svenska  textens  sammanhang  med  Samsö- 
kampen,  och  att  just  den  bjuder  en  ganska  ursprunglig  version 
framgår  av  inledningsstrofens  likhet  med  »Grönlandsverset ». 
På  1420-talet  utarbetade  den  danske  geografen  Claudius  Clavus 
i  Italien  ett  par  kartor  över  Norden,  och  i  den  ena  har  han  som  före¬ 
givna  grönländska  ortnamn  insmugglat  en  strof,  som  utgör  en  pa¬ 
rodi  på  Kung  Spelmans  inledningsstrof: 


Dher  bodde  en  kiempe  vid  Hel¬ 
singborg 

Kung  Speleman  månde  han  heta, 
Visst  hade  han  mera  boda  sölf, 
An  andra  fläsket  dhet  feta. 

Uren  driver  norau,  och  hafvet 
ninnan  för  noran. 


Der  bor  en  Mand  i  en  Grönlands  Aa, 
og  Spjeldebod  monne  han  hedde; 
Mer  haver  han  af  I,useskind(?), 
end  han  haver  Flaesk  hint  fede. 
Nord  om  driver  Sandet  paa  ny3). 


Tidpunkten  för  parodien  är  av  stor  historisk  betydelse,  ty  den 
visar  hur  tidigt  vissa  norska  kämpavisor  utvandrat. 


*)  Den  senare  har  ej  varit  111ig  tillgänglig  under  utarbetandet  av  denna 
a\ handling. 

2)  Liestol t  a.  a.  s.  90-91,  112. 

3)  Carl  S.  Pelersen,  Illustreret  dansk  Litteraturhistorie  s.  93-97  och  Danske  Stu¬ 
dier  1907  s.  228-29  samt  där  anförd  litteratur. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


100 


SVERKER  EK 


Hervarasagan  är  ytterligare  utnyttjad  i  den  färöiska  visan 
Arngrims  synir,  Faer.  kv.  II  nr  3  ocli  i  den  norska  Ormaalen  unge, 
GnF  ll1):  i  bägge  visorna,  liksom  också  i  Faer.  kv.  1,  13,  berättas 
hur  svärdet  hämtas  i  faderns  hög,  och  skildringen  har  genomgående 
en  fast  episk  formel.  När  Arwidsson  som  nr  143  utgav  Rudebecks 
uppteckning  av  Unge  Herr  Svedendal,  hänvisade  han  också  till 
Hervarasagan  som  en  möjlig  förebild,  tydligen  med  tanke  på  den 
motsvarande  gången  till  gravhögen.  Herr  Svedendal  kallar  vis¬ 
serligen  här  på  sin  moder,  men  episoden  överensstämmer  sär¬ 
skilt  med  Hervarasagan  däri,  att  han  här  som  i  alla  andra  texter 
får  ett  underbart  svärd.  Episoden  äger  den  starkaste  formella 
överensstämmelse  inte  bara  med  de  danska  texterna,  DgF  70, 
utan  också  med  svenska  och  danska  texter  av  Orm  ungersven, 
DgF  11,  och  sålunda  medelbart  med  den  västnordiska  formeln. 
På  norska  känner  man  »ei  viseuppskrift  Svegder...  efter  Sy  vs  tekst, 
men  med  nokor  nydiktning»2),  men  därtill  kommer  fragmentet 
»Svennen  for  Dalen»  i  Skars  Gamalt  or  Sietesdal  VIII.  Nam¬ 
net  visar  sig  här  oberoende  av  Syv,  och  fragmentet,  som  just  om¬ 
fattar  den  här  ifrågavarande  episoden,  går  i  alla  strofer  utom  en 
utanför  hans  skildring  men  närmar  sig  i  stället  Ormaalen  unge, 
vilket  drastiskt  framträder  däri  att  Svennen  for  Dalen  i  graven 
begär  Or maalens svärd,  »Lagji  Byrtingjen».  Härtill  kommer,  att 
i  den  yngre  svenska  traditionen  »Hertig  Silfverdal»,  Afz.2  10  och 
där  anförda  texter,  är  det  sin  far,  som  Silfverdal  väcker.  Det  här 
påvisade  ständigt  framträdande  traditionella  sammanhanget  mel¬ 
lan  vår  visa  och  GnF  11  kan  ej  bortförklaras  genom  en  hänvisning 
till  den  förra  visans  källa.  Grundtvig  och  Bugge  ha  i  DgF  Ils. 
-3^-39,  667-73  ådagalagt,  att  det  är  samma  historia,  som  berät¬ 
tas  i  de  bägge  eddasångerna  om  Svipdag  och  i  Svejdalsvisan,  men 
likheten  stannar  i  folkvisan,  så  långt  vi  nu  känna  den,  vid  det  rent 
stoffliga.  När  Groa  i  P*ddasången  sjunger  signesånger  över  so¬ 
nen  men  i  visan  ger  honom  svärd  och  häst,  måste  den  senare  ut¬ 
vecklingen  sammanställas  med  en  i  visdiktningen  utbildad  episk 
formel,  som  från  början  bygger  på  Hervarasagan.  Härmed  har 
Svejdalsvisan  satts  i  förbindelse  med  norsk  tradition,  och  den  an¬ 
sluter  sig  också  genomgående  till  denna. 

*)  Liestol ,  a.  a.  s.  no  ff. 

*)  GuF  s.  3. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION  IOI 

Sedan  vi  belyst  Svedendals  gång  till  gravhögen  och  hans  där 
mottagna  svärd,  kunna  vi  tänka  bort  detta  motiv,  och  visans  bör¬ 
jan  får  då  följande  innehåll.  Svedendal  slår  en  boll,  som  faller  i 
jungfruns  bur,  och  hon  förebrår  honom,  att  han  ej  trillar  den  för 
sin  fästmö;  han  går  då  till  sin  mor  och  frågar  var  fästmön  finns; 
lion  säger  honom  det  och  ger  honom  en  märklig  häst  med  på  fär¬ 
den.  Bollspelsmotivet  återfinnes  i  fyra  norska  visor  GnF  5  Huga- 
ball,  GnF  61  Sigurd  svein,  GnF  62  Ivar  Klison,  GnF  74  Galit  laek- 
jer  far  sin,  i  sex  med  de  norska  nära  befryndade  färöiska  visor 
samt  i  två  danska  DgF  293  och  29S1),  varav  den  förra  sannolikt 
och  den  senare  säkert  är  västnordisk.  I  de  norska  visorna  före¬ 
kommer  motivet  alltid  i  följande  sammanhang:  svennen  går  pä 
lekvallen  och  slår  till  någon  kamrat,  som  säger  honom,  att  det  vore 
bättre,  att  han  uppsökte  sin  fader  eller  faders  baneman;  han  går  da 
till  modern  och  frågar  efter  honom;  hon  ger  sonen  anvisning  på 
honom  och  skänker  honom  en  präktig  springare  för  långfärden. 
I  alla  norska  och  färöiska  former  finnes  i  lekvallsepisoden  en  strof, 
som  jag  citerar  efter  Hugaball2)  för  att  jämställa  den  med  Herr 
Svedendals  alltid  lika  inledningsstrof: 

Hugaball  kasta  leiksoppen,  Det  var  den  unge  Herr  Svedendal, 

han  lyster  kje  lenger  å  leike,  han  skulle  den  bållen  leka, 

so  gjeng  han  fyr  si  moeri  inn,  så  trilla  han  den  för  jungfrunes  bur, 
hass  kinni  våre  so  bleike.  det  gjorde  hennes  kinder  bleka. 

Visan  om  Hugaball  erbjuder  ytterligare  överensstämmelser  med 
visan  om  Svedendal,  ty  sedan  den  förre  uppsökt  fadern,  skickar 
denne  honom  till  »tvo  jomfruvur  nordafjolls,  dei  er  no  so  hardeleg 
bundne»,  och  han  använder  sig  därvid  av  en  häst,  som  har  samma 
egenskaper  som  Svedendals.  Om  dem  heter  det: 

so  må  du  lie  den  breie  fjord  Han  löper  så  lätt  öfver  salta  vattn 

som  på  den  grone  jord.  *4  som  öfver  det  löfgröna  land. 

Fasthålla  vi  nu,  att  Svedendal  får  sin  underbara  häst  i  högen, 
så  finns  det  också  ett  motstycke  härtill  på  västnordiskt  område 
nämligen  i  Dvörgamoy  III,  Far.  kv.  I,  io.3)  När  Sjuröur  Sig- 

Jmfr.  A.  Olrik.  Drengeue  på  legcvolden.  Danske  Studier  iqoö  s.  91  ff. 

l)  Norske  folkeviser.  Folkeutgåve  nr  14. 

3)  Jmfr.  härom  //.  dc  IJoor,  Die  faeroischeu  Dvörgainoylieder:  Arkiv  för  nor¬ 
disk  filolcgi  B.  3*>,  J,und  1920  s.  207  ff. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


102 


SVERKER  EK 


mundarson,  berättas  det  där,  varit  i  högen  hos  Asa  dvörgantoy 
och  sovit  hos  henne  om  natt,  säger  han  vid  avskedet,  str.  48,  det¬ 
samma  som  modern  till  Svedendal,  här  citerat  efter  d.  D  str.  10: 

Kg  skål  låna  tår  hestin  tann  Daa  skall  ieg  giffue  dig  gånger, 

iö  gööur  er  å  at  riöa,  som  du  skalt  opaa  ride: 

so  loypur  hann  iver  dålir  og  fjöll,  hand  ber  saa  vell  offuer  salte  fyff- 
sum  åÖrir  gjögnum  gronar  liöir.  ver, 

som  ved  dend  gronne  lide. 


Situationen  blir  så  mycket  mer  likartad,  om  man  besinnar, 
att  föreställningen  om  högfolket,  dvärgarne,  egentligen  utvecklat 
sig  ur  tron  på  de  i  gravhögen  kvarlevande  ättefäderna.1)  Detta 
samband  framträder  ovedersägligt,  om  man  från  Svedendal  går 
till  dess  efterbildning2) ,  Riddar  Tvnne,  Afz.2  7,  DgF  34,  där  den 
av  kristenfolk  födda  men  sedan  bergtagna  dvärgafrun  befordrar 
hans  gilj  arfärd  genom  signesånger  och  sålunda  visar  tillbaka  på 
en  äldre  med  Grogalder  närmare  överensstämmande  form  av  Sve¬ 
dendal.  Var  denna  urform  är  att  söka,  antydes  tillräckligt  av 
att  den  yngre  numera  ensamt  kvarblivnia  överarbetningen  måste 
härstamma  från  Norge. 

Svedendalsvisans  senare  parti  om  friarfärden  till  den  av  vit¬ 
björnar  bevakade  prinsessan  förråder  samma  ursprung.  Som 
Grundtvig  påpekat,  äger  denna  skildring  ett  episkt  sammanhang 
med  DgF  71,  Brudefarden  i  Hedenland,  vilken  visa  vi  också  äga 
i  färöisk  och  norsk  uppteckning,  GnF  66.  Friarferdi  til  Gjotland 
måste  i  sin  tur  sammanhållas  med  den  uteslutande  i  västnordisk 
tradition  bevarade  GnF  65,  som  skildrar  en  liknande  äventyrlig 
friarfärd.  Som  jag  i  undersökningen  0111  visorna  om  Hagbard  och 
Hake  kunnat  ådagalägga  har  den  förra  liksom  den  senare  en  gång 
avslutats  med  en  hämndefärd,  och  denna  version  har  ju  sedan  från 
Norge  utvandrat  till  Färöarna  och  Danmark. 

Episoden  med  den  av  vitbj  örnar  bevakade  prinsessan  är  en 
specifik  västnordisk  variation  av  ett  vida  spritt  sagomotiv',  som 


*)  Jmfr.  H.  F.  Feilbtrg,  Bjargtagen,  1910,  samt  H.  Cclander,  Lokes  mytiska 
urspruug  s.  39,  Bil.  B.  till  Spräkvetenskapliga  Sällskapets  i  Uppsala  Förhandling¬ 
ar,  1907-1909. 

*)  Jfr.  Afz.  *11  s.  41  oeh  DgF  IV  s.  7S5. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPA  VISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  IOJ 

uppträder  hos  Saxo,  varom  se  Olrik,  Kilderne  till  Sakses  Oldhi- 
storie  II  s.  168 — 81.  Hos  Rudebeck  återfinna  vi  det  ännu  en  gång 
i  Arw.  nr  113  Stallbröderna,  vilken  skildrar  en  äventyrlig 
friarfärd  med  tydliga  paraleller  lill  de  nyss  genomgångna  norska 
visorna.  Visan,  som  också  är  känd  i  en  yngre  smålänsk  uppteck¬ 
ning,  tryckt  DgF  IV  s.  69,  återfinnes  i  många  norska  uppteckningar, 
GnF  78,  liksom  danska,  DgF  184.  Den  är  skriven  på  tvålinjigt 
versmått  och  bildar  en  grupp  med  de  många  från  Essbiörnvisan 
utgående  visorna,  med  vilka  den  särskilt  i  Norge  är  sammanblan¬ 
dad.  Som  dessa  uppvisar  den  lån  från  Hagbardsvisan,  och  den  har 
särskilt  tillsammans  med  den  hos  Rudebeck  också  upptecknade 
visan  om  Grönborg  samt  Ribboltsvisan  gett  huvudstommen  till 
den  svenska  Grimborgsvisau,  vilken  väl  uppstått  just  vid  denna 
tid,  omkring  1700.  Grundtvig  har  i  inledningen  till  DgF  184  ve¬ 
lat  ådagalägga,  att  Grimborgsvisau  spelat  en  stor  roll  för  yngre 
norsk  tradition,  och  vi  kunna  nu  lämna  den  historiska  förklaring¬ 
en  härtill,  när  det  visar  sig,  att  denna  »kämpavisa»  helt  och  hål¬ 
let  bygger  på  norska  visor. 

Visan  om  Stallbröderna  kallas  i  Danmark  och  Norge  »Den 
farliga  jungfrun»,  och  ofrånkomligen  gömmer  hela  motivet  på 
en  valkyrieföreställning.  Visan  står  därför  nära  en  sådan  sköld¬ 
mövisa  som  GnF  80  Syster  friar  bror,  vilken  återfinnes  hos  Rude¬ 
beck  som  »En  visa  om  en  modig  och  stark  jungfru  i  Småland», 
tryckt  Steffen,  Svenska  folkvisor  1902  nr  5.  Visan  finnes  ofta  i 
svensk  och  dansk  tradition,  DgF  186,  och  Landstad  har  ej  velat 
trycka  ett  par  honom  tillgängliga  texter,  därför  att  de  så  mycket 
liknade  de  östnordiska  formerna.  Också  senare  har  den  norska 
versionen  blivit  otryckt,  men  till  referatet,  GnF  80,  knyta  utgi- 
varne  en  hänvisning  till  den  säkert  norska  visan,  GnF  65,  Bror 
friar  bror.  I  bägge  visorna  sparkar  befriaren  upp  dörren  till  fäng¬ 
elset,  och  detta  sätt  att  med  en  enda  kroppsrörelse  befria  sig  från 
lås  och  murar  är  alltför  karakteristiskt  norskt  kämpamässigt. 
Forut  ha  vi  i  visan  om  Blekman  mött  en  liknande  norsk  sköld¬ 
mövisa  och  en  jämförelse  med  både  den  och  GnF  65  kommer  oss 
att  misstänka,  att  visan  ursprungligen  haft  en  föregående  viståt, 
som  skildrat  broderns  infångande.  Till  samma  grupp  närma  sig 
de  norska  formerna  GnF  81  Stridsam  mov  av  den  hos  Rudebeck 
upptecknade  »Luses  visa»,  Arw.  29.  Den  svenska  formen,  liksom 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


io4 


SVERKER  EK 


särskilt  de  äldre  danska,  DgF  189,  röjer  dock  den  helt  olika  livs¬ 
uppfattning,  som  är  riddarvisans.  Här  är  det  en  mö,  som  värjer 
sin  ära  i  självvärn,  sedan  brodern  först  stupat;  det  blodiga  upp¬ 
trädet  äger  rum  efter  en  vaknatt  med  dans  och  kransbindning 
och  får  sitt  juridiska  efterspel  inför  konungen. 

Ett  verkligt  motstycke  till  Syster  friar  bror  ger  en  annan  upp¬ 
teckning  hos  Rudebeck,  Arw.  nr  28,  Riten  Kerstin  Sköldmö,  men 
versmåttet  är  här  fyrlinjigt.  Denna  text  hänger  nära  ihop  ined 
Sy  vs  tryck,  DgF  188,  Den  fangne  Faestemand.  I  bägge  är  fäste- 
mannen  fången  hos  Holsterlands  konung  och  liten  Kerstin  rider 
dit  och  skrämmer  kungen  att  utlämna  fästmannen,  när  hon  visar 
sin  stora  här,  som  består  av  jungfrur  eller  hovmän.  Samma  vi¬ 
sa  återfinnes,  som  Grundtvig  ådagalagt,  i  nyare  svensk  allmoge¬ 
tradition,  t.  ex.  Afz.2  68,  men  utgör  där  slutet  på  en  visa,  vars 
början  vid  1500-talets  slut  är  upptecknad  för  sig  i  DgF  336  »Mark- 
vor  haengt  som  Haestetyv».  Den  senare  berättar,  att  Markvor 
möter  sin  morbror  och  byter  häst  med  honom,  men  hästen  är 
stulen,  och  när  Markvor  intet  ont  anande  rider  till  ägarens  gård, 
blir  han  fångad  och  dömd  till  galgen.  Visan  börjar  med  att  Mark¬ 
vor  tar  avsked  av  sin  fästmö,  ocli  då  heter  det  förebådande  »di 
saais  rett  aldrig  mere»;  den  slutar  med  att  Markvor,  sedan  han 
avslagit  sina  svenners  anbud  att  gå  i  döden  för  honom,  från  galgen 
ber  dem  hälsa  fästmön  »so  mang  en  god  nat ».  Enligt  de  sven¬ 
ska  texterna  hör  »en  liten  båtsman  »  några  liknande  ord  från  fäng¬ 
elset,  och  han  underrättar  da  fästmön,  som  skyndar  till  och  räddar 
honom  på  ovan  nämnt  sätt.  I  sin  inledning  till  DgF  336  säger  Ol- 
rik,  att  »den  gamle  danske  Overlevering  tegner  med  Virkeliglie- 
dens  haarde  Traek,  hvor  den  uskyldige  ligger  under  og  den  skyl¬ 
dige  gaar  fri»,  men  att  »Visen,  ved  den  yngre  Udvidelse,  drager 
helt  over  i  den  romantiske  Verden,  hvor  Retten  i  et  Nu  kan  kue 
Uretten  og  den  svage  Kviude  bryder  Herskerens  Magt.  »  Jag  tror, 
att  denna  uppdelning  är  grundväsentlig,  men  att  alla  nu  kända 
texter  bära  spår  av  en  sammanblandning. 

»Den  romantiske  Verden »,  vari  I.iten  Kerstin  Sköldmö  ut¬ 
för  sitt  dåd,  öppnas  helt  för  oss  i  Tistrams  tåttur,  Fser.  anth.  nr 
26.  Tistrams  fader  och  moder  ogilla  hans  kärlek  till  Isin  fru  och 
skicka  honom  därför  till  Fraklands  kongur  med  ett  brev,  som  före¬ 
skriver  att  antingen  skall  han  gifta  sig  med  dennes  dotter  eller  ock 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  OSTNORDISK  TRADITION 


105 


låta  livet.  Efter  ett  rörande  avsked  med  den  älskade  består  han 
sedan  sitt  då  avgivna  trohetslöfte  och  låter  sig  hängas  hellre  än  att 
svika  henne.  Hans  skeppskamrater  återvända  och  underrätta  I- 
sin  fru  om  hans  död;  och  hon  och  hennes  skeppsbemanning  draga 
då  till  Frakland,  härja  landet  och  innebränna  konungen  efter  en 
ordväxling;  inför  Tistrams  döda  kropp  brister  Isins  kvalda  hjärta. 
Från  DgF'  336  igenkänna  vi  här  de  älskandes  sista  avsked  före  fäst¬ 
mannens  resa,  samt  hans  död  i  galgen;  i  Arw.  nr  28  åter¬ 
finna  vi  fästmöns  hämndetåg,  och  där  finns  utöver  DgF  188  den 
överensstämmelsen,  att  färden  sker  till  sjöss.  I  de  yngre  svenska 
texterna  finnas  de  flesta  överensstämmelserna  samlade  och  hop- 
knytningen  av  de  annars  skilda  visorna  medför  ytterligare  den 
likheten,  att  det  är  en  »liten  båtsman»,  som  för  budet  till  fästmön. 
De  här  anförda  likheterna  tror  jag  ha  uppstått  så,  att  sluttåten  i 
Tistrams  tåttur  häftat  sig  vid  den  från  början  helt  oberoende  DgF 
336,  Markvor  hsengt  som  Hsestetvv,  därför  att  hängningsmotivet 
varit  gemensamt.  Den  nya  avslutningen  har  då  återverkat  på 
den  ursprungliga  visan,  så  att  hängningen  uppskjutits  för  att  den 
tillskyndade  fästmön  ej  skulle  behöva  komma  för  sent.  Denna 
utveckling  har  bevisligen  ägt  rum  i  de  svenska  1800-talstextema, 
men  då  densamma  förutsättes  i  de  från  omkr.  1700  stammande  Li¬ 
ten  Kerstin  sköldmö  och  DgF  188,  betraktar  jag  dem  som  lösspräng- 
da  viståtar  av  samma  redan  existerande  visa.  Då  förbindelsen 
mellan  början  och  slut  aldrig  varit  organisk,  är  en  sådan  klyvning 
fullt  förklarlig.  Omarbetningen  av  Markvorvisan  under  infly¬ 
tande  av  det  nya  slutet  bör  i  så  fall  vara  tidigare  och  tillhöra  1600- 
talet.  Det  nya  slutet  måste  då  tidigare  ha  tillkopplats  till  Mark- 
v.;rvisan.  Denna  hypotes  synes  mig  väl  stämma  med  den  om¬ 
kring  160 )  upptecknade  DgF  336,  vars  romantiska  inled¬ 
ning  och  avslutning  synes  stå  i  skuld  till  Tistrams  tåttur.  Här¬ 
för  talar  också  det  för  DgF  336  och  188  gemensamma  omkvädet 
»leg  lider  til  min  jomfruens  naade»,  som  endast  passar  på  den  för¬ 
ra  visan,  när  den  åtföljes  av  den  senare.  Man  behöver  knappast 
på  varje  punkt  biträda  denna  här  hypotetiskt  skisserade  text- 
histcria  för  att  ändå  komma  till  det,  som  för  vår  undersökning  är 
det  väsentliga,  nämligen  att  »den  romantiske  Verden»  i  Liten 
Kerstin  .Sköldmö  hör  hemma  på  västnordiskt  område,  medan  sam- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


io6 


SVERKER  EK 


tidsrealismeu  i  Markvor  liajngt  som  Hsestetyv  anger  den  som  dansk 
riddarvisa. 

Ett  liknande  hämndetåg  som  i  Liten  Kerstin  Sköldmö  skild¬ 
ras  i  den  visa,  som  vi  efter  de  danska  texterna,  DgF  io,  bruka 
kalla  Ulf  van  Jaem;  den  enda  av  dansk  tradition  oberoende  sven¬ 
ska  texten  finnes  hos  Rudebeck,  tr.  DgF  IV  s.  688-90,  och  hjälten 
heter  där  Olof  Makason.  Visan  är  som  jag  redan  ådagalagt  en 
norsk  efterbildning  av  senare  tåten  i  den  norska  visan  om  Hag- 
bard  och  Hake,  och  det  kan  tilläggas  att  härvarande  uppteckning 
tycks  ha  invandrat  direkt  från  Norge.1)  Under  den  gemensamma  ti¬ 
teln  »Följer  nu  några  Svenska  Wijsor»  anför  Rudebeck  i  O111  Små¬ 
lands  antiqviteter  Handskr.  Fol.  i  K.  B.  s.  57  två  Vidriksvisor,  var¬ 
av  den  ovan  nämnda  är  den  andra,  medan  den  första  om  en  dust¬ 
ritt  mellan  honom  och  Tårkel  Trånneson  hittills  är  otryckt. 
Bägge  dessa  visor  tyckas  vid  den  tiden  ha  varit  mycket  sjungna 
bland  allmogen,  ty  i  en  präst  berättelse  till  antikvitetskollegiet 
bland  K.  B:s.  handskrifter  skriver  Nicolaus  Tibheus  16  Maj  1682 
från  Badelunda  församling  i  Westmanland:  »Men  hwadh  kämpe¬ 
visor  anbelangar,  så  qvädas  här  2  om  Widrich  Wellamson,  lnvil- 
ken  medh  åtskilliga  kämpar  och  reesar  hafwer  fächtat,  såsom  först 
medh  Kongh  Bleekman,  liwilken  han  effter  Hr  Olof  von  Järls 
begiäran,  hafwer  uthmant  på  Bijdingens  lieedh,  att  der  möta  Hr 
Olof,  men  effter  som  Bleekman  wijste  sigh  altför  mycket  stolt  af 
sin  förleek  och  stora  mandom,  ty  tillbödh  honom  strax  Widrich 
en  eemviges  kamp;  uthi  liwilken  han  nederladhe  Kong  Bleekman. 
»Sedan  hafwer  och  Widrich  een  gångh  på  wägen  mött  en  manlig 
kampe  widli  nampn  Thurkil  Trundilsson,  den  han  och  strax  slogh 
af  häste».  Denna  i  Sverige  till  Widrich  Wellamson  knutna  dust¬ 
ritt  med  Thurkil  Trundilsson  återfinnes  både  i  Norge  och  på 
Färöarne  i  likaledes  outgivna  vistexter  GnF  73,  men  här  kallas 
den  förre  Viliken  Veiemannson,  fär.  Filkus  Veymarsson,  och  del 
blir  han  som  stupar.  Att  detta  i  »Sverige  okända  namn  utbytts 
mot  Vidriks  är  klart,  och  man  kan  redan  häri  se  ett  vittnesbörd 
om  att  visan  invandrat  från  Norge. 

Till  Didrikskretsen  kan  man  med  skäl  räkna  den  av  Rudebeck 
meddelade  Munkevisan,  som  Arwidsson  tryckt  Fornsånger  I  s. 

*)  Jan  de  Vries  kominer  a.  u.  till  denna  mening,  jfr  särskilt  s.  58,  fastän  han 
håller  visan  för  ursprungligen  dansk. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


io7 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION 

417 — 20.  På  danska  är  Den  skallede  Munk,  DgF  15,  känd  från  skil- 
liugstryck,  där  framställningen  är  något  mindre  vårdslösad.  Som 
Grundtvig  visat  i  sin  inledning  till  den  danska  texten,  har  ämnet 
hämtats  från  Didriks  saga,  och  visan  måste  därför  i  anslutning  till 
undersökningen  om  Didrik  och  hans  kämpar  tillskrivas  Norge. 
Härmed  stämmer  det,  att  bägge  texterna  röja  beroende  av  den 
första  Didriksvisan  och  den  svenska  dessutom  av  den  norska  Tors- 
visan,  GnF  i1).  Härmed  ha  vi  slutbehandlat  Rudebecks  kämpa- 
visematerial,  och  jag  påpekar  blott,  att  han  också  meddelar  två 
sena  kämpaviseefterbildningar,  Anv.  nr  11  och  169,  vilka  möjli¬ 
gen  kunna  ha  nedskrifvaren  själv  till  författare,  och  som  i  varje 
fall  äro  föga  äldre  än  från  hans  tid. 

Då  jag  förut  framhållit,  att  början  av  K.B:s  visbok  i  8:0  till¬ 
hört  antikvitetsarkivet,  kan  jag  påpeka,  att  första  avdelningen, 
som  kanske  härrör  från  1700-talet,  börjar  med  tre  av  de  vanligas¬ 
te  Didriksvisorna,  men  dessa  stamma,  liksom  också  nr  4,  mer  eller 
mindre  direkt  från  danska  källor.  Bland  de  av  antikvarierna  ur 
folkmun  upptecknade  visorna,  kan  man  i  stället  räkna  den  av  Olof 
Rudbeck  nämnda  Knut  Hulirigs  visa.  I  nutida  allmogetradition 
är  visan  välkänd  i  Norge,  GnF  163.  Ett  par  uppteckningar  från  »de 
vestjydske  Hedeegne»  har  Olrik  tryckt  som  DgF  427,  varvid  han  i 
inledningen  ådagalagt,  »at  Visen  er  invandret  til  Danmark  fra 
Kattegats  nordlige  eller  östlige  kyst».  I  Sverige  förekommer  vi¬ 
san  endast  i  gränslandskapen  till  Norge  och  just  i  de  trakter,  som 
har  höling  eller  huling  för  herde.  Den  är  tryckt  i  Afz.a  nr  50  som 
den  »sjunges  i  Bohuslän  och  det  ditgränsande  Västergötland», 
men  en  otryckt  fullständigare  uppteckning  »Knut  Holing»  an¬ 
träffas  i  Handskrifterna  till  svenska  fornsånger  I  s.  587-589 
bland  visor  »från  Dahlsland  och  Wermland».  Enligt  Rudbeck, 
Atlantica  II  s.  628,  sjöngs  visan  under  midsommarnattens  lekar, 
och  den  tycks  då  haft  en  större  utbredning  bland  Sveriges  all¬ 
moge.  Rudbeck  anför  inledningsversen  som  »Herkul  war  en  Ma- 
der  så  rask»,  och  man  kan  iakttaga,  att  det  obekväma  »Huling» 
saknas  så  väl  här  som  i  det  alla  verser  avslutande  »ordstäwe »: 

Midsommars  Natt  hon  war  icke  lång 
50  Waggor  kom  han  på  gångh 
det  war  en  man  som  så  kunde  lulla 
när  han  gick  wall. 

*)  Bugge  og  Moe,  a  a.  s.  45-47. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SVERKER  EK 


IOS 

I)e  två  sista  raderna  har  man  hittills  missuppfattat  som  Rud- 
beeks  eget  slutomdöme,  men  de  återfinnas  nästan  oförändrade 
som  efteromkväde  i  DgF  427  B:  »Det  var  vel  en  Hyrding,  som 
saa  kunde  lege,  men  Fier  drev  om  »;  omkvädets  första  del  återfin¬ 
nes  i  norsk  och  svensk  tradition  som  särskild  strof,  jfr  även  DgF 
427  Astr.  15-16.  Att  visan  kommit  till  svensk  allmoge  från  norsk 
ger  hela  den  yngre  allmogetraditionen  ett  samstämmigt  vittnes¬ 
börd  om.  Dess  muntra  skildring  av  den  tilltagsne  »hj uringen  », 
som  lockar  dotter  eller  drottning  från  den  lättnarrade  bondekun¬ 
gen,  visar  tydlig  beröring  med  yngre  norsk  sagotradition.  Rud- 
becks  intresse  för  kämpavisan  framgår  också  av  en  uppteckning 
av  Ormaalen  unge  G11F11,  vilken  i  utdrag  tryckts  i  Nic.  Salanus, 
Gladius  Scythicus.  Diss  Upsala  1691  och  därefter  i  DgF  IV  s.  722. 

Kasta  vi  till  slut  en  hastig  blick  på  våra  fåtaliga  skillingstryck 
från  1600-talet,  så  förekommer  där  inte  så  många  folkvisor.  Den 
populäraste  av  alla  har  tydligen  varit  Habor  och  Signe;  jag  kän¬ 
ner  den  i  fyra  upplagor  från  1638,85,  88  och  89,  och  dessutom  lig¬ 
ger  en  nu  förlorad  äldre  upplaga  till  grund  för  avskriften  i  Visböc¬ 
ker  I  s.  418.  Den  har  också  senare  hört  till  våra  folkkäraste  vi¬ 
sor,  liksom  den  redan  av  Laurentius  Petri  åberopas  som  »gamble 
svenske  vijsor»1).  Den  redan  av  1400-talets  allmoge  kända  Hol¬ 
ger  dansk  och  Burman  är  i  trvck  först  bevarad  från  1675  men  se¬ 
dan  ofta  omtryckt.  Ramundcr  den  unge,  varav  K.  B.  äger  ett  odate¬ 
rat  1600-talstryck,  hör  också  till  våi  a  vanligaste  skillingsvisor.  Vi¬ 
san,  Arw.  12,  G11F10,  DgF27 — 28,  är  ju  en  typisk  norsk  trollvisa2), 
men  den  svenska  formen  har  förlorat  rätt  mycket  av  sin  ursprunglig¬ 
het  och  kan  därför  ej  göra  anspråk  på  sa  hög  ålder  här  i  landet.  »Den 
er »,  för  att  tala  med  Grundtvig,  I )gF  I  s.  368,  »ikke  leenger  troskyl¬ 
dig-gigantisk,  men  bevidst  burlesk».  Det  parodiska  i  visan  har 
säkert  inte  skadat  dess  popularitet,  vilken  ytterligare  mani¬ 
festeras  av  ett  danskt  eftertryck  så  tidigt  som  1710. 

I  skillingstryck  är  »den  starke  och  oristige  Ramunder»  stun¬ 
dom  förenad  med  den  delvis  befrvndade  visan  »Räfven  han  ro- 
par  i  allan  natt »,  vilken  förekommer  tryckt  så  tidigt  som  1642. 3) 

*)  Scriptores  rerum  svccicarum  incdii  avi.  II,  2.  s.  35*36. 

2)  Liestol,  a.  a.  s.  137  ff. 

3)  Xagra  sköne  lustige  och  Liuflige  Wijsor...  mästeparten  aff  Andr(eas)  Ar(vidi) 
16  \  2. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KÄMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  IOQ 

Den  är  efter  yngre  texter  meddelad  hos  Arwidsson  III  s.  1S-19 
samt  i  Steffen,  Enstrofig  nordisk  folklvrik  s.  132  ff.  Steffen  upp¬ 
delar  visan  i  fem  partier,  varav  det  första  upptar  de  tre  första  stro¬ 
ferna,  som  han  misstänker  kunna  vara  fragment  av  en  ballad,  ehuru 
de  handla  om  räven.  Fragmentet  synes  ha  uppstått  så,  att  första 
strofen  hämtats  från  str.  3  i  den  norska  versionen  av  Rabnabryd- 
laupe  i  Kråkelund,  vilken  finnes  i  ett  så  tidigt  tryck  som  från  16471), 
och  därtill  har  lagts  str.  15  i  Ramunder,  vilken  ytterligare  varieras  i 
str.  3  med  anknytning  till  Ramunders  str.  24.  »Fjärde, 'femte  och 
sjette  stroferna  äro»,  säger  Steffen,  »tydligen  enstrofiga  dikter 
av  en  med  det  norska  gamlestevet  besläktad  klangfärg».  Han 
påpekar  också,  att  str.  6  faktiskt  återfinnes  som  norskt  stev,  och 
Skar  räknar  det  jämte  två  andra  i  en  hjärtevarm  karakteristik  till 
»dei  eldgamle».2)  l’å  svenska  känner  Steffen11)  det  ytterligare  från 
en  vallsång,  upptecknad  av  Borgström  »i  Höljes  kapell,  den  nord¬ 
ligaste  församling  i  Vermland»4).  De  två  sista  stroferna  äro  ett 
dubbelstev  innehållande  ett  vemodigt  självförsvar,  som  tycks  vara 
utformat  i  den  för  Norge  särskilt  karakteristiska  stevkampen. 
Öknamnet  »svarte  Svän  »  återfinnes  i  en  plump  norsk  visa  »Svar¬ 
te  Svein  s?t  i  bakkjen  å  gret »  och  i  en  färöisk  uppteckning  av  DgF 
365*).  Resultatet  av  denna  lilla  undersökning  blir,  att  visan  som 
obruten  helhet  utvandrat  från  Norge,  och  att  det  i  mer  än  en  me¬ 
ning  är  karakteristickt,  att  den  sjungits  samman  med  Ramunder. 

*  * 

* 

Den  nu  avslutade  undersökningen  av  den  norska  kämpavi- 
sans  roll  i  äldre  svensk  tradition  lider  nödvändigtvis  av  brister  i 
detaljbevisföriitgen,  men  jag  har  velat  vedervåga  en  konsekvent  ge¬ 
nomarbetning  av  hela  stoffet  för  att  få  fram  några  betydelsefulla 
resultat.  Min  avhandlings  tes,  att  kämpavisan  är  norsk,  har  här 
fått  den  mångsidiga  prövning,  som  de  tidigare  monografiska  un- 
dersökningarne  förberett,  och  jag  kan  nu  beteckna  den  som  fullt 
bevisad.  Samtidigt  har  jag  kunnat  bestämma  riddarvisan  som 

*)  Norske  folkevisor.  FolkeutgAve  1920  nr  35. 

*)  a.  a.  IV  s.  228. 

3)  Svenska  låtar  s.  13-14. 

*)  Berättelse  öfver  en  resa  i  Yermland  1843.  Karlstad  1913  s.  119. 

4)  DgF  VI  s.  230. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IIO 


SVERKER  EK 


en  fast  avgränsad  östnordisk  vistyp  och  sålunda  kommit  fram  till 
en  klar  tudelning  av  den  nordiska  folkvisan. 

■ 

Kulturellt  kan  detta  resultat  uttryckas  så,  att  svenskar  ocli 
danskar  i  sina  ballader  avskurit  allt  närmre  samband  med  vikinga¬ 
tidens  diktning  och  i  stället  sökt  direkt  anknytning  till  den  kon¬ 
tinentala  medeltidskulturen.  Av  allt  att  döma  har  visan  här 
följt  den  allmänna  kulturströmningen?  gång.  Olrik  har  i  sin  un¬ 
dersökning  om  Saxos  källor  uppvisat  vilken  stor  roll  västnordisk 
sagoberättelse  spelat  i  hans  framställning  om  Danmarks  hednatid, 
och  det  är  ju  oomtvistligt,  att  äldre  svensk  historieskrivning  skyl¬ 
ler  norsk  och  isländsk  tradition  det  lilla  den  vet  om  vikingatiden. 
Kättare  och  snabbare  än  annan  litteratur  kunde  kämpavisan  vand¬ 
ra  över  på  östnordiskt  område,  och  den  har  därför  i  mycket  be¬ 
rett  vägen  för  den  så  småningom  insipprande  västnordiska  tra¬ 
ditionen.  Det  kunde  här  vara  ganska  lockande  att  antyda  dess  roll 
i  den  nordiska  renässansen,  men  ämnet  faller  utanför  denna  strängt 
begränsade  visundersökning. 

Medan  vi  letat  efter  norska  kämpavisor  i  äldre  svensk  vis¬ 
tradition,  ha  vi  funnit,  att  de  nästan  uteslutande  införlivats  med 
var  allmogetradition.  Redan  härav  framgår  att  vår  bondeklass 
från  1400-talets  början  haft  en  självständig  visrepertoar,  som  va¬ 
rit  anpassad  efter  dess  livssyn  på  ett  helt  annat  sätt  än  den  aris¬ 
tokratiska  riddarvisan.  Detta  förhållande  skänker  våra  historiska 
allmogevisor  från  1400-  och  1500-talen  en  alldeles  ny  betydelse. 
Hur  nära  denna  svenska  allmogediktning  står  norsk  kämpavisa 
har  redan  undersökningen  om  Slaget  vid  Ken  a  lärt  oss.  Kallar 
jag  en  sådan  visa  allmogediktning,  behöver  därmed  ej  förstås  mer 
än  att  den  skrivits  för  allmogen;  att  författaren  känt  krönikor 
och  sålunda  stått  pä  en  annan  bildningsgrad  än  bonden  är  ju  sä¬ 
kert.  Otvivelaktigt  ha  riddarvisorna  uppkommit  genom  ett  lik¬ 
nande  samspel  mellan  olika  samhällsklasser,  ty  denna  diktning  är 
aristokratisk,  därför  att  den  vänder  sig  till  riddarklassen,  men  den 
har  viil  oftare  skrivits  av  lekare  och  svenner  än  av  riddarne  själ¬ 
va. 

Den  historiska  allmogevisan  tillhör  väsentligen  Dalarne  och 
därmed  sammanhängande  kulturbygder;  de  äldsta  bevarade  be¬ 
sjunga  Kaxehus  intagande  1 4  54*)  och  Krik  1’ukes  avrättning  1437. 

*)  Hyltvu-Ciirullius  och  Stcphnis  a.  a.  s.  112-13. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NORSKA  KAMPAVISOR  I  ÖSTNORDISK  TRADITION  III 

Den  senare  är  endast  känd  i  dansk  tradition,  DgF  161,  men  redan 
omkvädet  »I  dalen  [!]  der  kommer  hand  aldrig»  ådagalägger,  att 
den  skrivits  i  Dalarne.  Samma  omkväde  återljuder  i  visan  om 
Kung  Hans  och  Sten  Ture  1501,’)  där  det  fått  den  stridsamma  for¬ 
men:  »v  Dalom  ther  k  [omer]  t[het]  a[ldrig]  d[anskar  j ».  Från  denna 
visa  stammar  i  rak  nedstigande  linje  den  mest  berömda  vi¬ 
san  om  Kung  Gustaf  och  Dalkarlarne,  Visböcker  II  s.  401  ff.  Det  iir 
inte  min  mening  att  här  utreda  dessa  visors  sammanhang  med 
norsk  kämpavisa,  utan  jag  vill  endast  genom  dem  ådagalägga,  att 
vår  äldre  allmogetradition  också  rymmer  en  positiv  kärna. 

Enligt  min  mening  har  det  skrivits  allmogevisor  i  Sverige  långt 
tidigare  än  1400-talet,  och  mycket  tyder  pä  att  de  utgöra  vår  vik¬ 
tigaste  litterära  insats  innanför  folkvisediktningen.  Det  är  ju 
mycket  naturligt,  att  dessa  visor  aldrig  blivit  självständigt  stil- 
skapande  i  samma  mening  som  den  danska  riddarvisan  och  den 
norska  kämpavisan,  men  kommer  man  att  kunna  bestämma  dem. 
skall  det  säkert  falla  ett  nytt  ljus  över  den  nordiska  folkvisedikt- 
ningens  förhållande  till  den  europeiska.  Denna  folkvisa,  som  främst 
synes  ha  sjungits  vid  de  stora  folkfesterna,  tyckes  stå  i  alldeles  sär¬ 
skild  skuld  till  de  kringvandrande  lekarne  och  behandlar  vanli¬ 
gen  de  primitiva  vismotiv,  som  vandrat  frän  land  till  land.  I  Sve¬ 
rige  ha  de  fått  en  utpräglat  lyrisk  gestaltning  och  vittna  därför  om 
den  poetiska  läggning,  som  företrädesvis  blivit  var. 

Tryckt  av  G.  Linds*  én  i  Samlaren-  1917  s.  195  ff. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


1 1 2 


FÖRKORTNINGAR: 


Dg  K  I  —  VIII  eller  DgF  i  —  489.  Danmarks  gamle  Folkeviser  udgivne  af  Svend 

Grundtvig  och  Axel  Olrik  D.  I* — VIII  KbWn 
1853  —  1920  eller  dc  däri  utgivna  vistexterna 
jämte  inledningar. 

GnF  eller  GnF  1  —  193.  Utsyn  vver  Gamall  norsk  Folke  visediktning 

ved  Leiv  Heggstad  og  H.  Gruner-Nielsen  Kri¬ 
stiania  1912  eller  de  däri  refererade  vistexter¬ 
na  jämte  litteraturhänvisningar. 

Arw.  1  —  170.  Svenska  fornsånger  utgifne  af  A.  I.  Arwidsson 

1).  1  — 2  Sthlm  1834  —  37  cit.  efter  vistexter¬ 
nas  nummerordning. 

Afz.  2I  —  II  eller  Af/..  *i  —  io<>.  Svenska  folkvisor  utgifna  af  E.  G.  Geijer  och 

A.  A.  Afzelius  ny  upplaga  utg.  af  R.  Bergström 
I  —  II  Sthlm  1880  eller  de  däri  utgivna  vistex¬ 
terna  jämte  anmärkningar. 

Visböcker  I  --  III.  1500-  och  iboo-  talens  visböcker  utgifna  af 

A.  Nore  en,  H.  Schiick.  J.  A.  Lundell,  och  J. 
A.  Grape.  Sthlm  1884  — 

Fser.  kv.  I,  1  —  13,  II.  1  —  18.  Sjurdar  k vsedi  och  Färöiske  kvaeder  h.  2 

saml.  ved.  V.  l\  Hammershaimb.  Kbhn  1831 


Fa*r.  antli.  1  -  -  38. 


Fornkv. 


—  55 • 

Faer  os  k  antliologi  ved  V.  U.  Hammershaimb 
I  Kbhn  1891  cit.  efter  vistexternas  nummer¬ 
ordning. 

jslenzk  FomkvaeÖi  udgivne  ved  Svend  Grundt- 
vig  og  Jön  Sigurdsson  I  -  -  II  Kbhn  1834 — 83 
cit.  efter  vistexternas  nummerordning. 


KFTKRSKRIFT. 

Under  januari  —  februari  1919  hade  jag  tillfälle  att  under  fyra 
veckor  studera  Dansk  Folkminnesamling,  och  jag  ber  till  arkivar 
H.  Gruner-Nielsen  få  framföra  mitt  tack  för  det  outtömliga 
intresse  varmed  han  befordrade  mina  forskningar.  Till  Professor 
Knut  Liestol  står  jag  i  tacksamhetsskuld  för  förmedling  av  lån  av 
visavskrifter  från  norsk  Folkeminnesamling  samt  för  en  rad  skrift¬ 
liga  och  muntliga  detalj  upplysningar.  Min  vän,  andre  biblio¬ 
tekarie  J.  Viktor  Johansson  är  jag  skyldig  ett  varmt  tack  för 
uppoff rande  hjälp  vid  korrekturläsningen. 

Göteborg  i  mars  1921. 

Sverker  Ek. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA 

I  =  OML  JUDET 

AV 

NILS  CARLSSON 


O OT K BORG  t‘,2t 

El.  AX  DE  KS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


UTGIVARNAS  FÖRORD 


Fil.  Mag.  Xils  Carlsson,  författaren  till  en  avhandling  som  här¬ 
med  offentliggörcs,  bortrycktes  d.  14  oktober  1918  av  den  förhärjande 
sjukdom  varigenom  sd  månget  löftesrikt  ungt  liv  stäcktes.  Han  stod 
då  i  begrepp  att  vid  Göteborgs  Högskola  avlägga  sin  licentiatexamen, 
och  det  är  hans  licentiatavhandling  som  här  lägges  fram.  Den  har 
ansetts  förtjänt  av  att  införas  i  Högskolans  årsskrift;  Högskolan  hed¬ 
rar  därigenom  minnet  av  en  av  sina  rikast  begåvade  lärjungar. 

Avhandlingen  md  i  övrigt  tala  för  sig  själv.  Blott  md  det  upp¬ 
lysas,  att  gutniskan  i  viss  mån  var  förf.s  eget  mål;  hans  fader  —  som 
överlevde  honom  —  var  gottlänning,  och  han  stod  även  eljest  i  när¬ 
maste  kontakt  med  Gottland,  där  han  gjort  synnerligen  värdefulla  di¬ 
alektuppteckningar,  som  nu  förvaras  i  Uppsala  landsmdlsarkiv. 

Manuskriptet  är  daterat  » Göteborg  i  maj  1918»,  men  åtminstone 
ända  in  i  september  torde  en  del  ändringar  och  tillägg  ha  gjorts  däri. 
Vid  den  senare  tidpunkten  förelåg  det  i  väsentligen  tryck  färdigt  skick, 
även  om  det  är  antagligt  att  förf.  tänkt  ytterligare  omarbeta  eller  utvidga 
vissa  partier.  Undertecknad  Hesselman,  som  först  tog  befattning  med 
avhandlingen,  hade  i  en  del  fall  att  välja  mellan  olika  redaktioner  av 
samma  parti,  varvid  stundom  endast  vissa  grafiska  förhållanden 
jämte  papperets  beskaffenhet  kännetecknade  vad  som  var  den  senast 
tillkomna  redaktionen.  —  I  övrigt  ha  bådas  våra  åtgärder  kunnat  in¬ 
skränkas  till  rena  redaktionsåtgärder  av  lindrigaste  art.  Dessa  äro 
väsentligen  följande:  Hesselman  har  satt  in  ett  par  signerade  noter 
samt  uteslutit  ett  par  partier,  vilka  redan  —  likaledes  posthmnt  — 
utgivits  säsom  tidskri/tsuppsatser,  och  ersatt  dem  med  hänvisningar 
till  dessa  uppsatser;  Lindroth,  som  sedermera  övertagit  bestyret  med 
manuskriptets  befordrande  till  trycket,  har  —  utöver  tillägget  av  en 
signerad  hänvisande  not  —  nödgats  utbyta  ett  par  icke  i  tryckeriet  be¬ 
fintliga  landsmalstypcr  mot  lättare  tillgängliga  sädana  (.typen  t  med 
halvvokals-  eller  rcduktionsteckcn  i  diitong  mot  1  med  dessa  samma 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


tecken,  i  ett  jall  lönlöst  r  mot  vanligt  r).  En  störande  omsägning  av 
förbiseende  har  i  ett  fall  avlägsnats,  ett  felaktigt  uttryck  har  rättats, 
och  några  små  mer  typografiska  modifikationer  ha  vidtagits.  Eljest 
är  det  i  både  väsentligt  och  oväsentligt  jörf:s  egen  text  som  offent- 
liggörcs. 

Uppsala  och  Göteborg  okt.  1921. 

BEXGT  HESSE  LM  AX  HJALMAR  LIXDROTH 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


T  sina  Gotländska  studier  (1901)  framställde  Pipping  den  hvpo- 
1  tesen,  att  det  omljud  som  vållats  av  bortfal¬ 
let  i  i  gotländskan  —  avvikande  från  förhållandet  i  alla 
övriga  nordiska  dialekter  —  ljudlagsenligt  inträtt  i 
såväl  kort  som  lång  stavelse.  Till  denna  uppfattning, 
enligt  vilken  gotländskan  sålunda  på  ett  tidigt  stadium  och  i  en 
språkhistoriskt  ej  oväsentlig  punkt  skulle  ha  skilt  sig  från  grann- 
dialekterna,  slöto  sig  M.  Kristensen  IF  Anz.  XIV  s.  24  f., 
XVII  s.  76  och  Noreen  Aisl.  Gr.3  §  63:2.  A  andra  sidan  sökte  Tu- 
xeld  i  Arkiv  XIX  s.  372  ff.,  XXI  s.  371  ff.  vederlägga  Pippings 
hypotes,  som  enligt  hans  mening  ej  ägde  tillräckligt  stöd  i,  delvis 
motsades  av,  det  framlagda  materialet.  Oaktat  Pippings  för¬ 
svar  i  Nya  gotl.  studier  (1904)  s.  18  ff.  —  bemött  av  Tuneld  i  den 
senare  av  de  båda  nyss  nämnda  uppsatserna  —  gäller  hypotesen 
alltjämt  som  obevisad  eller  till  och  med  som  slutgiltigt  vederlagd. 
Så  framställes  den  av  Kock  Umlaut  und  Brechung  s.  72:  »die  Hy- 
pothese  ist  von  Tuneld  widerlegt  worden  in  Arkiv»  etc.,  Svensk 
ljudhistoria  III  s.  38:  »Pippings.  .  .hypotes,  att  /-omljudet  ljud¬ 
lagsenligt  skulle  överallt  ha  inträtt  i  gutniska  såväl  efter  kort  som 
efter  lång  rotstavelse,  är  icke  antaglig».  På  det  sistnämnda  stäl¬ 
let  anföras  i  korthet  några  av  Tunelds  viktigaste  motexempel.  I 
bada  arbetena  behandlas  dessutom  på  olika  ställen  flera  av  de 
mest  omstridda  detaljerna,  vid  vilkas  diskussion  Kock  i  allt  vä¬ 
sentligt  sluter  sig  till  samma  uppfattning  som  förut  uttalats  av 

Tuneld. 

Senare  har  Pipping  själv  kommit  till  en  annan  syn  på  de  nor¬ 
diska  språkens  omljudsförhållandcn  i  det  hela.  I  skriften  Zur  The- 
orie  der  Analogiebildung  (Mémoires  de  la  société  néophilologique 
IV)  har  han  som  bekant  sökt  att  pa  hithörande  problem  tillämpa 
de  principer  för  språklig  analogibildning,  som  framställts  av  Otto 
Jespersen  i  dennes  kända  uppsats  Til  spors  maalet  om  lydlove. 
Det  gotländska  /-omljudet  sätter  Pipping  ej  längre  i  motsatsför- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


6 


NILS  CARLSSON 


hållande  till  de  övriga  dialekternas,  utan  det  behandlas  såsom  sam¬ 
ordnat  med  detta. 

Oaktat  det  stora  principiella  intresse  som  Pippings  nya  syn¬ 
punkter  erbjuda,  kan  jag  här  ej  gå  in  på  någon  granskning  av  dem. 
Så  mycket  hellre  kan  jag  underlåta  detta  som  Pippings  argumen¬ 
tering  på  intet  sätt  strider  mot,  eller  avser  att  strida  mot,  de  re¬ 
sultat,  till  vilka  förf.  tidigare  menat  sig  komma  beträffande 
det  gotländska  t -omljudet.  Det  är  till  lösningen  av  denna  speci¬ 
alfråga  som  jag  i  det  följande  vill  söka  lämna  några  bidrag. 

Det  material  som  stått  mig  till  buds  vid  undersökningen  synes 
mig  avgjort  tala  för  riktigheten  av  Pippings  antagande,  att  i- 
omljudet  i  gotländskan  verkat  även  på  vokalerna  i  korta  stavel¬ 
ser.  Med  denna  hypotes  vinna  vi,  som  jag  tror,  den  enklaste  och 
sannolikaste  förklaringen  till  åtskilliga  särgutniska  företeelser  som 
annars  skulle  kräva  ett  avsevärt  antal  av  olika  slags  specialtolk¬ 
ningar,  delvis  av  synnerligen  vågad  beskaffenhet.  De  invändnin¬ 
gar  som  hittills  riktats  mot  Pippings  hypotes  kan  jag  ej  anse  va¬ 
ra  överbevisande. 

I  den  följande  framställningen  upptages  den  största  och  vikti¬ 
gaste  delen  av  det  tills  dato  diskuterade  materialet  till  förnyad 
granskning.  Dessutom  har  jag  dels  ur  egna  dialektupptecknin¬ 
gar  (citerade  C),  dels  ur  äldre,  tryckta  och  handskrivna,  källor 
hämtat  åtskilligt  nytt  material.  Jag  vill  från  början  anmärka, 
att  jag  ej  varit  i  tillfälle  att  fullständigt  genomgå  bröderna  Säves  i 
Uppsala  universitetsbibliotek  förvarade  gotländska  samlingar, 
vilka  jag  under  ett  par  dagars  vistelse  i  Uppsala  endast  delvis 
hunnit  excerpera.  Måhända  skulle  en  sorgfälligare  granskning 
av  det  stora,  ännu  outgivna  materialet  bringa  i  dagen  åtskilligt 
av  intresse  för  den  här  behandlade  frågan.  Emellertid  hoppas 
jag,  att  även  det  i  det  följande  använda  materialet  i  någon  mån 
skall  bidraga  till  att  sprida  ljus  över  problemet.  I  varje  fall  tor¬ 
de  det  visa,  att  frågan  om  det  gotländska  i-omljudet  ingalunda 
kan  anses  hava  blivit  slutgiltigt  löst. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJTDET 


7 


Till  en  början  vill  jag  gallra  ut  vissa  delar  av  det  redan  förut 
dryftade  materialet,  som  av  en  eller  annan  orsak  ägna  sig  mindre 
väl  att  ge  frågan  dess  rätta  belysning.  Samtidigt  behandlar  jag  i 
korthet  några  hittills  ej  diskuterade  ord,  vilkas  form  i  förstone 
synes  tala  mot  den  av  mig  förfäktade  hypotesen. 

Jag  börjar  med  en  sammanhängande  ordgrupp,  nämligen 

i.  de  nygutniska  trädnamnen.  I  Gotl.  stud.  104  an¬ 
tyder  Pipping  möjligheten  av  att  nvg.  hesl  (håal  Atl.  C1)  »hassel» 
kunde  gå  tillbaka  på  grundformen  *hasilaR.  Emellertid  ger  han 
företräde  åt  Noreens  förklaring  (Fåröm.  ljudl.  §  103),  enligt 
vilken  omljudet  förts  in  från  kollektivet,  »fsv. »  heesli  n.  —  Den 
sistnämnda  förklaringen  har  måhända  också  den  största  sannolik¬ 
heten  för  sig,  jfr  nedan2).  Men  även  om  hesl  bottnade  i  *hasilaR, 
så  bevisade  det  ju  ingenting  för  vår  fråga:  i  n.  a.  sg.  skall  ju  ( »yng¬ 
re  »)  omljud  vållas  av  ett  i  c  k  e  s  y  n  k  o  p  e  r  a  t  i\ 

Större  vikt  lägger  Pipping  (a.  a.  s.  108  f.)  vid  nyg.  gren  [gren) 
gran'.  Förf.  anser  ordet  vara  en  gammal  (fem.)  i-stam  och  tar 
därför  med  det  bland  sitt  bevismaterial  av  denna  grupp  (s.  109). 
—  Noreen  (a.  st.)  har  ett  annat  förslag: .  »gr/in  gran  har  sitt  (i 
tvivelsutan  från  pl.,  som  i  många  sv.  och  no.  diall.  heter  gräncr».3) 

För  Pjppings  i-omljudshvpotes  har  nu  grän  knappast  större 
bevisvärde  än  hesl,  alldenstund  formen  är  känd  även  från  fastlan¬ 
det;  jfr.  t.  ex.  Ihre  Gloss.  Sviogoth.:  »Upplandi  grän  dicunt»  (Göt¬ 
lind  Studier  i  västsvensk  ordbildning  s.  81  noten)!  Därtill  kom¬ 
mer,  att  äveu  flertalet  av  de  övriga  trädnamnen  företer  säregna 
oregelbundenheter  just  i  gotländskan.  Av  samma  anledning  blir 
det  också  ovisst  om  Noreens  förklaring  är  den  riktiga.  Här  blott 
några  korta  anmärkningar  till  den  invecklade  frågan. 

På  norra  Gotland  —  representerat  av  Bro4)  och  Atlingbo  s:nar; 

4)  [Atl.  =  Atlingbo,  socken  på  mell.  Gotland.  B.  Hn.] 

*)  Egentligen  borde  man  också  vänta  att  ett  hesl  <  +hasilaR  skulle  ha  acc. 
2.  I  nygutn.  har  ordet  emellertid  acc.  i,  vilket  möjligen  kunde  tyda  på  en  grund¬ 
form  utan  mellanvokal  (jfr  Oeson  De  apell.  subst.  254).  Skillnaden  i  accent 
mellan  urspr.  två-  och  trestaviga  ord  av  denna  typ  hålles  på  det  hela  taget  väl  up¬ 
pe  i  gotländskan,  se  exempelsamlingarna  hos  Kuntberg  Laumålet  s.  18,  19,  23  {. 

*)  Av  större  intresse  är  det  naturligtvis  att  plur.  —  som  Pipping  a.  st.  påpe¬ 
kar  —  även  i  gotländskan  har  omljud  (gr/)nar  Atl.  m.  fl.). 

4)  För  uppgifterna  från  Bro  har  jag  att  tacka  fil.  stud.  H.  Gustafsson. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


8 


NILS  CARLSSON 


de  närmare  gränsförhållandena  är  jag  ej  i  stånd  att  angiva  — 
förekommer  omljud  i  dm  ’alm’,  ask  ’ask\  asp  ’asp’  (samtliga 
fem.,  pl.  ^  ar).  Däremot:  tal  m.  (Atl.),  tåla  m.  (Bro),  bwrk  f.  Då 
Almqvist  (Sv.  språkl.3  s.  419,  424)  ytterligare  anför  fyr1)  'fura' 
och  bårk  'björk',  Säve  (R.  624,  s.  20,  29)  bärk  och  bök  f.  'bok',  ser 
det  ju  ut  som  om  det  nästan  genomgående  omljudet  i  första  hand 
skulle  ha  kommit  från  kollektivema-ämnesnamnen.  alm  kunde  möj  - 
ligen  representera  ett  annat  avljudsstadium  än  sv.  alm  [jfr  SAOB, 
art.  al m*)].  Att  bärk  skulle  vara  en  obruten  form  anser  jag  föga 
sannolikt,  då  brytningen  som  bekant  har  särskilt  vidsträckt  utbred¬ 
ning  just  i  gutniskan.  Då  ask  ju  antages  vara  en  gammal  a-stam, 
asp  en  »-stam  (isl.  askr,  asp,  jfr  Olson  De  appell,  subst.  s.  267 
f.,  164)  och  dessa  båda  ord  således  ej  kunna  ha  fått  sitt  omljud  från 
någon  form  inom  paradigmet,  ligger  det  nära  till  hands  att  för¬ 
moda  analogi  från  de  i  gotländskan  alltjämt  mycket  brukade  kol- 
lektiverna:  äska,  åspa  osv. 

Psykologiskt  vore  ju  det  starka  inflytandet  från  denna  ordgrupp 
lätt  förklarligt:  för  bonden  är  skogen  och  virket  av  större  in¬ 
tresse,  därför  långt  oftare  nämnda,  än  det  enstaka  trädet,  indivi¬ 
den. 

Men  denna  analogihypotes,  som  med  hänsyn  till  de  nyss  anför¬ 
da  formerna  (särskilt  ask  och  asp)  förefaller  att  vara  nästan  den 
enda  tänkbara,  blir  i  själva  verket  rätt  oviss  efter  en  jämförelse 
med  trädnamnsformerna  på  södra  Gotland3).  I  Lau  är  ask 
mask.  och  saknar  omljud,  plur.  heter  åskar  (best.  f.  åsknar)  — 
alltså  konsonantstamsböjning  av  samma  art  som  font  m.  (endast  i 
sms.  ko-,  bordsfot  osv.),  pl.  foitar.  féUnar.  Och  i  Vamlingbo  böjes 
även  asp,  som  där  är  mask.,  på  liknande  sätt.  Däremot  heter  det 
gran  (f.)  även  i  Ivau!4) 

Som  synes  har  den  analogiska  utjämningen  här  följt  andra 

*)  Dessutom  har  A.  biformen  i/amm,  sannolikt  missuppfattat  i  st.  f.  fur  =  Atl. 
ftur.  som  dock  möjligen  är  riksspräkslån  —  det  vanliga  ordet  är  (al.  Det  säkert 
inhemska  koll.  ////*/;  (<  *fffri)  bevisar  i  varje  fall  en  kortvokalisk  grund¬ 
form.  —  A.  fcllcr  hans  sagesman  C.  SÄVE?)  förväxlar  pä  ätskilliga  ställen  i  sin 
ordlista  nyg.  n  (=  fg.  n)  och  äu  (=  fg  fi). 

*)  'Här  tillagt  efter  tidigare  ms.  B.  Hn.] 

3)  För  uppgifter  om  dessa  har  jag  lektor  M.  Kl.INTBERG  att  tacka. 

4)  Yamlingbomälets  grnn  är  län  från  rspr.  ('»rånen  växer  inte  vilt  i  denna 
sydligt  belägna  socken. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


t) 

spår.  Den  egendomliga  böjningen  av  orden  ask  och  asp  ser  ut  att 
ytterst  ha  kommit  från  den  äkta  konsonantstammen  aik  f.  'ek' 
(pl.  dikar),  som  åtminstone  i  Laumålet  dragit  med  sig  även  björk 
(f.).  Vaml.  asp  har  kanske  antagit  mask.  genus  på  grund  av  analo¬ 
gi  efter  ask ? 

Måhända  kunde  man  också  för  de  nordliga  formerna  med  om- 
Ijud  tänka  sig  ett  redan  genomlupet  stadium  av  ungefär  liknande 
art.  Men  det  är  tydligt  att  formdaningen  i  trädnamnens  slutna 
grupp  icke  skett  på  alldeles  likartat  sätt  i  söder  och  norr,  jfr  t.  ex. 
Lau  ask,  m.,  pl.  åskar  med  acc.  1  :  Atl.,  Bro  ask  f.  (med  omljud), 
pl.  åskar  med  acc.  2! 

Den  nu  i  korthet  berörda  formväxlingen,  vars  närmare  utred¬ 
ning  och  förklaring  i  detta-  sammanhang  är  av  mindre  intresse, 
torde  i  varje  fall  visa  dels  att  omljudet  i  gran  (liksom  hest)  ej 
kan  tillfredsställande  förklaras  förrän  efter  en  utförlig  undersökning 
av  de  gotländska  trädnamnsformema  i  gemen,  dels  —  och  det 
är  huvudsaken  för  oss  nu  —  att  några  slutsatser  angående  t-omlju- 
det  omöjligt  kunna  dragas  ur  ett  så  egenartat  och  mångtydigt 
material  som  denna  av  olikartade  inflytanden  genomkorsade  ord- 
grupp. 


2.  Ett  annat  särfall  utgöra  på  sätt  och  vis  de  forngutniska  or¬ 
den  på  -eri:  maisteri  ‘mästare’  osv.  De  ha  ur  olika  synpunkter 
behandlats  av  Pipping  Gotl.  stud.  s.  105  f.,  Nya  gotl.  stud.  s.  23 
och  anm.  3,  Tuneld  Arkiv  XIX  s.  373,  XXI  s.  381  f.  I  likhet 
med  Tuneld  ser  jag  ingen  anledning  att  tillmäta  -m-formerna  nå¬ 
gon  egentlig  betydelse  för  diskussionen  om  det  gotländska  t-ofnlj li¬ 
det.  Däremot  har  jag  annan  syn  på  en  detalj,  som  av  olika  an¬ 
ledningar  vållat  de  båda  författarna  besvär,  nämligen  förhållan¬ 
det  mellan  de  forngutniska  formerna  och  deras  nygutniska  motsva¬ 
righeter. 

Det  är  nämligen  så,  att  nygutniskan  uteslutande  har  former  på 
-ara,  vilka  stå  i  en  egendomlig  motsats  till  de  lika  undantagslösa 
forngutniska  m-formerna.  Både  Pipping  och  Tuneld  ha  fäst 
sig  vid  detta  förhållande,  som  de  uppfatta  var  på  sitt  sätt.  Tr- 
neld  förklarar  den  »förvånande,  fullständiga  bristen  på  omljud- 
da  former  i  nygutn. »,  sålunda:  »Det  i  gutn.  liksom  i  isl.  och  fsv. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IO 


NILS  CARLSSON 


fakultativt  uppkomna  omljudet  hade  trots  inflytande  från  låg¬ 
tysk  sida  ej  kunnat  fullständigt  tränga  igenom,  fastän  vi  i  den 
litterära  fgutn.  blott  ha  belägg  för  omljudda  former».  —  Pipping 
åter  nödgas  antaga  att  det  undantagslösa  -are  i  nygutn.  beror  på 
inflytande  från  fastlandsspråket. 

Ingendera  av  dessa  förklaringar  är  vidare  tilltalande.  Särskilt 
betänkligt  förefaller  Tunelds  antagande  av  latenta  dublett¬ 
former  på  -are  redan  i  fgutn.  tid.  Man  kan  inte  låta  bli  att  undra 
över  den  i  sådant  fall  lika  förvånande  bristen  på  oomljudda 
former  i  fomgutniskan.  Någon  gång  borde  väl  det  folkliga 
are  ha  överflyglat  det  »litterära  »  eri,  t.  ex.  i  runinskrifterna  från  de 
avlägsna  landsändarna  Fårön  och  Levide  (SÄ ve  3  och  137).  Men 
de  antagna  formerna  saknas  totalt.  —  Lika  litet  övertygande  är 
Pippings  lånehypotes,  som  ju  uppenbarligen  endast  är  en  nöd- 
fallsväg  ur  svårigheten. 

Enligt  min  tanke  talar  den  undantagslösa  förekomsten  av  å 
ena  sidan  fg.  -eri,  å  den  andra  nyg.  -are,  snarast  för  antagandet  att 
dessa  båda  former  stå  i  ett  rent  ljudlagse  n- 
ligt  förhållande  till  varandra,  alltså  fg.  -eri  (och 
-ari,  om  man  så  vill!)  >  nyg.  -ara.  Detta  antagande  kan  stödjas 
med  fullt  beviskraftiga  paralleller. 

Jag  erinrar  till  en  början  om  att  en  övergång  e  >  a  (a?)  fram¬ 
för  r  i  svagtonig  stavelse  kan  påvisas  redan  i  forngutniska  runin¬ 
skrifter:  magistas  (felristning  för  magistar),  patanostu 
Säve  37,  patanost-  Säve  144.  Även  den  kända  företeelsen 
att  -ar  över  större  delen  av  Gotland  blivit  substantivens  enda 
pluraländelse  (dock  ej  i  flertalet  enstaviga  neutral),  beror  väl  åt¬ 
minstone  vad  urspr.  -ir  beträffar  på  ljudlagsenligt  sammanfall.1) 
I  viss  mån  kan  måhända  också  jämföras  utvecklingen  av  svara- 
bhaktivokalen  -a-  (eller  -a-,  jfr  Lundell  Landsmålsalfabetet  s. 
134)  framför  r.2)  a  framför  l,  n  (nggal,  soukan)  representerar  här  ett 
mellanstadium,  som  kanske  går  tillbaka  till  forngutnisk  tid  —  vil- 


*)  Beträffande  ur  (>w)  i  sv.  f.  pl.,  som  ännu  bevaras  bl.  a.  i  Lau  men  i  andra 
trakter  av  södra  Gotland  helt  nyligen  utbytts  mot  -ar,  är  jag  mindre  säker. 

3)  över  hela  Gotland  med  undantag  av  Fårön,  som  har  u  tramför  både  r  och 
l,  XoreEN  Fåröm.  §  123.  Ett  ord  med  fg.  -eri  har  undergått  samma  behandling: 
m 'i t $t nr — närmast  naturligtvis  att  jämföra  med  sv.  mäster,  Noreen  a.  a.  §  125. 
Däremot  skr?jd'urt  §  113* 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


II 


ket  i  varje  fall  uppkomsten  av  svarabhaktivokal  (av  obestämbar 
kvalitet)  framför  r  gör,  jfr  Pipping  Gutalag  inl.  s.  XXIII  ff. 

En  alldeles  fullständig  parallell  erbjuder  det  på  samma  sätt 
som  -are- orden  accentuerade  andasn  (<  Anderse,  gård  i  Lau). 
Här  har  vokalsänkningen  e  >  a  inträtt  innan  rs  assimilerades  — 
jfr  härmed  motsättningen  skerfa  <  fg.  scyrta :  fy  st  <  fg.  fyrstl  — 
och  a  bevarats  trots  skriftspråkets  och  kartornas  Anderse1).  Då 
spår  av  assimilationen  rs  >  s(s)  finnas  åtminstone  på  1500-talet 
(Cod  B  av  Gutalagen;  en  skrivning  fysti  redan  i  Cod.  A),  är  alltså 
övergången  e  >  a  för  r  säkert  av  gammalt  datum. 

Det  nu  anförda  torde  såvitt  jag  kan  se  göra  följande  antagande 
fullt  berättigat:  nyg.  -are.  kan  ljudlagsenligt  motsvara  såväl  fg. 
eri  som  *-are.  Då  sistnämnda  form  hittills  ej  har  påvisats  anser 
jag  det  troligt  att  nyg.  -ar a  är  den  regelbundna  utvecklingen  av 
det  undantagslöst  bestyrkta  fg.  -eri.  Denna  förklaring  torde  vara 
att  föredraga  framför  Pippings  och  Tunelds,  som  båda  operera 
med  ett  svårfattligt  motsatsförhållande  mellan  äldre  och  yngre 
former. 

3.  Fg.  *matr  (belagt  endast  i  d.  a.  sg.,  se  Pipping  Guta  lag 
ordl.  s.  54)  =  nyg.  mat  m.  'mat’.  Se  härom  Pipping  Gotl.  stud. 
s.  108,  Nya  gotl.  stud.  s.  21  f.,  Tuneld  Arkiv  XIX  s.  375,  XXI  s. 
371  {.,  och  jfr  Kock  Sv.  ljudh.  III  s.  39. 

Tuneld  anser  med  stöd  av  ordets  böjning  i  övriga  nordiska  dia¬ 
lekter  att  *matr  i  gotländskan  böjts  som  »-stam  och  att  man  följ¬ 
aktligen  borde  vänta  omljud.  Något  avgörande  bevis  för  denna 
åsikt  har  ej  f ramdragits.  Den  på  nordisk  botten' övervägande  i- 
stamsböj  ningen  utgör  intet  hinder  för  att  ordet,  vilket  som  bekant 
runt  om  i  germanska  dialekter  visar  skiftande  böjning,  i  gotländ¬ 
skan  kan  ha  haft  annan  stambildning.  Ville  man  driva  saken  till 
sin  spets  kunde  man  tillägga,  att  det  inte  ens  är  säkert  att  *mat(r ) 
överhuvud  varit  maskulinum  i  forngutniskan:  de  belagda 
kasusformerna  visa  icke  ordets  genus!  Emellertid  är  nyg.  mat 
mask.,  och  detta  får  väl  anses  återspegla  det  ursprungliga,  åtmin¬ 
stone  forngutniska,  förhållandet. 

Som  Pipping  framhållit  (Nya  gotl.  stud.  s.  22)  saknar  *matr 

l)  Det  från  Atlingbo  uppgivna  åndflpC*  (gård)  är  ju  påtagligen  influerat  av  rspr.* 
vilket  framgår  därav  att  assimilation  rs  >  s  icke  inträtt. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


12 


NILS  CARLSSON 


alltid  ändeisen  -i  i  d.  sg.,  något  som  i  forngutniskan  är  mycket 
sällsynt  hos  oomtvistiga  i-stammar.1) 

En  reflex  av  fomgutnisk  a-stamsböjning  kan  måhända  också 
ses  i  det  nygutniska  uttrycket  till  mats  (SÄvE  Havets  sagor  s.  12; 
klainar  ti  mats  'som  inte  orkar  äta’,  Lau).  I  dylika  stelnade  ut¬ 
tryck  bibehåller  gotländskan  med  förvånande  trohet  de  gamla 
genitivformerna:  ti  skogs,  sjös,  lands,  knäs  (t*  bins,  analogt  även  tt 
grams  'till  skrevet’:  gram  f.),  men  ti  städar  'tillstädes',  ti  vägar 
'tillväga',  ti  körkår  'till  kyrkan’  (fg.  *til  kirchiur),  ti  käldår  'till 

f 

källan',  ti  tårkår  'till  tork’  (Lau).  Då  -s  i  g.  sg.  av  fomgutn.  1- 
stammar  endast  förekommer  i  agripr  och  aij>r,  som  även  i 
d.  sg.  antagit  a-stamsböjning,  talar  också  nyg.  till  mats  i  viss  mån 
emot  Tunelds  antagande. 

De  vestgermanska  språken  ha  neutrala  biformer  med  a- 
stamsböjning.  Skulle  växlingen  kunna  bero  på  att  mat  ursprung¬ 
ligen  varit  en  es/os-  stam?  I  så  fall  vore  såväl  ordets  växling  och 
böjning  som  dess  omljudslöshet  i  gotländskan  lätt  förklarlig. 

4.  Fg.  lutr  m.  'arv;  lott,  del’  =  Fåröm.  liut  'lott'  (Noreen 
Fåröm.  ljudl.  §  145);  sag-lut  'lott  i  en  sågkvarn'  (Säve  Åkerns 
sagor  s.  43)  osv.  —  Tuneld  Arkiv  XXI  s.  373  antager  att  lutr  se¬ 
dan  gammalt  i  gotländskan  haft  två  parallella  böjningar.  Det 
skulle  i  betydelsen  'arv'  ha  böjts  som  M-stam,  i  betydelsen  'lott, 
del'  som  i-stam. 

Tuneld  stöder  sig  härvid  på  en  iakttagelse  av  Pipping  (Nya 
gotl.  stud.  s.  14).  Växlingen  mellan  a.  pl.  lulu  och  luti  är  enligt 
Pipping  förenad  med  en  skiftning  i  betydelse:  lutu  (till  ett  plur. 
tant.  lulir)  =  'arv',  'gods':  luti  =  'lott,  del’.  Det  kan  nu  sättas  i 
fråga  om  materialet  är  stort  nog  att  tillåta  denna  slutsats:  a.  pl. 
luti  finnes  belagd  bara  på  två  ställen,  dels  i  ett  yngre  mariginal- 
tillägg  i  Cod.  A  av  Gutalagen,  —  enligt  Schlyter  Corpus  iuris 
VII  s.  62  med  1500-talshand  —  dels  på  motsvarande  ställe  i  Cod. 
B.  Men  även  om  en  sådan  form-  och  bety  delse  växling  verkligen 
funnits,  är  det  klart  att  den  ej  därför  behöver  vara  av  särdeles 

’)  D.  sg.  stcfii  (:  stefir),  som  namnes  av  Pipping  a.  a.  s.  22  not  2,  förekommer 
endast  i  den  yngre  Gutasagan,  däremot  aldrig  i  Cod.  A.  Säkra  i-stammar  med 
(lativändelsen  -t  äro  väl  endast  agripr  'tjuvgods’,  ai/r  ’ed\  soyj>r  'kreatur1. 
Fsv.  rj>er  vacklar  mellan  a -  och  i-  stamsböjning,  Norken  Aschw.  Gr.  §  383:4. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOT  LANDSKA  I -OM  LJUDET 


13 

gammalt  datum.  Och  att  tvenne  paradigm  med  så  likartad  böj¬ 
ning  —  att  lutir  'arv'  alltid  skulle  vara  plur.  tant.  är  knappast  rik¬ 
tigt,  jfr  nedan!  —  och  åtskilda  genom  en  betydelseskiftning  av 
långt  ifrån  skarpt  markerad  art  i  längden  skulle  kunna  hållas  åt¬ 
skilda,  anser  jag  högst  osannolikt. 

Att  m -stamsböjningen  i  varje  fall  är  den  primära  torde  bevi¬ 
sas  av  a.  pl.  lutu.  Mig  veterligt  finnes  det  inga  exempel  på  att  ur¬ 
sprungliga  i-stammar  genom  analogi  från  M-stamsböj  ningen  in¬ 
fört  denna  ändelse.  Däremot  ha  som  bekant  M-stammarna  redan 
i  klass.  fsv.  nästan  undantagslöst  antagit  ändeisen  -i  i  a.  pl.  (No- 
reen  Aschw.  Gr.  §  412:5).  Märk  också  att  det  just  är  den  sekun¬ 
därt  utvecklade  betydelsen  ’del’  som  är  förenad  med  »i-stamsböj- 
ning »! 

Ett  ytterligare  bevis  för  den  med  betydelsen  ’del’  förenade  »- 
stamsböj ningen  ser  Tuneld  vidare  i  den  oomljudda,  ändelselösa 

d.  sg.  lut.  Men  då  även  de  »verkliga,  oomtvistade»  M-stammarna 

# 

[a-)vaxtr,  custr  och  retr  regelbundet  ha  ändelselösa  dativer1),  för¬ 
lorar  detta  argument  sitt  värde.  Det  kan  också  ha  ett  visst  intres¬ 
se  att  se  lite  närmare  på  betydelsen  av  det  ena  belägget  för  d.  sg. 
lut  (Guta  lag  s.  45  24.5) :  »It  ner  sum  gield  gerir  oraf>lica.  J>a  firi  gie- 
ri  sinum  lut.  oc  ai  maira  ».  Schlyter  översätter:  »vilken  som  gör 
skuld  på  obetänksamt  sätt,  förgöre  sin  1  o  1 1  (i  bo)  och  ej  mera». 
Dvs.  »han  förverkar  lika  mycket  som  sitt  arv!»  Det  är  ju  en 
fullkomlig  smaksak  vilket  ord  man  här  vill  välja.  Så  svävande 
är  gränsen  mellan  de  båda  betydelser  som  skulle  vara  åtskilda  ä- 
ven  genom  olika  böjning.  Och  lutir  'arv'  skulle  ju  enligt  Pipping 
vara  plurale  tantum? 

Det  torde  vara  säkert,  att  d.  sg.  lut  och  a.  pl.  luti  endast  rätt  och 
slätt  är  exempel  på  den  från  alla  nordiska  dialekter  välkända  sam¬ 
manblandningen  av  u-  och  z-stamsböjning.  Ordet  lutr  har  därför 
ingen  som  helst  betydels»  för  diskussionen  om  det  gotländska  /- 
omljudet. 

5.  Fg.  sta  fr  ~  ste  fr  m.  Se  Pipping  Gotl.  stud.  s.  110, 
Nya  gotl.  stud.  s.  2  1  f.,  Tuneld  Arkiv  XIX  s.  374,  XXI  s.  571 
ff.  —  Ordet  synes  i  gotländskan  —  liksom  i  isl.,  se  Nya  gotl.  stud. 
s.  22  o.  där  cit.  litt.  —  1m  vacklat  mellan  /-  och  a-stamsböjning. 

')  Den  unga  Cod.  B  har  dock  rethi  (PllTiNG  Guta  lag  inl.  s  XCIII  anm.  -)■ 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


14 


NII.S  CARI.SSON 


Att  såväl  omljudda  som  oomljudda  former  anträffats  är  därför 
ej  så  särskilt  märkvärdigt.  Den  i  de  bevarade  litterära  källorna  re¬ 
gellösa  växlingen  kunde  också  bero  på  att  gotländskan  ända  in  i 
sen  tid  upprätthållit  ett  i-stamsparadigm  där  den  ursprungliga, 
ljudlagsenliga  fördelningen  av  omljudda,  resp.  oomljudda  kasus 
varit  bevarad.1)  —  Detsamma  gäller 

6.  Fg.  staf>r~stej>r  m.  Pipping  Gotl.  stud.  s.  108,  no 
f.,  Tuneld  Arkiv  XIX  s.  374.  Angående  växelformernas  fördel¬ 
ning  i  de  olika  partierna  av  Cod.  A  se  numera  Pipping  Guta  lag 
inl.  s.  IX. 

7.  Fg.  sacr  adj.  Se  Pipping  Neuphil.  Mitteil.  15/11  -  15/12 
1902,  s.  16,  Nya  gotl.  stud.  s.  21,  Tuneld  Arkiv  XIX  s.  373  noten, 
XXI  s.  373  ff.,  377  noten,  384  f.  —  Ordet  är  en  av  Tunelds  vikti¬ 
gaste  instanser  mot  Pippings  hypotes:  »Det  borde  ligga  T.  myc¬ 
ket  om  hjärtat  att  skaffa  en  antaglig  förklaring  för  det  felande 
omljudet  i  gutn.  sakr».  (Arkiv  XXI  s.  373). 

En  sådan  förklaring  har  numera  lämnats  av  Kock  Umlaut  u. 
Brechung  s.  133  (Sv.  ljudh.  III  s.  93).  Kock  framhåller,  att  de 
kortstaviga  adjektiviska  ?a-stammarna  i  så  gott  som  alla  kasus 
ljudlagsenligt  skulle  erhålla  i-  (och  » iR -»)  omljud.  Det  är  där¬ 
för  troligt,  att  fsv.  saker  har  utgått  från  en  a-stamsböjning  av 
gammalt  datum. 

Detta  synes  mig  vara  den  sannolikaste  förklaringen  även  be¬ 
träffande  fg.  sacr.  Så  vitt  man  kan  se  av  de  fåtaliga  beläggen  är 
a-stamsböj  ningen  fullständigt  genomförd  i  gotländskan  (a.  sg. 
sacan  2  ggr),  övergången  till  a-stamsböj ningen  torde  ha  försig¬ 
gått  redan  före  i-omljudets  inträdande,  såvida  ej  stamformer  med 
a  och  i  (/a)  redan  från  början  växlat.  Det  senare  är  väl  så  tro¬ 
ligt.  Jfr  i  viss  mån  växlingen  mellan  isl.  fagrorör  och  fagryrdr 
(Torp  Gamalnorsk  ordavleiding  §  13:1  b). 

I  detta  sammanhang  behandlar  jag  i  korthet  några  ord,  som  i 

*)  De  oomljudda  formerna  vålla  således  inga  svårigheter  för  Pippings  hypo¬ 
tes.  För  Tuneld  gäller  det  däremot  att  förklara  hur  en  omljudd  form  stefr  över¬ 
huvud  kunnat  uppkomma.  Märk,  att  den  nämnda  skiftningen  mellan  a-  och  i - 
stamsböjning  i  isl.  visar  sig  som  en  växling  av  n.  a.  pl.  på  -ar,  - a ,  resp.  -ir,  -i,  i 
gotländskan  däremot  som  en  växling  av  o  m  1  j  u  d  d  a  och  oomljudda  for¬ 
mer! 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTI.ANDSK  A  I-OM  LJUDET 


15 


gotländskan  sakna  omljud,  ehuru  de  i  andra  nordiska  dialekter  åt¬ 
minstone  alternativt  böjas  som  »-stammar.  De  långstaviga  or¬ 
den  lämnar  jag  här  ur  räkningen  (t.  ex.  fg.  sprangr  m.  'bristning': 
isl.  sprengr,  nyg.  ad  f.  (?)  'ejder'  =  sv.  diall.  åd  :  isl.  cbÖy  f.,  m.  fl.). 

8.  Fg.  bult  m.  'planka'  =  nyg.  biul  m.  'trädstam;  planka; 
bål  (på  en  skjorta)’.  Ordet  böjes  i  isl.  som  i-stam  (Noreen  Aisl. 
Gr.3  §  377;  jfr  Olson  De  appell,  subst.  s.  283  f.)  men  synes  där¬ 
jämte  tidigt  ha  antagit  a-stamsböjning,  att  döma  av  de  a-omlj ud¬ 
da  formerna  isl.  bolr,  fsv.  bol  (pl.  -ar!).  I  gotländskan  kommer  a- 
omljudet  på  u  ej  till  synes,  om  det  nu  överhuvud  någonsin  har  in¬ 
trätt.  —  Detsamma  gäller 

9.  Nyg.  */  ö  r  m  u  n  :  formuij  m.  (?)  'försprång'.  Trots  den  av¬ 
vikande  stavelseförlängningen  —  man  skulle  vänta  *mn.jn  — , 
som  torde  bero  på  ställningen  i  andra  sammansättningsled,  är  väl 
-mun  identiskt  med  isl.  munr,  monr  m.  'skillnad',  fsv.  mon,  ä.  da. 
mon.  Jfr  Noreen  Aisl.  Gr3  §  378,  Olson  De  appell,  subst.  s.  533. 

10.  Nyg.  *lum:  lium  'ljud'  [dum  dovt  ljud  av  en  klocka 
på  långt  håll » Almqvist  Sv.  språkl.3  s.  439)  är  neutrum  ocli 
därför  ej  att  jämställa  med  det  som  i-stam  böjda  isl.  hlymr  m. 
Det  sistnämnda  ordet  antages  av  v.  Friesen  Xenia  Lideniana 
s.  238  vara  en  ursprunglig  m-stam. 

I  några  ursprungliga  esjos-  stammar  har  det  i  n.  a.  sg.  förekom¬ 
mande  stamslutet  -os  >  germ.  -az  förallmänligats.  Hithörande 
ord  visa  därför  ej  om  ljud. 

11.  Nyg.  sal:  s'd  m.  'sal,  förmak,  helgdagsrum’.  Ordet  bö¬ 
jes  i  isl.  som  i-stam,  i  fsv.  däremot  vanligen  som  a-stam  (Noreen 
Aisl.  Gr.3  §  378,  Archiv.  Gr.  §  383:4).*) 

12.  Nyg.  t  ad  'gödsel'  (Säve  Åkerns  sagor  s.  46  m.  fl.),  på 
mell.  Gotland  endast  levande  i  sms.  tagåta  f.  'gång  mellan  båsra¬ 
derna  i  ett  stall’.  Jfr  Karsten  Germanisch-finnische  Lehnwort- 
studien  s.  100.  —  Att  az-stadiet  alternativt  förallmänligats  även 
inom  de  långstaviga  es/os-stammarna  visas  t.  ex.  av  fg.  tröfir  n. 
=  nyg.  tråudar  n.  'gärdsle'.  Jfr  Karsten  a.  a.  s.  103  [Carlsson 
Le  Monde  Oriental  1918,  s.  237  ff .]. 

*)  I  nygutniskan  kan  det  möjligen  vara  ett  ungt  lån  från  fastlandet. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


NILS  CARLSSON 


16 

13.  Ktt  ord  som  kunde  vara  förtjänt  av  en  utförlig  diskussion 
är  nyg.  butj  f.  '(stort)  kar'.  Jag  nöjer  mig  här  med  några  korta 
anmärkningar.  Ordet  är  alldeles  identiskt  med  det  kända  isl. 
Boån,  namn  på  det  ena  av  de  tre  kar,  i  vilka  skaldemj ödet  förvara¬ 
des  (Snorri  Sturluson,  Edda,  udg.  av  F.  Jönsson,  s.  71).  Bodn 
oeh  dess  många  släktingar  (feng.  by  den,  fht.  butin,  butinna  m.  fl. 
ha  flerstädes  behandlats.  Torp  Gamalnorsk  ordavleiding  §  23:11  2 
anser  bodn  vara  ett  primärt  substantiv  på  -ina  (rättare  -ino. 
Torps  uppgift  att  ordet  skulle  vara  »inkjekyn»  är  felaktigt,  se 
beläggen  i  Egilssox- Jönsson  Lexicon  poeticum  s.  55).  Antag¬ 
ligen  stöder  han  sig  härvid  på  den  fornhögtyska  formen,  som  av 
Kluge  Etym.  Wbuch8  s.  79,  Fick  Vergl.  Wbuch  s.  275  (event.)  an¬ 
ses  vara  lån  från  mlat.  butina  (c  gr.  rr vzivrj),  och  på  den  finska 
lånordsformen  putina,  jfr  Setälä  Finn.-ugr.  Forschungen  XIII 
s.  431  o.  där  cit.  litt.  Den  omljudslösa  nygutniska  formen  vore  i 
så  fall  besvärande.  Emellertid  kan  Torps  antagande  knappast  va¬ 
ra  riktigt.  Den  isl.  formen  visar  med  sitt  a-omljudda  0  <  u,  att 
mellanvokalen  varit  a,  ej  i.  —  Ordet  är  säkert  germanskt  (jfr 
Falk-Torp  Etym.  Wbuch  art.  Botte)  och  har  talrika  anförvan¬ 
ter  runt  om  i  nordiska  dialekter.  Se  framför  allt  de  norska  dia¬ 
lektordböckerna! 

Nyg.  buij  —  isl.  boån  kan  därför  ej  anföras  som  bevis  mot  den 
här  framställda  hypotesen  om  det  gotländska  i-omljudet.  Som 
identiskt  med  namnet  på  det  berömda  skaldemj ödkaret  kan 
det  anspråkslösare  gotländska  ordet  emellertid  vara  värt  ett 
omnämnande. 


Yi  ha  redan  granskat  några  av  de  viktigaste  invändningarna 
mot  Pippings  hypotes.  De  framdragna  fallen  låta,  som  jag  tror, 
lätt  förklara  sig  på  annat  sätt  och  kunna  därför  ej  anses  bevisan¬ 
de.  Till  några  andra  motbevis  som  uppställts  får  jag  längre  fram 
tillfälle  att  komma  åter. 

Bland  det  redan  förut  behandlade  materialet  finnas  däremot  ett 
par  ord  som  måste  anses  vara  av  stort  intresse  för  frågan,  ehuru 
de  av  särskilda  anledningar  fått  nöja  sig  med  en  rätt  anspråkslös 
roll  under  diskussionen.  Det  är  de  forngutniska  r  y  gr  och  s  l  e  g  r. 
Det  förra  har  alltjämt  undantagslöst  omljud:  nyg.  rug  (m.).  slcig 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLjUDET 


17 


(ni.)  'slag’  förekommer  ännu  hos  Neogard1 *),  men  torde  väl  nu¬ 
mera  i  regeln  ha  ersatts  av  slng  n.*)  Däremot  lever  en  avledning 
kvar,  nämligen  verbet  stega  'slingra'  (om  hjul  som  ej  gå  rätt  fram: 
jault  stegar). 

Till  formen  rygr  ha  såvitt  jag  vet  endast  två  förklaringar  fram¬ 
ställts.  Söderberg  Forngutn.  ljudl.  §  3  mom.  c,  s.  11  anser  den 
omljudda  formen  visa,  att  stamvokalen  i  i  n.  a.  sg.  av  i-stammen 
stått  kvar  efter  i-omljudsperiodens  inträdande.  Denna  förklaring 
är  ju  uppenbart  en  tillfällig  nödfallsutväg.3)  Den  har  heller  icke 
godtagits  av  Tuneld,  som  i  Arkiv  XIX  s.  374  håller  före,  att 
i-omljudet  i  rygr  bör  förklaras  på  samma  sätt  som  i  de  isl.  glymr, 
gnyf>r  osv.,  d.  v.  s.  med  tillhjälp  av  Kocks  bekanta  ii?-omljuds- 
hypotes4).  Med  denna  förklaring  synes  Pipping  ha  låtit  sig  nöja, 
eftersom  han  i  Nya  gotl.  stud.  ej  återupptar  ordet  till  behand¬ 
ling.  Anmärkas  bör,  att  Pipping  ansluter  sig  till  iÄ-omljudshy- 
potesen,  som  han  emellertid  söker  ge  en  fonetiskt  mera  tilltalande 
gestaltning  än  den  Kock  själv  föreslagit  (Gotl.  stud.  s.  98  f.). 

Mot  tillämpningen  av  t7?-omljudshypotesen  på  ordet  rygr  kun¬ 
de  anmärkas,  att  den  förutsätter  ett  överväldigande  inflytande 
från  det  enda  kasus,  där  t7?-o  mljud  kunde  förekomma,  nämligen 
n.  sg.  Ser  man  saken  rent  matematiskt- abstrakt  borde  man  vän¬ 
ta  att  de  tre  oomljudda  kasus  snarare  än  det  isolerade  omljudda 
skulle  ha  utövat  det  avgörande  inflytandet  på  paradigmets  ge¬ 
staltning.  Emellertid  kan  det  givetvis  aldrig  a  priori  bestridas, 
att  ett  mindretal  former  eller,  som  här,  blott  en  enda  form  på 
grund  av  större  frekvens  kunnat  påverka  ett  till  numerären  över¬ 
lägset  antal.  Huruvida  detta  kan  sägas  ha  gällt  beträffande  para- 
digmet  rygr  må  lämnas  därhän.  Vi  komme  här  att  röra  oss  med 
sannolikhetskalkyler  av  alltför  ringa  bevisande  värde. 

Det  kan  dessutom  invändas,  att  oomljudda  former  faktiskt  äro 
belagda:  a.  sg.  rug  1  g.  i  Cod.  A,  g.  sg.  rugar  1  g  i  Cod.  B.  För  den 
här  förfäktade  uppfattningen  av  det  gotländska  i-omljudet  inne¬ 
bära  dessa  former  ingen  svårighet.  Såvida  de  ej  helt  enkelt  bero 

l)  »5  /  ä  g,  en  slag  o:  ett  slag.  tornsldg.  en  sldg  på  ryggen.  % 

*)  Möjligen  fortlever  dock  slag  som  biform  redan  från  gammal  tid,  jfr  nedan! 

*)  [I  Lunds  univ.  årsskr.  XXXVIII,  i,  nr  5,  s.  6  har  Söderberg  härlett  om¬ 
ljudet  i  nyg.  rygr  från  pl. -formerna.  Hj.  L.] 

4)  Senast  framställd  1  Uml.  u.  Brech.  S.  79  ff..  Sv.  ljudh.  III  s.  43  ff. 

Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII:  2 .  2 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


i8 


NILS  CARLSSON 


på  inflytande  från  fastlandsspråket  eller  danskan  —  det  senare 
ganska  sannolikt  beträffande  Cod.  B,  som  uppvisar  åtskilliga  da¬ 
nismer,  se  Pipping  Guta  lag  inl.  s.  XCII  —  låta  de  lätt  förklara 
sig  ur  ett  paradigm  med  ursprungligen  regelbunden  växling  mel¬ 
lan  omljudda  och  oomljudda  former.  Vi  lämna  emellertid  detta 
ord  och  vända  oss  i  stället  till  fg.  slegr 

Detta  ord  behandlas  av  Söderberg  (Fomgutn.  ljudl.  §  3  mom. 
c,  s.  9  f.),  som  förklarar  den  gotländska  formen  ur  en  växling  inom 
i-stamsparadigmet.  Med  denna  förklaring  kunde  man  emellertid 
ej  längre  räkna,  sedan  flera  forskare,  särskilt  Kock,  påvisat  skill¬ 
naden  i  omljudsbehandlingen  mellan  kort-  och  långstaviga  stam¬ 
mar.  Tuneld  (Arkiv  XIX  s.  374)  antager  därför  inflytande  dels 
från  den  i7?-omljudda  n.  sg.,  dels  från  de  omljudda  pluralformer¬ 
na  samt  påpekar  att  rotvokalen  i  slegr,  *sla$i-  dessutom  har  en 
palatal  konsonant  efter  sig,  som  ytterligare  kunnat  underlätta  om¬ 
ljudets  inträdande.  Med  slegr  jämför  han  sta  fr  ( stefr ),  där  ingen 
palatal  följde  och  där  huvudsakligen  (märk!)  oomljudda 
former  anträffats  (jfr  ovan  s.  14  not  1!). 

Nu  torde  slegr  och  stafr,  som  jag  strax  skall  visa,  ha  skilt  sig 
mer  än  i  denna  punkt  —  ehuru  på  ett  sätt  som  snarast  innebär 
en  lättnad  för  Tunelds  antagande.  Däremot  har  det  såvitt  jag 
vet  ej  hittills  blivit  påvisat,  att  en  palatal  konsonant  i  ställning 
framför  ett  bortfallet  i  haft  något  särskilt  muljerande  in¬ 
flytande  på  omljudsbehandlingen,  jfr  Wessén  I-omljud  och  vokal- 
synk.  s.  68.  I  så  fall  hade  man  nästan  bort  vänta,  att  företeelser  av 
samma  art  som  omljudet  i  fg*.  slegr  sporadiskt  skulle  uppträda  runt 
om  i  de  nordiska  dialekterna,  där  de  skulle  te  sig  som  undantag 
från  de  vanliga  omljudslagarna.  Men  gutniskans  slegr  står  alldeles 
isolerat,  liksom  rygr.  Även  antagandet  att  i-omljudet  kommit 
från  n.  sg.  jämte  n.  a.  pl.  synes  mig  föga  övertygande.  Numera  finns 
det  dock  som  nämnt  ett  bättre  stöd  för  Tunelds  uppfattning. 

För  några  år  sedan  har  Karsten  i  sitt  stora  arbete  Germanisch- 
finnische  Lehnwortstudien  (1915)  s.  99  som  det  synes  på  goda  grun¬ 
der  antagit,  att  fg.  slegr  liksom  isl.  slagr  m.  ~  slag  n.  osv.  går  till¬ 
baka  på  en  ursprunglig  es/os- stamsböjning:  *slajaz  —  *sla$ez~. 
Därmed  är  frågan  inne  på  ny  bog.  Är  Karstens  antagande  riktigt, 
skulle  det  ursprungliga  paradigmet  alltså  från  början  ha  haft  stam¬ 
formen  -az  i  n.  a.  sg.,  -ez-,  senare  -iz-  i  samtliga  övriga  kasus.  Un- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


19 


der  sådana  förhållanden  läte  den  Kockska  tÄ-omljudshypotesen 
utmärkt  tillämpa  sig  på  fg.  slegr:  omljudet  skulle  ju  då  ljudlags- 
enligt  inträda  i  g.  d.  sg.  samt  hela  pluralis.  Att  de  två  återstående 
kasus  lånat  formen  av  de  andra,  tre  gånger  så  talrika,  vore  ej  så 
märkvärdigt. 

Vi  ställas  här  på  allvar  ansikte  mot  ansikte  med  Kocks  hypo¬ 
tes,  för  vilken  és/os-stammamas  omljudsförhållanden  tydligtvis 
äro  den  bästa  tänkbara  prövostenen.  Håller  hypotesen  streck, 
borde  man  vänta,  att  omljudda  och  oomljudda  former  skola  för¬ 
dela  sig  ungefär  jämt  på  de  långstaviga,  resp.  kortstaviga  s-stam¬ 
marna. 

En  undersökning  visar  emellertid  att  detta  icke  är  förhållandet. 
Inom  de  långstaviga  es/os- stammarna  äro  former  med  och  utan 
omljud  tämligen  likformigt  fördelade:  isl.  kalfr,  lamb,  grand,  angr 
(jämte  fsv.  anger  n.  'andtäppa’),  skjör  (jämte  no.  och  sv.  diall. 
skjar,  skär{a)):  isl.  ddgr,  aåtr,  räfr,  belgr  (jfr  Setälä  Finn.-ugr. 
Forsch.  XIII  s.  420,  Karsten  anf.  arb.  s.  87)  osv.  Jämför  däremot 
de  kortstaviga  isl.  hvalr,  dagr,  salr,  slagr,  barr,  hugr,  draf,  tad  (Kar¬ 
sten  anf.  arb.  s.  100)  m.  fl.,  samtliga  utan  omljud.  (Hit  höra  möj¬ 
ligen  också  flugr  och  hlad,  varom  mera  nedan.)  De  enda  kort¬ 
staviga  med  omljud  som  skulle  kunna  komma  ifråga  vore  isl. 
fnykr  och-  rydr  (jfr  Olson  De  appell,  subst.  s.  309).  Emeller¬ 
tid  torde  de  knappast  vara  att  räkna  som  s-stammar:  fnykr  an¬ 
ses  av  v.  Friesen  (Xenia  Lideniana  s.  238)  vara  en  m-stam, 
likaså  rydr  (anf.  arb.  s.  240),  som  av  Karsten  dock  hålles  för 
?a-stam,  jfr  Setälä  anf.  arb.  s.  445. 

Tvärtemot  det  väntade  finna  vi  alltså,  att  i-omljudet  inom  es/os- 
stammarna  fördelar  sig  efter  de  gamla  kända  reglerna:  omljud, 
växlande  med  omljudslöshet,  hos  de  långstaviga  —  saknad  av  om¬ 
ljud  hos  de  kortstaviga.  Att  detta  förhållande  avgjort  talar  mot 
Kocks  ii?-omljudshypotes  har  redan  förut  påpekats  av  Lindroth 
IF  XXIX  s.  174,  Wessén  I-omljud  och  vokalsvnkope  i  fomväst- 
nordiskan  (Språkvet.  sällsk.  förh.  1916 — 18)  s.  67.  Det  är  ett  syn¬ 
nerligen  djärvt  antagande  att  för  samtliga  kortstaviga  eslos- stam¬ 
mar  —  ej  endast  hatr  och  barr,  se  Kock  Uml.  u.  Brech.  s.  80  —  för¬ 
utsätta  grundformer  med  den  ur  n.  a.  sg.  lösbrutna,  sedermera 
förallmänligade  suffixformen  -az. 

Mot  i7?-omljudshypotesen  ha  under  senare  år  allt  flera  invänd - 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


20 


NILS  CARLSSON 


ningar  framkommit.  De  omstridda  presensformerna  av  kortsta- 
viga  verb.  (isl.  kemr,  sefr),  som  varit  ett  av  hypotesens  starkaste 
stöd,  ha  nyligen  på  ett,  som  det  förefaller  mig,  fonetiskt  tilltalan¬ 
de  sätt  förklarats  av  Wessén  i  hans  nyss  nämnda  arbete,  likaså 
komparativerna  betr  i,  0/ri  och  pluralerna  dyrr,  hnetr.  Större  de¬ 
len  av  de  kortstaviga  maskulina  »i-stammarna »  med  omljud  (ty¬ 
pen  glymr)  anses  av  v.  Friesen  vara  ursprungliga  ju-stammar 
(Xen.  Lid.  s.  235  ff.);  jfr  även  Olson  De  appell,  subst.  s.  373 
ff.!  Som  en  tungt  vägande  invändning  mot  den  även  urljudfysio- 
logisk  synpunkt  ej  synnerligen  tilltalande  hypotesen  (se  Pipping 
Gotl.  stud.  s.  98  f.,  Wessén  anf.  arb.  s.  67  f.)  måste  räknas  det  nyss 
berörda  förhållandet  inom  s-stammarna.  Jag  tror  därför  att  man 
med  fog  kan  ställa  sig  avvisande  gentemot  Kocks  hypotes. 

Men  antager  man  ej  denna,  så  följer  därav,  att  ett  sådant  fall 
som  gotl.  rygr  kommer  att  stå  som  fullständigt  oförklarligt,  med 
mindre  man  sluter  sig  till  den  av  Pipping  uttalade  uppfattningen 
av  det  gotländska  t-omljudet.  Detsamma  gäller  om  några  hit¬ 
tills  ej  anförda  fall  av  omljud,  som  jag  här  skall  framlägga. 

1.  Nyg.  flyg:  flyg  m.  'galopp’.  Ordet  är,  så  vitt  jag  har  mig 
bekant,  spritt  över  hela  Gotland  under  denna  form.  Det  torde  nu¬ 
mera  endast  användas  i  den  speciella  betydelsen  'galopp,  fyrsprång 
r«vd_ ,  i«?rw,  t  flyg  'rida,  köra  i  galopp’.  Frasen  >  flyg  u  fte#  före¬ 
faller  vara  en  omstöpning  av  uttrycket  'i  flygande  fläng’  och  är 
väl  påverkad  av  riksspråket. 

Samma  betydelse  har  ordet  i  det  enda  äldre  belägg  jag  funnit: 

»Mäin  källing  bad  mi  räjdä 
I  hump  ['smågalopp']  u  flyg  til  di », 

(»Samtahl - angående  Bröllopet  i  Follingbo»,  1771,  utg. 

av  O.  V.  W[enner]sten,  Visby  1905,  s.  3).  —  Betydelsen  'galopp' 
torde  dock  vara  en  yngre  specialisering.  Den  ursprungliga  bety¬ 
delsen  framträder  tydligare  i  sms.  har- fly  g  'harens  tre  spår  i  snön’, 
ett  bomärke  (SÄVE  Åkerns  sagor  s.  16).  Här  kan  'galopp'  ej  gär¬ 
na  förutsättas  vara  den  äldre  betydelsen.  Märk,  att  de  nämnda 
spåren  (som  haren  sätter  under  sin  starkaste  fart,  sin  »flykt»)  på 
jägarspråk  kallas  flykt  -spår  (Nord.  Fam. -bok,  hare) ! 

Till  flyg  finnas  ett  par  avledningar:  adverbet  fam  fly  ges  'i  ga- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OM  LJUDET  •  21 

lopp'  (egentl.  väl  ’i  lika  hastig  fart’,  om  parhästar!  Sv.  Landsra. 
III: 2  s.  15  i4,  och  verbet  flyga  'galoppera'  (pret.  flygdn).  Den  sist¬ 
nämnda  bildningen  skola  vi  något  närmare  undersöka. 

Med  något  avvikande  betydelse  anföres  ordet  av  Neogakd: 
■>r  1  y  g  a,  volare.  heter  på  Gotlänsko  f langa.  Men  flyga  när  bes¬ 
tarna  om  wintren  i  djup  snjö  måste  taga  på  med  macht  och  hoppa 
igenom,  rida  i  jlugande  (felskr.  för  flygande)  renning  y.  i  fyrsprång. 

- I 'crclius  brukar  ock  ordet:  boskap  flögar  öB  gärdzgården. 

Så  ock  här:  hästen  flyger.»  Neogard  känner  alltså  ordet  i  två  be¬ 
tydelser:  1)  'taga  ett  galoppsteg’  (för  att  komma  upp  ur  snön), 
2)  'flöja'.  Den  sistnämnda  betydelsen  är  ännu  känd,  se  Wexner- 
sten  Bidrag  till  en  nygutnisk  ordbok  s.  71  'Flöja'  heter  i  Atlingbo 
fläng* 1,  alltså  samma  ord  som  motsvarar  rspr.  flyga. 

Nf.ogards  rent  formella  sammanställning  med  sv.  flöja  <  fsv. 
jlirjhia  (isl.  flcygja )  ligger  nära  till  hands,  men  kan  ej  upprätthål¬ 
las.  E11  fullkomlig  motsvarighet  är  däremot  ny  g.  fldjga  'driva 
(fisken  åt  eller  från  land)’  Säve  Havets  och  fiskarens  sagor  s. 
86  f.  Verbet  har  som  synes  samma  kausativa  betydelse  som  isl. 
flcygja. 

Nyg.  fly  ge.  måste  utgå  från  en  grundform  med  kort  vokal. 
Det  kan  emellertid  ej  vara  någon  gammal  ra-avledning  till  stam¬ 
men  *fluij-,  alldenstund  en  sådan  även  i  gotländskan  skulle  ha 
resulterat  i  *flyggia,  nyg.  *flyya  (jfr  fg.  Icggia,  nyg.  laga).  Ver¬ 
bet  måste  sålunda  vara  en  sen  avledning  till  sbst.  flyg,  bildad  på 
samma  sätt  som  t.  ex.  skritta :  skritt. 

Jag  vill  här  genast  bemöta  en  invändning  som  måhända  ligger 
nära  till  hands  att  göra,  nämligen  att  flyg  skulle  vara  en  sekundär 
abstraktbildning  till  ett  från  rspr.  (eller  danskan)  lånat  verb  fly¬ 
ga,  alltså  raka  motsatsen  till  vad  jag  här  antagit.  Som  stöd  för  ett 
lån  från  danskan  skulle  man  kunna  åberopa  t.  ex.  da.  Flyvc- 
rend  'et  overmaade  hurtigt  Rend  el.  Lob’,  eller  Flyvspring  'en  over- 
maade  hurtig  Riden;  fuld  Galop'  (Vid.  Selsk.  Ordb.  II  s.  115 
v.  Molbech  Da.  Ordb.2  sp.  517,  Daiil-Hammer  Da.  Ordb.  s.  189; 
fluspring  ds.  Kalkar  Ordb.). 

Detta  är  emellertid  alltför  vaga  jämförelsepunkter.  Att  sam¬ 
manställa  en  hastig  fart  överhuvud  med  (fågelns)  flykt  ligger  ju 
alltid  nära  till  hands.  Bildningar  som  Flyvercnd  osv*,  äro  så  att 
säga  självklara,  de  kunna  uppstå  var  som  helst  och  innebära  in- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


22 


NILS  CARLSSON 


genting  annat  än  en  tillfällig  jämförelse.  Av  större  vikt  är  den 
omständigheten,  att  själva  verbet  flyga  varken  i  sv.  eller  da. 
tycks  kunna  användas  i  betydelsen  'galoppera’  —  jag  bortser  na¬ 
turligtvis  från  uttryck  sådana  som  'hästen  (riktigt)  flyger 
fram’  osv.  Ännu  mindre  förekommer  flyga  i  de  mera  speciella 
betydelser  som  flyga  har  i  gotländskan.  Jag  erinrar  vidare  om 
sms.  har-flyg  med  dess  av  allt  att  döma  fullt  självständigt  utveck¬ 
lade  betydelse.  Det  är  heller  icke  tänkbart  att  verbet  flyga  i  dess 
vanliga  betydelse  lånats  och  sedermera  i  gotländskan  specia¬ 
liserats,  alldenstund  det  inhemska  verbet  flaijga  <  fg.  fliauga  allt¬ 
jämt  lever  med  friskt  liv  i  dialekten.  Då  sålunda  alla  skäl  tala  för 
en  fullt  autokton  utveckling  av  nyg.  flyg,  flyga,  torde  vi  tryggt 
kunna  lämna  möjligheten  av  lån  ur  räkningen. 

Vi  återvända  efter  detta  till  den  primära  bildningen,  nyg.  flyg. 
Ordet  är  givetvis  identiskt  med  isl.  flugr  m.  'Flyven,  Flugt,  hur¬ 
tig  Fait’;  nht.  Flug  m.  osv.  Det  isl.  ordet  har  den  neutrala  bifor¬ 
men  flug,  flog.  Vigfusson  Diet.  s.  162  v  anför  den  sistnämnda 
formen  som  uppslagsord,  men  anmärker:  »in  old  writers  usually, 
if  not  alwavs,  flugr,  m. »  I  yngre  isl.  liksom  genomgående  i  fsv. 
och  vanligen  i  moderna  nordiska  dialekter  har  den  neutrala  for¬ 
men  undanträngt  den  maskulina.  Blott  på  spridda  ställen  finnes 
den  senare  kvar,  t.  ex.  i  gotländskan  och  en  östsvensk  dialekt  (Yen- 
dell  Ordbok  s.  217  v.1)  I  ett  par  norska  bygdemål  synes  egendom¬ 
ligt  nog  även  en  feminin  biform  förekomma  (Ross). — Angå¬ 
ende  de  växlande  formerna  och  deras  ofta  intressanta  betydelse-  . 
skiftningar  hänvisar  jag  till  de  vanliga  ordböckerna. 

flugr  böjes  i  isl.  som  i-stam  (Noreen  Aisl.  Gr.3  §  378),  flug,  flog 

som  a-stam.  Den  sistnämnda  formen,  med  0  uppkommet  genom 

a-omljud,  visaratt  den  neutrala  biformen  är  av  gammalt  datum. 

•  • 

Aven  för  gotländskan  kunna  vi  ansätta  gnindformen 
Ordet  visar  i  gutniskan  det  väntade  i-omljudet.  Någon  pluralis 
har  det  väl  knappast  ägt,  och  n.  sg.  —  där  i/?-omljudet  skulle  upp¬ 
träda,  jfr  dock  strax  nedan  —  har  säkerligen  inte  varit  mycket  i 
bruk.  Omljudet  i  gotländskan  torde  således  vara  svårt  att  bort¬ 
förklara. 

Angående  den  intressanta  växlingen  mellan  stamformerna 

*flu 5 i - *flu^a-  se  v.  Bahder  Die  Verbalabstracta  s.  39  ff.,  Ce- 

')  Egtl.  Finl.  (flog). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


23 


dekschiöld  Studier  över  genusväxlingen  i  fornvästnordiska  och 
fornsvenska  s.  56  ff.,  Olson  De  appell,  subst.  s.  351  f.  (§  65.  1  b, 
anm.  1).  V.  Friesens  antagande,  att  flttgr  skulle  vara  en  gammal 
/»-stam  (Xen.  Lid.  s.  24S),  har  bemötts  av  Olson  Arkiv  XXXI 
s.  217,  De  appell,  subst.  s.  374  f.  och  torde  knappast  vara  riktigt. 
Det  bleve  i  så  fall  oförklarligt,  varför  gotländskan  ensamt  visar 
omljud  i  ett  ord,  där  /-omljudet  lj udlagsenligt  skulle  inträda  i 
—  troligen  —  alla  kasus. 

Däremot  finnes  det  en  annan  möjlighet  att  taga  i  betraktande. 
Det  är  långt  ifrån  osannolikt,  att  vi  här  ha  att  göra  med  en  ur¬ 
sprunglig  es/os- stam.  Växlingen  jlugr  m.  —  flug  n.  är  av  en  art 
som  ofta  karakteriserar  sådana  stammar.  Som  bekant  har  suf- 
fixet  -es,  -os,  germ.  -ez  (- iz ),  -az  sedan  urgammal  tid  använts  att 
bilda  ursprungligen  neutrala  abstrakta  ur  verbstammar  (rötter) , 
jfr  Olson  De  appell,  subst.  s.  543  och  där  cit.  litt.  Om  jlugr  vore 
s-stam  kunde  det  likväl  ej  vara  någon  så  synnerligen  gammal 
bildning,  alldenstund  det  visar  svagt  avljudsstadium  i  roten 
cs/os-stammarna  hade  normalt  rotbetoning  (Streitberg  Urg. 
Gram.  s.  213  f.). 

Med  antagande  av  en  böjning  *jluT)az,  *fl\n>cz-  skulle  vi  möjli¬ 
gen  också  kunna  få  en  tillfredsställande  formell  förklaring  till 
det  omtvistade  finska  ordet  lohi-käärmc  'drake',  vars  förled  av 
flere  förf.  ansetts  vara  identiskt  med  flug-  (jfr  isl.  flugdrekil),  se 
Setälä  FUF  XIII  s.  404  o.  där  cit.  litt.  Karsten  Germ. -finn. 
Lehnwst.  s.  186  ser  ingen  annan  utväg  än  att  förklara  det  gåtful¬ 
la  -h-  genom  dissimilation  och  folketymologisk  anknytning  till  or¬ 
det  lohi  'lax'.  Antaga  vi  däremot,  att  ordet  lånats  under  formen 
*fluz,iz-,  blir  den  finska  formen  fullt  regelbunden:  *loki(z)  >  lohi 
[k  >  h  i  början  av  urspr.  sluten  stavelse  enl.  speciellt  finska  ljud¬ 
lagar)  .  I  så  fall  vore  ordet  lånat  betydligt  tidigare  än  vad  man  an¬ 
nars  antagit.1) 

Av  intresse  är  det  att  nygutniskan  i  förleden  av  sammansätt¬ 
ningar  alltid  har  omljudslösa  former:  fliugr.ld  'revorm’,  -hngra 
'flyghavre’,  -mm  'flygrönn'.  Förhållandet  kan  uppfattas  på  fle- 

*)  Denna  förklaring  har  framställts  av  Fil.  kand.  F.  LiLJEHOLM,  som  även 
gjort  mig  uppmärksam  på  åtskilliga  detaljer  beträffande  vissa  finska  lånord,  till 
vilka  jag  längre  fram  återkommer.  —  Prof.  K.  B.  Wikiand  har  också,  efter  vad 
han  meddelat  mig,  funnit  förklaringen  möjlig. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


24 


NILS  CARLSSON 


ra  olika  sätt.  Antaga  vi  en  ursprunglig  s-stanisböjning  kan  flnjg- 
lätt  förklaras  ur  stamformen  *flu^az  —  under  det  att  fi.  lo/ii-  däre¬ 
mot  går  tillbaka  på  *flu-t,iz-.  Man  kan  också  tänka  sig  jlnjg- 
uppkommet  ur  *fluyi-,  kompositions-  och  stamform  till  ett  antin¬ 
gen  från  början  parallellt  eller  i  senare  tid  lösbrutet  o-neutrum. 
Jfr  växlingen  i  germ.  personnamn:  Daga-laifus:  Dagis-Uieus  (M. 
Schöni  eld,  Wörterbuch  der  altgerm.  Personen-  u.  Völkernamen 
s.  68.  70,  2Sj) .  En  tredje  möjlighet  är  den,  att  fltug-  helt  enkelt 
är  den  ljudlagsenligt  oomljudda  g.  sg.  *flu^aR  till  i-stammen 
1-  (vare  sig  nu  denna  är  ursprunglig  eller  sekundärt  uppkom¬ 
men  ur  en  äldre  s-stamsböjning)1).  Till  sist  kan  det  också  tänkas, 
att  t-stammen  tidigt  genom  analogi  från  fl-stammarna  al¬ 

ternativt  infört  stamformen  *flu^a-  i  första  snisled. 

Mellan  dessa  olika  möjligheter  vågar  jag  ej  fälla  något  avgörande. 
I  varje  fall  anser  jag  det  icke  troligt  att  fltug-  är  en  ljudlagsenlig 
fortsättning  av  kompositionsformen  *flu^i-,  som  säkerligen  skulle 
ha  resulterat  i  nyg.  flyg-  (jfr  nedan  s.  54  ff.)  på  samma  sätt  som  det 
osammansatta  ordet. 

2.  Nyg.  läd  m.  'plankskifte’  m.  m.  Detta  ord  förekommer 
i  flera  sinsemellan  något  avvikande  betydelser,  vilka  tillsammans 
ställa  dess  etvmologi  i  klar  dager: 

a)  Neogard  anför  kort  och  gott:  »I  ä  d  ,  an  läd  d:  plank-skiffte  ». 
Den  bifogade  artikelformen  ger  oss  den  värdefulla  upplysningen  att 
ordet  är  mask.  Vad  Neogard  menar  med  'plank-  skiffte’  är  ej 
fullt  klart.  Det  rimligaste  synes  vara  att  han  åsyftar  betydelsen 
'lag  i  en  plankstapel,  stapelbredd’,  eller  möjligen  helt  enkelt  'plank- 
stapel'.  I  den  förstnämnda  betydelsen  användes  ordet  feftd  ännu  i 
södra  Västergötland2).  Jfr  också  da.  Skifte  'hvert  enkelt  Lag  sten 
(i  et  Murvaerk)',  Pahl-Hammer  I  s.  237. 

b)  I  bröderna  SÄVES  ordsamlingar  upptages  ordet  på  flera  stäl¬ 
len3): 

*)  Detta  är  dock  mindre  sannolikt,  alldenstund  redan  de  äldre  språken  visa 
former  med  synkoperad  stamvokal:  isl.  jlugdreki,  fsv.  jloghdraki  osv. 

f)  Benäget  meddelande  av  hr  J.  A.  Linden,  Göteborg.  —  I  större  delar  av 
Yg.  har  skeftc  också  en  annan,  närstående  betydelse:  ’löst  upptimrad  vägg  av  isär- 
tagbart  virke’,  se  Rietz. 

3)  Enl.  meddelande  av  Rektor  G.  Daneu,  och  Doc.  H.  Geijkr,  Uppsala. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDF.T 


■25 

R.  625:3,  s.  41  (andra  pagineringen):  » Läd  a  inn  v.  —  inhägna 
med  'lådar' ,  räkka  —  eller  trodur-  1.  =  timmbnr-  1.  =  af 
tvaitar  o.  bräden». 

»Läd,  -cn,  m.  *  __  en  trodur-längd. » 

R.  325:4,  s.  12:  » Läda-täun ,  m.  ^  -*  ». 

Här  har  alltså  läd  betydelsen  'längd,  lag  av  trolor,  upplagda 
mellan  tvenne  störpar’.  En  gärdesgård,  uppförd  på  det  av  SÄVE 
angivna  sättet,  kallas  nu  vanligen  på  mell.  Gotland  rcktmjn  (:  n:kn 
m.  'läkt’).  Från  Atlingbo  har  jag  dock  även  uppgift  om  att  or¬ 
det  ladtaijn  förekommit1).  En  Vid-  eller  raktaun  är  av  mera  provi¬ 
sorisk  och  mindre  stabil  art  än  en  vanlig  taun.  Varje  avdelning 
mellan  två  bredvid  varandra  stående  störpar  utgör  nämligen  ett 
slags  led,  som  man  när  som  helst  kan  taga  upp  genom  att  lyfta  un¬ 
dan  de  löst  liggande  trolorna  (jfr  vg.  ske/le  hos  Rietz!).  Detta 
går  inte  med  en  vanlig  tun,  där  trolorna  ligga  bundna,  »i  beknip  •>, 
av  varandra. 

c)  Detta  torde  kunna  förklara  en*  tredje  betydelse  av  ordet 
läd,  varom  jag  i  andra  hand  fått  uppgift.  Jag  har  dock  ej  närmare 
kunnat  kontrollera  riktigheten  av  densamma.  På  Fårön  skall  or¬ 
det  kunna  brukas  i  betydelsen  ’1  e  d  ’.  Då  varje  läd  vid  behov 
kan  tjänstgöra  som  ett  led,  ligger  det  nära  till  hands  att  överföra 
den  förra  benämningen  även  till  andra  slag  av  led.  ?'gendoinligt 
nog  uppges  ordet  i  denna  betydelse  vara  neutru  m.  Om  detta 
är  riktigt,  torde  vi  antingen  ha  att  göra  med  en  verklig  neutral  bi¬ 
form  eller,  snarare,  med  en  kontaminationsform  av  Vjd  in.  och  det 
vanliga  lid  n.*)  ’led’. 

De  här  anförda  betydelserna  visa  med  säkerhet  att  läd  är  att  be¬ 
trakta  som  en  maskulin  biform  till  det  i  alla  nordiska  dialekter 
allmänna  lad  n.  <  *  hlada-  =  isl.  hlaå  n.,  da.  Lad,  sv.  no.  diall.  lad 
osv.,  vars  skiftande  betydelser  samtliga  utan  svårighet  låta  föra 
sig  tillbaka  till  den  allmännare  betydelsen  'något  uppstaplat,  ord¬ 
nat’,  se  de  vanliga  ordböckerna!  Ordet  är  så  gott  som  överallt  av 
neutralt  genus.  Även  från  (norra)  Gotland  anför  Rietz  ett  lad  11. 


*)  Det  enkla  ordet  läd  synes  ej  numera  vara  känt  i  socknen. 

*)  Något  närmare  etyinologiskt  samband  mellan  dessa  båda  ord  kan  det  inte 
vara  tal  om. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


26 


NILS  CARLSSON 


'laddning  (i  en  bössa),  skott',  alltså  en  sidoform,  inhemsk  eller 
möjligen  lånad,  till  läd  m. 

Nu  finna  vi  verkligen  i  flera  nordiska  språkarter  spår  av  en 
m  a  s  k  u  1  i  n  biform.  Så  vitt  jag  vet  ha  dessa  ej  hittills  satts  i 
samband  med  varandra.  De  mig  bekanta  fallen  äro  följande: 

a)  Isl.  hladr  m.  (F  r  i  t  z  n  e  r),  belagt  från  ett  enda  ställe 
(Mariusogur  105531):  »setr  annan  temsendann  a  J>ann  hlad,  sem 
hann  haföi  gert  öörum  megin  eldsins  til  Jmlikra  geröa,  en  heldr 
sjalfr  öörum  megum,  sn^r  nu  viö  ok  steikir. » 

Thorkelsson  Anmaerkninger  til  Joh.  Fritzners  Ordbog  s.  28 
anser  att  hlad  här  är  skrivfel  för  hlada,  a.  sg.  till  hladi  m.  Jfr 
också  Wessén  Zur  Geschichte  der  germ.  N-Deklination  s.  105  no¬ 
ten. 

b)  Fsv.  ladher  (jämte  det  vanligare  ladh)  i  sms.  kapu  laader  (Sö- 
derwall  Ordb.  I  s.  645)  'till  en  kåpa  hörande  galon  eller  bräm’; 
laf>?  Skånel.  »där  dock  laj)  an  möjligen  är  skrifvet  i  st.  f.  lafxB  an  » 
(SCHLYTER  GLOSS.  S."  386). 

c)  Några  fall  i  ä.  da.,  antecknade  av  Kalkar  Ordb.  II  s.  714: 
»at  hand  tilbage  afferdiger  skibitt  mctt  sin  lad»  (1584);  »samme 
kiobmand  vil  i  mod  skiberens  villie  fracte  skibet  offwer  sin  rettc 
lade  (?)  oc  maade»  (1561). 

Det  sista  exemplet  är  ovisst.  Formen  lade  skulle  kunna  mot¬ 
svara  isl.  hladi  m.,  men  kan  också  uppfattas  som  dittografi  efter 
det  strax  efteråt  följande  maade.  —  lad  i  det  första  exemplet  kan 
väl  inte  gärna  fattas  som  neutr.  p  1  u  r  .  ? 

d)  Från  sydsvenska  dialekter  (sk.,  bl.)  anför  Rietz  s.  387  a  or¬ 
det  läder  m.  pl.  'två  på  något  avstånd  med  varandra  hopfästade 
sparrar,  som  läggas  på  underredan  av  en  vagn,  då  man  forslar 
större  gråsten  eller  rundkärl’;  därav  stcnlädcr  m. 

Trots  den  avvikande  betydelsen  torde  väl  ordet  få  räknas  hit. 

90 

låder  kunde  gott  uppfattas  som  den  omljudda  pluralen  till  en  1- 
stam  *lad  (jfr  stad:  städer). 

I  Dalmålet  (Mora)  finnes  dessutom  en  feminin  biform 
l-ur  osv.  (betydelse  ??),  Noreen  Ordl.  över  dalm.  s.  no  f. 

Då  nyg.  Ifid  faktiskt  bevisar  existensen  av  en  sedan  gammalt 
växlande  maskulin  bilorm  till  den  allmännare  neutrala  stammen 
*hlada-,  är  jag  för  min  del  knappast  böjd  att  förklara  samtliga  de 
nyss  anförda,  låt  vara  svaga  resterna  av  en  motsvarande  stam- 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  COTI. ANDSKA  I-CMLJUDET 


27 


form  även  i  övriga  dialekter  som  rena  tillfälligheter,  felskrivnin¬ 
gar  o.  dyl.  Att  den  neutrala  formen  nästan  alldeles  trängt  undan 
den  maskulina  har  ett  fullkomligt  motstycke  i  förhållandet  mellan 
de  nedan  behandlade  *sudr  (=  ags.  svde  m.)  och  sud  ( sod ).  Jfr 

även  de  nyss  omtalade  flugr  :  jlug,  där  beläggen  för  den  i  äldre 

* 

tid  kvarlevande  maskulina  formen  likväl  äro  talrikare. 

För  det  gotländska  läd  torde  vi  kunna  närmast  ställa  upp  grund¬ 
formen  *hladi-1).  Mot  samma  ursprung  pekar  också  som  nämnt 
svdsv.  ( *lad ?:)  läder  m.  pl.  —  Ännu  mera  tilltalande  vore  det  må¬ 
hända  att  fatta  samtliga  former,  alltså  även  is],  hlad  och  dess  mot¬ 
svarigheter,  som  framgångna  ur  en  ursprunglig  esjos- stamsböj¬ 
ning:  *hlaf>az  —  *hlaj)iz-.  Jfr  *sla $<?-:  *slay-  <  *sla^az,  -fr-!  An¬ 
tagandet  göres  i  någon  mån  troligt  redan  genom  den  karakteris¬ 
tiska  yngre  stamväxlingen  och  stödes  kanske  också  av  den  om¬ 
ständigheten,  att  flera  närstående  avledningar  visa  ett  karakte¬ 
ristiskt  s  i  suffixet:  flit.  (h)last  (nht.  Last),  ags.  hlcest  osv.  <  germ. 
*hlaj)sta-,  *hla/>sli-  (Kluge  Etym.  Wbuch8  s.  274  b,  Falk- 
Torp  Et.  Wbuch  I  s.  625);  fvn.  hlad  sia  f.  'loading,  lading  of  a 
ship’a)  (Jöpsbok,  se  gloss.  till  NGL).  Isl.  hlass  n.,  sv.  lass  brukar 
ju  allmänt  fattas  som  ett  fo-particip  till  stammen  *hlaf>-  :  ieu. 
*qlat-to-,  men  kan  lika  väl  återgå  på  en  s-stamsutvidgning,  ieu. 
*qlat-s-o-  (jfr  Kltoe  Urgermanisch  §  6 2  b,  a)  av  samma  typ  som 
isl.  hants  n.  'skal,  bolster’  <  *ham-s-a-  till  s-stammen  liamr  m., 
jfr  Hellquist  Bidrag  s.  77  not  4  (78),  Torp  Ordavl.  §  46.  Man 
borde  nästan  vänta  sig  att  ett  /o-particip  till  en  så  vida  spridd 
ordstam  som  hlaf>-  skulle  vara  representerat  ej  blott  på  nordisk 
botten  —  jfr  materialsamlingen  i  Olsons  De  appell,  subst.  s.  546 

ff.!3) 

*)  Jfr  ehuru  med  avljud  samt  växling  av  den  stainslutande  konsonanten,  ryska 
K.(a;i6  f.  (i-starn  eller  urspr.  s-stam)  Xadung,  Fracht1  <  ieu.  *gl(’,d(h)i(8)-:  isl. 
k!ad(K  klasti  'sätta,  ställa,  lägga’;  Bernekkr  Slav.  etym.  Wbuch  I  s.  507,  Fai.k- 
Torp  Et.  Wbuch  I  s.  61G  s.  v.  Lad  (den  av  F.-T.  uppställda  grundformen  *kladh- 
är  felaktig,  alldenstund  slav.  a  <  ieu.  ä9  ej  !). 

2)  Jfr  HEELQUIST  Bidrag  t.  läran  om  den  nord.  nominalbildn.  s.  86. 

3)  Skulle  cj  för  resten  ett  i  ygre  tid  bildat  germ.  *hlafi-sa-  kunna  resultera  i 
*hlassa-P  En  parallell  till  denna  ljudutveckling  erbjuder  möjligen  isl.  skass  n. 
,jättinna,.om  man  med  Kögei.  1'BB  VII  s.  176  sammanställer  detta  med  got.  ska- 
f)is  osv  Grundform  i  sä  fall  +$haf)sa-.  Den  stundom  förekommande  stavningen 
skars  kan  väl  bero  pä  ♦uppnormaliscring *,  jfr  Norken  Aisl.  gr.3  §  262  anm.  3. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


2S 


NILS  CARLSSON 


Jag  vill  till  sist  påpeka,  att  flera  finsk  -  ugriska  språk 
uppvisa  bildningar  till  den  från  germanskan  med  säkerhet  lånade 
stammen  *hlaj>-x),  som  komplett  motsvara  den  hypotetiskt  upp¬ 
ställda  es/os- stammen  *hlaf>es-:  fi.  ladc  g.  latcen  (<  *latezcn )  'rad, 
varv,  något  radat,  uppstaplat,  förfärdigat’,  Lönnrot  Finsk- 
svenskt  lexikon  I  s.  872;  estn.  ladc  ( lac ,  ladcm)  g.  lademc  'Ausge- 
breitetes,  Schieht’  etc.,  Wiedf.mann  Ehstnisch-deutsches  Wbuch 
II  sp.  440.  Såvitt  jag  vet  ha  dessa  ord  ej  hittills  direkt  samman¬ 
ställts  med  någon  germansk  stamform. 

Bevisande  kraft  äga  emellertid  ej  dessa  finska  former,  allden- 
stund  de  —  visserligen  med  den  från  germanska  lånade  stammen 
som  underlag  —  även  kunna  vara  bildade  på  finsk  botten.  Så¬ 
som  prof.  K.  B.  Wiklund  haft  vänligheten  att  påpeka  för  mig,  är 
suffixet  -c  som  verbalsubstantivbildande  alltjämt  produktivt  i 
finskan.  Han  anser  därför  inga  tvingande  skäl  föreligga  för  anta¬ 
gandet  av  direkt  lån  från  någon  germansk  form. 

Även  nyg.  låd  är  alltså  ett  starkt  bevis  för  riktigheten  av  Pip- 
pings  hypotes,  i  all  synnerhet  om  man  antager  att  övergången  till 
f-stamsböjning  skett  redan  före  omljudstiden.  För  den  som  ej  hyl¬ 
lar  Kocks  i7?-omljudslära  torde  detta  fall  under  alla  omständig¬ 
heter  vara  övertygande. 


3.  Nyg.  syd,  s  11  d  'spad'.  De  gotländska  verbalsubstanti¬ 
ven  till  stammen  *sud-  fciete  en  rik  formväxling.  Följande  for¬ 
mer  äro  säkert  bestyrkta  : 

a)  sud  n  'spad,  utkokt  saft'  Rietz  s.  569  b,  SÄVE  R.  625:1  s.  90 
(Lau),  R.  625:3  s.  30,  a.  p.  s.  126,  R.  625:9  s.  75  (Fårö,  Rone,  Vam- 
lingbo),  kyl-sud  n.  R.  624  s.  116,  fisksudcl  HS  s.  20. 

b)  sud  m.  'spad':  ki/tsudn,  fisksudn  Klintberg  Laumålet  s.  35, 

(Till  betydelsen  kunde  jämföras  isl.  skrimsl  'skrämsel:  t  r  o  1  \\  nsv.  olycka,  använt 
om  olycksbringande  kvinna’  —  som  jag  minns  mig  ha  sett,  fast  jag  ej  erinrar  mig 
var  —  m.  fl.)  Jfr  emellertid  Hellquist  Bidrag  s.  78. 

*)  Påvisat  betr.  fi.  lato,  sv. -lapska  lado  horreum'  <  germ.  *hladön  (sv.  lada ) 
redan  av  THOMSKN  Den  got.  sprogklasses  indflydelsc  s.  43,93,  128.  Jfr  SETÄLÄ 
FUF  XIII  s.  400.  —  Även  verbet  fi.  latoa  ladoti  rada.  uppstapla'  innehåller  tyd¬ 
ligen  samma  stam. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET  2<) 

39,  Säve  R.  625:9  s.  ii 7,  625:1  s.  90  (L,au);  stud  m.  Hafdhem 
(e.  u.).1) 

c)  syd  m.:  syd  1)  'spad'  (p-xrpyd,  fuksyd)  Atlingbo  (e.  u.);  2)  ’mat 
(under  kokning)  i  grytan’  Säve  R.  625:4  s.  24  (Fleringe,  Fårö);  3) 
’där  i  en  kokande  gryta  varest  är  varmast  och  där  det  kokar  (vanl. 
vid  en  brädd)’  Säve  R.  625:3  a.  p.  s.  57;  4)  sus  före  regnet!  (sydty) 
R.  625:7  s.  68  (Fårön). 

d)  syd  n.  'barngnäll,  jämmer’  (även  paud  n.)  Hafdhem  (e.  u.). 

Det  sistnämnda  ordet  är  uppenbart  ett  sekundärt  verbalsub¬ 
stantiv  av  känd,  även  i  gotl.  allmän,  typ,  till  verbet  sydn,  som  i 
Hafdhem  betyder  'gnälla,  jämra  sig’2). 

Med  dessa  ord  äro  följande  verb  att  sammanhålla: 

a)  fauda  1)  'koka,  sjuda'  (?  Säve  De  starka  verben  i  dalskau 
och  gotländskan  upptar  si  au  d  a,  -ur  ;  saud  ;  s  u  d  u  ,  -  i,  men 
anger  ej  betydelsen);  2)  'gå  och  jämra  sig,  gnälla,  puttra'  (i  Atling¬ 
bo  användes  verbet  numera  endast  i  denna  överförda  betydelse). 

b)  syda  sv.  vb.  i)’koka’  (så  i  Atlingbo);  2)  'gnälla' osv.  (Hafdhem). 

Ur  denna  materialsamling,  vars  ofullständighet  jag  gärna  er¬ 
känner,  kan  syd  n.  'gnäll,  jämmer’  genast  utmönstras,  se  ovan; 
jfr  sjaud  n!  Hur  skall  förhållandet  mellan  de  övriga  formerna 
uppfattas? 

Vad  formen  syd  angår  är  det  kanske  ej  alldeles  uteslutet,  att 
den  kan  vara  en  yngre  bildning  till  verbet  syda,  här  i  betydelsen 
'koka',  syda  i  sin  tur  kunde  väl  utgå  från  ett  *sudmn  (jfr  t.  ex. 
isl.  svedja  'halka':  svad  n.  'halka',  Torp  Gamalnorsk  ordavleiding 
s.  LXVIII).  Till  betydelsen  är  det  möjligen  påverkat  av  da.  sydc. 
—  Jag  tror  emellertid,  att  även  en  annan  förklaring  till  syd  och 
dess  biformer  vore  tänkbar. 

Till  en  början  förtjänar  det  framhållas  att  gotländskan  här  över¬ 
huvud  uppvisar  m  a  s  k  u  1  i  n  a  former.  Sådana  äro  så  vitt  jag 
vet  ej  för  övrigt  kända  i  nordiska  dialekter,' där  i  stället  de  n  e  u- 

4>* - 

l)  Lektor  M.  Klintberg  har  benäget  meddelat  mig  att  Sfjd  m.  är  den  enda 
form  han  för  sin  del  känner.  I  Hafdhem  är  den  allenarådande,  liksom  i  Lau. 
Emellertid  brukas  ej  sms.  kyt~  ktftspnd').  endast  pKrgnjd  'potatisspad’  (alltså 

endast  om  vatten,  vari  något  kokar,  ej  fett!). 

l)  I  Atlingbo  har  8lfd&  betydelsen  ‘koka’,  under  det  att  §audA  betyder  'gnälla 
osv. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


30 


NILS  CARLSSON 


trala  äro  så  mycket  vanligare.1)  De  västgermanska  språken 
ha  däremot  maskuliner:  ags.  sydc,  fht.  sut  (och  femininer:  mit.  so¬ 
de,  holl.  zode,  zoo,  zooi).  —  syd  kunde  tänkas  som  representerande 
stamformen  *suåi-  (=  ags.  syde),  under  det  att  sud  n.  ginge  tillba¬ 
ka  på  *suåa-  (=isl.  sod,  sv.  no.  diall.  sod,  säd  osv.).  end  m.  skulle 
då  kunna  vara  en  kontaminationsform  mellan  de  båda  nämnda, 
vare  sig  nu  denna  sammanblandning  ägt  rum  redan  i  förlitterär 
tid  eller  senare. 

Jag  vågar  dock  ej  bestämt  hålla  på  denna  uppfattning,  som 
likväl  ej  synes  mig  vara  alldeles  orimlig.  Forngutniskan  läm¬ 
nar  tyvärr  ingen  hjälp.  Det  enda  belägget  sufinautar  nom.  pl.  'offer¬ 
kamrater'  i  Gutasagan  ger  ingen  rättledning,  då  det  är  omöjligt 
att  avgöra  vilken  stamform  som  föreligger. 

En  utjämning  i  motsatt  riktning  kunde  man  vara  frestad  att  se 
i  nyg.  bryt  n.  (?)  i)  'huvudbry;  svårt  arbete',  2)  'bråk,  tumult’ 
(?  Wennersten  Nygutn.  ordb.  s.  37  a),  som  väl  är  att  samman¬ 
hålla  med  no.  diall.  brot  n.,  bl.  a.  betydande  'Bulder,  Larm,  Stoi’ 
(Aasen,  Ross).  Jfr  också  nyg.  bryt-tun  jämte  brut-tun  (Säve 
Åkerns  sagor  s.  6,19)  till  verbet  bryta  in  'inhägna'  (ib.  s.  6,  jfr 
Wennersten).  bryt  n.  skulle  möjligen  kunna  fattas  som  en 
kontaminationsform  mellan  *bryt  m.  och  brut  n.  (jfr  brut-tun\). 
Men  även  no.  diall.  (Sdmore,  Valdres)  synas  ha  omljudda  former, 
och  det  är  väl  därför  osäkert  vilken  stamform  som  bör  ansättas 
(m-stam?). 

Detsamma  gäller  växlingen  f  lut  ~  flyt :  (fiska)  pa  flut  SX- 
ve  Havets  sagor  s.  57  o.  flerst.,  men  flyt  'grund'  (n.?)  s.  28,  Flytarna 
(gmnd,  rev  vid  Grötlingboudd)  s.  41.  Det  sistnämnda  ordet  är 
kanske  plur.  av  flyta  f.  (jfr  Flytu,  ett  fiskegrund,  SÄVE  a.  a.  s.  40 
not  3)? 

Anm.  1.  Nyg.  h  ä  g  g  u  m  ä  adv.  'tämligen'. 

I  ordlistan  till  sin  Gautau-Minning  upptar  Neogard  ett  got¬ 
ländskt  adverb,  som  numera  såvitt  jag  vet  har  kommit  ur  bruk: 
»A  ä  g  gum  ä  .  hä  jär  häggumä  langt  c:  temmeligit  långt,  häggu- 

‘)  Vg.,  ög.  8öd,  8ö  m.  'sjudning,  kokning,  uppkok',  norrl.  lcok-8Ö  'kokhett 
vatten  eller  annan  vätska*  (Rietz  s.  569  b)  saknar  jag  möjligheter  att  bedö¬ 
ma.  Det  framgår  ej  med  tydlighet  av  Rietz*  stavning  vilket  uttal  dessa  for¬ 
mer  ha.  De  kunna  tänkas  representera  såväl  urnord.  au  som  u .  ö  (det  se¬ 
nare  säkert  i  vg.  osv.  sh  n.  *spad’). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


3i 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 

mä  litä  c:  temnieligit  litet,  bruks  här  åfta. »  Även  Ihre,  som  väl 
fått  uppgiften  från  Neogard,  anför  ordet  i  sitt  dialektlexikon 
(1766)  såsom  gotländskt  och  citerar  Neogards  första  exempel: 
håggumä  långt  (fel  för  langt).  Till  sist  förekommer  håggumä  också 
i  Almqvists  gotländska  ordlista  (Sv.  språkl.*  s.  430).  Det  är  möj¬ 
ligt  att  A.  endast  skrivit  av  Ihre.  Emellertid  brukar  han  i  liknan¬ 
de  fall  sätta  ut  Ihres  namn;  och  då  detta  saknas  är  det  ju  möjligt 
att  uppgiften  verkligen  är  lämnad  av  C.  Säve,  A-s  egentlige  sages¬ 
man.  —  Då  Neogard  uttryckligen  framhåller  att  ordet  är  myc¬ 
ket  vanligt,  finnes  det  naturligtvis  inga  skäl  att  betvivla  riktighe¬ 
ten  av  hans  uppgift. 

Ordet  ser  besynnerligt  ut.  Neogard  har  själv  frestat  en  etymo- 
logi,  som  vid  första  påseendet  ser  rätt  lyckad  ut:  »The  gamle  hafwa 
samma  ord,  hägoni  (felskr.),  heigoma  [dvs.  isl.  hégömi,  fsv.  Yicegh- 
ome ];  men  i  en  annan  mening:  fåfengt,  fåfengia ».  Trots  den  onek- 
liga  formella  likheten  torde  sammanställningen  likväl  knappast 
vara  möjlig.  Betydelseolikheten  lägger  alltför  stora  hinder  i  vä¬ 
gen.  Såvitt  jag  vet  kunna  de  isl.  och  fsv.  orden  icke  brukas  till¬ 
närmelsevis  på  sådant  sätt  som  håggumä.  Vi  torde  därför  få  se  oss 
om  efter  en  annan  etymologi. 

Man  skulle  då  kunna  tänka  sig  ett  samband  med  no.  diall.  u- 
hegdom  'uordentlig;  overordentlig’  (Ross),  fsv.  öheegdhom  'ohejdat, 
tygellöst’  (en  gång  hos  Birgitta)1)  och  med  dessa  ytterligare  sam¬ 
manställa  det  säkert  besläktade  nyg.  i  ohägg  'utomordentligt', 
som  anföres  av  Rietz  och  Almqvist. 

Här  torde  emellertid  svårigheter  av  rent  formell  art  möta  oss. 
Som  bekant  visar  förbindelsen  -gd-  värden  i  in-  eller  slutljud  nå¬ 
gon  tendens  till  förändring  i  gotländskan  (påpekat  bl.  a.  av 
Lundell  De  svenska  folkmålens  frändskaper  s.  15)  :  sagda  'sa¬ 
de'2),  natgdar  'nöjd';  lagd  f.  (?)  'veck',  slygd  'slöjd'  (Noreen  Fåröm. 
§  64),  häggd  f.  'sparsamhet,  måtta’  (Rietz  s.  234  b)  osv.  Med  stöd 
av  detta  faktum  är  jag  böjd  att  betvivla  riktigheten  av  Rietz’  o- 


J)  »J  ak  vtlagdhe  runlica  värlz  godz  ok  fortäradhe  ohågdhom%  (Söderwall). 
f)  Man  kan  knappast  invända  att  gd  här  bevarats  på  grund  av  tsystemtvång  •. 
I  ett  verb  av  så  ytterst  aUdagiig  frekvens  spelar  det  analogiska  inflytandet  mindre 
roll  än  i  andra  fall:  jfr  rspr.  8C2](T-  8Q-  sakt !  —  En  annan  sak  är,  att  a  i  8Cgdn 
beror  på  redan  förlitterär  analogisk  utjämning  efter  den  överväldigande  verb¬ 
gruppen  med  preteritivokalen  =  presens  vokalen;  jfr  nedan. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


32 


NILS  CARLSSON 


hägg.  Än  mindre  sannolikt  är  det  att  gd  skulle  ha  utvecklats  till 
gg  intervokaliskt.  Detta  talar  enligt  min  mening  starkt  emot  den¬ 
na  ur  betydelsesynpunkt  rätt  tilltalande  etymologi. 

Att  häggumä  är  en  adverbiellt  brukad  d.  pl.  till  något  substantiv 
är  att  förmoda,  ehuru  det  extra  påhängda  -ä  i  förstone  synes  att 
bereda  svårigheter.  Jag  tror  att  följande  sammanställning  skall 
kunna  försvaras,  om  den  än  icke  kan  göra  anspråk  på  absolut  sä- 
kerliet: 

I).  pl.  av  isl.  hagr  m.  brukas  stundom  adverbiellt,  antingen  en¬ 
sam  eller  i  förbindelse  med  prep.  at,  i  betydelsen  'paa  saadan  Maa- 
de  som  det  bor  vaere,  at  man  derved  maa  vaere  tilfreds’  (Fritzner) 

:  »  eigi  skiptir  pat  h  ö  g  u  m  til,  at  Hunröör,  göör  drengr,  skal  ve- 
ra  félauss  voröinn*  (Vatnsdoelasaga  k.  47,  Vigfusson-Möbius 
Fornsögur  s.  79:31),  »eigi  hefir  hér  a  t  h  ö  g  u  m  verit  til  skipt, 
g6ör  drengr  er  meiddr  en  manntylan  lifir»  (ib.  s.  99:6)  osv.  Jfr  be¬ 
tydelsen  av  hagliga  adv.  En  parallell  betydelseutveckling  före¬ 
ligger  i  nsv.  passligl  :  'i  lag,  till  pass,  nöjaktigt’  >  'tämligen,  gan¬ 
ska’. 

Häggumä  låter  sålunda  ur  betydelsesynpunkt  väl  förklara  sig 
som  d.  pl.  av  ett  fg.  *hegr  (<  *hay-)  =  isl.  hagr.  Ej  heller  tror 
jag  att  sammanställningen  skall  bereda  allvarligare  formella  svå¬ 
righeter.  Det  långa  gg  faller  först  i  ögonen  som  en  oväntad  avvi¬ 
kelse.  Man  borde  snarare  vänta  *häg-  med  förlängd  vokal.  Den 
ovanliga  stavelseutvecklingen  torde  dock  gott  kunna  bero  på  or¬ 
dets  användning  i  svagtonig  ställning.  På  samma  sätt  är  jag 
böjd  att  förklara  t.  ex.  nyg.  htfla  'hölja’  (jfr  enla  <  selia  m.  fl.!)  i 
motsats  till  mtfila  f.  <  *mylja.  Verbet  användes  huvudsakligen  i 
förbindelse  med  det  starkt  betonade  adverbet  tfvar  'över'  och  har 
därför  undandragit  sig  de  vanliga  reglerna  för  stavelseförlängnin¬ 
gen.1)  Jfr  också  den  avvikande  diftongutvecklingen  i  adverbet 
l'jlt  'tämligen,  rätt  så’  —  måhända  direkt  arvtagare  efter  häggu¬ 
mä'.  —  =  fåröm.  latli  'någorlunda'  <  da.  leilig  (Noreen  Fåröm. 
§125).  —  För  övrigt  är  det  ej  ens  säkert  att  Neogards  stavning 
överhuvud  avser  att  återge  ett  uttal  med  verklig  konsonantlängd. 

l)  Denna  förklaring  anser  jag  sannolikare  är  den  av  Noreen  Fåröm.  §  146  a 
framställda,  enligt  vilken  hf/lu  (Fårömålets  form)  skulle  bero  på  d  a  n  s  k  t  infly¬ 
tande.  Flera  andra  verb  med  avvikande  stavelsebehandling  tala  nämligen  för 
riktigheten  av  mitt  antagande. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET  33 

Möjligen  innebär  skrivningen  endast  att  vokalen  i  det  svagtonigt 
använda  ordet  ej  haft  normal  längd. 

Återstår  att  förklara  ändeisen  -ä.  Jag  har  ej  lyckats  finna  nå¬ 
gon  motsvarighet  till  att  adverbiellt  använda  dativer  sättas  i  be¬ 
stämd  form,  och  Neogards  uppgift,  att  ändeisen  -umä  of¬ 
ta  brukar  användas  »besynnerliga  in  ablativo  plur.,  tå  man  talar 
definite *l),  hjälper  oss  sålunda  knappast  i  detta  fall.  En  annan  för¬ 
klaring  synes  mig  därför  antagligare,  -ä  kan  här  helt  enkelt  vara 
den  vanliga  adverbändelsen  -a,  påhängd  ad  verbet  *häg(g)um 
och  efter  vanliga  regler  utvecklad  till  ä  (a)2).  Att  en  extraändel- 
se  sålunda  lägges  till  adverb  är  ingalunda  sällsynt,  jfr  fsv.  llker- 
vist  (Noreen  Aschw.  Gr.  §  470  anm.  10),  nsv.  straxt,  vulg.  även 
gratist,  precist  m.  fl.8) 

Märkvärdigt  nog  ser  det  ut  som  om  i  ett  annat  fall  inte  bara  än¬ 
deisen  -a  utan  även  dativändelsen  -um  lagts  till  ett  adverb,  som 
redan  fönit  var  försett  med  ändelse.  Neogard4)  anför  ett  » a  l  - 
surna,  är  en  particul,  som  myket  bruks,  när  man  med  eftertryck 
wil  antyda  meningen,  jag  wet  intet  huru  thet  kan  gifwas  på  Swen- 
sko.  Han  slogen  i  pannu,  så  han  styrta  alsumä.  Dair  slogo  med 
all  macht  pa  Heliodorum,  så  han  alsumä  saig  nider  til  jordi. »  Det 
är  väl  här  helt  enkelt  ad  verbet  alls 8),  som  försetts  med  inte  mind¬ 
re  än  två  nya  ändelser,  var  för  sig  adverbbildande.  Huru¬ 
vida  dessa  ändelser  en  för  en  eller  båda  på  en  gång  lagts  till  alls, 


*)  Neogard  förklarar  detta  -umä  alldeles  riktigt:  fOch  lärer  intet  annat  wara 
än  then  Swenska  endelsen  omen .  Prestomen.  etc. » 

Ä)  Utom  i  Fåröm&let,  Noreen  a.  a.  §  iii.  —  Utvecklingen  a  >  d  hade  med  sä¬ 
kerhet  genomförts  på  Neogards  tid,  då  Spegel:  Rud.  gothl.  1683  anför  en  hel 
mängd  ord  med  t  istf .  a :  betse,  nauge  sig  m.  fl.  Neogards  skrivningar  med  a  i  inf.  av 
verb  torde  därför  icke  återge  det  verkliga  uttalet.  I  detta  fall  har  skrivningen 
raed  d  säkert  framkallats  av  förf:s  obekantskap  med  ordets  härledning.  Möjligen 
har  Neogard  också  associerat  -umä  med  det  omnämnda  umä  <  umen. 

•)  [I  ett  senare  tillägg  jämför  förf.  nyg.  fläckume  'fläckvis*  <  'fläckuma  enligt 
Säves  ms.  i  UB  R.  624:69,  skånskt  jenoma  t.  ex.  han  va  sd  jenoma  fliti  enl. 
meddelande  av  »fkn  Raab»  och  hall.  jönuma  t.  ex.  jönuma  lang  'riktigt  lång', 
påpekat  av  mig  efter  J.  Kalén  Ordbok  över  Fageredsraålet.  —  B.  Hn.] 

4)  Även  Almqvist  Sv.  Språkl.*  s.  413. 

&)  I  en  för  det  nuvarande  språkbruket  avvikande  betydelse  'alldeles,  helt  och 
hållet'.  Samma  användning  har  alls  t.  cx.  i  Håvamål  str.  69:  »Erat  maör  allz 
vesall,  J>ött  hann  sé  illa  heill.t 

Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII :  2.  3 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


34 


NILS  CARLSSON 


lämnar  jag  därhän.  I  varje  fall  erbjuder  alsuniä  med  sitt  påhäng¬ 
da  -a  en  parallell  till  håggumä. 

Är  denna  etymologi  riktig,  skulle  vi  till  de  redan  förut  behand¬ 
lade  t-stammama  med  omljud  kunna  lägga  ett  nyg.  *håg  <  fg. 
*hegr.  —  Jfr  även  nedan  s  54. 

4»»k.  2.  Finska  pale  —  nyg.  Bål  (bal).  [Med  avseende 
på  detta  ord  hänvisas  nu  till  N.  Carlssons  uppsats  »Ett  par  bidrag 
till  kännedomen  om  de  germanska  lånorden  i  finskan»  1.  och  2. 
i  Le  monde  oriental  1918,  s.  240  ff.l 


Substantiv,  avledda  medelst  suffixet  -ilön. 

Till  denna  grupp  hänför  Tuneld  Arkiv  XXI  s.  380  f.  (385)  ett 
ord,  vilket  av  honom  betraktas  som  en  svår  stötesten  för  Pippings 
hypotes.  Jfr  även  Kock  Sv.  ljudh.  III  s.  39.  Jag  behandlar  det 
därför  först. 

Ordet  ifråga  är  nyg.  matfatla  'matskräppa'.  Så  anföres 
det  i  ordlistan  till  Neogards  Gautau-Minning.  Till  detta  belägg 
fogar  jag  ett  par  andra: 

Spegel  Rudera  gothlandica  (1683):  i>Matfatlo,  en  liftröya»  (Wen- 

nerstens  uppl.,  1901,  s.  175). - fatlo  är  best.  form  av  -fatla,  liksom 

t.  ex.  »gigo,  en  fjol»  i  samma  ordlista.  Den  kuriösa  betydelsen 
'liftröya'  torde  bero  på  ett  missförstånd.  Spegel  har  sannolikt 
förväxlat  ordet  med  sms.  magdfatla,  se  nedan! 

Ihre  Swenskt  dialect-lexikon  (1766):  »Matfattlä,  matskräppa». 
Uppgiften  härrör  sig  troligen  från  NEOGARD.se  inledningens.7(opag.). 

— »  Magdfattlä  'snörliv'.  Troligen  det  ord  som  Spegel  förväx¬ 
lat  med  matfatla,  se  ovan. 

Båda  de  av  Ihre  anförda  orden  upptagas  även,  med  angivande 
av  I.  som  källa,  i  Almqvists  gotländska  ordlista  (Sv.  språkl.3  s. 
441). 

Tuneld  betraktar  fatla  som  deminutivum  till  fat  (n.)  i  den  vid¬ 
sträcktare  betydelsen  'behållare,  förvaringsrum’  och  gör  följande 
reflexion  beträffande  ordets  bildning  i  övrigt:  »Formellt  sluter 
fatla  <  *fatilun  sig  nära  till  isl.  fetill  <  fatilaR.  Jämförelsen 
med  detta  ord  utesluter  också  den  osannolika  möjligheten,  att  vi 
i  fatla  skulle  ha  a  ej  i  som  mellanvokal. » 

Härtill  kan  att  börja  med  anmärkas,  att  de  båda  samman- 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


35 


ställningarna,  med  fat  å  ena  sidan,  fetill  å  den  andra,  ej  gå  rätt 
väl  ihop  med  varandra.  Antager  man  att  fatla  är  d  e  m  inu¬ 
ti  v  u  m  till  fat  kan  man  inte  utan  vidare  samtidigt  jämföra  det 
till  betydelsen  avvikande  fetill  (instrumental  bet.  !) . 
Med  detta  kunde  däremot  snarare  sammanställas  det  av  Ihre 
anförda  magdfattlä  'snörliv*.  Den  förenande  betydelsen  är  väl 
'band  (över  axlarna)’.  Här  är  också  på  grund  av  betydelse¬ 
överensstämmelsen  en  formell  sammanställning  bättre  på 
sin  plats. 

Men  därmed  torde  ej  frågan  om  den  gutniska  formens  bildning 
vara  på  långt  när  så  avgjord  som  Tuneld  menar.  Jämförelsen 
med  den  besläktade  avledningen  isl.  fetill  (no.  diall.  fctel  osv.)  < 
*fatilaR  utesluter  visst  icke  möjligheten  av  att  nvg.  fatla  kan  vara 
bildat  på  annat  sätt,  d.  v.  s.  med  annan  mellanvokal  än  i.  Det 
är  att  märka,  att  fatla  visar  en  utvidgad  stamform,  om  vars  för¬ 
hållande  till  den  primära  stammen  vi  ej  kunna  draga  några  fullt 
säkra  slutsatser.  Visserligen  är  i  den  på  nordisk  botten  vanliga¬ 
ste  suffixvokalen  i  avledningar  av  typen  fetill  etc.,  men  därjämte 
förekommer  ofta  vokalen  u,  sällan  däremot  a  (Torp  Gainalnorsk 
ordavleiding  §  35:2,  Olson  De  apell.  subst.  s.  239).  Det  är  dess¬ 
utom  ej  uteslutet  att  suffixvokalens  kvalitet  växlat  även  inom 
ett  och  samma  paradigm,  jfr  Noreen  IF  XIV  s.  396  ff.1),  ehuru 
avgörande  bevis  för  en  regelbunden  växling  av  denna  art  knap¬ 
past  f  ramdragits.  Jfr  emellertid  parallellformerna  isl.  dr  asill, 
ferill  —  dr  y  sull,  fyr  ull  m.  fl. 

Att  u  verkligen  växlat  med  i  som  mellanvokal  i  /-avledningar 
även  till  stammen  fat-  visas  av  no.  diall.  (0rkedal,  Opdal)  futnl  m. 
'Fodlaenke,  Hilde  (isaer  af  Jaem)  til  Heste'  (Aasen).  Därtill  verbet 
fulla  'linde  med  Fodlaenke'.  futul  är  genom  »tilljämning»  utveck¬ 
lat  ur  fno.  *fQtull  <  *fatulaR .2)  —  Det  ser  dessutom  ut  som  om  även 
växelformer  utan  mellanvokal  förekommit.  Så  kan  åtminstone 


*)  Enligt  Noreen  skulle  växlingen  i  avledningar  på  -i/a-,  -w/a-  varit  fördelad  så, 
att  osynkoperade  former  regelbundet  haft  i,  synkoperade  u.  Utsträckes  denna 
regel  även  till  sekundära  »överbildningar  >  med  synkoperad  mellanvokal:  x-ul-ön 
ila - 

Xmul(aY  s^u^e  fa^a  ^  'fatulun  även  som  överbildning  till  ett  */atila-  vara  den 
normala  formen! 

2)  Aasens  tvekande  sammanställning  med  det  naturligtvis  besläktade  isl. 
fjotvrr  är  väl  ej  antaglig. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


36 


NILS  CARLSSON 


det  av  Aasen  anförda  fatl  n.  'Baand,  Ombinding;  Skulderbaand '  osv. 
förklaras  (jfr  Torp  Nyno.  etym.  ordb.  s.  96).  I  annat  fall  finge 
det  väl  betraktas  som  lösbrutet  ur  de  synkoperade  formerna  i 
ett  ursprungligt  paradigm  *fat-xla-.  (Jfr  t.  ex.  fasl  m.  =  fetel, 
ur  pl.  faslar.  Ross  Ordb.  s.  fetel.) 

Vi  måste  alltså  avstå  från  att  med  stöd  av  isl.  fetill  o.  likn. 
draga  några  bestämda  slutsatser  om  bildningen  av  nvg.  fatla, 
som  därför  ej  kan  anses  vara  ett  avgörande  bevis  mot  Pippings 
hypotes.  Av  samma  anledning  är  även  ett  annat  nygutniskt  ord 
av  samma  typ  icke  beviskraftigt ,  nämligen  amaékrgkla  f.  'torr,  av¬ 
huggen  enbuske’.  Som  prof.  v.  Friesen  haft  vänligheten  med¬ 
dela  mig,  har  han  på  föreläsningar  framhållit  detta  ord,  tillsam¬ 
mans  med  fatla,  såsom  snarast  talande  mot  Pippings  uppfatt- 
ning  av  det  gotländska  t-cmljudet1).  Som  »överbildning»  på 
deminutivet  *krekill  —  östv.  kr  åkil  m.  osv.  borde  krukla  ha  visat 
omljud:  jfr.  sv.  gröt-kräkla! 

Beträffande  både  fatla  och  kr  a  kla  förtjänar  dessutom  ännu  en 
synpunkt  att  framhållas.  I  avdelningar  av  denna  typ  måste  man 
alltid  vara  beredd  att  räkna  med  påverkan  från  närstående  ord  av 
samma  stam.  Ett  sådant  inflytande  är  lätt  begripligt,  allden- 
stund  hithörande  bildningar  vanligen  ha  deminutiv  eller 
instrumental  betydelse  och  sålunda  lätt  kunna  associeras 
med  resp.  grundord,  substantiv  eller  verb,  samt  med  besläktade 
avledningar.  Beträffande  krakla  är  ett  sådant  inflytande  ganska 
sannolikt.  Jämte  krakla  finnes  nämligen  även  ett  kraka  f.  (braka) 
med  samma  betydelse,  se  Wennersten  Bidrag  till  nygutn.  ordb. 
s.  3  ( ainäkrakä ).2)  Två  så  närstående  ord  ha  naturligtvis  lätt 
kunnat  påverka  varandra,  och  krakla  skulle  därför  kunna  fattas 
som  en  slags  kontaminationsprodukt  av  *krakla  <  *krakilön  x  kraka 
<  *krakön. 

Nu  är  emellertid  även  formen  krakla  faktiskt  belagd  i  gotländs¬ 
kan:  Säve  Havets  o.  fiskarens  sagor  s.  54,  84  uppger  denna  form 
i  betydelsen  'rotankare’  (dragg).  Då  krakla:  krakla  sålunda  även 
växla  till  betydelsen  är  det  måhända  sannolikare  att  de  från 

')  Prof.  v  Friesen  framhåller  emellertid,  att  han  i  de  nämnda  föreläsningarna 
stannat  vid  ett  non  liquet  beträffande  i-omljudet  i  gutniskan. 

*)  Därjämte  upptager  Wennersten  (efter  Rietz)  även  ett  knakd.  Hur  den 
sistnämnda  formen  skall  förklaras  har  jag  ingen  bestämd  mening  om. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET  37 

början  skilts  åt  genom  olika  suffixformer  (liksom  no.  jetel:  futul). 
Märk,  att  kräkla  har  instrumental  betydelse,  krakla  d  e- 
m  i  n  u  t  i  v!  Och  jfr  Tunelds  antagande  att  fatla  är  d  e  mi¬ 
nut  i  v  u  m!1) 

På  grund  av  vad  som  senast  anförts  äro  några  hithörande  fall 
av  omljud  i  nygutniskan  kanske  ej  fullt  beviskraftiga. 

1.  Nyg.  f ramla  f.  'högsäte;  främsta  platsen  vid  ett  hästsko- 
bord’.  Ordet  är  säkerligen  en  avledning  på  -ilön,  här  tydligen 
produktivt  som  självständigt  suffix  (jfr  fht.  burgila  f.,  demin. 
till  burg  'stad'),  till  stammen  fram-.  Jämför  till  betydelsen  det 
av  samma  stam  bildade  isl.  frami  m.,  som  enligt  B.  M.  Olsen  Ar¬ 
kiv  IX  s.  226  kan  ha  betydelsen  'aerefuld  modtageke  (som  navn- 
lig  viser  sig  i  anvisning  af  en  haedrende  plads  på  baenken  i  vaer- 
tens  umiddelbare  naerhed  eller  også  i  hajsaedet  ligeoverfcr  ham)’, 
t.  ex.  Vaf{>ruönismåls  » J>ins  um  freisla  fr  am  a».  —  Antager  man 
att  omljudet  i  / ramla  ej  är  ljudlagsenligt  måste  man  hjälpa  sig 
genom  att  antaga  inflytande  från  komparativen  främre  (eller 
superlativen  främst).  Jag  vill  dock  påpeka  att  ett  sådant  infly¬ 
tande  knappast  ligger  så  nära  till  hands  som  den  påverkan,  vilken 
utövas  av  besläktade  avledningar  med  likartad  betydelse. 

2.  Nyg.  knykla  f.  'benknota'  (därav  knyklu  a.  'knotig').  I 
nord.  dialekter  finnes  /-avledningar  såväl  till  den  långstaviga 
stammen  *kneuk-  som  till  den  därmed  avljudande  kortstaviga 
stammen  *knuk-:  östsv.  knyklo  f.  'ojämnhet,  rynka’,  dalm.  kniipr- 
kd  m.  'knoge;  fotknöl'  (jfr  isl.  knjukr  m.  'hög,  bergknalle’  = 
no.  diall.  knyk  m.;  no.  diall.  knjuke  f.,  m.  fl.)  , —  no.  diall.  knukla  f. 
'knoge',  knöklar  m.  pl.  'knölar'  osv.  (jfr  no.  diall.  knok  m., 
knoka  i.,  knoke  m.  'knota'  mm.).  Den  gottländska  formen  torde 
liksom  no.  knukla  f.  utgå  från  en  kortstavig  form  *knukilön  och 
är  sålunda  knappast  identisk  med  östsv.  knyklo  f.,  vilket  väl  lik¬ 
som  dalm.  bimqkd  går  tillbaka  på  *kneuk-.  Ur  en  form  med 
-en-  anser  jag  det  icke  sannolikt  att  nyg.  kntflcla  kan  ha  utveck- 

*)  För  övrigt  innebär  det  fastländska  kräkla  en  svårighet:  det  är  med  säker- 
het  kortstavigt,  och  man  skulle  således  ej  vänta  sig  omljud.  Antingen  får  man 
då  antaga,  att  ordet  härstammar  från  dialekter  vars  7>m ljudsbehandling  överens¬ 
stämt  med  gutniskans,  eller  också  att  det  till  formen  påverkts  av  närstående 
ord  [kr ä kil),  där  omljudet  var  ljudlagsenligt.  I  senare  fallet  vore  kräkla  ett  gott 
exempel  på  den  analogiska  påverkan  varom  jag  nyss  talat. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


3» 


NILS  CARLSSON 


lats,  alldenstund  ett  genom  i-omljud  av  eu  uppkommet  fg.  >i 
troligen  icke  skulle  ha  förkortats  framför  ljudföljden  -kl-  utan  i 
stället  bevarat  sin  ursprungliga  kvantitet  samt  sedermera  dif- 
tongerats  >  oi.  Tyvärr  har  jag  ej  några  fullt  bevisande  paral¬ 
leller  till  hands  —  ordet  kyckling  är  mig  veterligt  inte  i  bruk  på 
Gotland!  —  och  kan  därför  ej  med  absolut  säkerhet  hålla  på 
denna  uppfattning,  som  jag  emellertid  anser  vara  den  vida  rim¬ 
ligaste. 

Anm.  I  detta  sammanhang  fäster  jag  uppmärksamheten  på  de 
ensamstående  gotländska  formerna  av  ordet  kummel:  kymbel 
{jämte  kumbel)  Neogard,  kymmel  'märke'  Ihre  Sv.  Dial.-lex., 
kymmbel  (el.  kummbcl)  'kreatursmärke'  Rietz  m.  fl.  (Atlingbo 
ktfmbal  n.).  Ordet  är  neutrum  och  har  akut  accent.  Dess  härled¬ 
ning  är  emellertid  oviss,  jfr  å  ena  sidan  t.  ex.  Falk-Torp  Et.  Wbuch 
(till  stammen  *ku m-  i  ty.  kummer  osv.),  å  den  andra  Merin- 
GER  IF  XXI  s.  298  (till  gr.  yofiqpoq,  alltså  långstavig  stam!). 

Verb  pä  -ilön. 

1.  Till  formen  alldeles  identiskt  med  det  senast  behandlade 
ordet  är  nyg.  knylclu  'arbeta,  knåpa  med  något’,  även  i  uttryck 
som  uksar  knjfklar  'oxarna  anstränga  sig,  »ta  i»,  då  lasset  är 
för  tungt'.  —  Beträffande  detta  ord  gäller  ungefär  detsamma 
som  ovan  sagts  om  knrfkla  l.  Jag  påpekar  emellertid  att  det 
verb,  av  vars  stam  knykla  efter  all  sannolikhet  är  avlett,  allt¬ 
jämt  lever  kvar  i  gottländska:  knnjka  'pressa,  trycka  (ned  ngt)’. 
Det  anföres  även  av  Neogard:  » knuka  y.  tryckia,  kråssa». 
-IM-  kan  endast  gå  tillbaka  på  kort  u  (knnjka  motsvarar  sålunda 
fullkomligt  sv.  diall.  knaka  osv.). 

2.  Nyg,  nygla  'småvärka',  opersonl.  i  uttrycket  da  nxjglar  >  handa¬ 
na  'det  spränger,  värker  i  händerna  (av  köld)’.  Neogard:  »t het 
nyglar  i  fingri,  såsom  när  man  frys  mycket,  och  kommer 
utur  Kiölden  in  för  en  eldbrasa,  tå  thet  spritter  i  fing¬ 
ren.»  Även  hos  Rietz,  som  dessutom  uppger  ett  » nygläs 
'vara  led  åt  (t.  ex.  mat,  bete)'.  G.»  Det  senare  uttrycket  kän¬ 
ner  jag  ej  från  den  moderna  dialekten,  det  förra  är  däremot 
vanligt.  Betydelsen  'vara  led  åt’  torde  vara  sekundärt  upp¬ 
kommen  ur  den  ursprungligare  'tugga  smått’  (dvs.  som  man  gör 
då  man  inte  har  matlust). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


39 


Verbet  är  direkt  att  jämföra  med  no.  diall.  nugla  'gnaga,  tugga 
smått’  osv.  (Aasen  s.  nugga,  Ross;  Torp  Nyno.  etym.  ordb. 
s.  96).  Till  grund  ligger  den  germanska  stammen  *hnuy ;  ang. 
besläktade  avledningar  hänvisar  jag  till  ordböckerna. 

Som  grundform  för  nyg.  nygla  (liksom  möjligen  också  för  no. 
nugla)  torde  vi  tryggt  kunna  ansätta  *hnuylön.  En  grundform 
med  lång  vokal  låter  ej  gärna  tänka  sig,  enär  vokalen  i  så 
fall  skulle  ha  diftongerats  på  samma  sätt  som  i  nyg.  nugla  'uggla’ 
<  *ug(g)nalön  <  *uuualön  (till  detta  ords  bildning  se  Olson  De 
appell,  subst.  s.  107  o.  där  cit.  litt.).  Ej  heller  torde  det 
vara  berättigat  att  antaga  en  grundform  med  geminerad  konso¬ 
nant:  *hnuggilön  (jfr  no.  diall.  nugga\),  alldenstund  nyg.  vagla. 
'svänga  hit  och  dit’  (jfr  v.  Friesen  De  germ.  mediageminatorna 
s.  109)  tyder  på  att  geminatan  gg  i  gotländskan  ej  förkortats 
framför  l.1) 

3.  Nyg.  a  sia  v.  'arbeta  tungt,  knoga’  (Atl.  C.,  även  anfört 
hos  Rietz  s.  849  från  södra  Gotland),  fisasla  'usque  ad  peden- 
dum  laborare’  (Atl.  C.).  —  Ordet  sammanställes  av  Falk-Torp 
Et.  Wbuch  s.  34  med  da.  ase  'arbeta  tungt’  (jfr  Dahl-Hammer 
I  s.  27),  ä.  da.  asne  'slita,  släpa’  (Kalkar  I  s.  81),  foras(n)et  'ut¬ 
arbetad',  jyll.  dial.  as(l)e  'arbeta  tungt’,  vidare  med  lty.  sik  afä- 
sen  'arbeta  ut  sig’,  ty.  eseln  'utföra  ett  svårt  arbete’.  Samtliga 
dessa  ord  äro  enligt  förf:s  mening  avledda  av  ordet  'åsna’  i  en 
eller  annan  form,  da.  asne  naturligtvis  närmast  av  asen  osv. 
Goda  betydelseparalleller  äro  ty.  buffeln,  ochsen\  jfr  också  da. 
at  skebe  som  et  Asen  'arbejde  som  en  Trael’  (Vid.-Selsk:s  Ordb. 
1:207). 

Åtminstone  beträffande  ä.  da.  asne  och  jyll.  asne  torde  förf:s 
sammanställning  med  asen  'åsna'  vara  riktig.  Att  anknytningen 

l)  Det  torde  inte  finnas  några  vägande  skäl  för  antagande  av  lån  från  mit. 
waggelen.  Tillsammans  med  några  andra  ord,  t.  ex.  skvablu  a.  ’lös,  sladdrig* 
osv.  (till  stammen  *{8)-kuabb->  jfr  v.  Friesen  a.  a.  s.  65  ff.),  bubla  f.  ’bubbla’ 
(v.  Friesen  s.  26,  HEU.QUIST  De  nord.  verben  med  mediageminata  s.  6),  möjligen 
också  trubla  v.  ’  arbeta  (med  att  lära  ngn  ngt)’  —  såvida  ej  detta  är  =  fr. 
troubler ?  —  är  vagla  ägnat  att  inge  tvivel  om  riktigheten  av  Hofforys  regel  om 
förkortning  av  geminata  fför  konsonant,  i  varje  fall  för  gotländskans  vidkomman¬ 
de.  —  (Å  andra  sidan  visar  nyg.  aijfjla  att  lång  vokal  ej  nödvändigtvis  förkortas 
fför  kons.-grupp.) 

Jag  anser  det  alltså  tämligen  säkert  att  ett  +hnuggilon  skulle  givit  nyg.  * Tljftfbi . 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


40 


NILS  CARLSSON 


till  det  sistnämnda  ordet  varit  stark  framgår  av  de  hos  Feilberg 
anförda  biformerrm  ann  (Vens.),  renl  (Rgkb,  Darum;  jfr  foreeslet 
från  sistnämnda  socken!).  Om  även  da.  ase  är  att  direkt  jäm¬ 
ställa  med  de  sistnämnda  orden  torde  vara  mera  tvivelaktigt,  vil¬ 
ket  också  framhålles  av  Kalkar  a.  st. *) 

Enligt  min  mening  kan  man  knappast  med  fog  utesluta  jäm¬ 
förelsen  med  det  i  no.  diall.  vitt  spridda  asa,  som  bl.  a.  betyder 
'tumles  omkring,  strabadsere,  faerdes  med  Besvaer’  (Aasen),  'an- 
straenge  sig  med  noget,  »straeve»  med,  tumle  med’  (Ross).  Torp 
Nyno.  ctym.  ordbok  s.  7  anser  denna  betydelse  påverkad  av 
lt.  åsen  'uträtta  smutsigt  arbete’  (se  Schiller-Eubben!)  och  det 
förut  omtalade  sik  af  åsen  —  såvida  icke  direkt  lån  föreligger. 
Betydelserna  ’jäsa'  (ursprungligast?),  'brusa’,  'storma'  skulle 
däremot  vara  fullt  inhemska. 

Direkt  lån  kan  det  väl  härvidlag  knappast  vara  fråga  om.  Ett 
lågtyskt  åsen  (med  långt  a!)  resulterar  inte  gärna  i  en  dialektform 
som  Selbumålets  äsd  (A.  Earsen,  Norvegia  II:  182)  ’anstraenge 
sig’,  vilken,  jämförd  med  det  likbetydande  asa  från  Jaederen  och 
Ryfylke,  tydligt  visar  hän  på  en  grundform  *äsa.  *)  —  över 
huvud  torde  det  vara  onödigt  att  antaga  påverkan  från  lågtyskan: 
en  granskning  av  Aasens  och  Ross’  ordartiklar  lämnar  knappast 
något  stöd  för  ett  dylikt  antagande.  Ännu  mindre  förefaller  det 
befogat  m.  h.  t.  de  av  Torp  själv  anförda  nisl.  asi  m.  'skynd¬ 
samhet',  fär.  as  n.  'strängt  arbete'.  Så  vitt  jag  kan  se  finnes 
det  ingenting  som  talar  mot  en  autokton  betydelseutveckling  av 
ett  rent  inhemskt  ord. 

Då  härtill  kommer,  att  det  i  avljudsförhållande  till  asa  stående 
ösa  (Ross  s.  564)  visar  samma  betydelseutveckling:  vaere  ivrigt 
optagen  med  smaat  unodigt  Arbeide;  vaere  stundeslos’  —  jfr 
ösen  'hetsig,  ivrig’  (Ross),  osen  1)  'opbrusende,  heftig';  2)  ivrig 
for,  opsat  paa  noget’  (Vidsteen  Ordb.  over  Bygdem.  i  Sondhord- 
land  s.  236):  asen  'udfoldende  aldeles  unodigt  stor  Kraft’,  ’tum- 
lende,  ustyrlig’  (Ross  s.  1 1) !  —  anser  jag  varje  tvivel  angående 
ordens  inhemska  ursprung  och  betydelse  undanröjt.  Även  det 
danska  ase  (och  for  aset)  är  väl  rent  nordiskt,  ehuru  det  tydligen 
allmänt  associerats  med  asen  'åsna.'  Det  i  V.  S.  O.  anförda 

l)  Däremot  lämnar  hans  hänvisning  till  isl.  vås  naturligtvis  ingen  hjälp. 

*)  Till  etymologien  jfr  Torps  artikel. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET  41 

talesättet  'slsebe  som  et  Asen’  har  väl  härvidlag  spelat  en 
viss  roll. 

Det  gotländska  asla  hör  säkerligen  på  ett  eller  annat  sätt  ihop 
med  de  nu  behandlade  orden.  Lån  från  den  sporadiskt  förekom- 
nande  jylländska  dialektformen  oesdl  är  väl  inte  gärna  att  antaga; 
likaså  är  direkt  lån  från  tyska  eseln  på  grund  af  vokalisationen  mind¬ 
re  sannolikt  —  jfr  Fåröm.  sphla  <  mit.  spelen,  fyéna  'gå 
snedt,  slänga  (om  en  släde)’  <  met.  k  er  en  (Noreen  §  139)!*) 
Antoge  man  i  alla  fall  ett  samband  med  'åsna',  kunde  man  jn 
tänka  sig  att  Q  sia  återginge  på  ett  *asilön,  vilket  skulle  förutsätta 
en  med  gotiskan  och  fornhögtyskan  överensstämmande  grund¬ 
form  för  djurets  namn.  —  Jag  är  dock  mera  böjd  att  förkla¬ 
ra  asla  som  en  avledning  ( *asilun )  till  stammen  *as-  (no.  asa 
osv.,  sv.  diall.  asa  *)?).  Jfr  också  svdgittn.  äslnlt  adj.  'tungt,  rus¬ 
kigt  (om  väder)':  no.  asveder,  shet.  asel  'kold  og  haard  blaast, 
raoisommelig  arbeiden  sig  op  mod  véret'  (ToRpNyn.  Ordb.)!  Den 
i  gotländskan  utpräglade  olustbetoningen  (arbeta  tungt) 
har  ju,  ehuru  den  ej  ser  ut  att  vara  ursprunglig,  motsvarighet 
även  i  no.  dial.  (Ross  »strjeve»!)  och  framför  allt  i  da.,  om  nu 
ase  är  att  betrakta  som  inhemskt. 

Bestrider  man  denna  efter  min  tanke  avgjort  rimligaste  härled¬ 
ning  af  asla,  måste  man  således  antaga  lån  antingen  från  några 
avlägsna  jylländska  dialekter  eller  från  tyskan.  I  lågtyskan  har 
något  liknande  ord  mig  veterligt  icke  uppvisats;  de  direkta  lånen 
från  högtyskan  torde  i  gotländskan  vara  rätt  fåtaliga. 

1 

4.  Nyg.  in-täglä  'inprägla'  (egentl.  väl  ’tj  a  t  a  på  11g  n’  ?) 
SävE  R.  624  s.  113,  torde  etymologiskt  höra  till  samma  ordgrupp 
som  bl.  a.  nyg.  tjägä  'tigga  och  bedja’  Rietz  s.  741  b  ( Jpsgla 
'gnälla,  tjata'  Hafdhem,  e.  u.),  göt.  diall.  tjagga  'gnata',  östg. 
tjaggla  'långsamt  av-  eller  sönderbita’  Rietz  s.  738  a.  Dessa  ord 
ansluta  sig  i  sin  tur  nära  till  de  hos  v.  Friesen  De  germ.  media- 
gem.  s.  107  ff.  anförda  mndl.  tagghen  'tvisten,  kijwen’,  mit. 
taggen  'irritare,  pungere',  m.  fl.  tjagga  fattar  jag  som  ett 

*)  Jfr  dock  även  Noreen  §  ioi  slutet! 

*)  Falk-Torps  sammanställning  sv.  diall.  asa  =  arsa  är  åtminstone  betr.  hall. 
asa  (<  *asa:  betydelse?)  omöjlig,  jfr  Wigforss  S.  Hall:s  folkmål  s.  197  o.  anm.  4! 
I  sv.  diall.  har  dock  säkert  i  viss  utsträckning  en  sammanblandning  ägt  ruin 
mellan  asa  och  arsa  (och  hasa?  jfr  Fietz  a  s  a /). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


42 


NILS  CARLSSON 


*tagga  med  inskjutet  »pejorativt»  j;  på  samma  sätt  förklaras 
nyg.  tjägä  <  fg.  *tiaga  istf.  *  t  tiga  (stam  *tay).1) 

Till  den  formella  förklaringen  av  täglä,  vilket  jag  fattar  som 
<  *taylön,  hänvisar  jag  till  det  som  ovan  sagts  beträffande  nygla. 
täglä  och  tjägä  äro  sålunda  två  på  olika  sätt  bildade  »iterativer» 
till  stammen  *ta\,  under  det  att  östg.  tjaggla  förenar  båda  bild- 
ningssätten  (plus  geminerinp!  Jfr  ovan  s.  39). 

Jag  övergår  så  till  diskussionen  av  några  verb  på  -11  a,  som  endast 
i  gotländskan  ha  omljudda  former.  Hit  hör  först  och  främst 

I.  Nyg.  stana  (pret.  stunda)  =  sv.  stanna  <  fsv.  stafna,  isl. 
stadna.  Den  nygutniska  formen  förutsätter  fg.  *stefna.  Det 
äldsta  belägg  jag  funnit  står  i  en  bröllopsdikt  på  Visbymål  från 
år  1744  (Sv.  Landsm.  1918  h.  2,  s.9):  »man  alt  hans  fiskerij  dä  stän- 
ner  å  hans  namn»  (d.  v.  s.  'ligger  bara  i  namnet’).  I  den  nuva¬ 
rande  dialekten  är  formen  mig  veterligt  den  enda  förekommande. 

Verbet  är  på  vanligt  sätt  avlett  av  det  starka  participet  sta- 
finn.  Fg.  sta  fin  finnes  belagt  en  gång  i  Cod.  A  af  Gutalagen 
(Pippings  uppl.  s.  10  I4)  och  ser  ut  att  förutsätta  en  från  början 
annan  vokalisation  än  den  participform,  som  ligger  till  grund  för 
det  avledda  verbet.  Den  senare  formen  måste  vid  tiden  för  omlju¬ 
dets  inträdande  ha  haft  i  som  mellanvokal.  I  annat  fall  blir  om¬ 
ljudet  i  stana  oförklarligt. 

Detta  för  oss  in  på  ett  mycket  debatterat  kapitel  i  germansk 
ljudhistoria.  Jag  kan  här  ej  närmare  uppehålla  mig  vid  detta 
svåra  och  invecklade  problem  utan  inskränker  mig  till  några 
kortfattade  reflexioner  i  anslutning  till  nyg.  stana. 

Att  Kocks  hypotes  om  a  som  uteslutande  mellanvokal  i  per¬ 
fektparticipen  av  starka  verb  (med  »guttural»  rotvokal)  —  jfr 
t.  ex.  Uml.  u.  Brech.  s.  139  ff.  —  ej  drar  jämt  med  den  grundform, 
som  vi  med  stöd  av  det  gotländska  verbet  måste  anse  oss  berät¬ 
tigade  att  ställa  upp,  är  tydligt.  Den  övergång  a  >e  (i),  som  han 

l)  En  annan  förklaring  av  t j agga  hos  HELLQUIST  De  nord.  verben  med  media- 
gem.  s.  30.  —  Ett  inskjutet  j  i  verb  med  iterativ  betydelse  finnes  på  got¬ 
ländsk  botten  belagt  även  i  andra  fall,  t.  ex.  sjärglä  'skära  med  en  kniv  flera  gånger 
fram  och  tillbaka  på  något  som  viker  undan;  gräla  länge  om  en  sak’  ALMQVIST 
Sv.  språkl.3  s.  453  (jfr  betydelseväxlingcn  ovan  i  östg.  tjaggla,  nyg.  1jägä\).  Det 
av  Xorkkn*  of  örklar  a<  le  'jfirgu  sarga'  (Färöm.  §  107)  är  väl  helt  enkelt  +s-i-arga. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


43 


antager  ha  ägt  rum  framför  n  +  konsonant  ( *brustanaR  < 
*brostanR  >  brostenn,  brostinn),  kan  ju  ej  rimligtvis  tillämpas 
på  ffgutn.  *stadina-,  *stadin-on.  Vi  vore  i  så  fall  nödsakade  att 
antaga  en  utveckling  a  >  (omljudsverkande)  i  redan 
före  synkoperingstiden.  Denna  övergång  skulle  ej  kunna  be¬ 
tecknas  som  samnordisk,  alldenstund  vi  annars  uppenbart  i  alla 
nord.  dialekter  skulle  vänta  omljudda  former  av  de  långstaviga 
verbens  particip. 

Lika  litet  synes  Noreens  antagande:  -in-  i  osynkoperade  for¬ 
mer,  -an-  i  synkoperade  (IF  XIV  s.  339  ff .),  passa  in  på  grund¬ 
formen  för  nyg.  stana.  Förstår  jag  förf.  rätt,  borde  väl  även  ett 
av  participet  avlett  verb  med  synkoperad  mellanvokal  haft  a 
som  mellanvokal,  alltså  *stadanon ,  ej  *stadinön. 

I  sin  avhandling  »Om  de  starka  verbens  präteritiparticip  i 
de  germanska  språken»  (Språkvet.  sällsk.s  förh.  1913 — 15,  s.  56 
ff.)  har  doc.  E.  Wessén  underkastat  frågan  en  ny  prövning. 
Han  kommer  därvid  till  det  resultatet,  att  mellanvokalen  på 
nordisk  botten  sannolikt  genomgående  varit  e.  Detta  e  har  på 
rotvokalen  utövat  samma  inflytande  som  germ.  a  (»a-omljud»); 
endast  efter  palatal  konsonant  samt  troligen  även  framför  vissa 
ultimavokaler  (dock  ej  ieu.-urg. .  b)  har  e  ljudlagsenligt  över¬ 
gått  till  i. 

Då  inverkan  av  palatal  ej  föreligger  i  vårt  fall,  måste  alltså 
ändelsevokalen  antingen  i  inf.  *stadinon  eller,  snarare,  i  någon 
eller  några  personaländelser  ha  medverkat  vid  övergången  e  >  i. 
Med  det  material  som  står  mig  till  buds  vågar  jag  ej  bestrida  möj¬ 
ligheten  härav.  Emellertid  kan  det  tydligen  ej  vara  tal  om  nå¬ 
gon  samnordisk,  än  mindre  samgermansk,  övergång  e  >  i  som 
regelbundet  varit  förenad  med  bildningen  av  inchoativer  på  -na. 
De  isländska  verben  av  denna  typ  sakna  genomgående  omljud: 
drukkna,  hrokkna,  gröna  osv.  Här  måste  mellanvokalen  under 
omljudstiden  ha  varit  en  annan  än  i,  såvida  man  ej  antager  att 
de  ljudlagsenliga  *drykkna  osv.  spårlöst  försvunnit,  lämnande 
plats  åt  de  efter  resp.  particip  nybildade  drukkna  osv.  —  Att 
mellanvokalen  i  liknande  bildningar  ej  heller  på  gotländsk  botten 
genomgående  varit  i  visas  väl  av  verben  supna  'somna’,  slukna 
'slockna'  m.  fl.  Hur  denna  suffixväxling  skall  förklaras  liar  jag 
ej  bildat  mig  någon  bestämd  uppfattning  om.  Så  mycket  synes 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


44 


NILS  CARLSSON 


mig  vara  säkert:  nyg.  sland  utgår  från  en  form  på  -inön,  vilken 
i  sin  tur  förutsätter  en  participform  med  -t-  <  ieu.-urg.  -e-. 

På  samma  gång  är  stani i  ett  svårfrånkomligt  exempel  på  den 
gotländska  i-omljudsbehandlingen  efter  kort  rotstavelse.  Att 
antaga  inflytande  från  substantivet  fg.  stef>r  —  självt  en  instans 
för  hypotesens  riktighet!  —  faller  väl  knappast  någon  in.  Och 
lågtyskan,  som  i  likhet  med  de  övriga  västgermanska  språken 
blott  har  spridda  rester  av  denna  verbtyp  att  uppvisa,  kan  ej  ha 
utövat  någon  påverkan  i  detta  fall. 

2.  Nyg.  hämna,  ämna1)  'ro  baklänges’.  —  Ordet  hänger 
tydligen  på  det  närmaste  samman  med  isl.  hamla  'ro  baklänges’ = 
no.  diall.  hamla  ds.,  sv.  diall.  hamla  (så  t.  ex.  i  Värml.),  hamna 
(Rietz).  Rietz  uppger  från  Fårön  ett  hamna  'gå  in  med  båten 
baklänges  i  rännan  till  båthamnen'  ( »länningen »)  =  sydgutn. 
hämna  ds.  Sammanställningen  är  säkert  felaktig,  men  förklaras 
därav  att  Rietz  tydligen  utan  vidare  identifierat  betydelserna 
'gå  in  med  båten  baklänges'  och  'ro  baklänges’.  Men  verbet 
hämna,  hamla  osv.  betyder  endast  och  allenast  'ro  genom  att 
föra  årorna  ifrån  sig’,  vilket  visst  icke  innebär  att  båten  samti¬ 
digt  är  vänd  med  aktern  framåt  (mot  det  håll  man  ror  åt  eller 
mot  hamnen).  Jfr  Säve  Havets  o.  fiskarens  sagor  s.  88.  — 
Fåröm.  hamna  är  däremot  säkert,  försåvitt  uppgiften  är  riktig, 
avlett  av  sbst.  hamn.  Med  detta  ord  sammanhänger  icke  direkt 
hämna,  vilket  sålunda  ej  kan  härledas  ur  ett  *habnian. 

Då  isl.  hamla  hör  samman  med  *hqmull  =  nno.  humul  (jfr 
med  i  som  suffixvokal  isl.  hemilll)  och  hamla  f.  <  *ham-xlön  och 
tydligen  är  avlett  av  *ham-xl-,  ligger  det  nära  till  hands  att  an¬ 
taga,  att  nyg.  (h)ämna,  liksom  sv.  diall.  hamna  i  bet.  'ro  baklänges’, 
utgår  från  en  parallellbildning  *ham-in-  (jfr  den  utvidgade  for¬ 
men  fsv.  hamna  'så  stort  distrikt  som  skulle  uppställa  en  krigare’, 
egtl.  'årband’,  se  Olson  De  appell,  subst.  s.  264  f.,  Falk-Torp 
Etym.  Wbucli  hamle),  med  vilken  möjligen  kan  sammanställas 
mht.  hame  'fiskkrok',  nht.  Hamen  'sele’  osv.  —  Möjligen  kunde 
också  en  assimilation  ml  >  mn  föreligga  (såsom  Olson  a.  a.  al¬ 
ternativt  föreslår  beträffande  fsv.  hamna  f.).  I  så  fall  kunde 
nyg.  hämna  <  *hamitön  vara  identiskt  med  isl.  hamla  osv. 

*)  Den  senare  formen  (med  på  s.  Gotl.  ej  ovanligt  A-bortfall)  brukas  i  Lau, 
enl.  benäget  meddelande  av  Lektor  M.  Ki.intbkrg. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDKT  45 

Endast  i  gotländskan  visar  ordet  omljud. 

Formellt  snarlikt  med  de  nu  behandlade  verben  är  ett  sub¬ 
stantiv:  nyg  finn- i  f.  1)  'gräslös  sumpfläck  i  en  myr’  (Atling- 
bo),  2)  'vattenpuss'  (Almqvist  Sv.  språkl.3  s.  423).  Ordet  är  med 
säkerhet  att  föra  till  samma  grupp  som  östsv.-sörml.  flade  m.  'liten 
grund  fjärd’,  flada  f.  1.  'stor  slätt’,  2.  'inre  fjärd’,  nyg.  flavattj 
'grundvatten'  (även  hos  Rietz  s.  155  a)  m.  fl.  Den  till  grund  lig¬ 
gande  betydelsen  är  väl  beträffande  nyg.  flr.n snarast  'slät,  ut¬ 
bredd’  (om  ytan),  möjligen  plus  bibetydelsen  'sank,  grund.’ 

Hithörande  bildningar  ha  utförligt  behandlats  av  G.  Danell  i 
Minnesskrift  utg.  av  Filologiska  samfundet  i  Göteborg,  1910,  s.  123  ff. 
Förf.  ägnar  särskilt  en  granskning  åt  i-formernas  förhållande  till 
de  jämsides  gående  ^-formerna:  fvn.  flati  m.,  östsv.  flata  f.  m.  fl., 
samtliga  avledningar  eller  substantiveringar  till  adjektivet  flat. 
Danell  drar  ur  sitt  material  den  slutsatsen,  att  d-  (c  J>-)  former¬ 
na  på  ett  par  undantag  när1)  icke  äga  hemortsrätt  på  nordisk 
botten.  De  östsvenska  (och  sörml.)  formerna  förklaras  som  lån 
från  danskt  sjömansspråk,  där  flade  'yta'  <  *flati  enligt 
Danells  mening  även  skulle  ha  haft  (den  icke  belagda)  betydel¬ 
sen  'inre  (grund)  fjärd;  grund’.  På  danskt  inflytande  skulle  lika¬ 
ledes  nyg.  flqvatv ,  no  diall.  flaberg  'liden  negen  Bjergflade’  (Ross) 
m.  fl.  bero. 

Av  skäl  som  jag  i  detta  sammanhang  ej  vill  närmare  gå  in  på 
är  jag  ej^böjd  attMika  strängt  utmönstra  i-formerna  från  det  nor¬ 
diska  språkområdet.  Särskilt  förefaller  förf:s  argumentering  föga 
övertygande  beträffande  de  östsvenska  formerna.2)  Prof.  B. 
Hesselman  har  under  akademiska  föreläsningar  framhållit  ett 
som  det  synes  mig  säkert  fall  av  ^-konsonantism:  norrl.  flark  m. 
gungfly;  träsk,  övervuxet  med  grästuvor,  så  att  det  med  möda 

l)  Se  anf.  arb.  s.  128.  De  åsyftade  rf-formerna  (no.  diall.  / leda ,  fledra  f.  *tunn 
skiva*  osv.)  föras  även  av  Falk-Torp  Et.  Ordb.  s.  1 76  a  till  stammen  +jla]>-, 
paralellstam  till  //a/-.  I  den  tyska  uppl.  s.  2^5(  s.  flare)  sammanställas  de  i  stället 
med  en  likljudande  germansk  rot  *fla{)  som  sammanhänger  med  ieu.  *(s)pel -  'klyva'. 
Denna  etymologi  förefaller  betydligt  sannolikare. 

*)  Även  nyg.  flftvatn  är  säkert  en  fullt  inhemsk  bildning.  Obs.  att  detta 
ord  inte  direkt  synes  ha  något  med  sjömansspråk  att  göra,  alldenstund  det  an¬ 
vändes  om  vattensamlingar  i  en  myr,  på  en  äng  osv.  Nyg.  sladvattn  (grunt 
vatten),  SÄVE  Havets  sagor  s.  86  är  väl  feltryck  för  flad I  så  fall  tyckes 
ordet  även  kunna  användas  om  grunt  strandvatten. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


4ö 


NILS  CARLSSON 


bär  en  gående’  etc.  (märk  betydelselikheten  med  flan a!)  Rietz  s. 
147  a.  Ordet  återgår  med  säkerhet  på  fsv.  *flaf-ker;  jfr  no.  diall. 
mark  <  madkrl 

Även  nyg.  flan  a  är  helt  visst  att  föra  till  i-gruppen,  -nn-  kan 
ej  ha  uppstått  ur  -tn-,  alldenstund  denna  assimilation  är  okänd  i 
gotländskan.  Ordet  förklaras  lätt  som  en  utvidgning  medelst 
suffixet  -on  till  n-stammen  *flafin-  «  östsv.  flade.  *flafinön  skall 
enligt  den  här  förfäktade  uppfattningen  ge  ig.*flefna  >  nyg.  finna. 
Till  stambildningen  jfr  Olson  De  appell,  subst.  s.  21 1  (213?)  och 
till  (den  nygutn.)  assimilationen  fn>dn  >  nn  det  ovan  behandlade 
bun  <  *budanö. 

Vi  stöta  här  åter  på  ett  fall,  där  ieu.-urg.  svagtonigt  e  tydli¬ 
gen  har  övergått  till  (omljudsverkande)  i,  denna  gång  inom  ett  ur¬ 
sprungligt  n-stramsparadigm  *flafan-  ~  *flafin-.  Enligt  den  upp¬ 
fattning  som  framställts  av  Wessén  De  starka  verbens prät. -part.  s. 
60  ff.  hör  i  <  e  endast  hemma  i  d.  sg.  (fht.  henin  <  *haneni,  men 
g.  sg.  fht.  hanen  <  *hanen  0  z\).  Från  ett  n-stamsparadigm,  där 
stamformen  -in  endast  företräddes  av  ett  enda  kasus,  torde 
gotl.  *flafinon  knappast  kunna  ha  utgått.  Det  ligger  frestande 
nära  till  hands  att  här  se  en  överensstämmelse  med  g  o  t  i  s  k  a  n, 
vars  r  i  såväl  g.  som  d.  sg.  ljudlagsenligt  bör  ha  övergått  till  i  (ka¬ 
nins  <  *hanenez ?  jfr  Wessén  a.  a.  s.  90).  Tillika  ser  det  ut  som  om 
gotiskan  haft  en  tendens  att  analogiskt  införa  -in  även  i  a.  sg.,  jfr 
Wessén  a.  a.  s.  60  not  3  (avvikande  Braune  Got.  Gram.7  §  108  anm. 
3,  Streitberg  Got.  Elem.-buch  34  §  155  anm.  2).  Om  en  liknande 
utjämning  tidigt  ägt  rum  även  i  gotländskan  blir  det  lätt  förklar¬ 
ligt  att  stamformen  -in,  icke  -an,  lagts  till  grund  för  den  utvidgade 
bildningen  *flafinön. 

A  n  m.  Jag  har  under  diskussionen  av  nyg.  finna  ej  nämnt,  att 
en  finländsk  dialekt  uppvisar  en  form  som  ser  ut  att  vara  identisk 
med  den  gutniska:  jläno  i.  'översvämmad  fläck  på  isen’  (Kimito  s:n 
i  Egtl.  Finl.,  Vendell  Ordb.  s.  220  b).  Det  är  ovisst  hur  överens¬ 
stämmelsen  skall  förklaras.  Det  östsvenska  ordet  är  enligt  Ven¬ 
dell  vanligt  i  uttrycket  hä  ä  lagt  milan  flänon  o  glänon  =  lat. 
inter  Scyllam  et  Charybdim,  sv.  »i  valet  och  kvalet».  Omöjligt 
vore  det  inte  att  fbänon  här  står  i  stället  för  *flanon  på  grund  av 
attraktion  av  det  följande  assoneraude  glänon.  Formen  synes  stå 
så  isolerad  att  det  är  svårt  att  vinna  klarhet  över  dess  bildning.  Har 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJVDKT 


47 


dialekten  måhända  följt  omljudsregler  som  överensstämt  med 
gotländskans?  Eller  föreligger  rent  av.  1  å  n  från  gotländskan? 
(Betydelseskiftningen  tyder  dock  på  en  självständig  utveckling.) 

*  * 

* 

Om  vi  sluta  oss  till  Pippings  uppfattning  av  det  gotländska 
i-omljudet,  torde  vi  också  som  jag  tror  vinna  den  ur  alla  synpunk¬ 
ter  mest  tilltalande  förklaringen  till  en  företeelse  som  mer  än  nå¬ 
gon  annan  hithörande  detalj  dragit  uppmärksamheten  till  sig: 
omljudet  i  de  kortstaviga  svaga  verbens  pr  eter  iti former. 

Angående  detaljerna  i  den  föregående  diskussionen  om  denna 
fråga  hänvisar  jag  till  följande  litteraturförteckning: 

Söderberg  Forngutn.  ljudl.  §  3  g,  s  12  (kortfattad  översikt); 

Wimmer  Dobefonten  i  Åkirkeby  Kirke  s.  44  (se  h  fri  osv.), 
47  (g  * «  *  fr  u) ,  49; 

Pipping  Ardrestenarna s.  18  ( set  u),  20  (k i arf>u),  [28,]  50 — 54 
(verbet  giera )  [,56];  Gotl.  stud.  s.  115  f.  (diskussion  och  ut¬ 
förlig  materialsamling);  [Zur  Theorie  d.  Analogiebildung  s. 
305  ff;  Guta  lag  inl.  s.  LXXI  f.J; 

Tuneld  Arkiv  XIX  s.  376,  XXI  s.  383  ff.  (kritik  av  Pipping); 

Noreen  Altschw.  Gr.  §  549:  2  a;  jfr  §§  118  anm.  1  (giarju) , 
553:4  (d:o)  m.  fl.; 

Kock  Uml.  u.  Brech.  s.  147  f.,  Sv.  ljudh.  III  s.  114  f.  (Kritik 
av  Pipping;  väsentligen  =  Tuneld,  se  ovan). 

Enligt  Pippings  hypotes  äro  naturligtvis  preterita  av  typen 
berfri  (;  ber  ia),  spyrfri  (:  spyria)  att  betrakta  som  fullt  ljudlagsen- 
liga.  Den  kritik  som  av  Tuneld  och  Kock  riktats  mot  hypotesens 
tillämpning  i  detta  fall  tar  sig  i  korthet  refererad  ut  på  följande 
sätt  (jag  följer  här  Kocks  framställning  i  Uml.  u.  Brech.  s.  147 

f  •): 

I  de  äldsta  isländska  handskrifterna  äro  formerna  valfri  :  vclia 
osv.  de  enda  förekommande;  i  klass,  fomsvenska  brukas  de  som 
regel  (jfr  Noreen  Aschw.  Gr.  §  549:  2  b,  c).  De  måste  således  an¬ 
tagas  vara  samnordiska.  Att  forngutniskan  under  det  tidiga  språk¬ 
skede,  då  i-omljudet  inträdde,  skulle  ha  gått  andra  vägar  än  grann- 
dialekterna  kan  ej  förutsättas.  Denna  tankegång  bestyrkes  av 
sådana  former  som  fg.  frjtti  (: frykkia ),  scgfri  (:scgia),  ptc.  sykt 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


48 


NILS  CARLSSON 


(.sjjkia).  Här  har  i  urnordisk  tid  intet  i  följt  efter  rotstavelsen, 
och  ömljudet  måste  således  på  analogisk  väg  ha  införts,  d.  v.  s. 
från  presensstammen.  Detta  visar  oss  oemotsägligt,  att  forngut- 
niskan  redan  tidigt  visade  en  tendens  att  omskapa  de  svaga  ver¬ 
bens  preteritiformer  efter  presensstammen s  mönster.  Följaktligen 
äro  de  omljudda  preterita  av  typen  berj>i  liksom  f>ytti  osv.  att 
betrakta  som  uttryck  för  en  och  samma  tendens,  ej  som  resultat  av 
en  ljudlagsenlig  utveckling. 

Logiken  i  denna  beviskedja  kan  knappast  anses  vara  fullt  o- 
klanderlig.  »Isl.  och  fsv.  visa  äldst  oomljudda  preterita, .-.  äro  dessa 
samnordiska,  .  • .  även  forngutniska.  »  Följdsatserna  bygga  på  allt¬ 
för  lösa  grunder.  Den  förra  satsen,  att  formerna  äro  samnordiska, 
gäller  naturligtvis  endast  för  de  delar  av  det  nordiska  språkom¬ 
rådet  där  företeelsen  är  säkert  styrkt  —  alltså  t.  ex.  med  visshet 
för  isländskan.  Men  att  a  priori  utsträcka  samma  antagande  även 
till  gotländskan  är  ingalunda  berättigat.  Vad  hindrar,  att  dia¬ 
lektala  klyvningar  i  v  i  s  s  a  fall  kunnat  inträda  inom  ett  i  andra 
avseenden  jämförelsevis  enhetligt  språkområde?  I  själva  verket 
är  väl  detta  det  vida  rimligare.  För  den  starkt  isolerade  gotländ¬ 
skan  ställer  antagandet  sig  ännu  sannolikare.  J  ag  erinrar  om  att 
gotländskan  åtminstone  i  ett  fall  troligen  icke  deltagit  i  en  ljud¬ 
utveckling,  som  allmänt  antagits  vara  samnordisk:  övergången  av 
urg.  -auh-  >  o,  jfr  Pipping  Gotl.  stud.  s.  132  ff.1)  —  Kocks  anta¬ 
gande  vilar  alltså  på  en  i  hög  grad  osäker  förutsättning. 

Vidare:  »Forngutn.  visar  tidigt  formerna  fåtti  osv.  Vokalen 
är  här  införd  igenom  analogi  från  presensstammen.  Alltså  har 
gutniskan  tidigt  haft  en  böjelse  att  jämna  ut  preteritalböjningen 
efter  presensstammens  mönster. »  Detta  är  naturligtvis  fullkom¬ 
ligt  riktigt.  Inför  nästa  punkt  måste  man  däremot  ställa  sig  mera 
frågande:  »Alltså'  äro  berj>i  osv.  att  betrakta  som  naturliga  ut¬ 
tryck  för  samma  tendens»  (’Neigung  ).  Ja  —  naturligtvis  kan 
man  se  saken  så,  men  man  frågar  sig  ovillkorligen:  var  är  beviset 
för  att  bcrf)i  trots  allt  icke  är  en  ljudlagsenlig  form? 

Här  frestas  man  att  föra  tanketråden  vidare.  Fomgutniskan 
visar  alltså  —  tidigt,  märk  väl!  —  en  från  samtliga  andra  nordiska 
dialekter  märkligt  avstickande  tendens  till  utjämning  inom  de 
svaga  verbens  böjning.  Företeelsen  är  av  allt  att  döma  fullt  ge- 

l)  Jfr  0111  detta  numera  N.  Carlssons  uppsats  Arkiv  XXXV  s.  321  ff.  B  Hu.] 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


49 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 

nomförd  redan  före  de  äldsta  runinskrifternas  tid.1)  Vad  är  or¬ 
saken  till  denna  tendens?  Det  svaras:  naturligtvis 
inflytandet  från  de  långstaviga  verben  av  typen  déma:  démdi. 
Men  varför  visa  sig  inga  som  helst  spår  av  en  liknande  utjämning 
t.  ex.  i  den  äldsta  isländskan,  som  dock  är  åtskilligt  yngre  än  de 
tidigaste  runinskrifternas  gotländska?  Först  sent  och  sporadiskt 
dyka  företeelser  av  liknande  art  upp  i  de  andra  dialekterna.  Fun- 
nos  då  inte  samma  möjligheter  för  analogisk  påverkan  även  inom 
dessa?  Ja,  så  måste  man  stanna  inför  ett  oförklarligt  drag  av 
mystisk,  förlitterär  radikalism,  dubbelt  märkvärdig  i  en  för  övrigt 
så  konservativ  dialekt  som  den  gotländska.  Men  vid  ett  sådant 
antagande  vill  man  inte  gärna  förbli  stående.  Även  här  ha  vi 
rätt  att  fråga  varför. 

Svaret  ligger  från  min  synpunkt  nära  till  hands.  Antaga  vi, 
att  såväl  lång-  som  kortstaviga  verb  av  2.  och  3.  svaga  klasserna 
i  gotländskan  ljudlagsenligt  fingo  omljud  i  preteritum, 
så  följer  härav,  att  de  jämförelsevis  få  återstående  verben  med 
avvikande  böjning  ( segia  osv.)  miste  ett  starkt  analogiskt  stöd. 
Bredvid  den  starka  verbgrupp  som  företrädde  typen  »presens- 
vokal  =  preteritivokal»  hade  en  sådan  böjning  som  segia  :  sagpi 
svårt  att  hålla  sig  kvar.  Hithörande  verb  gingo  därför  redan  ti¬ 
digt  upp  i  den  större  klassen.1)  —  I  isländskan  t.  ex.  ställde  sig 
förhållandet  helt  annorlunda.  Där  var  proportionsgruppen  velja: 
valdi,  alltså  en  typ  »presensvokal  med  omljud:  preteritivokal  utan 
omljud »,  vid  fullt  liv,  och  böjningen  segia :  sagdi  anslöt  sig  helt 
naturligt  till  den  större  gruppen. 

På  detta  sätt  vinna  vi  en  enkel  och  tillfredsställande  tolkning 
av  den  annars  oförklarade  omständigheten,  att  just  gotländskan 
—  på  några  undantag  när  —  fullständigt  och  redan  i  förlitterär 
tid  genomfört  en  utjämning  som  i  det  närmaste  är  främmande 
för  de  övriga  dialekterna  i  deras  tidigare  skeden.  Med  denna 
synpunkt  kunde  vi  måhända  också  bättre  förstå  en  säkerligen  be- 
släktad  företeelse  i  den  moderna  dialekten.  Den  i  övrigt  så 
konservativa  nygutniskan  visar  i  ett  fall  en  egenartad  upplösning, 

l)  Naturligtvis  bortsett  från  de  få  urnordiska  inskrifterna  (Etelhem;  Roes?). 

*)  Med  få  undantag:  pret.  hugfii,  ptc.  ort.  Märk  att  det  just  är  dessa  säkert 
ofta  brukade  former  som  aqalogiinflytandet  ej  förmått  påverka!  —  sagdu  i  Cod. 
B  kan  möjligen  bero  på  inflytande  från  rspr.  eller  da. 

Göteb .  Högsk.  Arsskr.  XXVll:  2.  4 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


50 


NILS  CARLSSON 


nämligen  just  inom  verbböjningen.  Den  dialekt,  mellersta  Got¬ 
lands,  med  vars  mål  jag  är  bäst  förtrogen,  är  i  denna  punkt  fak¬ 
tiskt  längre  gången  än  t.  ex.  det  i  detta  avseende  radikala  vulgär- 
språket  i  Göteborg.  Numera  går  det  ut  över  de  s  t  a  r  k  a  verben, 
vilka  i  stor  utsträckning  anslutit  sig  till  den  alltjämt  överväldi¬ 
gande  gruppen  v  al:  v  ald  (fg.  velia:  veipi),  som  redan  i  sig  upp¬ 
tagit  hela  den  manstarka  a-konjugationen.1)  Även  detta  drag 
sättes  i  ett  tilltalande  historiskt  samband  med  den  äldre  företeel¬ 
sen,  om  man  antager  en  fullt  ljudlagsenlig  orsak  till  den  senare. 

Ännu  en  fråga  av  principiell  natur  vill  jag  i  detta  samman¬ 
hang  beröra.  Tuneld  har. i  Arkiv  XXI  s.  383  f.  framhållit,  att 
lågtyska  preterita  som  legede,  segede  ( sechde )  »spelat  en  stor 
roll  såsom  understödjande  den  analogiska  utjämningstendensen. » 
I  den  första  recensionen  av  Pippings  Gotl.  stud.  (Arkiv  XIX) 
har  denna  synpunkt  ännu  ej  blivit  framställd.  Det  ser  ut  som  om 
förf.  känt  ett  behov  att  ej  låta  »utjämningstendensen»  stå  ensam; 
därför  låter  han  den  understödj  as  av  ett  starkt  lågtyskt  inf lytan- 
de.2) 

Att  beträffande  en  företeelse  som  den  här  behandlade  antaga 
inflytande  i  stor  skala  från  ett  främmande  språk  torde  redan  i  och 
för  sig  vara  en  mindre  tilltalande  utväg.  Men  därtill  kommer,  att 
Tunelds  med  stor  bestämdhet  framställda  antagande  så  avgjort 
råkar  i  strid  med  fullt  påvisbara  kronologiska  förhållanden  att 

1)  Det  sistnämnda  sammanfallet  beror  antagligen  till  stor  del  på  ljudlags- 
enligt  bortfall  av  den  svagtoniga  mellanstavelsen.  Pä  södra  Gotland  lever  a-kon¬ 
jugationen  ännu  kvar.  Men  märk,  att  det  annars  ålderdomliga  Laumålet  visar 
preteritiformer  som  drtkad  'drack*.  bjaudad  fbjöd\  flautad  'Höt’  (Klintberg 
Laumålet  s.  30).  Här  är  det  som  synes  a-konjugationen  ( rtmna :  nmnad)  som  varit 
mönster  för  nybildningen. 

2)  En  liten  anmärkning!  S.  384  summerar  Tuneld  de  av  honom  antagna  or¬ 
sakerna  till  de  gutniska  preteritiformernas  uppkomst:  *J  ag  tänker,  att  det  infly¬ 
tande  på  presens  vokalen,  från  motsvarande  lågtyska 
preterita,  från  långstaviga  preterita  (genom  proportions- 
analogi),  som  bevisligen  föreligger  i  flera  fgutn.  verb,  mer  än  väl  förklarar  det  ut¬ 
sträckta  omljudet  också  i  övriga  preterita  och  particip.  •  Men  även  från  förf  :s  stånd¬ 
punkt  är  det  väl  det  uppenbara  inflytandet  från  presensvokalen  t(f)ykkia  : 

som  skall  förklaras!  Därför  kan  ju  detta  omöjligt  tjäna  som  argument  för 
förf:s  åsikt  och  får  sålunda  ej  samordnas  med  de  övriga.  Det  är  en  slags  »petitio 
principiit,  som  Tuneld  i  hastigheten  råkat  göra  sig  skyldig  till.  [Min  spärrning. 
N.  Cn.] 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJ  IDET 


51 


det  egentligen  vore  onödigt  att  offra  mer  än  ett  par  ord  qt  saken . 
Då  frågan  om  det  lågtyska  inflytandet  emellertid  är  av  ett  visst 
intresse  vill  jag  dröja  något  utförligare  vid  denna  punkt. 

En  undersökning,  som  på  allvar  vill  söka  reda  ut  det  infly¬ 
tande  som  lågtyskt  språk  utövat  på  gotländskan  —  eller  vilken 
annan  dialekt  som  helst  — torde  få  börja  med  frågan:  hur  tidigt 
kan  ett  sådant  inflytande  antagas  ha  gjort  sig  gällande?  När 
trädde  gotlänningarna  i  beröring  med  tyskarna?1) 

Vi  måste  då  erinra  oss,  att  tyskarna  under  1000-talet  ännu  ej 
svingat  sig  upp  till  sin  senare  maktställning  inom  den  nordeuro¬ 
peiska  handelsvärlden,  av  det  naturliga  skälet  att  de  ännu  ej  nått 
fram  till  Östersjön,  vars  kust  behärskades  av  venderna.  Liibeck, 
som  under  1000-talet  varit  en  slavisk  handelsplats,  förstördes  1138 
av  rygerna  och  uppbyggdes  först  1143  av  greve  Adolf  II  av  Schau- 
enburg.  Först  sedan  sachserhertigen  Henrik  Lejonet  år  1158  er¬ 
övrat  staden  började  den  tyska  handeln  i  Östersjön.  Före  tys¬ 
karna  hade  gotlänningarna  förmedlat  storhandeln  mel¬ 
lan  östra  och  västra  Europa  (linjen  Novgorod  —  England).  Nå¬ 
gon  egentlig  bosättning  av  tyskar  på  Gotland  torde  ej  ha  ägt  rum 
förrän  omkring  mitten  av  I2:e  århundradet,  då  tyska  köpmän 
grundade  stadssamhället  Visby  (jfr  Björkander  anf.  arb.  s.  39  ff., 
Höhlbaum  Hans.  Gesch.-Blätter  1872  s.  46;  något  avvikande 
Grandinson  Studier  i  hanseatisk-svensk  historia  I  s.  4  f.).  Det 
äldsta  dokument,  i  vilket  tyskarna  fingo  sin  vistelse  på  ön  rätts- 
ligt  säkerställd  är  utfärdat  under  kejsar  Lothars  regering  (1125 — 
37).  Först  genom  Henrik  Lejonets  privilegiebrev,  utfärdat  år  1163, 
möjliggjordes  en  bosättning  av  tyskar  på  Gotland  i  större  skala. 

Någon  språklig  påverkan  från  lågtyskt  håll  kan  det 
icke  vara  tal  om  före  denna  tyska  bosättning  på  Gotland.  Vi 
vinna  alltså  en  terminus  ante  quem  non  för  det  lågtyska  inflytan¬ 
det:  mitten  av  noo-talet.  Det  är  till  och  med  sannolikt,  att  en 
sådan  språklig  påverkan  inte  gjorde  sig  i  någon  högre  grad  gäl¬ 
lande  innan  gotlänningarna  själva  började  sluta  sig  till  det  av 
tyskar  grundlagda  och  till  en  början  uteslutande  av  tyskar  be¬ 
bodda  stadssamhället,  d.  v.  s.  mot  slutet  av  I3:e  århundradet 
(Björkander  s.  26  ff.). 

*)  Jag  följer  här  den  utredning  som  gjorts  av  A.  Björkander  Till  Visby 
stads  äldsta  historia.  Akad.  avh.  Ups.  1898. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


52 


NILS  CARLSSON 


Nu  Jiar  det  ju  särskilt  framhållits  av  såväl  Tuneld  som 
Kock,  att  den  företeelse  som  det  här  är  frågan  om  visar  sig  — 
såvitt  vi  kunna  se  fullständigt  genomförd  —  redan  i  de  äldsta 
runinskriftena  från  forngutnisk  tid:  Ardre  III  (omkr.  10501)) 
setu ;  Hogrän  (omkr.  1100)*)  lek  pi.  Ut  j  äm  ningstenden- 
sen  har  alltså  haft  tillfälle  att  göra  sig 
gällande  åtskilligt  före  den  tid  då  lågtyskt 
inflytande  överhuvud  får  antagas  ha  spe¬ 
lat  någon  roll!  Därmed  förfaller  naturligtvis  Tunelds 
antagande,  att  det  nämnda  inflytandet  skulle  ha  medverkat  vid 
utjämningens  uppkomst.  På  sin  höjd  kan  man  därför  påstå,  att 
den  avvikande  gotländska  böjningen  i  senare  tid  ytterligare  vid¬ 
makthållits  genom  den  parallella  lågtyska  formväxlingen.  Men 
detta  är  ju  något  nelt  annat.  Någon  förklaring  till  den  gotländ¬ 
ska  företeelsens  uppkomst  vinna  vi  ej  därmed. 

Till  sist  några  anmärkningar  beträffande  en  hithörande  de¬ 
talj,  vid  vilken  Tuneld  (Arkiv  XXI  s.  384  f.)  fäster  en  viss  vikt. 
Det  är  de  flerstädes  belagda  formerna  giarpi  osv.  utan  omljud. 
»Dessa  former  ha  trots  det  fast  fogade  systemet  ej  följt  den  av 
ord  sådana  som  pytti  och  segpi  ( legpi )  samt  formerna  med  e,  g(i)- 
t rpi,  verkligen  som  synnerligen  gångbar  utvisade  analogien. » 

En  undersökning  av  de  belagda  formerna  ger  följande  resul¬ 
tat5):  Pret.  giarpi  (k  i  ar  pi  osv.,  1  g  ge  ar  i  Säve  85*))  förekom¬ 
mer  uteslutande  i  runinskrifter  (8  ggr).  Därjämte  ha  inskrit- 
terna  också  formen  gierpi  osv.  (9  ggr).  I  de  handskrivna  tex¬ 
terna  förekomma  endast  e-{ie-) former.  Vad  Tuneld  emellertid 
har  förbisett  är  att  även  infinitiven  i  runinskrifterna  visar 
samma  vokalväxling:  giara  ( kiara  osv.;  25  ggr,  2  ggr  gar  a )  ~- 
giera  ( kiera  osv.,  30  ggr).  Ett  enstaka  belägg  finnes  även  i 
Cod.  A  av  Gutalagen:  giara  (se  Pipping  Guta  lag  s.  29). 

Det  ser  alltså  ut  som  om  där  samtidigt  med  böjningen  giera: 
gierpi  existerat  en  böjning  giara:  giarpi.  Även  från  Tunelds 

*)  Så  enstämmigt  Pipping  Ardrestenama  s.  46,  Brate  Arkiv  XVIII  s.  141, 
Noreen  Aschw.  Gr.  s.  481. 

*)  Så  Noreen  Aschw.  Gr.  §  486. 

*)  Jag  följer  här  den  lista  som  meddelats  i  Pippixgs  Gotl.  stud.  s.  122  ff. 

4)  Möjligen  felristning,  jfr  dock  Noreen  Gesch.  d.  nord.  Sprachen*  §  246:3. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 


53 


synpunkt  är  ju  harmonin  mellan  infinitivens  och  preteritiformer- 
nas  vokal  här  fullt  i  sin  ordning.  Några  belägg  för  *a-former 
inom  presensböj ningen  finnas  icke.  Jag  vill  ej  här  inlåta  mig 
på  någon  diskussion  av  hur  växlingen  ie  —  ia  i  detta  fall  skall  för¬ 
klaras.  Då  »a-formerna  på  ett  undantag  när  endast  förekomma  i 
runinskrifter,  kan  man  möjligen  förmoda,  att  ta  här  en¬ 
dast  är  en  grafisk  beteckning  för  e  (ie),  jfr  Noreen  Aschw.  Gr. 
§  553  anm.  5.  Det  enstaka  giara  i  Cod.  A  skulle  i  så  fall  kunna 
bero  på  inflytande  från  runskriftens  ortografi  (ang.  fall  av  sådan 
påverkan  se  Pipping  Guta  lag  inl.  s.  XDVIII).  För  denna  upp¬ 
fattning  tala  också  de  handskrivna  texternas  normala  ie  och  den 
moderna  dialektens  former:  gara  ■  gecrtla.1)  —  En  annan  förklaring 
hos  Pipping  Ardrestenarna  s.  50  f.  (ger a  >  giera  genom  palatal- 
inskott,  gar  a  >  giara  på  samma  sätt;  gara  med  vokalen  från  ptc. 
gar?). 

Ett  kapitel  för  sig  utgöra  omljudsförhållandena  i  samman¬ 
satta  ords  förleder.  Tyvärr  tillåter  mitt  på  denna  punkt  mycket 
begränsade  material  knappast  någon  fullkomligt  klar  överblick 
av  det  invecklade  problemet.  De  slutsatser  jag  i  det  följande  sö¬ 
ker  draga,  kunna  därför  icke  göra  anspråk  på  avgörande  giltig¬ 
het.  Måhända  skola  fortsatta  undersökningar  ge  material  till  ett 
säkrare  bedömande  av  denna  specialfråga,  som  väl  ej  heller  för  de 
övriga  dialekternas  vidkommande  kan  anses  slutgiltigt  behandlad. 

Det  som  synes  ha  varit  avgörande  för  omljudsbehandlingen 
i  hithörande  fall  är  stavelseantalet  i  de  nämnda  sam- 
mansättningsförlederna.  Av  allt  att  döma  torde  i  huvudsak  föl¬ 
jande  regler  ha  gällt: 

1)  Ett  l  i  slutstavelsen  av  ursprungligen 
tvåstaviga  förleder  har  verkat  omljud  på 
samma  sätt  som  i  motsvarande  enkla  ord. 

2)  Ett  l  som  synkoperats  i  penultima  av 

*)  I  den  ovan  s.  27  anförda  bröllopsdikten  från  1771  förekommer  pret.  gar  då 
s.  11,  sup.*  gatt  s.  9  (men  gdrt  s.  4;  alltid  gdrat  går  osv.).  Såvida  ej  dessa  former 
helt  enkelt  bero  på  slarv  eller  vårdslöshet  vid  avtrycket,  äro  de  troligen  att  för¬ 
klara  som  ett  ortografiskt  uttryck  för  det  »öppnare»  uttal  som  d  antagit  framför 
r  +  konsonant. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


54 


NILS  CARLSSON 


ursprungligen  trestaviga  förleder  har  icke 
verkat  omljud. 

i)  Mot  den  först  uppställda  regeln  tala  endast  skenbart  så¬ 
dana  fall  som  det  ovan  anförda  fliug-  (-kW,  -ram):  flyg,  vidare 
fg.  runfemni  'förmåga  att  springa’  (jfr  ags.  ryne  m.  'lopp'  < 
*runi-,  men  isl.  run  n.  'lite  vatsstrovme  millom  tvo  vatn’  <  *runa-\), 
stafgarpr  (jfr  ovan  s.  13  f .).  Som  jag  redan  förut  har  anmärkt  kan 
motsättningen  flug-  :  flyg  tolkas  på  olika  sätt.  Den  antagligaste 
förklaringen  är  måhända  slutligen  den,  att  a-,  resp.  M-stammar¬ 
nas  stamslut  redan  före  omljudstiden  analogiskt  utsträckts  även 
till  i-stammamas  kompositionsf ormer  och  vice  versa.  Särskilt 
sannolikt  är  detta  naturligtvis  i  sådana  fall  där  en  stamväxling 
faktiskt  är  belagd,  jfr  isl.  flugr  m.  (i-st.):  flug  n.  (a-st.)  m.  fl. 
Jag  skall  nedan  anföra  ytterligare  ett  prov  på  en  dylik  växling.1) 

För  gotländskans  vidkommande  synas  mig  följande  fall  vara 
upplysande:  a)  Fg.  Heg-laikr,  -valdr,  -vifir  m.  fl.  personnamn 
(=  nyg.  hag-  i  gårdnamnen  Hägvalds,  -vide,  -vards  osv.),  vilka 
av  Pipping  särskilt  framhållits  i  Nya  gotl.  stud.  s.  23  not  4  men 
ej  av  Tuneld  upptagits  till  diskussion.  För  ytterligare  fomgut- 
niska  belägg  se  Lindström  Anteckningar  om  Gotlands  medel¬ 
tid  flerst. 

Formen  Heg-  är  allenarådande  i  samtliga  belagda  namn  utom 
ett,  som  lika  regelbundet  visar  formen  Hag-:  fg.  Hagbardlingabo 
(1320,  1334),  Haberlingbo  (1523)  m.  fl.  =  nyg.  Habblingbo. 

Heg-  är  givetvis  identiskt  med  fht.  Hagi-  (jämte  Hegi-,  Hage-, 
senare  Hag-,  Heg-)  i  namnen  Hagibert,  -bald,  -wolf  osv.,  se 
Förstemann  Altdeutsches  Namenbuch*  I  sp.  715  ff.  Jfr  även  de 
latiniserade  ags.  Hagebertus  (= H agbeorht) ,  Hagheburnus  (=Hag- 
beorn),  Searle  Onomasticon  Anglo-Saxonum  s.  277  f.  Stam¬ 
men  är  densamma  som  i  isl.  hagr  subst.  och  adj.  (som  subst.  *- 
stam!),  jfr  Förstemann  a.  a. 

Av  största  intresse  är  att  fomhögtyskan  jämte  de  nu  anförda 
formerna  även  har  biformer  med  stamsluten  -a,  -u:  Hagabert, 
Hagupart,  Hagabald,  -deus  m.  fl.  Ur  en  liknande  växling  förkla- 

l)  Måhända  skulle  detta  visa  sig  vara  en  tillfredsställande  förklaring  även 
till  de  omtvistade  isl.  åttrunr ,  kvånfang  (:  (étt,  kv(én),isv.  bryllaup  brullaup  osv., 
som  av  Kock  (Arkiv  XII  s.  255  ff.,  Uml.  u.  Brech.  s.  75  ff.,  Alt.  u.  neuschw.  Acc.  s. 
201  f.  m.  fl.)  förklaras  på  annat  sätt  (växlande  betoning)? 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


55 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 

ras  lätt  motsatsen  mellan  fg.  Heg-  och  Hag-.  (Möjligen  kan  också 
något  fonetiskt  förhållande  av  annan  art  ha  spelat  in,  eftersom 
det  just  är  i  den  ovanligt  långa  sammansättningen  Hagbardlingabo 
som  den  avvikande  formen  anträffas?) 

b)  Nyg.  8psr<lagar  m.  (?)  pl.1)  'efterfrågan’.  Rietz  anför 
jämte  spyrdager  även  spordager  från  Gotland.  Den  senare  for¬ 
men  förefaller  på  grund  av  vokalisationen  misstänkt:  man  borde 
vänta  sig  *spur-,  om  ordet  vore  inhemskt.  Möjligen  kunde  det 
vara  frågan  om  en  utveckling  u  >  o  framför  rd,  jfr  fg.  orJ>,  mor- 
J>ingi  osv.  En  liknande  övergång  måste  i  varje  fall  förutsättas 
i  8p?r<lagar  <  *spyrdagr  (jfr  nyg.  bsr(J(a)  <  fg.  byrf> ).*) 

Jfr  med  -detta  ord  fsv.  spur-{spor-)dagher,  isl.  spurdagi  och 
de  många  hos  Rietz  anförda  dialektformerna,  som  utan  undan¬ 
tag  sakna  omljud!  Man  kan  naturligtvis  bortförklara  omljudet 
i  den  gotländska  formen  genom  att  antaga  inflytande  från  ver¬ 
bet  spörja  (fg.  spyria  =  nyg.  Fåröm.  spf/ra,  Noreen  §  93)  och 
därvid  åberopa  sig  på  det  i  senare  tid  nybildade  fragdngar  (till 
det  från  fastländskan  lånta  fraga*)  ),  som  visar  att  sambandet 
med  verbet  varit  känt4).  Men  nog  förefaller  det  lite  egendom¬ 
ligt  att  just  gotländskan  här  skulle  ha  genomfört  en  analogibild¬ 
ning,  för  vilken  samtliga  andra  dialekter  stå  främmande? 

De  här  anförda  exemplen  torde  visa  att  omljudet  även  in¬ 
trätt  i  ursprungligen  tvåstaviga  första  sammansättningsleder. 
Där  det  saknas,  torde  omlj udslösheten  helst  böra  förklaras  genom 
antagande  av  en  tidig  variation  i  stamslutet. 

I  de  ursprungligen  trestaviga  förlederna  synes  förhål¬ 
landet  ha  varit  ett  annat.  Vi  stöta  här  först  och  främst  på  det 
mycket  omdebatterade  fg.  al(n)bugi  'armbåge’,  vars  omljudslös- 
het  upprepade  gånger  framhållits  som  en  tungt  vägande  invänd¬ 
ning  mot  Pippings  hypotes.  (Jfr  å  ena  sidan  Pipping  Gotl. 

l)  Ordet  uppfattas  på  grund  av  den  bevarade  ändeisen  -ar  (<-  r  in.  sg.) 
som  pluralis:  da  va  slatk^spqrtlqgar  afa  klft  ’det  var  sådan  efterfrågan  på 
kött*  osv. 

*)  Jfr  Noreen  Fåröm.  §  108 — no,  som  dock  ej  framställer  förhållandet  all¬ 
deles  korrekt:  y  har  icke  i  allmänhet  övergått  till  &9  q  framför  r,  utan  endast  fram¬ 
för  r  +  kons.  Däremot  kvarstår  det  regelbundet  framför  ensamt  r:  nyg.  h l/r 
(=  isl.  hyrr)  sk  Jfr  (  =  isl.  skyr)  osv. 

*)  Även  hos  ALMQVIST  Sv.  språkl.3  s.  424  ( frågädagar  'efterfrågan’). 

4)  frdgdagar  har  naturligtvis  bildats  på  en  tid,  då  ännu  ej  y  >  ö ! 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


56 


NILS  CARLSSON 


stud.  s.  H2,  Nya  gotl.  stud.  s.  22  f.,  å  den  andra  Tuneld  Ar¬ 
kiv  XIX  s.  375,  XXI  s.  375  ff.,  Kock  Sv.  ljudh.  III  s.  39.  Av¬ 
vikande  återigen  Pipping  Zur  Theorie  d.  Analogiebildung  s. 

283  f.) 

Jag  vill  ej  inlåta  mig  på  någon  detaljgranskning  av  de  syn¬ 
punkter  som  framställts  beträffande  detta  ord.  Emellertid  torde 
det  ej  vara  lämpligt  att  använda  albugt  som  bevis  för  att  gotländ¬ 
skan  följt  samma  omljudsregler  som  de  övriga  dialekterna.  Av 
fonetiska  skäl  är  det  knappast  att  vänta,  att  trestaviga,  i  yngre 
tid  dubbelsynkoperade  förleder  av  denna  typ  deltagit  i  fullkom¬ 
ligt  samma  utveckling  som  de  tvåstaviga,  resp.  enkla  orden. 

Att  vokalsynkoperingen  på  det  hela  taget  skett  tidigare  i 
sammansatta  ords  förleder  än  i  motsvarande  enkla  ord  har  fram¬ 
hållits  av  Kock  Arkiv  XII  s.  249  ff.,  Uml.  u.  Brech.  s.  75  ff.  o. 
flerst.  Kock  antager  en  utveckling  av  *Ra$ina-ualdaR  >  *Ra- 
lin-ualdR  >  Ragnvaldr  med  synkope  av  i  samtidigt  som  *sali-  > 
*sal-  och  endast  kort  tid  efter  *kväni-  >  kvån-(Jang),  d.  v.  s. 
före  det  »äldre»  i-omljudets  inträdande.  Något  liknande  skulle 
jag  vilja  föreslå  beträffande  albugi,  vars  omljudslöshet  —  i  mot¬ 
sats  till  det  enkla  eln\  —  jag  helst  vill  förklara  som  beroende  på 
en  tidig  synkopering  av  i.  Denna  synkope  beror  säkerligen  i 
sin  tur  på  de  avvikande  betoningsförhållandena  i  den  trestaviga 
förleden.  De  närmare  detaljerna  i  kronologin  återstå  att  reda  ut. 

Att  omljudslösheten  i  albugi  är  av  rent  ljudlagsenlig  natur, 
beroende  på  den  tidigare  synkoperingen  i  trestavig  förled,  göres 
även  sannolikt  av  fg.  Ragnvaldr  (rang  v  als  Säve  152;  gårdnam¬ 
nen  Ragnvalds  i  Linde  s:n  m.  fl.);  möjligen  också  fg.  hagnaste- 
Jium  Säve  158?  (Jfr  fht.  Hagino,  Hegino  jämte  Hagunol) 

Jag  vågar  tills  vidare  ej  bestämt  avgöra,  huruvida  fg.  eln 
(nyg.  aln)  är  en  ljudlagsenlig  form  eller  beror  på  analogi  efter 
synkoperade  kasus.  Vissa  omständigheter  synas  dock  tyda  på 
att  gotländskan  beträffande  synkopering  inom  trestaviga  ord  av 
denna  typ  följt  andra  regler  än  de  övriga  dialekterna  (och  de 
med  dem  i  detta  avseende  jämställda  västgermanska  språken!). 
Till  en  viss  grad  göres  detta  troligt  redan  av  en  jämförelse  med 
omlj  udsförhållandena  i  de  tvåstaviga  orden.  Då  j-omljudet  hos 
de  senare  genomförts  oberoende  av  den  föregående  stavelsens 
kvantitet,  finns  det  inga  egentliga  skäl  att  antaga,  att  synkope- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


57 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET 

ringen  av  i  skulle  ha  skett  vid  olika  tid  efter  lång,  resp.  kort  rot¬ 
stavelse.  Detta  sammanhänger  enligt  min  mening  därmed,  att 
andra  stavelsen  i  båda  fallen  haft  samma  betoningsgrad :  *saudi- 

>  soyfi - *flu-i-  >  flyg-.  Det  är  då  sannolikt  att  det  varit  på 

samma  sätt  i  de  trestaviga  orden:  *hailidu,  *yiruidu  —  *alinu, 
*luitinu  >  *haildu,  *5  ar{u)du  ~*elnu,  *  lygnu>  fg.  gerf>,  haild1), 
eln,  *lygn  (nyg.  tygn),  alltså  i  strid  mot  Hesselmans  synkope- 
ringsregel  (Västnord.  stud.  II  s.  6).  Ett  stöd  för  denna  uppfattning 
kunde  ses  däri,  att  gotländskan  icke  uppvisar  några  spår  av  väx¬ 
lingen  dymdr :  validr,  utan  har  genomgående  synkope  även  i  de  kort- 
staviga  svaga  verbens  perfektparticip.  Då  emellertid  även  forn- 
svenskan  redan  i  förlitterär  tid  genomfört  en  utjämning  till  för¬ 
mån  för  de  synkoperade  formerna  (Noreen  Aschw.  Gr.  §451:2), 
kan  företeelsen  icke  anföras  som  bevis  för  gotländskans  räkning. 
Jag  erinrar  likväl  om  de  redan  i  den  äldsta  fomgutniska  littera¬ 
turen  förekommande  formerna  legt,  segt,  som  med  sin  analogiskt 
införda  synkopering  (plus  omljud!)  visa  att  utjämningen  hos  fö¬ 
rebilderna  är -av  gammalt  datum.  Former  som  f sv.  sagafter  osv. 
äro  ingenstädes  belagda.  Jag  anser  det  knappast  troligt,  att 
detta  beror  på  analogi  endast  efter  de  långstaviga  participen  (jfr 
ovan  s.  49).  Enligt  den  hypotes  som  här  framställts  bleva  för¬ 
utom  pretentiformema  även  participen  lika  hos  både  lång-  och 
kortstaviga,  och  det  avvikande  *sagaf>r  kunde  ej  hålla  sig  kvar. 

Det  schema  för  den  gotländska  synkoperings-,.  resp.  om- 
ljudskronologin  jag  för  min  del  skulle  vilja  ställa  upp,  ser  alltså 
ut  på  det  sätt  som  den  i  slutet  bifogade  uppställningen  utvisar. 


Vi  ha  nu  nått  slutet  av  vår  undersökning.  Jag  har  sökt 
visa,  att  de  invändningar  som  hittills  riktats  mot  Pippings  om- 
ljudshypotes  i  intet  fall  äga  bevisande  kraft.  Ett  ej  obetydligt 
antal  omljudda  former,  som  ofta  i  de  fall,  där  jämförelse  med 
motsvarande  bildningar  i  andra  nordiska  dialekter  är  möjlig,  på 
ett  enhetligt  och  karakteristiskt  sätt  avvika  från  dessa,  talar 
däremot Tstarkt  för  att  det  nämnda  förhållandet  är  att  betrakta 
som  ljudlagsenligt.  Ansluta  vi  oss  till  denna  uppfattning,  slippa 

‘)  I  fg.  endast  belagt  som  pl.  =  'skadeersättning';  däremot  nyg.  haild  'efter¬ 
hörd'  (hos  kreatur). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


58 


NILS  CARLSSON 


vi  också  att  röra  oss  med  den  mångfald  av  olika  specialförkla¬ 
ringar,  delvis  av  rätt  betänklig  natur,  som  annars  är  av  nöden. 

Jag  anser  det  sålunda  berättigat  att  uppställa  följande  regler: 

1) Ett  »,  som  synkoperats  under  »urgut- 
nisk»  tid,  har  i  gutniskan  verkat  omljud  på 
huvud-  eller  starkt  bitonig  vokal  i  föregå¬ 
ende  stavelse,  oberoende  av  denna  stavel¬ 
ses  kvantitet.  Undantag: 

2)  Ett  »,  som  synkoperats  i  mellanstavel- 
sen  av  en  i  »ur  g.  *  tid  trestavig  sammansätt¬ 
nings  förled,  har  icke  verkat  omljud. 

Äro  dessa  slutsatser  riktiga,  stå  vi  inför  en  företeelse  av  i 
själva  verket  ganska  märklig  art.  Enligt  den  uppfattning,  som 
uttalats  av  Kock  och  till  vilken  väl  de  flesta  forskare  numera 
torde  ha  anslutit  sig,  hänger  »-ombudets  genomförande  (resp. 
uteblivande)  på  det  närmaste  samman  med  den  oliktidiga  syn- 
koperingen  av  det  svagtoniga,  omliudsverkande  ».  Kocks  anta¬ 
gande  av  olika  perioder  för  bortfall  av  i  efter  lång  (i  nord.  om- 
ljudd),  resp.  kort  (icke  omljudd)  rotstavelse  har  ett  gott  stöd  i 
det  förhållandet,  att  t.  ex.  fomengelskan  i  sitt  äldsta  bevarade 
skick  representerar  det  stadium  i  utvecklingen,  då  bortfallet  ägt 
rum  efter  lång  men  ännu  ej  efter  kort  rotstavelse:  wyrm —  sydc. 
De  nordiska  och  västgermanska  språken  ha  sålunda  i  detta  fall 
genomgått  en  fullkomligt  likartad  utveckling.  Däremot  har  man 
hittills  icke  lyckats  säkert  påvisa  att  de  östgermanska 
språken  (gotiskan)  följt  samma  synkoperingsregel,  jfr  t.  ex.  Brug- 
mann  Grdr.  1 2  s.  928  f. 

Då  det  sålunda  å  ena  sidan  synes  visa  sig  att  de  östgerman¬ 
ska  språken  med  avseende  på  synkoperingen  av  i  avvika  från  de 
väst-  och  nordgermanska,  å  andra  sidan  att  den  från  de  övriga 
nordiska  dialekterna  även  i  andra  fall  skilda  gotländskan  visar 
en  utpräglad  olikhet  i  fråga  om  det  ifrågavarande  i-ets  omljuds- 
verkan,  ligger  det  frestande  nära  till  hands  att  ställa  dessa  båda 
företeelser  i  samband  med  varandra.  Detta  antagande  är  kanske 
ej  fullt  så  djärvt  som  det  vid  första  ögonkastet  förefaller.  Flera 
forskare  (S.  Bugge,  Pipping)  ha  redan  förut  påpekat  märkliga 
detaljöverensstämmelser  mellan  gotländskan  och  gotiskan,  lik- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


DET  GOTLÄNDSKA  I-OMLJUDET  59 

som  ju  det  nära  etnologiska  sambandet  mellan  gutar  och  goter 
sedan  länge  varit  erkänt. 

Jag  anser  det  sålunda  långt  ifrån  utom  möjlighetens  grän¬ 
ser  att  vi  även  här  ha  att  göra  med  ett  dialektalt  drag  som  redan 
på  ett  tidigt  stadium  har  skilt  gotländskan  från  de  nordiska 
granndialekterna  och  i  stället  närmat  den  till  de  östgermanska 
språken.  Och  det  är  här  väl  att  märka  fråga  om  en  företeelse 
som  ur  språkhistorisk  synpunkt  ingalunda  kan  anses  oväsentlig, 
alldenstund  den  med  säkerhet  bottnar  i  djupgående  ljudfysiolo¬ 
giska,  dialektala  avvikelser.  Vi  skulle  här  kunna  skönja  en  dia¬ 
lektgräns  som  på  ett  egendomligt  sätt  skär  de  förut  uppdragna: 
å  ena  sidan  de  östgermanska  språken  inclusive  gutni- 
s  k  a  n,  å  andra  sidan  de  övriga  nordiska  dialekterna  samt  de 
västgermanska  språken.  —  Tills  vidare  måste  vi  kanske  lämna 
denna  sammanställning  åt  sitt  värde.  Ett  torde  i  varje  fall  vara 
säkert:  att  det  drag  varom  det  här  är  fråga  ytterligare  bidrager 
till  att  ge  gotländskan  en  tydlig  särställning  bland  de  övriga  nor¬ 
diska  språken,  som  i  detta  fall  tillsammans  med  de  västgerman¬ 
ska  synas  förete  en  fullkomligt  enhetlig  utveckling. 

Orsakerna  till  denna  egendomliga  dialektala  avvikelse  har 
jag  redan  berört.  Av  omljuds-  och  synkoperingsförhållanden  är 
jag  böjd  att  draga  den  slutsatsen,  att  ett  i  efter  kort  rotstavelse 
haft  samma  betoningsgrad  som  efter  lång.  Gotländskan  är  så¬ 
lunda  raka  motsatsen  till  »vokalbalansdialekterna »  i  vidsträckt 
mening.  Förhållandet  skulle  kunna  tänkas  på  ungefär  samma 
sätt  som  ett  slående  likartat  drag  i  den  .moderna  dialekten:  ny- 
gutniskan  saknar  den  halvstarka  betoning  (levis)  som  i  rikssprå¬ 
ket  vilar  på  ultimastavelsen  i  ord  med  grav  accent;  i  stället  ha 
ord  med  såväl  akut  som  grav  accent  en  slags  gemensam  »medel¬ 
stark  levis»  (Noreen  Fåröm.  §  8  o.  där  cit.  litt.). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


6o 


NILS  CARLSSON 


Digitized  by 


c 

(rt 

i 

a 


£ 

i 


i 

3 

£ 


<3 

* 


K 


i 

52 

• 

K 

* 


i 

'  ^ 


<3 

* 


<3 

K 

* 


i 

?:  r,  •*•*  ^ 


k 

<3 

K' 

»"* 

<3 

rn 

oo 

* 

* 

* 

* 

oi 

rn 

> 

Ö 

• 

> 

ctf 

03 

-4-> 

ir. 

JJ 

C T. 

o 

V- 

O 

v-. 

:0 

w- 

> 

a 

-*-> 

c/i 

> 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


)  För  lång  sta  viga  förleder  med  synkoperad  mellanvokal  har  jag  ej  hittat  några  exempel. 


RÄTTELSER 

Sid.  3.  r.  2  star:  01.  läs:  den. 

Sid.  ii,  sista  raden  har  författaren  genom  förbiseende  skrivit  saknar 

i  st.  f.  har.  varigenom  meningen  blivit  rakt  motsatt  den 
avsedda. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY, 

AND  THE1R  SYNONYMS 

A  CONTR1BUTION  TO  SEMANTIC 
ANALYSIS  AND  THEORY 

BY 

# 

GUSTAF  STERN 


GÖTEBORG  1021 

ELÄNDERS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


THE  SUBJECT  of  this  investigation  was  suggested  to  me 
by  Professor  K.  F.  Sundén,  to  whom  I  ain  greatly  indebted 
for  his  friendly  and  helpful  criticism  and  for  his  constant 
interest  in  my  work.  I  further  wish  to  express  my  gratitude  to 
Professor  M.  Jacobsson,  who  has  most  kindly  assisted  me  by 
indicating  psychological  works  dealing  with  the  problems  which  I 
had  to  study;  to  Mr.  Godfrey  Greene,  M.  A.,  and  to  Mr.  G.  E. 
Fuhrken,  Ph.  D.,  who  ha  ve  read  the  book  in  MS.  or  in  proof 
in  order  to  revise  my  English;  and  to  the  Eibrarians  of  the 
Gothenburg  City  Library,  for  their  unfailing  courtesy. 

G.  S. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


CHAPTER  I 


INTRODU  CTION 

1.  The  Science  of  semasiology  raay  be  said  to  occupy  a  border- 
ground  between  philology  and  psychology,  involving,  as  it  does, 
both  linguistic  and  psychological  problems.  The  reason  for  this 
duality  is  that  the  meanings  of  words1),  the  study  of  which  is  the 
subject  of  semantic  research,  may  be  treated  from  a  double 
point  of  view. 

They  may  be  treated  with  regard  to  their  ideational  (logic- 
al)  import  (Begriffsinhalt),  as  when  we  say  that  the  meaning  of 
the  word  swift  is  'moving,  or  capable  of  moving,  at  high  speed'. 
This  idea  is  an  objective  thought  (cogitatum,  etwas  Gedachtes), 
and  it  is  such  objective  thoughts  that  are  generally  referred  to 
when  we  speak  of  the  meaning  (signification,  sense)  of  a  word. 
But  as  no  cogitatum  can  exist  without  a  cogilatio  (act  of  thinking, 
Denken),  the  meanings  of  words  involve  acts  of  thinking  (psychic 
acts).  The  nature  of  these  acts  is  of  the  greatest  importance 
for  the  nature  of  the  objective  thoughts  with  which  they  are 
intimately  connected.  Moreover,  the  study  of  these  psychic 
acts  furnishes  us  with  a  basis  for  a  scientific  classification  of 
sense-changes,  and  contributes  greatly  to  our  knowledge  of  the 
psychological  side  of  language.  Semantic  research  can  there- 
fore  not  be  confined  to  the  logical  import  of  the  meanings  of 
words,  but  must  beextended  to  the  psychic  acts  underly ing  them. 

We  have  thus  two  branches  of  semasiology,  one  of  them  treat- 

*)  In  this  book,  I  have  to  do  only  with  the  meanings  of  words,  in  the 
usual  sense  of  that  term.  I  have  therefore  not  considered  it  necessary  to  intro- 
duce  a  term  embracing  also  word-groups  (the  word-group  a  recti-lineal  figure 
with  three  angles  has  the  same  meaning  as  the  word  triangle ),  or  parts  of  words 
(the  ending  of  the  genitive  man's  has  a  distinct  meaning  of  its  own).  Professor 
A.  Noreen  has  coined  for  this  purpose  the  term  sémémc,  formed  on  the  analogy 
of  the  Freneh  terms  phonéme  and  morphéme,  and  signifying  »a  definite  ideatio¬ 
nal  content,  expressed  in  some  form  of  speecht.  Vårt  Språk  V  6.  Cf.  also 
Oertel  277. 

Göteb .  Högsk.  Arsskr.  XXVII .3  1 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


2 


GUSTAF  STERN 


ing  the  meanings  of  words  as  objective  thoughts,  that  is  to  say, 
with  regard  to  their  logical  import;  the  other  dealing  with  the 
psychic  acts  involved. 

The  first  task  of  the  former  branch  is  toanalyse  and  define, 
as  thoroughly  as  possible,  the  meanings  of  words,  or,  to  speak  more 
precisely,  their  logical  import;  to  discover  their  variations  in  dif- 
ferent  con texts  and  at  different  periods,  to  study  their  changes  and 
to  trace  them  back  to  their  original  sources.  Cf.  Ch.  II. 

Further,  words  which  show  a  more  or  less  parallel  develop- 
ment,  or  which  diverge  from  a  similar  initial  meaning,  or  converge 
towards  a  similar  final  meaning,  must  be  compared.  Attempts 
to  formulate  the  result  of  sucli  comparisons  in  'laws  of  sense- 
change',  giving  the  genetic  explanation  of  certain  sense-develop- 
ments,  have  as  yet  met  with  but  little  success.  No  doubt  more  pro- 
gress  will  be  made  as  more  material  is  brought  forward.  Cf.  Ch.  III. 

As  the  subject  of  such  investigations  is  the  logical  import 
of  meanings,  we  shall  call  this  the  logical  branch  of  semasiology. 
(Cf.  Sweet,  New  Engl.  Gr.  §  17.)  It  has  attracted  the  attention 
of  philologists  more  than  the  other  branch,  chiefly  because  of 
its  importance  for  lexicography  and  etymology. 

The  psychological  branch  of  semasiology  must  first  define  the 
nature  of  the  psychic  acts  underlying  the  meanings  of  words, 
whether  they  are  to  be  considered  as  conceptions  (Vorstellungen, 
in  a  restricted  sense),  as  feelings,  or  as  some  other  kind  of  psychic 
function.  Two  definitions  must  be  formulated,  the  one  stating  what 
the  meaning  of  a  word  is,  from  the  psychological  point  of  view, 
the  other  stating  the  nature  of  the  connexion  between  a  concep- 
tion  (in the  widest  sense  of  the  term),  and  its  expression  in  speech; 
in  other  words,  the  connexion  between  a  word  and  its  meaning. 

Next,  the  genetic  problem  has  to  be  discussed.  When  wre  say 
that  the  meaning  of  a  word  has  changed,  this  signifies  that  the 
word  is  used  to  express  a  new  conception  (Vorstellung,  as  a  general 
term),  not  identical  with  the  conception  or  conceptions  previous- 
ly  (or  habitually)  denoted  by  that  word.  The  linking  together 
of  the  word  and  the  new  conception  is  evidently  an  act  of  our 
mind,  an  act  of  association.  It  is  therefore  neccessary  to  study 
the  associations  which  produce  sense-changes,  their  nature  and 
their  causes.  With  the  assistance  of  psychological  theories  we 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


3 


may  then  hope  to  arrive  at  an  understanding  of  the  process  of 
sense-change  itself,  and  of  its  psychological  causes.  Inmanycases 
\ve  have  to  be  content  with  hypotheses,  as  the  functions  of  our 
mind  can  be  made  the  object  of  direct  investigation  only  to  a 
limited  extent.  (Cf.  Wundt  II  493 — 494,  622 — 623.  Oertel  p.  296 
note  4,  297.  Also  Ch.  IV  and  V  below). 

2.  Methods  of  work.  We  may  say  that  there  are  two  differ- 
ent  methods  for  investigating  the  sense-development  of  in- 
dividual  words.  The  first,  which  aims,  essentially,  at  establish- 
ing  the  actual  occurrence  or  the  probability  of  a  certain 
sense-change,  consists  in  discovering  parallels.  If  we  have 
two  words,  identical  or  similar  in  form,  which  we  suspect 
of  being  etymological  cognates,  and  if  we  wish  to  know  if  their 
respective  meanings,  A  and  B,  are  genetically  connected  with 
each  other,  we  may  establish  the  possibility  of  such  a  connexion 
by  finding  other  cases,  in  the  same  language  or  in  other  languag- 
es,  where  those  two  senses  occur  in  one  word  or  in  etymologi- 
cally  related  words.  If  the  parallels  are  satisfactory,*they  prove 
that  sense  A  may  change  into  sense  B,  or  vice  versa,  or  that  A 
and  B  botli  derive  from  a  common  source.  It  will  sometimes  also 
be  possible  to  determine  whether  the  development  has  proceeded 
from  A  to  B,  or  from  B  to  A,  or  from  a  third  sense  to  A  and  B. 
However,  such  is  not  always  the  case;  nor  does  this  method  show 
the  exact  circumstances  in  which  the  development  has  taken 
place.  (Cf.  Wellander  131). 

In  order  to  solve  such  problems,  the  second  method  must  be 
employed.  This  consists  in  collecting,  from  different  periods,  a 
number  of  instances  of  the  word  to  be  investigated,  sufficient  to 
show  in  detail  the  progress  of  the  change.  The  quots.  will  then 
also  furnish  tis  with  the  contexts  in  which  the  change  was  effect- 
ed;  they  will  show  whether  sense  A  or  sense  B  was  the  original 
one,  and  afford  the  rneans  of  studying  the  circumstances  and 
eonditions  of  the  change. 

It  is  evident  that  the  latter  method  can  be  used  only  in  the 
case  of  developments  occurring  during  the  literary  periods  of  a 
language.  (An  exception  to  this  rule  is  mentioned  in  §  8).  For 
pre-literary  changes,  the  former  method  alone  is  available,  and  it 
is  of  great  value  also  for  later  ti  mes  when  a  comparison  be- 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


4 


GUSTAF  STERN 


tween  several  languages  is  desirable,  and  when  sufficient  ma¬ 
terial  for  the  application  of  the  second  method  is  not  at  hand. 

In  this  work,  the  second  method  will  be  used  almost  ex- 
clusively,  as  our  main  object  is  to  investigate  the  circumstances 
and  conditions  of  certain  sense-changes  (cf.  §  4.). 

3.  Whether  semasiological  investigations  are  conducted 
from  the  logical  or  from  the  psychological  point  of  view  (cf.  §  1), 
it  is  evident  that  they  must  be  based  on  adequate  material.  It 
might  be  thought  that,  in  a  work  like  the  present,  the  material 
afforded  by  NED  and  other  dictionaries  would  furnish  a  satis- 
factory  basis  for  conclusions  regarding  the  semantic  history  of 
the  words  to  be  treated.  For  a  detailed  analysis,  however,  it  is 
quite  insufficient.  There  are  several  reasons  for  this. 

A  dictionary  always  tries  to  find  and  to  describe  such  sgns  and 
sliades  of  sgn  as  may  be  defined  clearly  enougli  to  prevent  con- 
fusion,  altliough  the  definitions  must  be  made  as  short  and  con- 
cise  as  possible.  Of  the  material  ät  its  disposal,  a  dictionary 
prints  chiefly  the  instances  that  prove  and  elucidate  the  defini¬ 
tions  given.  But  if  we  collect  a  sufficient  number  of  quots.  of  a 
word,  we  shall  find  groups  of  intermediate  or  transitional  sgns, 
which  cannot  be  so  clearly  and  unequivocally  defined,  but  which 
oscillate  between  two  sgns  of  more  pronounced  character.  Such 
intermediate  senses  are  not  systematically  reproduced  in  the  dic¬ 
tionaries,  though  they  are  of  course  more  or  less  to  be  found,  es- 
pecially  in  the  larger  ones.  They  are,  however,  of  the  greatest 
importance  not  only  because  they  are  often  very  common,  but 
because  they  serve  as  links  in  the  development;  and  they  must 
therefore  be  made  the  object  of  special  attention.  In  the  case  of 
adjs.  and  advs.,  these  intermediate  senses  (like  the  unequivocal 
senses)  are  generally  characterized  by  the  presence  of  certain 
governing  words  (nouns  or  verbs),  in  connexion  with  which  the 
adjs.  (advs.)  have  an  oscillating  meaning.  If  a  sufficient  number 
of  instances  are  available,  it  will  be  found  possible  to  define  the 
nature  of  the  oscillation  (Cf.  Stöcklein,  Programm,  quoted  by 
Wellander,  Ab,  p.  3). 

Further,  a  research  concentrated  on  a  limited  number  of 
words  often  succeeds  in  discovering  important  facts  not  noticed 
by  the  dictionaries.  Thus,  if  we  take  the  adj.  fast,  we  find  that 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


5 


several  of  its  senses  actually  occur  in  our  texts  a  considerable 
time  before  the  date  of  the  earliest  instances  given  by  NED. 
The  sense  ’swift’  is  given  only  from  1552,  but  in  reality  itoccurs 
nearly  two  centuries  earlier.  The  phrase  a  fast  sleep  is  quoted 
from  Shakspeare,  but  is  found  several  times  in  OE.  (Beowulf). 
Sense  4  in  NED  is  quoted  from  1400,  but  is  frequent  in  OE.  (cf,, 
however,  the  second  quot.  in  NED  1,  which  I  think  belongs  to 
NED  4).  Similarly  in  the  adv.  fast.  Senses  1  c,  1  d,  2  b,  and  3, 
quoted  in  NED  only  from  the  ME.  period,  all  occur  already  in 
OE.  And  the  sense  'swiftly”  in  connexion  with  a  verb  not  de- 
noting  motion  or  growth,  is  quoted  in  NED  from  1585,  but  vas 
well  established  already  c.  1300. 

I  do  not  mean  to  say  that  so  many  additions  can  be  made 
in  the  case  of  every  word,  but  the  facts  adduced  will  be  stifficient 
to  make  it  clear  that  special  research  is  necessary  in  order  to  have 
an  adequate  collection  of  material.  The  earliest  quots.  of  each 
sense  are  the  fixed  points  in  the  semantic  history  of  a  word,  and 
their  dates  must  therefore  be  ascertained  before  we  beginthe  ana¬ 
lysis.  Otlierwise  we  run  the  risk  of  assuming  developments  which 
in  reality  have  never  taken  place.  (Cf.  Paul,  Wiss.  Dex.,  p.  54,  on 
the  importance  of  »eine  geniigende  Ausnutzung  der  Quellen». 
Also  Wellander,  Betydelseutvecklingens  lagbundenhet,  p.  54 — 55). 

4.  The  preceding  remarks  will  have  indicated  the  manner 
in  which,  in  my  opinion,  an  investigation  of  this  kind  should  be 
conducted.  A  few  explanations  concerning  the  plan  and  methods 
of  the  work  are  necessary. 

The  object  of  this  essay  is  to  study  the  semantic  history  of 
English  adjectives  and  adverbs  denoting  speed,  and  to  discover 
whether  any  conclusions  of  general  interest  may  be  drawn  from  the 
material  collected.  It  is  not  my  task  to  prove  that  these  words 
have  changed  their  meaning  in  a  certain  way,  that,  e.  g.,  faste  ori- 
ginally  signified  'strongly',  and  later  on  acquired  the  sgn  'swift¬ 
ly’.  This  fact  is  well-known,  and  does  not  require  further  proof, 
though  additional  evidence  is  naturally  afforded  by  my  collection 
of  instances.  My  investigation  is  concerned,  primarily,  with  the 
conditions  and  circumstances  of  the  sense-changes  through  which 
the  'swift '-words  have  passed.  For  this  purpose,  the  sliades  of 
sense  found  in  each  word  will  be  analysed  as  carefully  as  possible 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


6 


GUSTAF  STERN' 


and  arranged  with  regard  to  their  mutual  connexions.  In 
addition  to  the  lexicographical  points  of  view  involved  in  a 
work  of  this  kind,  special  attention  will  be  paid  to  the  following 
three  problems: 

1)  When  the  sense  ’swift,  swiftly’  is  secondary  in  a  nord,  which 
is  its  proximate  source? 

2)  What  modifications  and  developments  of  the  sense  'swift, 
swiftly’  do  we  meet  with? 

3)  Can  the  sense-developments  which  are  instanced  by  the  avail- 
able  material,  be  arranged  under  any  distinct  psychological 
types? 

Th^  research  lias  been  restricted  to  the  Old  and  Middle 
English  periods,  or  the  time  from  c.  700  to  c.  1400;  including, 
liowever,  a  number  of  texts  from  the  I5th  century,  especiallv 
from  the  Scottish  dialect,  which  is  scantily  represented  before 
1450.  An  analysis  of  the  ’swift’-words  in  Modern  English  literature 
would  have  required  more  time  than  I  have  been  able  to  devote 
to  this  work.  I  have  further  been  obliged  to  leave  out  the  French 
loanwords,  as  a  satisfactory  account  of  their  semantic  history 
could  not  have  been  given  without  an  extensive  study  of  OF. 
and  AN.  literature.  (These  words  are:  ME.  apertly,  asperly, 
briefly,  deliver ,  eagerly,  erraunt  (see  glossary  to  Sowdone  of  Ba¬ 
bylon),  expedient,  fersly,  hasty,  ingnel,  instantly,  jamby,  pertly. 
Pr  est,  prompt ,  sodein ).  For  similar  reasons  the  Scandinavian 
loanwords  (except  spack(ly),  q.  v.)  have  also  been  left  out.  (ME. 
bain,  brath,  derfly  (?),  cnkcrly  (?),  erly  (?),  gain,  graith,  haghcrly, 
naitly,  rapely,  sketc,  tait,  tidlichc,  titc,  wight). 

Among  the  remaining  words,  of  native  English  origin,  a  dis- 
tinction  has  been  made  between  those  denoting  speed  in  relation 
to  action,  and  those  denoting  speed  in  relation  to  time  only. 
With  one  important  exception,  the  lattcr  group  lias  not  been  in- 
cluded. 

This  distinction,  which  is  of  considerable  importance,  es- 
pecially  for  the  ad  verbs,  requires  a  few  words  of  explanation.  In 
the  phrase  he  wrote  rapidly,  the  verb  is  durative,  and  the  adv.  de- 
notes  tliat  the  action  is  performed  at  a  rapid  rate.  There  is  no 
reference  to  the  time  at  which  the  action  begins  or  ends.  In  the 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


7 


phrase  he  wrote  immediately ,  on  the  other  hand,  the  verb  is  perfect- 
ive,  the  action  is  apprehended  as  a  unit,  no  attention  being  paid 
to  the  circumstance  that  it  must  necessarily  have  taken  some  time 
to  perform;  the  adv.  signifies  that  the  action  of  writing  com- 
menced  shortly  after  a  given  point  in  time,  expressed  or  im- 
plied;  and  the  adv.  implies  nothing  about  the  speed  with  which 
the  action  of  writing  was  performed.  In  many  cases  the  adv. 
may  be  interpreted  in  either  manner,  as  for  instance  he  went 
quickly  out  of  the  room.  Though  the  verb  is  perfective,  the 
action  may  then  be  apprehended  as  taking  some  time  to  perform. 
(Cf.  introductory  remarks  on  hrcedlice,  p.  24). 

In  order  to  have  a  convenient  way  of  denoting  these  differ- 
ent  modes  of  speed,  the  following  terms  will  be  employed.  For 
speed  in  relation  to  action1),  rapidily,  rapid,  rapidly;  for  speed  in 
relation  to  time,  promptitude,  prompt,  immediately  or  shortly,  quickly 
begun  and  ended;  for  oscillating  instances,  quickness,  quick,  quickly. 
As  general  terms  I  shall  use  speed,  swift,  swiftly. 

It  will  be  shown  below  (Ch.  II  and  III),  that  the  sense  'rap¬ 
idly’  may  change  into  'immediately',  but  that  no  instance  of  the 
reverse  development  is  found;  and  that  the  sense  'immediately' 
may  arise  in  other  ways,  not  involving  'rapidly'  as  a  pre- 
liminary  stage  (Cf.  especially  Tallgren,  Neuphil.  Mitteil/ XVIII, 
1917,  p.  112).  It  would  have  been  interesting  to  investigate  thor- 
oughly  the  English  adjs.  and  advs.  of  the  two  kinds,  those  denot¬ 
ing  both  rapidity  and  promptitude,  and  those  having  only  the 
latter  sense.  However,  considerations  of  space  have  prevented 
me  fröm  treating  both  kinds  exhaustively,  and  in  such  circum- 
stances  it  seemed  advisable  to  concentrate  the  research  on  the 
former,  and  to  give  only  some  specimen  words  of  the  latter.  For 
tliis  purpose  the  words  originally  signifying  'ready,  prepared’ 
have  been  chosen.  They  form  a  group  showing  changes  which 


l)  Instead  of  speed  in  relation  to  action,  one  might  use  the  term  speed 
in  relation  to  space,  as  the  distinction  between  the  two  modes  of  speed  is 
especially  clear  with  regard  to  verbs  denoting  motion  or  action  implying 
motion  in  space.  Cf.  ’he  went  home  rapidly’,  ’he  went  home  at  once’.  But  as  verbs 
occur  in  which  the  idea  of  motion  14  space  is  scarcely  present  to  the  mind 
of  the  persons  using  them  (as  for  instance  ’to  eat  rapidly’),  I  prefer  to  use 
the  expression  ’speed  in  relation  to  action’. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


8 


GUSTAF  STERN 


in  many  respects  are  similar,  and  therefore  capable  of  being  used 
to  elucidate  each  other.  Some  of  them  are  well  instanced  and  as 
their  development  has  taken  place,  at  least  partly,  in  the  literary 
period,  it  can  be  established  with  comparative  certainty.  If 
we  find  no  instance  of  the  sense  'rapidly'  in  these  words,  we  may 
therefore  venture  to  assume  that  it  did  not  exist. 

Words  denoting  speed  in  relation  to  time  only  (promptitude) , 
and  so  not  included,  are  OE.  cedre,  anunga,  faringa,  farlic, 
instapes,  instyde,  ( onslyde ,  ofstede),  recen,  hreconlice,  samtingu. 
semninga,  sona,  stundum,  j>arrihte\  ME.  anon,  at  ones,  bidene , 
eftsones,  fordright,  mididone,  ntid  don,  newen,  shortly,  streck,  tim- 
liche,  ty  me. 

There  are,  further,  many  words  which  imply  speed  in  cer- 
tain  contexts  only.  He  galloped  madly  means  'lie  galloped  very  fast 
indeed’,  though  the  idea  of  speed  is  not  the  only  element  of  sense 
of  the  adv.  But  he  laughed  madly  does  not  mean  'he  laughed 
quickly’.  Thus,  an  adv.  may  receive  the  sense  of  speed  in  connex- 
ion  with  verbs  of  a  certain  signification,  viz.  verbs  of  motion. 
The  number  of  words  of  this  kind  is  eonsiderable.  (OE.  from- 
licc;  ME.  baldc,  breme,  busily,  cantly,  crouscly,  dernly,  even,  ferc, 
fcirie,  frek,  fresh,  giferly,  hard,  hcdily,  hedling,  hende,  hertcly, 
heterly,  hot,  keenly,  kete,  maynly,  mightily,  orpedly,  queme,  rehlichc , 
ripely,  sternly,  stiffly,  stithly,  swicly,  winly.)  They  have  not  been 
included,  though  it  would  have  been  interesting  to  do  so,  as  their 
development,  as  far  as  it  goes,  is  in  many  cases  parallel  to 
that  of  the  words  treated. 

I  have  also  left  out  some  words  which  appear  to  denote 
rapidity  but  which  are  too  scantily  instanced  to  afford  any 
certain  information  concerning  their  semantic  development  (OE. 
ar  od,  caf,  cwifcrlicc,  earu  (?  See  Clark  Hall),  cfstende,  elne,  fleotig. 
flugol,  fus,  gcsceolc,  getal,  horsc,  lungre,  netnul,  ofstig,  ofstum, 
rcmpende,  rynelice,  scrid,  sneome,  snudc,  (gc)swipor,  unlat,  un- 
slaw,  untraglice ;  ME.  amain,  apace,  arape,  belife,  foot-hot,  frow, 
gederly,  hcili,  hi^cndlichc,  hyingly,  hot-foot,  hot-spur,  kask, 
quidder,  racklc,  rank,  rash,  rife,  slick,  smylhcr,  snellic,  un- 
toomly,1)  and  the  derivates  of  the  OE.  noun  spcd.  The 

J)  Xote  that  of  each  stcm  only  one  dcrivate  is  generally  given.  —  The 
exact  meaning  of  many  of  the  words  in  these  lists  is  uncertain.  They  show 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


9 


instr.  case  spedum  signifies  'swiftly’  already  in  OE.  and  the 
sense  then  appears  to  have  been  transferred  to  speedly,  speedy, 
etc.,  in  ME.  The  latter  words  can  therefore  not  be  used  to 
illustrate  the  manner  in  which  adjs.  and  advs.  develop  the  sense 
of  speed.  Cf.  NED,  GK,  and  BT. 

% 

It  follows  from  the  above  that  the  words  treated  are  i)  nativc 
English  adjs.  and  advs.  which  in  OE.  or  ME.,  through  inde- 
pendent  development,  have  acquired  the  sense  ’rapid,  rapidly’, 
which  may  have  this  sense  in  any  connexion,  and  which  are 
comparatively  well  instanced,  so  that  at  least  the  main  points  of 
their  semantic  development  may  be  ascertained;  2)  the  two  Scand. 
words  spack  and  spackly;  3)  a  group  of  words  originally  signi- 
fying  'ready,  prepared’,  and  acquiring  the  sense  'prompt, 
promptly'. 

5.  Collection  and  reproduction  of  material.  With  regard  to 
texts  read,  see  Bibliographical  List. 

Rare  words,  and  rare  senses  of  common  words,  have  always 
been  noted.  In  such  cases  the  quots.  printed  represent  all  the  ma¬ 
terial  found.  With  regard  to  common  senses  it  lias  been  impos- 
sible  to  make  the  collection  exliaustive.  Generally  one  or  two 
quots.  have  been  noted  from  each  text,  and  sometimes  onlv  a 
selection  of  the  material  has  been  printed.  A  dagger  indicates  that 
all  my  quots.  are  given,  an  etc.  that  a  selection  has  been  made. 
In  the  latter  case  I  have  generally  given  the  earliest  quot.  from 
each  dialect,  and  have  also  tried  to  exemplify  the  variations  of 
sense  dependent  on  varying  contexts  and  different  governing  words. 

The  quots.  are  printed,  approximately,  in  chronological  order 
and  w’ith  the  spelling  of  the  editions  from  which  they  have  been 
quoted1).  OE.  poetical  quots.  are  given  before  the  prose  ones, 
as  the  usage  in  poetry  and  prose  is  often  different.  I  have 
sometimes  refrained  from  giving  the  quots.  themselves,  onlv 

that  an  exhaustive  account  of  adjs.  and  advs.  denoting  speed  would  have 
had  to  embrace  a  far  greater  number  of  words  than  those  dealt  with  in  the 
present  work.  I  think,  however,  that  the  groups  of  words  which  I  have  sc- 
lected  for  treatment  are  those  which  afford  the  best  material  for  conelusions 
concerning  the  development  of  the  sense  of  speed. 

l)  In  OE.  quots.,  the  type  g  has  always  been  employed,  not  The  tvpe 
\)  is  used  as  an  abbreviation  for  frat,  &  for  and,  ond.  —  I  have  not  always  fol- 
lowed  the  punetuation  of  the  editions. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IO 


GUSTAF  STERN 


printing  the  reference.  When  the  quots.  represent  only  iusig- 
nificant  variations  of  sense,  this  expedient  has  been  more 
especially  resorted  to;  but  it  has  been  used  also  when  the  quots. 
were  numerous,  and  it  seemed  desirable  to  give  an  idea  of 
their  distribution  among  different  dialects  and  periods. 

The  quots.  given  by  NED  and  other  dictionaries  have  general- 
ly  not  been  reprinted  when  my  additional  material  was  sufficient  for 
adequately  illustrating  the  sense  in  question.  The  dictionaries  have 
been  carefully  collated  for  quots.  and  senses  which  might  have 
escaped  my  attention,  and  I  therefore  venture  to  hope  that  no  sense 
of  importance  has  been  overlooked,  though  its  occurrence  in 
individual  texts  and  dialects  may  have  passed  unnoticed.  When 
a  quot.  has  been  taken  from  a  dictionary,  not  from  the  text 
itself,  that  circumstance  has  always  been  indicated  by  adding 
the  abbreviated  name  of  the  dictionary. 

6.  Arrangement  of  senses.  The  arrangements  and  definitions 
of  senses  given  by  dictionaries,  especially  those  of  NED,  have 
been  of  the  greatest  service  to  me,  and  I  have  made  use  of  tliem 
as  much  as  possible,  but  in  many  cases  I  have  had  to  deviate 
from  them. 

The  chief  reason  for  this  deviation  is  that,  whenever  practic- 
able,  I  have  consistently  applied  the  genetic  point  of  view,  while 
NED  often  arranges  the  senses  in  logical  groups  (Cf.  for  instance 
light,  adj.).  Another  reason  is  the  restriction  of  this  work  to  OE. 
and  ME.  Shades  of  meaning,  which,  from  the  ME.  point  of  view, 
represent  only  variations  of  the  established  ME.  senses,  may  have 
given  rise  to  important  Mod.  E.  senses,  or  may  represent  their 
first  traces.  In  NED  tliey  are  therefore  given  under  the  heading 
of  the  respective  Mod.  E.  sense,  while  I  have  to  leave  the  subsequent 
modern  development  out  of  consideration  and  treat  them  as  rami- 
fications  of  some  ME.  sense.  These  differences  in  the  point  of 
view  sometimes  involve  a  complete  rearrangement  of  the  plan 
given  in  NED.  —  References  to  the  corresponding  sections  in 
NED  are  given  whenever  possible. 

Other  languages  than  English  have  been  adduced  only  when 
they  may  have  influenced  the  English  development.  In  many 
cases,  quots.  analogous  to  the  English  ones  are  found  in  Scandinav- 
ian  and  Continental  Teutonic  dialects,  and  the  occurrence  of  these 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AXD  THEIR  SYNONYMS 


II 


parallels  is  naturally  of  interest.  But  they  would  have  been  of 
real  value  for  my  investigation  only  if  one  could  have  ascertained 
when  and  in  what  contexts  a  sense  first  appeared,  because  we 
should  then  have  been  able  to  see  if  the  development  was  parallel 
to  that  in  Knglish,  or  not.  As  it  is,  we  know  so  little  of  the  condi- 
tions  and  possibilities  of  sense-change,  that  the  mere  existence  of 
similar  senses  in  two  languages  does  not  prove  that  they  arose  in 
the  same  manner  and  in  the  same  order  in  both.  I  have  pointed 
out  above  that  the  material  given  by  dictionaries  cannot  be  regard- 
ed  as  satisfactory  evidence  for  the  date  and  origin  of  new  senses. 
Analogous  instances  from  Grimm’s  Wörterbuch  and  other  dic¬ 
tionaries  would  therefore  only  prove  that  a  certain  sense  existed 
in  the  respective  language,  not  that  the  development  of  the  word 
in  question  was  similar  to  its  development  in  English.  As  it  would 
have  occupied  too  much  space  to  print  such  parallel  quots.  in  full, 
references  only  could  have  been  given,  and  the  reader  who  is  in- 
terested  in  these  questions  would  thus  in  any  case  have  had  to 
look  them  up  himself. 

7.  Uttequivocal  and  oscillating  instances.  From  a  semantic 
point  of  view,  the  instances  of  a  word  may  be  divided  into  two 
groups.  First  those  in  which  the  meaning  is  absolutely  definite  and 
can  be  interpreted  only  in  one  way.  They  are  of  the  greatest  import- 
ance  for  proving  the  existence  of  a  certain  shade  of  sense  at  a  cert¬ 
ain  period  and  in  a  certain  dialect,  and  fumisli  us  with  fixed  points 
in  the  semantic  history  of  the  word.  Even  an  isolated  instance 
of  this  kind  may  be  regarded  as  sufficient  to  prove  the  existence 
of  a  sense. 

Secondly,  there  are  the  instances  which  may  be  interpreted  in 
more  than  one  way.  When  we  say  he  went  quickly  out  of  the  rootn , 
the  verb  may  be  apprehended  as  referring  primarily  to  the  begin- 
ning  of  the  action,  or  to  the  action  as  a  unit;  in  that  case  the  adv. 
means  'immediatelyh  Or  the  verb  may  be  apprehended  as  referring 
to  the  continuous  action  of  moving  in  a  certain  direction;  in  that 
case  the  adv.  means  'rapidly'  (cf.  §  4  above).  I  shall  call  such 
senses  and  instances  oscillating.  With  regard  to  them  it  is  generally 
not  the  isolated  instance,  but  the  type,  that  is  of  importance.  If  we 
have  only  one  instance  whicli,  as  far  as  can  be  judged  from  our  point 
of  view,  oscillates  between  the  senses  A  and  B,  we  must  be  extremelv 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


12 


GUSTAF  STERN 


careful  about  using  it  as  a  basis  for  conclusious.  W e  cannot  be 
sure  how  it  was  apprehended  a  thousand  years  ago.  But  as  soon 
as  such  instances  appear  in  greater  number,  some  of  them  approach- 
ing  closer  to  A,  others  closer  to  B,  the  existence  of  the  oscil- 
lating  type  may  be  regarded  as  proved,  irrespectively  of  varying 
opinions  concerning  the  classifieation  of  individual  quots.  And,  as 
pointed  out  in  §  3,  these  oscillating  instances  are  of  great  import- 
ance  for  the  semantic  development  of  a  word.  (Cf.  the  analysis 
of  oscillation,  in  Ch.  IV.) 

In  the  instance  just  quoted,  the  oscillation  reflects  a  develop¬ 
ment  from  the  sense  'rapidly'  to  'shortly,  immediately’.  The 
distinction  of  stages  in  a  continuous  growth,  for  instance  some 
types  of  sense-change,  is  always  in  some  measure  arbitrary.  Such 
a  development  is  not  a  sequence  of  stages,  separated  from  eacli 
other  by  gaps,  not  represented  by  instances,  but  a  continuous 
series  of  slight  modificatjons.  In  this  series,  certain  points  are 
more  prominent  than  others,  and  more  often  instanced,  the  rea¬ 
son  being  the  greater  frequency  of  this  or  the  other  construction 
in  which  a  word  is  liable  to  be  used,  or  certain  characteristic 
linguistic  habits  (inner e  Sprachform),  or  perhaps  the  existence  of 
certain  synonymous  words  which  have  previously  made  a  certain 
shade  of  sense  familiar.  Such  shades  of  sense,  being  more  fre- 
quent,  can  therefore  be  more  clearly  defined  than  other  points 
in  the  series  of  changes,  but  it  is  only  natural  that  these  other 
points  should  also  be  represented  by  instances,  more  or  less  nu- 
merous.  Sometimes  a  smaller  or  greater  part  of  the  shades  of 
sense  go  out  of  use,  so  that  there  is  a  gap  in  our  evidence  which 
can  only  be  filled  conjecturally,  and  the  remaining  senses  appear 
to  be  isolated  from  each  other.  (Cf.  Bosanquet  I  15). 

Oscillating  instances  occur  not  only  as  links  in  a  development. 
When  two  or  more  different  signs  of  a  word  are  current,  it  will 
sometimes  happen  that  the  word  is  used  in  a  connexion  where 
any  one  of  these  senses  might  be  suitable.  Even  if  one  of  them 
predominates  in  the  mind  of  the  person  speaking,  or  listening, 
associations  with  the  other  sense,  or  senses,  may  cause  the  mean- 
ing  to  oscillate.  An  oscillation  of  this  kind  does  thus  not  indi- 
cate  that  one  of  these  senses  is  the  source  of  the  other. 

I  have  made  a  point  of  printing  numerous  oscillating  instan- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


13 


ces,  and  I  have  not  always  expressly  stated  in  the  definitions 
that  other  senses  of  the  same  word  may  be  implied,  regarding 
this  as  a  matter  of  course. 

8.  Chronological  questions.  The  fixed  points  in  the  semantic 
history  of  a  word  are,  as  pointed  out  above,  the  earliest  unmistak- 
able  and  unambiguous  instances  of  new  senses.  They  serve  as 
termini  ante  quos  for  the  sense-change  leading  up  to  a  certain  point, 
and  the  oscillating  intermediary  quots.  illustrating  a  development 
sliould  consequently  always  be  of  earlier  date  than  those  of  the 
fully  developed  new  sense.  Exceptions  to  this  methodical  rule 
must,  however,  be  admitted,  when  earlier  intermediary  quots.  are 
lacking,  and  we  find  only  later  instances  of  the  oscillating  applic- 
ations  which,  for  one  reason  or  another,  may  be  regarded  as  links 
in  the  development  up  to  the  new  sense.  If  the  inner,  psychological 
and  logical,  connexion  between  the  old  and  the  new  sense  is  suf- 
ficiently  well  establislied,  or  if  the  analogy  with  other  words  having 
a  more  or  less  parallel  development  is  evident,  such  instances 
of  later  date  may  be  considered  as  evidential.  It  is  only  natural 
that  an  oscillating  meaning  may  remain  in  use  after  the  attainment 
of  the  ultimate  stage  of  development.  Cf.  for  instance  the  develop¬ 
ment  of  faste  from  'strongly,  immovably’  to  'closely,  securely’, 
which  has  taken  place  in  the  pre-literary  period,  but  may  be 
reconstructed  because  the  intermediate  senses  have  remained  in  use. 

As  a  rule,  however,  the  ascertaining  of  the  earliest  instance  of 
a  sgn  is  of  the  greatest  importance,  and  the  process  of  development 
assumed  must  not  contradict  the  actual  chronological  sequence 
in  which  the  senses  make  their  appearance.  Only  when  a  word  is 
rare,  or  when  a  new  sense  may  be  assumed  to  have  arisen  during 
a  period  insufficiently  represented  in  the  texts,  may  we  be  justified 
in  disregarding  the  evidence  of  the  quots.  in  this  respect.  *) 

9.  Plan  of  Ch.  II  and  III.  In  chapter  II,  the  sense-devel- 
opment  of  the  individual  words  is  analysed.  On  examining  the 
adjs.  and  advs.  dealt  with,  it  will  be  found  that  they  are  of  two 
kinds  with  regard  to  the  sense  'swift,  swiftly'. 

*)  Cf.  Paul,  Wiss.  Lex.  p.  72:  Fur  die  historisclie  Entwickelung  der  ver- 
schiedenen  Bedeutungen  eines  Wortes  bilden  natiirlich  die  Ermittelungen  dar- 
iiber,  wann  und  wo  diesel  ben  zuerst  vorkommen,  eine  unentbehrliche  Grundlage, 
ohne  die  man  leicht  fehl  greifen  kann. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


14 


GUSTAF  STERN* 


The  first  division  contains  the  words  in  which  the  sense 'swift' 
is,  from  the  OE.  point  of  view,  primary.  They  furnish  material  chief- 
ly  for  replying  to  the  second  question  stated  in  §  4.  (Group  I). 

The  second  contains  the  words  in  which  the  sense  'swift'  is 
secondary,  a  product  of  development.  They  have  been  arranged  in 
groups  with  regard  to  the  meaning  from  which  the  development, 
regarded  from  the  English  point  of  view,  may  reasonably  be 
assumed  to  have  started,  and  which  I  have  called  the  original 
meaning.  The  words  within  each  group  are  largely  parallel  in 
development.  These  words  form  the  basis  for  a  reply  to  the  first 
question  in  §  4.  (Cf.  Sandegren  2). 

The  original  meaning  is,  in  Group  II  'strong’,  in  Gr.  III  'sliarp’, 
in  Gr.  IV  'living’,  in  Gr.  V  'eagerly’,  in  Gr.  VI  'elever’,  in  Gr.  VII 
'ready.'  The  sequence  of  the  groups  is  of  no  importance. 

These  are  not  the  only  original  meanings  from  which  the 
sense  of  speed  may  arise,  but  other  developments  are  not  so  well 
instanced  that  they  can  be  traced  with  any  degree  of  accuracy. 

With  regard  to  the  analysis  of  each  word,  all  OE.  and  ME.  sens¬ 
es  have  been  described,  even  if  they  have  no  connexion  with  the 
sense  'swift'.  This  method  of  work  was  necessary  in  order  to  as- 
certain  thepossibilities  of  development  to  'swift'.  Intlieconclusions 
(Ch.  III)  are  ineluded  only  faets  relative  to  the  sense  'swift',  as 
other  developments  are  not  numerous  enough  to  afford  a  satisfac- 
tory  basis  for  conclusions  regard  ing  them. 

The  arrangement  of  Ch.  III  is  conditioned  by  the  two  first 
problems  stated  in  §  4.  In  the  third  subdivision  of  this  chapter, 
I  have  summed  up  some  conclusions  of  general  interest. 

10.  Plan  of  the  psychological  part  (Ch.  IV  and  V).  The 
third  question  in  §  4  leads  over  into  the  psychological  branch  of 
semasiology.  The  psychological  point  of  view  has  not  generally 
been  taken  into  consideration  by  philologists  writing  of  sense-de- 
velopment.  It  seems  highly  necessary,  however,  that  they  should 
pay  more  attention  to  this  side  of  the  problem.  The  semantic 
history  of  a  single  word  or  group  of  words  must  necessarily  ex- 
tend  over  a  comparatively  ample  space  of  time.  Recourse  must  be 
had  to  the  ancient  dialeets,  and  with  these  the  psychologist  is  sel¬ 
dom  conversant,  and  so  cannot  readily  utilize  for  testing  and  il¬ 
lustrating  his  theories  the  material  that  has  been  obtained.  The 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  15 

result  is  that  semasiological  theories  are  mostly  founded  on  an 
unsatisfactory  linguistic  material. 

A  summary  analysis  or  at  least  a  rough  classification  of  the  ma¬ 
terial,  from  tlie  psychological  point  of  view,  is  an  indispensable  part 
of  a  work  like  this,  if  it  is  to  contribute  to  the  establishment 
of  a  systematic  semantic  theory,  and  help  to  fumish  the  theorist 
with  the  means  of  founding  his  hypotheses  on  facts.  Such  a 
classification,  with  an  analysis  of  some  of  the  more  interesting 
phenomena,  is  given  in  Ch.  V. 

I11  Ch.  IV,  a  short  account  is  given  of  the  general  principles  011 
which  this  psychological  analysis  has  been  founded.  It  is  true 
that  attempts  have  been  made  to  formulate  comprehensive  sema¬ 
siological  theories,  but  none  of  them  can  be  regardedassatisfactory. 
Moreover,  they  are  in  some  cases  not  accessible  in  a  concise  and 
handy  form;  that  of  Wundt,  for  instance,  is  accessible  only  as  part 
of  his  great  work,  Die  Sprache;  and  inany  details  of  interest  are 
scattered  in  a  number  of  different  works,  philological  and 
psychological.  It  therefore  seemed  advisable  to  give  a  statement 
of  the  general  principles  of  the  analysis.  Among  the  many 
theories  propounded,  I  have  chosen  those  which  seemed  best 
evidenced,  and  which  appeared  to  fumish  the  best  instruments 
for  this  work.  I  wish  to  lav  stress  on  the  fact  that  these  theories 
are  utilized  as  working  hypotheses  only;  their  psychological 
validity  is  not  discussed. 

11.  Some  of  the  difficulties  of  semantic  investigation  must 
be  indicated  here. 

The  actual  proof  of  the  existence  of  an  individual  sense- 
change  will  in  many  cases,  perhaps  in  most  cases,  be  impossible 
to  give.  A  development  may  have  taken  place  in  the  pre-literary 
period,  and  a  smaller  or  greater  part  of  the  applications  may 
have  disappeared  without  leaving  any  traces,  so  that  only 
isolated  fragments  of  the  development  are  known  to  us.  In  that 
case  we  must  be  content  to  establish  the  possibility  or  the 
probability  of  the  change  by  parallels  from  other  words,  or 
from  other  languages.  Sometimes  the  psychological  or  logical 
connexion  between  the  different  senses  will  make  a  certain 
sequence  probable. 

Further,  a  development  may  have  taken  place  in  the  spöken 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


i6 


GUSTAF  STERN 


language,  with  only  the  result  appearing  in  our  texts,  perhaps 
at  a  late  date.  In  that  case,  as  in  the  preceding,  we  must  be 
content  with  conjectures. 

The  lack  of  evidence  (I  am  speaking  of  the  English  language) 
from  many  periods  and  dialects  may  once  for  all  make  it  impos- 
sible  to  trace  the  development  of  a  word. 

And,  finally,  many  words  are  of  rare  occurrence,  even  when 
there  is  a  sufficiency  of  texts,  and  their  development  can  therefore 
not  be  instanced. 

The  case  of  the  adv.  faste  shows  how  closely  sense-changes 
may  be  traced  if  sufficient  material  is  at  hand,  but  even  in  that 
word  there  are  important  senses  the  origin  of  which  cannot  be 
discovered  with  certainty.  It  is  therefore  only  natural.  that,  with 
regard  to  less  common  words,  we  should  so  often  be  reduced  to 
conjectures. 

The  problem  is  further  complicated  by  the  differentiation  of 
the  language  into  dialects.  A  quot.  should,  strictly  speaking,  be 
regarded  as  evidence  only  for  its  own  dialect,  but  in  practice  it  is' 
impossible  to  follow  this  rule,  as  the  literary  material  at 
our  disposal  is  much  too  scanty  to  furnish  us  with  the  complete 
history  of  each  dialect.  And,  on  the  whole,  the  English  language 
is  so  uniform  that  this  deficiency  is  not  of  great  importance.  We 
must  therefore  sometimes  regard  a  development  A>B>C  as  proved, 
even  if  the  three  senses  are  found  only  in  different  dialects. 

When  the  quots.  clearly  point  to  one  special  dialect  as  the 
home  of  a  certain  sense,  that  circumstance  has  been  taken  into 
account. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AXD  THEIR  SYXOXYMS 


17 


CHAPTER  II 

SENSE-DEVELOPMENT 
OF  THE  INDIVIDUAL  WORDS 

GROUP  I.  WORDS  IN  WHICH  THE  SENSE  OF  SPEED  IS  PRIMARY 

OE.  HR/ED,  adj. 

The  ordinary  OE.  form  is  hrad,  but  there  are  also  spellings 
with  -a-  or  -c-,  with  r-,  and  with  or  -Ö.  In  early  ME.  rad  ap- 
pears  to  be  predominant,  but  is  later  on  to  a  great  extent  dis- 
placed  by  rath,  which  is  also  the  common  form  in  several  modern 
dialects  (cf.  NED  and  EDD  s.  v.  rad  and  rath). 

The  regular  OE.  form  hrced  is  derived  from  Prim.  Teut. 
*hradå-,  Idg.  *kret-,  *krot-:  'to  shake’.  The  variations  of  the  stem- 
vowel  in  OE.  may  be  explained  as  graphical  or  dialectal,  or  as 
due  to  levelling  between  different  forms  in  the  paradigm.  The 
variations  of  the  initial  and  final  consonants  in  OE.  are  no  doubt 
due  to  the  influence  of  the  adv.  rafte  (q.  v.).  The  prevalence  of 
ME.  rath  is  probably  to  be  ascribed  to  the  same  cause,  especially 
to  the  adverbial  comparative  rather,  which  was  very  common  in 
ME.  ME.  rath  is  common  in  the  sense  'early',  which  seems  to  have 
been  transferred  to  the  adj.  from  the  adverb.  This  fact  also 
points  to  the  adv.  as  the  source  of  the  forms  with  r-  and  -[>. 

Another  possible  explanation  of  the  variant  forms  is  that 
they  are  derived  from  another  root,  Prim.  Teut  *rdj)a-,  Idg. 
*reth-  (or  *ret-),  *rolh-:  'to  run',  which  would  have  given  OE.  *raf>. 
The  variant  spellings  would  then  be  due  to  a  contamination  of 
two  adjectives  nearly  identical  in  form  and  meaning.  But  in  that 
case  it  seems  likely  that  the  instances  with  r-  and  -f>  would  have 
been  much  more  numerous  than  they  actuallv  are,  and  especial¬ 
ly  that  the  form  *raf>,  which  is  not  found  at  all,  would  have 
been  frequent.  The  first  alternative  given  above  is  therefore  to 
be  preferred.  (Cf.  Fick  III  101  and  336;  Sievers,  Ags.  Gr.  201:  r 
and  217:  1;  and  raj>e,  p.  29). 

G-teb.  Högslt.  Arsskr.  XXVII:  2 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STF.RN 


Under  these  circumstances  there  is  no  etymological  reason 
for  treating  the  -rf-forms  separately  fiom  the  -/Å-forms,  as  has 
been  done  in  NED.  NED  has  found  acertainsemanticdifferenee 
between  rad  and  rath,  but,  as  just  mentioned,  the  serse  ’early’ 
which  is  characteristic  of  the  latter,  is  transferred  to  the  adj.  from 
the  adv.  raf>e.  The  spelling  with  -th  {-J>)  and  the  sense  'early' 
consequently  do  not  constitute  a  separ  ate  word,  but  are  simply 
two  parallel  phenomena,  both  due  to  influence  from  the  same 
word,  but  otherwise  independent  of  each  otlier.  It  is  impossible 
to  deny  that  rath  might  not,  at  some  period,  have  been  apprehend- 
ed  as  a  distinct  word,  with  a  specific  signification  of  its  own,  but 
with  regard  to  its  origin  it  was  merely  a  collateral  form  of  ME. 
rad. 

The  earliest  OE.  quots.  give  no  indication  of  any  other  mean- 
ing  than  ’swift\  A  subjective  element  of  sense,  'eager,  willing’, 
is  noticeable,  and  sometimes  predominant.  Nearly  the  whole  se- 
mantic  development  of  hrad  has  taken  place  in  pre-literary  times, 
so  that  there  is  no  chronological  support  for  the  arrangement  of 
ser, ses  given  below. 

Hrad  wrs  a  common  word  in  OE.,  especiallv  in  prose,  and 
shows  a  greater  variety  of  senses  than  swift  or  snel. 


Schctne  o /  senses. 

1)  Speedy;  expeditious,  rapid  in  action  or  niovement.  Material  and  immateri- 
al.  OE.  ME 

2)  Swift,  eager  to  get  something  done;  ready,  willing.  OE.  ME. 

3)  Precipitate,  rash,  hasty.  OE.  ME 

4)  Mentally  quick,  of  ready  apprehension  or  wit.  OE. 

5)  Of  an  action,  process,  etc.:  happening  or  passing  quickly.  OE.  ME. 

6)  Early,  preceding  another  in  point  of  tirne.  The  former.  OE.  ME. 

7)  More  to  be  chosen,  preferable.  ME.  1430.1) 

G/osses.  Hraed.  .  rad  percilus.  Ep.  742.  Corp.  1539.  Hraed  percitus.  \V\V 
38:23.  Hraed  perpes.  Corp.  1374  (hraed.  \VW  39:17.)  Hred  feslinus.  W\V.  73: 
38.  Raeddre  slrenue,  .i.  fortis.  Nap.  Gl.  2343. 

iElfric  Gr.  16:12  has  hrad  odde  glad  agil»s\  hraddre  ’agilior\  ealra 
hradost  ’agillimus\  And  ibm  44:8  glad  odde  hrad  'alaecr'.  The  identification 
with  glad  is  remarkable,  as  no  extant  senses  ot  the  two  words  coincide, 
and  glad  is  not  known  to  NED  or  HT  in  the  sense  of  alacer'  or  *agilis\ 

l)  The  approximate  date  of  the  earliest  known  instanee. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


19 


1.  Speedy ,  expeditions ,  rapid  in  ( action  or)  movement. 
Material  or  immaterial.  If  the  etymology  given  above  is  correct 
and  hrccd  consequently  derived  from  a  verbal  stem  denoting  move¬ 
ment,  this  sense  may  plausibly  be  regarded  as  primary  in  re¬ 
lation  to  the  others.  NED  rad. 

OE.  Him  niö  godes  hreö  of  heofonum  hete  gesceode.  Dan.  620.  —  Me  is 
snegl  swiftra,  snelra  regnwyrm,  ond  fenyce  fore  hrejjre,1)  is  J)«s  gores  sunu  gonge 
hnedra.  Riddles  38:71 — 72.  —  tu  }>e  on  hraedum  fterelde  |)one  heofon  ymbhweor- 
fest  (:qui  rapido  coelum  turbine  versas).  Boethius  10:2.  —  Gemedema  hreed 
beon  ongebroht  urum  geondgoten  breoste  (:  S  Spiritus.  .  dignare  promptus  ingeri 
Nostro  refusus  pectori).  Durham  Hymn.  10:3.  (Perhaps  sense  2?) f 

Cf.  hradwcen ,  'currus  velox\  Metra  24  41.  —  Flanhred ,  'sagittarius  expe- 
ditus'.  Rhym.  Poem  72. 

ME.  Redely  theis  rathe  men  rusches  owtte  swerdez,  Hittes  one  hellmes 
full  hertelyche  dynttys.  Morte  Artli.  2350  (The  only  ME.  inst.  found.  May  be* 
long  to  sense  2). 

2.  Disposed  to  act  swiftly,  eager  to  get  something  done,  ready, 
willing.  Sometimes  implying  hasty,  rash  (cf.  sense  3).  When  an  adj. 
denoting  swiftness  is  applied  to  living  beings,  it  often  acquires  a 
new  element  of  sense,  implying  not  only  an  objective  statement 
that  somebody  moves  or  acts  swiftly,  but  also  that  the  reason  of 
the  swift  movement  or  action  is  the  eagerness  or  willingness  of  the 
subject.  This  subjective  or  mental  element  constitutes  the  differ- 
ence  between  the  preceding  sense  and  the  present  one,  which  is 
used  chiefly  of  persons,  but  also  of  personifications,  qualities  of 
the  mind,  etc.  NED  rad  and  rath. 

OE.  Hreöe  foet  heara  to  ageotenne  blod  (:veloces).  VP.  13:3.  —  Ic  ltere, 
Jjeet  J>u  beo  hrsedra  mid  hreowlicum  te  arum  &  Jjaet  yrre  forfoh  eccs  deman.  Dooms- 
day  75.  —  Riddles  51:11.  —  CP  41:19.  280:15.  —  ta  onfangenre  J)aere 

(bletsunge)  he  waes  swij>e  hrsed  &  ferde  sefter  his  fseder  bebode,  oj)  J)cet  com 
etc.  Gregorius  C  115:13.  —  Wulfstan  148:2  —  Raedere  geornfull  ma  to  gefyllcnne 
J)e  he  raed,  {3®nile  to  witenne  hrsed  ys  (lector  strenuus  potius  ad  implendum  que  legit 
quam  ad  sciendum  promptus  est).  Scintillarum  219:17.  —  Ibm  12:13.  —  Thorpe's 
Psalter,  20:3,  (quot.  by  Wiilfing,  Syntax,  11:581).  —  Martyrologium  104:10.  | 

ME.  hule  was  wro{),  to  cheste  (:f ight)  rad.  O  &  N  1043.  —  And  ho 
boj)  alle  for  me  |)e  gladdere,  and  to  songe  boj)  J)e  raddere.  Ibm  738.  —  Gen.  &  Ex. 
2481,  3617.  —  To  sunfole  men  he  was  ful  rad  to  wissi  and  to  teche.  ESEI« 

J)  Trautmann,  in  the  Glossary  to  his  edition  of  the  Riddles,  gives  href)*,  adj.  ~ 
schnell,  but  hreftre  is  probably  only  a  graphical  variant  of  hnrdrc.  Cf.  GK, 
s.  v.,  and  the  quot.  from  Liebermann  in  section  6)  below,  where  hrad  is  spelt 
in  three  different  ways  in  the  same  sentcnce. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


20 


GUSTAF  STERN 


466:159.  Ibm  464:84,  468:202,  475:458,  475:473.  (This  word  occurs  only  in  Mary 
Magdalene,  which  is  older  than  the  other  legends  in  MS.  Laud  108).  —  Se  ven 
Sages  1290.  2090.  —  Perceval  98.  —  The  freike  (: Jason)  was  a-ferd  of  pat  fel- 
le  beste.  And  raght  to  his  Ryng  in  a  rad  haste.  Destr.  Troy  917.  —  But  the 
Renke  vp  rose  with  a  rad  wille.  And  fog  ht  vpo  fote  as  a  freke  noble.  Ibm  7036.  f 

3.  Characterized  by  undue  quickness  of  action,  precipitate , 
rash.  In  an  unfavourable  sense.  Of  persons  and  their  actions. 

—  A  modification  of  the  preceding  sense,  easily  arising  when 
hrced  is  preceded  by  too ,  or  when  the  context  favours  the  idea  of 
exaggeration.  NED  rad. 

OE.  Biö  aer  his  worda  to  hraed.  Wyrdum  50.  —  For  öaere  geornfulnesse 
öaere  ryhtinge  ne  sie  he  to  hraed  ne  to  stiÖ  to  öaere  wrace  (Sweet:  his  zeal  in 
eorrecting  must  not  be  too  excessive,  nor  his  severity  in  punishing).  CP  78:11. 

—  On  oöre  wisan  öa  slawan,  011  oöre  öa  pe  bioö  to  hraede  (sc.  are  to  be  admon- 
ished).  CP  176:1.  Similarly  16:7,  280:17,  19,  286:4.  —  Da  hradan  öonne  sint 
to  manianne  Öaet  hie  to  unwaerlice  ne  onetten.  CP  280:20.  —  Dylaes  öa  smylt- 
nesse  öes  donies  hine  gewemme  (oööe)  se  dy  ma  a>fst  oööe  to  hraed  irre.  CP  78: 
14.  —  Ne  beo  pu  swa  hraed  to  deaöe,  foröan  pc  us  is  pin  lif  nydbehefe  git.  Avlf- 
ric  Saints  22:225.  —  Gif  na  biö  eöhylde  &  braed  (b  above  line,  read  hrad.  Lo- 
gemann)  caf  on  hlehtre  (facilis  ac  promptus  in  risu).  Benet  35:6.  —  Reg.  Ben. 
A.  30:9.  Wint.  41:2.  —  Ne  gerisaj)  heom  hraede  weametta  (passion).  L.  I.  P. 
Th.  ii.  318:32.  BT.  (BT  translates  'sudden',  but  that  sense  is  not  found  in  any 
other  case).  —  Cf.  Ne  sceal  no  to  hatheort  ne  to  hraedwyrde.  Wand.  66.  —  Yrre 
haefö  wununge  on  öaes  dysegan  bosine  pxi  is  öonne  he  biö  to  hraed-mod.  Avi  fri  c 
Saints  16:342.  Etc. 

ME.  Du  art  of  dede  and  o  word  to  rad.  Gen  &  Ex.  2730.  —  Get  he  was 
wis  and  nogt  to  rad,  Gede  he  nogt  ut  til  god  him  bad.  Gen  «S:  Ex.  617.  —  Heo 
beop  to  rad  vpon  huere  red  to  loue  per  me  hem  lasten  bed.  Harl.  2253,  166:  x 6. 

—  Than  rewit  (:rue)  thir  riallis  (:nobles)  of  that  rath  mane  (:moan).  Howlat  859. 
(Amours:  'earnest',  a  sense  not  found  elsewherc).  —  Wallace  7:526. f 

4.  When  the  quality  of  speed  is  transferred  to  the  purely 
mental  sphere,  the  adj.  acquires  the  sense:  mcntally  quick,  of  ready 
apprehension  or  wit;  prompt  to  learn,  Ihink,  or  invent.  This  sense 
is  rare  in  hrad. 

OE.  Sum  bif)  hra?d  taefle.  Cneftum  73  (Printcd  as  one  word  by  Grein-Wiil- 
kcr).  Cf.  Moises  cväö  to  drihtnc:  Ic  eom  unhrädspra;ce.  Exod.  Av  6:30.! 

5.  Of  an  aetion,  oecurrence,  process,  etc.:  that  lakes  placc, 
kappens,  or  is  donc  rapidly  or  with  speed;  passing  quickly.  It  is 
noticeable  that  this  use  of  hrad  (cf.  also  steifl  4)  appears  in  OK. 
onlv  in  translations  and  in  texts  influenced  bv  Latin  sources. 
I11  the  quots.  Gregorius  226  and  /Elfric  1:6x8  hrad  denotes  speed 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


21 


in  relation  to  time,  which  is  unusual.  It  is  not  impossible  that 
these  variations  are  due  to  Latin  influence. 

OE.  Hrsedne  gang:  rapidum.  .  .  (gressum).  uelocem.  Nap.  Gl.  50:43.  --  He 
])xt  hrsede  geweorcc  of  treo  cirican  getiinbrode.  Beda  138:21.  —  Similarly  Ibm 
154:23  (hraöe  weorce  geworhte).  —  Heora  hors  mid  swa  hra*de  ryne  J)a  ea  o- 
ferferdon  .  .  .  Gregorius  C  15:31  (:tanto  cursu.  MS.  H  hnedlic.)  —  l*a  weaxen- 
dre  Jjare  adle  on  hradum  fyrste  he  his  lif  geendode.  Gregorius  C  226:10  (:ci- 
tius).  —  Mid  hradestan  ryne  J)enigende  arn.  Ailfric  Saints  23  B:  186.  —  For¬ 
dan  swa  hwaet  swa  geendaÖ,  \)xt  biö  sceort  and  hraed.  .Elfric  I  61 8: 28.  f 

ME.  The  Tuchet  (.lapwing)  gird  to  thc  Golk  (:cuekoo  ),  and  gaif  him  a  fall, 
Raif  his  taile  fra  his  rig,  with  a  raitli  pleid  (:crv).  Howlat  835  (Ainours:  sud¬ 
den,  quick.)f 

6.  Early:  done,  occurring,  eoming,  etc.,  before  the  usual 
or  natural  time.  Preceding  another  in  point  of  time,  eoming  at 
an  earlier  hour,  date,  etc.  The  f or  mer. 

The  comparative  is  found  once  in  OE.,  the  positive  in  ME. 
only.  It  is  therefore  probable  that  this  sense  was  transferred  to 
the  positive  from  the  comparative,  which  in  its  turn  no  doubt 
was  influenced  by  the  comparative  of  the  adv.  raf>et  in  which 
the  development  of  the  sense  'earlier’  can  be  traced  in  detail 
(cf.  raj>e  5,  p.  34).  NED  (s.  v.  rather,  adj.)  distinguishes  be- 
tween  several  shades  of  sense  which  are  of  no  importance  for  the 
present  work.  They  are  therefore  taken  together  in  this  section. 
Additional  instances,  see  NED,  rather  1,  2,  3. 

a.  Comparative. 

OE.  Foröam  on  manegum  landuni  tilö  bift  redre  öoune  on  oörum:  ge  yröe 
tima  hraedra,  ge  maeda  rsedran  (Liebcrmann:  Auf  manchen  Landgiitcrn  ist  die 
Feldarbcit  friihzeitiger  als  auf  anderen:  sowohl  die  Zeit  des  Pfliigcns  eher,  als 
aucli  Wieseu  (-Mähungen)  friiher).  Diebermann  p.  453,  Ger.  1.  (Acc.  to  Licber- 
mann  this  MS.  has  of  ten  e  for  x.  IIc  thinks  it  written  c.  1020  —  1030,  in  Wes- 
sex  or  South  Mercia).  f 

ME-  Seint  Edward  }>c  martir  as  ich  sede  er  was  is  sonc  Bi  is  ra|)ere  wiuc. 
Rob.  (»louc.  5809.  —  Rouland  answerd,  *nay,  Mine  wor|)  )je  raper  pay ».  Yer- 
nagu  840.  —  So  hat  J)e  raj)er  welles  beej)  now  but  lakes,  oJ)er  more  verevliche 
dreye  chanels  wij>  oute  watir  (:qui  ante  fontes  fuerant  nunc  rivuli).  Trevisa  I 
177.  —  But  yet  to  purpos  of  iny  rather  speche.  Troilus  V  1799.  III  1337.  — 
Thou  languissest  and  art  defeted  for  desyr  and  talent  of  t  hy  rather  fortune 
(:fortunae  prioris.  Migne  658).  Chauccr  Boethius  B.  II  l*r.  i:S.  —  This  rather 
man  that  I  spak  of.  Ibm  B.  II.  Pr.  7:89.  —  So  |)at  now  110  man  duelleth  at 
thc  rathere  toun  of  Damyete.  Mande  ville  29:31.  t 

The  previous  or  preceding  day  or  year.  I*e  trauail  of  J>e  ra})cr  day.  Tre- 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


22 


GUSTAF  STERN 


visa  Higdeu  III  145.  NED.  —  As  thouje  he  had  I-knowe  hir  al  the  rathir 
yeer.  Beryn  26  (c.  1400)  NED. 

b.  Positive.  Rare.  NED  rath  2. 

ME.  Ase  me  zene^ej)  ine  to  ra|)c  (:early  or  hasty?)  arizinge  uor  to  ethene: 
and  alsuo  me  zenege})  late  to  soupi.  Ayenbite  52:16.  • —  Tilyng  is  not  to  rathe 
yf  dauis  thryis  fyue  Hit  be  preuent.  Pallad.  011  Husb.  I  247.  NED.  |  — 

Cf.  also  NED  rathe  st ,  adj. 

7.  More  to  be  chosen,  prefcrable.  In  predicative  use.  Prob- 
ably  from  the  adverb  ra f>e.  NED  rather  4. 

ME.  It  is  Tapir  to  bileeue  J>e  wageringe  wijnde  J)an  pe  chaungeable 
world.  Hymns  Virg.  86  (c  1430)  NED.  —  Pecock  Repr.  III.  xvii,  393. NED.  t 


OE.  HR/EDLIC,  adj. 

According  to  NED  (s.  v.  - ly )  the  suffix  -lic  had  already  in 
OE.  ceased  to  be  nsed  to  form  adjectives,  and  there  are  instances 
of  -lice  beiug  used  to  form  adverbs  from  adjectives  without  the  in¬ 
tervention  of  an  adjective  in  -lic  (as  bealdlice  from  beald).  Hrad- 
lic  is  not  found  in  the  oldest  texts;  this  may  be  a  mere  coincidence, 
since  the  literary  remains  are  so  scantv;  but  if  we  take  it  to 
signify  that  the  adj.  really  did  not  exist  before  c.  900,  it  cannot 
have  been  formed  from  hrad,  but  is  a  back-formation  from  hrad- 
lice,  which  is  found  e.  g.  in  Beowulf  (cf.  NED,  s.  v.  -ly,  suffix1). 
That  would  explain  why  hradlic  never  denotes  speed  a?  a 
quality  of  a  living  being  or  a  material  object  (corresponding  to 
senses  1 — 4  of  hrad),  but  is  used  only  of  actions,  processes,  etc., 
signifying  'happening  or  passing  quickly’,  etc.  That  sense  is  close- 
ly  related  to  the  idea  of  speed  in  time,  which  is  the  most  frequent 
sense  of  the  adv.  hradlice.  If  we  assume  hradlic  to  be  formed 
from  hrad,  it  is  diffieult  to  see  how  its  semantic  peculiarities  are 
to  be  explained.  No  ME  instances  are  found. 


1.  Happening  or  passing  quickly,  perhaps  with  implication 
cf  suddenness. 

OE.  He  wses  mid  hradlice  deaöe  forgripen  (:morte  immatura).  Beda  336: 
20.  —  Hie  })Eer  aefter  hradlice  tide.  .  .  ofslaegene  wurdon.  Oros.  44:28.  —  f*a  ge- 
licode.  .  .  J)am.  .  .  Langbearduni.  .  .  pat  hi  huru  butan  hefigum  cwealme  mid 
hradlieum  deaöe  his  lif  geendodon.  Gregorius  CO  254:11.  —  Hyra  hors  pa 
mid  swa  hrsedlicum  ryne  oferferdon  pa  ea.  .  .  Gregorius  H.  15:28  (C  hrsed. 
Lat.  tanto  cursu).  —  Ne  mihte  se  eniht  adreogan  pa  neownesse.  .  .  ac  mid 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THKIR  SYNONYMS 


23 


hraedlicum  ryne  he  flcah  ut  beforan  £>a  duru  (:cursu  concito).  Gregorius  CO 
278:15.  —  ta  se  ylca  J)egn  J)®t  ^  h°rs»  te  geseah  acyrred  fram  his  we- 
denheortnesse  mid  swa  hraedlicum  bebode  J)aes  halg  an  wundres,  he  J)a  bebead, 
{>aet  man  |)am  halgan  were  J>aet  ilce  hors  eft  bringan  sceolde  (xelerrimo  miraculi 
imperio).  Gregorius  CH  78:17.  —  Ve  bid'  J)aette  hraedlic  vs  öinrae  milsa'  gi- 
nyhtsvmnisse  gimonigfaldadvm  giöingvngvm  agefiaga  (.Quesumus  ut  celerem 
nobis  tuae  propitiationis  habundantiam  multiplicatis  intercessoribus  largiatur). 
Durham  Ritual  124:17.  —  &  5 aer  foröferde  Sidemann  bisceop  on  hraedlican  dea- 

J>e.  Chr.  C  977/122.  t 

2.  Sudden. 

OE.  Foröy  sint  öa  to  manienne  öa  öe  mid  hrcedlice  luste  bioö  oferswiöde, 
öaet  hie  to  georne  ne  giemen  öissa  eorölicena  ymbhogena.  CP  431:11.  (Twice  in 
the  same  paragraph  farlic  is  used  in  similar  connexions).  t 

3.  Hasty,  precipitate. 

OE.  Hit  wa?re  to  hraedlic  gif  he  öa  on  cild-cradole  acweald  wurde.  ^lfric 
I  82:28.  t 


OE.  HR/EDLICE,  adv. 

Derived  from  hrced.  As  in  the  case  of  the  adj.  hrad,  the  spell- 
ing  with  (- th -),  which  was  rare  in  OE.  but  common  in  ME., 

was  probably  due  to  the  influence  of  the  adv.  ra ]>e.  The  different 
forms  are  therefore  treated  as  one  word  (cf.  NED  radly  and  rathe- 
ly),  especially  as  there  is  no  semantic  difference  between  them. 

Hreedlice  is  used  almost  exclusively  with  verbs  of  material 
action,  the  figurative  applications  being  comparatively  rare.  The 
sgn  'rapidly,  quickly,  immediately’  seems  to  be  almost  free  from 
implications  of  any  kind,  even  such  as  might  have  been  expected 
to  arise  through  influence  of  the  adj.  hrced.  In  this  adj.  a  men¬ 
tal  or  subjective  element  of  sense  ('eager,  willing')is  noticeable  in 
a  great  number  of  instances,  and  sometimes  predominates,  but  in 
hrcedlice  the  purely  material  import  is  prevalent.  The  reason 
for  this  contrast  is  obscure. 

Hrcedlice  is  rare  in  the  sense  'hastily,  rashly’,  and  lacks  the 
sense  'early',  which  is  found  in  hrced  and  rafie,  and  which  we  as- 
sumed  to  have  been  transferred  from  the  latter  word  to  the  for¬ 
mer.  The  reason  why  hrcedlice  was  not  influenced  in  the  same 
way  was  probably  that  the  sense  'early’  appeared  chiefly  in  the 
comparative  form  of  raj>e,  which  was  not  so  similar  to  the  cor- 
responding  form  of  hrcedlice  as  to  that  of  hrced. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


24 


GUSTAF  STEKN 


Hradlice  is  not  very  frequent  in  the  earliest  OE.  texts,  nor 
in  poetry.  It  is  common  in  the  C  and  H  MSS.  of  the  Gospels,  but 
not  in  Li  or  Ru.  This  fact  would  seem  to  support  the  assump- 
tion  made  on  p.  22,  that  hradlice  was  formed  directly  from  hrad 
at  a  eomparatively  late  pre-literary  period,  when  -lic  was  no 
longer  used  to  form  adjs. 


Scheme  of  senses. 

1)  Rapidly.  OH.  ME. 

2)  .  Quickly.  OH.  ME. 

3)  a)  Shortly  after  a  given  point  in  tinie.  OH. 

b)  Shortly,  immcdiately,  or  quickly  begun  and  ended.  OH.  MH. 

4)  Soon  said  or  finished,  briefly.  O  Ii. 

3)  Hastily,  rashly.  OE. 

Glosses.  Oft,  racdlicc  crebro,  .i.  cclebro,  frequenter,  manifesto.  \V\V  215:23. 
Hraedlice  cursum.  \V\V  375:4.  531:31  (Rcad  cursim.  Wiilkcr).  Faeringa, 

hrsedliee  inprouiso,  \V\V  422:4.  Tidlicor,  hra*dlicor  maturius.  WVV  422:7. 
Hraedlice  nauiter.  \V\V  485:28.  Hradlice  peryiiciter,  W\V  494:30.  Nap.  Gl. 
4321.  2212.  Hradlice  extimplo,  .i.  statim,  Nap.  Gl.  89.  Raedlice  extimplo ,  Nap. 

('»1.  3O70.  Ilrad  (lice)  quantotius,  Nap.  Gl.  5^:321.  Cursim  hradlice,  --Ivlfr.  Gr. 
233:12.  Ocissime  hriedlicost,  ibm  230:10.  Actutum  hraedlice,  ibm  238:12. 

1.  Rapidly.  With  durative  verbs  denoting  motion,  or 
action  implying  motion.  — 

The  meaning  of  an  adverb  denoting  speed  is  partly  dependent 
on  the  mode  of  action  ( Aktionsart )  of  the  governing  verb.  NED, 
s.  v.  quickly,  distinguishes  the  following  three  shades  of  meaning: 
»1)  Describing  the  rate  of  progress  in  a  motion,  action,  or  process, 
without  consideration  of  the  time  at  which  it  begins  and  ends. 
2)  Denoting  that  the  whole  action  or  process  is  begun  and 
ended  within  a  eomparatively  short  space  of  time.  3)  Denoting 
that  there  is  little  or  no  interval  between  a  given  point  in  time 
and  the  doing  of  an  act  or  happening  of  an  event  (freq.  also  im¬ 
plying  1  or  2),  without  delay,  very  soon,  shortly.» 

Sense  1  occtirs  in  connexion  with  durative  verbs,  sense  2 
in  connexion  with  perfeetive  verbs,  and  sense  3  also  with  per- 
feetive  verbs  when  the  action  is  regarded  as  commencing  short¬ 
ly  after  a  given  point  in  time,  expressed  or  implied. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


25 


In  adverbs  where  all  three  senses  occur,  it  seems  to  be  the 
rule  that  1)  is  the  earliest  sense,  and  that  2)  and  3)  arise  out  of 
it.  The  actual  development  is  better  shown  if  the  senses  are  ar- 
ranged  according  to  the  following  plan,  whicli  will  be  used  in  ana- 
lysing  the  adverbs  treated  in  this  work.  See  Introduction  §  4. 

1)  Rapidly,  denoting  rate  of  progress  (:  speed  in  relation 
to  action).  Purely  durative  verbs  (=  NED  1). 

2)  When  the  verb  is  perfective,  but  the  action  of  the  verb 
is  apprehended  as  taking  some  time  to  perform,  the  adv.  oscil- 
lates,  or  may  oscillate,  between  the  senses  'rapidly',  and  'shortly, 
immediately,  or  quicklv  begun  and  ended'.  Cf.  section  2  below. 

3)  When  the  verb  is  perfective  and  the  action  of  the  verb 
is  apprehended  as  a  unit  (as  momentary),  110  attention  being  paid 
to  the  circumstance  that  it  must  necessarily  take  some  time 
to  perform,  the  adv.  has  one  of  the  senses  numbered  2  and  3 
in  NED.  The  difference  between  them  is  that  an  action  which 
happens  'shortly'  or  'immediately'  is  referred  to  a  preceding 
action  or  point  in  time,  expressed  or  implied,  or  to  the  time  of 
speaking  (NED  3),  while  in  the  case  of  an  action  that  is  'quickly 
begun  and  ended’  there  is  no  such  reference  (NED  2.  Cf.  also  the 
quots.  in  section  3  below).  The  sgn  'shortly,  immediately’  is 
clearly  indicated  when  the  reference  to  a  preceding  action  or 
point  in  time  is  expressed  by  after  fxem,  or  similar  phrases.  I11 
other  cases  where  it  appears  to  be  predominant,  the  sense  'quickly 
begun  and  ended’  is  often  implied.  The  latter  sense  is  seldom 
found  without  implication  of  'shortly,  immediately’.  Neither 
sense  can  be  shown  to  precede  the  other  in  the  process  of 
development.  Both  derive  from  the  sgn  'rapidly',  the  oscillating 
instances  given  under  the  heading  'quickly'  serving  as  links  in 
the  development.  Both  imply  speed  in  relation  to  time,  and  the 
appearance  of  one  or  the  other  is  determined  by  the  context. 
The  distinction  between  them  is  not  essential  to  the  present  in- 
vestigation,  so  they  are  taken  together,  with  the  exception  of 
hrcedlice  (efter  jxetn,  etc. 

In  this  word  there  is  110  chronological  support  for  the  assump- 
tion  that  sense  1  is  earlier  than  2  and  3,  as  they  all  appear  in 
OE.;  cf.  analysis  in  Ch.  III  and  V,  and  Introduction  §  4. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


26 


GUSTAF  STER  N 


OE.  Tunge  min  hreod  writ  hreÖlice  writendes  (realamus  scribae  velociter 
scribentis).  VP  44:2.  —  HreÖlice  eorneö  word  his  (: velociter  currit).  VP  147:15.  — 
Ac  (se  laece)  grapaö  swiöe  feegre  ymbutan  öaet  öset  he  sniöan  wile,  &  sniö  swiöe 
hraedlice.  CP  186:2.  —  Geaf  he  &  sealde  J)aet  betste  hors.  .  .  J)aem  biseope.  .  . 
J)set  he  hraedlicor  feran  scolde.  Beda  196:10.  —  Habbaö  gescy  on  eovrum  fo- 
tum  and  stafas  on  handum  and  etaö  hrädlice  (:f  estinan  ter).  Exodus  2E  12:11. t 

ME.  For  so  raythely  |)ay  rusche  with  roselde  speri s,  That  the  raskaille  was 
rade  and  rane  to  J)e  grefes.  Morte  Arth.  2881.  —  Maluesye  &  muskadell.  . 
Raykede  full  rathely  in  rossete  cowpes.  Morte  Arth.  237.  —  Raithly  he  raid, 
and  maid  full  mony  wound.  Wallace  9:18054 

The  interpretation  of  the  ME.  instances  is  not  quite  certain. 
An  oscillation  'rapidly/violently'  is  perhaps  discemible.  Cf.  raj>e 
12  note. 

2.  Quickly  (oscillation  between  1  and  3).  The  verbs  may  be 
perfectivized  by  a  prefix  or  by  having  the  destination  of  the  move- 
ment  or  the  object  of  the  action  indicated.  —  It  will  be  seen  from 
the  instances  below,  that  the  action  of  the  verb  may  be  apprehend- 
ed  on  the  one  hand  as  being  rapidly  performed,  on  the  other 
hand  as  beginning  within  a  short  space  of  time,  or  as  being 
quickly  begun  and  ended.  Sometimes  both  the  latter  ideas  may 
be  implied.  The  adv.  will  often,  without  appreciable  difference 
in  the  import  of  the  sentence,  cover  all  three  ideas.  Cf.  Ch.  III, 
analysis  of  oscillation.  —  Most  of  the  verbs  denote  motion. 

OE.  Hwearf  }>a  hraedlice,  J)«r  Hroögar  saet.  Beow.  356.  —  Cumaö  &  ge- 
seoö  J)a  stowe.  . .  &  faraö  hrsedlice  &  seegaö  hys  leorningcnihtum.  AS.  Gosp. 
Mt.  28:7.  C.  (Li  and  Ru  hrae|>e)  —  Sume  feollon  on  staenihte.  .  .  &  hrtedlice 
upsprangon.  AS.  Gosp.  Mt.  13:5.  C.  —  Alexander.  ..  hraedlice  J>one  weall  self 
oferdom.  Oros.  134:12.  —  ha  J)®t  Perpena  gehierde.  .  .  he  ha  hraedlice  fird  ge- 
gaderade.  Oros.  224:12.  —  Cume  an  spearwa  &  hraedlice  \>set  hus 
cume  \>uih  o|)re  duru  in,  |)urh  o])re  ut  gewite.  Beda  136:1.  — &  fordon  |)e  he 
waes  scearpre  gleaunesse,  he  hraedlice  his  sealmas  geleornade.  Ibm  452:2.  — 
Se  halga  cyöere  Mercurius  gewaepnod  hraedlice  com,  and  be  hyre  haese  ferde. 
iElfric  I  450:34.  —  Ga  raedlice  and  sege  him.  \>&t  etc.  Apollonius  25:34.  —  Him 
\>a  a])as  sworon  .  .  |>aet  hie  hraedlice  of  his  rice  foren.  Chr.  A  8^6/74.  —  Fleo 
J)a  mettas  J>a  J>e-  •  •  to  hraedlice  meltan.  Laeceboc  68:12.  Etc. 

AfE.  To  J)is  all  assented  And  rathly  out  of  \)e  toune  })ai  ran.  North¬ 
ern  Passion  786’  (p.  166).  —  Rachches  in  a  res  radly  hem  folies.  Gawain 
1164.  —  Sirs,  je  ])at  will  has  to  wend  jour  wapens  deuoidis.  .  .  &  radly  me 
folows.  Alexander  4961.  —  Ho  raght  to  hym  radly,  reft  hym  his  sheld.  And 
betoke  (hit)  full  tite  to  a  triet  maiden.  Destr.  of  Troy  10882.  —  Toward  Ro- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  27 

me  he  radly  ranne.  Gowther  256.  —  The  yettis  wappit  war  wyde,  The  knyght 
can  raithly  in  ryde.  Gol.  &  Gaw.  128.  Etc. 

3.  As  pointed  out  in  section  i  above,  the  senses  ’im- 
mediately,  shortly’  and  ’quickly  begun  and  ended’  can  often  not 
be  clearly  distinguished  in  the  individual  instances.  They  are 
therefore  placed  in  one  group  liere,  with  the  exception  of  the 
construction  'hraedlice  aefter  J)aem’  etc. 

a.  Shortly  after  a  given  -point  in  tinie,  expressed  by  af  ter 
f>am,  or  similar  phrases. 

OE.  Him  mon  Jjoet  eefter  öaem  hraedlice  forgeald.  Oros.  84:19.  —  Similar- 
ly  Oros.  100:32.  —  &  hraedlice  aefter  psem  Somnite  awendan  on  oJ)re  wisan.  .  . 
heora  sceorp.  Oros.  138:29.  — &  he  waes  aefter  jjarn  swiöe  hraedlice.  .  .  gehalgod 
to  cyninge.  C hr.  E.  979/123.  —  Oööon  hwilean  gejjance  maeg  aenig  man  aefre  ge|>en- 
can  on  his  mode  J)aet  he.  .  .  aet  hlafgange  heora  hand  cysse,  and  sona  J>aer  aefter 
hy  hradlice  syööan  seyrde  oööe  scynde.  . .?  Liebermann  p.  473.  Griö  27.  Etc. 

b.  Shortly ,  immediately ,  or  quickly  begun  and  ended ,  or  oscil- 
lating  between  these  two  senses.  The  instances  are  very  numerous. 

OE.  Nu  pu  hraedlice.  .  .  pine  bene  onsend.  Elene  1087.  —  l*a  saede  him.  .  . 
Plenius.  .  .  pset  he.  .  .  miclum  on  f)aeni  syngade.  He  hit  J)a  hraedlice  eft  forbead. 
Oros.  264:29.  —  Ac  hraedlice  on  hie  begen  com  Godes  wraeu.  Oros.  274:21.  — 
Ond  heo  ealle  pter  mid  py  waele  pses  foresprecenan  wooJes  hredlice  foröferdon. 
Beda  234:4.  —  Nane  saelöa  ne  sint,  foröam  hi  swa  raedlice  gewitaj).  Boethius 
21:14.  —  Hreölice  geher  mec.  VP.  68:18,  101:3,  142:7.  —  He.  .  .  sweredejjaet  he 
naefre  Jjone  man  ne  cupe,  &  hraedlice  ereow  se  cocc.  AS.  Gosp.  Mt.  26:74. 
C.  —  Soölice  hit  ys  godes  spraec  and  his  varnung  and  seo  tid  cymö  hrädlice. 
Genesis  JE  41:32.  —  Hraedlice  him  waes  J)®t  heofenlice  gehat,  &  |)aere  gast- 
lican  strenge  topon  mycel  hyht  Jjaet  hie  ealle  pa  eorjjlican  sorga  forleton.  Blick- 
ling  135:26.  —  i*a  fyrenf ullan.  .  .  beoÖ.  .  .  on  J}®re  wynstran  healfe  gehwyr- 
fede.  and  he  |x>nne  hraedlice  to  heom  cwyö.  Wulfstan  184:16.  —  Eft  he  agean 
asende  (sc.  the  ball):  he  raedlice  sloh,  swa  he  hine  naefre  feallan  ne  let.  Apollo- 
nius  25:13.  —  Aniane  120:15.  —  Etc. 

ME.  God  in  pane  castel  pet  is  on^ein  eou  and  je  finded  redliche  |)ar  ane 
asse  je-bunden.  .  .  unbinded  heo  and  leaded  heo  to  me.  Jif  eniman  seid  eawiht 
to  eou,  segged  p e  lauerd  haued  |)ar-of  neode,  and  redliche  heo  eou  leted  fere 
|>ermid.  Lamb.  Hom.  3:7,  10.  —  lJa  wes  sanete  paul  swiöe  wa,  and  abeh  him 
redliche  to  his  lauerdes  fet.  Lamb.  Hom.  45:9.  —  Ireu  pet  liö  stille  gedereö 
sone  rust:  and  water  |)et  ne  stureö  nout  readliche  (T  raöliche)  stinked.  Ancr. 
R.  422.  —  Ich  habbe  isehen  pe  rode  pe  arudde  me  so  redlich  of  his  reowliche 
rake.  Marherete  I  zx:!!.1) —  WiJ)  hir  radli  a  doghter  he  gatte.  CM,  P 

Compare  these  instances  with  quot.  Lamb.  Hom.  23  (p.  28),  and  with  the  fol- 
lowing:  Auh  al  pet  schrift  (:  shrift)  ne  schreapeö  nout  of.  .  .  al  he  wule  a  domesdei 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


28 


GUSTAF  STERN 


12665.  —  Hir  barons  hir  ful  rathly  red  To  tak  a  lord  hir  forto  wed’ 
Yw.  a.  Gaw.  1177.  —  l*is  diuinour.  .  .  jede  him  furthe  eftirsons  herbis  to  seche’ 
Reft  pam  vp  be  })e  rotis  &  radly  pam  stampis.  Alexander  409.  —  All  pe  ost 
euyn  ouir  he  openly  comandis  To  be  radly  all  arayd  &  redy  to  fi^t.  Alexander 
1382.  — Than  your  curst  king  desyryt  off  ws  a  trew;  Quhilk  maid  Scotland  full 
rathly  for  to  rew.  Wallace  8:1362.  Etc. 

As  radly  as:  as  soon  as. 

ME.  hus  J)e  deofel  wule  bilesnien  pe  wreche.  .  .  alswa  redliche  swa  adam.  .  . 
us  forgulte  erest  in  to  helle.  Lambeth  Hom.  23.  —  Als  radly  as  pe  riche  kyug 
rase  on  |)e  morne,  Ri^t  in  pe  dawyng  of  day  a  diuinour  ha  callis.  Alexander 
430.  Similarly  1354.  1494,  I95<>'t 

Iniplying  suddcnly. 

OE.  Ac  sio  öe  hrardlice  öurhtogen  biö,  sio  bift  hwilum  for  giemeleste.  CP 
435:14  (j<nlice  is  used  in  the  same  paragraph  in  exactly  the  same  context). 
Similarly  178:2.! 

4*  With  verba  dicendi  hrredlicc  assumes  the  sense  of  briefly * 
soon  said  or  finished ,  of  a  story  or  recital.  This  sense  is  a  nio- 
dification  of  3  b,  and  may  be  influenced  by  Latin  sources.  Cf. 
raj)c  4  e. 

OE .  Ac  we  nu  seulon  hraedlice  hwathwugu  be  hire  foröfore  anre  sccgan 
(E.  breuiter  diccre).  Beda  172:29.  —  Be  pxm  aefteran  is  hrardlice  to  witan- 
m\  p&t  etc.  (L.  breuiter  intimandum).  lbm  334:26  —  Ond  öaet  ic  hr.edlice 
cweoöe,  paet  etc.  (E.  breuiter  dicam).  Ibm  406.28.  —  Her  sind  hradlicc  ge- 
sade  miccle  Godes  wundra.  Adfric  II  40:64 


reden  ful  readeliche  (T  rckene  &  rede  ful  wittcrliche)  uorte  bicleopien  (:  accuse) 
|)c  mide.  Ancr.  R.  344.  —  Swa  somet  readliche  J)urh  seli  martirdom  ferden  .  .  . 
to  Criste.  Katherine  1409.  —  Nu  \)u  mijt  wite  readliche.  \>at  eavere  pu  spekest 
gideliche,  for  al  J)at  |)u  me  scist  for  schaxnc,  ever  J)e  seolvc  hit  turnej)  to  erome.  O 
A:  N  1281.  —  In  these  three  quots.  (all  with  -ea-)  I  think  wc  should  assume  the 
adv.  to  be  idcntical  with  ME.  rcdili,  signifying  in  Ancr.  R.  344  'completely,  cer- 
tainly’;  in  Katherine  ’willingly,  eagerly’;  in  O  N  'certainly,  clearly.  welF.  Cf. 
readily ,  in  Group  VII  below.  I11  Ancr.  R.  422  the  context  and  the  reading  of  MS. 
T  show  t  hat  we  should  apprehend  the  adv.  as  representing  OE.  hrcrdlice.  The 
same  is,  I  think,  the  case  with  the  other  quots.  in  the  text  abo  ve,  which  all  have  the 
spelling  redlich.  (Cf.  Cohn,  Die  Sprachc  d.  ME.  Predigtsamml.  in  Hs.  Lambeth  487 
(Berlin  1880)  pp.  7  and  10;  Stodte,  Ucber  d.  Sprache  u.  Hcimat  d.  »Katherine- 
Gruppe*  (Göttingen  1896),  pp.  12  and  30).  ME.  rcdili  did  not,  as  far  as  can  be  seen 
from  the  material  at  my  disposal,  aequire  the  sen  *promptly,  immediately’  till 
a  later  period.  —  Gadow,  in  the  glossary  to  his  edition  of  O  &  N,  gives  »read¬ 
liche  (ra*dlicc)  Adv.  so"'cic/i  •.  The  translation  is  no  doubt  a  inistake.  See  also 
raf>c  3  c,  p.  33. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


29 


5.  In  a  few  instances  hradlice  clearly  means  hastily,  rashly. 
This  may  be  an  independent  development  of  the  adv.,  or  an 
influence  from  the  adjective,  or,  even,  Latin  influence.  Thequots. 
are  too  few  to  furnish  material  for  a  safe  conclusion.  Cf.  hrced  3. 

OE.  Oft  uion  bi 5  swiöe  rempende,  &  ra?sö  dollice  cm  sele  weorc  &  hrtedii- 
ce.  CP  148:12.  —  Se  geöyldcga.  .  .  gemon  öone  demm  oööe  öaet  bismer,  öaet 
him  aer  gedon  waes.  &  öonne  swiöe  hradlice  &  swiöe  ungemetlice  eahtaö  eall  Öaet 
him  ser  gedon  waes,  &  hit  öonne  swiöe  unaberendlic  talaö.  CP  226:16.  —  Hie 
himselfum  fordiligen  öone  weg  öaere  bote.  .  .  öonne  hi  him  to  tioö  öa  byrÖenne 
swa  micelre  öenunge  swa  hraedlice.  (Sweet:  lock  up  for  themselves  the  way  of 
reformation,  when  they  assume  so  hastily  the  burden  of  so  arduous  a  mini¬ 
stration).  CP  383:24.  —  &  na  hadige  man  a?fre  wudewan  to  hraedlice  (mimium 
cito).  Liebcnnann  p.  360.  II  Cn  73.3. t 

OE.  (H)R  A  t*  E,  adv. 

The  form  hrafre  is  slightly  more  frequent  in  OE.  than  raf>e; 
(h)rcefre  is  comparatively  rare,  and  ( h)rcfre  found  only  a  few  times. 
The  variations  of  the  stem-vowel  are  to  be  explained  as  dia- 
lectal,  or  else  as  due  to  influence  from  the  adj.  hrced  (q.  v.).  With 
regard  to  the  interchange  of  hr-  and  r-  it  is  difficult  to  come  to  a 
certain  conclusion.  The  OE.  forms  point  to  the  existence  of  two 
Prim.  Teut.  bases,  *räfr-  and  *  hrå  fr-,  (see  p.  17),  of  which  the 
latter  would  be  a  variant  of  Prim.  Teut.  *hradx,  with  the  accent 
shifted  to  the  stem-syllable.  If  both  were  the  sources  of  advs., 
tliese  would  be  almost  similar  in  form,  and  might  be  so  in  mcan- 
ing  too,  so  that  they  easily  coalesced  into  one  word.  Itappears 
necessary  to  assume  a  Prim.  Teut.  base  *hrafr-,  for  if  the  OE. 
forms  with  hr-  are  assumed  tobederived  from  Prim.  Teut.  *hrad~, 
it  is  difficult  to  see  how  the  rare  occurrence  of  OE.  forms  with 
-d-  is  to  be  explained.  The  same  objection  applies  to  the 
assumption,  that  only  Prim.  Teut.  *rafr-  gave  rise  to  an  adv., 
that  the  regular  form  was  OE.  ra  fre,  and  that  the  other  forms 
were  due  to  influence  from  the  adj.  hrced.  If  such  had  been  the 
case,  it  also  seems  likelv  that  the  influence  would  liave  been 
mutual,  and  that  consequently  the  OE  adj.  would  liave  shown  a 
greater  number  of  forms  in  r-  and  -fr  than  it  actuallv  does. 
(Cf.  Fick  III  101,  336.'  Sicvers,  Ags.  Gr.  §201:1,  217:1,  and  the 
introduetory  remarks  011  hrced,  p.  17  above). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


30 


GUSTAF  STERN 


NED  makes  two  artides  of  this  word,  distinguishing  the  ME. 
adv.  rad  $rom  rath.  As  it  is  impossible  to  find  any  semantic  dif- 
ference  between  them,  it  seems  more  convenient  to  treat  them 
together. 

The  comparative  and  superlative  forms  are  also  separately 
treated  in  NED  (s.  v.  rather  and  rathest).  They  show  a  certain 
independent  development,  but  also  follow  that  of  the  positive 
form,  and  even  seem  to  have  influenced  it  on  some  points. 
In  order  to  make  these  connexions  clear  it  is  necessary  to  treat 
positive,  comparative,  and  superlative  together.  The  senses  are 
divided  into  two  groups:  I.  Senses  denoting  speed  in  relation  to 
action  or  time.  II.  Senses  signifying  'more  readily,  preferably’. 


Schenie  of  senses. 

I.  Senses  denoting  speed  in  relation  to  action  or  time. 

1)  Rapidly.  OE.  ME. 

2)  Quickly.  OE.  MK. 

3)  a)  Shortly  after  a  given  point  in  time,  expressed  by  eefter  etc.  OE. 

b)  Shortly,  immediately;  or  quickly  begun  and  ended.  OE.  ME. 

c)  Fast  enough,  probably,  peihaps.  ME.  1200. 

4)  Superlative  form. 

a)  Swa  (he)  rapost  (meahte):  as  quickly  as  (he  could).  OE. 

b)  Most  quickly,  soonest,  first.  OE.  ME. 

c)  Most  quickly,  earliest.  OE.  ME. 

d)  Most  quickly,  immediately,  at  once.  OE. 

e)  RaJ)ost  to  secganne.  OE. 

5)  Comparative  form.  More  quickly /earlier,  sooner/earlier.  OE.  ME. 

6)  a)  Comparative  form.  Earlier  as  compared  with  other  action s  or  objects. 

OE.  ME. 

b)  Comparative  form.  Previously,  beforehand.  OE.  ME. 

c)  Positive  form.  Early.  ME.  1220. 

7)  Swa  ra|)e  swa:  at  the  very  moment  when,  whenever.  OE.  ME. 

8)  To  ra{)e:  hastily,  rasbly,  too  soon,  too  early.  OE.  ME. 

II.  Senses  signifying  ’n;ore  readily ,  preferably ,  willingly’ ,  etc. 

9)  a)  More  quickly /more  easily  or  readily.  Comp.  OE.  ME. 
b)  Same  sense.  Superi.  ME.  1377. 

10)  (Not)  the  more  readily,  the  more  easily  or  willingly,  for  objective  reasons. 

OE.  ME. 

11)  More  readily,  willingly,  for  subjective  reasons.  ME.  1200. 

12)  More  truly  or  correctly,  more  properly  speaking.  ME.  1380. 

G/osses.  Propero  hracde,  Corp.  1673.  \V\V  42:11.  Hra{)e  ultro,  \V\V 
307:22.  Rade  ocius,  \V\V  461:32,  529:32.  Ra])c  ilico,  \V\V  420:25.  Re|)e  celc - 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


31 


riter ,  Nap.  Gl.  56:15.  SwyJje  rape  dicto  cititis,  .t.  uelocissime.  Nap.  Gl.  2075. 
SwyJ)e  rajje  quantotics,  .i  uelociter,  Nap.  Gl.  3125.  Sage  raJ)or  dicto  citius,  .i. 
ilico.  Nap.  Gl.  3130.  Cito  hraöe,  Ailfr.  Gr.  235:13.  Etc. 


I.  Scnscs  dLcnoting  spced  in  relation  to  action  or  t  i  mc. 

1.  Rapidly.  Purely  durative  verbs.  Only  verbs  of  motion 
found,  but  this  is  probably  a  mere  coincidence,  as  other 
verbs  of  action  are  represented  in  the  next  section.  From  the 
ME.  period  I  have  only  Scottish  quots.,  but  no  doubt  this  sense 
existed  also  in  other  dialects,  though  perhaps  rare.  NED  rathe  1. 

OE.  Du  ealne  hrseöe  hefon  ymbhwearfest  (rapido  coelum  turbine  versas). 
Metra  4:3.  —  Daet  leoht  waes  weaxende  mare  &  mare,  &  hraöe  to  me  waes  efstende. 
Beda  428:20.  —  Gif  heo  (sc.  a  pregnant  woman)  gaeö  late  &  haef{)  hole  eagan  heo 
cenneö  cniht,  gif  heo  hraöe  g®h  &  hafaÖ  a^undene  eagan  heo  cenneö  maeden  cild. 
Lchdm.  III,  144:8.  t 

Comparative.  No  he  wiht  fram  me  flod-yjnim  feor  fleotan  meahte,  hraJ>or 
on  holme.  Beow.  543.  t 

ME.  The  queyn  &  als  dame  mariory.  .  .  ar  ridin  raith.  .  .  rycht  to  the 
gyrth  off  tayne.  Bruce  4:45.  —  As  he  went  outwart  bayne,  He  met  ane  Por¬ 
ter  swayne,  Cummand  raith  him  agayne,  Fast  fra  the  £et.  Rauf  609.  f 

2.  Quickly  (oscillating  instances.  Cf.  remarks  on  hradlice 
]).  24).  The  instances  are  very  numerous,  especially  in  prose, 
and  only  a  small  selection  can  be  given.  As  the  comparative 
form  is  of  importance  for  the  subsequent  development,  it  is  giv¬ 
en  separately.  NED  rathe  i. 

OE.  Aris,  rices  weard;  uton  hraf)e  feran  (Note  th^  alliteration).  Beow. 
1390.  Ibm  224.  —  Nu  ge  raj)e  gangaj).  Elene  372.  Ibm  406.  Andr.  1272.  1 — 
Sprang.  .  .  mersung.  .  .  his  sona  \.  instyde  \.  rce{)e  in  eallum  {)aem  londe  galilaeae. 
AS.  Gosp.  Mc.  1:28.  Ru  (Li  hraöe).  —  ha  J)is wundor  J)us  gecyöed  waes,  timbredemon 
hraöe  eft  cirican.  Beda  204:19.  —  He  aras  swaöeah  and  swiöe  hraöe  ferde  to 
a{)elwolde  bisceope.  iElfric  Saints  21:255  —  Ga  swiöe  hra|>e  (:vade  citius)  &  sae- 
ge  Stephane.  .  .  he  cume  recene.  Gregorius  CO  314:5.  —  Gif  raöe  wille 
lytle  wunde  lacnian.  Laeceboc  3:29.  —  Ridaö  hra{)e  to  h»re  faemnan  and  axiaö 
hire,  gif  hi  seo  frig.  Assmann  Hom.  171:55.  Etc. 

ME.  And  sethj)e  to  J)e  flum  Iordan  heo  ladde  me  ful  raj)e.  ESEL  476:500 
(Raf>e  occurs  only  in  the  legend  of  Mary  Magdalene,  which  is  older  than  the  other 
legends  in  the  Laud  MS.).  —  Cum  to  pe  king,  ful  swij)e  and  ra pe.  Havelok  2391. 
—  Hei^e  we  to  toun  ra|)e!  Arth.  a.  Merl.  7242.  —  han  pe  king  bad  knyghtes 
two  Wend  efter  he  maydens  bath,  And  so  ^>ai  did  ful  swith  rath.  Yw.  and  Gaw. 
3728.  —  He...  sette  it  (:his  signet)  Upon  the  wex  deliverliche  and  rathe.  Troilus 
II  10 88.  —  Thir  riche  restles  renkis  ruschit  out  full  raith.  Rauf  822.  Etc. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


3^ 


GUSTAF  STERN 


Comparative.  NED  has  not  defined  this  sense  of  the 
comparative. 

ME.  Ii  |)u  comberd  be  In  sin,  J)an  sal  it  helpe  J)e  Vte  o  |)i  sin  raj)er  to  rise. 
CM  26516.  —  Wel  rathere  (sc.  than  a  blessed  soul  goes  to  heaven,  which  is  more 
swiftly  than  lightning)  me  mai  to  helle  come.  Fragm.  on  Pop.  Science  117  (MS. 
Harl.  2277).  —  Allas,  huet  is  ous  worj)  oure  pouer  wor|)ssippe.  .  .  al  hit  ys  ywent 
wel  raf)re  {>anne  ssed  o\>er  uo^el  ulyinde,  oJ)er  quarel  of  arblaste.  Ayenbite  71:14. 

3  a.  Shortly  after  a  given  point  in  time,  expressed  by  ev j ter 
J>cem,  or  similar  phrase.  NED  rathe  i. 

OE.  RaJ)e  a?fter  \yon  on  fagne  flor  feond  treddode.  Beow.  724.  —  HraJ)e 
seo})öan  wa?s  a?fter  mund-gripe  mece  gej)inged.  Beow.  1938.  —  RaJ>e  aefter  J)a*m 
he  for  mid  firde  on  Chorasmas.  Oros.  130:32.  (Very  common  in  Orosius).  — 
&  raöe  aefter  (C  aefter  öan)  Romulus  hiora  anginn  geunclaensade  mid  his  broöor 
slege.  Oros.  64:22.  —  &  raöe  ö?e s  Atheniense  gelaeddon  XXX  M  folces.  .  .  an¬ 
gean  Antigone.  Oros.  144:19.  —  Oa  se  Wisdom  J)a  öis  lioö  asungen  hsefde.  .  .  |)a 
fulhneöe  Öses  ic  cleopode  to  him.  Boethius  50:11.  —  Ah  he  sona  hraöe,  ptcs  \)q 
he  biscop  geworden  waes,  J)aette  he  gefremede  f)aet  weorc  \>xt  he  longe  wilnade. 
Beda  98:8.  —  Mid  |)i  (J)e)  he  J)us  cwaeö  .  hraj>e  sio  staeneuc  onlicnes  sendde 
mycel  waeter  J)urh  hiora  muj).  Blickling  245:24.  —  Deorhege  heawan  &  raöe 
aefter  Öam.  .  .  mederan  settan  (Wildgehege  verhauen,  and  bald  nachdem...  Kräpp 
setzen).  Idebermann  p.  454.  Ger  12.  Etc. 

b.  Shortly,  immediately,  or  qnickly  begun  and  cndcd.  Very 
common.  NED  rathe  i. 

OE.  Ac  he  hraj)e  wolde  Grendle  forgyldan  guö-raesa  fela.  Beow.  1576.  — Him 
oncwoeö  hraÖe  caseres  maeg.  Elene  669.  —  Swe  swe  leaf  wyrta  hreöe  fallaö  (cito 
cadent).  Vesp.  Ps.  36:2.  —  &  miÖ|)y  cwaej)  hrae|)e  foerde  from  him  J)e  hriofal 
(:statim).  AS.  Gosp.  Mc.  1:42.  Ru.  (Li  C  H  sona)  —  Ac  seo  hreowsung.  .  .  wearö 
swyöe  raöe  (:mox)  on  syrsan  ge|)ane  gehwyrfed.  Oros.  38:21.  —  &  J) a  sona  hraÖe 
beforan  his  fotum  waes  wyl  upp  yrnende.  Beda  38:31.  —  Sy  f)aet  reaf  ge-broht 
hraöe  hider  to  me.  /Elfric  Saints  31:923.  —  f*a  he  hine  (sc.  the  castle)  swa  hraöe 
gewinnan  ne  mihte,  he  let  \>ser  toforan  castelas  gemakian.  Chr.  E  1 102/237.  Et J. 

ME.  &  tatt  wass  f)urrh  J)e  ^ife  off  Godd,  f)att  he  swa  mihhte  trowwenn 
Swa  swi})e  ra|)e.  Orm  13766.  —  To  J)e  Amyral  of  Babvlovne  J)ey  solde  J)at  mayde 
swythe  soone;  Rath  and  soone  J)ey  were  at  oone.  Floriz  T.  193.  —  f)is  sonde 
hem  ouertakeö  raöe.  Gen  &  Ex  2313.  —  And  f>e  Romanisse  men  ful  ra^e  hit  wus- 
te.  Lay.  B  5491 .  —  And  if  i  fall  in  ani  skath,  J)ou  do  me  for  to  rise  all  rath.  CM 
25425.  —  Better  is  f>at  we  raj)c  Hir  o  liuc  bring  Al  stille.  Tristrem  1745.  —  l*e 
king  it  al  hem  graunted  ra)>e.  Arth.  a.  Merl.  1591.  —  Ryche  robes  ful  rad  renk- 
ke^  hem  brosten.  Gawain  .862.  —  Xe  waie  it  for  reuerence  of  my  rvche  table, 
J)ou  sulde  repent  full  rathe  of  J>i  ruyde  wordez.  Morte  Arthure  1332.  —  Bot  gif 
thow  raik  out  of  mv  renk  (:way),  full  raith  sall  thow  rew.  Rauf  549  Etc. 

The  following  scems  to  mean  aitickly  begun  and  ended:  1'cre  shal  J  e  rounde 
table  lese  |)c  renoune,  Beside  Ramsev,  ful  rad  at  a  riding.  Awntyrs  294 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


33 


C.  In  early  ME.  the  phrase  inoh  ra^t  seems  to  have  changed 
its  original  sgn,  quickly  enough,  to  fast  enough,  readily  enough,  prob- 
ably,  perhaps.  The  attention  is  directed  towards  the  cause  of 
the  quickness,  which  is  apprehended  as  being  either  objective 
(lying  in  the  circumstances)  or  subjective  (lying  in  the  willing- 
ness  of  the  subject).  Cf.  sections  9 — 11  below.  All  the  in- 
stances  are  from  the  South  Midland  district.  On  the  spelling 
with  -ea-  see  Luick,  HEG  §  363,  and  p.  27  above,  note.  This 
sense  of  raf>e  is  not  given  by  NED.  Cf.  NED  fast  adv.  6  c. 

ME.  Me  leoue  sire,  seiö  sum  inouh  reaöe,  &  is  hit  nu  so  ouer  vuel  uor  te  to- 
ten  (:look)  utward?  Ancr.  R.  52.  —  hus  wolde  Eue  inouh  reaöe  (T  inoh  raöe) 
habben  i-onswered.  Ibm  54.  —  Sura  seiö  inouh  reaöe  J)et  heo  gedereö  hord;  so 
pet  hire  hus  mei  beon  ibroken  &  heo  boöe.  Ibm  224.  —  Ant  so  of  te,  inouhreöe, 
ne  dest  tu  hit  nout  i  rihte  time.  Ibm  270.  —  Sum  wummon  inouhreaöe  wereö 
pe  brech  of  heare  ful  wel  i-knotted  (:drawers  of  hair-cloth).  Ibm  420.  Ibm  106:23, 
108:14.  —  3ef  he  wule  leuen  an  god  al  mihti,  Jjenne  mei  he  speoken  J>rof  &  inohra- 
öe  speden.  Juliane  (Royal)  12  (Bodi.  inoh  reaöe).  —  Ich  mahte  inoh  raöe  wel 
habben  aweld  hire  (:  Poteram  sane  inpellere.)  Katherine  555.  —  An  he  mahte 
inoh  raöe  don  of  peos  twa  J)ing  (:  Certurn  sit  alterutrum  fieri  posse);  ba  somet, 
nanes  weis.  Ibm  972.  —  Iwuröe  pi  wille  euer,  uor  J)u  wult  inouhreöe  don  betere 
bi  me  pen  ispet  ich  wilni.  Lofsong  of  Oure  Louerde  215:10.  —  Zii  pu  iwuröest 
him  unwurö  (:  if  thou  become  of  small  esteem  to  thy  husband),  &  he  ase  unwurö 
pe,  .  .  .  hit  greueö  pe  se  swiöe  pat  tu  wilt  inoh  raöe...  makien  puisun  &  jeouen 
bale  ibote  stude.  Hali  Meid.  33:15.  —  Ibm  47:15.  t 

4.  Superlative.  The  superlative  form  shows  some  peculia- 
rities  which  must  be  separately  treated. 

a.  Swa  [he)  ra  post  ( meahte ):  as  quickly  as  (he  could). 

OE.  Aras  öa  eorla  wynn.  .  .  swa  he  hraJ)ost  meahte.  Guölac  1081.  —  And 
cild  fullian  swa  rafie  swa  man  raJ)ost  maege  hi  geradian  to  fulluhte.  AJPL  II 
177.  Similarly:  Genesis  JE  45:19.  —  /Elfric  Saints  23:794  —  Liebermann  p. 
458,  GeJ)yncöo  8.  —  Laeceboc  106:2.  —  Chr.  A  905/94.  t 

b.  Most  quickly ,  and  therefore  sooncst ,  or  first.  NED  rathest, 
adv.  1. 

OE.  Se  pe  rajrast  com  on  pone  mere  cefter  pses  waeteres  styrunge  wearj)  ge- 
haeled.  AS.  Gosp.  John  5:4  C  (H  raöest.  Li  and  Ru  ©rist:  qui  primus  descen- 
disset).  —  Swa  hwilc  swa  öonne  gearo  wearö  hraöost.  Chr.  E  755/491)  —  &  utan 
don.  swa  us  J)earf  is,  helpan  aa  pam  rajjost,  pe  helpes  betst  behofaö.  Lieber- 
mann  p.  354,  II  Cn.  68. | 

x)  See  NED  rathest ,  adj.,  with  quot.  from  MS.  A. 

Göteb.  Högs  k.  Ar  ss  hr.  XX  VII  :j  3 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


34 


GUSTAF  STERN 


ME.  And  he  f>at  repen  te])  Ra])est  schulde  arysen  aftur,  And  greten  Sir  glo* 
ten  with  a  g  al  un  of  ale.  P.  Pl.  A  5:186.  —  But  lesings,  with  hir  false  flaterye, 
With  fraude  covered  under  a  pitous  face,  Accepte  been  now  rathest  nnto  grace. 
Lydg.  Compl.  of  the  Black  Knt  427.  | 

C*  Most  quickly  and  therefore  ear liest,  or  very  carly.  NED 
rathest ,  adv.  2.  Cf.  also  NED  rath-ripe. 

OE.  Taet  nan  man  hit  nah  to  geahnianne  raJ)ost  J)inga  ser  syz  monöum,  a?f- 
ter  öam  pe  hit  forstolen  waes  (Dass  niemand  es  als  scin  Eigenthum  erklären  darf 
vor  fruhestens  etc.).  Liebermann  p.  328,  II  Cn  24.34 

ME.  f^anne  bereth  J)e  croppe  kynde  fruite.  .  .  Maydenhode,  angeles  peres, 
and  rathest  wole  be  ripe.  P.  Pl.  B  16:71.  —  hat  lyghtliche  launcej)  vp,  litel  whi- 
le  dure]),  And  J)at  |)at  raj)esi  rype])  rotep  most  saunest.  P.  Pl.  C  13:223.  t 

d.  Most  quickly ,  absolute  construction,  and  so  meaning 
immcdiately ,  at  once. 

OE.  Se  msesse-preost  se  pe  biö  to  laet  poet  he  p&t  deofol  of  men  adrife,  & 
{Da  sauwle  ra|)ost  mid  ele  &  mid  wsetere  set  J)on  wi|)erweardan  ahredde,  J>onne  biö 
he  geteald  to  psere  fyrenan  ea,  &  to  J)£em  isenan  hoce.  Blickling  43:23.  —  Him 
]>a  se  heora  arwyröa  bisceop.  .  .  lserede  peet  hie  raöost  to  Rome  sendon  to  öa»m  pa- 
pan.  Ibm  205:19.  —  Neron  cwsej),  'Ac  to  hwon  yldest  pu  ])®t  pu  raJ)ost  do?* 
(Morris:  Why  delayest  thou  that  which  thou  shouldst  at  once  do?).  Ibm  183:14 

e.  In  the  phrase  rafiost  to  secganne  'in  short,  briefly',  NED 
assumes  raf>ost  to  be  an  adjective,  while  BT  takes  it  as  adverb 
(cf.  NED  rathest ,  adj.).  The  latter  interpretation  is  probable,  so 
that  we  should  apprehend  r a^ost  as  qualifying  secganne ,  and 
the  whole  phrase,  not  ra  post  alone,  as  predicative  (cf.  hrcedlice  4). 
But  note  the  spelling  in  Wulfstan,  below. 

OE.  Swa  hit  is  nu  hraöost  to  secganne  be  eallum  J)am  woruldgesselöum  pe  seo 
wyrd  brengÖ.  Boethius  39:9  —  P  is  nu  hraöost  to  secganne  p  ic  wilno- 
de  weoröfullice  to  libbanne  p&  hwile  pe  ic  lifde.  Boethius  41:3.  — Dydersculon 
wiccan  and  wigleras  and,  hrsedest  to  secganne,  ealle  p&  manfullan.  Wulfstan 
27:1.  —  honne  wyrö  J>aet  wseter  mid  ])am  halgan  gaste  öurhgoten,  and,  hrsedest  to 
secganne,  eal,  pset  se  sacerd  deö  ])urh  öa  halgan  J)enunge  gesawenlice,  eal  hit  ful- 
fremeö  se  halga  gast  gerynelice.  Wulfstan  36:7.  —  Ryperas  and  reaferas  and, 
hrsedest  to  secganne,  ealle  J)a  manfullan,  pe  god  gremjaö.  Wulfstan  115:3.  — 
And  freoriht  fornumene  and  öraelriht  generwde  and  selmesriht  gewanode,  and 
hradest  is  to  cwejjenne  godes  laga  laöe  and  lara  forsewene.  Wulfstan  158:16.  t 

5.  Comparative  form.  That  which  happens  sooner 
than  another  event  or  action,  happens  earlier.  Referred 
to  time,  the  comparative  form  of  ra/tf  therefore  easily  ac- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


35 


quires  an  implication  of  'earlier'.  It  may  be  more  or  less  pronounced, 
but  I  think  it  is  to  be  found  in  all  the  following  quots.,  which 
oscillate  between  the  senses  more  quickly  /  earlier,  or  sooner  /  ear- 
lier.  This  oscillating  sense  shades  into  the  fully  developed  sense 
'earlier’  (see  next  section),  and  it  is  often  difficult  to  distinguish 
between  them.  NED  rather,  adv.  i. 

The  quots.  show  that  the  comparison  with  another  event  or 
action  may  be  only  implied  by  the  context.  Most  of  the  quots. 
have  verbs  of  motion,  but  it  is  not  possible  now  to  determine 
exactly  in  what  connexion  the  change  took  place.  This  sense, 
as  well  as  all  the  following,  is  found  in  OE.  only  in  the  prose 
texts. 

• 

OE.  Him  öaet  to  longsumere  wrace  come,  |>aer  hie  öe  raöor  gcsemed  ne  wurden. 
Oros.  70:6.  —  Seo  broöorjjinen.  .  .  cväö:  pes  cymö  raöor  (?  more  rapidly).  Ge- 

nesis  JE  38:28.  —  Hvi  comon  ge  ra()ur  {x>nne  eover  gevuna  väs?  Exodus  AS  2:18.  • 

—  Se  oöer  leorning-cniht  for-arn  petrus  forne  &  com  raöor  to  ösere  byrgenne. 

AS.  Gosp.  John  20:4.  C.  —  Cantwarabyrig.  .  .  raöe  geeodon,  gif  hi  pe  raöor  to 
him  friöes  to  ne  girndon.  Chr.  E  1009/139.  —  Swegen.  .  .  tealde  |)aet  his 

sciperes  woldon  wsendon  fram  him  buton  he  pe  raöor  come.  Chr.  E.  1046/169. 

—  Do  swa  nigon  dagas  &  IX  niht,  butan  öe  raöor  bot  come.  Lacnunga  124:7.  — 
Beo  he.  .  wiö  pone  cyning  scyldig  ealles  ptes  pe  he  age,  buton  he  öe  raöor  ge- 
swice  &  J)e  deopplicor  gebete  wiö  God.  Liebermann  p.  274,  Cn.  1020,  17.  t 

ME.  Wenest  pu ,  J)ah  ich  al  beo.  J)at  hit  for  me  pe  raj)ere  beo?  O  &  N 
1242.  —  fas  men  pat  penis  tas  Draus  tuin  at  ans  wit-vten  hon  (:delay),  pat  {)ai 
pe  raj)er  mai  ha  don.  CM  26735  (F  sonir).  —  And  his  hede  he  had  him  benome 
Had  not  grete  socour  to  him  the  rather  come.  Guy,  Caius  MS.f  2092.  — Boute 
povr  J)e  raj>er  hennes  te,  I  schel  J)e  greue.  Beues  431.  —  His  broJ)ir  Ihon  Woldc 
do  corowne  hym  anon.  .  .  But  he(:  Richard)  J)e  ra{)ir  wolde  come  home.  Richard 
6542. —  Vor  rapre  comj)  pe  dyaj),  J>anne  me  uelj)|)ane  byte  (:than  one  feeLs  the 
snake’s  bite).  Ayenbite  61:19.  —  Dyap.  .  hine  wile  nime,  raj>re  Jjanne  he  ne  wene. 
Ibm  179:29.  —  Merci.  .  b  J)e  armure  huer-by  he  b  pe  rajjre  ouercome.  Ibm  187:27. 

—  P.  Pl.  A  7:111.  Ibm  B  17:67.  —  Ferumbras  426,  2331.  —  Assembly 

of  Ladies  418.  f 

6  a«  Comparative  form.  Earlier ,  as  compared  with  otlier 
actions  or  events,  expressed  or  implied.  The  OE.  instance  seems 
to  show  that  this  sense  was  developed  already  in  OE.  NED 
rather ,  adv.  2. 

OE.  Sume  lator  felaö  para  laecedoma  sume  ra|)or.  Laeceboc  26:36.  | 

ME.  A  hwilke  time  se  eure  Mon  of  J)inchJ)  his  mis-dede,  Ojjer  rajjer  oöer 
later,  milce  he  scal  imeten.  Poema  Morale  (Lamb.)  131.  —  Whan  Arondel  (:Be- 
ues'  horse)  herde,  what  he  spak,  Be-fore  pe  twei  kni^tes  he  rak,  pat  he  com  raj)er 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


36 


GUSTAF  STERN 


to  J)e  tresore,  |)an  hii  be  half  and  more.  Beues  3537.  —  0|)er  Jjere  was  anoJ)er 
Dido.  .  .  oJ>er  Cartage  was  raj)er  i-founded  (prius  fuerit  fundata,  sc.  than  some 
say).  Tre  visa  I  167.  f 

b.  Comparative  form.  Previously,  beforehand.  Referred 
to  a  date  or  time  previous  to  the  one  now  present  or  in  question. 
NED  rather,  adv.  3. 

OE.  &  butan  his  man  raJ>or  tilige.  he  biö  ymb  f>reo  niht  gefaren.  Laeceboc 

15:16.  (?  To  6  a)  t 

ME.  Of  me  he  habben  scal  guodne  reaed,  bute  ich  beo  |>e  raöer  ded.  Lay. 
A  3539-  —  was  }>at  an  h°us  °*  beden,  J)at  ra{)er  was  of  folie.  ESEL  183:68.  — 
King  henryes  store,  f)at  rajjer  ded  was.  Rob  Glouc.  App.  XX:99.  —  Story  of 
Joseph  315.  —  I  haue  suwed  J)e  J)is  seuen  £er,  se^e  (|x>u)  me  no  raj)ere?  P.  Pl. 
A  9:66.  —  Ibm  B  13:84.  —  Trevisa  I  93,  223,  225.  f 

C.  Positive  form.  Early.  My  first  instance  of  the  sense 
'early’  in  the  positive  form  of  raf#  is  from  c.  1220.  It  may  have  ex- 
isted  earlier,  and  may  have  been  the  result  of  separate  development, 
but  it  seems  more  advisable  to  ascribe  it  to  the  influence  of 
the  comparative  form,  in  which  such  a  development  was  more 
natural.  Cf.  the  adjective  hrad,  of  which  the  comparative  is 
found  before  the  positive  in  the  sense  'earlier'.  NED  rathe,  adv.  3. 

ME.  Al  J)at  J)u  singst  ra])e  oJ)er  late.  O  &  N  1147.  —  And  to  J)i  wil  J>u 
schalt  habbe  grace  Late  and  rathe  in  eche  place.  Floriz  C  8.  —  No  schaltow  ha¬ 
ve  othir  lathe,  Bote  mete  and  drynke,  late  and  rathe.  King  Alis.  7723.  —  Lete 
not  J)i  luft  hond,  late  ne  raj)e,  Beo  war  what  |)i  riht  hond  worchep  or  delej).  P. 
Pl.  A  3:56.  B  10:144.  —  I*e  messagers.  .  .  hermyej)  hem  late  &  rathe.  Fe- 
rumbras  3874.  —  Non  of  myne  schal  do  jow  skathe,  Nother  late,  erly,  ne  rathe. 
Troy  Book  8x06.  —  E.  E.  P.  154:8  (Harl.  913).  —  Chaucer  Rose  6650.  — 

Hous  of  Fame  2139.  —  Why  ryse  ye  so  rathe.  .  .  What  eyleth  yow?  Cant.  A 

3768.  Similarly  B  1289.  f 

I  am  not  sure  how  to  interpret  the  regular  appearance  of  the 
phrase  late  and  rathe.  Did  rathe  need  the  contrast  with  late  in  or¬ 
der  to  get  the  sense  of  'early'?  Witliout  late,  raj>e=‘e arly'  is  first 
found  in  Chaucer. 

7.  Swa  raf>c  swa:  A  t  the  very  moment  when,  whenever. 
NED  rathe,  adv.  2. 

OE.  Sva  raöe  sva  })ät  scrin  in  biö  geboren,  sva  oft  stint  se  stream.  Iosua  ,*E 
3:9.  —  Chrodegang  21:30,  63:27.  f 

ME.  Swa  raÖe  swa  ani  J)ing  harm  hire  wile  don,  swo  hie  crepj)  in  to  hirc 

hole,  and  swo  hie  berhö  hire  lif.  Yices  101:28.  —  Ac  swa  raöe  so  öu  to 

him  (:  Peter)  lokedest,  sone  him  rewh  {)at  he  hadde  swa  ^ie-don.  Vices  145:24.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


37 


8.  To  raj>e=hastily,  rashly,  too  soon,  too  early.  Cf.  the  corres- 
ponding  development  of  hrceilice  (5).  The  sense  is  vague,  im- 
plying  disapproval.  NED  rathe,  adv.  1  b. 

% 

OE.  Ic  wat  p  pu  haefst  para  waepna  to  hraöe  forgiten.  Boethius  8:20.  — 
Hi  to  hraöe  bugon  ond  flugon,  forpam  pe  hi  na?fdon  fnltum  pe  hi  habban  sceoldan. 
Chr.  E.  999/I3I-  t 

ME.  Per  weore  al  pat  fiht  i-don,  ah  pat  niht  to  raöe  com.  Lay.  A  28362.  — 
Edmond  was  al  to  rape  alas  to  depe  ydo.  Rob.  Glouc.  6329.  —  Richard  5037  — 
Wit  ax  he  wald  haf  scorn  it  pan.  Al  to  rath  he  pat  be-gan.  Vte  o  pat  tre  it 
brast  a  blese,  pat  brent  pam  al  wit-in  a  rese.  CM  8876.  —  Wel  beleue  is  huanne 
me  ne  lefp  ne  to  rape,  ne  to  late.  Ayenbite  152:4.  —  He  regned  fiftene  gere,  & 
died  alle  to  rathe.  Brunne  Chron.  9.  NED.  —  For  he  was  after  traytour  to  the 
toun  Of  Troye;  allas!  they  quitte  him  out  to  rathe.  Troilus  IV  205.  Similarly 
V  937-  t 

II.  Senses  signi/ying  * morc  readily ,  pr  ej er  ably9 ,  etc. 

The  arrangement  below  is  a  little  more  summary  than  that 
of  NED,  and  the  sections  do  not  coincide  exactly.  NED  has  tak¬ 
en  into  consideration  syntactical  points  of  view,  of  less  impor- 
tance  for  the  present  investigation.  The  senses  in  this  division 
represent  a  separate  development  of  the  comparative  form. 

9  a.  More  quickly  /  more  easily  or  readily ,  for  this  reason 

# 

or  on  this  account.  NED  rather,  adv.  4. 

In  the  sentence:  »I  have  put  a  mark  in  the  book,  that  the 
reader  may  the  rather  find  the  plaee»,  rather  has  an  almost  purely 
temporal  import:  that  he  may  find  the  plaee  the  morc  quickly,  but 
it  also  implies  that  the  quickness  is  the  result  of  a  certain  cause, 
expressed  (in  other  cases  perhaps  only  implied)  in  the  context. 
In  the  following:  »If  a  priest  wishes  to  receive  monk-hood,  it 
shall  not  be  conceded  to  him  the  rather,  becanse  he  is  a  priest», 
the  implication  of  'for  this  reason,  on  this  account’  is  predom- 
inant,  the  idea  of  time  is  weaker.  Already  in  OE.  there  are  instan- 
ces  where  the  time  element  has  almost  completely  disappeared. 

OE.  Ac  God  geworhte  aefre  wundra  ougemang  öam  {mrh  hi,  swa  J^tet  J)a  hseöe- 
nan  de  raöor  ])urh  öset  on  Crist  gelifdon.  ^EPL  (MS.D)  II  46.  —  Ic  hacbbc  gesett  ane 
mearke  beforan  pam  raedingum,  &  pa  ic  wylle  her  amearkian  paet  se  rrcdere  hig  ma¬ 
ge  pe  rapor  gemetan.  Byrhtferth  333:15.  —  Gif  hwylc  maessepreost  wilnaö,  p»t 
hine  mon  to  munuchade  to  mynstre  underfo,  ne  sy  him  na  öc  rapor  getipad,  forpy 
pe  he  maessepreost  is  (:Non  ei  quidem  cicius  assentiatur).  Reg.  Ben.  105:15.  f 

ME.  No  vlesshes  derf  (:pain)  nis  forte  luuien  bute  uoröi  pet  God  pe  raöer  lo- 
ke  pideward  mid  his  grace.  Ancr.  R.  384.  —  Feirnesse.  .  .  makes  moni  mon  beo 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


3» 


GUSTAF  STERN 


luued  te  raöer  and  te  xnare.  Wohunge  269.  —  l>e  more  J)et  J>et  gold  is  clene,  pt 
more  hit  wecj),  and  pe  more  pet  hit  is  heui.  pe  raj)re  hit  ualj)  to  pe  botme.Ayen- 
bite  140:3.  —  If  thou  wolt  yelde  thee  hastily,  Thou  shalt  (the)  rather  ha  ve  mercy. 
Chaucer  Rose  1934-  t 

b.  The  superlative  is  found  in  late  ME.  in  a  similar  sense. 
NED  rathest ,  adv.  3. 

% 

ME.  Ac  wij)  ricchesse  J)at  Ribaude  rathest  men  bigyleth.  Pl.  P.  B  14:203. 
—  For  it  is  wont,  quod  pe  wy.  as  wisc  men  tellys,  Thq  hyest  thyng  ra^est  heldes 
oper  while.  Alexander  726.  t 

10.  In  OE.  we  find  the  phrase  no  f>e  rajtor:  not  the  more  rea- 
dily  (for  this  reason  or  on  this  account),  not  the  more  easily. 
Corresponding  phrases  without  negation  are  not  instanced  till 
the  ME.  period.  The  reason  why  one  tliing  is  preferred  is  ob- 
jective,  the  circumstances,  etc.  NED  rather,  adv.  4. 

OE.  l^nne  ne  maeg  he  no  {)e  raöor  beon  swa  welig  swa  he  wolde.  Boetbius 
5:31.  —  Nc  sceal  he  na  f)e  hraeJ>or  to  ungemetlice  fapgnian  öaes  folces  worda.  Bo- 
ethius  68: 1 8.  —  Ne  do  ic  hi  na  öe  raöor  gelice,  J>eah  ic  hy  togaedere  nemne.  Aug. 
Solil.  17:12.  —  I»anc  ic  wolde  secgan,  ne  cwrcde  ic  ]>cah  na  öe  raöor  'genoh'.  (Age- 
rem  quidem  gratias,  sed  satis  esse  non  dicerem).  Aug.  Solil.  17:3.  f 

ME.  Heie  inonnes  messager,  rae  schal  heiliche  underuongen.  .  .  &  so  mucliel 
pe  raöer,  ^if  he  is  priué  mid  te  kinge  of  lieouene.  Ancr.  R.  190.  —  Vor  J)eruore . . 
J)e  more  mede  to-uore  god  him  ne  v/oip  J)e  raj)re,  yef  he  sterfj)  wyJ)-oute  charite: 
y-damned  ha  worp.  Ayenbite  90:28.  —  Men  shulde  him  rather  mayrae  or  bete.  .  . 
Than  suffren  him  in  such  malice.  Chaucer  Rose  6620.  —  Thou  shalt  ...  be  rath¬ 
er  fals  than  I.  Caut.  A  1153.  —  Which  I  trust  vcryly  ye  do  the  rather  for  the 

grete  lo  ve  that  ye  deme  I  have  therto.  Paston  76.  | 

Ila.  In  ME.  we  find  rather  meaning  sooner,  more  rcadily.wil- 
litigly,  as  a  matter  of  individual  choice.  In  sense  io  the  reason  why 
something  should  be  done  or  happen  sooner  than  something  else, 
was  objective,  the  circumstances,  etc.  The  earliest  instance  of 
the  subjcctive  sense  is  from  c.  1200,  and  as  some  of  the  quots.  show 
oscillation  between  this  sense  and  the  purely  temporal  applica- 
tion,  it  is  a  matter  of  doubt  if  the  former  arose  out  of  sensc  10, 
or  out  of  scnses  5 — 8.  Perhaps  both  contributed. 

The  distinctions  made  by  NED  ( rather ,  adv.  8,  9)  seem  to 
be  of  less  importance  from  the  semantic  point  of  view,  so  tliese 
shadcs  of  sense  are  placed  in  one  group,  with  the  heading: 
sooner,  more  rcadily,  for  subjectivc  reasons.  The  modifications  are 
not  pronounced  enough  to  merit  a  separate  treatment. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


39 


ME.  He  sliolde.  .  .  raöer  helden  hit  (sc.  a  drink)  ut,  J>ene  men  J>ermide 
fordrenchen.  OEH  II  213:10  — .  RaJ)ir  ich  wolle  J)e  slean  mid  mine  apere. 
Lay.  B  3943.  —  Jwi  neltJ>ou  ra|)er  fette  me  and  bringe  me  of  {)usse  liue,  J>ane 
so f fri  alle  mine  men  to  leose.  ESEL  99:264.  —  &  suor  he  wolde  raj)er  deye 

psn  euere  eft  fle.  Rob.  Glouc.  4554.  —  Pou  shuldyst  Tapet  to  J)e  dej)  turné.  Ar 
pou  shust  vryp  hys  seruyse  scorne.  Handlyng  5129.  —  Ibm  6170.  3667.  —  I 
nam  no  J)ef.  .  .  RaJjer  ich  wald  hing  bi  a  cord.  Arth.  a.  Merl.  2324.  —  Whi  com 
he  raj)er  to  eue,  J>an  he  com  to  adam?  EEP  13:27  (Fall  and  Passion.  Harl.  913).  — 
For  him  ic  wole  J)ane  dej)  afonge,  ynabbe  |>erof  no  doute,  RaJjer  J)an  to  abowe 
adoun  myn  heued  joure  false  godes  to  aloute.  Margarete  II  108.  —  Sythe  it  is 
soo.  .  Rather  I  wille  J)e  batailie  take.  Ip.  B  2039.  —  Hath  ther  nat  many  a  nöb- 
le  wyf.  .  .  y-slayn  hir-self.  .  .  Rather  than  with  liir  body  doon  trespas?  Cant.  F 
1366.  f 

b.  Of  the  superlative  form  in  the  same  sense  I  have  only 
one  instance. 

ME.  And  te  poure  J>u  raöeste  cheas,  pouerte  J)u  luuedes  (Morris:  Thou 
choosest  the  rather  to  be  poor,  for  poverty  thou  didst  love).  Wohunge  2794 

12.  More  truly  or  correctly,  more  properly  speaking;  with 
greater  correspondence  between  the  word  or  words  and  the  fact.  This 
appears  to  be  a  modification  of  sense  io.  I  have  no  other  in- 
stances  than  those  in  NED,  rather,  adv.  5. 

a.  With  than. 

ME.  It  were  raj)ere  almes  to  lordis  to  hire.  .  .  psn  to  holde  (etc.)  Wydif 
Wks  118.  NED.  —  t*e  Romeyns  were  in  poynt  te  pas;  Til  ther  were  a  J>ow- 
sand,  rathir  mo  J)en  les,  Men  I-armyd  cleen.  Beryn  2908.  NED. 

b-  Without  than ,  in  opposition  or  contrast  to  a  preceding 
statement. 

ME.  We  have  litil  mater  for  to  laughe,  but  rather  for  to  morue.  Wydif 
Sel.  Wks.  I  409.  NED.  —  I  pray  yow  that  ye  for-yeve  it  me  that  I  haue 
mys-don.  ’So  helpe  me  god,  quod  the  damescll,  rather  shalt  thou  a-bye  it  full 
dere\  Merlin  xxxiii.  690.  NED. 

C-  Used  to  introduce  a  statement  more  correct  than  the  one 
already  made. 

ME.  Myn  autorite  is  as  grete  as  theris,  and  rather  more  as  I  tolde  you. 
Paston  Lett.  I  308.  NED. 

Note.  The  following  four  quots.,  from  Scotland  and  North- 
East  Midland,  appear  to  mean  violently,  wliich  sense  is  otherwise 
not  instanced.  Cf.  hrcedlice  1. 

ME.  Anon  J)ai  gun  to  striue  rspe  WheJjer  of  hem  him  schuld  haue,  To 
duelle  in  her  meine.  Horn  Childe  709.  —  All  pst  ever  abode  pst  becur. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


40 


'  GUSTAF  STERN 


Of  hor  deyj)us  mejtt  be  secur,  He  styrd  his  hondus  so  rathe.  Gowther  624.  — 
The  kiugis  men.  .  .  Stekit  men  and  stedis  bath.  Till  red  blude  ran  of  voundis  rath. 
Bruce  8:322.  —  The  roy  ramand  (:scream)  full  raith,  that  reuth  wes  to  se,  And 
raikit  full  redles  to  his  riehe  tent.  Gol.  &  Gaw.  1129.  f 


OE.  SWIFT,  adj. 

»Prehistoric  *swipt-,  repr.  Indo-eur.  root  ( *swoib -)  *sweib- 
*swib-:  ( *swoip -)  *sweip-  *swip-,  ’to  move  in  a  sweeping  manner’, 
with  ppl.  suffix  -io-. »  (NED).  Cf.  OE.  swifan  'to  move  quickly’, 
Olcel.  svifa  'to  rove,  turn,  sweep’,  and  OHG.  sweibön  'to  move 
or  turn  quickly’.  Fick  (III  555)  says  that  Teut.  *svip-  means 
'drehend  bewegen’.  Wood  (Colour-names  34)  gives  as  base  *suei- 
qo-  'swing,  move’.  (Cf.  Persson,  Wurzelerweiterungen  192,  193, 
215;  Beiträge  86). 

The  suffix  -to-  originally  signified  »dass  ein  Substantiv  von  ei- 
nem  Vorgang  betroffen  und  durch  ihn  in  einen  gewissen  Zustand 
geraten  ist»  (Brugmann,  Kurze  Vergl.  Gr.  p.  317).  »In  Zusam- 
mensetzung  mit  der  Privativpartikel  bekamen  [die  Verbaladjektiva 
mit  -to-]  seit  uridg.  Zeit  den  Sinn  der  Möglichkeit  und  Fähigkeit. . . 
wonach  im  Griech.  auch  einfache  Formen  auf  -r og  diesen  Sinn 
empfingen»  (1.  c.  317 — 318).  In  literary  times,  at  least,  it  is  just 
the  latter  meaning  that  is  characteristic  of  swift.  Cf.  Kluge 
(Stammbildungslehre  §  224):  »[Verbaladjektiva  auf  -to-]  haben 
meist  passive  funktion,  selten  active  oder  die  von  verbaladj .  der 
möglichkeit  und  notwendigkeit ». 

The  original  meaning  of  the  verbal  root,  'sweep,  swoop,  fly’, 
is  reflected  in  the  adj.,  which  is  used  chiefly  of  animate  bodies  or 
of  objects  having,  or  apprehended  as  having,  a  motion  of  their 
own:  persons,  animals,  the  wind,  the  heavenly  bodies,  the  firma- 
ment,  feathers,  ships,  the  soul,  etc.  Other  uses  must  be  consider- 
ed  as  secondary  in  relation  to  these. 

The  mental  (subjective)  element  of  sense  is  mucli  less  pro¬ 
minent  than  in  hrad  and  snel.  (Cf.  hrad  2,  snel  3). 


Schetne  of  senses. 

1)  Moving,  or  able  to  move,  with  speed.  Of  persons,  animals,  and  inanimate 

objects.  OIv.  ME. 

2)  Of  feet  or  wings:  rapid  in  motion,  or  imparting  rapid  motion.  OE.  ME. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


4* 


3)  Acting  or  disposed  to  act  swiftly,  eager  to  get  something  done.  OE.  ME. 

4)  Of  motion:  Rapid,  taking  place  rapidly.  OE.  ME. 

5)  Of  an  event  or  occurrence:  Corning  on,  happening,  or  performed  without  delay, 

prompt,  speedy.  OE.  ME. 

6)  Of  an  event  or  division  of  time:  Done  or  finished  within  a  sliort  time,  passing 

quickly,  brief.  ME.  1225. 

Glosses.  Alacer ,  Corp.  128.  W\V  349:12.  Expeditus ,  generosus ,  hilaris,  jor- 
tis ,  alacer ,  promptus,  paratus,  WW  232:5.  Perpes,  WW  464:16.  Nap.  Gl.  508. 
Pernix,  velox ,  Nap.  Gl.  9:10.  Ond  swiftum:  et  passiuis,  Nap.  Gl.  264.  Mid  swif- 
tum:  reciprocis.  Nap.  Gl.  2408.  Rapaci,  .i.  ueloci.  Nap.  Gl.  2667. 

1.  Moving,  or  able  to  move ,  with  great  speed  or  velocity;  going 
quickly  or  at  a  great  rate;  rapid ,  flect.  Probably  the  oldest  of 
the  extant  senses.  Well,  though  not  copiously,  instanced  in 
OE.,  where  hrced,  and  in  verse  also  snel ,  were  used  in  the  same 
sgn.  Said  of  persons,  animals,  and  inanimate  objects.  NEU 
swift  1. 

a.  Persons. 

OE.  Swiftran  J)onne  tigris.  Boethius  72:6.  —  ha  sende  se  halga  wer  swyftne 
a?rendracan  to  ])®s  biseopes  ceastre.  ^Elfric  II  184:34.  —  Ne  f)earfum  eces  cris- 
tes  gespelia  on  cumena  huse  gedafenlieum  leet  &  asolcen  |)enian  elcigende  geswi- 
ce  sej)e  swift  &  weallende  welegum  gewitendlicum  J)enigende  ongean  yrnan  ge- 
wilnaj)  (:  qui  celer  ac  feruidus  diuitibus  eaducis  ministrando  occurrere  desiderat). 
Cons.  Mon.  1073  (Implying  'eager,  willing').  f 

ME.  Alle  J>eo  ine  heouene  schulen  beon  ase  swifte  ase  is  nu  monnes  jKmht. 
Ancr.  R.  94.  —  Ibm  170.  196.  —  Lay.  A  5902.  26068.  —  Ha  beoö  alle  ase  lihte 
ant  as  swifte  as  \>e  sunne  gleam.  Sawles  Warde  265:4.  —  ESEL  303:142.  —  hat 
folk  (sc.  the  people  working  on  a  castle)  was  bo{)c  swift  &  slei^e.  Arth.  a.  Merl. 
535-  —  Vernagu  410.  —  CM  F  3730  (Other  MSS.  light).  23381.  p.  987: 
186.  —  Ayenbite  141:6.  268:12.  269:8.  —  Pearl  570.  —  Cleanness  1509.  — 
Chaucer,  Compl.  of  Mars  112.  Boethius  B.  II  Pr.  6:67.  Leg.  of  G.  \V.  2711.  Cant. 
B  3449*  —  Benet  Vesp.  987.  | 

b.  Animals. 

OE.  Ne  se  swifta  mearh  burh-stede  beateft.  Beow.  2264.  —  He  is  snel  cS: 

swift  &  swiöe  leoht.  Phoenix  3x7.  —  Ruin  19.  —  Riddles  17:3.  73:1.  83:3.  — 
Oros.  20:34.  21:1.  21:5.  —  Beda  400:3.  —  Martyrologium  28:22.  t 

ME.  hatt  der,  Jjatt  iss  swa  swifft  (sc.  the  Dromedary).  Orm  6972.  —  Rob. 
Glouc.  8174.  —  The  stede  was  swifter  than  the  mere.  Perceval  713.  —  he  larke 
...(is)  wel  awey  of  wenge  swifter  J)an  J)e  pecok.  P.  Pl.  B  12:263.  —  Leg.  of  G.  W. 
1 1 95-  —  Troilus  III  1703.  —  Cant.  A  190.  —  Octavian  S  1347.  1 4 1 7.  — 
Mande  ville  134:21.  —  Howlat  138.  290.  —  Wallace  8:185.  t 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


42 


GUSTAF  STERN 


C.  Objects,  concrete  or  abstract,  generally  personified  or 
apprehended  as  having  a  motion  of  their  own. 

OE.  Ne  maeg  haeleöa  gehwaem  hus  on  munte  lange  gelaestan,  foröaem  him 
lungre  on  swift  wind  swapeö.  Metra  7:20.  11:60.  —  Ne  mceg  mon  aefre  |)y  eö 

aenne  wraeccan  his  craeftes  beniman,  J)e  mon  oncerran  ma?g  sunnan  onswifan 
(rdetrudere)  &  öisne  swiftan  rodor.  Metra  10:40.  28:17.  —  Se  (aefenstiorra)  biö 
Jjaere  sunnan  swiftra.  Metra  29:31.  —  Ic  (:  the  wind).  .  .  wide  fere  swift  ond 
swiJ>feorin.  Riddles  1:102.  38:68.  —  Me  (:  Creation,  according  to  Trautmann)  is 
snegl  swiftra,  snelra  regnwyrm.  Riddles  38:71.  64:3.  —  Menologium  235.  — 

Gnom.  Verses  I  3  (Cotton).  —  Lchdm.  III  248:3.  —  Seipu.  .  .  J>a  waeron  aegöer 
ge  swiftran  ge  unwealtran.  Chr.  A  897/90.  | 

ME.  Also.  .  .  ine  swifte  wateres,  \>e  |)et  mot  ouer  waden.  .  .  euerichon  halt 
oöres  hond.  Ancr.  R.  252.  —  A  water,  bope  swift  &  stepe.  Arth.  a.  Merl. 
1450.  —  Vor  |)er  is  a  feloun  J)et  hej)  J>e  tonge.  .  .  more  zuyfter  J)anne  arwe  ulyin- 
de.  Ayenbite  66:11.  —  The  swiftest  of  these  arowes  fy  ve.  Chaucer  Rose  949.  — 
It  (:time)  is  more  swift  than  any  thought.  Ibm  5024.  —  Chaucer  Boethius  B. 
IV.  M.  1:2.  —  The  swifte  firmament.  Ibm  B.  IV.  M.  1:18.  —  A  swifte  poin- 
tel  (:stylus).  Ibm  B.  V.  M.  4:11.  —  His  eyeu  two.  .  .  Out  stremeden  as  swifte 
welles  tweye.  Troilus  IV  247.  —  The  swifte  Fame.  Ibm  IV  639.  330.  — 

The  tonge  of  man  so  swift  is  and  so  wight  That.  .  .  Hoccleve,  Letter  of  Cupid 
143.  —  he  swo^ing  of  the  swift  wynde.  Alexander  4385.  | 

2.  Of  feet  or  wings.  The  sense  is  sometimes  ambiguous,  as 
the  adj.  implies  not  only  that  the  feet  or  wings  were  rapid  in 
their  movement,  but  also  that  the  bodies  to  which  they  belonged 
were  carried  rapidly  forward,  so  that  swift  signifies  not  only  rapid 
in  motion  but  also  imparting  rapid  motion.  Cf.  the  quot.  from 
P.  Pl.  in  1  b. 

OE.  Ic  (:  mens  humana.  Migne  788)  haebbe  fiöru  fuglc  swiftran,  mid  ])£em 
ic  fleogan  ma?g.  Metra  24:1.  f 

ME.  I  (:  mens  humana.  Migne  788)  have.  .  .  swifte  fetheres  that  sur- 
mouuten  the  heighte  of  hevene.  Chaucer,  Boethius  B.  IV'.  M.  1:1.  —  His  offi¬ 
cers  with  swifte  feet  they  renne  And  ryde  anon  at  his  comaundement.  Cant.  A 
2868.  —  The  stede  of  Perseus  was  callid  the  Pegase,  Witb  swifte  wengis.  Lydg. 
Horse,  Goos  &  Sheep  55  (P.  R.  &  L.  Poems  p.  17).  f 

3.  Disposed  to  act  swiftly,  eager  to  get  something  done.  Some- 
times  implying  hasty,  rash.  Cf.  hratd  2,  and  snel  3. 

NED  places  this  sense  in  a  subdivision  of  the  sense  'eoming 
on,  happening,  or  performed  without  delay’  (NED  2),  wliieh 
implies  speed  in  relation  to  time.  It  is  true  that  sueh  an  im- 
plication  is  diseernible  in  some  instances,  but  it  is  only  second- 
ary,  the  origin  of  sense  3  being  (cf.  p.  19)  that  the  attentiou 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


43 


is  directed  towards  the  mental  State  of  a  person,  which  State  is 
apprehended  as  the  cause  of  his  swiftness.  Genetically,  sense  3 
is  therefore  to  be  regarded  as  closely  connected  with  sense  1. 

OE.  ./Efter  öam  gemaenelicum  »riste  we  beoö  ful  swyfte  to  farenne  geond 
ealle  widgylnyssa  Godes  rices.  iElfric  I  296:33.  —  And  öa  earan  aslawjaö,  J)aJ)e  ser 
waeron  ful  swifte  and  hraede  to  gehyrenne  faegere  dreamas  and  sangas.  Wulfstan 
148:2.  t 

ME.  He  es  swyft  to  spek  on  his  manere,  And  latsom  and  slaw  for  to  here. 
Pricke  792.  —  Right  so  was  fayre  Cecilie  the  whyte  Ful  swift  and  bisy  ever 
in  good  werkinge.  Cant.  G  116.  —  Wyclif  Jas.  1:19.  NED.  f 

Cf.  Forwel  oft  cymö  se  baeftan  us,  J)e  us  mid  swyftnysse  godre  drohtnunge 
iorestaepö  (:  who  had  preceded  us  in  swiftness  of  good  conduct).  iElfric  II  82:18.  — 
Alexander  1017  (NED  s.  v.  sun finess  2).  ^  • 

4.  Of  motion:  that  takes  place  rapidly  or  with  speed,  that 
is^rapid.  (Cf.  hreed  5).  When  qualifying  a  noun  which  denotes 
speed,  swift  seems  to  have  the  force  of  an  intensive.  As  most 
of  the  quots.  are  from  texts  dependent  on  Latin  or  French  sources, 
it  seems  probable  that  this  sense  is  due  to  foreign  influence,  not 
to  native  development.  If  this  assumption  is  correct,  it  may 
explain  the  lack  of  instances  in  ME.  before  Chaucer.  NED  1  b. 

OE.  Mid  swyftum  ryne  to  lande  arn.  -Elfric  II  160:11.  —  Swa  f>aet  on  su- 
mum  gefeohte  him  sende  god  swa  micelne  wind,  })aet  J)a  wamina  flugon  mid  swift- 
uni  gesceote  swiöe  on  heora  find.  AUfric’s  Epilogus  264:12.  —  Mid  swiftum 

ryne.  Gregorius  H  115:18  (C  faerlicum:  rapido  cursu).  —  Appollonius.  .  .  yr- 
ncnde  \>one  öoöor  gehehte  and  mid  swiftre  reednesse  ge slegene  ongean  gcsamde  to 
Öam  plegendan  cynge.  Appollonius  25:11.  t 

ME.  That  thing  that  men  ealle  foudre,  That  smoot  som  ty  me  a  tour  to 
poudre.  And  iu  his  swifte  coming  brende.  Hous  of  Fame  537.  —  The  right 
swifte  cours  of  my  prosperitee  (:  velocissimum  cursum.  Migne  677).  Chaucer, 
Boethius  B.  II  Pr.  4:2.  —  The  swifte  moe vinge  of  the  firmament  (:  agili  motu. 
Migne  789).  Ibm  B.  IV.  M.  1:6.  —  (He)  wot  nat.  .  .  why  that  Bootes.  .  .  uufol- 
deth  his  over-swifte  arysinges  (inimis  celeres  explicet  ortus.  Migne  81  x).  Ibm  B. 
IV.  M.  5:6.  —  Troilus  II  1385.  —  My  horsc.  .  .  All  swoty  for  swyme  and  his 
swift  course.  Destr.  Troy  2306.  | 

5.  That  which  comes  or  happens  rapidly,  is  soon  here  or 
soon  ready,  hence  swift  in  such  applications  may  signify:  cotning 
on,  happening,  or  performed  withont  delay,  prompt,  speedy.  Cf. 
hradlic  i.  This  sense  implies  speed  in  relation  to  time  (prompt- 
itude).  Its  origin  is  probably  to  be  sought  in  Latin  influence. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


44 


GUSTAF  STERN 


There  is  no  evidence  in  this  word,  nor  in  any  other  adj.,  for  an 
independent  development  from  the  sense  'rapid'  to  'prompt’. 
The  advs.  swifte  and  swiftly  have  the  sense  'promptly’,  but  only 
in  ME.  NED  2. 

OE-,  Se  micda  Godes  dteg  is  swiöe  gehende,  and  öearle  swyft.  ^Elfric  I 
618:14,  26.  t 

ME.  f*att  se^jj)  he  forr  to  tacnenn  uss  J)urrh  Cristess  swiffte  sihhpe  EorJjlike 
shorrte  lif.  Orm  12170.  —  Of  j)is  swift  answer  pei  wer  swith  glad.  Alis.  1.567. 
—  Suffraunce  is  a  souereygne  vertue  and  a  swyfte  veniaunce.  P.  Pl.  B  11:370.  f 

6.  That  whicli  is  done  rapidly  is  soon  over:  hence,  swift 
may  sometimes  refer  to  the  speedy  termination  of  an  event, 
done  or  finished  within  a  short  time,  passing  quickly,  of  short  con- 
tinuance,  that  is  soon  over,  brief.  Only  ME.  Cf.  hrcedlic  1.  NED  3. 

This  sense  was  perhaps  due  to  Latin  influence,  or  possibly 
to  influence  from  the  advs.  swifte  and  swiftly,  in  which  the  sense 
of  speed  in  relation  to  time  was  common.  See  below. 

ME.  For  j)is  swifte  pine,  |)  aswikeö  se  sone,  blissen  buten  ende,  &  murböen 
aa  mare.  Katherine  2x56.  —  Thou  (:God)  dividest  thé  swifte  tydes  of  the  night 
(:  agileis  noctis  horas.  Migne  636).  Chaueer,  Boethius  B.  I.  M.  5:13.  —  Or  tro- 
west  thou  that  any  stedefastnesse  be  in  mannes  thinges,  whan  ofte  a  swift  houre 
dissolvcth  the  same  man  (:  velox  hora  dissolvat.  Migne  674).  Ibm  B.  II.  Pr. 
3-37-  t 


OE.  SWIFTLICE,  adv. 

Swiftlicc  is  not  very  common  in  OE.  BT  has  only  four  quots., 
G  K  none  at  all. 

1.  The  earliest  sense  was  no  doubt  rapidly,  in  connexion  with 
purely  dtirative  verbs  of  motion,  corresponding  to  sense  1  of 
the  adj.  swift.  NED  swiftly  1.  (The  first  quot.  there  belongs  to 
my  next  section). 

OE.  Hi  fleoö  swiftlice.  Wulfstan  200:17.  | 

ML.  |‘e  reuc  het.  .  .  swingen  hit  (:  a  wheel)  swiftliche  abuten  and  tidliche 
turnén.  S.  Juliane  58.  —  Seileden  wel  swyftely  est.  King  Alis.  5640.  5837.  — 
Wel  was  him  in  f)e  world  f)at  swifliest  mijt  hije.  Palerne  3454.  —  Mi  tunge  re- 
de-pipe  maister-writer,  Ofe  swiftlike  writande  be  Jjer.  NE  Psalter  44:1.  — Clean- 
ness  87.  —  Lydg.  Compl.  of  the  Black  Knt.  595.  t 

2.  Quickly.  Swiftlice  shows  the  same  sense-development 
from  'rapidly'  to  'immediately’  as  hrcedlicc  (see  p.  24). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


45 


OE.  Eft,  öaöa  seo  halige  cwen  hine  asende.  .  .  {>a  ferde  his  gast  swyftlice, 
and  mid  lichamlicum  weepne  öone  Godes  feond  ofstang.  iElfric  I  452:30  (NED  3). 

—  Zacheus  öa  swyftlice  of  8 am  treowe  alihte,  and  hine  blissigende  underfeng. 
Ibm  580:24  (NED  1).  —  God.  .  .  öone  witegan  Abbacuc  lichamlice  fram  Iudea 
lande  to  Chaldea  rice  swiftilice  ferode.  Ibm  II  174:2.  —  Galful  witodlice  lif  fhesc 
ra|)e  geuntrumaö  &  tobrocenre  swiftlice  geleet  tp  ylde.  Scint.  88:37.  —  Gregorius 
H  124:29.  t 

yé  ME.  £at  yure  abes  cumandes  yu  at  do,  £at  ye  do  it  suiftlike.  Benet  Lansd. 
9  32.  —  I*e  se  (:the  sea)  wel  swiftliche  hire  with-drav^.  and  with  gret  eyr  In  gan 
eorne.  ESEL  338:498.  —  For|)  him  went  a  messanger  Swiftlich  on  a  gode  destrer. 
Arth.  a.  Merl.  1370.  —  Tho  come  theose  dukis  swiftly  flynge.  King  Alis.  7211. 

—  Palerne  2102.  3200.  —  Joseph  of  Arim.  529.  —  Patience  72.  —  Chaucer. 
Pari.  of  Foules  76.  —  Alexander  1184.  3970.  —  Destr.  Troy  2358.  —  Gol.  & 
Gaw.  380.  Etc. 

3.  Shortly,  immcdiately,  or  quickly  begun  and  ended.  There 
is  no  OE.  instance  of  this  sense,  and  although  it  is  not  always 
advisable  to  draw  conclusions  from  the  absence  of  evidence,  es- 
pecially  when  a  word  is  comparatively  rare,  we  may  perhaps  in 
this  case  venture  to  assume  that  the  sense  did  not  exist  in  OE. 
It  should  be  noted  that  swiftly  occurs  only  in  OE.  prose  texts, 
from  c.  1000.  An  adj.  *swiftlic  is  not  found,  and  it  is  therefore 
possible  that  swiftlice  was  formed  from  swift  at  a  comparative¬ 
ly  late  period  (cf.  pp.  22  and  24).  The  non-appearance  of  sense  3 
in  OE.  would  then  be  natural,  as  it  would  take  some  time  for 
the  word  to  pass  through  the  development  to  'immediately’. 

—  The  OE.  instance  in  NED  3  belongs  to  my  sense  2. 

ME.  Swiftliche  anonriht  schutteö  al  |)et  J)url  to.  Ancr.  R.  96.  —  Heo.  .  . 
strahte  forö  swiftliche  J)e  snawhwite  swire.  Katherine  2442.  Ibm  690.  —  All 
his  comament  was  don,  Suiftliker  J)en  hee  may  wink.  CM  341.  (F  squyfter, 
G  and  T  smartlier).  —  He  smot  him  swyftly  in  the  swyre.  King  Alis.  4248.  — 
Arth.  a.  Merl.  6435.  —  And  |)ous  ssel  ech  man  wel  do  zuyftliche  uor  his  zaule 
J)erhuyle  \>et  ha  leuej),  and  hol.  Ayenbite  194:26.  Ibm  140:19.  —  It  is  so  fer  to 
|)at  cuntre.  .  .  J)at  he  may  nou^t  saile  swiftli  as  he  wold.  Palerne  2673.  (Saile 
here  implies:  arrive  by  sailing).  —  Ibm  2068.  —  For  wislich  I  slept,  Whan 
I  J)at  sweuen  so  sweete  swiftly  mette.  Alis.  1  755  (suddenly?)  —  He  swounande 
diede. ..  Sweltes  ewynne  swiftly,  and  swanke  he  no  more.  Morte  Arth.  2961. — 
And  after  J)at  kissinge  J)e  wormis  taile  and  winge  Swiftly  felle  her  fro.  Libeaus 
2115.  —  Alexander  2069.  4193.  —  York  Plays  259:144.  —  The  duk  dotered 
to  the  ground.  On  erthe  swyfftly  he  swouned.  Degrevant  1110.  1314.  t 

Note  the  frequent  use  of  swiftly  swercn,  which  in  some  cases  seetns  to  be  caused 
only  by  the  alliteration.  Palerne  4027.  •  Ip.  A  5421.  Gawain  1825.  Alis.  1. 
283.  Destr.  Troy  642.  650.  711.  748.  Rauf  952.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


46 


GUSTAF  STERN 


As  swiftly  as. 

As  swiftli  as  he  wist  J)at  his  em  was  slawe.  .  .  Palerne  3421.  f 

OE.  SWIFT(E),  adv. 

Here  too,  we  find  indications  of  the  development  'rapidly  >  im- 
mediately’,  though  the  instances  are  so  few  that  the  groups  are 
not  very  clearly  defined,  and  the  chronology  is  doubtful.  How- 
ever,  the  only  OE.  instance  means  'rapidly',  and  the  other  senses 
are  found  only  in  ME.,  which  corresponds  to  the  usual  order  of 
development,  and  therefore  is  probably  not  a  mere  coincidence. 

1.  Rapidly.  NED  swift  adv.  1. 

OE.  (Seo  heofon).  .  .  aefre  tymö  onbutan  us  swiftre  |>onne  aenig  mylen  hweol 
Lchdm  III  232:20  (De  Temp.) 

ME.  Ic  com  J)ider  sone  swift  as  an  erne.  Margarete  III  53.  —  And  evermo, 
so  swift  as  thought,  This  queynte  hous  aboute  wente.  Hous  of  Fame  1924.  — 
Cant.  E  1673.  t 

2.  Quickly. 

ME.  He  swenges  me  J)vs  swete  schip  swefte  fro  J>e  hauen.  Patience  108.  — 
&  syj)en  sunder  J)ay  J>e  syde£  swyft  fro  J)e  chyne.  Gawain  1354.  —  Destr.  Troy 

13299-  t 

3.  Shorlly,  immediately,  quickly  begun  and  ended.  NED  2. 

ME.  Bot  sayde  wit  worde  and  als  sone  al  his  comandement  was  done, 
squyfter  J)an  any  eye  may  wynke.  CM  F  341.  —  His  swerd.  .  .  Amyd  the  crown  e 
he  yaff  hym  swifte.  Ip.  B  1912.  | 


OE.  SNEL,  adj. 

The  ultimate  etymology  is  obscure.  Fick  (III  522)  thinks 
that  the  original  sgn  of  the  stem  may  be  'einen  knallenden  Laut 
machen,  mit  einem  knallenden  Geräusch  emporspringen’,  and 
suggests  that  *snella-  is  from  *snelna-.1)  Van  Wijk  proposes 

*)  Tallgren,  Neuphil.  Mitteil.  XVIII  120,  gives  sevcral  instances  from  dif- 
ferent  languages,  where  the  sense  of  promptitude  has  arisen  in  advs.  primarily 
denoting  some  kind  of  noise  (:  I/idée  de  craqucmcnt  ou  d’autre  bruit.  Effet 
acoustique  considéré  comme  caractérisant  un  mouvement  prompt  >  promptitude). 
But  as  it  seems  doubtful  whether  the  idea  of  promptitude  can  change  into  that 
of  rapidity  (cf.  Ch.  III  below),  these  parallels  can  be  adduced  in  support  of 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


47 


*snez-la-,  *sned-la-,  or  *snel  na-,  as  possible  alternatives,  and 
says  that  the  original  sense  is  uncertain.  FT  (II  1006)  thinks 
that  the  sgn  of  Teut.  *snella-  (or  *snellu-)  may  be  'zappelnd'. 
Kluge  contents  himself  with  stating  that  the  origin  of  the  word 
is  obscure. 

The  OE.  instances  give  no  clear  idea  of  the  semantic  history 
of  the  word.  A  development  from  sense  1  to  senses  2  and  3 
may  seem  probable,  but  among  all  the  other  words  investigated  in 
this  work  there  is  no  instance  of  an  adj.  passing  through  such  a 
development  (Cf.  Ch.  III).  The  sense  of  rapidity  always  arises 
in  the  advs.  The  adv.  snelle  is  not  found  at  all  in  OE.,  and  snellice 
is  rare,  and  so  they  cannot  afford  any  information  for  explainmg 
the  early  development  of  the  adj.  It  is  evident,  from  the  appear- 
ance  of  the  sense  'rapid’  in  the  other  Old  Teut.  dialects  (cf.  the 
dictionaries  quoted  above) ,  that  this  sense  was  very  old  in  snel. 
In  these  circumstances  I  think  I  am  justified  in  regarding  it  as 
primary,  from  the  English  point  of  view,  and  in  placing  the  word 
in  this  group,  leaving  out  of  account  the  problem  of  the  origin  of 
the  sense  'rapid'. 

Senses  4  to  7  all  make  their  appearance  c.  1300,  in  North¬ 
ern  texts,  especially  CM.  Their  origin  is  uncertain.  With  re- 
gard  to  the  sense  of  ON.  snjallr,  Fritzner  gives  the  following  de¬ 
finition:  »Dygtig,  duelig  til  sin  Gjerning,  til  at  gjere  hvad  der 
anstaar  en  Mand  eller  med  Rette  kan  kraeves,  ventes  af  ham.  I 
Besynderlighed:  modig,  veltalende,  god,  tjenlig,  udmaerket  i  sit 
Slags  ».  (Cf .  similar  definitions  in  Cleasby-Vigfusson,  Gering,  and 
Haegstad-Torp) .  This  is  the  same  sense  as  the  word  has  in  OE 
and  ME.,  and  if  senses  4  to  7  are  developed  from  it,  it  is  not  ne- 

0 

cessary  to  assume  ON.  influence.  Native  English  development 
is  just  as  possible. 

As  the  evidence  is  so  scanty,  we  are  restricted  to  assumptions. 
I  venture  to  suggest  that  sense  4  is  developed  from  1,  applied  to 
mental  qualities  (cf.  hrad  4,  quick  11).  Intensified,  andusedina 


Fick’s  theory  only  if  we  assume  the  supposed  original  sense  to  have  first  changed 
into  'smart,  active,  strenuous’,  which  sense  in  its  tum  might  have  changed  into 
’swift\  On  the  probability  of  the  latter  development,  see  above.  Cf.  also 
Hilmer,  Schallnachahmung,  Wortschöpfung  und  Bedeutungswandel  ( i i  ^ )  p. 
119  sqq. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


48 


GUSTAF  STERN 


dyslogistical  sense,  it  might  then  have  given  5.  Applied  to 
weather,  etc.,  this  sense  might  change  to  6,  and  with  further 
extension  of  use,  to  7.  The  development  may  have  taken  place 
in  the  spöken  language,  only  the  results  appearing  in  the  texts. 


Scheme  of  senses. 

1)  Smart,  active,  strenuous.  OE.  ME. 

2)  Rapid,  swift  in  action  or  movement,  OE.  ME. 

3)  Disposed  to  act  swiftly,  eager  to  do  something.  OE.  ME. 

4)  Keen-witted,  olever,  acute.  ME.  1300. 

5)  Severe,  sharp,  unsparing;  hostile,  fierce.  ME.  1300. 

6)  .Of  weather:  keen,  bitter,  severe.  ME.  1300. 

7)  Grievous,  heavy,  stinging,  rigorous,  painful.  ME.  1300. 

Glosses.  Alacris.  Ep.  77;  Corp.  127;  WW  5:8;  274:33;  349:11.  Ex- 
peditus ,  velox ,  fortis.  Corp.  823;  WW  21:6;  393:27.  —  Orpede,  snellne  adultum, 
iuvenem.  Nap.  Gl.  3361.  —  Snelra  prestantior.  Nap.  Gl.  4542.  — Explicitus ,  /i- 
ber ,  efftcatus.  WW  232:3. 

1.  Smart ,  active ,  strenuous.  Of  persons  or  animals.  Often 
difficult  to  distinguish  from  sense  2.  Common  in  ME.  as  anepi- 
thet  of  commendation,  and  perhaps  functioning  as  such  already 
in  the  OE.  epic§.  NED  snell  adj.  1. 

I  have  placed  this  sense  first  because  it  is  the  most  common, 
and  evidently  one  of  the  oldest  senses  of  the  word. 

OE.  Ne-meahte  se  snella  sunu  Wonredes  ealdum  ceorle  hond-slyht  gio- 
fau.  Beow.  2971.  —  Snelle  gemundon  weardas  wigleoö.  Exodus  220.  —  Het 
öa  gefetigan  ferend  snelle.  .  .  haligre  faeder  recene  to  rune.  Juliana  60.  —  l>a 
wearö  snelra  werod  snude  gegearewod,  cenra  to  campe.  Judith  199. — Sura... 
streamrade  con  weorudes  wisa  ofer  widne  holm,  })onne  saerofe  snelle  (GK:  instr.?) 
msegne  arum  bregdaö  yöborde  neah.  Cneftura  56.  —  Me  sendon  t^  J)e  saemen 
snelle  (sc.  the  Vikings).  Byrhtnoth  29.  f 

ME.  He  öridde  (sc.  weapon  of  light)  is  |)at  man  be  waker,  and  liht,  and  snel, 
and  seli.  OEH  II  13  (Trin.  Coll.).  —  f*a  wenden  to  \>eie  welle  cnihtes  J)e  weoren 
snaelle.  Lay.  A  (B)  19811.  —  fcene  J)er  beon  of-slajene  ure  |>eines  snelle.  Lay.  A 
(B)  23656.  —  O  <Sc  N  531.  768.  —  Ac  nafjeles  mid  alle  his  wrenche  ne  kan  he  (sc.  a 
fox)  hine  so  bi|)enche,  pcfi  he  bo  £ep  and  su\>c  snel,  |)at  he  ne  lost  his  rede  vel.  Ibm 
829.  (Gever.  smart?).  —  Ac  wane  ni^tcs  cume|)  longe  &  bringej)  forstes  star¬ 
ke  and  stronge,  |>anne  erest  hit  is  isene,  war  is  {)e  snelle,  war  is  |)e  kene.  Ibm 
526.  —  He  .  .  .  tok  felades  fewe.  Of  kni^tes  sui{)e  snelle.  King  Horn  C  1581 
(L  felle,  H  beste).  — Olibrius  heitte  |)e  mai  ut  of  prisun  don,  He  sergaimz  were  snelle 
ant  broutten  hire  son.  Maregrcte  III  55.  —  WyJ>  |)eoues,  wij)  reueres,  wij)  lech- 
urs,  \)\x  most  beo  waker  and  snel  (:  and  guard  your  treasure  carefully).  Luue  Ron 


Digitized  by  Google 


UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


49 


150.  —  3were  ben  thine  cok.es  snelle.  that  scholden  gon  greithe  thi  mete?  Body 
and  Soul  41.  —  For  who  that  is  gode  &  snelle.  . .  Grete  wor^schipe  he  winnej). 
Guy  815.  —  Maseger,  be  jep  and  snel,  And  on  min  helf  {x>w  grete  wel  J)at  empe- 
rur.  Beues  88.  —  Arth.  a.  Merl.  1196.  —  Roulond  |)at  was  good  &  snel.  Sir  O- 
tuel  1610.  1716.  —  Minot  5:22.  —  Ferumbras  3825.  —  Cov.  Myst.  xii  121. 
NED.  —  Caxton  Reynard  xxxix  106.  NED.  f 

2.  Rapid ,  swift  in  movement  or  action .  Of  persons,  animals, 
ships,  (water?).  In  many  cases  it  is  impossible  to  decide  with 
certainty  whether  a  quot.  should  be  placed  here  or  in  1.  The 
following  instances  seem  to  be  comparatively  free  from 
implications  of  other  senses.  NED  1. 

OE.  (Scip)  on  brim  snoweö  snel  under  segle.  Andreas  305.  —  WeeterJjisa 
for  snel  under  sorgum  (GK:  sargum,  unter  dem  traurigen?).  Guölac  1304.  —  Se 
haswa  fugel.  .  .  fareö  femrum  snell  flyhte  on  lyfte.  Phoenix  123.  163.  347.  —  (Phoe- 
nix)  is  snel  &  swift  &  swiöe  leoht.  Ibm  317.  —  Me  is  snegl  swiftra,  snelra 
regnwyrm  (MS.  snelro).  Riddles  38:70.  —  Sum  biö  rynig.  sum  ryhtscytte,  sum 
leoöa  gleaw,  sum  on  londe  snel,  fej)espedig.  Craeftum  52.  | 

ME.  Mi  stede  |)ai  han,  pat  is  so  snelle.  Guy  4668.  —  An  hors  gode  and 
snel.  Beues  1823.  —  Ibm  Manchester  MS.  749.  —  The  messangers  were  ful 
snelle,  Hastilich  the  way  thay  nomen.  Se  ven  Sages  316.  —  A  grewhond  that 
was  good  and  snel.  Ibm  738.  —  Minor  Poems  fr.  Vernon  MS.  558.  NED.  — 

Brunne  Chron.  132.  NED.  —  To  arme  hym  wele  J)ay  were  full  snelle.  Otuell  403. 
—  Arthure.  .  .  Sweys  (:  betakes  himself)  into  Swaldye  with  his  snelle  houndes. 
Morte  Arthure  57.  t 

Uncertain:  l>u  farest  so  dod  an  ydel  wel,  {)at  springe|)  bi  bume])at  is  snel,  and 
let  fordrue  J)e  dune  &  floj)  on  idel  J)ar  adune.  O  &  N  918. 

3.  Disposed  to  act  swiftly ,  eager  to  do  something,  sometimes 
implying  hasty,  rash.  Cf.  hrad  2  and  3,  swift  3.  As  soon 
as  the  idea  of  exaggeration  is  implied  in  the  context,  this  de- 
velopment  is  natural,  and  when  used  in  an  unfavorable  sense,  the 
adj.  assumes  the  sgn  'hasty,  rash’.  Cf.  NED  1  c. 

OE.  Se  wses  mid  his  daedum  snelra  f>onne  he  maegenes  h®fde  (:  celeritate  ma¬ 
gis  quam  virtute  fretus).  Oros.  78:27.  —  Hirae  fet  hrae|)e  \  snelle  (:  veloces)  to 
»giotaente  \  to  scedende  blod.  Eadwine  Ps.  13:3.  f 

ME.  Ne  may  no  tunge  telle.  .  .  of  Jjare  pyne  of  helle,  J)ar-to  we  beop  to  snel¬ 
le.  Sinners  Beware  41.  —  Hie  boldus  to  bulde  be  we  not  snelle.  Alex.  &  Dind. 
437-  NED.  f 

4.  Keen-witted,  elever,  sharp,  acute,  smart.  This  sense  and 
the  three  following  appear  c.  1300,  in  the  Northern  dialeets 
(cf.  EDD).  The  only  early  exception  is  the  quot.  from  Seven 

Göleb.  Högs  k.  Arsskr  XXVII. j.  4 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


50 


GUSTAF  STERN 


Sages,  but  the  MS.  (Cambr.  Univ.  Libr.  Dd  I  17)  shows  many 
Northern  forms  (Wells  187) .  NED  2.  Cf.  hreed  4. 

ME .  The  mayster  was  wys  and  snel,  and  made  hys  medicyne  wille.  Seven 
Sages  1540.  (MS.  Cambr.,  end  of  14U1  cent.).  —  Teche  hem  alle  to  be  war  and 
snel,  That  they  conne  sey  |)e  wordes  wel.  Myrc  121.  —  Melachiell,  that  proffett 
snell,  Hais  tolde  vs  of  that  babb  so  bright.  York  Plays  437:111.  t 

5.  Severe,  sharp ,  unsparing.  Perhaps  also  fierce ,  tart,  au - 
stere  (see  EDD).  Quot.  CM  23996  seems  to  mean  hostile,  fierce. 
NED  3. 

ME.  Bot  quen  i  sagh  J)aa  juus  snell,  Rise  again  mi  sun  sua  fell,  Ful  wanles 
(:  miserable)  wex  i  |)an.  CM  23996  (C,  F  and  G).  —  Sore  ])ei  au^te  him  drede: 
J)e  folke  |)at  were  so  snelle.  CM  Trin.  16628.  (F  snell,  C  and  G  fell).  t 

6.  Of  weather:  keen,  bitter ,  severe.  Perhaps  first  of  winds: 
a  swift  wind  is  strong  and  therefore  severe,  biting,  keen.  Cf.  se 
swifta  wind ,  p.  42.  NED  4. 

ME.  I*e  seuend  on-sand  J)at  sij>en  fell,  Was  a  weder  ful  selcut  snell.  CM 
6018  (F  suel  [sic],  G  and  T  fell).  —  Sa  hard  anoy  thaim  tben  assayit,  Off  hungir, 
cauld,  with  schowris  snell.  Bruce  3:377.  t 

7*  Grievous ,  heavy ,  stinging ,  rigorous ,  painful.  NED  5. 
Evidently  closely  related  to  the  preceding  sense. 

ME.  Ful  snaip  it  was  J)air  stur  and  snell,  J>e  folk  al  fled  of  israel.  CM.  7753. 
—  O  J)is  batail  |)at  was  sa  snell,  J)e  force  a-pon  \>e  king  it  fell.  CM  7759.  —  l*ai 
hailsed  him  be-for,  bi-hind,  buffet  J>ai  gaf  him  snell.  CM  16638.  —  l^e  thrittend 
(dav)  sal  be  to  snell,  Mar  |)an  man  wit  tung  mai  tell.  CM  22671.  —  Of  al 

and  al  J)ou  wist  hu  snell  It  es  to  drei  paine  of  hell.  CM  25890.  —  In  hys  hand 
a  mase  ful  snel,  J)at  was  maad  off  good  Steel.  Beues  (Egerton  MS.,  end  of  i4tk 
century)  4312 — 147,  p.  21 1.  t 


ME.  SNEL(LE),  adv. 

Senses  i — 3  are  chiefly  Southern,  sense  4  chiefly  Northern. 

1.  Rapidly.  Purely  durative  verbs.  This  sense  has  probably 
existed,  though  there  is  no  good  instance.  Least  open  to  objec- 
tion  is  perhaps  the  following  quot.  NED  snell  adv.  1. 

ME.  lyoun  after  him  folwej)  snelle.  Guy  4144.  t 

2.  Quickly.  Comparatively  common.  Chiefly  verbs  of 
motion. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


51 


ME.  1*0  answerede  alle:  wende  we  snelle.  La y.  B  7926  (A:  biliue).  —  Schi- 
pes  he  doth  make  snel.  King  Alis.  1511.  —  Ibm  2670.  4120.  6974.  —  Kildare 
110:145.  —  Richard  4448.  4824.  —  Feruinbras  2273.  3250.  —  Emare  309.  — 
f>yderward  Florent  well  good  pas  He  rood  full  snelle.  Octavian  S  1170.  —  Troy 
Book  2782. — Chron.  Vilod.  556.  NED.  f 

3.  A  t  once ,  immediately,  shortly ,  quickly  begun  and  ended. 

ME.  Segyn  oxed  him  snelle,  What  newe  tidinges  he  coujje  telle.  Guy  2461 . 

—  Ibm  801.  —  To  Ascopard  J)ai  come  snel.  Beues  3145.  —  Now  quyk,  sire,  and 
snel.  Do  ryng  alle  thy  bellis.  King  Alis.  3391.  —  Ibm  4420.  6845.  — CM  14946.  — 
Ferumbras  809.  —  Libeaus  1444.  1613.  216  a  Naples  MS.  f 

Als,  as,  also  snel:  immediately.  Cf.  swifie  8  a. 

MÉ .  I  wile,  quej)  Beues  ase  snel,  J)e  leter  bere  treuliche  &  wel.  Beues 
1245.  —  Ibm  3353.  —  Hem.  .  .  J>ai  welcomed.  .  .  &  hem  deliuerd  J)e  toun  als  snel. 
Arth.  a.  Merl.  1789.  —  King  Alis.  7276.  —  Sir  Libeaus  also  snel  Rod  hom  to  his 
ostell.  No  leng  he  nolde  abide.  Libeaus  862.  —  Ibm  784.  853.  1078.  f 

4.  Actively ,  smartly ,  strenuously,  vigorously ,  keenly .  This 
sense  corresponds  to  senses  4 — 7  of  the  adj.  As  it  appears 
simultaneously  with  the  latter,  it  may  be  assumed  to  be  derived 
from  them.  Some  of  the  instances  imply  the  sense  of  speed,  but 
it  is  uncertain  whether  they  indicate  a  development  of  the  adv., 
or  the  two  senses  arose  independently  of  each  other,  and  later 
gave  rise  to  intermediary  forms.  NED  2. 

ME.  P&t  J)e  soudan  wi|)  his  men  elle  J)e  cite  wil  aseyle  snelle.  Guy  3142.  — 
l*er  {)ai  foujten  togider  snelle,  &  smiten  strokes  wij)  gode  wille.  Ibm  5381.  —  So 
mani  knijtes  to  him  come,  &  on  Herhaud  J)ai  smiten  snelle.  Jernne  J)ai  strengjjed 
him  to  quellc.  Ibm  5397.  —  Sum  rammed  &  doluen  snel  &  gun  J)at  castel  fair 
&  wel.  Arth.  a.  Merl.  533.  —  Pe  messangers  bad  him  Jx>  telle,  Whi  it  was,  he 
louj  so  snelle.  Ibm  1322  (Cf.  line  1320:  SwiJ)e  schille  &  loude  he  louj).  —  I  wille 
assaye  fulle  snelle  To  make  that  lady  to  duelle.  Perceval  2170  (Uncertain).  — 
Swiche  messes  J)ey  ete{)  snel;  and  J)at  makej)  hem  drynk  wel.  Trevisa  I  405.  — 
l*e  geaunt  smot  to  hym  well  snell  With  a  scharp  fachoun  of  stell.  Octavian  S 
nu.  —  For  J)e  slete  and  J)e  snawe,  J)at  snayppede  |)ame  so  snelle.  Awntyrs  T  82. 

—  Sir  Porrus  with  a  proude  swerd  him  on  J>e  pan  strikis  So  snelle  at  he  snatirs 
with,  nere  snaypid  (:  marred)  him  for  euire.  Alexander  3995.  —  This  man  went 
doun,  and  sodanlye  he  saw,  As  to  hys  sycht,  dede  had  him  (:  another  man)  swappyt 
snell.  Wallace  2:250.  f 

Snellic  and  snellice  are  too  scantily  instanced  to  give  infor¬ 
mation  of  value,  and  are  therefore  left  out.  See  dictionaries. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


5- 


GUSTAF  STERN 


OE.  LEOHT,  adj. 

Derived  from  Prim.  Teut.  *lenhta-,  *lenhtia-,  from  the  verb¬ 
al  stem  *leng-  ( *lang -,  *lung-),  which,  according  to  Fick  (III  360), 
means  'vorwärts  kommen,  gelingen';  Idg.  *lengh-,  'sich  schnell 
bewegen,  springen'.  If  this  opinion  is  correct,  the  sense  'swift' 
may  be  primary  in  the  adj.,  and  'levis'  secondary.  However, 
the  latter  also  seems  to  be  very  old,  as  it  appears  in  related  words 
in  Sanskrit,  Latin,  Lithuanian,  and  Irish  (Cf.  Fick,  1.  c.,  Walde, 
s.  v.  levis,  Kluge,  s.  v.  leicht,  Feist,  s.  v.  leihts). 

It  tlierefore  seems  advisable  to  regard  the  two  senses 
'swift'  and  'levis'  as  equally  original,  from  the  point  of  view  of 
the  English  language,  and  not  to  attempt  to  derive  one  of  them 
from  the  other. 

It  is  true  that  there  are  some  instances  (7  a  and  c)  which 
appear  to  oscillate  between  the  two  senses  mentioned.  But  it 
is  possible  (though  in  this  case  perhaps  not  probable)  that  the 
oscillation  is  onlv  apparent,  and  that  the  word,  at  the  time  of 
the  quots.  referred  to,  was  actually  apprehended  as  being  une- 
quivocal  in  meaning.  (Cf.  Ch.  IV,  on  oscillation).  And  even  if 
the  meaning  really  did  oscillate,  oscillation  between  two  senses 
does  not  always  prove  that  one  of  them  is  the  source  of  the 
other.  They  may  have  arisen  through  different  developments 
and  be  independent  of  each  other  with  regard  to  their  origin. 
If  the  word  is  used  in  sucli  a  context  that  both  senses  are 
compatible  with  the  meaning  of  the  whole  sentence,  both  may 
be  more  or  less  clearly  associated  with  the  word,  which  thus 
receives  an  oscillating  import  (cf .  fäste  7  and  8) .  The  oscillating 
instances  are  then  later  than  the  fnlly  developed  senses. 

The  arrangement  in  NED  is  founded  on  logical  principles. 
I  shall  make  an  attempt  to  trace  the  lines  along  which  the 
semantic  development  in  English  may  have  proceeded,  radiating 
from  the  two  original  senses  'levis'  and  'swift'.  Many  of  the 
senses  are  so  closely  related  that  it  is  often  a  matter  of  some 
difficulty  to  determine  how  a  quot.  should  be  interpreted. 

Latinisms.  Some  of  the  OE.  and  ME.  uses  of  Icoht  are  evi- 

% 

dently  directly  copied  from  Latin  sources.  In  Bede’s  Hist.  Eccl. 
(410:12)  the  following  phrase  occurs:  Me  leoht  slap  oferarn:  levis 
mihi  soinnus  obrepsisset.  And  in  Prose  Guthl.  (136: 6):  Pa 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


53 


was  hc  seemninga  mid  leohte  sUzpe  swefed:  velut  imaginato  sopore 
opprimeretur.1)  No  other  instances  of  the  phrase  'light  sleep' 
are  found  in  OE.  or  ME.,  and  the  earliest  Mod.  E.  instance  in 
NED  is  from  1827.  The  OE.  phrase  is  therefore  .probably  to  be 
regarded  as  a  verbal  translation  from  the  Latin,  and  as  it  seems 
to  have  had  no  influence  on  the  native  development  during  the 
periods  treated  in  this  essay,  it  is  left  out  of  consideration. 

Similarly:  Ncver  ne  shal  his  bytingc  (rmordax)  btsinesse  for- 
leten  him  whyl  hc  liveth,  ne  the  lighte  richesses  ne  sholle  nat  beren 
him  companye  whan  hc  is  ded  (Chaucer,  Boethius  B.  III  M.  3:6), 
is  a  verbal  translation  of  'defunctumque  leves  non  comitantur 
opes’.  It  is  therefore  not  included  in  the  plan  of  senses. 

^Elfric  (Saints  35:13)  writes:  Crisanlus  J>a  leornode  mid  leoht- 
um  andgite  and  mid  gleawum  mode  grammatican  crceft.  Skeat 
renders  this:  'C.  learned  with  quick  intelligence’.  BT,  on  the 
other  hand,  takes  it  to  mean  'lucidus’  =  'with  clear  understand- 
ing’.  NED  does  not  give  the  phrase.  (But  cf.  NED  light*,  1  b 
'enlightened  mentally’,  with  a  quot.  from  Trin.  Coll.  Hom.:  f>at 
is  heorte  be  liht  :  illuminacio  mentis).  Skeat  gives  as  7Elfric's 
sources  De  Vitis  Sanctorum,  ed.  Lipomannus,  which  I  have  not 
been  able  to  procure;  and  De  Probatis  Sanctorum  Historiis  (found  - 
ed  on  Lipomannus),  which  has  no  phrase  of  this  kind.  In  Acta 
Sanctorum  of  the  Bollandists  (also  referred  to  by  Skeat),  vol.  59 
p.  470,  in  the  same  legend  and  context,  we  find  the  expression: 
erat  enirn  ardentis  ingenii.  If  we  may  venture  to  assume  that 
3Elfric’s  phrase  is  a  translation  of  a  similar  expression  in  De  Vitis 
Sanctorum,  then  leoht  is  here=  'lucidus’,  and  not=’levis’. 

Scheme  of  senses. 

I.  Senses  denoting ,  or  der  ived  jr  om,  the  idea  of  light  weight. 

1)  Of  little  weight,  not  ponderous.  Of  physical  objects.  OE.  ME. 

2)  Figurative  uses  of  sense  i. 

a)  Of  iinmaterial  objects:  easy  to  bear  or  endure.  OE.  ME. 

b)  Of  food:  easy  to  digest.  Of  wine:  weak.  OE.  ME. 

c)  Mild,  gentle.  ME.  1200. 

l)  The  Latin  texts  goes  on:  Visum  est  sibi  tumultuantis  turbac  audisse 
clamores.  Tunc  dicto  citius  levi  sono  expergefaetus  extra  cellulam,  qua  sede- 
bat,  egressus  est.  In  OE.:  I’a  onbraed  he  Guölac  of  j)am  slcepe,  and  eode  j)a 
sona  ut.  Did  levi  sono  suggest  the  adj.  leoht  to  the  translator? 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


54 


GUSTAF  STERN 


3)  (Comparatively)  free  from  burdens  or  weights. 

a)  Literally.  ME.  1200. 

b)  Fig.:  free  from  sorrow,  merry,  cheerful.  OE.  ME. 

4)  a)  Of  small  weight  or  importance,  slight,  trivial.  OE.  ME. 
b)  Of  small  value,  cheap.  ME.  1200. 

5)  a)  Unthinking,  frivolous;  unstable,  shifty.  ME.  1200. 
b)  Of  persons:  wanton,  unchaste.  ME.  1375. 

6)  a)  Easy  to  perform  or  accomplish,  easy  to  obtain  or  to  utter.  OE.  ME. 
b)  Same  sense,  construed  with  a  verb:  easy  to  do.  ME.  1170. 

II.  Senses  denoting  speed. 

7)  Active.  nimble,  swift. 

a)  Of  living  beings.  OE  ME. 

b)  Light  of  foot,  of  tongue,  etc.  ME.  1300. 

c)  Of  vehicles  or  vessels.  OE.  ME. 

8)  a)  Swift  to  do  something,  ready,  eager,  willing.  OE.  ME. 
b)  With  a  light  will,  light  of  will.  ME.  1400. 

9)  Cursory,  hasty,  ME.  1400. 

Glosses.  Paucula,  .i.  parua  l  exigua,  leoht.  Nap.  Gl.  1692.  Leuissimos , 
leoh(testan).  Ibm*  7:18.  Leni,  leoht.  Ibm  58:1.  Lasciuie ,  wild,  leolithraednesse. 
Ibm  4706.  Lyghte,  or  wyghte  (liht  of  wyhte  K.  light  of  weight  or  mesure  P). 
Levis.  Lyght  of  knowynge,  or  werkynge,  Facilis .  Lyghte  foote.  Levipes. 
Lyghte  handyd,  Manulevis,  alicirus.  Lyght  hertyd,  Letifer .  Pr.  P.  304. 

I.  Senses  denoting,  or  der  ived  from,  thc  idea  of  light  weight. 

1.  Of  little  weight,  not  ponderous.  The  opposite  of  heavy. 
Kesting  or  pressing  lightly  on  something.  Said  of  physical  objeets. 
NED  light  adj.1  i. 

OE.  Leohtre  ic  eom  micle  J)onne  J)es  lytla  wyrm.  Riddles  38:76.  (Said  of 
Creation,  acc.  to  Trautmann).  —  See  also  Riddles  92:7,  where  the  context  [ s  frag- 
mentary. 

ME.  f*et  is,  J)et  heui  ulessis,  J>et  draweö  hire  (:  the  soul)  aduneward,  auh  J)u- 
ruh  J)e  heuischipe  (T  hehschipe.  Morton:  nobleness)  of  hire  hit  schal  iwuröen 
ful  liht:  ge,  lihture  J>en  )}e  wind  is.  Ancr.  R.  140.  —  Gude  lycht  harnes,  fra  that 
tyme,  wsit  he  euir.  Wallace  3:85.  —  Additional  instances,  see  BT  and  NED  1. 

2.  Figur ative  and  transferred  uses  of  sense  i.  Cf.  Paul, 
Wörterbuch,  s.  v.  leicht:  »es  wird  nach  Analogie  des  Gefiihlsein- 
druckes  auf  Unkörperliches  tibertragen  ».  Many  of  the  quots.  in 
this  section  seem  to  be  influenced  by  Latin  sources. 

a.  Of  immat erial  objeets:  easy  to  bear  or  endur e.  Weighing 
or  pressing  but  little  on  the  powers,  senses,  or  feelings.  NED  17. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


55 


OE.  Mid  nanum  leohtran  J)inge  gebete  öonne  him  mon  aceorfe  5a  tungan  of. 
Liebermann  p.  66.  Af.  32.  —  Eöor  i  eöre  |  lihtre  biö  eoröe  (:  tolerabilius 
erit  terrae)  &  tuoege  burgas  in  daeg  domes  öon  5®r  ceastre.  AS.  Gosp.  Mt.  10:15 
Li.  —  Byröen  min  leht  is.  Ibm.  Mt.  11:30.  Li.  (Ru  C  H).  —  For  }>am  |)e  leohtre 
is  J)am  beamum  maga  swingcela  to  ge|>olianne  Jxmne  Godes  yrre  on  to  beyrnanne 
(:leuius  est  filiis  parentum  flagella  suscipere).  Theodulf  109:27.  t 

ME.  My  bur|)ene  (is)  lijt  I-uouh  to  beren.  C.  of  Love  958.  —  Additioual 
instances,  see  NED  17. 

b.  Of  food:  that  does  not  lie  heavy  on  the  stomach;  easy  of 
digestion.  Of  wine:  containing  little  alcohol.  NED  9  b  and  10. 

OE.  Melle  dulci:  leoht  beor.  WW  282:6.  445:12.  —  Drince  leoht  wyn. 

Lchdm  III  122.  t 

ME.  For  yf  a  man  ette  fryste  grete  mettes  and  sethyn  lyght  mettis,  the 
lyght  mettis  shal  be  annone  defyet.  Secreta  241.  — Esyere  yt  ys  stonys  to  mol- 
lyfye  And  to  makyn  as  soft  as  ys  lyht  brede.  Bokenham  11:149.  —  ^an  take 
youre  loof  of  light  payne.  J.  Russell  Bk.  Nurture  339.  NED.  f 

C.  Mild,  gentle.  When  light  is  used  of  an  object  that  may 
be  apprehended  as  having  an  activity  of  its  own,  there  is  a  slight 
change  in  the  point  of  view.  In  the  senses  previously  treated, 
the  object  is  regarded  as  pressing  upon  something  (literaUy  or  fig- 
uratively)  simply  by  reason  of  its  weight,  and  without  exercis- 
ing  any  activity.  In  the  quots.  below,  it  is  not  the  weight  of 
'temptation'  or  of  'medicine’  that  is  the  object  of  attention,  but 
their  action,  which  is  similar  in  its  effect  to  a  light  weight,  being 
mild  and  gentle  in  its  effect  on  the  senses.  Perhaps  the  two  OE. 
quots.  in  b)  should  have  been  placed  under  this  heading?  — 
Latin  influence  is  probable.  NED  8. 

ME.  Under  f)e  two  tentaciuns.  .  .  (beoö)  uour  dolen.  .  .  uondunge  liht  ä 
tlerne  —  uondunge  liht  &  openliche  —  uondunge  9tronge  &  derne  —  uondunge 
stronge  &  openliche.  Ancr.  R.  220.  —  Ne  shrewes  ne  requeren  nat  lighte  medes 
ne  veyne  games,  whiche  they  ne  may  folwen  ne  holden  (:  neque  enim  levia  aut 
ludicra  praemia  petunt.  Migne  794).  Chaucer  Boethius  B.  IV.  Pr.  2:112.  — 
Some  syke  folk  ben  holpen  with  lighte  medicynes,  and  some  folk  ben  holpeu 
with  sharpe  medicynes  (:  his  quidem  dulcia,  illis  vero  amara  conveniant.  Migne 
•S18).  Ibm  B.  IV.  Fr.  6:142.  —  Lanfranc,  Cirurg.  88.  92.  NED.  | 

3.  Free  (or  comparatively  free)  from  hur  dens  or  weights.  The 
quality  of  lightness  is  transferred  from  the  light  burden  to  the 
person  that  carries  such  a  burden,  so  that  he  himself  is  said  to 
be  light. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


56 


GUSTAF  STERN 


a  Literal  sense.  Only  two  ME.  instances.  NED  5. 

ME.  Peo  men  J)et  habbeö  worldlich  J)ing  &  ne  luieö  hit  nout.  .  .  &  goö  un- 
trussed  lihte  ase  pilegrimes  touward  heouene.  Ancr.  R.  350.  —  A  raale  twey- 
fold  on  his  croper  lay,  It  semed  that  he  caried  lyte  array.  Al  light  for  somer  rood 
this  worthy  man.  Cant.  G  568.  f 

b  Fig.  sense .  A  person  who  is  lightly  burdened  in  respect 
of  sorrows  and  cares,  is  merry,  cheerful.  Said  also  of  mood,  mind, 
heart,  or  countenance.  NED  21. 

OE.  Him  waes  leoht  sefa,  ferhö  gefeonde,  J)ea h  hira  fea  waeron.  Eiene  1 73 . 

—  Laeddan  |)a  leode  laöne  gewinnan  to  carcerne:  he  waes  Criste  swa  f)eah  leof  on 
mode;  him  waes  leoht  sefa,  halig  heortan  neh,  hige  untyddre  (:not  feeble).  Andreas 
1251.1)  —  Wift  modes  (MS.  innojjes)  hefignesse  sy  le  etan  reedic  mid  sealte  &  eced 

supan,  sona  bij)  J)  mod  leohtre.  Lchdm.  III  30.  t 

ME.  Ac  he  akeuered  wij)  hert  li^t  &  smite  hem  on  wij)  main  wi^t.  Arth.  a. 
Merl.  9443.  —  When  y  was  passed  J)e  riuer  arijt,  In  hert  y  was  glad  &  li^t.  Guv 
4640.  —  Beues  4524.  —  f^mperour.  ..  {>onked  god  fele  sij)e,  his  hert  nas  neuer 

so  lijt.  Vernagu  64.  —  Seven  Sages  2836.  —  Now  es  a  man  light,  now  es  (he) 

hevy,  Now  es  he  blithe,  now  es  he  drery.  Pricke  1454.  —  Yw.  a.  Gaw.  781.  3373. 

—  I>an  said  |)e  lady  with  light  chere.  Yw.  a.  Gaw.  1116.  —  t*at  is  of  hert  bo})e 

dene  &  lyjt.  Pearl  618.  —  Fore  when  I  was  in  my  flowres,  Than  was  I  lyjt  as 
byrd  on  brere.  The  Adult.  Falm.  Squire  45.  P.R.  &  L.P.  p.  124.  (Furnivall:  gay).  — 
I  leue  wel,  quod  J)e  king,  |)i  lates  ar  li^te,  But  I  nolde,  for  no  lordeshippe,  se  J)i 
life  lorne.  Awntyrs  469.  (Amours:  light,  unconcerned).  —  Libeaus  170.  —  Ro¬ 
land  986.  —  Destr.  Troy  14 11.  —  Ouer  the  tyme  of  Solace,  hit  appendyth  to  a 
kynge  that  he  be  of  demure  berrynge  and  fayre,  And  that  he  be  not  ouer-moche 
laghynge,  and  of  lyght  contenaunce  hym  kepe.  Secreta  141:15.  —  York  Plays 
111:286.  185:11.  —  Now  lycht,  now  sadd;  now  blisful,  now  in  baill.  Wailace 
4:337.  —  The  king  rasauit  it  with  a  lycht  attend.  Wailace  8:1728.  Etc. 

Cf .  To  J  ason  he  wendith  anone  ryght  And  takith  hys  leve  with  hert  vnlyght. 
Ip.  B  472. 

4  a.  That  which  is  easy  to  bear  (sense  2)  is  often  of  small 
importance  or  consequence,  slight ,  trivial ,  not  weighty.  Often  dif- 
ficult  to  distinguish  from  sense  2.  NED  13. 

OE.  i)aette  hwilum  5a  leohtan  scylda  bioö  betran  to  forlaetonne,  öylaes  öa  he- 
fegran  weoröen  öurhtogene.  CP  22:1.  457:7.  t 

l)  Both  BT  and  GK  place  the  quots.  from  Eiene  and  Andreas  under  leoht 
'luddus'.  NED  does  not  quote  them,  and  has  no  analogous  instances,  nor  has  M. 
But  considering  the  quot.  from  Lchdm,  in  which  the  contrast  with  hefignesse 
makes  it  clear  that  leoht  is  to  be  apprehended  as  'levis*,  and  the  numerous  ME. 
instances,  it  is  highly  probable  that  the  two  quots.  in  question  also  contain  the 
word  leoht  =  'levis'.  Cf.  heavy  (NED  VI  and  VII),  and  the  play  on  the  double 
meaning  of  the  two  words  in  Chauce^s  Compleint  to  his  Purse. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


57 


ME.  Ne  beo  bit  no  so  lutel,  ne  so  liht  sunne.  Marherete  I  15:7.  —  Lihtc 
gultes  beteö  |)us  anonriht,  bi  ou  suluen.  Ancr.  R.  346.  —  Seint  Thomas  and  |)is 
Aben  wenden  to  \>is  feste.  So  Manie  Men  wel  ofte  doth,  with  li^t  biddingue  oJ>ur 
heste.  ESEL  379:82.  —  Hit  ne  is  no  zenne,  and  yef  J)er  is  zenne  hit  is  li^t  zen- 

ne.  Ayenbite  11:19.  —  And  yche  wegh  J)at  is  wise  &  of  wit  stable,  Light  harmes  let 
ouer-passe.  Destr.  Troy  1424.  —  So  lurkes  (:  to  be  concealed  or  latent)  with  lor- 
des  of  a  light  wratlie,  \>at  growes  into  gronnd  harme,  greuys  full  sore.  Destr.  Troy 
1430.  Similarly  2067.  —  O,  how  lyght  cause  blynde  the  troians  eyen,  and  ua- 
mely  hector,  that  the  vndoynge  of  hym-Selfe  and  al  hissyn  myght  haue  enchued. 
Secreta  162:32.  t 

Same  sense.  Used  predicatively  or  absolutely.  Cf.  NED  13  d. 

ME.  Badde  me.  . .  acounte  clergye  ligte.  P.  Pl.  B  11:15.  —  Rauf  637.  939. 
—  And  thocht  it  be  (:  Wallace),  I  cownt  him  bot  full  lycht.  Wallace  7:329.  t 

b.  Of  small  value,  cheap.  A  variation  of  sense  4  a. 

ME.  And  jif  Jm  seist  |)et  tu  nult  nout  leten  Jjeron  so  liht  cheap:  auh  wultu 
,^et  more,  nem  hwat  hit  schule  beon.  (Morton:  And  if  thou  sayest  that  thou  »vilt 
not  set  so  light  a  value  upon  it,  but  thou  wilt  ha  ve  yet  more,  name  what  it  shall 
be).  Ancr.  R.  398.  —  More  instances  in  NED  13  b. 

Substantivized : 

ME.  Giffe  I  sayd  he  did  nojte  wele,  He  said.  God  send  hit  eueryche 
dele,  And  sette  my  wurdus  atte  li^te.  Amadas  14.  —  At  the  last.  .  .  All  his 
geod  was  spent  awaye:  Than  hade  he  but  lyght.  Geges  69.  | 

5  a-  Sense  4  may  sometimes  receive  a  pejorative  colouring 
and  then  changes  into:  characterized  by  levily,  frivolous,  unthink- 
ing;  also  unstable,  shifty.  NED  has  another  explanation  for  the 
origin  of  'unstable,  shifty',  referring  this  sense  to  the  idea  of  'mov- 
ing,  or  being  moved,  easily  or  with  slight  pressure’,  but  as 
far  as  regards  the  ME.  instances  it  is  not  convincing.  The  two 
first  quots.  in  NED  16  (Tristr.  and  Wycl.),  as  well  as  the  fourth 
and  fifth  (Destr.  Troy  1229  and  Caxton),  belong  to  sense  8 
below,  as  no  pejorative  element  is  discernible  in  their  meaning. 
The  third  quot.  (Leg.  G.  W.  1699)  is  not  sufficient  to  establish  a 
separate  shade  of  sense,  but  should  rather  be  classed  as  a  subdi- 
vision  of  7  below.  Cf.  a  similar  sense  in  Lat.  levis.  NED  14 
and  16. 

ME.  As  ])co  J)et  nes  nawt  of  lihte  beleaue.  S.  Juliane  36.  —  Nc  luuedc 
heo  nane  lihtc  plohcn  (:  puellares  jocos)  ne  nane  sotte  songes.  Katherine  106.  -  — 
Mi  liht  onswere,  oöer  mine  liht  lates,  tuide  (:  enticed)  him  erest  upon  me.  Ancr. 
R.  320.  Similarly  204.  —  f>  J)e  muö  ne  mei  uor  scheome,  J)e  liht  eie  spekeö  hit. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


58 


GUSTAF  STERN 


Ibm  60.  —  Auh  iöe  muöc  sit  tet  iren,  &  oÖe  lihte  tunge.  Ibm  74.  —  Mete  & 
drunch  ouer  rihte  temeö  J)reo  teames  (:  bringeth  forth  a  threefold  progeny):  lihte 
wördes,  &  lihte  werkes,  &  lecheries  lustes.  Ibm  288.  —  Lihte  ]>ouhtes. 
Ibm  314.  —  So  £at  an  vewe  wilde  hinen  a  ligt  red  J)er  of  nome,  &  a  dai  af  ter 
mete  wij)  axes  Jjuder  come  &  }>at  jat  to  hewe.  Rob.  Glouc.  11198.  —  Sum  dros 
of  syn.  Als  light  speche,  or  thoght  in  vayn.  Pricke  3346.  —  Hit  is  propyr  to  Pru- 
dencia.  .  .  to  examyne  and  to  Proue  his  consaille,  and  not  by  lyght  credence  to 
fall  in  erroure  or  falsenesse.  Secreta  156:34.  —  Fortunes  wheel  goth  round 
aboute  A  thousand  tymes,  da  y  and  night:  Whos  cours  standeth  ever  in  doute  For 
to  transmew:  she  is  so  light.  Lydg.  Beware  of  Doubleness  44.  —  Allas!  what 
womans  witte  was  light.  York  Plays  33:133.  Etc. 

b.  When  used  of  persons,  chiefly  women,  sense  5  a  may 
change  into:  wanton ,  unchaste.  NED  14  b. 

ME.  Thadee.  .  .  licht  women  wes  &  richt  brukil  of  hyre  flesche.  Sc. 
Leg.  Saints  35:3.  NED.  —  This  Absolon  ful  Ioly  was  and  light.  And  thogh- 
te,  'nov  is  tyme  wake  al  night*.  Cant.  A  3671.  —  Quhen  scho  is  proud  to 
schaw  her  than  Is  takin  of  a  licht  woraan.  Thewis  off  gud  women  38.  192.  f 

6  a-  When  light,  in  sense  2,  is  said  of  something  which  not 
only  presses  or  weighs  on  a  person,  but  also  implies  a  certain  ac- 
tivity  on  his  part,  the  meaning  of  the  adj.  may  be  changed  ac- 
cordingly.  A  journey  that  is  easy  to  endure,  is  also  easy  to  per- 
form,  and  a  light  journey  may  imply  both  these  ideas.  Light  then 
signifies  easy  to  -per form  or  accomplish,  requiring  little  exertion.  Al¬ 
so  easy  to  obtain.  Of  speech:  easy  to  utter.  NED  18. 

Note  that  the  OE.  instances  show  oscillation  between 
senses  2  and  6. 

OE.  Bidde  ic  nu  god.  sigeres  godes  miltse,  siöfset  godne,  smyltne  and  lihtnc. 
Spells  VIII  34.  —  (The  old  bishop  said  to  St.  Lawrence):  We  underfoö,  swa 
swa  ealde  men,  scortne  ryne  ftaes  leohtran  gewinnes:  soölice  J)u  geonga  underfehst 
iniccle  wulderfulran  sige  aet  öisum  reöan  cyninge.  -Elfric  I  418.  —  Smyre  mid 
elej)a  fet,  hy  habbaj)  J)ses  pe  leohtran  gang’  (or  =  swifter?).  Lchdm.  I.  342.  t 

ME.  His  reades  beoö  of  hah  ping.  .  .  &  derue  beoö  to  fullen,  &  lihte  J)ah 
hwase  haueÖ  riht  luue  to  him  &  treowe  beleaue.  Hali  Meid.  19:34  —  £e  leaue  beo 
liht  in  alle  peo  J)inges  per  nis  sunne.  Ancr.  R.  428.  —  ^e  toun  me  elupej)  ludes- 
toun.  .  .  &  now  me  clupe|)  it  londone,  J)at  is  li^tore  in  J)e  mou}).  Rob.  Glouc.  1030. 

—  Mani  hondes  makej)  lijt  werk.  Beues  3352.  —  Brunne  Chron.  Prol.  Pref.  99. 
NED.  —  Vor  hit  is  wel  lifter  |)ing,  alle  J)e  guodes  of  pe  wordle  lete  at  on  tyme  uor 
god,  J)anue  his  ofhyealde  and  najt  louye.  Ayenbite  78:19.  —  Ful  lihte  rewles. 
Chaucer  Astrol.  Prol.  p.  176:1.  —  Whon  ony  commyth  from  the  worlde  to  en  tre 
in -to  religion,  a  light  or  soden  entree  is  not  to  be  grauntyd.  Benet  Caxton  135:12. 

-  -  We  may  thaim  wyne,  and  mak  bot  lycht  trawaill.  Wallace  6:672.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  59 

b.  In  the  same  sense,  light  is  often  followed  by  a  verb.  Not 
found  in  OE. 

ME.  For  it  is  strong  to  stonde  longe,  and  liht  it  is  to  falle.  Poema  Morale 
(Lamb.  MS.)  312.  — Acc  witt  tu  J)att  itt  niss  nohht  lihht  to  betenn  hefij  sinne. 
Orm  4500.  —  Similarly  10316.  13020.  13032.  15181.  —  Lay  Folks'  Mass  Bk. 
App.  iv.  78.  NED.  —  Liflt  to  zigge  an  sotil  to  onderstonde.  Ayenbite  99:7.  — 
He  ouercomj)  )jane  vigt  J)et  is  wel  ligt  to  ouercome  to  Jje  bolde  herte.  Ayenbite 
170:16.  —  Lyght  of  knowynge  or  werkynge,  facilis.  Pr.  P.  304/1.  —  Lanfranc, 
Cirurg.  229.  NED.  f 


II.  Senses  denoting  speed. 

As  pointed  out  in  the  introductory  remarks  above,  it  is  not 
impossible  to  derive  the  sense  'swift'  from  'levis',  but  both  senses 
are  so  old  that  it  seems  advisable  to  regard  them  as  equallv 
original. 

7.  Moving  readily,  active,  nimble,  swift.  Generally  of 
living  beings.  Material  sense.  NED  15. 

The  implication  of  nimbleness  is  presumably  due  to  influ- 
ence  from  senses  1  or  3  a. 

a.  Of  living  beings. 

OE.  Sum  biö  swiösnel,  hafaö  scarolic  gomen,  gleodaeda  gife  for  gumjjegnuni, 
leoht  &  leojjuwac.  Craeftum  84.  —  He  is  snel  &  swift  &  swiöe  leoht.  Phoenix 

317.  t 

ME.  He  öridde  is  ]>at  man  be  waker  and  liht  and  snel  and  seli  (Morris:  the 
third  weapon  of  light  is  that  a  man  should  be  watchful  and  nimble  and  active  and 
tidy).  OEH  II  13.  —  Ha  beoö  alle  ase  lihte  ant  as  swifte  as  J)e  sunne  gieam.  Saw- 
les  Warde  263:4.  —  Auh  ancren  (J>)  bituneö  her  (sc.  shut  up  on  earth),  schulcn 
beon  (J)er,  sc.  in  heaven)  gif  eni  mei,  lihture  beon  &  swifture.  Ancr.  R.  94.  — 

l>ir  (sc.  the  good)  sal  be  light  als  fuxul  to  flei.  CM  23621.  —  To  hontyng  on  a  day 

he  wente.  .  .  wt  houndes  pt  were  ligt  &  lent.  To  leten  of  lece,  to  cacche  bestc. 
Greg.  Leg.  821.  —  Ibm  534.  —  Herui,  pat  was  vigrous  &  ligt.  Arth.  a. 

Merl.  9060.  —  King  Alis.  3801.  —  Guy  1231.  —  Sir  Otuel  831.  1060.  —  Pe  squi- 
er  .  .  .  hadde  a  good  hors  &  a  ligt.  Sir  Otuel  1640.  —  Harl.  2253,  246:39.  — 
Pricke  688.  —  Horn  Childe  383.  424.  —  Yw.  a.  Gaw.  1303.  —  (They)  wolden 
brusten  pc  best,  nad  he  be  pe  ligttere,  &  fled  a-way  pe  faster.  Palerne  154.  —  Oc- 
tavian  C  657.  —  Ip.  A  608.  —  Gawain  199.  1464.  —  Bruce  10:61.  —  Men  of 
Saxonia.  .  .  bee{)  boJ)e  ligter  and  strenger  |)an  o|)er  skymours  of  pe  see  (:  virtute  ct 
agilitate  praestantior).  Trevisa  I  261.  —  With  limes  wrought  at  poynt  devys. 
Deliver,  smert,  and  of  gret  might;  Ne  sawe  thou  ne  ver  man  so  light  (:  plus  legier 
homme  ne  véistes).  Chaucer  Rose  832.  —  Libeaus  1446.  —  Secreta  240:6.  — 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


6o 


GUSTAF  STERN 


Destr.  Troy  5675.  5922.  7234.  —  York  Plays  281:262.  325:148.  —  Wallace 

6:723.  —  Henryson  2240.  Etc.  Additional  instances,  see  NED  15  and  M. 

In  some  cases,  light  appears  to  function  merely  as  an  epithe- 
ton  ornans. 

ME.  Thenne  said  Percyvelle  the  lyghte,  In  gayte  skynnes  that  was  dyghte. 
Perceval  313.  —  Antenor  Amyt  (:went)  after  anone  To  the  palis  of.,  priam..  A- 
mong  Lordys  full  light  &  oJ)er  les  peopull.  Destr.  Troy  2025.  —  Out  Of  Lachan, 
a  lond,  come  a  light  kyng,  Euphymus  the  fuerse,  fell  of  his  hondes.  Destr.  Troy 

545*- 

b.  Light  is  further  used  in  phrases  like  light  of  foot,  light  of 
tongue,  etc.  In  the  latter  combination,  the  sense  is  related  to 
sense  5,  and  probably  more  or  less  influenced  by  it. 

ME.  »I?t  he  said,  *nai,  nai,  goddote,  Moght  i  not  be  sua  light  o  fote».  CM 
3730.  (G  and  T:  liht  of  fote.  F:  squyft  on  fote).  — Ful  light  of  lepes  has  ]>ou  bcne 
ay.  Yw.  a.  Gaw.  72.  —  Gamelyn  123.  302.  —  And  in  his  pley  Tarquinius  the 
yonge  Gan  for  to  iape,  for  he  was  light  of  tonge.  Legend  of  G.  W.  1699.  —  Ibm 
2711.  —  Brut  124:23.  —  A  foul  vice  is  of  tonge  to  be  light,  For  who-so  michel 
clappeth,  gabbeth  of  te.  Hoccleve,  Letter  of  Cupid  141.  —  Lyghte  foote.  Levipcs. 
Lyghte  handyd.  Manulevis,  alicirus.  Pr.  P.  304.  f 

C.  When  used  of  vehicles  or  vessels,  light  is  appreliended 
by  NED  (6)  as  signifying  'lightly  constructed,  adapted  for  light 
loads  and  for  swift  movement’.  There  are  only  three  quots.  earl- 
ier  than  the  sixteenth  century.  The  second  of  them  (Oros.  19:8, 
see  below)  may  belong  to  sense  1.  The  third  (Chaucer  Boethius) 
is  directly  influenced  by  its  Latin  original.  The  first  (Guölac)  is 
best  explained  as  an  occasional  use  of  sense  7  a,  in  connexion  witli 
a  noun  denoting  a  material  object,  especially  asthecontext  clear- 
ly  indicates  that  the  writer  is  speaking  metaphorically,  com- 
paring  the  ship  to  a  living  being  that  has  power  of  motion. 

OE.  Brimwudu  scynde  leoht  lade  fus;  laguraearh  snyrede  gehlaested  to  hyöc. 
Guölac  1306.  —  [Hy  habbaö  swyöe  lytle  scypa  &  swyöe  leohte.  Oros.  19:8  (The 
sentence  occurs  in  Wulfstan's  narrative;  we  ha  ve  therefore  no  Latin  original),  f 

ME:  Ablinge  (:lift)  hem  (:  the  souls)  heye  by  lighte  cartes  (:  levibus  curribus, 
Migne  762),  thou  (:God)  sowest  hem  in-to  hevene  and  in-to  erthe.  Chaucer  Boethius 
B.  III.  M.  9:24.  tJ 

8  a.  Like  hrccd,  swift,  and  snel  (pp.  19,  42,  48),  light  acquires 
the  sense  swift  to  do  something,  ready,  eager,  willing.  Said  of 
persons,  of  the  mind,  and  once,  metaphorically,  of  the  hand. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


6l 


NED  has  not  distinguished  this  sense,  but  the  first,  second  and 
fifth  quots.  in  NED  16  should  be  taken  here. 

OE.  Se  hflefde  moncynnes  mine  gefraege  leohteste  hond  lofes  to  wyrceune 
(BT:  to  call  forth  praise,  GK:  Lob  zu  erwerben),  heortan  unhneaweste  hringa  ge- 
dales.  Widsiö  72. l)  | 

ME.  fcatt  aj£  wass  lihht  all  allse  chaff,  To  folljhenn  alle  sinnes.  Orm  10534. 

—  To  harme  hii  weren  lihte.  Lay.  B  19762.  (A:  wi|)te  (wihte?).  —  Quaö  tristrem: 
*so  god  me  rede,  pei  to  icham  al  li^t  t.  Tristrem  1062.  —  Ful  lyght  J)an  art  |>ou  for 
to  turne  Agen  to  synne,  and  to  soiurne.  Handlyng  5179.  —  Bot  preuely  both 
day  and  night  To  visit  pouer  men,  was  scho  lyght.  In  ])aire  mischef  |)am  to  mend. 
NEL  25:22.  • —  The  spirit  forsothe  ligt  to  wrathen.  Wyclif  Prov.  18:14.  NED.  — 
Libeaus  360.  —  Bees  Ligt  &  laches  gow  a  lose,  it  is  a  lord  gamen  (Dublin  MS:  it 
is  a  lordez  gamme).  Alexander  2604  (Doubtful.  Skeat  says  'cheerful').  —  The 
colerike...  lyght  to  wrethe  and  lyght  to  Peyse.  Secreta  220:14.  —  The  X.  degree 
is  yf  bue  be  not  lyght  and  redy  to  laughter  or  to  dissolncyon.  Benet  Caxton  1 25:30. 

—  For  euery  man  oughte  to  be  lyght  to  heeryng  and  slowe  to  speke.  Caxton 
Cato  C  vij  b.  NED.  | 

b.  With  a  light  will,  or  light  of  will.  NED  places  the  former 
phrase  under  the  heading,  'fickle,  shifty,  unsteady’  (NED  16). 
It  is  found  only  in  Destr.  Troy,  and  in  some  of  the  instances  the 
interpretation  of  NED  is  inappropriate.  Eager,  ready  suits  all 
the  quots. 

ME.  He  left  all  his  ledis  &  a  launse  caght,  Launches  euyn  to  Lamydon  with 
a  light  wille.  Destr.  Troy  1229.  —  To  pe  lady,  J)at  lege  kyng,  with  a  light  wille, 
Past  full  pertly  all  with  prise  wordys.  3427.  —  Agamynon...  was  store  man  of 
strenght,  stoutest  in  armes,  With  lymes  full  large;  light  of  his  will,  Meke  as  a  maiden, 
raery  with  all.  3744.  —  All  suyt  on  pat  syre  in  a  sad  hast.  And  laited  aftur  pe  le- 
de  with  a  light  wille.  7669.  —  Priam,  at  the  prayer  of  po  prise  kynges,  Deliuert 
the  lady  with  a  light  wille,  In  eschaunge  of  po  choise...  Thoax...  and  J)at  tothir  duke. 
790J.  —  Telamon  with  tene  turnyt  to  pe  lady  (:  Penthesilea),  To  venge  of  hir  ve- 
lany,  &  voide  hym  of  harme.  He  launchit  to  pat  louely  with  a  light  wille.  And  ho 
keppit  the  kyng,  kest  hym  to  ground.  10886.  —  (When  the  Tröjans  had  fallen 
asleep)  The  ffreike  (:Sinon)  shuld  frusshe  out,  &  a  fyre  make,  And  light  vp  a  low 
with  a  light  wille,  pat  the  ost  might  haue  entre  euyn  as  hom  liked.  11894.  f 

9.  Cursory ,  hasty .  The  following  quot.  is  not  quite  analog- 
ous  either  to  those  in  5  or  those  in  7.  Cf.  leohtlice  8  b. 

l)  NED  translates  ’acting  gently,  gentle,  not  violent',  but  this  sense  seems 
not  quite  appropriate  to  the  context.  It  is  true  that  we  have  no  OE.  analogies 
for  the  sense  'eager’,  but  it  is  well  established  in  ME.,  and  it  is  so  of  ten  found  in 
words  signifying  ’swift',  that  a  similar  import  would  be  quite  natural  in  the  adj. 
lidhl.  Perhaps  due  to  influence  from  the  other  adjs.?  Cf.  Cb.  IV,  on  associa¬ 
tion  with  synonyms. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


62 


GUSTAF  STERN 


ME.  Po  freikes  were  fourmet  of  feturs  alike...  ffor,  to  loke  on  J>e  ledys  with  a 
light  egh,  The  ton  fro  po  tother  was  tore  for  to  ken  In  sight  at  pat  sodan,  so  myn  & 
J)ai  were.  Destr.  Troy  3910.  f 

OE.  LEOHTLIC,  adj. 

The  senses  of  this  word,  which  is  comparatively  rare,  cor- 
respond  to  those  of  the  adj.  light,  except  for  the  sense  'scornful’. 
The  following  are  all  the  quots.  I  have  been  able  to  find.  See 
NED  lightly,  adj.* 

1.  Merry,  cheerful . 

ME.  Who  loketh  lightly  now  but  Palamoun?  Cant.  A  1870  (NED  inter¬ 
prets  lightly  as  an  adverb.  Cf.  NED  /00A  verb  9  b)-  t 

2.  Of  small  importance,  trivial,  slight . 

OE.  Paes  lyöra  saed  pe  aegfter  ssewö  gelomlice  gelasor  (rweeds)  ge  coccul 
(chaff)  on  manna  aeceron  and  syööan  hy  t  grymlice  geegö  mid  sace  &  wrace  be- 
twyx  pissum  leohtlican  life.  Byrhtferth  300:26.  | 

ME.  Ah  nis  nawt  lihtliche  of  J>is  meidenes  mot  (Einenkel:  Of  this  maiden’s 
reasoning  there  is  nothing  to  be  despised).  Katherine  1313.  t 

3.  Of  small  value ,  cheap. 

ME.  Ah  noble  men...  ofte  winnen  luue  lihtliche  cheape,  for  ofte  moni  wum- 
mon  Ietcs  hire  mensket{)urh  pe  luue  of  wepmon  j)at  is  of  heh  burÖe.  Wohunge  273.  f 

4.  Scornful,  contemptuous . 

ME.  And  als  he  had  off  lychly  (Moir:  error  for  lychtly  scornful)  wordis  ynew. 
He  salust  thaiin,  as  it  war  bot  in  scorn.  Wallace  6:130.  —  His  lychtly  scorn  he 
sall  repent  full  sor.  Wallace  8:51.  f 

5.  Thoughtless,  credulotis. 

ME.  Sampson,  J)i  first  wijf  lerd  pe  witte.  If  J)at  pou  cuth  haf  halden  it!  Pis 
wijf  alsua,  J)at  pou  has  now,  If  pou  ne  war  sua  lightli  to  tru.  CM  7222.  —  Bot  ye 
be  fowle  deceyued  in  your  syght.  By  lyghtly  vndurstandyng,  as  I  gesse.  La  Belle 
I).  s.  M.  648  (P.R.  &  L.  Poems  p.  104).  f 

6.  Frivolous. 

OE.  ForÖsem  öa?m  ofergifrum  wile  fylgean  ofersprecolnes  &  leohtlicu  weorc  & 
leaslicu  &  wramnes.  (Sweet:  because  loquacity,  levity,  frivolity,  and  wantonness 
are  apt  to  follow  gluttony).  CP  309:1  f 

ME.  To  men  and  wemmen  bath  i  (:  pride)  wate,  |)at  oft  i  helde  my  lightly 
late.  CM  28087.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


63 


7.  Easy  to  perform. 

ME.  To  seche  hine  is  lihtlich  f)ing,  he  navef)  butc  one  woning.  O  &  N  1759.  -  — 
Al  tymes  ette  they  mettis,  wyche  ben  moiste,  lyghtly  to  defy.  Secreta  241:19.  f 

8.  Swift. 

ME.  And  the,  mone  is  of  lyghtly  mevynge  &  the  mone  is  planete  of  weye. 
Mandeville  '108:15.  | 


OE.  LEOHTLICE,  adv. 

This  word  has,  to  a  large  extent,  followed  the  development 
of  the  adj.  light;  in  some  cases  Latin  influence  is  discernible. 
Independent  development  is  found  in  sense  4,  which  was  extens- 
ively  used  in  ME. 

Many  of  the  instances  are  extremely  vague  in  meaning,  and 
their  interpretation  therefore  is  in  some  measure  arbitrary.  How- 
ever,  the  different  shades  of  meaning  given  below,  which  in  the 
main  agree  with  those  given  in  NED,  may  be  considered  as  well 
established. 

The  following  quot.  should  probably  be  regarded  as  direct- 
ly  caused  by  Latin  influence:  f>a  semninga  was,  swa  swa  he  leoht- 
lice  onslepte :  quasi  leviter  obdormiens.  Beda  296:15.  —  As  NED 
has  no  other  instance  of  the  same  sense  before  the  I9th  century, 
I  leave  it  out  of  the  plan  of  senses.  (Cf.  corresponding  sgns 
in  the  adj.  light,  p.  52). 


Scheme  of  senses. 

1)  In  such  a  manner  as  to  press  with  but  light  weight  upon,  or  to  touch,  smite, 
etc.,  with  no  great  force  against  something;  mildly,  gently. 

a)  Material  sense.  OE.  ME. 

b)  Immaterial  and  fig.  sense.  OE.  ME. 

2)  In  no  great  quantity  or  in  no  great  degree.  OE.  ME. 

3)  Gaily,  merrily.  ME.  1350. 

4)  Easily,  readily,  without  difficulty. 

a)  Easily,  readily,  willingly,  without  difficulty,  by  reason  of  the  ability  or 
willingness  of  the  subject  to  perform  or  to  endure  the  action  expressed  by 
the  verb.  OE.  ME. 

b)  Easily,  readily,  without  difficulty,  by  reason  of  the  situation  or  the  circum- 
stances.  ME.  1200. 

c)  Easily  /  perhaps,  probably,  as  may  easily  happen.  ME.  1360. 

d)  Commonly,  often.  ME.  1290. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


64 

5)  For  a  slight  causc,  without  careful  consideration,  without  strong  reason.  OE. 

ME. 

6)  Depreriatingly,  slightingly.  ME.  1170. 

7)  For  a  small  price,  cheaply.  ME.  1200. 

S)  a)  In  the  manner  of  light  object,  actively,  nimbly  /  swiftly.  ME.  1200. 

b)  Hastily,  cursorily,  transiently,  fugitively.  ME.  1200. 

c)  Quickly,  immediately.  ME.  1350. 

1.  In  such  a  manner  as  to  press  with  but  light  weight  upon , 
or  io  touch ,  smite,  etc.,  with  no  great  force  against  something;  mild - 
ly,  gently.  NED  lightly  ad  v.  1. 

a.  Material  sense,  corresponding  to  sense  1  of  light.  Few 
quots. 

OE.  Cyrce...  is  culfre  haten,  seo  na  mid  clawum  ne  mid  fotum  spyrnj)  ne  ne 
clyfraö.  ac  leohtlice  mid  fej)erum  slihö  (:Columba  ...  eclesia  apellata  est,  que  11011 
unguibus  lacerat,  sed  alis  pie  percutit).  Chrodegang  62:16.  f 

ME.  If  derkes...  smites  ojier  lightli  in  gamen.  CM  29419.  f 

b.  Same  sense,  immaterially  and  figuratively .  NED  1.  — 
The  two  OE.  quots;  are  evidently  verbal  translations  from  the 
Latin  originals,  but  as  the  same  sense  appears  several  times  in 
ME.  they  are  placed  here.  Cf.  leoht  2  c. 

OE.  t)a  weras  mon  sceal  hefiglecor  &  stiölecor  lceran,  &  öa  wif  leohtlecor 
(:illis  graviora,  istis  injungenda  sunt  leviora).  CP  179:16.  —  Swa  he  eadmodra 
l>co,  &  his  gyltes  ge|)afera,  swa  mide  mildelicor  &  leohtlicor  him  ma  deme  (:le- 
uius  iudicetur).  Chrodegang  29:1.  t 

ME.  Ic  (:the  devil)  ...  scheote  swijie  dernlich  ant  wundi  er  ha  witen  hit  wiö 
swiöe  attri  halewi  (:lotion)  hare  unwarie  heorte  lihtliche  on  alre  earst  wiö  luudiche 
lates.  Marherete  I  14:4.  —  Loure  on  me  and  lyghtliche  chide  and  seye  ich  loue 
nnojjere.  P.  Pl.  C  8:302.  —  Whiche  caused  the  deuyll  fyrst  to  tempte  them  lyght- 
lycr.  Caxton  G.  de  la  Tour  lv.  E.  v.  b.  NED.  t 

2.  In  no  great  quantily  or  in  no  great  degree.  Probably  due 
to  Latin  influence.  Rare.  NED  2. 

OE.  Swa  swa  heo  leohtlice  gebylged  wa*re  (:quasi  le  viter  indignata).  Beda 
2<>o:i8.  —  AwTinge  J)a  wyrta.  .  .  &  geswet  swijie  leohtlice  mid  hunige.  Lchdm 

II.  36.  t 

ME.  Ac  ine  o|)re  cas  me  may  zene^i,  ojier  lihtliche  o})er  dyadliche,  and  spc- 
ciallichc  ine  {jn  cas.  Ayenbite  223:1.  t 

3.  Gaily ,  merrily.  Rare.  Probably  from  light  3  b.  NED  3. 
—  NED  has  a  quot.  from  Chaucer:  "Who  looketh  lightly  now 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  65 

but  Palamori.  I  think  lightly  is  to  be  regarded  as  an  adj.  Cf. 

p.  62. 

ME.  His  brokyne  wede  behelde  hc  faste  And  sayd  full  lygttly  at  the  läs¬ 
te.  .  .  Ip.  A  6740.  —  It  is  lyke,  said  Schir  Rolland,  and  lichtly  he  leucb.  Rauf 

521.  t 


4.  Easily,  readily,  without  difficulty.  This  sense  may  be 
due  to  influence  from  the  adj.  (cf.  leoht  6).  In  the  adv.  it 
became  more  common  than  it  was  in  the  adj.,  and  fluctuated  in 
various  directions.  In  many  instances  the  meaning  is  vague, 
and  the  exact  interpretation  cannot  be  deter  mined.  The  idea 
of  speed  is  frequently  implied  in  the  instances  placed  in  this 
section. 

a.  Easily ,  readily ,  willingly,  without  difficulty ,  hy  reason  of 
the  ability  or  willingness  of  the  subject  to  perform  or  to  endure  the 
action  in  question.  Sometimes  implying  with  but  slight  resistance. 
In  some  instances  the  idea  of  ability  may  be  predominant,  in 
others  that  of  willingness,  but  the  two  ideas  shade  into  each 
other  by  imperceptible  modifications,  and  sometimes  both  inter¬ 
pretations  are  possible,  so  that  they  cannot  be  consistently 
distinguished.  This  sense  corresponds  in  the  main  to  NED  4. 
It  is  common  in  ME.  theological  literature,  especially  in  Southern 
and  South  West  Midland  texts.  Nearly  all  the  quots.  have  the 
verb  may. 

OE.  Ac  pam  pe  Jjaet  lyden  ne  understandaö,  hig  magon  pe  leohtlicor  witan 
hweet  gerimcrseft  forstande.  Byrhtferth  312:44.  —  We  woldon  ptet  iunge  men 
mihton  pe  leohtlicor  pset  lyden  ongitan.  Ibm  321:35.  t 

ME.  Hi  muwen  lihtliche  gon  mid  Öere  nuöer  hulde  (:along  a  downward 
slope).  Poema  Morale  (Lamb.)  343.  —  Ne  mei  nan  mon  seggen  hu  lihtliche  pn 
maht  habben  godes  milce.  Lamb.  Hom.  37.  —  Ne  muhte  he  mid  lesse  gref 
habben  ared  us?  3e  siker,  ful  lihtliche:  auh  he  nolde.  Ancr.  R.  392.  —  Ibm 
356.  —  So  grislich  p  ne  mahte  hit  na  mon  lihtliche  areachen.  Marherete  I 
10:28.  —  A£  heo  hit  lihtliche  aber,  &  lahinde  J)olede.  Katherine  1544.  —  S. 
Juliane  14.  —  Godess  Lamb.  .  .  Lihhtlike  mihhte  &  wel  inoh  {)a  seffne  innsejjless 
oppnenn.  Orm  Dedic.  283.  289.  —  Ne  wende  ich  p&t  na  man  a  J)issere  weorlde- 
richen  me  mihte  pns  lehtliche  aleggen  mid  fehte.  Lay.  A  26079.  —  \*n  (:Mary) 
miht  lihtliche  jif  pn  wult  al  mi  sor  aleggen.  .  .  pn  miht  forjelden  lihtliche  mine 
gretunge.  Ur.  of  Ure  Lefdi  133 — 135.  —  l*at  hii  wolde  lihtliche  to  hym  toume 
he  pofite.  Mid  hom  he  spac  so  quointeliche ...  so  J)at  pe  king  basian  hii 
bitraiede  in  is  nede.  Rob.  Glouc.  1761.  —  Ibm  1348.  —  Ayenbite  179-36. 

Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII  .3  5 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


66 


GUSTAF  STERN 


219:2.  —  Morte  Artb.  3349.  —  For  a  cat  of  a  courte  c  am  whan  hym  lyked, 
And  ouerlepe  hem  (:the  rats)  lygtlich  and  lau^te  hem  at  his  wille.  P.  Pl.  B 
Prol.  150.  —  Chaucer  Boethius  B.  I.  Pr.  2:16.  —  Cant.  B  2776.  —  And  gif 
that  je  will  wit  how  I  Wat  this,  I  sall  jow  lichtly  say  (implying  speed?).  Bruce 
10:550.  —  Secreta  134:29.  172:9.  —  Pr.  P.  304.  Etc. 

b.  Readily,  easily ,  without  difficulty ,  by  reason  of  the  situa¬ 
tion  or  the  circumstances.  Corresponding  partly  to  NED  4.  Often 
difficult  to  distinguish  from  the  preceding  sense. 

ME.  An  honful  jerden  beoö  erueö  forte  breken,  J>eo  hwule  J)et  heo  beo  toge- 
deres:  auh  euerichon  to  dealed  from  oöer  lihtluker  to  bersteö.  Ancr.  R.  254.  — 
Katherine  2095.  —  l>at  lic  J>att  smeredd  iss  f>aerwi|)J)  (:myrrh)  biforr  J)att  mann 
itt  dellfeJ>J).  ne  majj  itt  nohht  affterr  J)att  dajj  lihhtlike  wurrj>enn  eor|>e.  Orm 
6487.  —  Pai  er  noght  swa  closed  obout  p&t  J)ai  ne  mught  lightly  com  out. 
Pricke  4459.  —  Huanne  he  comp  ase  uelaje  oper  ase  uriend.  .  .  and  ssewej)  pe 
zennes,  hou  hi  byej)  likinde,  and  lostuolle,  li^tliche  me  may  hit  knawe.  Ayen- 
bite  158:27.  —  f>er-uore  ich  pe  rede  wel,  J>et  ne  musy  (.wonder)  najt  to 
moche  hit  uor  to  zeche,  uor  pou  my^test  ly^tliche  guo  out  of  pe  rigte  waye. 
Ayenbite  104:22.  —  P.  Pl.  B  4:106.  —  They  weren  wont  lightly  to  slaken  hir 
hunger  at  even  with  acornes  of  okes.  (:  Facili  quee  sera  solebat  jejunia  solvere 
glande.  Migne  696).  Chaucer  Boethius  B.  II.  M.  5:4.  —  Thou  partest  nat 
so  lightly.  Cant.  C  752.  —  Alexander  1055.  —  Fortune  his  fall  felli  aspies.  .  . 
Lurkis  in  lightly  with  lustis  in  hert.  Gers  hym  swolow  a  swete,  J)at  swellis  hym 
af  ter.  Destr.  Troy  13682.  —  Spices  &  sulphur  &  oJ>er  thinges  |>at  wolen 
brennen  lightly.  Mandeville  30:28.  —  Y  telle  yow  trewly,  Hyt  leyves  not  so 
lyeghtly,  Many  dowghty  schalle  dey  Or  hyt  ende  soo.  Degrevant  446.  Etc. 

C.  Easily  /  -perhaps,  probably,  as  may  easily  happen.  Corres¬ 
ponding  in  the  main  to  NED  6  a.  Cf.  Germ.  vielleicht. 

ME.  I  schal  tee  in-to  Tarce,  &  tary  Jjere  a  whyle,  &  lyjtly  when  I  am  lest, 
he  letes  me  alone.  Patience  88.  —  And  lijtlich  owre  lorde  at  her  lyues  ende 
Hath  mercy  on  suche  men  ])at  so  yuel  may  suffre.  P.  Pl.  B  17:339.  —  (Thou, 
a  rich  priest)  Woldist  li^tly,  and  it  wer  in  pine  power,  do  pis  worde  &  siche 
oper  owte  of  pe  gospelle  for  euer.  Wyclif  375.  —  Yc  haue  ledis,  J)at  ye  loue,  & 
lightly  may  happyn  Of  your  sons  to  be  sesit,  or  sum  sib  other.  Destr.  Troy 
7581.  | 

d.  Commonly,  often.  Corresponding  to  NED  6  b.  The  first 
part  of  the  heading  in  NED:  'as  is  apt  to  happen',  is  better  left 
out,  as  it  may  cause  confusion  with  the  preceding  definition:  'as 
may  easily  happen'  (6  a). 

ME.  For  li^htliche  Men  holdeth  euere  with  pe  quike,  and  pe  dede  is  sone 
stille.  ESEL  49.90.  —  He  smot  to  gronde  &  li^tliche  he  ne  gef  stroc  non  J)at 
he  ne  brac  heued  oJ)er  arm  oJ)er  som  oJ)er  bon.  Rob.  Glouc.  2683.  —  Richessis 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  67 

ben  perilouse,  for  li^tli  wole  a  riche  man  use  hem  onto  moche  lust.  Wyclif 
Sel.  Wks.  I.  i.  NED.  f 

5.  For  a  slight  cause,  wilhout  careful  consideration,  without 
strong  reason,  hastily,  rashly.  Closely  related  to  sense  4  a,  but 
with  a  pejorative  colouring,  which  may  be  due  to  influence  from 
the  adj.  light,  sense  5.  The  implication  'hastily,  rashly*  is  per- 
haps  caused  by  influence  from  the  sense  of  speed  (8),  but  does 
not  necessarily  indicate  that  the  latter  is  the  origin  of  the  present 
sense.  NED  8. 

OE.  Forleton  pa  scipo  Jjus  leohtlice.  . .  &  leton  ealles  öeodscipes  geswincg 
J)us  leohtlice  forwuröan  (:  they  abandoned  the  ships  thus  lightly.  .  .  and  let  all 
the  nation*s  labour  thus  lightly  come  to  nought).  Chr.  E  1 009/1 39.  f 

ME.  He  nis  naht  lichtlich  to  ilieuen.  He  me  hafö  of  te  beswiken.  Vices 
93:8.  —  Alswa  lihtliche  oÖerhwile  he  misdoö,  al  swo  he  öe  non  god  ne  cann. 
Ibm  81:20.  —  Auh  ]>e  tunge  is  sliddri,  uor  he  wadeö  ine  wete,  &  slit  lichtliche 
uorö  from  lut  word  in  to  monie.  Ancr.  R.  74.  —  (She  who  hath  her  death  always 
before  her  eyes)  Lihtliche  nule  heo  nout  uoluwen  flesches  likunge.  Ibm  116.  — 
!>o  it  com  to  J)e  strengthe  hii  fou jte  feinteliche  &  inome  were  of  hor  frend  &  hii 
jolde  hom  lihtliche.  Rob.  Glouc.  10597.  —  Ayenbite  184:26.  184:30.  — Melayne 
212.  —  Fool,  wille  thou  lyghttly  goo  Fro  thy  love,  and  lovys  her  soo?  Ip. 
A  1153.  —  (Arthur  sees  in  a  drearn  a  man  ti  ed  to  the  wheel  of  fortune, 
who  says)  I  was  lorde.  .  .  of  londes  i-newe.  .  .  And  nowe  es  lefte  me  no  lappe 
my  lygham  to  hele,  Bot  lightly  now  am  I  loste.  Morte  Arthure  3288.  —  P. 
Pl.  A  2:93.  —  Pe  men.  .  .  leuej)  of  te  lihtliche  what  pey  hauef)  bygonne  (rfadle 
deserit  quod  incepit).  Trevisa  II  169.  —  (The  ost  of  shrewes  is  to  dispyse)  For 
it  nis  govemed  with  no  leder  of  resoun,  but  it  is  ravisshed  only  by  fletinge 
errour  folyly  and  lightly  (:errore  tantum  temere  ac  passim  lymphante  (v.  r. 
bacchante)  raptatur.  Migne  609).  Chaucer  Boethius  B.  I.  Pr.  3:51.  —  The 
propretee  of  a  fol  is  this:  he  troweth  lightly  harm  of  every  wight,  and  lightly 
troweth  alle  bountee  in  him-self.  Cant.  B  2363.  —  Ibm  2472.  —  And  now 
je  leue  me  J)us  lijtly  bot  for  a  litill  pyne.  Alexander  3506.  —  So  lightly  ho 
(:  Briseis)  left  of  hir  loue  hote,  And  chaunget  hir  chere  for  cherisshyng  a  litle. 
Destr.  Troy  8176.  Ibm  3365.  —  York  Plays  243:68.  | 

6,  Depreciatingly,  slightingly.  NED  7  b.  NED  7  a  should 
rather  have  been  moved  to  8,  to  which  it  is  more  closely  relat¬ 
ed,  and  only  the  quots.  in  which  a  pejorative  import  is  clearly 
discernible  should  have  been  placed  in  NED  7.  Cf.  leoht  4. 

ME.  Ful  wombe  mei  lihtliche  speken  of  hunger  and  of  festen.  Poema  Mo- 
rale  (Lamb.)  145.  —  Ant  lihtliche  talden  to  alles  cunnes  neowcins  (:harm)  ant 
eoröliche  tintreohen.  Sawles  Warde  261.  —  Hali  Meid  17:31.  —  Off  swillke. 
wrerenn  alle  J)a  |)att  hi  mm  lihhtli^  forrwurrpenn.  Orm  16577.  —  Ibm  16517 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


68 


GUSTAF  STERN 


—  Lat  li^tly,  my  lord,  for  in  a  litill  stonde  My-self  with  a  serop  sall  saue  £ou 
be-lyue.  Alexander  2557.  —  Additional  instan ces,  see  NED  7. 

7.  For  a  small  price,  cheaply.  I  have  foiind  a  single  instance 
of  this  sense,  which  is  evidently  due  to  influence  fromtheadj. 
leoht  4  b.  Not  given  by  NED. 

ME.  Me  buö  lihtliche  a  ))ing  J)et  me  luue5  lutel  (Mcrton:  men  buy  for 
an  easy  price  a  thing  for  which  they  care  little).  Ancr.  R.  392.  f 

8.  The  earliest  instances  of  lightly  qualifying  verbs  of  mo¬ 
tion  appear  c.  1200.  The  sense  oscillates  between  'in  the  man- 
ner  of  a  light  object,  nimbly,  actively’,  and  'swiftly*.  C.  1350 
we  find  lightly  in  conjunction  with  other  verbs  in  the  sense  'swift¬ 
ly’.  Recollecting  that  the  sense  'swift'  in  the  OE.  and  ME.  adj. 
leoht  nearly  always  implied  'nimble,  active’,  and  seeing  that  light¬ 
ly  shows  a  similar  oscillation  wheu  first  used  to  qualify  verbs  of 
motion,  it  seems  to  be  a  plausible  assumption  that  the  sense  'ac¬ 
tively/  nimbly  /  swiftly’  was  taken  over  from  the  adj.,  and  that 
the  sense  'swiftly'  (without  the  implication  of  nimbleness)  arose  in 
the  period  1200 — 1350,  and  was  due  to  the  combination  with  the 
verbs  mentioned.  In  phrases  containing  such  verbs  the  idea  of 
swiftness  will  so  of  ten  be  the  predominant  one,  that  subsidiary 
elements  of  sense  will  be  liable  to  repulsion  and  finally  to  elimi- 
nation.  When  the  development  had  proceeded  so  far,  the  use  of 
the  adv.  could  be  extended  to  verbs  of  various  kinds,  which  were 
not  compatible  with  those  subsidiary  elements.  If  the  sense 
'swiftly'  (without  implications)  had  been  taken  over  from  the  adj., 
I  see  no  reason  why  lightly  should  not  at  once,  in  that  sense,  have 
been  used  to  qualify  verbs  of  all  kinds. 

In  several  other  words  treated  below  we  shall  find  cause  to 
assume  that  a  complex  sense,  containing  the  element  'swiftly',  is 
taken  over  by  an  adv.  from  an  adj.,  and  that  the  element  of 
speed  is  then,  in  connexion  with  verbs  of  motion,  dissociated 
from  the  other  elements  of  meaning,  so  that  it  appears  isolated 
from  implications  of  other  senses. 

In  lightly  the  sense  of  speed  is  often  blended  with  other 
senses,  so  that  the  three  sgns  'rapidly  —  quickly  —  immediately’ 
cannot  be  so  clearly  distinguished  as  in  the  adverbs  previously 
treated. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


69 


ft.  In  the  tnanner  of  a  light  object  (when  referred  to  an 
inanimate  object);  actively,  nimbly  (when  referred  to  a  living 
being).  Gener ally  oscillating  between  these  senses  and  swiftly . 
Sense  4  is  sometimes  implied.  With  verbs  of  motion.  NED  5. 

ME.  Erest  heo  scheot  earewen  of  ])e  liht  eien,  \)  fleoö  lichtliche  uorö, 
ase  earewe  J)  is  iviöered.  Ancr.  R.  60.  —  Niruh  sor  &  scheome,  |)et  ouerturneö 
lihtliclf?  &  ageö  sone.  Ancr.  R.  356  (Perhaps  =  'quickly*.  Sorrow  and  shame  are 
likened  to  a  wheel).  —  And  ge  (:the  fox)  it  wel  feleö,  ligtlike  ge  lepeö  up  and 
letteö  hem  (:the  birds)  sone  gelt  hem  here  billing  raöe  wiö  illing.  Bestiary  416. 

—  Templers  Lygtly  lopen  on  here  destrers.  Richard  6480.  —  Gij  it  of-|x>ugt 
when  he  it  seye.  \i&t  he  so  ligteliche  oway  fleye.  Guy  3040.  —  Fore  we  sold 
lightly  spede  To  waste  oure  syn  &  win  us  mede.  NEL  143:23.  —  l*e  flagetes 
he  let  falle  &  gan  to  fle  geme,  \>e  ligtliere  to  lepe  his  liif  for  to  saue.  Paleme 
1894.  —  Stifli  he  vp-keuerede,  &  swam  swiftili  awei,  J)at  \>ei  segen  alle,  &  laugt 
ligtli  \>e  lond  a  litel  hem  bi-side.  Paleme  2761.  —  Ip.  A  2866.  8618.  —  If  ani 
freke  be  so  felle  to  fonde  I  telle,  Lepe  lygtly  me  to,  &  lach  weppen. 
Gawain  292.  Similarly  328.  1131.  —  Qeanness  853.  —  Patience  179.  —  P. 
Pl.  A  2:101.  6:59.  —  Kynges  and  knygtes  ])at  kepen  holycherche.  And  rygt- 
fullych  in  reumes  reulen  J)e  peple.  Han  pardoun  thourgh  purgatorie  to  passe  ful 
lygtly  (sense  4?)  .  P.  Pl.  B  7:11.  —  Bruce  6:638.  —  Usk,  Test.  of  Love  I.  ii. 
106.  —  P.  Pl.  C  13:222.  —  Roland  103.  299.  —  Brut  287:12.  —  Mandeviile 
134:24.  —  Destr.  Troy  1082.  1409.  5139-  6723.  8530.  9316.  —  Secreta  205:8. 

—  York  Plays  293:39.  —  Gol.  a.  Gaw.  614.  Additional  instan ces,  see  NED  5. 

b.  In  some  phrases  lightly  signifies  haslily,  cursorily,  trans- 
iently,  fugitively.  (Cf.  sense  9  of  leoht.)  Not  separately  given  by 
NED. 

ME.  Uor  ich  go  lihtliche  ouer,  ne  do  bute  nempnie  ham.  Ancr.  R.  200. 

—  Swuch  fulöe,  ase  hit  cumeö  lihtliche,  ageö  awei  lihtliche  (sc.  with  the  help 
of  prayer,  confession  and  good  works).  Ancr.  R.  288.  —  3yf  pou  be  prout  of 
\>y  rychesse.  . .  Hyt  may  passe  more  lyghtly,  And  J>e  sunner,  J)at  J)°u  be¬ 
ryst  f)e  hyy.  (Richesse,  Qe  tost  vient,  &  tost  passe.  Manuel  des  P.).  Handlyng 
3053.  —  Right  as  a  mirour  nothing  may  enpresse,  But,  lightly  as  it  co- 
meth,  so  mot  it  pace,  So  fareth  your  love.  Chaucer,  Ag.  Women  Unconstant 
9.  —  The  richesse  that  hastily  cometh  to  a  man,  sone  and  lightly  gooth  and 
passeth  fro  a  man.  Cant.  B  2769.  —  Of  othere  humours  coude  I  telle  also.  .  . 
But  I  wol  passe  as  lightly  as  I  can.  Ibm  4129.  —  Thi.s  tresor  hath  fortu- 
ne  un-to  us  yiven.  .  .  And  lightly  as  it  comth,  so  wol  we  spende.  Cant.  C  781.  f 

C.  Quickly.  Sometimes  signifying  immediately,  at  once. 
Verbs  denoting  material  action,  other  than  motion.  NED  5. 

ME.  He  wend,  he  shuld  haue  knoweh  ben.  . .  And  lyghttly  he  waxe  red 
|)anne.  Ip.  A  2858  (Meaning  not  quite  certain).  —  Gauan  gripped  to  his  ax.  .  . 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


70 


GUSTAF  STERN 


Let  hit  doun  lygtly  ly^t  on  pe  naked,  pat  pe  scharp  of  pe  schalk  schyndered 
pe  bones.  Gawain  423  (The  adv.  must  mean  'swiftly'.  The  only  altemative  is 
'heavily,  vigorously',  and  that  sense  is  not  found.  It  was  evidently  a  very  heavy 
blow,  as  it  shore  off  the  head  of  the  Green  Knight).  —  Ho  lajt  a  lace  ly£t- 
ly,  pat  leke  (:encircled)  vmbe  hir  sydej.  Ibm  1830.  —  He  lyftes  lyjtly  his 
lome  (:axe),  &  let  hit  doun  fayre,  With  pe  barbe  (:edge)  of  pe  bitte  bi  pe  ba- 
re  nek.  Ibm  2309  (Does  it  mean  'he  lifted  the  axe  easily'?).  —  Loth  penne 
ful  ly^tly  lokej  hym  aboute,  &  his  men  amonestes  mete  for  to  dy£t.  Cleanness 
817.  —  Panne  laughed  haukyn  a  litel  and  ligtly  gan  swerye.  .  .  P.  Pl.  B  14:34. 

—  Pan  was  a  wardan  (:warder)  ware.  .  .  lajt  ligtly  his  ledis  &  leuys  his  warde. 
Alexander  77.  —  Pan  part  pai  pe  proud  sele.  .  .  vn-lappis  li^tly  J>e  lefe  &  pe  li- 
ne  redes.  Ibm  1932.  —  The  old  wedo  on  way  wendys  belyue.  And  po 
louers  ho  leuyt  lightly  to-gedur.  Destr.  Troy  689.  —  But  Ector  aurthwart  pis 
(sc.  that  they  wcre  about  to  slay  a  prisoner)  auntrid  to  se,  Bade  hom  leue 
of  lightly,  let  hym  pas  forth.  Ibm  6797.  —  Was  not  honerable  Ector, 
oddist  of  knightes.  In  this  batell  on  bent  britnet  to  deth.  And  lightly  his 
lif  lost  in  a  stound?  Ibm  977°-  —  Roland  522.  —  Delyuere  pe  lightly 
with-outen  any  lette,  We  haue  no  tome  all  day  to  tente  on-to  pe.  York  Plays 
3x8:344.  —  Schir  Kay  ruschit  to  the  roist  (:the  roast)  and  reft  fra  the  swane, 
Lightly  elaught,  throu  lust,  the  lym  fra  the  lyre.  Gol.  a.  Gaw.  82.  f 

ME.  LIGHT(E),  adv. 

This  word  is  comparatively  rare,  and  shows  110  other  senses 
than  those  found  in  lightly. 

1.  Gaily,  tnerrily. 

ME.  The  kynge  and  quene  laughed  light  And  sayd,  he  was  a  fole  welle 
dight.  Ip.  B  1657.  t 

2.  Easily. 

ME.  Pou  ne  ssalt,  bi  him  pat  made  me,  ofskapie  so  li^te.  Rob.  Glouc.  582. 

—  For  sith  no  cause  of  deeth  lyth  in  this  cas,  Yow  oghte  been  the  lighter.  mer- 
ciable.  Legend  of  G.  W.  410.  —  He  paitn  laught  all  pe  lighter  (sc.  because 
he  encountered  no  resistance.  Ashmole  MS  lijtlyere).  Alexander  1055.  f 

3.  Depreciatingly,  slightingly. 

ME.  Otuwel.  .  .  Tolde  of  hem  alle  so  lijt.  Sir  Otuel  280.  —  He  was  a- 
tened  of  his  envy,  he  tok  of  hym  so  li^te.  Ferumbras  114.  —  Loue  lete  of  hir 
lijte  and  lewte  jit  la sse.  P.  Pl.  B  4:161.  Ibm  11:15.  —  Sowdone  1717.  | 

4.  Actively,  nimbly,  swiftly. 

ME.  Do  nomen  he  forö  weie  rigt,  Til  he  ben  cumen  in-to  egypte  ligt  ( = 
soon?).  Gen.  &  Ex.  2252.  —  Bot  titter  pan  o  tunge  es  tald,  Fra  hus  he  lepe 
seleutli  light,  Was  neuer  ern  sa  fus  o  flight.  CM  18059.  —  He  took  hys  hors. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


71 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 

• 

and  forj)  he  rod  In-to  Weste-mynstyr  so  ly^t.  Athelston  407.  —  A  kny^t, 
Prykyng  so  doj)  |>e  foul  on  flyjt.  .  .  Lord,  J)e  stede  {)at  he  go|)  lygt  (  =  rapid- 
ly).  Perumbras  4245.  —  He  toke  his  spere  anone  ryght  And  lepte  on  his  stede 
so  light.  Ip.  B  810.  f 


GROUP  II.  WORDS  ORIGINALLY  SIGNIFYING  •STRONG*. 

OE.  F>ESTE,  adv. 

Prim.  Teut.  base  *fastu-,  which,  according  to  FT,  is  related 
to  Sanskr.  pastyd  'fester  Wohnsitz’,  and  to  Armen,  hast  'fest'. 
Cf.  Fick  III  239. 

The  cognate  words  in  the  other  Teut.  languages,  and  the  earli- 
est  development  of  the  OE.  adj.  fast  and  the  adv.  faste,  clearly 
indicate  that  both  the  OE.  words  originally  signified  'strength 
and  immobility’.  The  idea  was  'strength  that  is  combined  with, 
or  caused  by,  the  immobility  or  rigidity  of  the  object’.  The  adv. 
was  purely  passive  in  import,  denoting  strength  in  resistance,  not 
strength  in  action  (:  vigour) ,  and  all  implication  of  activity  or 
subjective  energy  is  a  later  acquisition.  The  original  sgn  of  the 
word  in  the  other  Teut.  languages  appears  to  have  been  the  same. 

We  have  now  to  explain  how  the  sense  'swiftly',  which  is 
decidedly  active  in  import,  arose  from  the  original  passive  sgn  of 
faste.  The  line  of  development  which  leads  up  to  'swiftly'  will  be 
regarded  as  the  most  important,  and  will  determine  the  arrange- 
ment.  Other  developments  will  be  treated  as  collateral.  From 
this  point  of  view,  the  English  senses  may  be  arranged  in  four 
groups: 

I.  Passive  senses,  denoting  strength,  immobility,  security,  etc. 

II.  Senses  oscillating  between  passive  and  active  import. 

III.  Active  senses,  denoting  vigour,  energy,  swiftness,  etc. 

IV.  Senses  denoting  proximity. 

This  arrangement  appears  to  correspond  better  to  the  actual 
development  of  the  word,  than  that  of  NED,  in  which  passive  and 
active  uses  are  sometimes  mixed  in  the  same  section. 

None  of  the  other  words  dealt  with  in  this  book  is  so 
copiously  instanced  as  faste.  Its  development  can  therefore  be 
traced  with  a  comparatively  high  degree  of  accuracy. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


72 

Scheme  of  senses. 

I.  Passive  senses,  denoting  strength,  immobility ,  security,  etc. 

1)  Firmly,  strongly,  immo vably.  Durative,  intransitive  verbs.  OE.  ME. 

2)  a)  Firmly,  strongly,  implying  closely,  securely.  Passive  forms  of  to  bind, 

join,  etc.  OE.  ME. 

b)  Closely,  securely  /  finnly,  strongly.  Passive  forms  of  to  shut,  endose, 
surround,  etc.  OE.  ME. 

c)  Closely,  securely,  thoroughly,  well.  Passive  forms  of  to  hide,  conceal.  OE. 

3)  Firmly,  strictly,  inflexibly.  Passive  forms  of  verbs  signifying  to  order, 

forbid.  OE. 

II.  Senses  oscillating  between  passive  and  active  import. 

4)  a)  Osc.  between  sense  2  a  and  vigorously,  violently,  energetically.  Active 

tenses  of  verbs  in  2  a.  OE.  ME. 

b)  Osc.  between  sense  2  b  and  the  same  sense  with  active  import.  Active 
tenses  of  verbs  in  2  b.  OE.  ME. 

c)  Osc.  between  sense  2  c  and  the  same  sense  with  active  import.  Active 

tenses  of  verbs  in  2  c.  OE.  ME. 

5)  Strictly,  firmly,  deridedly.  Active  tenses  of  verbs  in  3.  OE.  ME. 

6)  a)  Strongly,  firmly,  immovably  /  vigorously,  energetically.  Verbs:  to  hold 

and  have.  OE.  ME. 

b)  Same  osdllation.  Verbs:  to  resist  and  protect.  OE.  ME. 

c)  Firmly,  inflexibly  /  vigorously,  vehemently,  energetically.  Verbs:  to  hate, 
love,  dread,  desire,  etc.  OE.  ME. 

III.  Active  senses .  denoting  vigour,  energy ,  swiftness .  etc. 

7)  Firmly,  vigorously,  violently,  energetically  /  eagerly,  earnestly,  zealously, 

thoroughly,  with  fixity  of  effort,  purpose,  or  attention.  Verbs  of  chiefly 
material  action. 

a)  Idea  of  violence  predominant.  OE.  ME. 

b)  Mental  dement  predominant.  OE.  ME. 

8)  Firmly,  steadily,  diligently,  earnestly,  eagerly,  zealously,  intensely,  vehem¬ 

ently.  Verbs  of  chiefly  mental  action. 

a)  Verba  declarandi,  implying  volition  or  emotion.  ME.  1200. 

b)  To  laugh,  to  weep.  ME.  1300. 

c)  Verba  percipiendi  et  sentiendi.  ME.  1300. 

9)  Vigorously,  violently,  energetically  /  rapidly,  quickly,  immediately,  quickly 

begun  and  ended. 

a)  Verbs  of  motion.  ME.  1230. 

b)  To  grow,  increase,  diminish.  ME.  1290. 

c)  Other  verbs.  ME.  1290. 

d)  As  faste  as.  ME.  1300.  As  fast.  ME.  1360. 

I  V.  Senses  denoting  proximity. 

10)  Close  to,  near.  With  prep.  or  adv.  Eocal  sense.  ME.  1200. 

Faste  by,  or  before,  temporal  sense.  ME.  1370. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


73 


11)  Onfast:  near.  Local  sense.  ME.  1200.  Temporal  sense.  ME.  1200. 

Onfaste:  at  once.  ME.  1200. 

12)  Vigorously  /  swiftly  /  closely.  To  follow  and  approach.  ME.  1290. 

I.  Passive  senses,  denoting  strength,  immobility,  securily,  etc. 

Feeste  has  a  purely  passive  import  and  is  referred  to  the  sub- 
ject  of  an  active,  intransitive,  durative  verb,  or  to  the  grammatic- 
al  subject  of  a  passive,  transitive  verb.  The  subject  is  alvvays 
immovable  and  passive,  and  the  verb  expresses  a  State  or  condi- 
tion  of  the  subject.  Material,  immaterial,  or  figurative  senses. 

In  order  to  explain  the  passive  senses  found  in  OE. ,  I  have 
assumed  a  pre-literary  development  from  the  sense  'strongly, 
firmly,  immovably’  to  'closely,  securely,  tightly,  well’.  In  the 
absence  of  chronological  evidence,  the  assumption  is  founded  on 
the  logical  and  psychological  connexions  between  the  different 
senses. 

1.  Firmly,  strongly,  immovably.  Material  or  figurative  senses. 
Durative,  intransitive  verbs,  denoting  a  State  or  condition  of  the 
subject.  This  State  may  be  inherent  or  brought  about  by  an  external 
agency,  and  may  be  more  or  less  permanent.  In  some  cases  the 
notion  of  immobility  seems  to  predominate,  in  others  that  of 
strength;  sometimes  it  cannot  be  determined  if  one  of  them  is 
stronger  than  the  other.  NED  fast  adv.  i,  and  2  d. 

When  the  subject  is  a  living  being,  there  easily  enters  a  sub- 
jective  element  of  meaning.  If  a  wall  stands  fast,  is  does  so  only 
because  of  its  inherent  rigidity  and  strength;  but  if  a  man  stands 
fast,  the  reason  may  be  his  determination  to  do  so.  In  such 
contexts  fäste  acquires  an  implication  of  subjective  energy,  which 
no  doubt  contributed  to  the  subsequent  development  of  the  sense 
'vigorously,  energetically’.  The  use  of  feeste  with  a  material, 
inanimate  subject  may  therefore  be  supposed  to  be  earlier. 

OE.  Inanimate  subject:  haet  {jaet  treow  sceolde...  afeallan,  {jaet  aer  faeste  stod. 
Daniel  557.  —  Cross  38,  43.  —  Riddles  86.22.  —  ha  sceat  he  mid  J)y  spere, 
Jjaet  hit  sticode  faeste  on{jxm  herige  (:  sanetuary).  Beda  138:9.  —  Nanwuht  nis 
fsste  stondendes.weorces  a  wuniende  on  worulde.  Boethius  21:8.  —  Ibm  91:28. 
—  A  he.  . .  {jees  {jeofes  fot  onlysde  of  {am  gaerde,  {je  he  aer  faeste  on  clyfode  (:  in 
qua  inhsererat).  Gregorius  25:11.  —  Blickling  225:34.  f 

Personal  subject:  onne  gefeleö  faenes  erseftig  (:  the  whale)  {jaet  him  {ja  fe- 
rend  on  faeste  wunia{j.  Whale  25.  —  h®r  waes  stiö  gemot,  stodon  faeste  wigan  on 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


74 


GUSTAF  STERN 


gewinne.  Byrhtnoth  301.  —  Inn  öone  stream  eode  &  öaer  in  sealmsonge  & 
in  gebedum  stod  &  faeste  awunode  hwilum  oö  midden  sidan,  hwilum  oö  öone 
sweoran.  Beda  434:32.  —  With  the  verb  implied:  Ac  he  beald  in  gebede  bid- 
steal  gifeö  faeste  (:  sc.  standing)  on  feöan.  Juliana  389.  f 

Figuratively :  £)aet  in  öam  (sc.  an  inscription) . seo  gemynd  his  wilsumnisse 

öurh  ealle  woruld  faeste  awunode.  Beda  406:6.  —  £is  is  min  riht  eöel.  .  .  her  ic  wil- 
le  nu  standan  faeste,  nelle  ic  nu  naefre  hionon.  Boethius  105:23.  t- 

ME.  Nule  he  nout,  he  seiö,  wenden  ouer,  auh  wule  sitten  ful  ueste.  Ancr. 
R.  266.  —  l*at  sweord  stike  feste.  Lay.  A  7533  (B  stekede  faste).  —  f>e  nome.  .  a 
summe  stude  cleouied  faste.  Ibm  1960.  —  f>a  eorles  .  .  .  to-gaederen  stoden  faste. 
Ibm  7501.  —  Ibm  20720.  —  Hol  bi-cam  a-non  And  sound.  .  .  pat  heued  al-so 

faste  to  J)e  bodi,  ase  it  was  euerer.  ESEL  299:93.  —  And  in  the  caudron  sone  he 
lepe,  And  anoon  he  styked  faste.  Se  ven  Sages  1246.  —  His  hend  daf  to  J)at  ber 
(:  bier)  fast.  CM  20745.  —  King  Alis.  2627.  —  ^is  es  J>e  leef  J)at  hanges  noght  faste, 
pat  es  blawen  away  thurgh  a  wynd  blåste.  Pricke  684.  —  Cant.  B  509.  f 

I  have  a  single  instance  where  fäste  refers  to  the  rigid 
consistence  of  the  subject.  Probably  due  to  influence  from  the 
adj.,  in  which  that  sense  was  common. 

OE.  Swiöe  faeste  gesoden  a?gra.  Lchdm  II  194:5. 

The  use  of  fceste  in  the  phrases  liggen  and  beon  fäste ,  meaning 
immovable ,  or  ill ,  seems  to  be  a  South-Western  peculiarity.  The 
latter  sense  is  probably  only  contextual.  Not  in  NED  or  EDD. 

ME.  Aurilien  seoc  is  iwuröen,  &  liö  inne  Winchaestre,  a  bedde  ful  faste. 
Lay.  A  17561.  —  On  uast  pan  castle  per  Aröur  lei  uaste.  Lay.  A  (B)  26600.  —  Af- 
ter  Penda  sende,  per  he  wes  ful  faste  in  }}an  castle  of  iExchaestre,  and.  .  .  hine  heh- 
te  cumen  to  Lundene.  Lay.  A  (B)  31136.  —  Seak  was  ^Howel.  .  .  faste  liggende. 
Lay.  B  2x115.  —  So  hol  he  was  of  body  ek,  pat  he  ne  lay  neuere  uaste  Sik  in  is 
bed  vor  non  vuel.  Rob.  Glouc.  7736.  f 

To  sleep  fast.  Like  NED,  I  regard  the  phrase  to  sleep  fast  as 
afigurative  application  of  sense  i,  taking  it  to  mean  firmly,  so  as 
not  to  be  easily  moved  or  awakened.  I  have  only  one  OE.  quot. 
but  several  from  early  ME.  The  sense  may  be  explained,  either 
as  due  to  influence  from  the  adj.,  the  phrase  a  fast  sleep  being 
found  in  Beowulf  and  Cynewulf ,  or  as  due  to  internal  development 
of  the  adv.  If  there  had  been  any  OE.  instances  of  liggen  faste 
(see  above),  slepan  fäste  might  have  represented  a  further 
development  in  that  direction.  The  only  OE.  quot.  is  from  iElfric, 
but  I  do  not  think  that  Latin  influence  should  be  assumed,  as 
the  usual  Latin  adjectives  in  this  connexion  were  altus  and  gravis 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  75 

(cf.  leoht  slcep  p.  52).  Sometimes  in  a  transferred  sense. 
NED  1  b. 

OE.  And  {)a  on  middre  nihte  J)a  men  faestost  slepon.  ASlfric  Saints  31:857.  t 

ME.  Sume  men  slapeö  faste,  and  sume  nappeö.  .  .  De  man  slapeö  faste.  |>e 
liö  on  swiiche  sinnes  \>e  him  J)uncheö  swete.  OEH  II  201:14.  —  Ibm  39:21.  — 
Slep  wel  faste,  and  drcd  J)e  nouht.  Havelok  661.  Similarly  2108.  2128.  —  ESEL 
77:219.  —  Rob.  Glouc.  2780.  —  CM  7716.  —  Guy  195:6.  —  Palerne  2738.  — 

Ip.  A  4176.  —  Patience  192.  —  Chaucer  Rose  25.  —  Cant.  A  4194.  —  Destr. 
Troy  817.  —  York  Plays  244:98.  f 

Faste  a-slepe  (on  slepe).  Jwane  oJ)ur  men  weren  faste  a-slepe.  ESEL  124: 
635.  —  When  the  fomen  wcre  fast  fallyn  vppon  slepe.  Destr.  Troy  13363.  f 

2.  Strongly,  firtnly,  securely,  closely,  tightly,  with  firm  grasp 
or  attachment,  so  as  not  to  permit  of  escape  or  detachment.  NED  2 
and  3. 

With  passive  import,  fceste  may  further  be  used  to  qualify 
passive  forms  (pa.  pples.)  of  verbs  signifying  to  hold,  bind,  takt, 
join,  shut,  enclose,  surround,  hide,  conceal.  If  the  assumption  is 
correct,  that  a  passive  import  was  originally  essential  to  the  adv., 
it  is  evident  that  the  latter  could  be  used  with  transitive  verbs  of 
action  only  as  referring  to  the  result  caused  by  the  action,  not  as 
ref  er  ring  to  the  action  itself.  Ic  binde  hine  fceste  could  at  first 
only  mean  'I  bind  him  so  that  he  becomes  firmly  and  immovably 
bound,  so  that  he  is  immovable’;  it  could  not  mean  'I  perform, 
in  a  vigorous  manner,  the  action  of  binding  him’1).  The  action 
of  binding  necessarily  implies  motion  in  space,  and  the  idea  of 
motion  was  naturally  incompatible  with  the  adv./#steaslongas 
its  meaning  included  the  element  'immobility*.  I  therefore  assume 
that  fceste  was  first  used  with  the  passive  forms  of  such  verbs,  as 
the  conception  of  result  is  relatively  stronger  in  these  forms  than 
in  the  active  tenses.  It  is  probable  that  fceste  was  soon  extended 
to  the  active  forms,  acquiring  an  implication  of  activity,  and 
such  an  element  of  sense  would  then  no  doubt  sometimes  occur 
also  when  fceste  qualified  a  participle.  As  it  is  frequently  im- 
possible  to  determine  when  fceste  was  purely  passive,  and  when 
not,  the  quots.  have  been  arranged  according  to  the  form  of  the 


x)  Cf.  the  corresponding  phrases  in  Mod.  Germ.  Ich  binde  ihn  fest.  and  Swed. 
Jag  binder  honom  fast,  iu  which  the  adv.  refers  priinarily  to  the  result  of 
the  action. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


76 


GUSTAF  STERN 


verb.  All  the  passive  forms  are  given  in  this  section,  and  it  is 
left  to  be  understood  that  in  some  cases  the  meaning  may 
oscillate  between  active  and  passive  import. 

As  already  mentioned,  adevelopment  from  the  sense  'strong- 
ly,  firmly,  immovably’  to  'closely,  securely'  has  been  assumed 
(Cf .  the  analysis  in  Ch.  V.)  The  change  did  perhaps  not  take  place 
exclusively  in  the  passive  forms,  but  they  are  separated  from 
the  active  tenses  in  order  to  show  the  chief  line  of  development 
from  the  sense  'strongly'  to  'swiftly’.  It  is  possible  that  fceste  was 
transferred  to  active  tenses  of  the  verbs  in  2  a,  before  it  was  used 
at  all  with  the  verbs  in  2  c.  By  comparing  the  corresponding 
verbs  in  section  4,  a  complete  account  of  the  sense-development 
to  'closely,  securely’  may  be  had. 

The  development  may  be  described  as  the  addition  and  grad- 
ual  strengthening  of  the  sense-element  'closely,  securely’,  accom- 
panied  by  a  gradual  weakening  (:repulsion),  and  finally,  elimination 
of  the  sense-element  'firmly,  immovably’.  If  an  object  is  strong- 
ly,  firmly,  and  immovably  bound,  it  may  easily  be  apprehended 
as  being  also  closely  and  securely  bound.  The  latter  element  may 
then  in  certain  connexions  become  predominant.  In  2  b,  with 
verbs  signifying  to  shut,  enclose,  surround,  etc.,  the  idea  of  strength 
and  immobility  was  liable  to  be  more  or  less  completely  eliminat- 
ed;  and  in  2  c,  with  verbs  denoting  to  hide,  such  elimination 
seems  to  be  the  rule. 

It  must  be  remembered  that  the  idea  of  security  may  appear 
already  in  quots.  in  section  1 ,  and  that  it  may  very  well  be  pre¬ 
dominant  in  an  instance  of  the  kind  placed  under  2  a,  just  as  well 
as  the  idea  of  strength  and  immobility  may  be  predominant  in  an 
instance  from  2  b.  The  possibilities  of  variation  in  individual 
cases  are  extremely  numerous,  and  the  groups  into  which  the 
quot  s.  are  divided  are  determined  by  the  regular  features  of 
each  use.  The  definitions  indicate  what  elements  of  sense  are 
the  rule  in  certain  connexions,  but  are  not  to  be  regarded  as 
rules  without  exceptions  (Cf.  Ch.  V). 

a.  Strongly,  firmly,  with  firm  grasp  or  attachment,  also  im- 
plying  securely,  closely,  so  as  not  to  permit  of  escape  or  detachment. 
With  passive  forms  of  to  bind,  join,  fasten,  etc.  Literally  or  figu- 
ratively.  NED  2. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


77 


OE.  (Heorot)  feeste  wses.  .  .  irenbendum.  .  .  besmipod.  Beow.  773.  —  Ibm 
1295.  —  Maegen  waes  on  cwealme  faeste  gefeterod.  Exodus  469.  —  Domes  Daege 
66.  —  Whale  41.  —  Waeron .  .  .  gefeterade  faeste  togfedre.  Riddles  50:4.  — 
Nu  earttu.  .  .  feste  gebunden.  Sat.  58.  104.  324.  —  Riddles  54:6.  —  Faeste 
gefeged.  Metra  20:116.  —  Middangeard  waes  of  swiöe  manegum  &  mislicum 
pingum  gegaderod  &  swiöe  faeste  tosomne  gelimed  &  gefangod.  Boethius  96:14.  f 
ME.  We  liggeö  here  i  Lundene  uaste  ibunden.  Lay.  A  19309*  —  Per  hit 
(:  the  dust)  liö  in  one  clotte  ueste  ilimed  togederes,  |)er  hit  liö  al  stille.  Ancr.  R. 
254*1  —  Sansumes  foxes.  .  .  weren  bi  pe  teiles  iteied  ueste.  Ancr.  R.  254.  —  And 
pe  strapeles  adun  to  hire  uet,  i-laced  ful  ueste.  Ancr.  R.  420.  —  He  was  so  faste 
with*yuel  fest,  pat  he  ne  mouhte  hauen  no  rest.  Havelok  144.  —  To  one  huy 
•  (:  the  saplings)  weren  alle  i-come,  and  weren  i-morede  suype  faste,  pat  huy  ne 
mijten  beo  op  i-nome.  ESEL  8:256.  —  His  hend  (wore)  nayled  so  fast.  CM  p. 
959,^129.  —  Ibm  8223.  17123.  —  My  hert  es  sett  fast  opon  a  stone,  pat  es  Jhesu. 
NEL  46:33.  —  Athelston  242.  —  With  his  spere  faste  in  his  hande  (verb  im- 

piied.)  Otuell  1370.  f 

b.  When  fäste  is  used  to  qualify  passive  forms  of  verbs  like 
to  shut ,  enclose,  encompass ,  surround,  the  element  closely ,  secure- 
ly ,  so  as  to  leave  no  opening  or  outlet,  appears  to  be  more  prominent 
than  in  the  preceding  group.  Sometimes  in  transferred  uses. 
NED  3. 

OE.  Sawlum  lunnon,  faeste  befarene  (:  they  lost  their  souls,  being  closely  en- 
compassed,  sc.  by  the  waters  of  the  Red  Sea).  Exodus  497.  —  Up  astodan  pa  pe 
heo  (:  the  earth)  aer  faeste  bifen  haefde  deade  bibyrgde.  Crist  1158.  —  (Eom) 
faeste  genearwad.  Riddle  69:4.  —  Seo  (burg)  waes  ungemettan  faeste  mid  dudum 
ymbweaxen  (:  saxum  mirae  as  peri  ta  tis  et  altitudinis).  Oros.  132:10.  —  Stod  on 
merigen  paet  cweartern  faeste  belocen.  ASlfric  I  230:22.  f 

ME.  Pis  shipe  pat  is  holi  chirche.  .  .  is  mid  storme  faste  bistonden  (:  encom- 
passed).  OEH  II  43.  —  Ant  ich  am  pat  wes  sum  hwile  purh  pe  wise  salomon 
feste  bitunet.  S.  Juliane  40.  —  His  ban  beoö  iloken  faste  i  guldene  cheste.  Lay. 
A  32202.  —  Ancr.  R.  160.  —  He  (:  the  pit)  is  bi-walled  faste  a-boute.  and  faste  i- 
loke  pe  jate.  ESEL  200:13.  —  We  nadde  poer  non,  pe  while  we  were  so  faste 
idut,  among  men  to  gon.  Margarete  II  210.  — Oure  wey  to  Paradys  is  faste  i-stop-, 
ped  by  cause  of  pe  synne.  Trevisa  I  77.  — Brut  359:15.  430:9.  — 3U  god  of 
his  grace  closed  the  mountaynes  togydre,  so  pat  pei  dwellen  pere  all  faste  ylok- 
ked  &  enclosed  with  high  mountaynes  alle  aboute.  Mande  ville  176:31.  f 

Faste  may  also  be  referred  to  the  doors,  gates,  etc.  by  means 
of  which  something  is  shut  in  or  enclosed.  The  point  of  view  is 
different,  but  the  import  of  the  adverb  is  still  passive  and  much 
the  same  as  in  the  other  application,  when  it  is  referred  to  that 
which  is  shut  in.  Transferred  from  the  adj.?  See  fcest  3. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


78 


GUSTAF  STERN 


ME.  f>e  yates  fand  he  sperd  fast.  CM  13200.  —  Pe  dore  he  steked  stille  anon 
As  fast  as  it  was  biforn.  Amis  2319.  —  Bot  J)ai  (:  the  gates)  war  sperred  ferli 
fast  With  lokkes.  Yw.  a.  Gaw.  2979.  —  A  dore  honginge  }>er-on,  haspet  ful  faste. 
Joseph  of  Arim.  205.  —  bryge  wat£  breme  vp-brayde,  |>e  gate£  wer  stoken 
faste.  Gawain  781.  —  And  qhan  he  com  thedder,  the  dors  were  fast  sperid.  Paston 
102.  t 

The  following  is  similar:  Pe  bok  was  i-closed  faste  to,  seint  Fraunceis  hine 
gan  vndo.  ESEL  58:158. 

Figurativt  applications. 

OE.  On  ferhöcofan  faeste  genearwod  mode  &  gemynde,  Jjaet  he  maegöa  siö 
wine  druncen  gewitan  ne  meahte.  Gen.  2603.  —  Him  waes  Cristes  lof  on  fyrhölo- 
can  faeste  bewunden.  Andreas  58.  —  Similarly  Juliana  234.  f 

C.  In  connexion  with  verbs  denoting  to  hide,  conceal,  faste 
has  almost  completely  lost  the  elements  strongly,  immovahly  and 
signifies  closely,  securely,  thoroughly,  well,  so  as  to  leaveno  opening. 
I  have  only  one  instance  with  passive  form,  but  the  corresponding 
active  forms  are  more  numerous,  so  that  it  may  be  assumed  that 
the  passive  phrases  were  current,  though  perhaps  not  common. 

OE.  Ac  stod  bewrigen  faeste  folde  mid  flode.  Gen.  156.  f 

3.  With  verbs  denoting  command  or  prohibition  fceste  may 
be  used  in  the  sense  strictly,  firmly,  inflexibly,  with  mental  import. 
With  their  passive  forms,  the  meaning  of  the  adv.  may  be 
passive,  and  thus  analogous  to  the  previous  uses.  I  have  no  ME. 
quots.  Cf.  5. 

It  is  not  improbable  that  verba  voluntatis  were  the  first  verbs 
of  immaterial  import  to  be  qualified  by  faste.  The  element  of 
meaning  common  to  them  and  to  the  material  verbs,  was  that  of 
firmness  and  strength.  But  it  is  not  possible  now  to  determine 
the  exact  context  in  which  the  transfer  took  place  nor  to  ascertain 
whether  the  adj.  or  the  adv.  first  received  a  mental  import. 
NED  2  b. 

OE.  Adame  sealdest  waestme,  J)a  inc  waeron.  .  .  faeste  forbodene.  Gen.  895.  | 

II.  Senses  oscillating  between  passive  and  active  import. 

This  section  comprises  instances  in  which  the  sense  of  fasie 
oscillates  or  may  oscillate  between  the  senses  'firmly,  strongly 
immovably’  and  'vigorously,  violently,  energetically’,  or  between 
'closely,  securely,  tightly’  as  referred  to  a  State  or  condition, 
and  the  same  senses  as  referred  to  an  action. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


79 


The  verbs  to  be  considered  first  (in  sections  4  and  5)  are  the 
active  senses  of  those  enuraerated  in  sections  2  and  3.  In  the 
phrase  ic  binde  hine  faste,  the  idea  predominant  in  the  speaker’s 
mind  may  be  that,  as  a  result  of  the  action,  the  object  is  strongly 
and  immovably  bound;  or  it  may  be  that  the  action  of  binding  is 
performed  in  a  vigorous  and  energetical  manner.  If  we  assume 
the  former  import  to  be  the  original  one,  it  was  consequently  pos- 
sible  to  extend  the  use  of  the  adv.,  without  sense-change,  from  the 
passive  to  the  active  tenses  of  such  verbs.  The  extension  may 
be  regarded  as  the  result  of  a  simple  analogy.  If  it  was  possible 
to  say  faste  gebunden,  why  not  faste  bindan?  But  in  the  latter 
connexion,  the  idea  of  activity  would  natur ally  tend  to  rise  in  the 
speaker’s  consciousness,  at  first  perhaps  only  indistinctly,  but 
later  on  more  clearly,  and  it  would  then  influence  the  meaning  of 
the  adv.,  giving  it  an  implication  of  subjective  energy  or  active 
strength. 

In  the  case  of  the  verb  to  hold  (6  a)  no  instances  of  the  pas¬ 
sive  form  qualified  by  faste  have  been  found.  Even  if  such  con- 
binations  did  not  occur,  the  use  of  faste  with  this  verb  may  easily 
be  explained.  The  idea  of  a  state  or  condition,  of  subject  and  ob¬ 
ject,  is  predominant  also  in  the  active  tenses;  in  a  phrase  like  u, 
healde  hine  faste  no  motion  is  implied,  and  both  subject  and  object 
may  be  apprehended  as  immovable.  The  adv.  may  thus  mean 
'strongly  and  immovably',  as  in  sense  1.  Nevertheless  I  think  it 
correct  to  place  such  phrases  in  this  group,  as  the  verb,  thoughit 
does  not  imply  motion,  still  implies  the  performance  of  an  action 
and  perhaps  also  implies  volition  on  the  part  of  the  subject. 
These  elements  of  sense  distinguish  healdan  faste  from  standan 
faste  (with  inanimate  subject).  —  Similarly  with  to  have. 

Like  to  hold,  the  verbs  to  resist  and  protect  (6  b)  do  not  neces- 
sarily  imply  motion  in  space,  and  the  adv.  may  therefore,  when 
used  to  qualify  such  verbs,  have  the  sense  'firmly,  strongly,  in- 
flexibly'.  At  the  same  time,  the  verbs  imply  an  activity  direct- 
ed  against  some  person  or  thing,  and  the  meaning  of  faste  may 
oscillate  accordingly. 

Similarly,  the  verbs  to  hate,  love,  etc.  (6  c)  denote 
an  activity  directed  against  some  thing  or  person,  but  they  also 
denote  a  (mental)  state  or  condition  of  the  subject.  The  sense  of 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


8o 


GUSTAF  STERN 


the  adv.  oscillates  accordingly,  referring  either  to  the  activity 
or  to  the  mental  State. 

It  is  impossible  to  say  if  the  first  use  of  feeste  in  an  oscillating 
sense  occurred  in  connexion  with  the  verbs  in  4  or  with  the  verbs 
in  6.  Both  methods  of  development  seem  equally  natural.  For  a 
detailed  analysis,  see  Ch.  V. 

In  sections  4-6  below,  there  are  more  than  fifty  OE.  instances. 
In  sections  7,  8,  9,  12,  comprising  verbs  in  connexion  with 
which  faste  must  have  a  purely  active  import,  there  are  only  five 
certain  OE.  instances  in  all  (section  7).  Considering  that  the 
verbs  in  the  latter  group  are  much  more  numerous  than  those 
in  the  former,,  the  disproportion  in  OE.  cannot  be  a  mere 
coincidence,  but  must  reflect  an  actual  difference  in  use.  If  this 
fact  is  compared  with  the  internal  evidence  adduced,  I  think 
we  may  venture  to  interpret  it  in  the  following  manner.  The  ori¬ 
ginal  meaning  of  the  word  was,  as  previously  shown,  purely  pas¬ 
sive.  Extension  to  phrases  in  which  faste  had  an  oscillating  (pas¬ 
sive  /  active)  import  took  place  in  the  pre-literary  period,  and  that 
use  was  common  in  OE.  A  further  extension  to  phrases  of  purely 
active  import  began  to  take  place  in  OE.,  but  this  new  meaning 
had  not  yet  grown  common.  It  became  so  only  in  ME.,  where 
faste  was  applied  to  a  great  number  of  different  verbs. 

It  is  thus  assumed  that  the  active  element  was  added  to  the 
meaning  of  faste  when  the  adv.  began  to  be  used  with  the  active  ten- 
ses  of  certain  verbs.  As  the  first  combinations  of  this  kind  occur¬ 
red  in  the  pre-literary  period,  there  is  no  chronological  evidence 
for  the  assumption  that  the  adv.  had  previously  been  used#  with 
the  passive  tenses  of  the  same  verbs.  The  chief  support  for  the 
theory  is  the  circumstance  that  faste  could  be  used  in  such  pas¬ 
sive  connexions  without  any  material  change  of  its  original 
meaning. 

There  is  another  factor  which  may  have  contributed  to 
the  introduction  of  an  active  element  of  meaning.  I  pointed  out 
abo  ve  (p.  73)  that  if  the  subject  of  the  goveming  verb  was  a 
living  being,  there  easily  entered  into  the  meaning  of  the  quali- 
fying  adv.  an  implication  of  subjective  energy,  and  this  might  be 
the  case  already  in  sense  1.  In  the  quots.  in  sections  2  and  4, 
the  action  of  the  verbs  is  nearly  always  performed  by  living  be- 


Digitized  by 


Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


8l 


ings,  and  this  circumstance  no  doubt  was  of  importance  for  the 
seire-change  from  'strongly,  immovably'  to  'vigorously,  ener- 
getically’.  Cf.  Ch.  III,  where  this  question  is  further  discussed. 

4  a.  Same  sense  as  in  2  a,  but  oscillating  between  passive 
and  active  import,  as  described  above.  Active  tenses  of  the  verbs 
in  2  a;  also  verbs  signifying  to  guard,  of  which  no  passive  instan- 
ces  are  found,  but  which  are  analogous  to  bind,  etc.  NED  2. 

In  late  instances,  as  Cant.  C  259,  the  sense  of  speed  may 
be  intended  by  the  author.  The  same  is  the  cage  with  manv 
quots.  in  the  following  sections. 

OE.  Habbaö  me  swa  hearde  helle  clommas  fseste  befangen.  Gen.  374.  — 
I*u  |)aet  fser  (:  the  Ark).  .  .  wiö  yöa  gewyrc  gefeg  fseste.  Gen.  1310.  —  Se  rnodga 
.  .  .  him  faeste  wiöfeng.  Beow.  760.  —  £a  he  pone  cniht  genam  fseste  mid  folmum. 
Hxodus  407.  —  Juliana  433.  —  Craeftum  48.66.  —  Metra  11:34  —  Sal.  277.  458. 

—  Riddles  10:3.  24:26.  —  Sie.  . .  fseste  genaeglad  on  rode.  AS.  Gosp.  Mt.  27:22  Li. 

—  Do  on  J)  dolg  &  bind  faeste.  Lchdm.  II  132:18.  f 

ME.  Fseste  heom  heo  bunden.  Lay.  A  10006.  Similarly  B  16683.  —  To 
}>an  sparewen  uoten  uaste  heom  (:  the  shells)  icnutten.  Lay.  A  29272.  —  Clau- 
dien.  .  .  haehte  heo  wite  wel  faste.  Lay.  A  9628.  —  And  duden  hine  i  benden.  .  .  and 
biwusten  hine  wel  faste.  Lay.  A  31013.  —  And  nomen  anon  ihesu  crist,  and  hyne 
vaste  bunde.  Passion  of  Our  Lord  196.  —  ESEL  30:46.  125:669.  —  Margarete  II 
1 1 3.  —  A  rape  he  gatt  al  priueli.  .  .  And  fast  he  fest  abute  his  hals.  CM  16504. 

—  Kildare  123/52.  —  E.  E.  P.  19:26  (On  the  seven  sin s.  MS.  Harl.  913)-  —  Hand- 
lyng  8056.  —  And  Ianuarie  hath  faste  in  armes  take  His  fresshe  May.  Cant.  E 
1821.  —  And  whan  the  Iuge  it  saugh.  .  .  He  bad  to  take  him  and  anhange  him 
fäste.  Cant.  C  259.  —  Octavian  S  221.  —  Wallace  1:222.  f 

Figur ative  applications. 

OE.  l^aet  bij)  in  eorle  indryhten  J)eaw,  Jjaet  he  his  ferölocan  fseste  binde.  Wand. 
13.  —  Metra  11:90.  —  Nim  J)e  nu  faeste  Petrus  J>aet  ic  sprece  (:  fixum  tene  quod  lo- 
quor.)  Gregorius  172:33.  f 

ME.  Hwi  wiö  earmes  of  luue  ne  cluppe  ich  pe  swa  fäste,  |)et  na  J)ing  ne 
J>eonne  ne  mage  breide  min  heorte.  Ur.  of  Ure  Louerde  187.  —  This  covenant  was 
affermed  wonder  faste.  Legend  of  G.  W.  790.  f 

Another  figurative  application  of  fäste,  wich  presupposes 
a  corresponding  material  use  (not  instanced) ,  is  closely  related 
to  the  preceding.  The  verbs  signify  to  strengthen ,  to  build  up. 
The  adv.  signifies  in  a  firtn,  reliable,  stable  manner. 

OE.  Him  (:  the  congregation)  naman  minne  on  ferölocan  faeste  getimbre! 
Andreas  1671.  —  Hio  to  gode  hsefde  freondraedenne  faeste  gestaj>elad.  Jul.  107. 

—  He  his  modsefan  wiö  J)am  faerhagan  faeste  trymede  feonda  gewinna.  Guölac 

GOteb.  Högsh .  Arsskr.  XXVII  .3  6 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


82 


GUSTAF  STERN 


933.  —  Blickling  43:6.  —  f>a  was  he  mid  gastlicre  blisse  gefylled,  and  his 
geleafan  fseste  on  god  sylfne  getrymede  and  faestnode.  Prose  Guthl.  122:114.  t 

b.  Sense  as  in  2  b,  but  oscillating  between  passive  and  ac- 
tive  import.  Active  tenses  of  verbs  in  2  b.  NED  3. 

OE.  Wearö.  .  .  se  halga  wong  J)urh  feondes  searo  f®ste  bityned.  Phoen.  419. 

—  Hwilum  mec  min  frega  fseste  genearwaö.  Riddle  1:31.  —  Oft  mec  fseste  bi- 
leac  freolicu  meowle.  Riddle  59:1.  —  l*onne  he  J)a  grimman  goman  bihlemmeö.  .  . 
fseste  togsedre.  Whale  77  (I  am  not  certain  of  the  meaning.  Behlemman  is  causa- 
tive  of  hlitmnan:*' to  roar,  clang,  clash’.  It  is  rendered  'collidere  cum  strepitu’. 
but  with  a  ?,  in  GK.)  j 

ME.  Heo...  bi-lseien  anan  Port-chsestre  mid  heore  folke  swiöe  faste.  Lay.  A 
9237.  —  He..  hseuede  Valentin  wel  uaste  bi-clused  in  ane  castle.  Lay.  A  12191.  — 
I>e  eorl...wende  to  ane  oöere  castle  and  bichisde  hi  ful  uaeste.  Lay.  A  18646.  — 
Ibm  9767.  18607.  —  Ase  men  wolden  steken  veste  euerich  Jmrl.  Ancr.  R.  62.  — 
f>er  in  sche  was  don  on  hast  &  |)er  in  bischet  ful  fast.  Arth.  a.  Merl.  970.  —  lt  is 
for-wit  J)e  saul  a  wall  Bateild  fast  wit-vten  fall.  CM  28853  (MS.  Galba  grunded  ful 
fast).  —  In  {>at  pit  him  (:the  dragon)  sperd  fast.  CM  22059.  —  Rob.  Glouc.  444.  — 
In  a  bath  they  gonne  hir  faste  shetten.  Cant.  G  517.  —  Ho  wolde  not  yeuen 
tham  noone  lewe  to  goone  out,  but  mor  fastyr  he  wold  tham  enclos.  Secreta 
200:11.  Etc. 

Of  doors  and  gates.  Cf.  2  b. 

ME.  f>a  jseten  heo  tunden  uaste.  Lay.  A  15320.  —  Similarly  1531 1.  —  In 
J)e  Eueninge  he  bad  is  knaue  to  steken  J)e  dore  faste.  ESEL  126:689.  —  Make 
faste  J)e  dore  aftur  J>e.  ESEL  443:428.  —  Rob.  Glouc.  6120.  —  Arth.  a.  Merl. 
832.  —  King  Alis.  1206.  —  Fast  dors  J)an  did  he  spärr.  CM  2788.  —  Thai 
thair  jet  barrit  so  fast,  At  thai  mycht  do  at  thame  no  mair.  Bruce  4:433.  — 
This  Nicholas  his  dore  faste  shette.  Cant.  A  3499-  —  (Thai)  closyt  jettis  fast. 
Wallace  4:495*  t 

Figur ative  application. 

ME.  Ant  tun  ueste  hore  Jeten,  muö,  &  eien,  &  earen.  Ancr.  R.  104.  f 

C.  Same  sense  as  2  c,  but  oscillating  between  passive  and 
active  import.  Active  tenses  of  verbs  in  2  c. 

OE.  [>u  him  f®ste  hel  soöan  spraece.  Gen.  1836.  —  (l*u)  heora  fyrene  fa?>te 
ha?le.  Ps.  84:2.  —  ^eh  J)e  he  hit  fteste  wiö  J)a  senatus  heele.  Oros.  196:16.  — Wu^- 
ron  hi  |)y  swyöor  afyrhte  and  hie  fsestor  hyddan.  Nar.  10:26.  BT.  f 

ME.  Salomon  it  liet  nimen  sone.  .  .  and  burede  hit  wel  faste.  ESEL  10:300. 

—  \>e  king  hopede  wel  to  him  (:  himself)  &  let  him  helie  vaste  &  stille  was  wiJ)ou- 
te  noyse  &  lay  &  slep  is  laste.  Rob.  Glouc.  3170.  —  Hii  porueiede  an  derne  stu- 
de  &  J>er  inne  hit  caste  Villichc  &  stilleliche  &  burede  it  J)ere  vaste.  Ibm  1875. 

—  Pricke  5297.  | 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


83 


5.  Strictly ,  firmly ,  decidedly .  With  verba  voluntatis; 
corresponding  to  sense  3,  but  oscillating  between  passive  and 
active  import.  I  have  passive  instances  only  of  verbs  meaning 
to  command  and  to  forbid,  but  I  think  that  to  decide  should  also 
be  included  in  this  group.  It  is  remarkable  that  there  are  so  few 
ME.  instances  of  this  kind.  NED  2  b. 

OE.  Faeste  mynteö  ingej)ancum  peet.  .  .  Gen.  2182.  —  Ohh®*  hy  faeste 

öaer  aet  pam  waerlogan  wic  geceosaÖ.  Whale  36.  —  He  him  faeste  gehet  J)aet.  .  . 
Metra  1:35.  —  (Gecynd)  pe  him  cyning  engla  faeder  aet  frymöe  faeste  getiode. 
Metra  13:13.  —  Da  ilca  lufu  suiöe  faest  bebead  (rinstantius  commendans). 
AS.  Gosp.  John  p.  7:11.  Li.  —  GeJjenc  nu  be  öe  selfum  hwaeöer  pu  aenig  ping  swa 
faest  (v.  r.  faeste)  getiohhod  haebbe  pxt  |)e  f>ixice  p  hit  naefre  |)inum  willum  onwend 
ne  weoröe.  Boethius  144:21.  f 

ME.  Ne  sende  men  in-to  Walakye.  .  .  And  bidde  him  faste  anoon  that  he 
Go  hoodles  to  the  drye  see.  Chaucer,  B.  of  the  Duch.  1027.  —  Wher  he  coman- 
deth  and  forbedeth  faste,  Man  shal  nat  suffre  his  wyf  go  roule  aboute.  Cant.  D 

652.  t 

6  a.  Strongly ,  firmly,  immovably  /  vigorously,  energetically . 
Verbs:  to  hold  and  to  have .  The  adv.  refers  to  the  State  of  the  ob- 
ject  of  the  action,  which  is  that  of  being  strongly  etc.  held;  or  to 
the  action  of  the  subject  in  holding,  which  may  be  vigorous  and 
energetic.  The  meaning  of  the  adverb  then  oscillates  between 
passive  and  active  import.  NED  2. 

OE.  Heold  hine  (:  Grendel)  faeste  se-he  manna  waes  uuegenes  strengest.  Beow. 
78S.  —  t*e  king.  .  .  nam  of  hire  eall  p*et  heo  ahte  on  golde  ond  on  seolfre.  .  .  fordan 
heo  hit  heold  to  feste  wiö  hine.  Chr.  E.  1042/163.  f 

ME.  (He)  let  hemm  stekenn  inn  an  hus,  &  haldenn  swij)e  fasste.  Orm 
8088.  —  Claudienes  cnihtes.  .  .  heolden  heo  wel  faeste.  Lay.  A  9605  —  he  Brut- 
tes  weoren  swiöe  whaete,  &  heolden  faesten  heore  ^aete.  Ibm  11241.  —  Swiöe 
wel  he  heold  his  fiht,  and  faste  he  heold  Chirchestre.  Ibm  29205.  —  A  sauter 
held  she  faste  in  honde.  Chaucer  Rose  431.  —  Cant.  B  1760.  | 

Figurativc  and  transferred  applications. 

OE.  Heold  hyne  syö{)an  fyr  ond  faestor,  se  })®ni  feonde  *twand.  Beow.  143. 
—  For|}on  we  faeste  sculon.  .  .  wa?rlice  wearde  healdan.  Crist  766.  —  ha  aras  he 
from  J)®ni  slaepe,  &  eal,  pa  pe  he  slsepende  song,  faeste  in  gemynde  haefde.  Beda 
344:15.  —  Similarly  Boethius  106:30.  —  Arcus.  .  .  artus.  .  .  partus.  .  healda})  ponc 
u  faeste  on  menigfealdum  dativo  and  ablativo.  -Elfr.  Gr.  81:2.  f 

ME.  his  beof)  pe,  ^at  weren  her  Mid  hwom  me  heold  feste.  And  poo  |)at  go¬ 
de  bi-heyhte  wel.  and  nolden  hit  ileste.  Poema  Morale  (Jesus  MS.)  237.  —  hatt 
ifell.  .  .  ^tt  held  himm  ha  swa  fasste  (said  of  a  sickness).  Orm  S152.  —  Heng- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


84 


GUSTAF  STERN 


est  hine  gon  werien  &  nalde  hit  noht  i|)euen,  ah  he  heold  hine  ful  faste,  pe  while 
f)at  feht  ilaste.  Lay.  A  15280.  —  Holdeö  hine  (:  your  Saviour)  ueste.  Ancr.  R. 
34-  —  Ake  hc  heold  him  faste  in  his  folie.  ESEL  30:36.  — -  Hor  louerdes  hii  entisse- 
de  J)at  hii  hulde  to  gadere  vaste.  Rob.  Glouc.  752.  —  Fra  mi  lauedi,  sco  said,  i 
gang,  For  sco  me  halds  fast  in  thrang.  CM  2622.  —  Bot  pat  J)i  stabil  pes  mai  last, 
To  crist  poxi  hald  pi  penance  fast.  CM  26771.  —  Handlyng  6223.  —  An  heghe 
strcte  he  helde  feste,  till  pat  he  come  till  a  forest.  Eglamour  274.  —  Quha  gre- 
dy  is  and  fast  haldand,  Thar  sal  na  grace  be  folowand.  Ratis  Rav.  II  241.  f 

b.  In  a  similar  oscillating  sense,  fczste  is  used  with  verbs 
meaning  to  resist  or  protect.  The  predominant  element  of  sense  is 
t  hat  the  subject  is  firm  and  inflexible  in  its  resistance,  but  there 
is  also  an  implication  of  subjective  energy  which  makes  the  mean¬ 
ing  of  the  adv.  different  from  what  it  is  in  sense  1.  Probably  a 
direct  development  from  the  original  sense. 

OE.  Heahcleofu,  \)&  wiö  holme  ser  faiste  wiö  flodum  foldan  sceldun 
(MS.  scchdun).  Crist  980.  —  Du.  .  .  wiösa?cest  teste  f)oiie  ahangnan  cyning. 
Klene  933.  —  Heo  paes  beornes  lufan  teste  wiöhogde.  Juliana  42.  (Do  these  two 
quot.  belong  to  c?).  —  Swa  he  a  wile  ealra  feonda  geliwane  teste  gestondan. 
Sal.  97.  —  ha  waes  öy  öriddan  daege  |>aere  aefterfylgendan  nihte,  pse t  he  öam 
wolberendan  ge|>ohtum  teste  wiöstod  (:  robusta  mente  pestiferis  meditationi- 
bus  insbteret).  Pr  ose  Guthl.  V  121:77.  f 

ME.  Ac  Bruttes  weren  kene,  and  faste  him  \vif)stode.  Lay.  B  10275.  —  Sua 
fast  J)e  Iuus  he  wit-stod.  CM  19709.  t 

C.  Finally  jäste  appears  in  an  oscillating  sense  in  combina- 
tion  with  verbs  denoting  a  subjective  State  of  mind  of  the  subject 
as  to  hate ,  to  love ,  to  dread ,  to  desire .  This  State  of  mind  is  appre- 
hended  as  being  direct  ed  towards  some  object,  and  if  t  hat  point 
of  view  grows  predominant,  the  import  of  the  adv.  changes  ac- 
cordingly.  The  sense  may  be  defined  as  oscillating  between  with 
fixity  of  purpose ,  inflexibly  and  vigorously ,  ener  get  ic  ally ,  vehemently . 

OE.  ha  me  georne  aer  teste  feodan.  Ps.  85:16.  82:2.  ♦ 

ME.  Tej£  wserenn  forr 

3778.  —  han  make  y  (  :  those  who  havc  been  married  too  early)  inen  on  hem  to 
wuudyr.  And  coueyt  faste  to  be  asundyr.  Handlyng  1672.  —  Similarly; 

desyred  faste.  Ibm  2103.  —  Ac  he  ssel.  .  .  uest  wil  \>et  neuremo  to  zenne  ne  ssel 
wende  ayen,  haJ  me  ssolde  hine  al  to-heawe.  Ayenbite  178:6.  —  W’han  he  had 
mad  thus  his  complaynte,  His  sorowful  herte  gan  faste  faynte.  Chaucer,  B.  of 
the  Duch.  488.  —  I  se  na  godlaik  in  gold  bot  grefe  to  pe  saule.  For  J>e  fastir  it  fal¬ 
lis  on  a  frekejic  fastir  he  couettis.  Alexander  4689.  —  Desyryt  fast.  Wallace  8:871.  | 


batt  lihht.  .  %  Forrdredde  swibe  fasste  anan.  Orm 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


85 


III.  A  dive  senses,  denoting  vigour,  energy,  swiftness,  etc. 

The  earliest  purely  active  sgn  of  fceste  was  vigorously,  violent- 
ly,  energetically,  earnestly,  eagerly,  with  fixity  of  effort,  purpose,  or 
attention.  It  ar  ose,  as  described  above,  out  of  the  sense  firmly , 
strongly,  immovably,  and  cannot  always  be  clearly  distinguished 
from  it.  The  characteristic  trait  of  the  active  sense  is  that  the 
adv.  is  referred  to  the  activity  of  the  subject  (the  action  denoted 
by  the  verb),  and  that  the  idea  of  immobility  is  eliminated 
from  the  adv. 

If  we  except  the  verbs  of  motion,  which  will  be  treated  sep- 
arately  (9),  the  other  OE.  and  ME.  instances  may  be  divided 
into  two  groups.  In  one  of  them,  we  have  verbs  denoting 
material  action,  in  the  other,  verbs  denoting  purely  mental  action. 
In  the  former,  the  adv.  may  vary  in  meaning;  sometimes  the  idea 
of  violence  is  predominant,  sometimes  the  idea  of  eagerness,  and 
the  exact  interpretation  is  often  a  matter  of  doubt.  We  have 
all  shades  of  meaning,  from  'violently,  vigorously,  (energetically)’ 
to  'eagerly,  earnestly,  diligently,  zealously’.  In  connexion  with 
verbs  of  the  second  group,  the  latter  meaning  is  the  only  one. 
All  these  varying  sgns  of  faste  may  be  comprised  in  the  definition 
'with  fixity  of  effort,  purpose,  or  attention'  (NED). 

A  great  number  of  shades  of  sense  are  thus  instanced,  from 
the  purely  material  to  those  in  which  the  idea  of  eagerness  or  ear- 
nestness  is  clearly  predominant.  This  series  does  not,  however, 
reflect  a  sense-development  from  'vigorously'  to  'eagerly'.  It  is 
rather  to  be  apprehended  as  the  result  of  an  extension  of  use  from 
two  centres,  verbs  of  material  action  (4,  6  a,  6  b)  on  the  one  hand, 
verba  voluntatis  and  affectuum  (5,  6  c)  on  the  other.  This  is  evid¬ 
ent  from  the  fact  that  the  latter  use  is  found  already  in  OE;  and 
it  is  only  natural  that  if  we  have  the  two  senses  A  and  E  in  use, 
instances  of  the  intermediate  senses,  B,  C,  and  D,  should  also  be 
found  (Cf.  leoht,  p.  52  above). 

7.  Firmly,  vigorously,  violently,  energetically  /  eagerly,  earnest¬ 
ly,  with  fixity  of  effort,  purpose,  or  attention.  With  verbs  denot¬ 
ing  material  action. 

I  find  it  convenient  to  divide  this  section  into  two  groups,  but 
as  just  remarked,  they  do  not  represent  a  development,  only  a 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


86 


GUSTAF  STERN 


logical  distinction.  Faste  is  extremely  common  in  ME.,  indeed, 
it  is  one  of  the  most  common  words  in  the  language,  and  it  is  ex- 
tended  to  almost  all  classes  of  verbs,  with  the  force  of  an  intensive. 
However,  it  never  sinks  down  to  a  mere  intensive  without  other 
meaning  of  its  own:  it  always  adds  something  to  the  meaning  of 
the  verbs,  besides  intensifying  it. 

Several  editors  translate  jceste  by  'quickly'  in  OE.  instances 
of  the  kind  included  in  this  section.  As  will  be  shown  below,  it 
is  highly  improbable  that  it  could  have  acquired  that  sense  be- 
fore  the  i3th  century. 

&.  The  idea  of  violence  is  predominant.  This  group  is  ex¬ 
tremely  numerous  in  ME.  Most  of  the  verbs  mean  to  fight,  beat, 
etc.  I  can  give  only  a  selection  of  instances  from  the  different  dia- 
lects.  NED  i  d. 

OE.  Ricene  weoröe  his  feonda  gehwylc  faeste  toworpen.  Ps.  67:1.  —  Ic 

waes  hearde  cnyssed  &  ic  me  helpe  fand,  ic  fieste  ne  feoll.  Ps.  1 17:13.  (Therc 
is  no  corresponding  word  iu  the  Latin  text).  —  &  com  J)a  seo  Centisce  fyrde 
\)xr  ongean  &  hi  f>a?r  faeste  to  gedere  fengon.  Chr.  E  999/1 31.  f 

Note  that  the  verb  in  the  first  quot.  is  passive,  and  that 
therefore  the  idea  of  result  may  be  implied,  perhaps  through 
influence  from  senses  1  and  4;  that  the  interpretation  of  the  adv. 
in  the  second  quot.  is  somewhat  uncertain,  faste  being  perhaps 
added  merely  for  the  sake  of  alliteration,  as  of  ten  seems  to  be 
the  case  with  gearwe  (q.  v.)  in  the  same  text;  and  that  conse- 
quently  the  quot.  from  Chr.  999  is  the  earliest  reliable  instance. 

The  following  instances  are  uncertain: 

^a-t  |>one  mandrinc  geceapaö  wer  fceste  feore  sine  (:that  a  man  must  acquire 
the  poison  violentlv  (?)  with  his  life.  Emendated  in  different  ways  by  different 
authorities).  Riddle  21:14.  —  Donne  gewimdrade  git  giee  \  huoeöer  geliorade 
fiest  (:  Pilatus  autem  mirabatur  si  iam  obisset)  AS.  Gosp.  Mk.  15:44.  Li.  — 
Luxoriante .  faeste  gef>uf.  WW  435:34.  492:27.  (Clark  Hall  grfuf  'thriving, 
hixuriant’;  BT  'growing,  luxuriant’).  t 

ME.  I  divide  the  ME.  instances  into  two  groups,  with  per- 
sonal  subject  and  with  impersonal  subject. 

a.  With  personal  subject.  Verv  numerous  instances.  Only 
the  earliest  quot.  from  each  dialect  is  given. 

ME.  Fleshliche  lustes  Jje  flitcö  to-^enes  h1-’  soule.  .  .  aml  farste  bisetteö 
OKH  II  189.  —  l*a  |)udde  ha  uppon  J)e  }>urs  feste  wiö  hire  fot.  Marherete  I  i;. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


87 


—  Heo  wurpen  ut  enne  rap,  &  Baldulf  hine  faste  igrap.  Lay.  A  20334.  —  £e  see 
bigan  to  flowen,  ant  hy  fas  te  to  rowen.  King  Hom  H  1622.  (Not  in  the  other 
MSS).  —  With  his  host  he  wende  in- to  is  lond,  and  weorrede  on  him  wel  faste. 
ESEL  13:425.  —  Fast  he  fau^t  y  wot.  Vernagu  829.  —  f>e  post  |)at  al  J)at  huse 
vpbare  Wit  bath  his  handes  he  it  scok,  Sua  fast  J>at  al  |>e  hus  quok.  CM  7260.  — 
And  hys  ore  faste  he  drowe.  Seven  Sages  3153.  —  And  euer  the  fastur  that  he 
dang,  The  more  softlye  wold  she  (:  the  mare)  gange.  Ip.  A  6265.  —  Be  thai 
ipresit],  ..  A  litill  fastar,  jhe  sall  se  That  thai  discumfit  soyn  sall  be.  Bruce 
13:129.  Etc. 

($.  With  impersonal  subject.  The  verb  generally  denotes  a 
phenomenon  of  nature. 

ME.  A  Caudron  he  liet  fulle  With  eoyle,  he  liet  it  seo))e  faste.  ESEL  12:384.  — 
A  smart  wind...  on  heom  bleu£  wel  faste.  ESEL  207:247.  —  f>eet  weder  bi-gan  to 
reinie  faste.  ESEL  284:235.  —  CM  1765.  22631.  —  The  fyere  was  hote  and  ber- 
nyd  faste.  Seven  Sages  2042.  —  Hyt  raynyd  and  lygnyd  and  thonryd  fast. 
Ibm  2213.  —  His  wounde  gan  faste  blede.  Sir  Otuel  968.  —  The  ringes 
on  the  temple-dore  that  honge,  And  eek  the  dores,  clatereden  ful  faste.  Cant.  A 
2423  (the  first  quot.  not  referring  to  a  natural  phenomenon).  Etc. 

b.  In  this  group,  the  conception  of  physical  violence  is  less 
prominent,# in  some  cases  it  has  almost  disappeared,  and  faste 
means  eagerly,  zealously,  thoroughly,  with  fixity  of  attention  or  pur¬ 
pose.  The  verbs  denote  an  activity  in  which  a  material  element 
enters,  though  it  is  sometimes  very  slight.  NED  i  c. 

OE.  Ane  misdseda  he  dyde  J)eah  to  swiöe.  .  .  &  hceöene  |)eawas,  innan  })ysan 
lande,  gebrohte  to  faeste.  Chr.  E  959/1 15.  —  Nu  wylle  ic  bysne  aetywan  ymbe 
f)a  J)ing  J)e  we  nu  handledon  &  faeste  ymbe  wa.*ron.  Byrhtferth  304:24.  (Cf. 
georne  ymbe  waeron.  Georne  3  a,  quot.  from  Boéthius).  f 

ME.  Menn  himm  sohhtenn  fasste  to,  forr  himni  to  seon  &  herenn.  Orm 
<>241.  —  EadithJ)e.  .  .  Bi-clupte  J>at  bodi  and  custe  it  faste.  ESEL  51:150.  — 
Heo  setten  bord  and  spradden  cloth,  and  bi-gonne  to  soupe  faste.  ESEL  126: 
097.  —  His  iugelour  adai  to-fore  him  pleide  (:  a  harp)  faste.  E.  E.  P.  60:19  (St. 
Christopher,  MS.  Harl.  2277).  —  Rob.  Glouc.  492.  7416.  —  Seven  Sages  245.  — 
He  gadred  vn-to  store  fast,  J)at  hys  purs  lie  fylled  at  J)e  last.  Handlyng  6117. 
6473.  6475.  —  Pricke  1342.  4211.  --  Hym  besyed  faste  Ipomadon.  Ip.  A  6x2. 

—  Chaucer,  Rose  2970.  Compl.  unto  Pite  19.  Cant;  A  3306.  —  This  Absolon.  .  . 

Gooth  with  a  sencer  on  the  haliday,  Scnsinge  the  wyves  of  the  parish  faste.  Cant. 
A  3341.  —  Cant.  B  839.  Cant.  D  520.  —  Gyf  fast  (?  quickly)  of  |)i  goode  To  fol- 
ke  J)at  failene  ])e  fode.  Awntyrs  232  —  Paston  130.  —  Wallace  2:266.  Etc. 

There  are  also  some  ME.  instances  of  the  phrase  to  be  fast 
about:  'to  be  busily  employed  in  something’.  (See  NED  A  bout  adv. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


88 


GUSTAF  STERN 


jj.)  Cf.  the  quot.  from  Byrhtferö  above,  and  georne  3  a,  quot. 
from  Lay. 

ME.  His  brother.  .  .  was  fast  aboute.  .  .  for  to  hyre  the  quest  to  hangen  his 
brother.  Gamelyn  785.  —  Thanne  seyde  Gamelyn  to  the  champioun,  Thou  art 
faste  aboute  to  bringe  me  adoun.  Ibm  240.  —  But  w isdam  and  wit  weoren 
jeome  aboute  faste  To  ouercome  \>e  kyng  with  (catel)  jif  heo  mihten.  P.  Pl.  A 
4:68.  —  Wyclif  15.  —  Syr  Tryamour  65.  NED.  t 

8.  Firtnly,  steadily,  diligently,  earnestly,  eagerly,  zealously, 
intensely,  vehemently.  With  fixity  of  ef  fort,  purpose,  or  attention. 
Verbs  with  predominantly  or  exclusively  mental  (immaterial) 
import.  NED  i  c. 

The  earliest  quots.  (c.  1200)  have  verba  declarandi,  gene- 
rally  implying  volition  or  emotion.  The  latter  elements  of  sense 
were  of  importance  in  facilitating  the  extension  of  faste  to  these 
verbs,  probably  from  verba  voluntatis  and  affectuum  (5  and  6  c). 
C.  1300  we  find  verbs  signifying  to  laugh  and  weep,  and  simulta- 
neously  verba  percipiendi  and  sentiendi.  In  the  latter,  the  ele¬ 
ment  of  volition  or  emotion  is  weak  or  altogether  absent.  The  use 
of  faste  in  such  connexions  may  be  explained  either  ?rom  verba 
declarandi  or  from  the  verbs  in  7  b.  In  both  cases  the  common 
element  of  sense  is  aptly  definéd  by  NED  as  'fixity  of  effort,  pur¬ 
pose  or  attention’.  There  is  in  this  sense  a  certain  intensifying 
element.  Faste  was  not  a  word  of  the  kind  usually  called  'inten¬ 
sives'.  It  always  retained  an  important  meaning  of  its  own,  and 
could  not  be  used  as  an  intensive  in  contexts  where  this  meaning 
was  unsuitable.  But  where  it  could  be  used,  it  was  probably  ap- 
prehended  as  intensifying  the  action  of  the  verb,  and  this  circum- 
stance  no  doubt  contributed  to  its  extensive  use,  as  intensifying 
advs.  are  always  liable  to  be  transferred  to  new  phrases  and  con¬ 
texts.  (Cf.  Wellander,  Betydelseutvecklingens  lagbundenhet  31.) 

This  use  of  faste  is  extremely  common  in  late  ME.  In  early 
Mod.  E.  it  disappeared  completely.  In  late  quots.,  oscillation 
between  this  sense  and  'quickly’  is  often  discernible. 

The  three  classes  of  verbs  mentioned  above  are  given  separ¬ 
at  ely. 

a.  Verba  declarandi  of  different  kinds,  generally  implying 
volition  or  emotion. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


89 


ME.  Hl se  Leminngcnihhtess  tokenn  to  sannenn  fasste  onn^cen  J>e  Judewiss- 
he  lede.  Orm  17930.  18202.  18216.  19509.  —  He  J)rettnede  faste  hermogenes. 
ESEL  35:41.  —  A  king.  .  .  wolde  ire  habbe  to  his  spouse,  and  wowede  hire  wel 
faste.  ESEL  80:84.  —  Men  acuseden  him  faste  of  pe  dede.  ESEL  118:421.  129: 
779.  132:887  (speken).  158:1793  (blessen).  — Rob.  Glouc.  1629.  — CM  19706. 
19749.  —  Handlyng  945.  1261.  —  Joseph  of  Arim.  530.  —  ^an  bigan.  .  .  .  hir 
self  fast  forto  blame;  Unto  hirself  fast  gan  sho  flyte.  Yw.  a.  Gaw.  1026-7.  1963. 

—  Ip.  A  1399.  —  Sche  hire  fader  cumf ort  fast  as  sche  mi^ t.  Palerne  1512.  — 

f^ere  he  denyyd  faste  pe  kyng,  J)at  he  made  neuere  pat  lesyng.  Athelston  765.  — 
Oiire  knyghtis  made  |)aire  prayere  faste  To  Criste.  Melayne  464.  —  Octavian  L 

825,  C  910.  —  Scho  braid  hir  armes  and  faste  gan  crye  And  called  faste  one  oure 

lady.  Ysumbras  307-8.  —  Minot  2:27.  — Gawain  1042.  — P.  Pl.  B  14:331. 

—  Pat  piler  pilgrims  and  palmers  pat  faste  con  li^e  (:  qui  semper  frivolis  abundant) 
clepej)  it  seint  Petrus  corn  hepe.  Trevisa  I  225.  —  Nicholas.  .  .  spak  so  faire,  and 
profred  hir  so  faste,  That  she  hir  lo  ve  him  graunted  atte  laste.  Cant.  A  3289.  -  — 
Libeaus  282.  —  Octavian  S  1742.  —  He  gapede,  he  groned  faste.  Morte  Artli. 
1076.  —  Pe  quene.  .  .  frayns  him  fast  quat  J)e  freke  of  hire  fare  J)ingis  (:thinks). 
Alexander  672.  —  Destr.  Troy  7915.  —  Otuell  577.  —  Gowther  227.  —  York 
Plays  105:81.  Etc. 

b.  Verbs  signifying  to  laugh  or  wcep. 

ME.  J>J>e  eorl  seide:  jeo  gretej)  faste.  Greg.  Leg.  145.  —  Pat  barn.  .  .  wep- 
te  so  wonder  fast.  . .  pat.  .  .  Palerne  38.  —  Ysumbras  137.  —  Alle.  .  .  Loughc 
so  faste,  J)ay  were  nere  wode.  Octavian  L  844  (C  laghed  as  they  were  wode).  ••  - 
P.  Pl.  A  5:255.  —  Chaucer  Rose  2580.  Cant.  D  672.  f 

C.  Verbs  signifying  to  see,  hear,  think,  wonder ,  etc. 

ME.  Fast  him  biheld  al  po  in  pe  toune,  For  pe  mouJ)e  he  had  grininge.  Artli. 
a.  Merl.  5660.  —  Gny  258:7.  —  Seven  Sages  2698.  —  The  hold  man  bythout  hym 
faste  How  he  myght  at  the  laste  Any  thynge  dy  vyse.  Ibm  2671.  —  Mar- 

garetc  II  205.  —  Havelok  2148.  —  Wel  fast  he  gan  hem  aspie.  Amis  701. 
2269.  —  CM  13557.  —  Quen  pai  sagh  him|)e  birthin  vnder.  Fast  pai  can  onhimto 
wonder.  CM  13803.  —  ^ou  cark  pe  nought  sa  fast  wit  car.  CM  24233.  —  Hand- 
lyng  4094.  5469.  6251.  —  Ip.  A  999.  — Yw.  a.  Gaw.  1814.  —  Perceval  1238.  — 
Alis.  I.  606.  —  Emare  402.  —  His  consell  fast  discordit  thera.  Bruce  17:842.  — 
P.  Pl.  B  16:169.  —  He.  .  .  argued  with  his  owne  thoght,  And  in  his  wittedisputed 
faste,  Why  and  how  his  lyf  uiight  laste.  B.  of  the  Duch.  505.  —  I  merveylc  me 
wonder  faste  How.  .  .  Rose  2725.  —  Cant.  C  124.  —  Alexander  2570.  —  Wallace 
6:880.  Etc. 

9.  The  extensive  use  of  fastc  described  in  the  preceding 
sections  did  not  long  survive.  In  the  I3th  century  a  subdivision 
of  the  verbs  of  material  action  began  to  play  an  important  part 
in  the  semantic  history  of  the  adverb. 

Though  fceste  conld  be  connected  with  verbs  of  material  ae- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


9° 


GUSTAF  STERN 


tion  already  in  OE.,  we  do  not  find  any  instance  with  a  verb  of 
motion  till  much  later.  The  reason  must  have  been  that  there 
remained  something  of  the  idea  of  immobility  in  the  adverb. 
And  so,  perhaps,  while  it  could  be  referred  to  a  subject  performing 
an  action  that  implied  movement,  it  could  not  be  used  when  the 
subject  itself  moved  from  one  place  to  another.  The  idea  of 
immobility  must  naturally  have  been  completely  eliminated 
before  the  latter  use  was  possible.  When  that  change  had  been 
effected,  fceste  could  be  used  to  denote  that  a  movement  was 
performed  in  a  vigorous,  violent,  or  energetic  manner.  NED  6. 

When  faste  was  first  applied  to  verbs  of  motion,  it  no  doubt 
had  the  sgn  indicated.  But  we  soon  find  it  signifying  'swiftly’. 
This  development  evidently  took  place  in  connexion  with  the 
verbs  of  motion,  and  we  shall  now  proceed  to  see  if  the  ap- 
proximate  date  of  this  sense-change  can  be  discovered. 

a.  Faste  with  verbs  of  motion,  oscillating  between  the  senses 
vigorously,  energetically  and  swiftly.  The  latter  meaning  is 
generally  predominant. 

Before  1300.  —  Note  that  the  first  quot.  in  NED  6  belongs 
to  my  section  11. 

ME.  [For  to-somnen  we  scullen  gliden,  faste  to-gadere,  &  ure  ifan  feellen.  Lay. 
A  8598.  —  Heo.  .  .  forö  gunnen  wenden,  to-somnen  heo  riden  uaste,  pat  heo  co- 

incn  to  /Exechaestre.  Lay.  A  9754-  (B-  Hii.  .  .  forj)  gonne  wende,  wonderlicbefaste). 

—  Fuse  we  nu  forö  ward,  uaste  to-somen.  Lay.  A  21 190.]  —  he  se  J)at  schup  so 
faste  drof,  pe  children  dradde  per  of.  King  Horn  C  129  (L  and  H  swij)e).  —  Ayol 
iorp  gan  springe.  .  .  Fastc  af  ter  horn  he  rende.  King  Horn  O  1319.  —  His  chnih- 
tes.  .  .  faste  to  jam  rakede.  Lay.  B  18058.  —  Po  cornen  Arthures  men,  faste  in 
})an  weye.  Lay.  B  26943.  —  Ibm  9754  (see  above).  —  Rennes  fast  do  wilis  ye 
haue  lilit.  Benet  Lansdowuc  2:6.  | 

About  1300  faste  appears  with  verbs  of  motion  in  a  great  1111m- 
ber  of  instances  in  texts  from  all  parts  of  the  country. 

ME.  hat  cri  was  sone  wide  couth,  pat  folk  orn  faste  i-novj.  ESEL  158:1809. 
71:38.  415:423.  —  he  mar  to  paim  pat  he  him  bedd,  pe  faster  ai  pai  fra  him  fledd. 
CM  14457.  121  (p.  986).  4809.  14280.  16112.  19288.  19478.  —  hys  ermyte  hyed 
last  and  rau.  Haudlyng  12335.  507.  5619.  —  He  clam  uppon  the  treeonhyghe.  The 
bore  byhyde  hym  thydyr  faste.  Seven  Sages  952.  —  Malcus  ^af  hire  furst,  & 
bad  hire  hi^ie  faste.  Margarete  II  267.  —  Gode  was  J)e  hors  |)at  Gwichard  rod  on, 
4*  so  fast  his  stede  gan  gon,  pat  Gij  mig  t  him  nou^t  atake.  Guy  1515.  1429.  5800. 

-  -  hat  folc  fley  him  vaste.  Rob.  Glouc.  404.  459.  —  Arth.  a.  Merl.  463.  1228.  — 
Alisaundre  comuth  .  .  Al  fast  as  he  mav.  King  Alis.  3446.  —  The  galeye  wen- 
to  alsoo  fast.  As  quarel  dos  out  off  |)c  arwcblast.  Richard  2538.  Etc. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  91 

In  the  three  quots.  from  Lay.  A,  faste  is  followed  by  a  word 
meaning  ’together’,  and  it  is  unlikely  that  this  is  a  mere  coinci- 
dence.  It  is  therefore  probable  that  faste  here  means  close,  sc. 
together.  (Cf.  io  below).  King  Horn  O  1319  must  mean  'swift- 
ly’,  but  the  MS.  is  as  late  as  c.  1290.  The  Lansdowne  MS.  of  the 
Bened.  Rule  is  f rom  the  isthcentury,  and  shows  many  late  forms. 

The  earliest  reliable  instance  is  therefore  that  from  King 
Horn  C  (MS.  from  c.  1250-1260),  and  it  is  only  in  accordance 
with  the  theory  advanced,  that  it  oscillates  between  the  senses 
'violently'  and  'swiftly’.  In  other  instances  the  latter  sense 
seems  to  be  always  predominant.  The  conclusion  is,  that  faste 
was  used  to  qualify  verbs  of  motion  from  c.  1250,  or  some  time 
previously. 

During  the  I4th  century  faste  was  extremely  common  in 
this  function,  but  as  it  shows  no  remarkable  peculiarities,  the  in¬ 
stances  already  given  mav  suffice. 

b.  In  a  sgn  oscillating  between  the  senses  vigorously  and 
swiftly,  we  further  find  faste  when  used  to  qualify  verbs  signify- 
ing  to  grow,  increase,  diminish ,  etc.  Cf.  corresponding  phrases 
in  Germ.  and  Swed.  (stark  vermindert,  växa  starkt,  ökas, 
minskas  starkt).  The  instances  are  not  earlier  than  those  in 
conjunction  with  other  verbs,  treated  in  the  next  section,  but 
the  element  'vigorously'  seems  to  be  more  prominent. 

The  natural  development  would  have  been  that  faste  was 
first  used  with  the  verbs  denoting  to  grow  and  to  increase,  as  the 
result  of  these  actions  will  often  be  an  increase  of  strength.  In 
that  case,  however,  I  do  not  see  why  we  should  not  have  earlier 
instances  of  these  verbs  than  of  the  verbs  signifying  to 
diminish. 

ME.  So  f)at  he  drouj  to-ward  f>e  de{)e,  and  feblischede  ful  swijje  faste.  ESEL 
66:432.  —  Euere  asc  he  was  ouer-ward,  it  gan  to  heuegy  faste.  ESEL  273:94. 
—  Hit  ne  schal  neuere  wanie,  ake  euere  wcxe  faste.  KSIiL  342:87.  —  Similarly 
447:562.  —  Rob.  Glouc.  440.  7785.  —  Fast  lesseth  your  Englissh  hepe.  Richard 
1799-  —  It  was  ferli  in  J)at  siquar  How  fast  |)ai  multiplid  f)ar.  CM  3866.  —  CM 

14806.  19382.  19399.  —  Handlyng  1127.  —  Fe  pride  of  sir  Dauid  bigan  fast  to  sla¬ 
ken.  Minot  9:49.  —  Palerne  2660.  —  At  laste  vpon  longe,  lcdes  wyth-inne. 
Faste  fayled  hem  f>e  f°de,  enfaminicd  monie  (sc.  at  the  siege  of  Jerusalem). 
Cleanness  1194.  —  Bruce  2:384.  —  Alexander  891.  —  Troy  Book  8803.  —  Gow- 
ther  115.  —  York  Plays  43:113.  —  Wallace  9:971-  t 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


l 

92 

C-  Vigorously,  energetically  /  swiftly.  Often  the  latter  mean- 
ing  is  clearly  predominant.  With  verbs  denoting  actions  of 
other  kinds  than  those  treated  in  the  two  preceding  sections 
we  find  faste  c.  1300.  This  use  is  much  less  frequent  than 
sense  9  a,  and  not  more  frequent  than  9  b,  though  the  verbs 
are  much  more  numerous.  The  following  are  all  the  instances 
found  up  to  c.  1400. 

With  purely  durative  verbs.  Vigorously,  energetically  /  rapidly. 

ME.  Beffore  Kyng  Rychard  karf  a  knyjte,  He  (:  the  king)  eete  ffastere 
f)an  he  karue  my^te.  Richard  3110.  — Thay.  .  .  bare  away  mykyl  tresoure. 
And  mad  hym  myry,  and  spendid  faste.  Al  the  wylle  that  hit  wolde  laste.  Seven 
Sages  1220.  —  Pt  child  sette  to  J)e  boke  and  hym  lerede  fast  and  swyj)e.  Greg. 
Leg.  475.  —  The  ores  pulleth  forth  the  vessel  faste.  Leg.  of  G.  W.  2308.  — And 
on  a  wal  this  king  his  yén  caste,  And  sey  an  hond  armlees,  that  wroot  ful  faste. 
Cant.  B  3393.  —  Preying  the  chambereres,  for  göddes  sake,  To  hasten  hem,  and 
faste  swepe  and  shake.  Cant.  E  978. 

With  perfective  verbs.  Vigorously,  energetically  /  qnickly  or 
irnmediately . 

ME.  Of  lond  he  hadde  ane  grete  feld,  and  he  it  solde  wel  faste,  to  pe  Apost- 
les  he  wende  anon,  and  to  heore  fet  J)e  panes  caste.  ESEL  26:7.  —  For  J)ulke 

})at  pe  king  truste  to,  tailleden  him  wel  faste.  ESEL  73:85.  —  Vor  godes  loue 
stalwarde  men  armiej)  jow  vaste.  Rob.  Glouc.  428.  —  Pis  iustice.  .  .  let  makie  a  fur 
faste.  .  .  &  amidde  hire  caste.  Margarete  II  237.  —  Tho  seintes  alle  yaff  a 
Cry,  To  helle  vndo  the  yates  fast.  CM  F  18119  (C  and  G  suith,  T  fast).  —  Her 
meyne  made  them  redy  faste.  Ip.  A  575.  —  The  sextayne  thouth  anone  |)ane 
That  it  was  sum  woode  mane,  and  openyd  pe  chyrche-dore  faste.  Roberd  87.  — 
Wherfore  meny  Englisshe-men,  pat  few  vitailes  hade,  for  hunger  pere  deiden 
wonder  faste,  and  sodeynly.  Brut  225:28.  —  The  while  the  trewe  be-twene  hem 
last.  Thei  toke  medecyn  and  heled  hem  fast.  Troy  Book  6050.  Similarly  9601. 
•*-  Unarme  him  faste  and  bringe  him  ner,  I  shal  his  godfader  be.  Sowdone 
3155.  —  Tel  me  fast  who  Thys  wyche-craft  J)e  tawht.  Bokenham  3:399.  t 

The  first  quots.  in  this  section  show  that  faste  had  acquired 
the  sense  'swiftly'  already  c.  1300.  We  arrive  at  a  similar  con- 
clusion  if  we  take  into  account  the  adj.  fast,  to  which  this  sense 
was  transferred  from  the  adv.  The  earliest  instances  of  fast 
swift’  are  from  MS.  Harl.  7322,  Morte  Arthure,  and  Cant.  F. 
all  written  in  the  I4th  century  (cf.  fast,  adj.  10).  As  the  sense 
must  have  been  well  established  in  the  adv.  before  it  can  have 
influenced  the  adj.,  this  points  to  the  first  half  of  the  I4th  cen¬ 
tury  as  the  time  during  which  the  adv.  acquired  the  sense  of  speed. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  93 

According  to  this  theory,  we  get  the  following  chronology 
for  the  sense-development  of  faste  from  'strongly'  to  'swiftly'. 

1.  Sense  'vigorously,  energetically’,  with  active  import, 
qualifying  verbs  of  action  (except  those  denoting  motion  in  space) , 

OE. 

2.  Sense  'vigorously  /  swiftly’,  with  verbs  of  motion,  before 
1250. 

3.  Sense  'swiftly',  with  verbs  of  all  kinds,  c.  1300. 

It  is  remarkable  that  the  sense  of  speed  in  relation  to  time 
appears  so  eärly  and  so  frequently.  We  have  seen  that  in  hradlice 
and  other  advs.  previously  discussed,  this  sense  arose  out  of  the 
sgn  'rapidly'.  The  account  of  the  sense-changes  of  faste  given  in 
the  preceding  paragraphs,  clearly  indicates  that  the  sense  of 
rapidity  must  have  arisen  before  that  of  promptitude.  It  is  im- 
possible  to  determine  how  long  the  development  'rapidly  >  im- 
mediately’  wöuld  take.  The  dates  of  our  instances  provide  only 
fifty  years  for  it,  if  we  count  from  the  earliest  oscillating  instance 
of  'rapidly'.  The  earliest  instances  without  implication  of  other 
shades  of  sense  occur  only  c.  fifteen  years  before  those  of  'im- 
mediately’  (Lay.  B  —  ESEL). 

It  is  true  that  we  have  in  several  cases  been  compelled  to  as- 
sume  the  existence  of  sgns  a  considerable  time  before  their  appear- 
ance  in  our  texts.  But  in  this  case  I  think  it  unadvisable  to  do 
so.  Faste  is  so  common  during  the  ME.  period,  in  the  sense  'vigo¬ 
rously,  energetically’,  that  if  a  modification  of  this  sense  (at  its 
first  appearance,  the  sense  of  speed  may  be  qualified  in  that 
manner)  really  did  exist,  we  should  expect  to  find  it  instanced. 

I  am  therefore  inclined  to  believe  that  other  influences  were 
at  work.  As  we  shall  see  in  the  following  sections,  the  compound 
onfaste  is  found  in  the  sense  'immediately’  already  c.  1200.  As 
far  as  the  extant  evidence  goes  (it  is  very  scanty),  it  does  not  con- 
tradict  the  assumption  that  this  sense  occurred  also  in  the  sim- 
plex  faste  at  the  time  mentioned.  I  therefore  venture  to  infer 
that  it  actually  did  exist  in  the  simplex.  Its  non-appearance  be¬ 
fore  1300  may  be  explained  by  assuming  that  before  that  date 
this  sense  was  restricted  to  one  dialect,  or  a  few  dialects,  scanti- 
ly  represented  in  literature,  or  that  it  belonged  to  the  spöken 
language  only. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


94 


GUSTAF  STERN 


Accordingly,  we  may  perhaps  assume  that  the  first  ME. 
instances  of  the  sense  'immediately'  do  not  reflect  a  development 
similar  to  that  of  hrcedlice  ('rapidly  >  quickly  >  immediately’), 
but  that  the  simultaneous  appearance  of  the  senses  'rapidly' 
and  'immediately’  (:  promptitude)  is  the  result  of  two  different 
lines  of  development,  both  starting  from  the  original  sense  of 
fceste:  'strongly  >  vigorously,  energetically  >  rapidly’,  and  'strongly 
>  securely,  closely  >  near,  in  space  >near,  in  time  >  immediately’. 
The  latter  change  is  very  scantily  instanced. 

I  think  this  explanation  is  to  be  preferred,  for  the  reason 
just  given,  that  the  adv.  faste  was  so  common,  in  sense  7,  dur- 
ing  the  ME.  period,  that  it  is  not  advisable  to  assume  the 
existence  of  sgns  related  to  that  sense,  when  no  quots.  can  be 
adduced  as  evidence.  It  is  true  that  the  development  from 
'closely’  to  'immediately'  is  also  founded  on  assumptions  for 
which  we  have  very  little  evidence.  But  the  sense  of  proximity 
is  on  the  whole  much  less  frequent  than  that  of  vigour  and 
energy,  and  it  is  therefore  not  surprising  that  we  are  not  able  to 
trace  its  changes  in  detail. 

NED  brings  together  in  one  section  (5)  the  senses  'closely, 
at  once,  immediately’,  which  agrees  with  my  explanation.  But 
when  NED,  in  section  6,  refers  the  origin  of  the  sense  'quickly, 
rapidly,  swiftly’  not  only  to  the  sgns  'strongly,  st outly,  vigorous¬ 
ly',  but  also  to  the  sense  of  proximity  and  of  promptness,  it  must 
be  objected  that,  as  will  be  shown  in  Ch.  III,  a  development  from 
the  sense  of  speed  in  relation  to  time  to  that  of  speed  in  relation 
to  action  (:  from  promptness  to  rapidity)  is  improbable.  The 
origin  of  the  latter  sense  should  therefore  be  sought  only  in  the 
ideas  of  vigour,  energy,  etc.  (cf.  above). 

d.  As  faste  as:  as  swiftly  as,  as  soon  as.  It  was  pointed  out 
above  that  faste  appeared  in  the  sense  'immediately'  already  c. 
1300.  The  above  phrase  is  therefore  to  be  apprehended  simplv  as 
another  wav  of  construing  the  word  in  senses  which  alreådy 
existed. 

ME.  Beues  goj)  faste  ase  lie  mai.  Beues  457.  -  —  Than  went  lie  agavn  anoon. 
As  fast  as  lie  myglit  goon  With  hys  fet  oppon  the  grounde.  Seven  Sages  3329. 
—  Als  fast  as  ])ai  had  don  £>at  sinne,  Bigan  all  vr  baret  to  biginne.  CM  G  823 

• 

( MS.  from  e.  1330 — 1400.  T  faste.  C  and  F  son  quen  J)ai  had  don  etc.).  —  As  fast  a 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  95 

hire  fader  was  faren  of  J)e  weie,  sche  wept  &  weiled  as  sche  wold  hane  storue.  Pa- 
jerne  1514.  —  Alexander  3844.  3944.  5307.  —  Brut  421:1.  —  Paston  221.  f 

We  further  find  as  fast,  signifying  at  once,  immediately ,  the 
subaudition  being,  according  to  Stoffel  (Intensives  and  down- 
toners  107)  ’as  can  be  imagined’,  'as  may  be’,  ’as  possible'.  But 
see  also  swithe  8  a. 

ME.  f*e  howndej  ))at  hit  herde,  hastid  j)ider  swyjje,  &  fellen  as  fast  to  J)c 
fuyt  (:  track),  fourty  at  ones.  Gawain  1425.  —  And  whan  he  comth,  as  faste 
shul  ye  see  A  wonder  thing,  whieh  ye  saugh  never  er  this.  Cant.  G  1105.  Similar- 
ly  1235.  —  As  fast  was  he  fysche-hale  &  Philip  he  callis.  Alexander  2575.  — 

Ibm  4130.  f 


IV.  Senses  denoting  proximity. 

10.  A  separate  line  of  development  is  represented  by  cer- 
tain  phrases  in  which  faste  denotes  proximity  in  space  or 
time:  close  to,  near.  The  early  history  of  this  sense  is  obscure.  It 
is  true  that  senses  2  and  4  of  the  adv.,  and  senses  6 — 8  of  the  adj., 
in  many  instances  imply  proximity,  but  that  element  does  not  be- 
come  predominant  in  any  of  the  quots.  found.  As  the  sense  'near' 
seems  fully  developed  and  independent  at  its  first  appearance, 
c.  1200,  there  is  consequently  a  gap  in  the  evidence,  which  can 
only  be  filled  conjecturally.  It  is  a  plausible  assumption  that  the 
sense  in  question  ar  ose  just  in  phrases  like  those  from  Lay.  A  (cf. 
below),  in  which  faste  originally  may  have  had  the  meaning  'firm- 
ly’:  bound,  joined,  etc.  firmly  together.  In  this  combination  the 
idea  of  close  contact  may  easily  have  entered  and  gradually  be- 
come  predominant,  and  the  idea  of  the  firmness  of  the  binding  or 
joining  may  have  been  correspondingly  weakened  and  finally 
eliminated.  Faste  togadere  could  then  be  employed  in  conjunc- 
tion  with  other  verbs  than  bind,  join,  etc. 

Another  possibility  is  that  the  sense  'near'  arose  in  phrases 
like  that  quoted  from  Passion  of  Our  Lord  (below)  or  the  follow- 
ing:  W el  faste  he  stant  her  bi  me  (ESEL),  signifying  originally 
'he  stands  firmly  by  (:beside)  me’,  in  which  the  idea  of  firmness 
was  weakened  in  favour  of  the  idea  of  proximity. 

In  this  section  are  included  instances  in  which  faste  is  com- 
bined  with  an  adverb  or  preposition,  and  denotes  proximity  in 
space  or  time.  A  solitary  instance  of  faste  without  the  following 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


96 


GUSTAF  STERN 


adverb  may  be  a  scribe’s  error,  and  should  not  be  taken  as 
proving  that  this  was  a  current  use.  NED  4. 

Faste  togadere,  or  tosomnen  =  close  together. 

ME.  For  to-somnen  wc  scullen  gliden,  faste  to-gadere,  &  ure  ifan  feellen. 
Lay  A.  8598.  —  Heo.  .  .  forö  gunnen  wenden,  to-somnen  heo riden u aste,  Jjatheoco- 
men  to  AJxechflestrc.  Lay.  A  9754.  —  Fuse  we  nu  forö  ward,  uaste  to-somen. 
Lay.  A  21190.  f 

Faste  bi,  as  adv.  or  prep.  =  near,  closely . 

ME.  fler  com  of  heuene  on  engel,  and  stod  hym  vaste  by.  Hy  ne  vor  to  gla- 
dye,  he  wes  ful  redi.  Passion  of  Our  Lord  163.  —  Onder  one  faire  wode,  faste  bi 
}>an  castle,  J)ar  Arthur  lay  faste.  Lay.  B  26599.  —  His  swete  moder  and  seint 
lohan  faste  bi  him  stode.  ESEL  403:28.  —  Se  ven  Sages  3009.  —  Handlyng 
4746.  —  King  of  Tars  1050.  —  Palerne  240.  2850.  Etc. 

Faste  beside  =  near. 

ME.  Fastc  bi-side  pe  hei^e  weuede.  ESEL  416:463.  —  l*ar  com  J)ider  mani 
an  ost.  To  turnaien  in  J)at  tide  Al  most  fast  per  bi  side.  Arth.  a.  Merlin  2846.  — 

King  Alis.  4916.  —  Joseph  of  Arim.  54  —  Palerne  3.  —  Yw.  a.  Gaw.  2962.  — 
I)estr.  Troy  326.  Etc. 

Faste  to  =  close  to. 

ME.  A  strong  rop  per  was  siJ)J)e  aboue,  fram  pe  schuldre  ido  To  his  buttok 
of  hors  her,  to  holde  hit  faste  to  (sc.  to  hold  his  hair-shirt  close  to  his  body).  E.  E. 
1\  75:163  (Harl.  2277.  S.  Edmund)  —  So  is{)e  foundement  al  gTene  pat  to  J>e  roche 
faste  lij>.  C.  of  loue  707.  775.  f 

Fast  at  =  near. 

ME.  £e  grete  nauy  (:  of  the  Greeks).  .  .  Segli  pt  fires  so  faire  fast  at  here 
honde,  Euyn  bounet  to  J)e  bonke  barges  &  otiiir.  Destr.  Troy  12687.  t 

Fast  upon,  on  —  near. 

f  ME.  Abandounly  Cambell  agayne  thaira  baid.  Fast  vpon  Aviss  that  was 
bathe  depe  and  braid.  Wallace  7:654.  —  Syn  on  a  waill  that  ner  was  ther  besid, 
Fast  on  to  Tay  his  buschement  can  he  draw.  (Or  does  fast  mean  ’quickly’?). 
Wallace  4.429.  | 

Fast  =  near . 

ME.  Clioliers  J)at  cayreden  col  come  J)erc  bi-side.  .  .  fast  J)er  william  was  ä: 
his  worj)  burde.  Palerne  2522.  t 

Faste,  in  a  temporal  sense  =  near. 

ME.  The  array  is  wroght,  the  tyme  is  faste  by.  Leg.  of  G.  W.  2607. 

Can  t.  A  1476.  - —  Fast  byfore  vndre  (:  110011)  J)is  ferly  coue  falle.  Awntyrs  72.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


97 


11.  In  L,ay.  A  and  Orm  we  find  the  compound  onfast,  denot- 
ing  local  or  temporal  proximity,  and  in  Lay.  A  onfaste,  signify- 
ing  at  once.  According  to  NED  (s.  v.  onfast  and  onfaste )  the 
former  is  on  +  the  adj.  fast,  and  the  latter  on  +  the  adv. 
faste.  As  they  evidently  are  closely  related  semantically,  they 
are  both  treated  here. 

NED  says  that  onfast  contains  the  adj.  fast:  'fast,  firm, 
dose’,  and  that  would  be  a  very  good  explanation  if  the  third  of 
the  senses  mentioned  was  found  in  the  adj.  But  it  is  not. 
Proximity  is  implied  in  some  of  the  senses  of  the  adj.,  (see  feest 
6,  p.  107),  but  the  idea  of  proximity  is  not  found  so  early  as  a 
predominant  sense-element.  Under  these  circumstances  it 
seems  probable  that  the  meaning  of  onfast  is  due  to  influence 
from  the  adv.  faste.  Cf.  the  preceding  section. 

With  regard  to  the  syntactical  nature  of  the  compound 
onfast,  the  following  analogies  may  be  adduced.  On  high  (c. 
1200),  on  fer  (c.  1300;  but  NED  suggests  that  it  may  be  an  erro- 
neous  expansion  of  aferr,  for  of  feorr,  quoted  from  1175);  on  f er¬ 
rum  (c.  1300);  on  hard,  'with  violence,  fiercely’  (c.  1470).  All 
these  are  explained  by  NED  as  containing  quasi-substantives, 
formed  generally  from  the  adjectives,  on  the  analogy  of  on 
life,  and  similar  OE.  expressions.  It  should  be  noted,  ho wever, 
that  onfast  is  used  not  only  as  an  adverb  (in  conformity  with  the 
other  expressions  quoted  above),  but  also,  in  about  half  of  the 
instances,  as  a  preposition. 

The  sgn  of  onfaste  may  be  regarded  as  the  result  of  a  develop- 
ment  from  the  idea  of  proximity  in  time  to  the  idea  of  speed  in 
time.  In  some  of  the  instances,  an  oscillation  is  discernible  be- 
tween  the  ideas  of  proximity  and  speed,  but  it  is  impossibleto  say 
whether  such  phrases  really  served  as  links  in  the  development. 
(Cf.  the  sense-development  of  the  adv.  immediately) .  Though  we 
find  onfaste  only  in  Uay.  A  (the  B-text  always  substitutes  another 
expression  for  onfast  and  onfaste ),  it  may  have  occurred  also  in 
other  dialeets,  perhaps  only  in  the  spöken  language.  An  author 
like  Eayamon  would  be  liable  to  use  colloquialisms,  rejeeted  by 
the  writers  of  theological  works,  who  would  try  to  give  their  langu¬ 
age  a  more  literary  tura.  Onfaste  was  perhaps  also  growing  old- 
fashioned,  as  it  was  so  carefully  weeded  out  by  the  B-editor. 

Göteb.  Höask.  Arsskr.  XXVII:,-}  7 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


98 


GUSTAF  STERN 


The  ON.  compound  åfastr ,  which  Fritzner  renders  'fast  for- 
enet,  sammenhaengende  med',  has  apparently  no  connexion  with 
the  English  word.  Both  elements  of  the  ON.  word  have  retained 
their  original  meaning,  while  in  the  case  of  onfast  the  elements 
have  coalesced  completely.1) 

Onfast  =  near.  Local  sense.  In  Lay.  A  and  Orm. 

ME.  He  makede  an  tcmple  onfest])e  baöe.  Lay.  A  2852.  (B:  anewest).  — 
ha  iherde  Hengest  J)at  Aurilien  wes  on  uast.  Lay.  A  16348.  (B:  anewest).  —  On 
uast  {)an  castle.  Lay.  A  26599  (B:  faste  bi).  —  Onnfasst  te  kingess  bure.  Orm 
8134.}  Similarly  (as  preposition)  9869.  18102.  19501.  —  h*er  onnfasst  i  tt  illke 
land  wass  se^henn  mikell  takenn.  Orm  3334.  Similarly  (as  adv.)  3357.  8440. 
9256.  t 

Tempot  al  sense: 

ME.  Alls  itt  off  {)iss  werrldess  dajj  rihht  onnfasst  efenn  waere.  Orm  13181.  f 

Onfaste  ==  at  once.  Only  in  Lay.  A. 

ME.  Balu  (:  mischief)  com  on  ueste.  1455.  —  hane  (Wane?  Madden)  comon 
west.  3756.  —  Lettinge  com  on  ueste.  7820.  —  Pliht  com  on  ueste.  8132.  — 

l)  A  number  of  later  instances  of  on  +  fäste  are  to  be  explained  in  another 
manner.  Cf ho  grädde  he  to  is  felawes  mid  god  herte  peie  To  legge  on  vaste  \>t 
lu{)ermen  wule  hii  versche  were.  Rob.  Glouc.  4424.  —  he  Sarrazins  we  willen 
agast,  For  godes  loue,  smiteh  on  fast.  Guy  2930.  —  Heterly  to  \>e  hy^e  hyllej 
J)ay  aled  (:  ran)  on  fast.  Cleanness  380.  —  Now  prikke  on  faste,  and  ryd  thy 
journey.  Hoccleve,  Letter  of  Cupid  106.  —  In  all  these  cases,  and  in  several 
others,  on  belongs  to  the  verb,  and  was  originally  stressed.  The  phrase  is  some- 
times  so  placed  in  v  erse,  thafon  stands  in  thesis,  and  consequently  isrhythmically 
weak.  The  preposition  has  then  a  tendency  to  attach  itself  proclitically  to  the  fol- 
lowing  stressed  word,  which  may  happen  to  be  faste  (or  swithe ,  q.  v.)  The  import- 
ance  of  the  metre  is  clearly  shown  by  the  two  following  quots.  from  Sir  Otuel: 

King  clarel  made  hem  torne  a^ein, 

Oppon  cristene  men  to  lein, 

&  he  leide  on  faste, 

&  hef  ate  laste, 

Slou  dromer  of  alemaine: 

hat  rue  fol  sore  he  king  charlemaine.  1107. — 
he  knijtes  leiden  on  so  faste, 
he  sarazins  flouwen  ate  laste.  1129. 

In  the  second  quot.  the  insertion  of  so  changes  the  rhythmical  value  of  on, 
and  shows  that  it  really  belongs  to  the  preceding  verb,  not  to  the  following  adv. 
Cf.  also:  Ipomadon  layd  on  so  faste,  The  duke  yolde  hym  at  \>e  last.  Ip.  A 
3791.  See  NED  on,  adv.  9. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


99 


Waene  com  on  ueste.  9399*  —  (Caesar)  warnede  alle  his  cnihtes  &  to  scipen  fer- 
den  &  fusden  an  veste.  7986.  —  Ihiderward  com  on  ueste  Cassibellaune.  8579.  — 
Sum  on  useste  baeh  in  to  J)ere  burh.  10732.  — On  uest  he  gon  riden.  21559.  — 

Sonde  he  sende  sone  an  uest  touward  Rome.  23440  (Madden:  'the  nearest  way  to- 
ward  Rome’).  —  He  on  uaste  iueng  faeiere  his  iweden.  .  .  and  forö  he  gon  wenden. 
22583  (The  only  instance  with  a  verb  not  denoting  motion),  f 

12.  Two  groups  of  verbs  of  motion,  those  signifying 
to  approach  and  to  follow,  have  to  be  separately  discussed.  When 
faste  is  employed  to  qualify  verbs  of  this  kind,  its  meaning  oscil- 
lates  between  swiftly  and  close,  closely.  The  oscillation  is  the  natural 
result  of  the  previous  development:  if  a  living  being  follows  an- 
other  vigorously  and  energetically,  this  may  mean  that  he  follows 
swiftly,  or  that  he  follows  closely,  according  to  the  circumstan- 
ces.  As  the  senses  'swiftly'  and  'closely'  were  both  fully  devel- 
oped  at  the  time  when  the  earliest  instances  of  faste  with  verbs  of 
this  kind  make  their  appearance,  association  in  both  directions 
would  naturally  occur.  In  addition  to  this,  sense  7  of  faste  may 
also  be  implied,  so  that  we  get  oscillation  in  three  directions:  'vi¬ 
gorously',  'swiftly',  and  'closely'.  It  is  impossible  to  distinguish 
exactly  the  predominant  element  in  the  individual  instances. 
NED  4. 

Follow. 

ME.  Matheu.  .  .  tok  to  cristindom.  And  siwede  ore  louerd  swijje  faste,  and 
is  Apostel  bi-com.  ESEL  78:14.  —  FolweJ)  alle  faste  me.  Havelok  2601.  —  Quen 
J)ay  (:  the  hounds)  seghe  hym  with  syjt,  J)ay  sued  him  fast.  Gawain  1705.  — 
Faith  folweth  after  faste  and  fonded  to  mete  hym.  P.  Pl.  B  17:80.  —  But  I.  .  . 

Wente  up  and  doun  ful  many  a  wey,  And  he  me  folwed  faste  alwey.  Chaucer, 
Rose  1346.  —  (He)  followit  fast  eftir  the  ky.  Bruce  6:405.  Etc. 

Approach. 

ME.  f>is  foules.  .  .  fram  wodes  and  fram  o]>er  studes  J)uderword  drowen  fas¬ 
te.  ESEL  64:363.  —  Hit  neght  fast  toward  nyght.  And  the  mone  schone  wil 
bryght.  Seven  Sages  331.  —  Similarly  3188.  —  Now  lijs  iacob  in  bedd  o  care, 
And  helds  fast  to  his  ending.  CM  5434.  —  At  the  last  The  dulfull  dede  approch- 
it  fast.  Bruce  20:246.  Etc. 


OE.  F/EST,  adj. 

On  the  etymology,  see  faste,  p.  71.  —  In  the  sgn  of  the 
adj.  fast,  we  may  discern,  more  clearly  than  in  that  of  the  adv. 
faste,  the  two  elements  of  strength  and  immobility.  In  the  first 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IOO 


GUSTAF  STERN 


group  of  senses  below,  the  conception  of  strength  is  originally 
predominant,  changing  into  secure,  tight,  and  showing  a  number 
of  figurative  and  transferred  uses.  In  the  second  group,  the  con¬ 
ception  of  immobility  predominates,  blended  with  the  idea 
securely  fixed,  that  cannot  easily  escapeorbeextricated.  This  group, 
too,  comprises  figurative  and  transferred  applications.  The  third 
group  contains  the  senses  vvhich  were  taken  over  from  the  ad  v. 
fceste. 

Senses  i  and  2  correspond  to  NED  1  and  2,  but  in  the  opposite 
order.  I  have  changed  their  places  chiefly  because  sense  2  is  the 
starting-point  of  the  development  described  in  section  3.  Other- 
wise,  senses  1  and  2  must  be  regarded  as  equally  original,  repre- 
senting  only  different  applications  of  the  same  idea.  When  the 
word  is  used  of  a  substance,  the  conception  solid,  compact  becomes 
predominant,  when  it  is  used  of  a  material  object,  the  conception 
not  easily  broken,  stable,  strong.  When  the  firmness  and  stability 
is  apprehended  in  relation  to  surrounding  or  adj  acent  objects,  the 
idea  of  firmly  fixed,  immovable  becomes  prominent  (6). 

I  believe  this  arrangement  is  clearer  than  that  of  NED,  in 
which  it  is  difficult  to  distinguish,  as  separate  categories,  the 
groups  numbered  1  and  4.  The  latter  corresponds  in  the  main  to 
my  group  II,  to  which  also  belong  some  of  the  quots.  in  NED  1. 
As  usual,  the  senses  shade  into  each  other,  and  the  correct  inter¬ 
pretation  of  instances  is  of  ten  uncertain. 

The  import  of  the  adj.  was  originally  strictly  passive,  it  de- 
noted  strength  in  resistance,  the  strength  of  a  wall  or  post,  which 
cannot  be  moved  or  shaken,  which  is  strong  by  reason  of  its  im¬ 
mobility  and  firmness.  There  is  no  trace  in  the  internal  develop¬ 
ment  of  feest  of  any  implication  of  active  strength  or  vigour  (cf.  fceste 
p.  71),  and  there  are  no  intermediate  stages  leading  over  to  senses 
9  and  10.  It  is  therefore  no  doubt  correct  to  reg  ard  these  senses  as 
transferred  from  the  adv.,  in  which  word  the  development  of  an 
element  of  activity  can  be  traced  in  detail.  Cf.  NED  feest  adj.  II. 

The  development  of  feest  took  place  chiefly  in  the  pre-literary 
period.  Note  the  numerous  instances  of  sense  6  in  the  earliest  OE. 
texts,  against  only  a  few  of  sense  2,  and  none  of  sense  1. 

I  stated  above  that  the  sense  of  speed  was  transferred  to  feest 
from  the  adv.  fceste,  and  that  the  other  senses  of  the  adj.  were  all 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


IOI 


strictly  passive  in  import.  This  conclusion  was  drawn  already  by 
NED  (s.  v.  jast,  adj.).  It  might  therefore  seem  unnecessary  to in- 
clude  the  adj.  in  this  work,  as  its  development  has  no  direct 
bearing  on  the  sense  of  speed.  However,  the  material  adduced  by 
NED  cannot  be  considered  as  conclusive  evidence  in  this  respect 
(cf.  Introd.  §  3),  and  the  point  is  of  considerable  importance  vvith 
regard  to  the  views  advanced  in  Ch.  III  concerning  the  parts 
played  by  adjs.  and  advs.,  respectively,  in  the  development  of 
the  sense  'swift,  swiftly'.  In  several  other  adjs.,  dealt  with  below, 
there  is  reason  to  assume  that  this  sense  was  taken  over  from  a  cog- 
nate  adv.,  but  in  none  of  them  the  instances  are  so  copious  as  in 
fast,  nor  is  the  contrast  between  the  original  sgns  of  these  adjs. 
and  the  sense  of  speed  so  pronounced  as  in  this  word.  The  gap 
between  the  original  and  the  transferred  sgns  is  therefore  here 
more  clearly  marked,  and  as  the  word  is  so  common,  the  lack  of 
intermediate  senses,  which  might  have  formed  the  connecting 
links  in  a  development  from  the  sgn  'firm,  immovable’  to 
'swift',  may,  I  think,  be  regarded  as  evidence  that  such  a 
development  has  not  taken  place. 

Fast  occurs  as  second  element  in  a  great  number  of  com- 
pounds  in  OE.  In  some  of  them,  the  adj.  retains  its  literal  sgn,  the 
senses  'strong’  and  'firinly  fixed’  both  being  represented.  The 
former  in  leojmjast,  magenjocst;  the  latter  in  stcdcfast,  siadoljast, 
hamjast.  Corresponding  figurative  sgns  are  found  in  hygcfast, 
sofifast,  treowfast,  uarjast.  In  such  compounds,  the  second  ele¬ 
ment  serves  to  denote  a  high  degree  of  the  quality  indicated  by 
the  first  element.  In  a  similar  function,  fast  was  then  also  used 
with  first  elements  not  compatible  with  ideas  of  strength  or  im- 
mobility,  as  in  afast,  gemetjast,  lifjast,  sigefast,  tirfast,  wlitigfast. 
wuldorfast,  and  others.  Additional  instances,  see  BT  and  GK. 
As  this  use  of  the  adj.  has  nothing  to  do  with  the  development  of 
the  sense  of  speed,  it  need  not  be  further  discussed. 

Scheme  of  senses. 

I.  The  idea  of  strength  predominant. 

1)  Compact,  dense,  solid,  hard,  firm.  Of  the  texture  or  composition  of  material 
substances.  OE.  ME. 

2)  Firmly  settled;  not  easily  shaken,  broken  or  erushed;  stable,  strong.  Of  mate¬ 
rial  objects.  OE.  ME. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


102 


GUSTAF  STERN 


3)  Secure,  tight,  firmly  closed. 

a)  Of  locks:  firm,  securely  fastened.  OE.  ME. 

b)  Of  bonds,  chains,  knots:  strong,  firmly  tied,  not  casily  loosencd.  OE.  ME 

c)  Of  doors,  Windows:  firmly  and  securely  closed,  locked.  Also  impl.  strong, 
not  easily  broken.  ME.  1290. 

4)  a)  Of  castles  or  fortified  places:  strong,  secure  against  assault.  Also  firmly 

locked  or  shut.  OE.  ME. 

b)  Of  rooms:  securely,  firmly,  closely  shut.  OE.  ME. 

5)  Figurative  and  transferred  uses,  corresponding  to  1 — 4. 

a)  Fig.  use  of  sense  2.  OE.  ME. 

b)  Of  peace,  covenant,  law:  firm,  stable,  not  to  be  broken.  OE.  ME. 

c)  Of  sleep:  deep,  sound,  unbroken.  OE. 

d)  Of  hope,  belief,  fidelity,  friendship:  firm,  steadfast,  stable,  not  easily 
broken  or  shaken.  OE.  ME. 

e)  Of  mood,  mind,  heart:  firm,  strong,  steadfast.  OE.  ME. 

f)  Of  persons:  steadfast,  stable,  coustant,  reliablc.  OE.  ME. 

g)  Of  persons:  close-fisted,  inean,  niggardly.  ME.  1200. 

II.  The  idea  of  immobility  predominant. 

6)  Immovable,  firmly  fixed  in  relation  to  sorae  thing,  implied  or  expressed; 
fixed  to  the  spot;  that  cannot  escape  or  be  extricated. 

a)  The  idea  'firmly  fixed'  is  predominant.  OE.  ME. 

b)  The  idea  of  immobility  is  predominant.  OE.  ME. 

7)  Figurative  and  transferred  uses  of  sense  6.  OE.  ME. 

8)  As  7,  but  with  subjective  implication,  denoting  soine  degree  of  activity  011 
the  part  of  the  governing  word.  OE.  ME. 

III .  Senses  with  active  import. 

9)  Activcly  strong,  vigorous.  Material  seuse.  ME.  1380. 

10)  Rapid,  swift.  ME.  1350. 

Glosses.  Tuta ,  .t.  firma.  Nap.  01.  793.  Mun  itum  castrum  öa  faestan  ceastrc. 
W\V  449:8.  Forti  J)y  faestan  W\V  523:39.  Forti  fa?stes.  \V\V  406:16.  509:11. 
Tenacissirnis  f)aem  faestestum.  WAV  510:9. 

I.  The  idea  of  strchgth  'predominant . 

1.  Of  the  composition  or  texture  of  material  substances: 
compact ,  dense ,  solid ,  hardt  firm.  NED  fast  adj.  2. 

OE.  hoet  hnesce  &  flowendc  waeter  ha?bbe  flor  on  fa?stan  eoröan,  for- 
{)amj)e  hit  ne  ma*g  on  him  selfum  gestandan.  Boethius  80:14.  — »(The  people  who 
built  the  tower  of  Babel)  woldon  witan.  .  .  hu  öicee  se  liefon  waere  &  hu  faest. 
Ibm  99:13.  —  Gif  mannes  inno|)  to  faest  sy.  Lchdm  1:74.  —  Oeos  wyrt.  .  .  bift 
cenned  on  dunlandum  A  on  faestum  stowum.  Ibm  1:114.  Similarly:  on  faestum 
landum  &  on  strangum.  Ibm  1:134.  t 

ME.  Wi{>l)  fasst  &  findi^  (:  heavy.  firm)  laf  &  harrd.  Orm  1602.  —  hc 
erth  sal  quak,  neuer  ar  sa  fast.  CM  22539.  (Tending  towards  the  sense  'iminov- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


103 


able’).  —  Trees  that  ben  moost  sad  (:  strong,  firm)  and  faste.  Tre  visa  Barth. 
De  P.  R.  XVII.  11.598.  NED.  (Does  fäste  also  mean  strong?)  f 

2.  Of  material  objects:  firmly  settled,  not  easily  shaken,  bro- 
kcn,  or  crushed;  stable,  strong.  One  of  the  original  shades  of  sense 
of  the  word.  Cf.  NED  1,  where,  however,  are  included  quots. 
which  I  interpret  in  another  manner.  Quot.  1000  in  NED  belongs 
to  my  section  6,  as  referring  to  stars  that  are  fixed  in  relation  to 
the  heavens.  Quot.  1400  is  doubtful,  as  fast  may  be  past  part.  of 
the  verb  to  fast.  —  In  some  quots.,  fast  seems  to  imply  'secure’, 
a  sense  which  is  dealt  with  in  the  next  section. 

OE.  He.  .  .  geseah  wundrum  faeste.  .  .  stapulas  standan.  Andr.  1494.  — 
Het  his  hereciste  healdan  georne,  faest  fyrdgetrum.  Exodus  178.  —  Eodor  wimm 
fast.  Riddle  15:2  (Strong  by  reason  of.  .  .  Or  does  it  belong  to  3?)  —  Se  J>e 
wille  fast  hus  timbrian  ne  sceal  he  hit  no  settan  up  on  öone  hehstan  cnoll  (:  sta¬ 
bilis.  Migne  687).  Boethius  26:23.  —  Timbrian  J)  hus  his  modes  on  J)am  fastan 
stanc  eaömetta.  Ibm  27:6.  —  Fylle  nu  his  fatels,  se  öe  fastne  hider  kylle 
brohte.  Cume  eft  hraöe,  gif  her  öegna  hwelc  öyrelne  kylle  brohte  to  öys  burnan, 
bete  hine  georne,  öylas  hc  forsceade  scirost  watra.  CP  469:9.  —  Uneertain: 
Pastum  faömum  freodoware  (:  tutela)  heold.  Exodus  306.  The  context  is 
fragmentary. 

ME.  her-inne  dide  he  a  ful  god  mast.  Stronge  kables  and  ful  fast.  Havelok 
710.  | 

3.  Tending  towards,  and  passing  into,  the  sense:  secure , 
tight,  firmly  closed.  That  which  is  bound,  shut  in,  etc.,  is  immov- 
able,  cf.  sense  6.  The  development  corresponds  to  that  of  the  adv. 
fäste ,  but  we  lack  the  series  of  oscillating  instances  by  the  help  of 
which  the  sense-change  of  the  latter  word  could  be  reconstructed. 
As  the  development  of  the  adj.  is  pre-literary,  it  is  doubtful  if  we 
should  assume  that  the  inter mediate  links  have  existed  but  have 
now  disappeared,  or  that  this  sense  was  transferred  to  the  adj. 
from  the  adv. 

a.  Of  locks:  firm,  securely  fastcned.  No  instances  in  NED. 

OE.  Dset.  .  .  god  sylf  wile.  .  .  J>urh  J>a  faestau  locu  (sc.  portsc  coelestis)  foldan 
neosan.  Crist  321.  t 

ME.  For  sele  and  lok  all  fast  J)ai  fand.  CM  17363.  | 

b.  Of  bonds,  chains,  knots:  strong ,  firmly  tiedt  not  easily 
loosened.  NED  4  b  (no  OE.  or  ME.  quots.). 

OE.  On])issum  faestum  clomme.  Gen.  408.  —  fcaet  f)u  gesomnigc  side  weallas 
fa?ste  gefoge.  Crist  6.  —  Pis  is  öeostr®  ham  öearle  gebunden  ftestum  fyrclom- 
mum.  Crist  a.  Sat.  39.  —  f>eah  (seo  leo)  faeste  racentan  habbe.  Boethius  57:9.  t 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


104 


GUSTAF  STERN 


ME.  On  |)e  feste  bindunge,  J>et  tet  blod  wrong  ut  et  his  eadie  neiles.  Lof- 
song  of  Ure  Lefdi  207.  f 

C.  Of  doors,  Windows,  etc.:  firmly  and  securely  dosed,  locked. 
Also  implying  strong,  not  easily  broken.  Not  found  in  OE.  NED  5. 

ME.  Nuste  heo  neuere  jware  he  eam  In,  J)e  doren  weren  alle  faste.  ESEL 
386:321.  —  Make  faste  J)e  dore  after  f)e.  E.  E.  P.  82:416  (Edm.  Conf.).  —  When 
they  hadde  done  thayre  wyle.  .  .  The  wyf  fonde  the  dore  faste.  Seven  Sages 
1355-  —  fcorw  pe  faste  £at  he  con  in  teo.  And  at  J>e  out-^ong  he  lette  faste  beo 
(said  of  Christ's  conception  and  birth).  C.  of  Love  877.  f 

4  a.  Of  castles  or  fortified  places,  or  of  districts:  strong,  se- 
cure  against  attack  or  access,  also  firmly  locked  or  shut.  According 
to  the  context,  the  conception  of  strength  or  that  of  security  may 
be  predominant.  NED  3. 

OE.  Beorh.  .  .  wunode  on  wouge.  .  .  nearo-cneftum  faest.  Beow.  2243.  — 
Faest  is  J)at  eglond,  fenne  beworpen.  First  Riddle  5.  —  Faestostan  eardungsto- 
we  (:  firmissimo  habitaculo).  Lamb.  Psalter  fol.  189:4.  BT.  —  I*a  hie  ongeatan 
\)xt  J)a?t  festen  sceolde  abrocen  bion,  &  hi  sendon  on  oöer  faestre  faesten.  Oros. 
148:23.  —  Seo  burg  waes  to  J>on  ixst  |)aet  he  ne  meahte  .  .  .  heo  abrecan  ne  ge- 
gaan.  Beda  200:32.  —  Da  faestan  ceastre  (:  munitum  castrum).  WW  449:8.  t 

ME.  He  gon  fare.  .  .  in  to  Ex-chaestre,  |)a  burh  wes  J)a  fa?stre.  Lay.  A 
9775-  —  He  makede  his  castles  treowe  &  swiöe  uaeste.  Ibm  11898.  t 

b.  Of  rooms:  securely,  firmly,  closely  shut. 

OE.  Gefere  J)aene  mannan  on  swiöe  faestne  cleofan  and  wearmne.  Lchdin 
II.  280.  t 

ME.  Lokeö  te  parlurs  beon  euer  ueste  011  eueriche  halue,  &  eke  wcl 
istekene.  Ancr.  R.  30.  f 

5.  Figurative  and  transferred  uses,  corresponding  to  senses 
1  to  4:  strong,  firm,  stable,  constant,  permanent,  reliable,  steadfast, 
not  to  be  broken  or  shaken.  In  varying  contexts,  different  elements 
of  meaning  become  prominent.  NED  i  b. 

a.  Figurative  use  of  sense  2. 

OE.  We  us  naman  drihtnes  neode  habbaö  on  fultume  faestne  &  strangne. 
Ps.  123:7.  —  Efne  fremde  cynn  foran  of  Tyrum,  folc  Sigelwara  naman  J)aer  faest¬ 
ne  eard  (:  ecce  alienigenae.  et  Tyrus  et  populus  iEthiopum,  hi  fuerunt  illic).  Ps. 
86:3.  —  Sy  gehalgod,  hygecraeftum  faest,  J)in  nama.  Hymn  6:3.  —  ^aer  he  maege 
findan  eaömetta  stan  ungemet  faestne  grundweal  gearone.  Metra  7:33.  —  Bu  sol- 
fa  eart  sio  faeste  nest.  .  .  eallra  soöfaestra  (:  requies  tranquilla  piis.  Migne  762.) 
Metra  20:271 .  t 

ME.  Who  that  hem  (:  men)  loveth  shal  hem  fynde  as  fast  As  in  a  tempest 
is  a  roten  mast.  Anelida  &  Arcite  313  (NED  1).  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AXD  THEIR  SYNONYMS  105 

b.  Of  peace,  covenant,  law,  etc.:  firm,  stable,  reliable ,  not  to  be 
brokcn.  NED  4  b  and  c. 

OE.  Hie  getruwedon  faeste  frioöu-waere.  Beow.  1096.  —  Geheald  J)u.  .  .  mi- 
ne  faeste  ae.  Ps.  77:1.  —  Faeste  sibbe  forö  anhealdaö.  Metra  11:42.  —  Faeste 

sibbe.  Boethius  49:10.  —  (God)  sealde  swiöe  faeste  gife  &  swiöe  faeste  ae.  Ibm 
142:11.  —  (Cf.  Sio  wyrd  ne  inaeg  nane  gesaelöa  sellan.  .  .  forJ)aemJ)e  ®gj)er  is 
unfaest,  ge  seo  wyrd,  ge  seo  gesaelö.  Boethius  25:30).  f 

ME.  Betre  is  make  forewardes  faste,  then  afterward  to  niene  ant  mynne. 
Wright  Lyric  P.  ix.  37.  NED.  —  Now  Gawayn,  quod  J)e  god  mon,  f>is  gomen  is 
your  awen,  Bi  fyn  for-warde  &  faste.  Gawain  1636.  —  Thus  the  grete  of  the 
grekes  grymly  J)ai  sware  ffast  pes  to  affernie  &  flit  of  the  londe.  Destr.  Troy 
11835.  t 

C.  Of  sleep:  deep,  sound ,  not  easilv  broken,  unbroken.  It  is 
remarkable  that  no  ME.  instances  of  this  sense  have  been  found. 
Latin  influence  is  not  likely,  as  the  usual  Latin  words  were  gravis 
and  altus ,  and  the  occurrence  of  the  phrase  in  Beow.  and  Cyne- 
wulf  points  to  native  development.  (Cf.  leoht  slap,  p.  50, 
slapan  fäste,  p.  74,  and  fast  on  slepc,  section  6  below).  NED  1 
d.  (No  OE.  or  ME.  quots.). 

OE.  Biö  se  slaep  to  faest.  .  .  bona  swiöe  neah.  Beow.  1742.  —  Uppastan 
dan  sneome  of  slaepe  faestan.  Crist  890.  Similarly:  of  slaepe  J)am  faestan.  An¬ 
dreas  795.  —  Gif  he  öonne  öaere  hnappunge  ne  swicö.  öonne  hnappaö  he  oö  he 
wierö  on  fcestum  slaepe  (:  ad  plenissimum  somnum  ducitur).  CP  195:12.  t 

d.  Of  hope,  belief,  fidelity,  friendship,  etc.:  firm ,  stcadfast, 
stable,  not  easily  broken  or  shaken .  NED  1  b. 

OE.  Ic  haebbe  me  faestne  geleafan  up  to  J)am  aelmihtegan  gode.  Gen.  543- 
—  Similarly  Elene  1037.  Ps.  77:36. —  Freondscipe  faestne.  Beow.  2069.  —  Simi¬ 
larly  Elene  1207.  —  fcaet  \>\i  wiö  waldend  waere  heolde,  faeste  treowe.  Exodus 
422.  —  Faeste  fyrhölufan.  Andreas  83.  —  Freode  faeste.  Crist  166.  —  Wen... 
öe  ic.  .  faeste  haebbe.  Phoenix  569.  —  Beda  192:12.  —  Prose  Guthl.  173:11.  t 

ME.  lch  nabbe  ihafd  rihte  ileaue,  ne  faste  hope.  Vices  15:27.  —  f*e  hoh 
gost  .  .  alihte  hem  of  brihtere  and  of  festere  bileue  J)e  hie  hedden  er.  OEII  II 
119.  t 

e.  Of  mood,  mind,  heart:  finn,  strong ,  stable,  steadfast.  NED 

1  b. 

OE.  Ponne  eode  he  to  cirican  .  .  &  on  senlmsonge  faeste  moode  awunode 
(:  fixa  mente).  Beda  268:22.  —  Mid  faestum  sefan.  Hymn  10:40.  | 

ME.  Vayre  zuete  uader,  make  oure  herten  ueste  an  stedeuest,  |)et  hi  ne 
ssake  uor  none  uondynge  J)et  to  hare  comj).  Ayenbite  1x6:33.  | 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


io6 


GUSTAF  STERN 


f.  Of  persons:  steadfast ,  stable,  constant ,  reliable.  NED  i  b. 

OE.  Ic  J)a  leode  wat  ge  wiö  feond  ge  wiö  freond  iaeste  geworhte.  Beow. 
1864.  (Is  faste  an  adj.  or  an  adv.?  Holthausen  says  adj.,  and  translates  faste 
geworhte  *treu,  festen  Sinnes*.  Similarly  GK.  Klaeber,  M.  Ph.  III  461,  regards 
it  as  an  adv.,  and  quotes  wislice  geworhtne  and  wel  wi 6  me  geworht  from  /Elfri c 
[Saints  31:307  and  Gen.  31:5]  But  cf.  also  swxdne  geworhtne,  swij)  1  a,  p.  126).  — 
Hio.  .  .  wiöerssec  fremedon  faeste  on  fyrhöe.  Elene  570.  —  Drihten...  tirnm  fa?st 
Daniel  312.  —  Swa  bioö  |)a  men  eallra  orsorgestae  aegöer  ge  J)isses  andweardan  lifes 
earfoöa,  ge|)aes  toweardan,  J)a  |>e  faeste  bioöon  Gode.  Boethius  130:25  (Orsense8?)  t 

ME.  In  faith  luke  J)ou  be  fast  and  fyne.  And  trewly  trow  I  am  |)at  same  ]}at 
was  cristend  in  Cristes  name.  NEL  91:878.  —  He  is  a  man  J)t  is  fast  &  stabile 
ageyns  ese.  Hampole  Psalter  I.i.  NED.  —  We  J)at  fourmed  is  &  fast  &  has  a 
fre  wil.  Alexander  4616.  f 

g.  Close-fisted,  tnean,  niggardly.  NED  6  b.  The  develop- 
ment  leading  to  this  sense  is  not  instanced.  I  can  only  refer  to 
the  phrase  gredy  and  jast  haldand  ( fceste  6  a),  and  to  the  similar 
meaning  of  the  adj.  close  (NED  s.  v.  8;  earliest  quot.  1654). 
Cf.  also  ON.  fastr  af  drykk  'tilboielig  at  spare  paa  Drikke’. 
vSturl.  II  107  (Fritzner). 

ME.  f*a  feste  Men  J)a  pet  mci  lutel  to  wreehe  (Morris:  the  close-fisted  men, 
those  that  gave  little  to  the  poor).  Lamb.  Hom.  143.  —  Ho-so  hath  of  J>e  eorjjc 
mest,  he  is  slou^  ase  pe  Asse.  .  .  Of  slouj  wreehe  and  Aru^  mouth  (al.  fereblet), 
fast  and  loth  to  gyue  guod,  Sone  old  and  nougt  willesfol,  stable  and  studefast  of 
mod.  ISSEL  319:674.  f 

II.  The  idea  of  immobility  ■predominant. 

When  the  firmness  and  stability  denoted  by  the  adj.  fast  are 
apprehended  as  firmness  etc.  in  relation  to  surrounding  or  adja- 
cent  objeets,  the  idea  of  immobility  easily  becomes  predominant 
in  the  meaning  of  the  adj.  That  is  the  case  with  the  senses  record- 
ed  in  this  group. 

6.  Immovable,  firmly  fixed  in  relation  to  some  thing,  implied 
or  expressed;  fixed  to  the  spot;  that  cannot  easily  escape  or  be  extri- 
cated.  The  variations  of  sense  caused  by  varying  contexts  are 
all  within  the  bounds  of  the  definition  given.  It  is  possible  that 
the  senses  in  this  group  are  influenced  by  the  verb  fastan,  but 
such  an  assumption  is  not  necessary;  they  may  just  as  well  be  the 
result  of  internal  development  of  the  adj.  NED  4. 

The  agent  by  which,  or  the  locality  to  which,  something  is 
fixed,  or  in  relation  to  which  it  is  immovable,  may  be  expressed 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


107 


or  not.  The  different  constructions  are  of  some  interest  from  the 
syntactical  point  of  view,  and  are  therefore  given  separately.  — 
In  some  cases  an  implication  of  proximity  is  discernible. 

a.  The  idea  'firmly  fixed’  is  predominant.  —  Agent  not  ex¬ 
pressed. 

OE.  (Plauts)  J>a  J)e  f*st  ne  bij).  Riddle  32:6.  —  Ceolas  stondaö  bi  staj)e 
fa'ste  (adj.  or  adv?).  Whale  18.  — Alys  me  of  lame,  f)e  laes  ic  weorjje  lange 
faest.  Ps.  68:14.  t 

ME.  Abouen  his  heed.  .  a  bord  was  made  fast.  CM  (Trin.  MS.)  16684.  —  han 
hee  loses  his  lockes.  .  .  That  hee  nas  fast  in  no  foote,  bifore  ne  bihynde.  Alis.  X. 
1177.  —  Lanfranc  Cirurg.  352.  NED.  —  Fast,  or  bowndyn,  or  festyd.  Vinctus, 
ligatus.  Pr.  P.  151.  t 

Agent  denoted  by  instrumental  case. 

OE.  haet  ic.  .  .  on  wa?l  crunge  feond-grapum  faest.  Beow.  636.  —  Similar- 
ly  of  persons:  bendum  faest:  Beow.  722.  998.  1918.  2086.  3072.  Jul.  535.  Andre¬ 
as  184.  962.  1038.  1357.  Riddle  50:7.  Clommum  faest.  Andreas  130.  Fetorwras- 
num  faest:  Andreas  1107.  Lonnuin  faest:  Sal.  265.  —  Wudu  wyrtum  faest. 
Beow.  1364.  —  Similarly  Dan.  499.  Phoen.  172.  —  Segl  sale  faest.  Beow. 
1906.  —  Ancrum  faeste.  Crist  864.  Elene  252.  f 

Agent  denoted  by  prepositional  phrase. 

ME.  In  rapes  fast.  Alexander  747  (Dubl.  MS.).  —  Fast,  or  festyd  by  cle- 
vynge  to,  or  naylinge.  Fixus,  confixus.  Pr.  P.  151.  | 

b.  The  idea  of  immobility  is  predominant.  —  With  locative 
case,  denoting  locality  wliere,  or  object  to  which,  something  is 
fixed. 

OE.  He  waes  reste  faest  &  softe  swacf.  Gen.  178  — Similarly  of  persons:  Beow 
1007.  2901.  Guölac  1005.  Elene  722.  882.  Crist  730.  Riddle  58:3.  —  ha  wa?s.  .  • 
sid-rand  manig  hafen  handa  faest.  Beow.  1290.  —  Stanbogan  stapulum  faeste 
(Or  'strong  by  reason  of'  ?).  Beow.  2718.  —  Sta{)elum  faeste.  .  .  wyrta.  Guölac 
1248.  —  Similarly  of  things:  Runic  Poem  36.  Dan.  517.  Of  animal:  Gen.  2928.  f 

Locality  or  object  denoted  by  prepositional  phrase. 

OE.  Scip  on  ancre  faest.  Beow.  303.  —  Manhus  (:  hell)  witon  (:  know) 
faest  under  foldan.  Exodus  536.  —  ha  aslogon  his  geferan  teld.  .  .  ou  westan 
J)«re  cirican  faest  (:  ut  ipsum  tentorium  parieti  hereret  ecdesiae).  Beda  204:1.  — 
Saede  J)  his  ancor  waere  git  faest  on  eor|)an  (:  tenaces  haerent  ancorae.  Migne 
680).  Boethius  4:5.  23:6,  14.  Similarly  110:  23 — 24.  129:27.  130:1,  4,  12.  —  Gre¬ 
gorius  24:26.  —  ha  steorran  synt  gecweden  h1^*1  heora  stede  foröon  hig  synd 
faeste  on  h®re  heofene.  Byihtferth  320:31.  Similarly  Lchdm  11:268.  (NED  1).  | 

ME.  her  weoren  lifti  hundred  (sc.  rafters)  faste  i  |>on  gtunde.  Lay.  A 
7834.  —  In  a  strong  vetles  ous  brojte  &  in  a  put  ous  caste  Sc  makede  ous  härinne 
faste  ynou£.  Margarete  II  208.  —  he  find  was  in  his  (:  Saul's)  licam  fest,  He  thold 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


io8 


GUSTAF  STERN 


him  to  haue  na  rest.  CM  7415  (This  should  perhaps  be  considered  as  a  fig.  use, 
but  I  suspect  the  person  who  wrote  it  meant  it  to  be  understood  pretty  literally). 
—  Guy  327.  —  His  chin  was  fast  until  his  brest  (:  said  of  a  monster).  Yw.  a. 
Gaw.  265.  —  Pe  |>reo  nayles.  .  In  his  honden  and  his  feet  alle  J>ei  weore  faste. 
Joseph  of  Arim.  272.  —  Lanfranc's  Cimrg.  174.  NED.  t 


7.  Figuiative  and  transferred  uses  of  sense  6.  NED  1  d. 

OE.  Him  on  hrejjre  hyge-bendum  faest  aefter  deorurn  men  dyrne  langaö. 
Beow.  1878.  —  Waes  öa  deaöe  faest.  Ibm  3045.  —  Is  in  witum  faest...  susle 
gebunden.  Elene  770.  —  Pone  ic  aer  on  firenum  faestne  talde.  Ibm  908.  — 
Guölac  928.  —  Mode  56.  —  Se  ewide  swiöe  faest  is  on  minum  mode,  swa  faest  |> 
his  me  nan  mon  gedwellan  ne  maeg.  Boethius  78,  16 — 17.  —  Da  gesaelöa  waeren  011 
öaem  hehste  goode  faeste  (ibeatitudinem...  in  summo  Deo  sitam.  Migne  781). 
Ibm  100:14.  110:22.  128:16.  | 

ME.  Morgadour  sone  he  founde  \ViJ>  his  nevou  in  conseyl  fast.  Guy  4377.  — 
All  on-slepe  he  fand  |)am  fast.  CM  15649.  —  For-J)i  J)of  man  be  fest  in  sin,  O  god 
dede  agh  he  neuer  blin.  CM  26892.  —  On  slepe  fast.  Yw.  a.  Gaw.  1775.  —  He  is  sori 
of  his  lif,  J)at  is  fast  to  such  a  wit.  E.  E.  P.  155:18  (Of  men  lif  J)at  wonij)  in  lond. 
Harl.  913).  —  Thow  seyst,  we  wyvcs  wol  our  vyces  hyde  Til  we  be  fast,  and  than 
we  wol  hem  shewc.  Cant.  D  283.  (Fast  =  ’married\  Perhaps  to  be  explained  as 
cllipsis  of  the  preceding  expression).  f 

Implying  quiet,  calm. 

A  man,  that  wylle  synge  or  carpe  .  .  Gyf  anothyr  be  ludder  than  he,  Lyttyl 
lykynge  ys  in  hys  gle,  But  men  be  fast  and  stylle.  Hermit  a.  Outlaw  12.  f 

8.  In  the  main  the  same  sense  as  in  6  and  7,  but  with  an 
implication  of  activity,  more  or  less  distinct,  on  the  part  of  the 
goveming  word.  This  implication  appears  to  be  contextual,  and 
does  not  develop  into  a  separate  sense  of  the  adj .  Quots.  uncertain. 

Of  persons. 

OE.  (Grendel)  waes  to  faest  on  Jjnm.  Beow.  137.  —  (Hi)  vunodon  on  Israhel  on 
J)am  veorce  fäste  (:in  isto  opere  constantes,  se.  as  hewers  of  wood  and  drawers  of 
water  for  the  congregation).  Jos.  JE  9:27.  | 

ME.  In  hir  foli  sua  was  sco  fest  pat  dai  ne  night  ne  had  sco  rest.  CM  4281 
—  Heo  was  faste  in  oreisons  bi  day  &  bi  ny^te.  Marg.  II  154.  —  But  Pharao  was 
harde  and  faste  in  his  malice.  Trevisa  II  327.  f 

Of  the  abilities  or  thoughts  of  a  person. 

OE.  Eall  pu  J)a  gefremest  |)urh  })ine  fa;ste  miht.  Ps.  67:10.  —  Ä^lcne  wiece* 
cneft  ic  eaöelice  ofer-swiÖde...  and  ic  naefre  ne  afunde  swa  faestne  drycraeft.  zElfric 
Saints  35:179-  t 


III.  Senses  with  active  import. 

The  preceding  analysis  will  have  shown  that  there  are  in  the 
adj.  JcBst  no  oscillating  intermediary  instances  linking  together 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  IO9 

the  senses  discussed  in  groups  I  and  II  with  the  active  senses 
treated  in  the  following  sections.  The  dissimilarity  between  the 
passive  and  the  active  senses  is  so  great  that  a  change  from 
the  former  to  the  latter  could  not  have  taken  place  without 
leaving  traces  in  the  form  of  oscillating  instances.  As  no  such 
instances  are  found,  we  may  safely  conclude  that  the  hypothesis 
of  NED  is  correct,  that  the  sense  'swift'  was  transferred  from 
the  adv.  fäste  to  the  adj.  Such  sense-loans  are  no  doubt  very 
common,  though  theorists  do  not  seem  to  have  paid  much  atten- 
tion  to  them,  confining  their  investigation  to  loans  from  foreign 
languages  (cf.  Wellander  103  sqq.,  and  the  literature  quoted 
there).  Adjs.  and  advs.  are  so  often  similar  both  in  form  and 
function,  that  their  sgns  must  have  more  or  less  influenced  each 
other.  If  one  can  say  flen  faste,  why  not  a  fast  fleinge?  If  writen 
faste,  why  not  a  fast  writer?  Cf.  Ch.  V. 

9.  Actively  strong,  vigorous,  in  a  material  sense.  The  only 
quot.  might  also  be  interpreted  as  meaning  'quickly  effective’, 
but  as  fast  seems  to  stand  in  contradistinction  to  light  'mild, 
gentle’,  I  think  the  above  rendering  probable. 

ME.  But  for  as  moche  as  It  is  nat  tyme  yit  of  faster  remedies...  shal  I  assaye... 
by  lighte  and  meneliche  remedies  (:  firmioribus  remcdiis  nondum  tempus  est. 
Migne  654).  Chaucer  Boethius  B.  I.  Pr.  6:71.  76.  f 

10.  Rapid,  swift.  This  sense  appears  in  the  second  half  of  the 
I4th  century,  in  connexion  with  nouns  denoting  motion.'  The 
nature  of  the  governing  words  supports  the  hypothesis  that  this 
sense  is  transferred  from  the  adv.,  for  it  is  only  natural  that  the 
first  use  of  the  adj.  in  the  new  sense  should  be  in  combination  with 
nomina  actionis,  corresponding  to  verbs  of  motion.  Vleynge, 
cours,  and  trott,  all  denote  the  action  of  moving,  just  as  much  as 
the  corresponding  verbs  do.  NED  8. 

ME.  (Against  temptation)  of  J)ing  |)at  vs  egget,  a  vast  vleynge.  P.  R.  &  L. 
Poems  p.  268  (MS.  Harl.  7322,  written  in  various  hands  of  the  i4th  century,  ac- 
cording  to  Wells  p.  396).  —  Preye  hir  she  go  no  faster  cours  than  ye...  No  faster 
cours  than  ye  thise  yeres  two.  Cant.  F  1066-8.  —  Fflorennt  and  Floridas...  on  J>e 
way  fowndys,  Fflyngande  a  faste  trott,  and  on  J)e  folke  dryffes.  Morte  Arth.  2758.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IIO 


GUSTAF  STERN 


OE.  F/ESTLICE,  adv. 

Both  BTS  and  NED  attribute  the  sense  of  speed  to  this  word, 
the  former  in  a  quot.  from  Run.  Poem,  the  latter  in  one  from  Lay. 
A.  If  fcestlice  signified  'swiftly'  in  OE.,  we  should  have  to  take 
into  consideration  the  possibility  that  the  sense-development  of 
fäste  was  influenced  by  the  former  word,  and  the  theory  regard- 
ing  the  origin  of  the  sense  ‘swiftly’  which  has  been  formulated 
above  would  have  to  be  modified  accordingly. 

In  order  to  settle  this  question,  the  significations  of  fcestlice 
must  be  investigated.  We  find  that  they  are  in  the  main  parallel 
to  those  of  fceste.  It  is  probable  that  the  sense-development  of 
fcestlice  was  influenced  by  that  of  fceste  and  fcest.  —  I  have  not 
reprinted  all  the  instances  quoted  by  NED  and  BTS. 

In  ME.  fastlicc  is  found  only  in  texts  from  the  Southern  parts 
of  England. 

1.  Firmly,  immovably.  With  durative,  intransitive  verbs. 
Corresponding  to  sense  i  of  fceste.  BTS  5.  No  instance  in  NED. 

OE.  Oööe  gif  hit  on  senegum  senige  hwile  fcestlice  wunaö,  se  deaj)  hit  huru 
aferreö  hit  bion  ne  mceg  f)aer  hit  ser  wses.  Boethius  20:22.  —  Swiöe  nearewe  sent 
&  swiöe  heanlice  pa  menniscan  gesselpa,  förlam  oper  twega  oööe  hie  naefre  to 
nanum  men  ne  becumap,  oööe  hi  öser  nsefre  fsestlice  ne  öurhwuniaö  swelca  swelce 
hi  ser  to  coman.  Boethius  23:28.  —  f*set  heo  in  Jjaem  geleafan  soöfsestnisse.  .  .  symle 
fsestlice  astoden  &  aa  wunedon.  Beda  146:11.  —  I*a  sona  flugon  EastEngla.  l>a 
stod  Grantabrycg  scir  fsestlice  ongean  (:  against  the  Vikings).  Chr.  E  1010/1404 

The  same  sense  is  found  with  passive  forms  of  some  verbs. 

ME.  Ine  J)e  byleue  of  Iesu  crist  huer  hi  byep  zuo  to-gidere  and  yzet  uest- 
liche,  pet  hi  ne  mo£e  ham  to-dele  uor  dyap  ne  uor  torment.  Ayenbite  243:35.  Si- 
milarly  Ibm  251:4.  f 

2.  Firmly,  steadfastly.  With  verbs  signifying  to  slrengthen, 
etc.  The  adv.  is  referred  primarily  to  the  condition  which  is  the 
result  of  the  action,  not  to  the  action  itself.  Cf.  the  development 
of  fceste  from  passive  to  active  import,  especially  4  a.  NED  2. 

OE.  Ic  gelyfe  f)e  sel  &  py  faestlicor  ferhö  staöelige,  hyht  untweondne  on  pont 
ahangnan  Crist.  Elene  796.  Similarly  ibm  427.  Jul.  270.  —  Du  gestaöoladest 
eoröan  swiöe  wundorlice  &  faestlice,  p  heo  ne  helt  on  nane  healfe  ne  on  nanum 
eorölicum  J)inge  ne  stent.  Boethius  81:1 1.  —  Beda  160:22.  —  Neod  is  J>eet  hi 
|)a?ra  preosta  claustru  pe  him  betaehte  synt,  fsestlice  trymmon  on  selce  healfe  (:  ne- 
cesse  est  ut  claustra.  .  .  firmis  undique  circumdent  munitionibus).  Chrodegang 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


III 


21:15.  —  Hi  trymedon  hi  faestlice  ongean,  |>aeh  him  laö  weere  J)  hi  ongean  heora 
cyne  hlaford  standan  sceoldan.  Chr.  E  1048/174.  f 

ME.  f*a  wolde  he  for  J>on  her  on  worlde  heorae  beleafse  festlicor  trymmen. 
Bodley  Hom.  120:23.  t 

The  following  two  quots.  show  a  similar  meaning,  the  first 
of  them  also  implying  'permanently'. 

OE.  Rofe  rincas  sohton  nimre  land,  oö  J)«t  hie  becomon  corörum  miclum  folc 
ferende,  J)aer  hie  faestlice  aeöelinga  beam  eard  genamon.  Gen.  1653.  —  Eowdon 
me  öa  wunde  Jjses  snides.  .  .  Da  wacs  heo  faestlice  gehalad,  |>eette  wundorlice  ge- 
mete  for  openre  wnndc  &  geoniendre.  .  .  J)a  seo  {)ynneste  dolgswa?ö  &  seo  laesseste 
aeteawde  (Miller:  instead  of  an  open  and  yawning  wound.  .  .  there  appeared  only 
the  thinnest  and  slightest  scar).  Beda  322:10.  f 

3  a.  Firmly,  sccurely,  sleadfastly,  inflexibly  /  vigorously,  etter " 
getically.  Cf.  fäste  p.  78  sqq.,  83.  Verbs  of  material  action. 

OE.  Deodric  Amuling.  .  .  heht  faestlice  folcgesiöas  healdan  J>one  hererinc: 
waes  him  hreoh  sefa  ege  from  öam  eorle.  Metra  -1:70.  —  fraet  J>u  bihygdelice  J)aet 
geceose  ond  in  Ongolöeode  cirican  faestlice  to  healdenne  gesette,  seo  nu  gena  is 
neowu  in  geleafan.  Beda  66:23.  —  Faestlicor,  artius.  WW  354:24.  f 

ME.  f*anne  J)at  folc  godes  word  gierneliche  listede  and  fastliche  hield.  OEH 
II  163.  —  ^e  sixte  anchesun  is,  \>et  t tx  Jjerefter  J)e  wisluker  wite  him,  hwon  J)u 
hauest  ikeiht  him,  &  te  uestluker  holde.  Ancr.  R.  234.  —  Ich  f)is  forward  wulle 
fastliche  halden.  Lay.  A  (B)  23608.  —  Vor  huo  J)et  hej)  J)ane  guode  way  ynome, 
hit  behouej)  J)et  he  him  hyealde  vestliche  ine  his  wylle.  Ayenbite  166:1.  f 

b.  Quietly,  steadily.  I  think  this  sense  is  to  be  assumed  in 
the  following  quots.  Cf.  fast  8.  NED  i. 

OE.  f*  hweol  hwerfö  ymbutan  &  sio  nafu  next  J)£ere  eaxe  sio  fa;rö  micle  faest- 
licor  &  orsorglicor  {)onne  öa  felgan  don.  Boethius  129:22.  f 

ME.  And  na  man  bi  his  liue  lude  ne  wurchen  (:  make  noise)  ah  faren  faest- 
liche.  Lay.  A  21201.  t 

C.  In  the  following  quot.,  feestlice  is  rendered  'quickly'  by 
BTS.  I  prefer  to  translate  it  irrevocably,  inexorably,  which 
is  a  natural  extension  of  the  sense  'inflexibly'  and  which  is  sup¬ 
ported  by  the  analogous  sgns  in  the  following  section. 

OE.  (Ear,  tir)  byj)  egle  eorla  gehwylcun,  öonne  faestlice  flaese  onginnej). 
hraw  colian,  hiu.an  ceosan  blac  to  gebeddan:  bleda  gedreosaj),  wynna  gewitap, 
wera  geswica]).  Runic  Poem  91. 

4.  Firmly,  decisively,  irrevocably.  With  verba  voluntatis, 
etc.  The  adv.  denotes  that  the  action  is  performed  with  fixity 
of  effort,  purpose,  or  attention.  The  ME.  quots  are  all  from  the 
South  East.  Cf.  faste  5,  p.  83,  with  ME.  quots.  only  from  Chaucer 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


1 12 


GUSTAF  STERN 


OE.  Fordon  ic  faestlice  fyrenwyrcende  oft  elnade  (:  zelavi  super  iniquos): 
noldun  earme  mid  him  sibbe  secean,  sohton  fyrene.  Ps.  72:2.  —  Ic  J)in  wundur 
eall  wraeclic  saecge,  swa  ic  fsestlicast  maeg  befon  wordum,  &  eac  soö  symble  deme. 
Ps.  74:2.  —  In  eallum  his  rice  he  heht  deofolgild  toweorpan  &  faestlice  forleetan. 
Beda  172:8.  —  Pe  gesetton  heo  faestlice  fore  unmaetnisse  J>aes  gewinnes  |>aet  heo 
eallinga  forlete  J)a  getimbro  J)isse  cirican.  Ibm  176:11.  —  Me  is  nu  faestlice  in 
mode...  J>aet  ic  wille  mine  leahtorfulleJ)eawas  gesecgan,  &  to  bebodejjaes  godcundan 
willan  eall  min  mod  &  min  lif  faestlice  gecerran.  Ibm  190:26,  28.  —  Ibm  192:16. 

—  £a  waes  se  cyning  openlice  ondettende...  J)fiet  he  wolde  faestlice  J)am  deofolgild- 
um  wiösacan  ond  Cristes  geleafan  onfon.  Beda  136:22. 

ME.  His  blod,  öurh  hwan  ich  ilieue  fastliche  are  and  mildze  to  habben. 
Vices  21:10.  —  Gif  öu  luuest  öat  ilke  J>ing  öe  godd  fastliche  öe  forbett.  Ibm  37:23. 

—  Ac  fastliche  haue  öin  ijjanc  te  godd.  Ibm  39:5.  —  ©anne  öe  cumö  a  michel 
lust  after  ane  J)inge,  ne  teipe  pu  him  naht  anoan,  ac  beöenc  öu  öe  wel  jerne  and 
fastliche  wiöheald  pe.  Ibm  135:25.  —  Vol^eJ)  pet  lamb  of  mildenesse  pet  is  Iesu 
crist,  lokinde  uestliche  pet  J>ou  hest  behote  to  god.  Ay enbite  232:30.  f 

5.  Violently ,  vigorously,  energetically.  Referring  to  the 
manner  in  which  an  action  is  performed.  Material  or  immaterial 
import.  Cf.  fcBste  y. 

OE.  FremmaJ)  faestlice  frean  ece  word  in  pam  frumstole,  pe  him  frea  sette. 
Creation  50.  — l>a  noldon  aet  J)am  forda  fleam  gewyrcan,  ac  hi  faestlice  wiö  öa  fynd 
weredon,  J)a  hwile  \>e  hi  waepna  wealdan  moston.  Byrhtnoth  82  (Or  sense  3?)  — 
He  ful  yrre  wod,  feaht  faestlice,  fleam  he  forhogode.  Ibm  254.  —  God  })a  geead- 
raette  Iabin  J)one  cining  ätforan  his  folce,  and  hig  fästlice  veoxon  and  mid  strang- 
re  mihte  hine  ofjjriton.  Iud.  JE  4:24.  —  And  begunnon  to  feohtenne  faestlice  mid 
craefte.  iElfric  Saints  25:419.  —  Ibm  25:631.  25:634.  —  Heo  J)a  anes  aefenes 
began  faran  to  öaes  foresaedan  cytan.  .  .  and  faestlice  on  J)aere  cytan  duru  cnocode. 
Assmann  Hom.  196:26.  —  Gif  J>onne  se  broöor  J)e  \>eos  gimen  betaeht  biö,  heora 
gimene  forgimeleasaö.  .  .  J)reage  him  ma  faestlice  &  do  hine  of  Jjaere  note  (:  seuer- 
issime  correptus  ab  officio  amoueatur).  Chrodegang  55:4.  —  Festlice  feohtende 
waeron.  Chr.  E  994/127.  1001/133.  Similarly  1004/135,  1008/138.  | 

ME.  Ic  öe.  .  .  bidde,  öat  tu.  .  .  understande  and  lierne  fastliche  öa  ^ekyndes 
of  sennes.  Vices  69:34.  —  So  hit  (:  the  desire  of  the  flesh)  unmeöluker  is,  wun- 
nen  a^ean  J)e  uestluker.  Ancr.  R.  238. 

6.  NED  (2  b)  finds  the  sgn  without  intcrmission  or  ccssation 
in  the  following  instances. 

OE.  Gif  ha  lareowas  \>is  nellaj)  faestlice  Godes  folce  bebeodan.  Blickling 
47:20.  —  Hig  fästlice  veoxon  (xrescebant  quotidic).  Jud.  JE  4:24. 

ME.  Of  J)e  folce  we  siggeö  J)at  hit  cum|)  fästlice,  fram  middenardes  anginn 
alse  fele  alse  deade  beoö  alse  fele  beoö  to  berie  (Morris:  to  the  city)  icome, 
wat  frend,  wat  fa,  and  elce  de^ie  Jncce  l^ringeö  (:  the  dying  day  is  com- 
parcd  to  a  gate,  at  which  people  arrive).  Bispel  237. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  113 

The  second  OE.  quot.  has  already  been  given  in  sect.  5.  The 
first  probably  also  belongs  there.  If  the  idea  of  continuity  is 
implied  by  these  quots.,  I  no  not  think  it  lies  in  the  meaning  of 
the  adv.,  but  in  the  context.  The  exact  import  of  the  ME. 
quot.  cannot  be  seen  from  the  context. 

There  now  remains  only  the  quot.  from  L,ay.  A  which  NED 
translates  'quickly'. 

ME.  Riden  to  Rom-leoden  mid  ra^ere  wraööen  &  faestliche  heom  to  bu^en, 
and  breken  Jjere  Freinsce  trumen  (:  broke  their  French  ranks).  Lay.  A  27774. 

Fastliche  is  probably  to  be  translated  'violently,  vigorous- 
ly',  and  this  view  is  supported  by  the  last  words  of  the  quot.: 
’they  rode  vigorously  against  them,  and  broke  their  ranks’ . 

I  think  we  may  conclude  that  the  adv.  fastlice  has  not  pre- 
ceded  faste  in  developing  the  sense  of  speed.  That  the  former  word 
should  be  strongly^influenced  by  the  sgns  of  faste  was  only  to  be 
expected.  I  see  no  reason  for  assuming  influence  in  the  reverse 
direction. 


OE.  S  W I  £  E,  adv. 

Prim.  Teut.  *swenj>[i)a-  'strong',  weak  grade  *  {ga-)  sund  a- 
'healthy'  (Fick  III  547;  cf.  NED  s.  v.;  FT  s.  v.  svint\  Feist  s.  v. 
swinfis;  Kluge  s.  v.  geschwind ).  The  related  words  in  Teut.  all 
point  to  an  original  sgn  'strong,  vigorous’.  We  had  the  same  ori¬ 
ginal  meaning  in  faste,  combined  with  the  idea  of  immobility. 
There  is  no  trace  of  any  such  implication  in  swifte,  which  seems 
from  the  beginning  to  have  denoted  strength  in  action,  the  strength 
or  vigour  of  a  living  being,  or  of  water,  wind,  and  other  objects 
that  may  be  apprehended  as  having  a  motion  of  their  own. 

SwiJ>e  was  often  used  as  a  mere  intensive,  also  before  adjs. 
and  other  advs.,  in  which  function  faste  is  not  employed.  The 
sgn  'much,  exceedingly’  may  in  many  cases  be  substituted  for 
'vigorously’  or  for  'swiftly'.  All  three  senses  are  fully  developed  in 
OE.  and  shade  into  each  other,  so  that  it  is  often  difficult  to  de- 
termine  the  correct  interpretation.  The  existence  of  the  tvpes 
defined  may,  I  think,  be  regarded  as  certain,  even  though  opinions 
should  differ  more  than  usual  conceming  the  classification  of  in- 
dividual  quots. 

Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XX  VII  :j  8 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


114 


In  jäste,  the  sense  of  speed  arose  from  the  sense  'vigorously, 
energeticaUy’,  when  the  adv.  was  combined  with  verbs  of  motion. 
In  swihe  the  problem  is  complicated  by  the  existence  of  the  sgn 
'much,  in  a  high  degree,  exceedingly’:  it  is  evident  that  if  the 
word  was  used,  in  that  sense,  to  qualify  a  verb  signifying  to  hasten, 
the  sense  of  speed  might  develop. 

NED  treats  swifie  somewhat  summarily;  I  have  therefore 
thought  it  advisable  to  give  a  comparatively  large  number  of 
instances. 

The  senses  may  be  divided  into  two  main  gronps:  I.  Senses 
denoting  vigour  or  high  degree.  II.  Senses  denoting  speed. 


Scheme  of  »enses. 

I.  Sen  ses  denoting  vigour  or  high  degree. 

1)  Vigorously,  forcibly,  violently  /  energeticaUy,  eagerly,  wiUingly. 

a)  Material  element  predominant.  OE.  ME. 

b)  Mental  element  predominant. 

a)  Verba  voluntatis,  etc.  OE.  ME. 

P)  Verba  affeetuum,  etc.  OE.  ME. 
r)  Verba  declarandi.  OE.  ME. 
d)  Verba  seutiendi.  OE.  ME. 

2)  Much  (more,  most),  in  a  high  degree,  exceedingly,  extremely,  qualifying  verbs. 

a)  Comparative  form. 
a)  More.  OE.  ME. 

P)  Rather,  sooner,  more  readily,  or  preferably.  OE. 

b)  Superlative  form:  most,  in  a  very  high  degree,  especially.  OE.  ME. 

3)  Excessi vely,  extremely,  very,  qualifying  adjs.  or  advs.  OE.  ME. 

II.  Senses  denoting  speed . 

4)  a)  Much  /  quickly.  OE.  ME. 

b)  Vigorously  /  quickly.  ME.  1290. 

5)  Rapidly.  Durative  verbs.  OE.  ME. 

6)  Quickly.  OE.  ME. 

7)  lmmediately,  shortly.  Quickly  begun  and  ended.  ME.  1200. 

8)  a)  Asswithe:  at  once,  imraediately.  ME.  1175. 
b)  So  swithe  so,  as  swithe  as.  ME.  1250. 

Glosses.  Quacumque ,  quantisper,  suae  suithae.  Ep.  843 — 844.  Suue  suidae. 
Erf.  Suae  suiöe.  Corp.  1691 — 1692.  Tantisper  Pus  suij>ae.  Ep.  1037.  Bus  suidae. 
Erf.  Bus  suiöe.  Corp.  1982.  Di  finis  suröe  micel.  Corp.  691.  WW  385:26.  M atura  sa~ 
tis  swiöe  ripe.  WW  449:6.  Magnopere  swiöe.  WW  502:4.  Dextro  cornu  fram 
swij)re  healfe  WW  221:23.  Polissimum  ealra  swiöost.  WW  487:29.  Magis 
swyjjer,  ma.  Nap.  Gl.  709.  Quantotius,  i.  celerius  wel  swiöe.  Ibm  980.  In  tan - 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SW1FT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


115 

tum,  i.  tam  ualde  to  |)am  swvj)e.  Ibm  1625.  2750.  4426.  Satis,  t.  ualde  swyjje- 
Ibm  2108.  Adeo  to  öan  swyöe.  iElfric  Gr.  193:5-  Etc. 

I.  Senses  denoting  vigour  or  high  degree. 

1.  Vigorously,  forcibly,  violently  /  energetically,  eagerly, 
willingly.  There  is  a  continuous  series  of  instances,  from  those 
with  a  purely  material,  to  those  with  a  purely  mental  im¬ 
port.  In  some  cases,  these  senses  occur  without  any  implication 
of  other  senses,  but  in  other  cases  (perhaps  the  majority)  we  find 
oscillation  between  them  and  'much,  exceedingly,  in  a  high  de¬ 
gree’.  Sometimes  'swiftly' may  also  be  implied.  NED  swith  adv.  1. 

According  to  the  etymology  given,  this  should  be  the  original 
meaning  of  the  word,  and  the  other  senses  may  all  be  assumed  to 
have  arisen  out  of  it.  Note  that  swif#  always  refers  to  the  vigour 
etc.  of  a  living  being  or  of  an  object  that  may  be  apprehended  as 
having  a  motion  of  its  own.  The  quot.  from  Gen.  1381  illustrates 
the  difference  in  meaning  between  swif>e  and  faste.  The  former 
denotes  vigour  or  violence  in  attacking  or  harrassing;  gripan  faste 
would  mean  to  grip  so  as  to  keep  a  firm  hold  of  something.  See 
faste  7  a  a,  quot.  from  Lay. 

The  date  and  dialect  of  the  ME.  quots.  indicate  that  this 
sense  was,  in  the  main,  restricted  to  the  South  Western  parts  of 
the  country,  and  that  it  was  rare  after  1300.  On  the  whole,  the 
senses  in  this  group  seem  to  have  been  be  going  out  of  use,  while 
the  word  at  the  same  time  was  acquiring  the  sense  of  speed,  to 
which  it  was  later  on  restricted.  In  the  other  uses  it  was  sup- 
planted  by  faste,  which,  at  a  later  period,  went  through  a  similar 
development,  and  in  its  turn  was  supplanted  by  other  words  in 
the  sense  of  'vigorously,  energetically’. 

a.  Material  element  predominant. 

OE.  He  his  tom  gewrtec  on  gesacum  swiöe.  Gen.  59.  —  Symle  biö  j)y 
heardra  J)e  hit  hreoh  w  aeter,  swearte  saestreamas  swiöor  beataö.  Gen.  1326.  — 
Mere  swiöe  grap  on  faege  folc  feowertig  daga.  Gen.  1381.  —  Gen.  1764.  —  Waes 
Jjaet  beorhte  bold  tobrocen  swiöe.  Bcow.  997.  —  Juliana  47.  —  Guölac  423.  — 
Riddles  60:8.  —  (Se  snaw)...  reafaö  swiöor  mide  öonne  se  swipra  niö.  Sal.  307.  — 
Rhyming  Poem  29. —  He  mid  billum  wearö  swiöe  forheawen.  Byrhtnoth  115. — 
Ibm  118.  —  f*a  com  he  to  swiöstremre  ea.  Beda  38:6  —  Ibm  156:18.  —  Boethius 
49:4.  121:25.  Ps.  92:5.  —  Man  worhte  micd  fyr  to  middes  öam  gebeorum,  and 
{)a  spearcan  wundon  wiö  J)aes  rofes  swyöe,  oö  Jjset  Jwet  hus  faetlice  eall  on  fyre  wearÖ. 
ASlfric  Saints  26:229.  —  Ibm  31:1057.  —  Blickling  221:13  —  Lchdm  I.  82:1.  160:14. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


n6 


GUSTAF  STERN 


—  Nflefde  se  here...  Angelcynn  ealles  for  swiöe  gebrocod;  Ac  hie  weeron  micle 
swipor  gebrocede..  inid  ceapes  cwilde  &  rnoona;  ealles  swipost  mid  paem  paet 
manige  para  selestena  cynges  pena...  foröferdon.  Chr.  A  897/89 — 90.  Etc. 

ME.  Potpet  walleö  swuöe,  nule  he  beon  ouerladen?  Ancr.  R.  368.  —  So  large- 
liche  ant  so  swuöe  vleau  pet  ilke  blodi  swot  of  his  blisfule  bodie,  pet  te  streames 
vmen  aduu  to  per  eoröe,  Ibm  112.  —  Aröures  men...  merden  Irisc  folc  &  hit  swiöe 
ualden.  Lay.  A  (B)  22346  —  We  bi-forenpon  kinge  fuhte  ful  swiöe  &  driuen  ut 
pene  kreisere.  Lay.  A  (B)  8822.  —  Pu  swenchest  te  to  swiöe.  Marherete  I.  5:10. 
Similarly  18:24.  — Wohunge  283:7.  —  Barth.  De  P.  R.  IV:xi  NED.  | 

b.  Mental  element  predominant.  It  is  not  improbable  that 
the  combination  with  verba  voluntatis  et  affectuum  represents 
the  earliest  instance  of  the  purely  mental  shade  of  sense.  The 
reason  would  be  that  in  qualifying  such  verbs,  the  idea  of  vigour 
or  energy,  transferred  to  the  mental  sphere,  would  be  prominent 
in  the  meaning  of  the  adv.  Cf.  fceste  p.  78. 

a.  Verba  voluntatis ,  and  other  verbs  of  similar  import,  in 
connexion  with  which  the  idea  of  vigour  or  energy  is  predominant 
in  the  adv.  —  Note  the  quot.  with  impersonal  subject  from  Dan. 

OE.  Ac  beo  priste  ongan  wiö  Sarran  swiöe  winnan.  Gen.  2240.  —  Gif  hie 
swa  swiöe  synna  fremmaö.  Gen.  2412.  —  Wiösaecest  öu  to  swiöe  soöe  &  rihte? 
Elene  663.  Ibm  939- —  Jul.  99.  194. —  Swipe  geheton  paet...  Guö.  205. —  Da¬ 
niel  dyglan  swefnes  soöe  gesaede,  paet  a?r  swiöe  oöstod  manegum  on  mode  minra 
leoda.  Dan.  483.  —  Riddles  93:12.  —  Ne  fleah  he  (:  Christ)  öy  rice  öy  his  eenig 
monn  bet  wyröe  waere,  ac  he  wolde  us  öa  bisene  astellan,  öa?t  we  his  to  suiöe  ne 
gitseden.  CP  33:18.  —  Sua  suiöe  uutedlice  him  fore-bead  swa  swa  suiöor  mara 
foröor  hi  bodadon.  AS.  Gosp.  Mk.  7:36.  Li.  Similarly  Ru  C  H.  —  Dionisius... 
gebigde  fela  to  geleafan...  and  menn  sohton  pa  eyrean  swiöe  mid  geleafan.  iElfric 
Saints  29:157.  f 

ME.  Nu  beoö  .viii.  heofod  sunnan  pe  rixaö  on  us  to  swiöe.  Lamb.  Hom.  103:5. 

—  Hwen  pai  sehen  me  swa  wak...  pei  swiöre  sohten  uppo  me.  Wohunge  277:5. 
Hali  Meid.  39.  —  Ho  bere  on  hym  pe  belt,  &  bede  hit  hym  swype.  Gawain  1860.  t 

p.  Verba  affectuum  and  similar  verbs. 

OE.  Godes  him  ondredon...  heofoncyninges  niö  swiöe  onsaeton.  Gen.  768.  — 
Hreaw  hine  swiöe,  paet  he  folcma:gpa  fruman  aweahte.  Gen.  1276.  —  Foröonmcc 
sorg  dreceö  on  sefan  swiöe.  Gen.  21S0.  —  Heo...  pone  hleoöorcwyde  huscebelegde 
on  sefan  swiöe.  Gen.  2383.  —  Haefde  gistinaegeu  stiöe  strengeo,  styrnde  (:severus 
es se,  GK)  swiöe  werode  mid  wite.  Gen.  2495.  —  He  pa  faehöe  ne  pearf...  eowre 
leode  swiöe  onsittan.  Beow.  597.  —  Jul.  185.  —  Crist  1493.  —  Guö.  634,  1043.  - — 
Huru  ic  swiöe  ne  pearf  hinsip  behlehhan.  GuÖ.  1330.  —  Nu  snottre  men  swipast 
lufiaö  midwist  mine.  Riddle  93:7.  —  Runic  Poem  65.  —  Metra  5:38,  19:38,  24:64. 

—  Ealle...  pa  mine  sawle  a?r  swypust  ta*ldun  (:insulted).  Ps.  70:12.  —  WeoröaÖ 
gesccude...  pa  to  Sione  hete  swiöost  hscfdon.  Ps.  128:3.  —  Sione  bearn  (on  sylfra 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


117 


cyninge)  symble  hihtan  (:rejoice)  swiöust  ealra.  Ps.  149:2,  Ibm  68:32  —  Bocthius 
8:1,2.  16:4,  54:29.  —  Lchdm  III  438:27.  f 

ME.  Muchel  is  us  Jjenne  neod...  swiöe  a  dr  eden  ure  monifolde  sunne.  Lambeth 
Hom.  11:3.  —  Ibm  13:27.  —  Ant  eauer  se  ha  i  ])is  world  luueden  ham  mare,  se  ha 
per  heatieö  ham  swiöere.  Sawles  Warde  251:32.  —  Fearlac...  haueö  wiö  his  (tidinges) 
offearet  us  swiöe  mid  alle.  Ibm  257:31.  —  Mi  leoue  swete  lefdi,  to  J>e  me 
longeö  swuöe.  Ur.  of  ure  lefdi  115.  —  Swa  swiöe  godes  grace  agaste  &  ageide 
(:confound  and  awe)  ham,  p  euch  an  biheold  oöer  as  heo  bidweolet  weren.  Ka- 
therine  1248.  —  £a  wes  he  aueered  feondliche  swide.  Lay.  A  16248.  —  Pas  burh 
he  luuede  swiöe.  Lay.  A  (B)  2044.  —  Pa  wakemenn  well  swiöe  offdredde  weerenn. 
Orm  3813.  —  Him  swiöe  longeÖ  frider.  OEH  II  149:20.  —  Hirefmrst  swiöe.  Ibm 
199:31.  —  Ancr.  R.  178.  —  Cleanness  987.  —  Trevisa  Higden  111:479.  f 

y.  Verba  declarandi.  In  this  case  there  are  no  ME.  quots.  from 
the  early  South  Western  Midland  texts.  —  The  interpretation 
of  the  quot.  from  Palerne  is  uncertain.  On  the  one  hand  the 
context  seems  to  indicate  that  swide  means  'eagerly,  earnestly, 
vehemently’,  on  the  other  hand  it  is  not  so  certain  that  the  sense 
which,  from  our  modern  point  of  view,  appears  to  suit  the 
context  best,  is  the  one  intended  by  the  writer.  Cf.  swiftly 
sWeren,  p.  45.  —  Note  that  all  the  instances  imply  emotion 
or  volition. 

OE.  Eorl...J)ancode  swiöe  lifes  leohtfruman.  Gen.  1888.  —  Da  hie  tempel 
stradon,  Salomanes  seld:  swiöe  gulpon.  Dan.  712.  —  Drihten  crist  is  Jjearle  swijje... 
to  herienne.  Lchdm  III  436:18.  —  Hia  swiöor  cliopodon  cueöende  se  ahoen 
(:illi  magis  clamabant  dicentes  crucifigatur).  AS.  Gosp.  Mt.  27:23^1.  Similarly  Ru 
C  H.  —  f*£et  drihten  swore  aö  swiöe.  Wulfstan  209:27.  | 

ME.  His  kni^tes  swij)e  swore  what  so  it  bi-tidde,  J>ei  wold  winne  william  wijt- 
ly  ofjer  quik  or  dede.  Palerne  1211.  —  He  ]>onkked  hir  oft  ful  swyj)e.  Ful  ]>ro 
with  hert  &  J)Ojt.  Gawain  1866.  | 

<5.  Verbs  signifying  to  think ,  wonder,  etc.  In  such  combina- 
tions  the  meaning  of  swide  oscillates  between  the  senses  given 
above  and  'much,  exceedingly'. 

OE.  Swyöe  wendon  Jjaet  he  sleac  wsere.  Beow.  2182.  —  Crist  310.  —  Jul. 
452.  —  Sohton  J>a  swiöe  in  sefan  gehydum.  Dan.  732.  —  ^aet  dysie  folc...  swi¬ 
öor  wundraö.  Metra  28:66.  —  Ibm  28:71.  —  ^a  brojjor  oöerra  weorca  swiöur  gem- 
don.  Beda  176:9.  —  Ibm  178:11.  —  Swa  swipe  swa  he  wenej)  sylf  }wet  he  sceole 
to  heofenum  ahafen  weorJ)an,  swa  swi|)e  he  bi])  bedyped  on  ])a  neo])emestan 
helle  witu  (Morris:  as  quickly  —  so  quickly.  Uncertain).  Blickling  185:5.  f 

ME.  Auh  abuten  ]>eos,  ]>encheÖ  &  astudieö  wel  swuöe.  Ancr.  R.  200.  — 
Kunde  of  gode  heorte  is  to...  weien  swuöer  his  sunne  summechere  ])en  he  ]>urfte 
(:  to  ponder  his  sin  somewhat  more  than  he  need).  Ancr.  R.  336.  —  Swiöe  he  awund- 
rede  him  of  hire  wliti  wes  tum,  &  swiöere  of  hire  wordes.  Katherine  309.  —  Low 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


n8 


GUSTAF  STERN 


he  fundeö  swiöe  me  to  forswolhen.  Marherete  I  10:12.  —  Lamb.  Hom.  7:25.  — 
C.  of  Love  1039.  t 

2.  Much  ( more ,  most),  in  a  high  degree,  exceedingly,  extreme- 
ly,  qualifying  verbs.  s  pointed  out  in  the  introductory  remarks 
on  sense  i,  many  of  the  instances  there  appear  to  imply  'much, 
more,  most’,  and  it  is  difficult  to  determine  exactly  what  shades 
of  'meaning  were  attached  to  the  adv.  in  the  mind  of  an  English- 
man  a  thousand  years  ago.  Where  it  seems  to  us  to  signify 
'forcibly'  or  'eagerly',  it  may  be  that  we  interpret  the  phrases 
from  a  point  of  view  that  would  have  been  stränge  to  those 
who  originally  used  them. 

The  combinations  given  in  the  preceding  section  seem  to 
exhaust  the  uses  of  the  positive  form  of  swifie,  when  qualifying 
verbs,  and  I  have  no  instance  where  it  appears  strictly  necessary 
to  render  the  word  by  'much,  in  a  high  degree’.  The  sense  'for¬ 
cibly,  eagerly’,  etc.,  is  always  a  possible  alternative.  As  the  gov- 
eming  verbs  always  (with  the  exception  of  verba  sentiendi?) 
seem  to  imply  emotion  or  volition,  we  may  perhaps  venture  to 
interpret  this  circumstance  as  signifying  that  the  implication  of 
'forcibly,  eagerly’,  etc.,  always  remained  as  a  subsidiary  element 
of  meaning  in  the  positive  form.  In  the  comparative  and  super- 
lative,  on  the  other  hand,  we  find  many  instances  of  the  senses 
'more’  and  ’most’.  The  reason  must  be  that  when  making  com- 
parisons,  the  idea]  of  avh:gher  degree  is  especially  prominent. 

Though  we  may  thus  assume  that  swifie  did  not  altogether 
lose  its  original  "import  when  it  was  used  to  qualify  verbs,  it  is 
undeniable  that  the  extensive  use  described  in  section  i  tended 
to  transform  the  word  into  a  mere  intensive.  It  is  not  now  pos¬ 
sible  to  discover  exactly  in  what  contexts  this  change  was  effect- 
ed.  The  facts  at  our  disposal  point  to  a  development  of  the 
following  kind.  In  connexions  like  those  instanced  in  the  pre¬ 
ceding  section,  the  addition  of  an  adv.  signifying  'vigorously',  etc., 
would  import  that  the  action  of  the  verb  was  intensified.  When 
such  phrases  became  habitual,  the  chief  function  of  the  adv. 
would  be  apprehended  as  being  that  of  an  intensive,  and  the  ori¬ 
ginal  meaning  of  the  word  would  tend  to  disappear,  not  being 
made  the  object  of  attention.  Cf.  the  adv.  faste,  in  wliicli, 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


IX9 

liowever,  the  development  does  not  proceed  to  the  stage  ex- 
emplified  in  the  present  section.  (Paul  92,  Wundt  II  547).  NED  1. 

a.  Comparative  form. 

a.  More. 

OE.  Of  öam  twige  siööan  ludon  (:grew)  laöwende  (ihateful)  leng  swa  swiöor 
reöe  waestme.  Gen.  989.  —  Ic...  (him)  willa  spedum  dugeöa  gehwilcre  on  dagum  wil- 
le  swiöor  stepan  (:exalt).  Gen.  2365.  —  (He)  moröra  gefremede...  &  Jjset  swyöor 
gyt  ycan  wolde.  Jud.  182.  —  Ac  for  oörum  öincgum  ic  hit  sprcec  get  swiöor.  Bo- 
ethius  118:28.  —  We  willaö  furöor  ymbe  |)as  emnihte  swiöor  sprecan...  Embe 
J>is  we  sprecaö  eft  swiöor.  Lchdm  III  240.  —  We  nellaö  be  öam  na  swiöor  awri- 
tan.  uElfric  II  466.  —  Ageotan  Jjaer  heora  bena  on  Drihtnes  gesyhöe,  swiöor  mid 
heortan  J)onne  mid  muöe  (.magis  corde  quam  ore),  J)set  heora  stefn  Gode  gehendre. 
Chrodegang  22:34.  —  Swa  hig  swiöor  beon  on  heora  broöra  neodé  abisgode,  swa 
hi  geornlicor  hyrsumion  j)am  heofenlican  bebodum  (:quanto  plus  implicantur  in 
fratrum  curis,  tanto  magis  studeont  celestibus  obtemperare  monitis).  Ibm  52:21. 
—  Witodlice  se  J)e  swiöor  be  eorölicum  {)ingce  J)onne  be  his  sawle  hsele  öincgj), 
swiöe  fram  soöfaes^nesse  wege  he  dwelej)  (:qui  plus  de  terrena  re  quam  de  anime 
salute  cogitat,  ualde  a  uia  ueritatis  oberrat).  Theodulf  110:31.  f 

ME.  So  lengre  heo  ilest,  se  he  brihteö  hire  swuöure  (:the  longer  it  [thesickness] 
lasteth,  the  more  exceedingly  doth  he  [:the  goldsmith]  brighten  it  [your  crown  of 
bliss].  Morton).  Ancr.  R.  182.  f 

P-  Sooner,  rather,  more  readily,  preferably.  We  have 
found  this  sense  in  the  comparative  form  of  the  adv.  raf>e,  in 
which  it  arose  from  the  sense  'earlier,  more  quickly’  (cf.  p.  37). 
An  osciilation  between  the  sense  of  speed  and  'rather,  more 
readily’  is  perhaps  to  be  assumed,  for  instance,  in  the  quot. 
from  Oros.  148:32,  but  in  the  other  quots.  given  below  the  adv. 
oscillates  between  'more,  in  a  higher  degree’  and  'rather,  more 
readily’.  The  latter  sgn  appears  clearly  predominant  in  Beow. 
960,  Beda  36:6,  and  Blickling  63:17.  These  three  quots.  may,  I 
think,  be  regarded  as  sufficient  evidence  to  establish  the  existence 
of  this  sgn.  As  the  majority  of  the  oscillating  instances  signify 
'more  /  rather’,  the  development  has  probably  originated  with 
the  former  of  these  senses. 

As  the  instances  are  so  few  I  take  them  together  in  one  group, 
only  pointing  out  that,  just  as  in  the  caSe  of  rajte,  the  reason  why 
something  is  preferred  may  be  objective  or  subjective. 

This  sense  of  swif#  apparently  did  not  survive  the  OE.  period. 
It  is  not  given  by  NED  or  BT. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


120 


GUSTAF  STERN 


0E.  Uj)e  ic  swijjor  Jjeet  öu  hine  selfne  geseon  moste.  Beow.  960.  —  He  to 
gyrnwraece  swiöor  |x>hte,  J>onne  to  saeladc.  Beow.  1139.  —  Antigones...  wolde 
Jjcet  J)a  folc  him  J)y  swijjor  to  buge,  he  haefde  hiera  ealdhlafordes  sunu  on  hisge- 
wealde.  Oros.  1*8:32.  —  Foröon  öe  öu  J>one  mangengan...  me  helan  woldest,  swy- 
öor  Jponne  miiium  öegnum  secgean,  Jjonne  wite  öu  etc.  Beda  36:6.  —  For  öaem  ge- 
J)ylde  me  öincö  J)  he  sie  öe  swiöor  forsewen.  Boethius  120:4.  —  ForJ)on  J)e  sume  myc- 
de  swijjor  rihtaj)  Godes  folc  J>onne  hie  reafian  earme  &  unscyldige.  Blickling 
63:17.  —  ta  deman  beoj)  swijjor  to  herigenne  J>onne  to  leanne.  Ibm  63:21.  — 
Wilnion  hi  swiöor  an  |>aere  raedinge  &  an  J)am  sange  J)aes  folces  getydnysse  Jxmne 
heora  ydelan  herunge  (:plusque  uelint  in  lectione  uel  cantu  populi  edificationem 
quam  popularem  uanissimam  adulationem).  Chrodegang  58:2.  f 

b.  Superlative  form .  When  used  absolutely,  the  superlative 
acquires  the  sense  in  a  very  high  degree,  especially,  sometimes 
implying  sense  1,  or  most  quickly.  Cf.  ra^ost  p.  33.  NED  1. 

OE.  turh  heora  miclan  mod  &  ])urh  miht  godes  &  J)urh  ofermetto  ealra 
swiöost.  Gen.  337.  351.  (According  to  GK  swif>ost  is  here  an  adj.  I  prefer 

to  interpret  it  as  an  ad  v.:  'most  of  all').  —  Iudas.  .  .  cwaeö  he  ])®t  on 
gehöu  gespraece  &  tweon  swiöost.  Elene  668.  : —  tu  me  furjjor  scealt  secgan.  .  . 
hu  J>u  soöfaestum.  .  .  swijjast  sceJ)J>e-  Ju^-  349-  —  Ibm  620.  —  Sybbe  he  his 
folces  seceö  geornast  &  swiöust  to  J)am»  J>e  k*ne  seceaö-  Ps.  84:7^  (Sense  1  ?). 
—  Weoröaö  gescende  &  hiora  scamiaö  swij)ust  ealles.  Ps.  128:3.  (Sense  1  ?). — 
Ps.  63:5.  70:13.  108:28.  131:19-  —  Metra  22:31.  —  His  unj)eawas  ealle  hatian 
&  ofsniöan  swa  he  swiöost  maege.  Metra  27:33.  —  Forlsete  unnytte  ymbhogan 
swa  he  swiöost  maege.  Boethius  95:2.  109:12.  —  Ac  for  h8^111  geneöde 

swiöost  of  er  J)°ne  mun  t  he  wiste  Jjset  etc.  Oros.  188:3.  (Swiöost  ==  very 
quickly?).  —  Blickling  223:27.  —  Hwilcc  wildeor  swyJ>ost  gefeht  \>u ?  (Quales 
feras  maxime  capis?)  WW  92:15.  —  Swiöost  we  swa|>eah  buton  aelcon  twy  we 
gelyfaö,  J)°nne*  etc-  (Maxime  tamen  hoc  sine  aliqua  dubitatione  credamus, 
etc.).  Chrodegang  33:13.  Similarly  ibm  69:35.  f 

ME.  And  J)is  beot  J>a  twa  sunne  \>e  men  fulieö  alra  swiöest.  Lamb.  Hom. 
33:21.  —  Ibm  119:31.  —  te  king  walde  weden,  swa  him  gromede  wiö  ham, 
ah  wiö  J>e  cwen  swiöest.  Katherine  2076.  f 

3.  Excessively ,  extremely,  very ,  qualifying  adjs.  or  advs. 
When  swif>et  in  the  manner  described  above,  had  grown  capable 
of  being  used  as  an  intensive  qualifying  verbs,  it  was  also  extend- 
ed  to  be  used  with  adjs.  and  advs.  We  find  this  use  already  in 
the  earliest  OE.,  and  it  is  continued  throughout  the  ME.  period. 
I  have  not  been  able  to  discover  any  development,  or  any  re- 
striction  to  certain  groups  of  governing  words,  and  as  the  earliest 
connexions  of  this  kind  occurred  during  the  pre-literary  period, 
we  cannot  now  discover  which  adjs.  or  advs.  were  the  first  to  be 
qualified  by  swif>e.  Perhaps  past  participles  of  verbs,  wheti  used 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


121 


as  adjs.P  As  this  use  of  swifte  is  of  no  immediate  importance  for 
the  development  of  the  sense  of  speed,  I  content  myself  with  giv- 
ing  a  few  instances  only,  referring  to  NED  and  other  dictionaries 
for  additional  information.  See  also  Glosses,  p.  114.  NED  2. 

OE.  Wseron  swiöe  geseelige.  Gen.  18.  —  Eallum  folce  ö*s  swiöe  ungelyrn 
(:  very  soon  afterwards)  he  geswutelian  wolde  bwees  ge-hwa  gelyfan  sceolde  nrid 
gewisse.  iElfric  Saints  23:405.  Etc. 

ME.  Swiöe  usele  )}usend.  Lay.  A  22349.  Etc. 

II.  Senses  denoting  speed. 

It  is  evident  that  the  development  of  the  sense  of  speed  in 
the  adv.  swif>e  may  have  taken  place  in  the  same  way  as  in  the 
adv.  fäste,  i.  e.  when  the  adv.,  in  the  sgn  'vigorously,  energetical- 
ly,  eagerly',  etc.,  was  used  to  qualify  verbs  of  motion.  But  a  si¬ 
milar  result  would  have  been  attained  if  swijte,  in  the  sgn  'much, 
exceedingly,  in  a  high  degree’,  was  used  to  qualify  verbs  signify- 
ing  ’to  hasten’.  There  are  several  OE.  instances  where  swij>e 
is  combined  with  such  verbs,  and  where  therefore  the  adj. 
might  oscillate  between  the  sense  just  mentioned  and  'rapidly'. 
But,  as  I  pointed  out  a  few  pages  ago,  it  is  impossible  to 
determine,  in  the  individual  quots.,  how  much  of  the  original 
sgn  of  the  adv.  remained,  and  the  exact  nature  of  the  oscilla- 
tion  of  meaning  is  consequently  obscure.  Ef  ste  jxi  swij>e  may 
originally  have  meant,  to  the  writer  of  the  phrase:  'he  hurried 
eagerly  (or  energetically)  on'.  A  theory  of  development  can  there¬ 
fore  not  be  founded  on  the  evidence  of  these  oscillating 
instances. 

We  must  make  use  instead  of  the  evidence  afforded 
by  the  earliest  certain  instances  of  the  sense  'rapidly’.  They  are 
few  in  number,  and  all  have  verbs  of  motion,  not  signifying  'to 
hasten’.  If  the  sense  'rapidly'  had  originated  in  the  intensifying 
function  of  swij>e,  it  seems  likely  that  at  least  a  considerable  por¬ 
tion  of  the  earliest  quots.  would  have  had  verbs  signifying  'to 
hasten’.  As  this  is  not  the  case,  the  development  has  probably 
been  'vigorously  >  swiftly’. 

The  analogous  case  of  fäste  supports  this  assumption.  The 
functions  of  swij. ie  and  f teste,  when  these  words  were  first  connect- 
ed  with  verbs  of  motion,  were  so  similar  that  it  is  only  reason- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


122 


GUSTAF  STERN 


ble  to  expect  them  to  develop  in  a  similar  manner.  Cf.  Paul, 
Wörterbuch,  on  the  sense-development  of  Germ.  geschwind. 

4  a.  Much ,  exceedingly,  in  a  high  degree  /  swiftly.  When 

swide  serves  to  qualify  a  verb  meaning  'to  hast  en',  it  may  be  in¬ 
terpreted  as  simply  intensifying  the  verb:  'to  hasten  exceedingly', 
'to  be  in  a  great  hurry';  or  it  may  have  signified  'to  hasten 
vigorously,  energetically'. 

OE.  Efste  pa  swiöe  &  onette  forö  foldwege.  Gen.  2872.  —  Mid  py  J)aet  hors 
swiöust  orn  &  onaelj)  hiene,  waes  pzet  hit  sume  sloh  (:  slough)  on  Jjaern  waege  mid 
swiöj)ran  raese  oferhleop  &  oferstaelde.  Beda  400:20.  —  Hit  biö  lang-sum  to 
awritene  pa  wundra  hi  gefremodon.  .  .  for  pan  pe  we  efstaö  swyöe  eow  mannum 
to  secgenne  hu  hi  gemartyrode  waeron.  iElfric  Saints  35:220.  —  He  fram  Jjaere 
ciricean  sona  sviöe  efste,  oö  påt  he  geseah  pscra  sceaöena  fär.  A21fr.  De  Test. 

18:13.  t 

A1E.  Auh  jif  ich  hie  swuöe  uoröward,  demeore  ^e  lengre.  Ancr.  R.  242. 
—  Similarly  226.  —  King  Horn  C  938.  —  Lay.  B  16249.  —  Rob.  Glouc.  8714.  — 
Arth.  a.  Merl.  1797.  —  Do  buske  us  thedir  swythe.  Eglamour  1020.  —  her  as  he 
hers  pe  howndes,  pat  hasted  hym  swyjje.  Gawain  1897.  —  Olyuer  sone  y-sej 
J)at  cas,  &  swyj>her  bi-gan  to  haste.  Ferumbras  816.  f 

The  same  oscillation  should  perhaps  be  assumed  in  the 
following  quots. 

OE.  heet  sio  Wyrd  on  gewill  wendan  sceolde  yflum  monnum  ealles  swa  swi¬ 
öe.  Metra  4:35.  —  Hi  (The  heavenly  bodies)  ne  moten  of  er  metodes  est.  .  .  swiöor 
stirian  Jjoune  him  sigora  weard  his  gewealdleöer  wille  onla?tau.  Ibm  11:27.  — Ne 
rnaeg  hio  (:  the  earth)  hider  ne  öider  sigan  pe  swiöor,  pe  hio  synile  dyde.  Ibm 
20.165.  | 

b.  Vigorously ,  energetically ,  eagerly  /  swiftly.  The  following 
instances  seem  to  show  an  oscillation  'vigorously'  /  'swiftly'  (cf. 
the  use  of  fceste  with  verbs  'to  grow',  'to  increase'  etc.). 

ME.  His  bodi  bi-gan  to  heuegy  swij)e:  grete  feblesse  he  fielde.  ESEL  76: 
196.  —  hurrh  hiss  (:Christ’s)  fulluhht  patt  wex  full  swij)e.  Orm  19790.  —  het  is 
pet  bread  and  mete,  het  hou  oymst  of  J)e  sacrement  of  pe  wyeuede,  he*  J>°u 
sselt  ete  zuype  and  glotounliche,  ase  tekp  J)e  writinge.  Ay enbite  111:1.  —  hat 
foysoun  flode  out  of  hat  flet,  SwyJ>e  hit  swange  vch  a  strete.  Pearl  1058.  — 
Therwith  the  teres  from  hir  eyen  two  Doun  fille,  as  shour  in  Aperill,  ful  swythe. 
Troilus  IV  751.  f 

5.  Rapidly ,  in  connexion  with  purely  durative  verbs  of  mo¬ 
tion.  (No  other  verbs  are  found).  Whether  the  origin  of  this  sense 
is  to  be  sought  in  the  sgn  'vigorously',  or  in  'much,  exceedingly', 
I  think  we  may  safely  assume  it  to  be  earlier  than  the  sense  of 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTL.Y,  AND  THEIR  SYNONYMS  123 

speed  in  relation  to  time.  The  preceding  senses  may  sometimes 
be  implied.  NED  3. 

OE.  Ic  seah.  . .  swiftne  (:  a  horse)  of  er  sselwong  swij>e  {jraegan  (:  run).  Riddle 
17:3.  —  (A  ship)  Sceal  on  anum  fet.  .  .  swij>e  feran,  faran  ofer  feldas.  Ibm 
30:7.  —  For-J)an  |)e  J)es  middan-eard  flihö  aweg  swyöe,  and  ure  dagas  gewitaö 
swa  swa  weg-fserende  menn.  iElfric  Saints  28:153.  —  ForJ)on  J)e  hit  nu  swij)e 
nealaecef)  urum  ende-daege.  Blickling  51:35.  t 

ME.  Brutus.  .  .  ferde  riht  on  his  wei,  his  sdpen  runden  swiÖe.  Lay.  A  (B) 
1 349*  —  gon  he  to  riden  aefne  al  swa  swiöe  swa  hund  J)ene  heort  driueö.  Lay. 
A  (B)  26761.  —  Neh  al  so  swi|)e  so  J)e  fowel  fliej)  folwede  J)an  kinge  fif  and  twen- 
ti  Jxmsend.  Lay.  B  21355  (A:  Neh  al  swa  swi  swa.  .  .).  —  ^e  se  bigan  to  flowen 
And  horn  faste  to  rowen.  And  here  schip  swijje  drof.  King  Horn  O  129  (H 
suyj)c,  C  faste,  q.  v.)  —  Seynt  Thomas  of  ynde  thederward  com,  also  swithe 
as  he  myght  gone.  Assumption  H  612.  —  Loke  J)at  £e  renne  suij)e,  yef  £e  will  to 
J)e  lange  liue.  Benet  Lansdowne  3:33.  —  After  heore  schip  so  swyj)e  he  (:  a  great 
fish)  sclief,  |>at  he  cam  al-mest  J)er-to.  ESEL  231:414.  —  A  day,  ase  heo  wolde 
to  churche  gon,  he  siwede  hire  wel  swi|)e.  ESEL  335:420.  —  They  doth  go  swi¬ 
the  on  steden.  King  Alis.  1250.  —  Salome.  .  .  rideth  swithe,  so  foul  may  fleon. 
King  Alis.  1982.  —  Toward  J)e  se  J)ai  token  her  way,  So  swij)e  her  hors  hem  bere 
may.  Guy  1798.  —  No  dromedarie  no  is  J)er  non,  So  swi|>e  goand  so  is  he  on. 
Guy  6126.  —  1’e  blonderes.  .  .  resemblej)  an  eddre.  .  .  J>et  yernj)  more  zuyjjere  J)an- 
ne  hors.  Ayenbite  61:17.  —  Sir  Otuel  1403.  —  lye  schipmen  of  Ingland  sailed  ful 
swithe,  IJat  none  of  J)e  Normands  fro  J)am  might  skrithe.  Minot  5:67.  —  P.  Pl. 
C  14:53.  —  Howlat  171.  —  Than  they  roode  by  |)at  ryuer  J)at  rynnys  so  swythe. 
Morte  Arthure  920.  f 

6-  Quickly.  Of  this  oscillating  sense  there  are  only  four  late 
OE.  instances.  Taking  into  consideration  the  circumstance  that 
the  sense  of  speed  in  relation  to  time  is  not  found  at  all  in  OE., 
and  that  the  development  always  appears  to  proceed  from  the 
sense  ’rapidly’to  'immediately’  (cf.  Ch.  III),  I  think  we  may  inter¬ 
pret  the  scarcity  of  OE.  instances  of  the  present  sense  as  signify- 
ing,  that  it  was  on  the  point  of  being  developed  during  the  OE. 
period.  It  is  true  that  in  the  OE.  quots.  below,  swif>e  might  be 
considered  as  having  the  sense  'rapidly*.  In  that  case  the  earliest 
instances  of  the  sense  'quickly’  are  from  early  ME.,  and  as  the 
sense  'immediately'  is  found  simultaneously,  we  must  assume 
that  'quickly'  occurred  during  the  transition  period,  thoughnot 
instanced.  It  is  not  possible  to  determine  which  of  these  two 
assumptions  is  the  correct  one,  and  as  the  process  of  development 

in  both  cases  would  be  the  same,  the  question  need  not  be  further 

•  • 

discussed.  —  In  ME.  the  instances  of  this  sense  are  extremely 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


124  GUSTAF  STERN 

numerous.  A  selection  from  different  periods  and  dialects  is 
given. 

OE.  wif  gewende  £)a  to  öam  westene  swide.  iElfric  Saints  3:563.  — 

Pol  arn  J)8et  earme  wif  ofer  J)aet  westen  swiöe,  oö  J)®t  heo  to  J)8ere  bvrig  be-coin. 
Ibm  3:650.  —  And  he  sona  mid  myclum  ofste  fram  constantinopolim  J)sere  by- 
rig  swiöe  mid  his  craetum  to  ephese  ferde.  Ibm  23:813.  —  I*a  haeöenan  öa  ferdon 
to  öam  gefeohte  swyöe.  jElfric  25:574.  f 

ME.  3e  schulen  biholden  sumetime  touward  te  pine  of  helle.  .  .  &  fleo  ]>e 
swuöere  uroramard  ham  (2  a/??).  Ancr.  R.  92.  208.  248.  —  Flugen  his  iferen 
feondliche  swide.  Lay.  A  (B)  1471.  —  Swiöe  he  fusdc  J)ider  ward.  Lay.  A  (B) 
1662.  —  Ah  feer  swiöe  &  cum  raöe.  Lay.  A  439b.  —  Come  alle  strikinde,  J)e 

strengest  te  swiöest  of  eauer  euch  strete.  for  to  heren  J>is  strif.  Katherine  733. 

—  Ibm  2028.  2261.  —  S.Juliane  31.  —  And  ghe  knew  wel  öe  faderes  kire,  And 
made  swiöe  on  sele  öat  mete.  Gen  &  Ex.  1537.  —  Ibm  1009,  1086,  2726.  — 
hundes  urnej)  to  him  ward,  he  gengj)  wel  svij)e  awai  wart.  O  &  N  376.  — 
Assumption  Harl.  671,  Add.  843.  —  And  J)e  sonde.  .  .  bad  him  come  swij)e.  King 
Horn  289.  Ibm  845.  1314.  —  Lay.  B  552.  7546.  23952.  —  To  J)e  dore  he  om 
swyj)e,  dune  for-to  i-seo.  ESEL  108:72.  —  Sco  (:  Noah's  dove)  went  forth 
and  com  ful  suith.  Son  sco  cqhi  and  duelld  noght.  CM  1902.  Ibm  193b.  4401. 
16553.  18119.  18430.  19757.  23385 — 7.  —  To  armes,  knigt  and  swayn,  And  swiftly 
ride  ge  And  swi|)e.  Tristrem  834.  —  Havelok  601.  —  Handlyng  7843.  9093. 

—  Amis  732.  —  Freine  39.  —  Orfeo  472.  —  Beues  694.  —  King  Alis.  1274. 

—  Arth.  a.  Merl.  328.  420.  —  Richard  379.  —  Pricke  5713.  —  Octavian  C 

146.  285.  800.  —  The  rede  knyghte.  .  .  graythed  hym  armours  ful  swythe. 

Perceval  123.  —  Minot  8:51.  —  He  garte  swythe  sadyll  hym  a  palfraye. 

Melayne  106.  —  Alle  men...  seweden  af  ter  ful  s wif>e  to  se  |)at  mury  chase . 
Palerne  2193.  —  Swyfte  swayn es  ful  swyj)e  swepen  |)er-tyile.  Cleanness  1509. 

—  Bad  him  (:  Noah)  not  lette  SwiJ)e  to  schapen  A  schup  of  schides  and  Bordes. 
P.  Pl.  A  10:160.  —  Till  armys  swyth,  and  makys  gow  gar!  Bruce  2:316.  —  He.  .  . 
Shal  renne  to  the  toime,  and  that  ful  swythe.  Cant.  C  796.  —  Pe  domes  of  my 
destany  drawis  to  me  swythe.  Alexander  706.  —  Do  charge  oure  charyottis 
swithe.  York  Plays  91:393.  —  Syne  thay  sought  to  the  chalmer,  swdftly  and 
swith.  Gol.  Sc  Gaw.  380.  Etc. 

7.  Shortly,  immediately ,  quickly  begun  and  ended.  Here,too, 
the  instances  are  very  numerous.  NED  4. 

ME.  Al  swa  his  festen  (:  fasts)  })e  swiöe  ouerkimet  J)es  flesces  wlongnesse. 
Lambeth  Hom.  9.  —  Stala  and  steorfa  swiöe  eow  scal  hene  (Morris:  Rapine  and 
pestilence  shall  quickly  consume  you).  Ibm  13.  —  Swiöe  sei  me  hwet  art  J)u. 
S.  Julian e  R  38.  —  Neomeö  hire  swiöe,  quoö  he  to  J)e  cwelleres.  Marherete 
I  5:18.  —  Ibm  3:1.  12:34.  —  Heo.  .  .  forgeten  to  swiöe  f)at  heom  taehte  ]>e  hehge 
mon.  .  .  Dunian.  Lay.  A  10239.  —  Lay.  B  5639.  —  Bot  tell  me  suith,  sir  cayn, 
Wy  has  Jk>u  J)i  broijjer  slain?  CM  1127.  —  Pe  king  dede  Ubbe  swi|)e  calle.  Have¬ 
lok  2464.  —  A  king  |)ai  mosten  haue  swi|)e.  Al  hersorwe  for  tohJ)e.  Arth.  a.  Merl. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


125 


241.  —  Swilk  comfort  to  my  saul  shew  swythe,  J)at  mught  make  it  in  pe  glade 
and  blythe.  Prieke  1390.  —  Octavian  C  606,  639,  626.  734.  —  Minot  9:43.  — 
Eglamour  848.  —  Ip.  A  8605.  —  SwiJje  he  jald  vp  his  swerd  to  saue  J)anne  hisliue. 
Palerne  1256.  Ibm  1303.  4843.  —  I  wol  sey  my  verdit  faire  and  swythe.  Chaucer, 
Pari.  of  Foules  503.  —  Pe  king  consayuit  his  come,  keppit  (:  stopped)  hym  swithe. 
Ricchis  his  reynys  &  the  Reenke  metys.  Destr.  Troy  1230.  —  Pas  agane,  Porter, 
and  let  him  swyith  in.  Rauf  625.  Etc. 

8  a-  Also  swif>e,  als  (as)  swif>e,  asswifrc:  at  once,  immediately. 
Cf.  as  fast,  as  tite,  as  sone,  etc.  NED  4  b. 

This  phrase  occurs  earlier  than  'as  swifre  as'.  Stoffel  (Intens¬ 
ives  and  Downtoners  107)  tegards  it  as  an  ellipsis,  »the  subaudi- 
tion  being  ’as  can  be  imagined’,  ’as  may  be’,  'as  possible’.»  We 
should  then  have  to  assume  that  the  complete  phrase  had  existed 
before  1225,  though  not  instanced,  or  that  also  swithe  was 
formed  on  tlje  analogy  of  other  similar  expressions.  NED  (As,  A 
III  c)  also  assumes  ellipsis,  and  compares  Lat.  quam  in  quam 
maximum. 

One  may  also  compare  the  OE.  emphatical  use  of  swa:  so, 
exceedingly,  as  much  as  possible.  See  BT  s.  v.  Ongan  hine 
baöian  swa  swatigne:  when  perspiring  profusely  (Oros.),  du 
meaht  swa  wide  geseon  (Gen.).  Sio  onlieness  sendde  mycel  wseter 
swa  sealt  (Blickl.  Hom).  Genim  öas  wyrte  swa  mearwe:  as  tender 
as  possible  (Lchdm).  Wel  on  swa  hatum  (Lchdm).  Cf.  also  NED 
s.  v.  So,  14. 

ME.  And  si  jeleste  sume  wile.  .  .  swa  lange  pat  si  alswa  swiö  abreaö  and  a- 
dilijede  (Morris:  and  this  law  lasted  for  some  time.  .  .  so  long  that  it  also  was  soon 
perverted  and  corrupted).  Bispel  235.  —  AJ)elbrus  also  swijje  Wente  to  halle 
bliue.  King  Horn  C  501.  —  The  li^tinge.  .  cometh  in  that  on  half  of  the  wordle 
and  as  swithe  is  at  thother  ende.  Fragm.  on  Pop.  Sc.  115.  —  Als  suithjjar  com 
a  uord,  Fra  pe  croice  o  crist  suord.  CM  24329.  —  So  they  dude  al  so  swithe, 
And  madyn  mony  mon  unblithe.  King  Alis.  3233.  —  I  wol  gou  telle  as  svripe 
trewly  J>e  sope.  Palerne  108.  —  As  swythe  ye  shall  be  payde  Off  noble  stedys, 
J)at  he  you  brynges.  Ip.  A  3464.  —  To  soper  pay  £ede  asswry|)e.  Gawain  1400. 

—  A  lady.  .  .  als  swith  Sped  hir  till  hym  in  ful  gret  hy.  Bruce  5:136.  —  The 
kynge.  .  .  ofsent  hir  (:  Mede)  alswythe  with  seriauntes  manye.  P.  Pl.  B  3:101.  — 
Him  that  she  cheest,  he  shal  hir  have  as  swythe.  Chaucer,  Pari.  of  Foules  623.  — 
I  mon  swelte  as  swythe,  ore  £e  tell  me  my  swefen..  Morte  Arth.  813.  Etc. 

b.  So  swij>e  so,  as  swijtc  as. 

Swithe  may  denote  speed  in  relation  to  time  or  in  relation  to 
action,  but  as  the  sense  is  exactlv  the  same  as  in  4 — 6  it  is  unne- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


126 


GUSTAF  STERN 


cessary  to  specify  it.  I  only  give  a  few  quots.  for  the  sake  of  com- 
pleteness. 

ME.  Thider  he  wente  him  anon  So  suithe  so  he  mi^tte  gon.  Dame  Siriz 
156  (MS.  Digby  86).  —  Als-suith  als  J)ai  J)ar  cam,  Drightin  him  sceud  til  abram. 
CM  2383  (C,  F,  and  G  soon).  —  He  come  als  swij)e  as  he  mi^t  driue.  Guy 
907.  —  He  wald  hem  com  to  As  swij)e,  as  he  mi^t  it  do.  Arth.  a.  Merl.  1744. 
—  He  prikede  as  swijje  (sense  1  or  2?)  as  he  mijt  hi^e  his  hors  for  hnrtyng  of 
spors.  Paleme  1481.  —  With  a  spere  he  rynnes  hym  to,  als  swythe  als  he 
myghte  ryde.  Eglamour  384.  —  Quikly  loke  J}at  J>ou  be  J)are,  As  swyj)e  as  he 
may  gon.  Ferumbras  3828.  Etc# 

N  0  t  e.  In  Lay.  A  we  find  a  single  instance  of  on  switke  (cf. 
on  faste). 

Cadwadlan  {)is  i  herde...  and  iwaerö  him  abol^c  bitter  ane  swide.  Lay.  A 
30302. 

I  am  not  certain  how  it  should  be  explained.  Is  ane— and? 
Later  examples  of  on  swithe  may  all  be  explained  by  referring  on 
to  the  preceding  verb  (Cf.  note,  faste  12). 

Ioseph  and  his  cumpanye  keueren  on  swi})e.  Ioseph  ferde  bi  -foren,  and  J>e 
flote  folewede.  Joseph  of  Arim.  27.  Similarly  Destr.  1'roy  8462.  8646.  11572. 

13156. 

In  swith  occurs  a  few  times  in  Destr.  Troy,  and  it  seems  as  if 
there,  too,  the  preposition  may  be  referred  to  the  preceding  verb. 
Not  quite  certain. 

Menelay  with  his  men  meuyt  in  swithe,  Thre  thousaund  full  J)ro  {jrang  into 
batell.  8282.  Similarly  7452,  7690,  10019,  10055. 

OE.  SWlf\  adj. 

The  adj.  swij>  was  not  very  common  in  OE.,  and  rare  in  ME. 
NED  States  that  it  survived  in  ME.  only  in  the  comparative 
swither,  but  see  1  c  and  4  below.  I  have  very  little  to  add  to  the 
information  afforded  by  BT  and  NED,  q.  v. 

1.  Powerful,  vigorous,  forcible.  This  was  probably  the  ear- 
liest  sense.  It  is  used  of  living  beings  and  of  personifications, 
of  material  objects  that  may  be  apprehended  as  having  a  motion 
of  tlieir  own,  and  of  immaterial  objects. 

ft.  Of  persons  and  -personifications. 

OE.  ^Enne  haefde  he  swa  swiöne  geworhtne  (:God  had  made  one  of  the 
ängels  very  powerful),  swa  mihtigne  on  his  modgeJ)ohte.  Gen.  252.  —  Meotud 
meahtum  swiö.  Crist  716.  —  Creeftum  4.  Andreas  1207.  1513.  Dan.  284  (  = 
Az.  5).  —  Hleahtor  alegdon,  sorge  seofedon,  J)a  hi  swiöra  oferstag  weard  on 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


127 


wonge  (:  they  laid  laughter  aside,  woes  they  bewailed,  when  a  stronger  guard 
overcame  them.  BT).  Guölac  201.  —  Hi  beoö  swifran  fon  ic  (sc.  an  anchor) 

&  mec  slitendne  sona  flymaö.  Riddles  14:5.  —  Sio  moddor  (:  mother)  biö.  .  . 
fromast  &  swifost.  Ibm  82:23.  f 

b.  Of  material  objects. 

OE.  fa  heora  tungan  teoö  teonan  gehwylce  sweorde  efenscearpe  &  heora 
swiöne  bogan  &  unscyldige  mid  fy  scotian  fenceaö.  Ps.  63:3.  (BT  interprets 
this  'not  easily  broken'.  As  that  sense  is  not  elsewhere  instaneed.  nor  any  cor- 
responding  sense  found  in  the  ad  v.,  I  think  it  should  not  be  assumed  here).  — 
Hw®t  waesfe,  sae  swif  a?  forhwan  flugefu  swa?  Ps.  113:5.  —  Gehweorf  ure  ha?ft- 
ned.  .  .  swa  suöhealde  swife  hlimman  (sicut  torrentem  in  austro.  Swed.:  låt  vårt 
fångna  folk  komma  tillbaka  som  bäckar  i  sydlandet.  126:4)  Ps.  125:4.  —  Gif 
fonne  swiöra  wind  aras,  fonne.  .  .  (flatus  venti  major.  A  few  lines  above:  Gif 
semninga  mare  blaed  windes  astah).  Beda  268:18.  —  fa  geseali  he  ealne 

norödael  heofones,  swylce  he  w^refam  swear testum  wolcnuin  afylled  swiöra  genipa 
(:  septemtrionalis  coeli  plaga  fuscis  atrarum  nubium  caliginibus  nigrescere  vide- 
batur).  Frose  Gnthlac  V  130:077.  f 

C.  Of  immaterial  objects. 

OE.  Waes  faet  gifeöe  to  swiö,  fe  öone  feodcyning  fyder  ontyhte.  Beow. 
3085.  —  Tosweop  hine  &  toswende  furh  fa  swiöan  miht  ligges  leoman.  Dan.  342. 
—  Ealdfeonda  niö  searocraeftum  swif.  Guö.  113.  —  Ic  eom  swif ra  fonne  he 
(sc.  in  smell).  Riddle  38:94.  —  Stenc.  .  .  wynsumra  steam  swettra  &  swifra 
swaecca  (:flower)  gehwylcum.  Panther  46.  —  Wyrd  seo  swife.  Ruin  25.  Sal. 
442.  —  fu  me  sniome  alys  furuh  fine  fa  swiferan  miht.  Ps.  70:1  —  Donne  hi 
gebolgene  weoröaö,  him  wyrö  .  .  beswungen  sefa  on  hreöre  mid  Öaem  swiöan  welme 
hatheortnesse.  Metra  25:46.  —  Hwilum  biö  se  willa  swiöra  fonne  f  gecynd, 
hwilum  faet  gecynd  ofercymö  f one  willan.  Boethius  93**5-  t 

ME.  For  icham  riche,  of  swithe  pouwere;  The  finde  bet  than  thou  hast  he¬ 
re.  Freine  289.  | 

Similarly:  fy  laes  he  for  wlence  mon  mode  swiÖ  of  gemete  hweorfe.  Craeftum 
25.  Cf.  swi6-mod. 

2.  Producing  a  power ful  effect.  Of  medicine,  drink,  etc. 

OE.  Wylle  swa  swifre  medo.  .  .  Wyrc  swiöran  (:  the  draught)  gif  he  wille. 
Lchdm  II  270:7,  16.  —  Gif  öu  wolde  f  sio  sealf  swiöre  sie.  Ibm  II  84:8.  —  Of- 
geot  öas  wyrte  mid  swife  beore.  .  .  wyl  on  swifum  beore.  Ibm  II  358:14.  — Swiö 
drenc  wif  aswollenum  milte.  Ibm  II  256:14.  t 

0 

3.  Swid  slap:  deep  sleep.  Cf.  fast  sleep,  p.  105. 

OE.  (Michael)  faet  tacn  faes  siges  gesette,  &  gecyöde  into  öy  swiöan  slape. 
Blickling  205:4.  f 

4.  Swif  t ,  rapid  (or  violent ,  vehement,  eager?)  Probably 
transferred  from  the  adv.  Cf.  fast,  p.  109. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


128 


GUSTAF  STERX 


OE.  Mid  \>y  |)aet  hors  swiöust  orn  &  onaelj)  hine,  waes  J)aet  hit  sume  sloh  on 
|)am  waege  mid  swiöj)ran  rsese  oferhleop  &  oferstaelde.  Beda  400:22.  t 

ME.  Alisaundre  nom  Clorpatras,  And  out  hire  hasted  a  swithe  pas.  King 
Alis.  11 16.  t 

5.  The  comparative  is  used  to  denote  the  right  hand  or 
side  (dextra),  because  that  hand  is  apprehended  as  normally  the 
stronger  of  the  two.  The  sense  is  so  old  that  there  are  no  oscil- 
lating  instances.  OS.  suithora.  Cf.  Grimm,  Gesch.  d.  deutschen 
Sprache8,  685.  NED  swither. 

OE.  HwaeJjre  him  sio  swiöre  swaöe  weardade  hand  on  Hiorte.  Beow.  2098. 
For  further  instances  see  NED  s.  v.  swither,  and  BT. 

There  is  no  indication  anywhere  that  the  adj.  has  acquired 
the  sense  of  speed  through  independent  development.  Swif> 
is  therefore  of  no  further  importance  for  this  investigation. 


GROUP  III.  WORDS  ORIGINALLY  SIGNIFYING  •SHARP'. 

OE.  SCEARP,  adj. 

Prim.  Teut.  *skarpa-  'eingeschrumpft,  rauh,  scharf’,  from  the 
base  *skerp-  'einschrumpfen',  contaminated  with  a  similar  deriv- 
ate  from  the  base  *skerp-  or  *skrep-  'ritzen,  aufschneiden,  kratzen, 
scharren’,  Fick  III  456.  See  also  NED  s.  v.,  Frank-van  Wijk 
s.  v.  scherp,  Fritzner  and  Cleasby-Vigfusson  s.  v.  skarpr.  The 
sense  'indskrumpen,  sammenskrumpen;  scorched  or  pinched  from 
dryness’  is  found  in  ON. 

According  to  this  etymology  we  may  regard  the  two  material 
senses  (1  and  2)  as  equally  original;  the  other  senses  are  derived 
from  them.  It  seems  to  be  chiefly  sense  1  that  has  given  rise  to 
transferred  and  figurative  applications,  many  of  which  are  diffi- 
cult  to  classify .  The  adj .  at  f irst  denotes  that  the  governing  word 
has  the  quality  of  being  penetrating(i)  or  rough  (2).  Then  the  word 
is  transferred  to  the  pain  which  is  caused  by  a  sharp  instrument. 
The  subsequent  development  is  founded  on  these  two  notions,  that 
of  being  penetrating  and  that  of  causing  a  certain  kind  of  pain.  In 
some  senses,  one  or  the  other  of  the  two  ideas  is  predominant,  in 
others  they  are  blended.  Many  of  the  secondary  uses  are  evident- 
ly  old,  and  at  the  time  of  our  earliest  instances  they  have  mutually 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


129 


influenced  each  other  in  several  ways.  The  adj.  is  comparat- 
ively  rare  in  OE.  and  ME.,  so  that  it  is  difficult  to  establish  the 
essential  import  of  the  types  of  use.  In  Mod.  E.,  sharp  appears  to 
have  become  more  frequent,  and  NED  is  able  to  distinguish  a  great 
number  of  senses.  Some  of  these  are  represented  in  OE.  and 
ME.  by  only  one  or  two  quots.  In  such  cases  I  have  sometimes 
classified  them  as  contextual  variations  of  the  established  older 
senses.  (Cf.  Introduction  §  6). 

The  chronology  of  the  quots.  is  of  very  little  assistance  in 
arranging  the  senses,  as  most  of  them  are  found  already  inOE., 
and  the  plan  followed  here  is  mainly  based  on  the  inner  logical 
connexion  between  the  meanings  of  the  word.  As  senses  1-6  and 
8  are  OE.,  the  arrangement  is  not  directly  contradicted  by  the 
evidence  with  regard  to  the  chronology.  Sense  7  has  been  placed 
before  8  for  reasons  which  will  be  discussed  below. 


Scheme  of  senses. 

1)  a)  Well  adapted  for  cutting  or  piercing,  having  a  keen  edge  or  point.  OE.  ME. 

b)  Sharp,  with  reference  to  form  only.  ME.  1340. 

2)  Rough,  rugged.  Material  sense.  OE.  ME. 

3)  Keen,  penetrating,  piercing,  intense.  Transferred  uses. 

a)  Of  the  rays  of  the  sun.  OE. 

b)  Of  a  sound:  penetrating,  shrill.  ME.  1360. 

c)  Of  sight.  or  the  eyes:  acute,  keen.  OE.  ME. 

d)  Of  intellect  or  understanding:  acute,  keen,  discerning.  OE.  ME. 

4)  Of  words:  cutting,  severe,  harsh,  stern,  peremptory.  OE.  ME. 

5)  Of  material  and  immaterial  objects,  and  of  persons:  stinging,  acute,  in¬ 

tense,  stern,  severe,  harsh,  irritable.  OE.  ME. 

6)  Of  taste:  sharp,  pungent,  acrid.  OE.  ME. 

7)  a)  Of  weather,  or  a  season:  stinging,  cutting,  keen,  intense,  hard,  heavy,  vio- 

lent,  vehement.  ME.  1340. 

b)  Of  a  conflict,  warfare,  attack:  keen,  fierce,  carried  on  with  vigour.  ME. 
1350. 

8)  Of  persons,  etc.:  vigorous,  violent,  vehement.  strenuous;  implying:  brisk, 

active,  swift.  OE.  ME. 

9)  Effective.  1500. 

1  a.  Well  adapted,  for  cutting  or  piercing,  having  a  keen  edge 
or  point.  Literally  and  figuratively.  I  assume  this  to  be  one  of 
the  original  material  senses.  NED  distinguishes  several  shades  of 
this  sense,  but  as  they  are  only  scantily  represented  in  OE.  and 
Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII :j  9 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


130 


GUSTAF  STERN 


ME.  they  are  here  taken  together  under  one  heading.  The 
variations  do  not  seem  to  be  important  for  the  development  of 
the  sense  of  speed.  NED  sharp  adj.  i. 

,  OE.  Gripon  unfaegre  under  sceat  werum  scearpe  garas.  Gen.  2064.  — 

Sweordes  ecg  scerp  &  scurheard.  Andreas  1133.  —  Similarly  Crist  1142.  Judith  78. 
SouTs  Address  120.  Riddles  1:82.  31:4.  60:1.  —  Strele  öine  scearpe  (:  sagittae 
tuae  acute).  VP  44:6.  —  Tung  öin  swe  swe  scersaex  öu  dydes  facen  (:  lingua  tua 
sic  ut  novaeula  acuta  fecisti  dolum).  VP  51:4.  —  Similarly  VP  and  Ps.  36:5, 
119:4.  —  Adrifon  sumre  ea  ford  ealne  mid  scearpum  pilum  greatum  innan  J)am 
wetere.  Chr.  E.  p.  5.  —  Diden  an  scaerp  iren  abuton  J)a  mannes  throte  &  his  hals. 
Ibm.  x  137/264.  —  Genim  Öses  scearpan  J)istles  moran.  Lchdm  II  314:11.  f 

ME.  Swe  scarp  wes  ]>e  pic.  Lay.  A  30752  —  Scharpe,  of  eg ge.  Acutus. 
Pr.  P.  444.  —  Additional  instances,  see  NED. 

b.  Sharp ,  with  reference  to  form  only ,  without  implication  of 
cutting  or  piercing.  NED  9. 

ME.  Hys  nese,  at  J>e  poynt,  es  sharp  and  smalle.  Pricke  820.  —  Take 
blaunchid  Almaundys,  &  kerf  hem  long,  smal,  &  scharpe.  Two  Cookery  Books  38. 
NED.  t 

2.  Rough,  rugged.  NED  (2)  points  out  that  scearp  is  used 
to  render  Lat.  asper.  Perhaps  it  was  influenced  by  that  word 
with  regard  to  sorae  of  the  transferred  senses  given  below.  Cf. 
also  ON.  'ujaevn,  grov*  (Fritzner). 

OE.  ^ser  sint  swi{>e  scearpe  wegas  &  stanihte  (:  situ  terrarum  montoso  et  as- 
pero).  Oro3.  10:25.  —  Dide  scaerpe  stanes  \>er  inne  (sc.  in  a  narrow  prison)  & 
Jjrengde  man  \)ter  inne,  ö  him  braecon  ale  ])e  limes.  Chr.  E  1137/264.  —  Scear- 
peste  stanas,  cautes  uel  murices.  WW.  147:40^ 

ME.  Thei  dredinge  lest  we  schulden  falle  into  scharp  places.  Wycl.  Acts 
xxvii  29.  NED.  —  Add.  inst.,  see  NED. 

3.  Keen,  penetrating,  piercing,  intense.  I  have  arranged  in 
this  section  several  transferred  senses  in  which  the  idea  of  being 
keen  or  penetrating  appears  to  be  predominant.  With  very  few 
exceptions,  the  OE.  quots.  are  found  in  texts  which  are  dependent 
on  Latin  sources.  Cf.  similar  sgns  in  Lat.  acutus  and  acer.  However, 
native  English  development  is  justasprobable  as  Latin  influence. 

a.  Of  the  rays  of  the  sun:  piercing,  intense. 

OE.  Seo  sunne  scinj)  mid  hyre  scearpan  leoman.  .  .  mannum  to  lihtinge.  Ass- 
mann  Hom.  43:484.  f 

b.  Of  a  sound:  penetrating ,  shrill.  NED  7.  This  is  an  in- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


131 


stance  of  synaesthesia,  or  transfer  of  terms  from  one  sense  sphere 
to  another.  (Cf.  Wundt  II  554,  Paul  97,  Oertel  327.,  and  the 
literature  quoted  there).  »Die  Bedingungen  zu  solchen  (Ueber- 
tragungen)  liegen  aber  iiberall  darin,  dass  gewisse  an  sich  dispa- 
rate  Sinnesqualitäten  ubereinstimmende  Gefiihle  wachrufen,  so 
dass  infolge  der  ausserdem  stattfindenden  engen  Gebundenheit 
des  Gefiihlstons  an  die  Empfindung,  die  Sinneseindrucke  selber 
als  verwandte  empfunden  werden,  daher  nun  auch  weiterhin  das 
einen  bestimmten  Sinneseindruck  bezeichnende  Wort  fiir  den  ge- 
f uhlsverwandten  Eindruck  eines  andern  Sinnesgebiets  als  ein 
adäquater  Ausdruck  erscheint.  Die  dominierenden  Elemente.  . 
bedeuten  also  hier  verwandte  Gefiihle,  die  eben  deshalb  die  Ue- 
bertragung  auf  ein  anderes  Sinnesgebiet  unwillkiirlich  und  unbe- 
merkt,  durch  die  Macht  der  bei  jedem  Sinneseindruck  in  gleicher 
Weise  sich  wiederholenden  Assoziationen,  bewirken  können.» 
(Wundt  1.  c.). 

The  material  at  my  disposal  is  too  scanty  for  a  thorough  dis- 
cussion  of  this  phenomenon,  so  I  restrict  myself  to  pointing  out 
that  the  part  played  by  feelings  in  the  meaning  of  words,  and 
its  development,  is  as  yet  not  sufficiently  investigated. 

ME.  With  kene  dobbe^  of  |>at  dos  J>ay  dat£  on  \>e  wowej  (:  walls),  &  wyth  a 
schrylle  scharp  schout  J)ay  schewe  )>yse  worde.  Cleanness  840.  —  Nou  scharpe 
notes  and  nou  softe.  Gowcr  Conf.  lll:go.  NED.  —  Be  vertue  only  of  the  werb- 
les  sharpe  That  he  made  in  Mercuries  harpe.  Lydg.Thebes  1:205.  NED.  f 


C.  Of  sight,  or  the  eyes:  acute,  keen.  In  this  case;  the  attention 
is  directed  only  to  a  quality  of  the  go  ver  ning  word,  not  to  its  ef- 
fect,  the  pain  caused  by  it,  etc.,  as  is  the  case,  to  a  certain  degree, 
in  3  a  and  b.  NED  3  c. 


OE.  Omonima.  .  .  acies  egc  oööe  se  ord  on  here  oööe  scearp  gesihö.  -Ävlfr. 
Gr.  12:3.  —  Sio  syn  bi])  J)y  scearpre.  Lchdm  II  30:21.  t 
Cf.  Gif  hwa  biö  swa  scearpsiene.  Boethius  72:31.  73:3.  t 
ME.  Varför  he  {)at  had  als  sharp  syght.  And  cler  eghen  and  als  bright  Als  has 
a  bestpat  men  Lynx  calles.  Pricke  574.  —  The  royal  egle.  .  .  That  with  his  shar¬ 
pe  look  perceth  the  sonne.  Pari.  Foules  331.  f 


d.  Of  intellect  or  understanding:  Acute,  keen,  discerning. 
The  quality  of  being  penetrating  is  here  transferred  to  the  mental 
sphere,  to  the  ability  of  'seeing  through’  a  problem,  circum- 
stances,  etc.  Also  used  of  persons  who  are  said  to  be  sharp  with 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


132 


GUSTA  F  STERN 


regard  to  their  faculties.  Note  that  this  sense  is  instanced  in  OE. 
poetry.  NED  3. 

OE.  /Eghwae|)res  sceal  seearp  scyld-wiga  gescad  witan,  worda  and  worca. 
Beow.  288.  —  Eala!  Gabrihel!  hu  J)u  eart  gleaw  &  seearp.  Desc.  Hell.  76.  —  Ongiet 
georne,  hwaet  sy  god  oJ)])e  yfel,  and  toscead  simle  scearpe  mode  in  sefan  ^inum. 
Faeder  Larcwidas  46.  —  Ne  cymö  he  naefre  to  openum  ende,  buton  he  haebbe 
swa  seearp  andgit  swaöaer  fyr  (:  nisi  quis  eas  vivacissimo  mentis  igne  coerceat. 
Migne  813).  Boethius  127:17.  —  f>a  onget  he  mid  seearpre  gleawnisse  hwset- 
hwugu  wundorliere  halignesse  in  Jjaere  stowe  beon.  Beda  178:31.  —  Da  gecas 
him  geferan,  öa  \>e  aeghwaeöer  ge  on  hiora  daedum  ge  on  gelaerednesse  frome  & 
scearpe  waeron  Godes  word  to  bodienne  &  to  laerenne  (:  soc iis  strenuissimis  et  ad 
praedicandum  verburn  idoneis  utpote  actione  simul  et  eruditione  praeclaris).  Ibm 
410:4.  — .  Similarly  ibm  336:18.  452:2.  —  Acre  ingenium  seearp  andgyt.  Ailfr. 
Gr.  44:8.  f 

ME.  Nu  is  J)c  michel  nied  J)at  öu  understande  mid  scarpe  witte  hwat 
hie  bien.  Vices  23:30.  —  Hymself  loved  for  to  harpe,  And  layde  J>ereon  his  wit- 
tes  scharpe,  He  lernyd  so,  J)er  noJ)ing  was  A  better  harper  in  no  plas.  Orfeo  38 
(MS.  Harl.  3810.  Af  ter  1450).  —  For  |>u  ^ongare  is  |>ane  I,  Scharpare  of  wyt  & 
mare  mychtty.  NEL  197:670.  —  The  colerike.  .  .  of  sharpe  witte,  wyse  and  of 
good  memorie.  Secreta  220:15.  —  ttho  that  haue  a  lytill  body,  bene  sharpe  of 
body  and  of  witte.  Ibm  231:16.  | 

4.  Of  words:  cutting ,  severe,  harsh ,  stern,  peremptory.  Also 
of  persons,  who  are  said  to  be  sharp  with  regard  to  their  words. 
In  this  case  it  is  diffieult  to  determine  whether  the  idea  of  being 
penetrating,  or  the  idea  of  causing  pain,  is  predominant.  Both 
seem  to  be  implied  in  many  quots.,  and  the  import  of  the  adj.  may 
have  varied  in  contexts  of  this  kind.  NED  5  b. 

OE.  He  bij)  scarp  and  biter  and  swiöe  wa?r  on  his  wordum.  Lchdm  III 
162:13.  (Or  does  scarp  mean  'keen-witted'?).  f 

ME.  Sweord  &  knif  eiöer  beoö  scherpe  &  keoruinde  wordes.  Ancr.  R. 
212:18.  Similarly  212:21.  —  Lo!  which  a  sharp  word  for  the  nones.  .  .  Iesus.  .  . 
Spak  in  repreve  of  the  Samaritan.  Cant.  D  14.  —  Men  hopen  bi  goddis  grace 
wi|)  sich  sharp  speche  &  trewe,  J)at  somme  freris  shal  be  amendid.  Wyclif  308. 
—  Many  men  for  sich  slowjje  of  sharp  reprouyng  synnen  meche,  for  sharp  wor- 
dis  byten  ofte  where  soft  speche  shulde  not  moue.  Ibm  313.  —  My  woord  from 
hens  forthe,  is  scharp  and  bytynge  as  a  Swerd.  Maundeville  (1839)  xxiii  254. 
NED  1  a.  f 

5.  Stinging,  aeute,  intense ;  sometimes  implying  stern,  severe, 
harsh;  irritable,  merciless.  On  the  basis  of  Mod.  E.  quots.,  NED 
has  defined  several  shades  of  sense,  which,  in  ME.,  cannot  be  with 
certainty  distinguished,  as  the  instances  are  few  in  number.  Sharp 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


133 


is  used,  in  t  his  sense,  not  only  of  material  objects  which  cause  a 
pain  similar  to  that  of  a  sharp  instrument,  but  also  of  persons  and 
their  mood  (implying  stern ,  scvcre,  irritable ),  and  of  hunger, 
wounds,  sorrow,  etc.,  which  are  apprehended  as  something  objective 
that  causes  the  unpleasant  feeling;  in  a  similar  sense  sharp  is  also 
used  with  nouns  signifying  'pain'.  NED  5  a,  c,  e,  f. 

In  sense  3,  the  predominant  idea  was  that  of  being  penctrat- 
ing,  acute ,  keen.  It  is  difficult  to  determine  whether  this  idea,  or 
the  idea  of  causing  a  certain  sort  of  pain  is  predominant  in  the 
present  sense.  Probably  both  ideas  are  more  or  less  implied. 

OE.  SyÖöan  cora  se  scearpa  hungor  &  adyde  hi  mid  ealle.  Chr.  E  1086/218. 

—  Se  scearpa  deaö  J)e  ne  forlet  ne  rice  menn  ne  heane,  seo  hine  genam.  Ibm  1086 
/ 219.  —  Hyre  (:  black  horehound)  miht  ys  scearp.  Lchdm  I  310:7.  —  BiJ)  sar 
scearpre  |x>nne  J)aes  welmes  sar  J)e  on  J)aere  lifre  selfre  beoö.  Ibm  II  206:3.  |- 

ME.  Heo  weoren  swiÖe  iharmede  mid  scterpen  f)an  hungre.  Lay.  A  21944. 

—  Gnattes.  .  .  smale  to  sen,  and  sarp  on  bite.  Gen  &  Ex.  2989.  —  So  wurö  he 
wroö,  o  mode  sarp,  His  tables  broken  dun  he  is  warp.  Ibm  3577.  —  And  qua  ne 
dos  noght  yur  bidding,  Wit  scarp  scurges  yee  J)am  suing.  CM  5876.  —  I>e  ferthe 
(:  pain  of  hell)  es  hunger  sharpe  and  strang.  Pricke  6553.  —  To  punysch  him  in 
sharp  &  bittire  pyne.  Hampole  Ps.  9:25.  NED.  —  Sa  sare  and  sharpe  marti- 
ring  was  neuer  sene  on  siche  a  king.  CM  F  9103.  —  t>e  god  man  (:  Loth)  glyfte 
(:  was  frightened)  with  J)at  glam  &  gloped  (:  was  terrified)  for  noyse.  So  scharpc 
schame  to  hym  schot,  he  schrank  at  J)e  hert.  Cleanness  850.  —  This  sorwe.  .  . 
shal  been  hevy  and  grevous,  and  ful  sharpe  and  poinant  in  herte.  Cant.  I  130. 
1 31.  132.  —  f^ei  (:  poor  priests)  schullen  not  be  suffrid  to  do  scharp  execucion 
of  goddis  lawe  a^enst  here  sugetis.  Wyclif  249.  —  And  men  sette  vppon  her 
Heuedes  chapelettes  of  sharpe  netles.  Brut  240:6.  —  Ellis  thei  shuld  deie  an 
harde  and  sharpe  dethe,  and  withoute  eny  mercy  or  grace.  Ibm  394: 10.  —  I 
schrenk  for  the  scharp  stound  (:  an  acute  pain),  bot  schout  dar  I  nought  For 
schore  (:  threatening)  of  that  auld  schrew,  schame  him  betide.  Dunbar  33:109.  f 

In  a  similar  sense,  sharp  is  used  of  a  mode  of  life:  auslcrc. 
NED  5  g. 

ME.  l*e  oJ)cr  del  is  zuo  [>et  hi  make().  .  .  |)et  lyf  })et  zuo  moche  ssewej)  ssarp 
and  dreduol  to  chiese.  Ay enbite  165:11.  | 

6.  Sharp ,  pungent ,  acrid  in  taste.  Of  wine:  sour.  NED  6. 

OE.  Meng  wiÖ  scearpum  ecede.  Lchdm  I  354:22.  —  Mettas  ge  drincan  f)a 
J)e  habban  hat  nicegen  &  scearp.  Ibm  II  184:10.  —  Sio  scearpe  docce,  oxylapa- 
tium  (Rumex  acetosa).  WW  464:1.  t 

ME.  Shrifte  shope  sharpe  salue  and  made  men  do  penaunce  For  her  mysde- 
des.  P.  Pl.  B  20:304.  —  Wo  was  his  cook,  but-if  his  sauce  were  Poynaunt  and 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


134 


GUSTAF  STERN 


sharp.  Cant.  A  352.  —  Also  drynke  grene  wyne,  clere,  sharpe,  and  sparklynge 
in  tempure.  Secreta  244:29.  f 

Of  blood:  acrimonious  (?).  See  NED  6  a,  quot.  1732. 

ME.  He  schal  vse  no  metis  ne  drinkis  Jjat  engendrith  scharp  blood  &  greet. 
Lanfranc's  Cirurg.  289:25.  f 

7  ä.  Of  the  weather,  or  of  a  season:  stinging,  cutting,  keen, 
intense;  hard,  heavy,  violent,  vehement.  The  quality  of  being  sharp 
is  transferred  from  the  feeling  caused  by  the  weather,  to  the 
weather  itself,  which  is  said  to  be  sharp,  or  perhaps  the  adj.  is  trans¬ 
ferred  directly  from  sharp  instruments  to  storms  etc.,  by  reason  of 
the  similarity  of  the  pain  caused  by  them.  When  used  in  this  man- 
ner,  the  adj .  appears  to  acquire  an  implication  of  'violent,  vehement': 
a  stinging,  cutting  storm,  is  a  violent,  vehement  storm.  From  the 
ME.  point  of  view,  the  distinction  made  by  NED,  4  d  and  j,  cannot 
be  maintained,  except  as  implied  by  the  context. 

ME.  With  sxnert  stormes  als  of  wynd  and  rayn  And  with  stormes  of  hayle* 
sharpe  and  kene.  Pricke  3258.  —  Thane  he  schoupe  hym  to  schippe  and  schown* 
tes  no  lengere,  Scherys  with  a  scharpe  wynde  ouer  |>e  schyre  waters.  Morte  Arth- 
3600.  —  'After  sharpe  shoures',  quod  pees,  'moste  shene  is  \>e  sonne\  P.  Pl.  B 
18:409.  —  Whan  deeth,  as  tempest  sharp  &  violent,  With  woful  trouble  hem  shall 
vexe  &  trauaill.  Hoccleve  Learn  to  Die  556.  NED.  —  This  same  yere  was  a 
Riht  Sharpe  Wynter.  Chron.  London  2.  NED  f 

Figuratively. 

ME.  Wan  J)ay  y-se^e  J)at  }>es  frensche  men  jyue  hem  so  scherp  a  schour, 
Faste  a-wayward  gunne  ]bay  flen.  Ferumbras  958.  f 

b.  Of  a  conflict,  warfare,  attack:  fierce,  keen,  carried  on  with 
vigour.  Perhaps  derived  from  the  preceding  sense.  Cf.  the  last 
quot.  above.  In  this  sense,  too,  the  notion  of  vigour  and  violence 
is  noticeable.  Cf.  ON.  'heftig,  voldsom,  vanskelig  at  modstaa' 
(Fritzner).  NED  4  c. 

ME.  Ful  scharp  it  was,  J)at  stour,  and  snell.  All  fledd  J)e  folk  of  israel.  CM 
G  7753.  (T  sharp,  C  and  F  snaip).  —  Thassay  so  hard,  so  sharp  the  conquering. 
Pari.  Foules  2.  —  Betweyn  \)is  Rollande  of  Galoway  And  Kylkpatrik  a  batel  fel 
Was  don,  bath  sar,  scharpe  and  snel.  Wyntoun  Chron.  VII.  viii.  1982.  NED.  t 

8.  Vigorous,  violent,  vehement,  strenuous.  Implying,  con- 
textually,  when  used  of  living  beings,  brisk,  active,  swift.  The  last 
of  these  sgns  may  be  partly  due  to  influence  from  the  adv.  sharply. 
Cf.  ON  'staerk  til  at  modstaa  eller  holde’  (Fritzner).  NED  4  a 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


135 


It  is  probable  that  this  sense  arose  when  the  adj.  was  used 
of  living  beings.  It  may  represent  a  development  of  3  d,  charac- 
terized  by  the  addition  of  sense-elements  referring  to  physical 
qualities.  The  origin  of  these  elements  may  be  sought  in  senses 
7  (and  5?).  An  indication  that  this  assumption  is  correct  is  per- 
haps  to  be  seen  in  the  circumstance  that  the  earliest  OE.  quots. 
in  3  d  and  8  appear  to  oscillate  between  the  ideas  of  mental 
and  physical  'sharpness’.  The  adj.  is  here  used  as  an  epithet  of 
commendation,  applying  to  distinguished  qualities  in  a  person, 
without  specifying  whether  they  are  physical  or  mental.  Af  ter 
the  adv.  sharply  (see  below)  had  developed  the  sense  of  speed, 
the  latter  might  be  implied  in  the  adj.  too,  but  I  have  no  in- 
stance  where  it  is  predominant. 

Note  that  this  sgn  of  sharp  is  in  all  essentials  identical  with 
the  sgns  of  feeste  (p.  85)  and  swithe  (p.  121)  from  which  the 
sense  of  speed  arose,  implying,  like  these  sgns,  physical  and 
mental  efficiency  or  ability. 

Of  persons. 

OE.  Scealcas  waeron  scearpe,  scyl  (:  sonans)  was  hearpe.  Rhyming  Poem 
27  (GK  aeres?).  —  0a  asende  he  him  (:  the  Jews)  to  öone  scearpan  here  of  Roma¬ 
na  rice  mid  reöum  wsepnum.  iElfric  II  302:18.  —  Similarly  Assmann  Hom. 

61:244.  t 

ME.  Hwar  is.  .  .  Ector  wij)  his  scharpe  meyne?  Luuc  Ron  69.  —  An 
hundred  J)ousand  of  Sar^yns  fier,  Sherpe  men  at  nede.  Ferum  bras  4484.  — 

Hast  |)ow  be  scharpe  and  by  sy  To  serue  J)y  may  ster  trewely?  Myrc  1089.  — 
And  tho  (people)  that  haue  eyen  moche  mevynge,  bene  sharpe  and  raueners  y- 
like  to  the  gosehauke.  Secreta  230:36.  —  Sharpe,  or  egyr:  Acer.  Sharp,  or 
delyver:  Asper,  velox.  Pr.  P.  444.  —  That  men  of  armes  shold  haue  no  wyues 
to  thende  that  they  myght  be  more  sharpe  &  fiers  in  the  warre.  Caxton  Recuy- 
ell  I  246.  NED.  —  Also  she  may  be  calde  an  aspare  hawke  of  sharpenesse  or 
hir  corage.  .  .  she  is  moost  asper  and  sharpe  in  all  thyngs  that  belong  vutohirof 
any  other  hawkys.  Bk.  S.  Albans  Hawking  c.  viii.  b.  NED  (NED  4  f  renders 
this  'eager  for  prey,  hungry*.  I  think  this  sense  should  be  regarded  as  contextual 
only,  the  import  of  the  adj.  being  that  of  the  heading  abo  ve),  f 

Of  waves:  violent.  NED  4  d. 

ME.  Scharpe  wawes  \>at  Schip  has  sayled.  Minor  P.  Vernon  MS.  716/33. 
NED.  | 

Of  wings ,  implying  swift. 

ME.  Ho  (:  the  dove)  wyrle  out  on  \>e  weder  on  wvnge^j  ful  scharpe,  Dre^ly 
alle  alonge  day  J)at  dorst  neuer  ly^t.  Cleanness  475.  t 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


136 


GUSTAF  STERN 


Of  haste,  implying  intensification.  NED  4  b,  second  quot. 

ME.  Thcn  he  shope  hym  to  ship  in  a  sharp  haste.  Destr.  Troy  1780.  2758.  f 

9.  Effective.  The  following  quot.  should  probably  be  in¬ 
terpreted  'effective’,  a  sense  not  given  by  NED,  but  corresponding 
to  sense  7  of  the  adv.  scearplice,  q.  v.  I  have  no  satisfactory  ex- 
planation  for  its  origin. 

ME.  The  fcind  plettis  his  nettis  scharpe  and  rude.  Henryson  1911.  f 

OE.  SCEARPLICE,  adv. 

The  adv.  does  not  show  any  independent  development,  if  we 
except  sense  6,  but  seems  to  follow  that  of  the  adj.  scearp.  I  have 
therefore  arranged  the  senses  in  a  sequence  corresponding  to  the 
senses  of  the  adj . ,  though  this  order  does  not  agree  with  the  dates 
of  the  quots. 

Schetnc  of  senses . 

1)  In  the  manner  of  a  sharp  instrument,  witli  a  sharp  edge  or  point.  Material 
sense.  ME.  1300. 

2)  In  a  sharp.  stinging  manner.  with  sharp  or  painful  effect.  Transferred  seuse. 
OE. 

3)  Of  a  sound:  shrilly,  penetratingly.  ME.  1387. 

4)  With  intellectual  acuteness.  sagaciously,  shrewdly;  attentively.  with  keen 
observation,  vigilantly,  dosely.  OE.  ME. 

5)  Of  punishment,  discipline,  etc.:  scverely,  sternly,  harshly.  OE.  ME. 

6)  Vigorously,  vehemently,  eagerly,  actively,  briskly,  swiftly. 

a)  Idea  of  speed  predominant.  OE.  ME. 

b)  Idea  of  violence  predominant.  ME.  1375. 

7)  Effectively.  OE. 

1.  In  the  manner  of  a  sharp  instrument ,  with  a  sharp  edge  or 
point.  Corresponding  to  the  original  material  sense  of  the  adj., 
and  probably  one  of  the  earliest  senses  of  the  adv.,  though  not  in- 
stanced  till  c.  1300.  For  this  reason  NED  puts  it  in  the  fifth 
place.  The  word  seepis  to  have  been  comparatively  rare,  which 
may  explain  the  lack  of  early  instances  of  this  sense.  NED  5. 

ME.  Wi|)  he  spere  him  smot  smertliche,  \)at  was  kerueand  scharpeliclie. 
Guy  7212.  —  He  took  an  arowe  ful  sharply  whet.  Chaucer  Rose  1723.  —  ^ee 
schull  vnderstonde  J)at  it  (:  the  crown  of  thorus)  was  of  jonkes  of  the  see,  fyat  is  to 
sey  russhes  of  the  see.  pat  prykken  als  scharpely  as  thornes.  Mandeville  8:17.  — 
Ane  schene  scheild  and  ane  schaft,  that  scharply  was  sched  Gol.  &  Gaw.  604 
(Amours:  sharply  cut\  The  meaning  is  not  quite  clear;  see  NED  shed  v.1  3).  — 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  I37 

\ 

So  wondir  scharply  he  schare  throu  his  schene  schroud.  Ibm  968.  (Implying  sense 
6?)  Similarly  930.990.  f  • 

2.  In  a  sharp,  stinging  manncr,  with  sharp  or  painful  cfject. 
Transferred,  material  sense. 

OE .  Stingad  hine  scearplice  on  |)one  mild,  foröi,  swa  hwad  swa  liine  lyste 
etan  oööe  drincan  oööe  on  unnyt  sprecan,  eall  he  hit  anefnode.  Wulfstan  141:7. t 

3.  Of  a  sound:  pcnetratingly ,  shrilly.  NED  6. 

ME.  Oon  of  J)e  goldene  calues.  .  .  lowede  ful  scharpliche.  Tre  visa  Higden 
III.  29.  NED.  | 

4.  With  intellectual  acutencss:  acutely,  sagaciously,  shrewdly. 
Attentively,  with  penetration  and  keen  observation;  vigilantly,  closely. 
NED  3. 

OE.  Da  pe  meahton  smealice  &  scearplice  mid  hiera  ondgiete  ryht  gesion- 
CP  68:6.  —  Hawa  swyÖe  scearplice  hweer  sy  XII  kl*,  aprelis.  Byrhtferth  309:36.  t 
ME.  f*e  sharpliere  J)at  pai  thynke,  J)e  mare  J>ai  faile  fra  sothfastnes.  Ham- 
pole  Ps.  lxiii.  6.  NED.  —  Men  mitten  expoune.  .  .  the  bible  in  English.  .  . 
myche  sharpliere  and  groundliere  than  manie  late  postillatouris.  Wyd.  Prol.  58. 
NED.  —  Alexander.  .  .  biheld  pe  Phisician  in  pe  vesage  rijte  scharpely.  Alex¬ 
ander  (prose)  40.  NED.  —  Mony  allegiance  leile  (:  true  instance),  in  leid  nocht 
to  layne  (:  deny)  it,  Off  Arestotill  and  ald  men,  scharplie  thai  schewe.  Howlat 
268.  —  The  Sothron  kest  scharply  at  ilka  side,  And  saw  the  wood  was  nothir 
lang  no  wide.  Wallace  4:599.  | 

5.  Of  punishment,  discipline,  etc.:  scvercly,  sternly,  harshly. 
Perhaps  the  OE.  quot.  in  section  2  should  have  been  placed  here? 
NED  1. 

OE.  Scearplice,  acerbatim.  OET  181:47  (Bede  Glosses,  c.  900).  f 
ME.  Ouerscharply  ponyschen  hem  for  smale  synnes.  Wyclif  17.  t 

Of  speech,  rebuke,  command:  sternly,  severely,  harshly;  in 
stern  or  angry  tones.  NED  i  b.  Common  in  Wyclif. 

ME.  When  |)ou  spekes  skarppely  til  Jje  pure,  J)at  sum  gode  askes  at  J)i  dorc. 
Pricke  3450.  —  Freris  wile  flatere  &  spare  to  reproue  scharply  synnes  of  grete  men 
for  drede  of  los  of  worldly  goodis.  Wyclif  50.  —  Similarly  Ibm  67.  —  3 if  al  pe 
seete  assentej),  speke  we  sharpliche  a^en  J)e  sccte;  pus  spak  crist  sharpliche  a^en 
})e  seete  of  pharisees.  Ibm  296.  —  Whau  a  man  is  sharply  amonested  in  his 
shrifte  to  forleten  his  sinne.  Cant.  I  583.  f 

6.  Vigorously,  vehemently,  eagerly,  activcly,  briskly,  swijtly, 
varying  contextually.  In  the  adj.  sccarp,  we  found  the  sense  'vi- 
gorous,  violent,  vehement,  strenuous’,  sometimes  with  implica- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


138 

tion  of  'brisk,  active,  Pswift’,  but  the  idea  of  speed  did  not  appear 
to  constitute  a  predominant  element  of  sense  in  any  of  the  quots. 
In  scearplice,  the  idea  of  speed  seems  to  be  predominant  in  several 
cases,  already  in  OE.  In  order  to  explain  this  circumstance,  I  as- 
sume  that  the  ad  v.,  which  in  the  main  followed  the  sense-changes 
of  the  adj.f  also  took  over  the  sense  Vigorous'  etc.  If  this  is  cor- 
rect,  we  have  a  sense  of  the  adv.  scearplice,  similar  to  senses  7  and 
8  of  the  adv.  jceste.  We  may  then  expect  a  sense-development  si¬ 
milar  to  that  of  fäste.  In  the  latter  word  the  sense  of  speed  arose 
when  the  adv.  was  used  to  qualify  verbs  of  motion.  The  quots.  of 
scearplice  below,  all  have  verbs  denoting  motion,  or  action  imply- 
ing  motion.  The  evidence  is  very  scanty,  especially  in  OE., 
but  I  think  we  may  venture  to  assume  that  the  idea  of  physical 
eminence,  vigour,  and  activity,  arose  in  the  adj.,  in  application  to 
living  beings,  that  this  sense  was  taken  over  by  the  adv.,  in  which, 
in  combination  with  verbs  of  motion,  the  element  of  speed  was 
strengthened  and  finally  became  predominant.  This  development 
took  place  in  the  OE.  period  or  perhaps  earlier.  NED  4.  Cf. 
ON.  'ivrigen’  (Fritzner). 

ft.  The  idea  of  speed  is  predominant.  Note  that  in  some 
quots.  ( e .  g.  Morte  Arth.  1212)  the  adv.  expresses  speed  in  relation 
to  time.  Perhaps  scearplice  passed  through  a  development 
'rapidly  >  immediately’,  as  several  other  ad  vs.  did.  Cf.  smartly  3. 

OE.  Him  (refl.)  se  claena  fjaer  oöscufeö  scearplice,  {)£et  he  in  scade  weardaö  on 
wudubearwe  weste  stowe.  Phoenix  168.  —  Caflice,  scearplice:  efficaciter,  i. 
uelociter.  WW  226:33.  f 

ME.  To  Wales  he  went  his  way  fulle  scharply  &  fulle  brim.  Brunne  Chron. 
244.  NED.  —  Than,  shortly  to  showe,  J>ei  sharplich  went,  And  foughten  for 
Philip.  Alis.  I  82.  —  Schipe-men  scharply  schoten  J)aire  portez  (:  ports).  Morte 
Arth.  749.  —  He  somond  |)an  J)e  schippemen  scharpely  Jjeraftyre.  Ibm  1212. 

—  Take  J)at  launce  vp  in  J)yn  honde,  &  loke  J>ou  hym  hytte;  And  whenne  J)at 
shafte  is  schyuered,  take  scharpelye  another.  Chev.  Assigne  301.  —  (King  Ar¬ 
thur  says  of  the  Romans)  Go  we  now,  and  seche  ham  sharpely.  .  .  and  slee  we  |)e 
paynemys  and  Cristen  men  |)at  bene  enemys  wij>  ham  forto  destroe  Cristen  men. 
Brut  86:16.  —  1*0  Scottis  comen  ferseliche  in  iiij  wengus.  .  .  and  come  fast  and 
sharpely  a^eynes  evesong  tyme.  Ibm  283:18.  —  fcei  (:  hunting  leopards)  taken 
more  scharpelych  the  bestes  &  more  delyuerly  f)an  don  houndes.  Mandeville 
17:29.  t 

•  b.  In  the  following  quots.,  the  idea  of  violence  seems  to  be 
predominant.  They  are  so  late  that  they  cannot  be  used  to  ex- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT ,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  139 

emplify  the  development  leading  up  to  the  preceding  sense,  and 
are  therefore  placed  here. 

ME.  Al  so  scharply  pes  men  of  mayn  J)an  smyte  to-gadre  a^y.  Ferumbras 
724.  —  And  he  ano{)er  (:  spear)  tok  an  hye,  &  scherply  til  him  g  an  bere.  Ibm 
1593*  —  He  commandede  anone  alle  his  men  sharply  forto  assaile  pe  castel.  Brut 
153:24.  —  Off  the  formast  rycht  freschly  (Ed.  of  1570:  schairply)  d  >un  thai  ber. 
A  t  that  retorn  fyfteyn  in  feild  war  slayne.  Wallace  5:800.  f 

7.  Effectively.  This  sense  is  given  bv  BT,  but  not  by  NED. 
Cf.  sense  9  of  scearp. 

OE.  Hyt  ys  gelyfed  p  heo  (:the  flux)  scearpiice  geluele.  Lchdm  I  154:9.  — 
Heo  gehaelj)  p  sar  to  öam  scearpiice,  p  he  eac  gan  dyrre  (:  that  he  may  even  venture 
to  walk).  Ibm  I  176:8.  (Both  quots.  from  Herb.  Apuleii).  —  Caflice,  scearpiice, 
efficaciter,  i.  uelociter.  \V\V  226:33.  f 

ME.  SMART,  adj. 

The  adj.  is  derived  from  a  verbal  stem  which  is  represented 
by  OE.  smeortan,  Engl.  to  smart,  Germ.  schmcrzen,  Sw.  smärta. 
According  to  Fick  (III  527)  the  original  sgn  of  the  verb  is  'to  bite, 
prick,  sting'.  Cf.  Persson,  Wurzelerweiterungen  64  sq.,  Beiträge 
215.  Wundt  II  558. 

The  adj.  appears  to  be  formed  from  this  verbal  stem  in  the 
same  way  as  sharp  from  the  corresponding  root,  Prim.  Teut. 
*skerp-,  *skrep-  (see  above).  In  both  cases,  it  seems  probable  that 
the  original  meaning  is  concrete,  'having  a  keen  edge  or  point’. 
This  sense  of  smart  isonly  found  later  than  sense  2,  but  the  extant 
senses  are  best  explained  by  assuming  them  to  be  derived  from  it. 
We  have  two  principal  lines  of  development:  1)  that  which  is  sharp 
is  penetrating,  literally  and  figuratively;  2)  that  which  is  sharp 
cuts  sharply,  and  therefore  infliets  a  pain  of  a  certain  kind. 

It  is  not  quite  clear  from  the  extant  evidence  how  the  sense 
'swift,  swiftly’  arose.  The  most  plausible  assumption  seems  to  be 
that  the  adj.  developed  the  sense  'intense,  vigorous’,  which  was 
transferred  to  the  adv.  In  conjunction  with  verbs  of  motion  this 
sense  then  changed  in  the  same  way  as  the  corresponding  sense  of 
sharply.  When  the  sense  of  speed  has  thus  arisen  in  the  adv., 
it  could  be  taken  over,  in  its  tum,  by  the  adj.  I  think  this  theory 
is  the  best,  as  long  as  we  have  no  evidence  pointing  to  an  internal 
development  of  the  adj.  from  the  seuse  'sharp'  to  'swift'. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


140 


GUSTAF  STERN 


Numerous  parallels  to  the  figurative  uses  of  smart(ly)  are 
afforded  by  sharp(ly)  and  keen(ly).  NED  renders  the  latter  adv. 
by  'swiftly'  in  some  cases,  but  this  sense  seems  to  be  only  con- 
textual  and  keen(ly)  is  therefore  not  included  in  the  present  work. 

Scheme  of  senses . 

1)  a)  Sharp,  keen.  Literal  sense.  ME.  1200. 

b)  Transferred  sense:  of  sounds.  Penetrating,  keen.  ME.  1300. 

2)  Inflicting  a  pain  like  that  caused  by  a  sharp  instrument.  Sharp,  biting, 

stinging. 

a)  Of  a  whip,  rod,  etc.,  or  of  words.  OE.  ME. 

b)  Same  sense,  said  of  a  b)ow,  stroke,  etc.  ME.  1200. 

c)  Of  wounds:  sharp,  painful,  severe.  ME.  1300. 

d)  Rough  to  the  touch.  ME.  1400. 

3)  Of  wind,  waves,  fire:  sharp,  intense,  vigorous.  ME.  1290. 

4)  Of  persons:  forward,  impudent.  cutting.  ME.  1300. 

5)  Of  persons:  active,  brisk,  alert.  ME.  1300. 

1  a-  Sharp ,  keen,  penetrating.  Literal  sense.  NED  does  not 
give  this  sgn.  Quots.  OEH  and  Chron.  Engl.  are  given  under  the 
heading  'inflicting  or  causing  pain:  sharp,  biting,  stinging’  (NED  i). 

ME.  He.  .  .  hef  up  hatelest  alre  wepne  ant  smat  smertliche  adun,  J)  te  dunt 
defde  in  ant  tet  scharpe  sweord  ant  eke  smart  scher  hire  bi  be  schuldren.  Marhe- 
rete  I  22.  —  Pu  ahst  to  habben  ehte  wepnecin,  J)at  beoö  sceold,  helm 

and  brenie,  swrd  and  spere,  Stede  and  twei  sporen,  and  ane  smearte  ^erd  (Morris: 
Thou  oughtest  to  have  eight  kinds  of  weapons.  .  .  two  spurs.  and  a  smart  staff. 
If  Morris*  translation  is  correct,  this  quot.  belongs  to  2  a.  Bnt  it  is  perhaps  not 
impossible  to  translate  jerd  'goad*  or  ’lance’).  OEH  243.  —  ForJ)  J)ai  gun  bring... 
a  spere  long  &  srnert.  J)at  longys  put  to  godes  hert.  Vernagu  119.  —  He  was 
yschote  With  an  arewe  kene  ant  srnert.  Chron.  Eng.  929.  NED.  t 

b.  Of  sounds:  penetrating,  shrill.  Transferred  sense.  NED 
5.  NED  gives  another  explanation  of  this  sense,  taking  it  to 
signify  'vigorous,  having  a  certain  degree  of  intensity,  force,  or 
strength’.  Both  interpretations  are  possible,  and  both  lines  of 
thought  may  have  contributed  to  the  development.  Cf.  NED 
sharp  7,  and  keen  4  c,  where  NED  seems  to  prefer  the  theory 
which  is  adopted  here.  See  also  sccarp  3,  p.  131. 

ME.  To  mouth  he  set  his  olifaunt;  He  blowith  srnert  and  loudc  sones.  King 
Alis.  1183.  f 

2.  Sharp,  biting,  stinging;  painful;  severe,  cutting.  Inflicting 
a  pain  like  that  caused  by  a  sharp  instrument.  This  sense  repre- 
sents  another  line  of  development  than  sense  1. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


141 


a.  Of  a  whip,  rod,  etc.  Material  sense.  NED  1. 

OE.  Ic  wylle  swingan  eow  raid  |)am  smeartestum  swipura.  Wulfstan  295:10  f 

ME.  Yeitt  drightin  f anded  pharaon,  And  send  f>e  tent  on-saand  (:  plague) 
him  on,  Mare  J)an  all  J>as  o{Der  smert.  CM  6059.  —  f*©  wande,  he  says,  of 
disciplyne  smert,  Sal  chace  foly  out  of  J)e  childes  hert  (2  b?).  Pricke  5878.  | 

Also  of  words:  sharp,  severe,  cutting.  NED  4. 

ME.  Abraham  hit  tok  til  hert,  And  thoglit  J)is  wordcs  war  to  smert.  CM 
3034-  t 

b.  Of  a  blow,  stroke,  etc.  The  quality  of  being  stinging, 
painful,  etc.,  is  transferred  from  the  instrument  to  its  effect  or 
mode  of  function.  Because  a  painful  blow  is  generally  vigorous, 
the  latter  idea  may  be  implied.  NED  2. 

ME.  ^if  f)i  sulf,  hwon  he  (:  the  temptation)  strongest  stont,  one  smerte 
discepline  (:  flagellation).  Ancr.  R.  294.  —  l*enne  me  hine  pined  mid.  .  .  smerte 
smiten  of  smale  longe  ^erden.  OEH  II  207.  —  (They)  uppen  Colgrime  smiten 
mid  swiöe  sraaerte  biten.  I„ay.  A  (B)  21364.  —  Sir  Amoraunt.  .  .  smot  to  Gij  a 
dint  ful  smert  WiJ>  alle  J)e  mijt  he  gan  welde.  Guy  100:2.  —  A  leyde  to  ])e  Sarsyn 
strokes  smerte,  ri^t  als  til  his  dedly  fo.  Ferumbras  600.  | 

C.  Of  wounds,  or  of  the  pain  itself,  which  is  spöken  of  as  an 
agent  which  causes  the  unpleasant  feeling.  Also  transferred  to 
the  feeling  of  pain.  NED  3. 

ME.  Wyt  chaunce  of  ded,  or  chaunce  of  hert,  {>at  soft  began  has  endyng 
smart.  CM  58.  —  For  J)e  payn  of  \>e  dede  J)at  es  swa  smert,  J)at  es  J)e  hard  stour 
at  J)e  last  ende.  Pricke  1837.  —  As  a  stynkande  stanc  (:  pool)  |)at  stryed  (:  de- 
stroyed)  synne,  f>at  euer  of  synne  &  of  smach  (  :  smell)  smart  is  to  fele.  Cleann ess 
10x9.  —  NEL  109:101.  —  Northern  Passion  Add.  MS.  1224.  —  Quair  101.  — 
Sowdone  1309,  3149.  | 

d.  Rough  to  the  touch.  NED  i  b. 

ME.  I»is  stone.  .  .  Be  it  smethe  owper  smert.  smaragden  hit  hat.  Destr. 
Troy  924.  f 

3.  Sharp,  intensc,  vigorous.  Of  the  wind,  waves,  etc.  Cf. 
sharp  7  a.  It  was  pointed  out  above  (2  b)  that  the  meaning  of 
smart  may  in  certain  connexions  oscillate  between  the  senses  'sharp' 
and  'vigorous'.  This  is  the  case  also  in  the  present  application.1) 
NED  5. 

1)  Cf.  Ane  bowe  that  is  ay  bent,  Worthis  vnsmart  and  dullis  on  the  string. 
Henryson  23.  Note  that  unsmart  is  used  here  in  a  way  which  implies  that 
smart  had  the  sgn  'vigorous'.  The  quot.  is  late.  and  may  represent  a 
Scottish  idiom.  Cf.  smart  ad  v.  1,  below,  quot.  from  ESEL. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


142 


GUSTAF  STERN 


ME.  A  smart  wind  also  to  oJ)ur  wo  on  heom  bleuj  wel  faste.  ESEL  207: 
245.  —  When  tempestes  falles  and  stormes  smert.  Pricke  2940.  —  Ibm  3258. 
—  Quen  it  (:  Alexander's  fortifications)  was  smeten  in  small  with  J)e  smert  wajes. 
Alexander  1309.  —  The  smoke  of  J>e  smert  loghys,  ])at  wai vet  in  the  welkyn, 
wappond  full  hote.  Destr.  Troy  9512.  j 

4.  Of  persons:  ■pert ,  forward,  impudent,  cutting,  with  respect  to 
their  speech  or  thoughts.  Evidently  closely  related  to  sense  2  a, 
though  used  of  the  agent,  not  of  the  feeling  caused  by  it. 
NED  8. 

ME.  Darrie  was  wel  sore  anoyede...  And  seide  'Of  tale  fou  art  smart!  King 
Alis.  (Bodi.)  4160.  NED.  (Weber  (Lincoln's  Inn  MS.):  Darie  was  ful  sore  anoy- 
ed.  . ,  And  saide  of  tale,  *Beo  smart.  Alisaundre  thyseolf  thow  hit  art»),  t 

5.  Of  persons:  A  c  tive,  brisk,  alert.  We  may  perhaps  venture 
to  assume  that  this  sgn  arose  in  the  same  manner  as  the 
corresponding  sense  of  sharp  (p.  134),  that  is  to  say  through 
the  application  of  senses  2  and  3,  or  of  certain  elements  of 
these  senses,  to  living  beings.  In  some  late  quots.,  the  sense 
’swift’  is  implied,  which  may  be  due,  or  at  least  partly  due, 
to  influence  from  the  adv.  smarlly.  The  sense  of  speed  does 
not  appear  to  be  predominant  in  any  of  the  early  instances. 
NED  9. 

ME.  Bot  sampson  fat  was  selcuth  smert.  Vte  ofair  handes  son  he  stert.  CM 
7168.  —  Man  fat  wel  spedyf  hym  yn  dede,  And  messager  smart  at  nede.  Handlyng 
4816.  —  Now  er  we  smert,  now  er  we  slawe.  Pricke  1464.  —  Gweynes  fanne 
hym  gan  to  doute,  Wanne  he  saw  to  hym-ward  route,  Sara^yns  stronge  &  smerte. 
Ferumbras  5352.  —  fe  Sar^yn,  fat  was  fers  &  smert,  howel  oppon  fe  helm  he  gert, 
With  his  swerd  with  mayne.  Ibm  5575.  —  Then  was  I  war  of  a  gret  hert,  Fair 
and  gret  and  ful  smert,  That  jede  on  land.  Troy  Book  2416.  —  Ther  come  a 
kyng  ridynge  a-cost...  With  many  a  knyjt  hard  &  smert.  Ibm  5287.  Similarly 
5506.  —  Be  blycht  and  besy,  quyk,  &  smert,  And  lat  na  langour  throw  thi  hart. 
Ratis  Raving  111:231. f 


ME.  SMARTLY,  adv. 

Smartly  is  not  found  in  OE.,  and  it  is  rare  in  early  ME. 
C.  1200  the  sense  'vigorously,  forcibly’  makes  its  appearance.  In 
the  absence  of  evidence  for  internal  development  (there  are  no 
earlier  instances  of  any  kind)  it  is  assumed  to  have  been  taken  over 
from  the  adj.  Cf.  the  two  first  instances  of  smart  2  b,  both  from 
c.  1200,  and  showing  oscillation  'stinging  /  vigorous’.  C.  1300 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


143 


smartly  is  found  with  verbs  of  motion,  signifying  'swiftly'.  This 
development  has  no  doubt  proceeded  in  the  same  way  as  the  cor- 
responding  process  in  sharply.  The  senses  ’quickly’  and  'shortly, 
immediately’  also  appear  c.  1300. 

1.  Painfully:  in  a  sharp,  severe  manner,  in  respect  of  treatment, 
language,  etc.  NED  1  b.  None  of  the  quots.  is  quite  conclusive. 
The  first  two  may  signify  'quickly’,  and  the  third  may  beanearlv 
instance  of  the  sense  'cleverly,  in  an  acute  manner'  (NED 
However,  we  may  assume  that  this  sense  has  existed  in  the  adv., 
as  the  corresponding  sgn  of  the  adj.  is  one  of  the  original  senses 
of  the  word. 

ME.  Me  war  leuer  yow  for  to  lere  Quar  lijs  your  lauerd  rode-tre,  J)an  dempt 
sua  smer(t)li  to  be.  CM  C  and  F  21496  (G  sua  sone;  so  that  it  is  not  quite  certain 
how  this  quot.  should  be  interpreted).  —  And  when  J)e  cors  in  erth  was  layd,  J)an 
was  his  gast  full  smertly  grayd:  Vnto  his  wyfe  he  went  ogayne  And  suede  hir  with 
mykell  payne.  Gy  44.  —  Of  this  same  mater  it  is  quikli  and  smertli  spöken* in  a 
litil  book  therto  and  therfore  maad.  Pecock  I.  ix.  47.  f 

2. ]  Vtgorously,  forcibly.  In  a  physical  sense.  As  mentioned 
above,  in  the  introductory  remarks,  this  sgn  is  assumed  to  be  due 
to  influence  from  the  adj.  The  usual  verb  is  smiten ,  which  cor- 
responds  to  the  use  of  the  adj.  with  nouns  signifying  a  blow  or 
stroke.  The  notion  of  pain  may  also  be  implied  in  such  connex- 
ions.  NED  1  a. 

ME.  Smit  se  smertliche  herto,  J)  alle  Jjeos  fowr  hweoles  tohwiöerin  to  stucchen. 
Katherine  1990.  —  Ah  smat  smertliche  adun  hire  cneon  to  J>e  eoröe.  Marherete 
I  9.  —  Amidde  J)e  pas  pai  ben  to-gider  come,  &  asailej)  hem  smerteliche.  Guy 
3485.  —  Similarly  5753.  —  f>at  swine  anon  ojain  him  com.  And  Gij  smertlich  smot 
him  anon,  ^atjje  hert  he  clef  euen  atvo.  Guy  6758.  Similarly  7211.  7237.  —  Gij  he 
drof  (:pursued)  smertliche...  WiJ)  his  knijtes  on  heye  stede.  Guy  6960.  —  Palerne 
3345-  —  NEL  26:104.  —  Cleanness  71  x.  —  Chev.  Assigne  318.  —  But  many  of 
Troye  In  his  defence  At  that  tyme  ful  smartly  stryues.  Troy  Book  6217.  —  Ibm 
8952.  t 

3.  C.  1300,  we  find  smartly  in  connexions  where  it  denotes 
speed.  The  immediate  source  of  this  sgn  is  no  doubt  the  sgn  *vi- 
gorously,  forcibly*,  and  the  development  takes  place  when  the 
adv.  is  used  to  qualify  verbs  of  motion.  It  is  true  that  we  find 
other  verbs  almost  simultaneously  with  the  earliest  instances  of 
verbs  of  motion,  but  we  find  them  only  when  the  adv.  signifies 
speed  in  relation  to  time  (rshortly,  immediately).  The  reason  for 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


M4 


GUSTAF  STERN 


this  State  of  things  is  discussed  in  Ch.  III  C,  q.  v.  —  We  may 
thus  venture  to  assume  that  the  development  of  the  sense  of  speed 
is  essentially  identical  with  the  corresponding  process  in  the  ad  vs. 
sharply,  fäste  and  swide.  NED  2. 

a.  Rapidly.  With  durative  verbs  of  motion.  An  implica- 
tion  of  'vigorously’  is  sometimes  discernible  in  this  and  the 
following  senses. 

ME.  Wel  smart-loker  (sc.  than  lightning)  scheot  ane  mannes  soule,  ge  more 
J>ane  swuche  seuene.  ESEL  314:505.  —  l*urch  J)at  ost  he  rode  smartliche,  His  hors 
him  bar  hastiliche.  Guy  3977.  —  Varför  J)a i  swippe  J)urgh  purgatory  Als  a  foul 
J)at  flyes  smertly.  Pricke  3323.  —  The  moste  of  gone  (:horses)  that  I  see,  Smertly 
sch^lle  bere  mee,  tille  I  come  to  my  dame.  Perceval  335.  —  Her  Archer  faste 
Afftir  hem  spedde;  The  Archer  hadde  so  smartly  rönnen,  That  he  hadde  lond  of 
hem  wonnen  (:  he  had  gained  on  them).  Troy  Book  7771.  —  Be  that  is  berard 
redy  in  his  bright  wed,  spedithe  hym  smertly  And  sparithe  no  led.  Roland  697. 
—  Smertly  aftire  he  pursued  tho  To  reskue  his  dere  brother.  Sowdone  1419.  t 

b.  Quickly.  Cf.  hrcedlice,  p.  24,  and  swij>e,  p.  123. 

ME.  Quen  }>at  J)ai  herd  pis  word  be  said.  Ful  smertli  |>ai  J)am  J)ider  graid.  CM  C 
and  G  17810  (F  and  T  wonder  fast).  — Do  now  wele,  geld  pe  to  me,  &  smertlich 
vnarmej)e.  Guy  265:5.  —  Smerteliche  he  dede  him  in pe  ways,  Ouer  J)e  dounes  &pe 
valeys.  To  the  Sarrazins  y-comen  he  is.  Guy  3875.  —  Paleme2590.  — Outof  Jjecham- 
ber  comejje  kyng...  Smertly  rase^ai  him  ogayne.  Yw.  a.  Gaw.  51*.  —  Hy  pe  smert¬ 
ly  unto  me.  Ibm  573.  —  Togeder  smertly  gan  f>ai  drive.  pzire  sheldes  sone  bigan 
to  ryve.  Ibm  635.  —  Ibm  961.  2598.  —  Octavian  L  1360.  —  Perceval  342.  — 
Northern  Passion  62.  1988.  —  Gamelyn  187.243.  —  Ferumbras  3383.  —  Cleges 
257.  —  Roland  653.  785.  —  Troy  Book  6165.  —  Brut  161:19.  —  Gol.  a.  Gaw.  706. 
m8.  t 

C.  Shortly,  immcdiately ,  quickly  bcgun  and  ended.  Note  the 
frequent  occurrence  of  the  verb  to  tell.  An  implication  of  sharp¬ 
ly ,  severely  is  sometimes  discernible.  The  phrase  als  smertly  = 
’at  once'  occurs  c.  1350.  See  swific,  p.  125. 

ME.  l^e  best  rede  J)at  we  can  don.  Smertliche  &  hastily  Messangers  we  schul 
now  sende  Ouer  alle  pis  lond.  Guy  39:6.  —  ListeJ)  nouh  bo})e  gong  and  olde, 
And  ge  shole  here  smertly  hem  (:the  deadly  sins)  tolde.  Kildare  186/10  (MS.  Laud 
463,  Septem  Peccata  Mortalia).  —  Ete  noght  ar  J>ou  haue  holy  brede...  py  body, 
gyf  it  J)an  smartly  endes,  hy  t  ys  for  housyl  a^ens  J)e  fendes.  Handlyng  841.  — 
Anoun  cumforted  was  Troyle  so  weyl,  |>at  hys  sykenes  he  forgate  eche  deyl.  And  so 
smartly,  yn  tyme  so  lyte,  J)at  J)ey  alle  myjt  wele  wyte,  etc.  Ibm  6997.  —  Sir  Kai 
said  J)an  ful  smertli:  Madame,  etc.  Yw.  a.  Gaw.  117.  Similarly  466.  —  I  salle  sia 
jow  alle  three,  Bot  ^e  smertly  now  telle  mee  Whatkyns  thyngez  that  ge  bee.  Per¬ 
ceval  294.  —  l*enne  be-spak  ]>at  erchebysschop...  Smertly  to  pe  kyng.  Athelston 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIK  SYNONYMS 


145 


467.  —  Gamelyn  247.  —  Ip.  A  8432.  —  hatsall  wc  smertly  se.  For  in  comune 
bordell  sal  Jxrnbe  And  J)ore  be  fyled  with  men  of  myne.  NEL  18:133.  —  Bot  J>ou 
tite  turné  J>i  mode...  With  diuers  doles  Jx>u  sal  be  ded,  And  Jjarfore  smertly  J)e 
auyse.  NEL  46:95.  —  han  in  his  hert  he  had  grete  tene,  and  als  smertly  Jjare  in 
stede  He  demed  Romane  to  be  dede.  NEL  110:223.  —  Ibm  5:109.  68:369.  —  Quen 
I  J)e  tape  (:  given  a  blow)  haue,  &  {x>u  me  smojjely  hat£  smyten,  smartly  I  \>e 
teche  of  my  hous.  Gawain  407.  —  Ferumbras  3141.  3376.  —  Bruce  3:179.  5:596.  — 
Cleges  304.  —  Hoceleve,  Letter  of  Cupid  109.  —  York  Plays  193:2.  337:5.  Etc. 


ME.  SMART,  adv. 

Comparatively  rare.  Only  two  senses  are  clearly  discern- 
ible,  'vigorously'  and  'quickly'.  The  former  is  found  first,  whicli 
agrees  with  the  general  trend  of  development,  but  otherwise  the 
evidence  is  too  scanty  to  permit  the  establishing  of  a  plan  of  de¬ 
velopment. 

1.  Vigorously,  forcibly .  Sometimes  with  implication  of  pain- 
fully,  or  of  quickly . 

ME.  1*6  king...  dede  him  sore  swinge,  And  wit  hondes  smerte  dinge.  Havelok 
215.  —  For  he  (:  a  bow)  wolde...  smartore  dryue  eft-sone  And  J>e  betere  dunt 
(}yue  to  euerech  J^ing  J)at  ich  habbe  with  to  done.  ESEL412.333.  — Kyng  Richard... 
Gaff  J>e  bataylle  hard  and  smerte,  J)at  no  paynym  my^te  wijjsterte.  Richard  5431. 
—  hat  ffyr  ffleyj  aboute  so  smerte,  pat  manye  Crystene-men  it  herte.  Ibm 
6173.  —  With  \>at  ich  word  wel  smert  Gij  him  smot  vn-to  hert.  Guy  1 365. 
!5°7.  —  Ful  kene  it  (:  a  voice)  was  and  com  ful  kene.  Ful  soth  it  was  apon  vs 
sene,  {mt  smitten  war  sa  smert.  CM  24334.  —  Libeaus  646.  —  Roland  734.  —  The 
flies  that  now  haste  away  chassid,  thay  ben  full  and  haue  ettyn  y-nowc,  and 
thes  newely  come  me  shale  moche  more  Smertre  assayle.  Secreta  180:12.  f 

2.  Quickly;  shortly,  immediately.  The  instances  are  so  few 
that  it  is  not  possible  to  distinguish  shades  of  sense  correspond- 
ing  to  smartly  3  a-c.  As  smert  =  'at  once\ 

AJ£.  He  toke  hys’  kyrtyl  of,  as  smert,  And  ded  hy  t  onJ)e  man  abouc.  Handlyng 
5704.  —  han  erlys  chyldryn  were  war  ful  smerte,  And  wy^tly  to])e  traytour  stcr- 
te.  Athelston  789.  —  3ef  how  haue  more  in  herte,  Telle  me,  sone,  now  alle  smerte. 
Myrc  1394.  —  But  he  lepe  vp  with  gret  spede...  And  drow  his  swerd  raply  &  smert. 
Troy  Book  1481.  —  Ibm  4554.  10526.  —  Syr  Gowthcr  went  to  a  chambur  smart. 
Gowther  403.  —  Gawayne  gloppened  in  hert  (:  was  sorry  that  his  horsc  was  killed). 
Of  he  were  (:he  sprang  off)  hasty  and  smert.  Oute  of  sterops  he  stert,  Fro  griselle))e 
goode.  Awntyrs544-  —  han  made  he  smythis  to  gaa  smert  &  smetlic  him  a  chaiere. 
Alexander  5515.  t 

Gtit*b .  //dgsA.  Arssk*.  XXVI!  j  10 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


146 


GUSTAF  STERN 


OE.  HW>£T,  adj. 

Prim.  Teut.  *hwata-  'schnell,  scharf’,  from  the  verbal  stem 
*hwat-  'antreiben,  erregen,  schärfen’  (Fick  III  115).  ON.  hvatr 
'hurtig,  schnell;  ktihn,  tapfer'  (Gering).  OHG.  'heftig,  scharf’. 

Tamm  (s.  v.  hvass)  assumes  that  'sharp'  is  the  original  sgn, 
and  that  'brisk,  bold’  was  a  later  development.  Considering  the 
parallel  development  of  sharp  and  smart,  this  theory  is  very  plaus- 
ible,  though  nothing  can  be  proved  by  the  OE.  instances  of  hwcet 
itself.  It  appears  in  OE.  only  in  the  latter  sense,  to  which,  in 
ME.,  is  added  that  of  'swift,  quick’. 

In  OE.  epic  poetry,  there  are  a  number  of  compounds 
with  -hwcet  (cf.  GK  and  BT),  in  which  the  word  has  a  general 
commendatory  import.  That  is  sometimes  the  case  also  when  it 
occurs  as  simplex.  When  transferred  to  the  adv.,  this  sense 
might  evidently  have  formed  the  starting-point  for  the  develop¬ 
ment  of  the  sgn  'quickly'.  However,  there  are  no  instances  show- 
ing  how  the  development  actually  proceeded. 

This  word,  as  well  as  the  related  ad  vs.,  should  have  been 
excluded  according  to  the  principle  that  words  too  scantily 
instanced  to  permit  us  to  trace  their  development  are  not  dis- 
cussed.  But  as  there  are  so  few  words  in  this  group,  I  have  thought 
it  advisable  to  give  another  spechnen,  even  if  it  is  of  small  iin- 
portance  with  regard  to  the  conclusions.  —  In  ME.,  this  word  is 
found  only  in  the  Southern  districts. 

1.  Vigorous,  bold,  bravc,  brisk.  Often  as  an  epitheton  ornans. 

OE.  Swa  se  sccg  hwata  secggende  waes  laöra  spella.  Beow.  3028.  —  Nis  })a?s 
modwlanc  mon  ofer  eor|)an,  ne  in  his  geogujje  to  Jjaes  hwa?t,  ne  in  his  dcedum  to 
})a?s  deor...  ])aet  he  a  his  saefore  sorge  naebbe.  Seafarer  40.  —  Sum  bij>  to  horse 
hwa?t.  Craeftum  81.  —  Hy  beoÖ  J)y  gesundran  ond  \>y  sigefaestran,  heortum  J>y 
hw&tran  ond  J)y  hygeblijiran  (sc.  if  they  use  books).  Riddle§  24:20.  —  t*one  crteft- 
gestan  dad  &  J)a  hwatestan  men  ealles  J)ises  middangcardes  (rfortissimas  mnndi 
partes).  Oros.  48:6.  48:14.  —  Peh  J)e  SciJ)J)ie  hsefdon  maran  monmenie,  &  self  hwaet- 
ran  wa?ron  (:et  numero  et  virtute  praestarent),  hie|)eh  Phili|)J)us  besirede  mid  his 
lotwrencum.  Oros.  116:25.  —  Ne...  se  hwata  esne  scyle  ymb  |)  gnornian,  hu  oft 
he  fiohtan  seyle  (: virum  fortem  non  decet  indignari).  Boethius  138:18.  —  Sona 
swa  him  hwaet  beboden  biö...  mid  hwatum  hyrsumnesse  fet  (:  Uicino  pede  obedien- 
tie.  Swift?)  J)aes  beodendan  stefne  mid  weorce  gefolgiaö.  Reg.  Ben.  20:3.  | 

ME.  1*0  Bruttes  weoren  swiöe  whaete  &  heolden  fsesten  heore  ^®te.  Lav.  A 
11 240.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


147 


As  cpitheton  ornans . 

OE.  Hwate  Scyldingas.  Beow.  1601.  2052.  2517,  etc.  Klene  22.  Chr.  A 
937/106.  Etc. 

2.  Active ,  brisk,  sm/t ,  Meaning  often  vague,  implying 

the  preceding  sense. 

-V/E.  To  gode  J>u  ware  slau  and  let.  and  to  euele  spac  and  hwat.  OEH  II 
183.  —  f>e  ben  alto  smiele  (smieliche:  crafty)  on  swikedom,  and  hwatte  us  to  bi- 
swikende.  Ibm  193.  —  Mid  his  spere  he  wes  waeht.  Lay.  A  9320.  —  Heo  isei^en  an 
heore  riht  hond  a  swijje  fseier  aeitlond...  piderward  heo  weoren  wheete.  Ibm  14737. 
—  cnihtes  weoren  swide  whaete  and  wefden  up  {)a  castles  jsete.  Ibm  19002 
(B:  wate).  Similarly  A  7138.  —  To  J)ere  dure  he  wes  ful  waet.  Lay.  A  13588.+ 

OE.  HW/ETLICE,  adv. 

Only  temporal  senses  are  found,  and,  in  contradistinction  to 
hwat,  no  implication  of  'active,  bold,  vigorous'  is  discemible.  The 
ME.  instances  are  all  from  the  Southern  and  the  Eastern  dia- 
lects. 

1.  Quickly ,  soon ,  immediately. 

OE.  Gehyr  me  hw&‘tlice  &  me  hraöe  gedo  micle  mine  sawle  on  pines  msege- 
nes  sped  (Exaudi  me:  multiplicabis  in  anima  mea  virtutem).  Ps.  137:4.  —  f*a  arn 
se  cniht  &  mid  J)weorum  gehigde  eode  hwaetlice  (:  velociter)  on  J)a  maedwe.  Gregori¬ 
us  C  H  36:11.  —  Swa  hwylc  swa  hwsetlice  to  Jjeogincge  efstaö  butan  tweon  hrsedli- 
ce  hi  beoö  geendude  (:  quicumque  uelociter  ad  profectum  tendunt).  Scint.  101:16.  — 
Nu  we  hwjetlice  J>is  habbaö  gegaderod  (:  united)  J)®t  ys  on  lyden  actiuum  opus. 
Byrhtferth  330:35.  —  Uton  towurpon  hwaetlicor  f)as  geflitu:  dissoluamus  citius 
has  contentiones.  WW  100:7.  f 

ME.  Affterr  Jäatt  he  se^jde  jpuss  Till  J)a  Jjatt  saldenn  cullfress:  GaJ)  till,  & 
bereJ)J)  hejjenn  ut  Whattlike  J>ise  J)ingess.  Orm  15571.  16093.  —  ^att  deofell  let  te 
Laferrd  seon  Whattlike  inn  an  hanndwhile  Off  all  J)iss  wide  middellaerd  t>e  kine- 
domess  alle.  Orm  12166.  —  Jif  hie  (:thoughts  and  words)  cumeö  fram  mannen, hie 
(:prudence)  cann  hwatliche  underfinden,  an  hwos  half  he  is  iciunen,  and  öar  after 
hie  hine  underfengö.  Vices  99^32.  —  Peos  hule  spac  wel  baldeliche;  for  J)ah  heo 
nadde  swo  hwatliche  ifare  after  hire  here  (:army),  heo  walde  neojjeles  jefe  answere 
J)c  nihtegale  mid  swucche  worde.  O  Sc  N  1708.  f 

2.  The  following  instances  of  the  comp.  and  sup.  forms  seem 
to  show  a  development  similar  to  that  of  raj>er ,  implying  sooncr, 
rather ,  carlier,  more  pref erably.  The  quots.  are  so  few  that  it  is  im- 
possible  to  trace  the  development.  See  M.  s.  v. 

ME.  Bute  öu  is*ik,  öe  hwatliker  hit  te  scall  aeure  ma  rewen.  Vices  87:19. 
(Holthausen  translates  'bitterly',  but  as  that  sense  is  not  otherwise  instanccd,  it 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


148 


GUSTAF  STERX 


should  not  be  assumed  here).  —  Wheper  of  J>u se  tuei  schires  whatlokest  niijte 
awake,  Al  sauf  scholde  wende  forj)  &  |)e  bodi  mid  hem  take.  E.  E.  P.  56:315  (S. 
Kenelm.  Harl.  2277).  —  Whatlokere  scholde  such  an  hej  man.  Beket  1249.  M. 
(Harl.  2277).  —  f*ulke  vorewarde  were  uor  nojt,  &  watloker  it  ajte  her  J)at  ich  suor 
an  oj)  J)at  was  al  in  J)i  poer.  Rob.  Glouc.  7348.  —  Worri  he  wolde  watloker  mid 
worde  pan  mid  arme.  Ibm  8846.  f 

ME.  HWATE,  adv. 

It  is  found  only  in  the  sense  quickly ,  soon,  and  only  in  a  few 
ME.  texts  from  the  Southern  dialects. 

ME.  Alse  wat  swo  J>e  man  his  sinne  sore  bimurneö,  ure  drihten  leöeö  |)e  sin¬ 
ne  bendes.  OEH  II  71.  —  Similarly  II  125.  127.  —  To  Thebes  hy  wendith  wha- 
te.  King  Alis.  2639.  —  Hy  stolen  the  kayes  under  their  yate;  The  kyng  there  hy 
leten  in  whate.  Ibm  3278.  —  He  smoot  his  mule  with  sporen  whate.  Ibm  5534 
(M  interprets  this  'scharf,  spitz'.  Improbable,  because  no  instance  of  that  sense 
is  found  in  the  adj.  hwat  or  in  any  of  the  related  words).  —  He  blew  and  cried: 
As  armes  wate!  Richard  6985.  —  ForJ)  a  wente  also  whate  In  at  ])e  castel  gate. 
Beues  3081.  —  As  greyhound  doj)  J)e  hare.  To  ham  he  ran  full  whate.  Libeaus 
1638.  —  Lambard  laddc  hym  forth  well  wliate,  And  broghte  hym  at  the  castell- 
gate.  Ibm  (Cotton)  1843.  t 


GROUP  IV.  WORDS  ORIGINALLY  SIONIFYING  'LIVINGL 

OE.  CWIC,  adj. 

Prim.  Teut.  *kwikwo-  (*kmwo-),  cf.  Goth,  qius,  Lat.  vivus, 
etc.  (Fick  III  63.  NED  s.  v.).  The  original  meaning  is  'liviug, 
endowed  with  life’. 

The  semantic  development  offers  several  difficult  problems. 
There  are  a  number  of  transferred  and  figurative  applications,  re- 
garding  which  it  is  often  doubtful  whether  they  are  the  result  of 
native  development,  or  due  to  foreign  (esp.  Latin)  influence.  The 
latter  seems  to  have  been  of  considerable  iinportance  in  this 
word,  which  was  used  to  render,  not  only  L.  vivus  and  vivens,  but 
also  vivax  and  viv  dus. 

The  sense  'swift’  makes  its  first  appearance  c.  1300;  in  the  adv. 
quickly  we  find  it  a  century  earlier.  Unfortunately,  it  is  not  pos- 
sible  to  reconstruct  the  development  of  the  latter  word.  The 
earliest  instances  already  have  the  sense  'swiftly’  fully  developed. 
An  independent  development  of  the  adj.,  ’active,  nimble. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


149 


brisk  >  swift’,  •  might  be  argued.  If  such  a  development  has 
taken  place,  it  was  probably  in  phrases  like  those  given  in 
section  9  below:  a  nimble,  brisk  movement  is  a  swift  move- 
ment.  This  would  correspond  to  the  development  of  the  advs. 
when  qualifying  verbs  of  motion.  But  we  cannot  get  away 
from  the  fact  that  the  adv.  quickly  must  have  influenced  the 
meaning  of  the  adj.  quick,  and  it  is  verv  doubtful  whether 
this  influence,  or  internal  development,  was  the  main  source 
of  the  sense  of  speed  in  the  adj.  In-.tances  of  the  kind 
mentioned  (:  quick  movement)  are  scarcely  numerous  enough 
to  warrant  the  assumption  that  they  have  played  such  an 
important  part  in  the  history  of  quick.  At  any  rate,  this  adj. 
cannot  be  adduced  as  proving  the  possibility  of  the  sense 
'rapid’  arising  in  an  adj.  by  internal  development,  a  case  for 
which  there  is,  moreover,  no  analogy  among  the  other  adjs. 
dealt  with  in  this  work.  Cf.  especially  liflic. 

The  adv.  quick  seems  to  have  followed  the  development  of 
the  two  other  words. 

None  of  the  three  words  was  common  in  early  ME.  The 
quots.  indicate  that  the  development  of  the  sense  'swift’  took 
place  in  the  Southern  dialects. 


Schcwe  of  senses. 

I.  Literal  scnscs. 

1  a)  Living,  endowed  with  life.  Of  persons,  animals,  or  plants.  OIv.  ME. 

1>)  Of  parts  of  living  bodies,  implying  'sensitive'.  With  the  noun  life,  emphati- 
cally.  ME.  1200. 

2)  Frcgnant.  MK.  1450. 

II.  Transferrcd  and  figurativt  applications  of  the  original  sense. 

3)  Of  lifeless  objeets,  having  some  quality  suggestive  of  a  living  thing. 

Of  water,  streams:  running,  flowing.  OE.  ME. 

Of  coals:  alive,  burning.  OE.  ME. 

Of  sand:  mobile,  shifting,  'quick-sand'.  ME.  1340. 

Of  a  public  place:  full  of  activity.  ME.  1386. 

Of  rock:  natural.  ME.  1475. 

4)  Living,  giving  life.  Of  Christ,  his  doctrine,  word,  etc.  OE.  ME. 

5)  Characteristic  of  a  living  being.  Of  voice:  loud,  clear.  OE.  ME.  Of  colour 

or  hue:  vivid,  bright.  ME.  1225. 

6)  Producing  a  strong  effeet  on  the  mind.  Of  speech  or  writings:  vivid,  effeetive. 

strong  in  reasoning.  Of  prayer:  fervent.  ME.  1225. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


150 

III.  Senses  denoting  physical  energy  or  speed. . 

7)  Of  persons  or  animals:  full  of  energy  or  activity,  prompt  or  ready  to  act,  ae- 

tive  or  nimble  of  body.  ME.  1300. 

8)  Moving,  or  able  to  move,  with  speed.  ME.  1290. 

9)  Of  movement:  taking  place  rapidly  or  with  speed,  swift.  ME.  1300. 

10)  Hasty,  impatient,  hot-tempered.  ME.  1330. 

11)  Of  persons  or  their  qualities:  mentally  active  or  vigorous;  of  ready  apprehension 

or  wit;  prompt  to  learn,  think,  or  invent.  ME.  1475. 

12)  Of  eyes,  feeling,  perception:  rapid  or  keen  in  function;  capable  of  swift 

or  ready  perception.  ME.  1374. 


I.  Literal  scnscs. 

1  a.  Living ,  endowed  with  life.  Of  persons ,  animals ,  and  plants. 

The  several  groups  into  which  this  section  is  divided  in  NED 
represent  variations  that  are  of  no  importance  for  my  object. 
They  are  therefore  treated  together,  and  as  I  have  nothing  essen- 
tial  to  add,  only  a  few  instances  are  given,  and  the  reader  is  re- 
ferred  to  NED,  BT,  and  GK  for  further  information.  NED 
quicky  adj.,  1  a  and  b,  2  a  and  b,  3  a. 

OE.  Nales  deaöe  swealt...ac  he  cwic  gewat..  of  Jjyssum  laenan  life  feran.  Gen. 
1210.  —  Uneape  cwic  cetberstende:  vix  uiuus  euadens.  WW  96:17.  Etc. 

ME.  Monye  of  J)is  heyemen  in  chirche  me  may  yse  Knely  to  god  as  hii  wolde 
al  quic  to  him  fle.  Rob.  Glouc.  7607  —  Y  schal  the  bete  and  dynge...  and  afterward 
quyk  the  flen.  King  Alis.  1734.  —  I*ei  moun  us  alle  quic  henge  or  slo.  Havelok2588. 
—  Nat  fully  quike,  ne  fully  dede  they  were.  Cant.  A.  1015.  —  Why  make  you  as 
dede  men...  and  yet  ye  be  not  dede,  but  more  quicke  beggars  than  you  were  befo- 
re?  And  it  semeth  evil  a  dede  man  to  go  about  and  beg.  PPS  II  20:18  (Jacke 
Upland).  Ibm  74:8  (Reply  of  Friar  Daw  Topias).  Evidently  a  play  on  the 
double  meaning  of  quick.  Cf.  sense  7.  — Quyk,  or  a-lyve.  Vivus.  Pr.  P.  421.  Etc. 

b.  Quick  is  further  used  of  parts  of  living  bodies,  some- 
times  implying  sensitive;  and  with  the  noun  life,  in  an  emphat- 
ical  sense.  Cf.  Latin  caro  viva,  mcmbra  viva.  NED  2  c  and  d. 

ME.  l>o  unbileffule  men  J)e  bi  here  quica  liue  here  sunnes  ne  forleten.  OEH 
II  171.  — And  as  tat  swote  smirles  (:  unguent)..  wit  J)at  deade  licome  J)at  is  ter  wift 
ismittet  from  rotunge,  alswa  deö  meideuhad  meidenes  cwike  flesch,  wiöute  wem- 
munge  halt  alle  hire  limen  &  hire  fif  wittes.  Hali  Meid.  13:24.  —  In  his  flesche 
was  the  pine  more  &  sarre...  J)et  his  fleschs  were  tendrust  &  cwickest  of  alle 
vlesches.  Ancr.  R.  1 12.  —  Similarly  1 14.  —  Wydif  Lev.  xiii.  15.  NED.  —  A  lyuyng 
mone,  f)t  hadde  be  lettc  blode  in  a  quvke  veyne.  Chron.  Vilod.  2624.  NED.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


151 

2.  Quick:  pregnant,  see  NED  4  a.  The  phrase  'quick  (with 
child)'  is  explained  by  NED,  no  doubt  correctly,  as  an  inversion 
of  with  quick  child’,  found  1450. 

ME.  She  hath  not  gon  viij.  weks  quykke.  Paston  305.  f 

Ii.  Transferred  and  figurativt  applications  of  the  original  sense. 

3.  Quick  is  used  of  lifeless  objects  which  have  some  quality 
suggestive  of  a  living  thing,  an  appearance  of  life,  a  certain 
motion  of  their  own,  etc. 

The  idea  of  attributing  life  to  a  buming  brand,  to  flowing 
water,  or  to  sand  that  appears  to  move  and  swallow  objects 
placed  on  it,  was  so  natural  to  primitive  man,  that  these  applica¬ 
tions  may  very  well  be  of  native  Teutonic  or  igin.  The  same  may  be 
said  of  the  application  to  a  Street,  'busy,  full  of  activity',  while 
the  expression  'a  quick  rock'  is  no  doubt  a  sense-loan,  from  the 
Latin  vivo  saxo ,  pumice. 

Of  water ,  streams,  etc.:  running ,  flowing.  NED  9. 

OE.  He...  clifu  cyrreö  on  cwicu  swylcc  wteteres  wellan  (iconvertit  rupem..  in 
fontem  aquarum).  Ps.  113:8.  f 

ME.  In  pe  mydis  pe  altere  a  quyk  wel  sprang.  Sc.  Leg.  Saints  xxxiii.  319. 
NED.  —  A  litel  welle,  That  had  his  cours...  Under  an  hille,  with  quikke  stremes 
colde.  Lydg.  Compl.  of  the  Black  Knt.  77.  f 

Of  coals:  live,  buming .  NED  na. 

OE.  Do  to  fyre  on  croccan,  ofer  wylle  on  goduni  gledum  clamuin  &  cwicum. 
Lchdm.  II  224.  | 

ME.  Ase  moche  ase  per  is  be-tuene  dyad  col  and  quyk,  man  dyad  and 
man  libbinde.  Ayenbite  126:25.  —  A  qwik  cole.  Sowdone  2001. —  Ifa  man... 
couer  pe  colesperoff  with  aschez,  pai  will  hald  in  quikk  a  twelfmonth.  Maundeville 
xxxi.  142.  NED.  t 

Of  sand:  mobile ,  shifting ,  'quicksand' .  NED  10. 

A/E.  As  he  pt  gas  on  qwik  grauel  pat  gers  him  synk  pt  standis  par  011. 
Hampole  Psalter  I.  i.  NED.  f 

Of  a  public  place:  full  of  activity  or  business,  busy.  NED  13. 

A/E.  This  squyer..  happed  hir  to  mete  Amidde  the  toun,  right  in  the 
quikkest  strete.  Cant.  F  1502. f 

Of  rock:  natural ,  living.  From  the  Latin.  NED  7  a. 

ME.  Vppon  the  quicke  Roche  thay  it  sett  tho.  Parth.  1125.  NED.  — 
Mtnilarlv  Ibm  4352.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


152 


GUSTAF  STERN 


4.  Living,  giving  life.  In  this  section  I  place  a  number  of 
instances  which  are  clearly  due  to  ecclesiastical  and  Latin  influ- 
ence,  esp.  the  expressions  used  of  Christ,  and  of  his  doctrine  or 
word.  NED  i  c. 

OE.  Engel  hine  scierpeö  (.clotlies)  Cristes  cempan  on  cwicum  waedum,  godes 
spyrigendes  geonges  hraegles.  Sal.  139.  —  Ac  godes  word  is  cucu  and  scearp,  innan 
laerende  pis  mennisce  andgyt.  Avlfric  Saints  23  0:395  (Evidently  from  Heb.  iv.12. 
Cf.  the  quot.  from  Wydif  below).  —  (He)  ualde  gcsealla  öe  uaeter  cuic  \  lifwelle 
uaeter  (raquam  vivain).  AS.  Gosp.  J.  4:10.  Li.  (Ru.  waeter  cwic-welle.  C  and  H  Lifes 
waeter).  f 

ME.  Ic  atn  cwuce  bread  (:panis  vivus).  Bispel  241:7.  —  To  lhade  of  pe  2eue 
streames  pe  quikke  weteres  uor  to  wetery  pe  zeue  trawes.  Ay enbite  98:29.  —  f  Jan¬ 
ne  we  Öus  brennen  bihoueö  us  to  rennen  to  cristes  quike  welle.  Bestiary  341. 
Forsoth  the  word  of  God  is  quyk.  Wyclif  Heb.  iv  12.  NED  (:Vivus  enim  est  sermo 
Dei,  et  efficax,  et  penetrabilior  omni  gladio  ancipiti.  Modern:  For  the  word  of  God 
is  quick...  and  sharper  than  any  twoedged  sword,  piercing  even  to  the  dividing 
asunder  of  soul  and  spirit).  —  Pai  suffre  not  criste  to  be  alyue  in  pe  sowlis  of  his 
peple  be  qwike  faythe,  Wyclif  369.  (NED  2  d).  t 

5.  Having  some  quality  that  is  characteristic  of  a  living  being. 

Of  voice:  loud,  clear.  In  the  first  quot.  perhaps  a  slightly  dif- 

ferent  sense,  as  'viva  voce’  appears  to  be  said  in  contrast  to  'from 
books’.1)  NED  i  c  and  16. 

OE.  Endebyrdnesse  &  peaw  paes  songes  cwicre  staefne  (:viva  voce)  paes  fore 
sprecenan  mynstres  sangeras  laerde.  Beda  314:21.  f 

ME.  Him  to  deopeden  quickere  staeuene.  Lay.  A  12306  (B:  mid  swipe  loudc 
stemne).  —  Po  saide  J)e  king  mid  cwickere  speche.  Lay.  B  15805  (A:  swikerc- 
cwikere?) —  J*a  andswarede  Jje  king  quicliche  steuene.  Eay.  A  16558  (B:  cwic¬ 
kere).  —  Lay.  A  15873. | 

0/  colour  or  huc :  vivid,  bright.  NED  5. 

ME.  Pe  cwike  rude  of  |>e  nebbe  makeö  to  understonden  pct  te  soule  pet...  nef- 
de  bute  dead  heou  haueö  ikdht  cwic  heou.  Ancr.  R.  332.  ■ —  The  Y:e  (tokyn) 
of  good  complexciou  is  that  a  man  haue  quyke  colourc.  »Secreta  223:5.  —  Ibin 
232:33.  236:1.  t 

These  three  senses  (3,  4,  and  5)  represent  a  direct  transfer  of 
the  adj.  from  the  original  material  sense  to  various  figurative 
uses,  and  they  may  all  be  included  under  the  heading  given  above 
for  sense  3:  'having  some  quality  suggestive  of  a  living  thing’. 

l)  According  to  Du  Cangc  (s.  v.  vivus)  Viva  voce  audire’  means  ’proprio 
ord  ~  'from  his  own  mouth*. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  153 

Their  appearance  in  English  is  probably  to  be  regarded  as  the  re- 
sult  both  of  internal  development  and  foreign  influence. 

0.  Producing  a  strong  effect  on  the  mind.  Of  speech,  writings, 
etc.:  vivid,  effective,  strong  in  reasoning.  Of  prayer:  fervent.  NED 
12. 

The  origin  of  this  sense  is  not  clear.  It  is  tempting  to  explain 
it  as  a  figurative  use  of  7,  with  which  it  seems  to  be  closely  con- 
nected.  But  its  earlv  appearance  is  an  obstacle.  As  most  of  the 
instances  occur  in  texts  of  ecclesiastical  character,  it  may  be 
regarded  as  due  to  Latin  influence,  chiefly  as  a  rendering  of  Latin 
vividus.  Cf.  vivida  eloquentia  (Tacitus)  and  vivida  exempla  (quot. 
from  De  Imitatione,  belovv). 

ME.  Ye  eituöe  reisun  (sc.  to  flee  tlie  world)  is  uorte  habben  cwike  lone 
(Morton:  fervent.  The  context  shows  that  cwik  means  a  prayer  that  is  effective, 
that  is  granted).  Ancr.  R.  170.  —  t*e  soth  he  sceud  him  al  clere,  And  prouide  him, 
wit  quik  resun.  CM  22917.  (C  and  F.  G  quilk).  —  The  quene  greteth,  with  quyk 
bon,  By  the  false  god  Ammon.  To  Neptanabus  heo  made  hire  mon.  King  Alis. 
464.  —  Hi  nollej)  yleue  god,  wy|)-oute  guod  wed,  J>et  is  to  ziggene,  bote  yef  hi  y-zy 
kuik  scele.  Ayenbite  134:22.  —  Hi  nollej)  y-leue£ing  pet  god  zayj),  bote  yef  me 
ne  betoke  ham  guod  wed,  J>et  is  to  zigge,  o|)er  p&ne  quicke  scele  oJ)er  aperte  mira- 
cle.  Ibm  134:29.  —  Vor  more  quic  scele  ne  more  uayrer  uorbisne  he  ous  ne  may 
sseawy  of  zo|)e  louerede.  Ibm  146:22.  —  Noght  o  word  spak  he  more  than  was 
nede.  And  that  was  seyd  in  forme  and  reverence,'And  short  and  quik,  and  ful  of 
hy  sentence.  Cant.  A  306.  (Cf.  quick  adv.  1.)  f 

The  following  quots.  seem  to  represent  a  variation  of  this 
sense.  NED  6. 

Me  payed  ful  ille  to  be  out-fleme  So  sodenly  of  {>at  fayre  regiouu,  Fro  alle  po 
sy^te^  so  quyke^  &  queme.  Pearl  1178  (:  life-like,  vivid).  —  Beholde  pe  quicke 
ensamples  of  olde  fadres.  De  Imitatione  I.xviii.  19.  NED  (:  Intuere  sanctorum 
patrum  vivida  exempla:  incitinq ,  stimulaling.  Clearly  a  loan-sense). 


III.  Scnscs  dcnoting  physical  cncrgy  or  spccd. 

Senses  7 — 10  all  make  their  appearence  c.  1300.  This 
circumstance  is  the  strongest  argument  in  favour  of  the 
assumption  that  thev  are  due  to  influence  from  the  adv.  quickly, 
not  to  internal  development,  in  which  case  one  would  expect 
them  to  appear  in  succession.  An  exception  should  perhaps 
be  made  for  sense  7.  It  is  not  unlikely  that  it  existed  previously 
to  1300,  and  was  the  result  of  intemal  development  of  the  adj. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


154 


GUSTAF  STERN 


It  might  then  have  formed  the  basis  for  senses  8  and  9,  which 
were  formed  by  the  influence  of  the  adv.  It  should  also  be  noted 
that  sense  7  in  some  measure  corresponds  to  Lat.  vivax,  which 
may  have  played  a  part  in  its  genesis.  The  oscillation  between  7, 
8,  and  n,  shows  that  these  sgns  are  closely  related,  and  it  is 
sometimes  difficult  to  distinguish  clearly  between  them. 

NED  has  the  following  common  heading  for  these  senses: 
'Having  in  a  high  degree  the  vigour  or  energy  characteristic  of  life, 
and  hence  distinguished  by,  or  capable  of,  prompt  or  rapid 
action  or  movement’.  This  definition  is  evidently  intended  to  show 
how  NED  thinks  the  meaning  'swift'  has  originated.  Such  a 
view  would  be  plausible  if  it  were  not  for  the  dates  of  the 
earliest  instances,  and  the  previous  existense  of  the  sense  ‘swiftly’ 
in  the  adv.  The  arrangement  in  NED  is  more  logical  than 
chronological  and  historical. 

7-  Of  persons  or  animals:  full  of  energy  or  activity;  active  or 
nimble  of  body;  brisk.  Often  fluctuating  towards  'swiftly*,  and 
difficult  to  distinguish  from  that  sense.  Also  in  transferred 
applications.  NED  19. 

ME.  Wrc  a»  of  stedes  a  god  &  quic  me  fond.  Rob.  Glouc.  11562.  —  t*ey 
smette  to-gedere  so  bitterlyke,  f»at  eyjjer  side  fond  oJ)er  quyke.  Brunne  Chron. 
Wace  16372.  NED.  —  A  grene  hors  gret  &  J)ikke,  A  stede  ful  stif  to  strayne, 
In  brawden  brydel  quik,  To  |>e  gome  hc  watj  ful  gayn.  Gawain  178.  —  Penne 
orppedly  in  to  his  hous  he  hy^ed  to  Saré,  Comaunded  hir  to  be  cof  &  quyk  at  J)is 
onej.  Cleanness  624.  —  So  J)at  qwen  |)a  rise  to  pray,  J)a  be  qwhickar  |>en  |)ai  be- 
fore  were.  Misyn  Mending  Life  118.  NED.  —  The  Gregeis  were  apert  and  quyk, 
That  arwes  on  londe  thei  dede  styk,  That  many  of  Troye  to  dethe  feil.  Troy 
Book  4307.  —  Quyk,  or  lyvely,  or  delyvyr.  Vivax.  Pr.  P.  421.  —  PPS  II 
20:18,  74:8,  cf.  quot.  in  section  1.  —  Be  blycht  and  besy,  quyk,  &  smert,  And 
lat  na  langour  throw  thi  hart.  Ratis  Raving  III  231.  | 

Transferred  sense. 

ME.  Alisaunder  wol  or  nyght  Breke  the  castel  doun  ryght  And  take  him 
with  quyk  vigour.  King  Alis.  4384.  —  Crist  fastide  fourty  daies.  .  .  and  he  was 
in  quyke  age,  and  listide  wel  to  ete.  Wydif  Sel.  Wks.  I  109.  NED.  f 

8.  Moving,  or  ablc  to  tnovc,  with  speed.  Cf.  sense  7,  and 
quickly  sense  4.  NED  23. 

ME.  Ne  wende  J)ou  no  so  wide,  J)ei  heo  were  quickore  J)ane  ani  best,  J)at  is  bi 
J)is  wode-side.  ESEL  458:60.  —  Slou  to  fi^te  &  quic  to  fle  &{iat  nis  no  manhede. 
Rob  Glouc.  9327.  —  I  am  as  wliyt  (:whyk)  as  thought.  Cov.  Mys.  30:298.  NED.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  155 

9.  Of  movement:  taking  placc  rapidly  or  with  speed ,  swift. 
NED  24. 

ME .  He  fley  into  paris  mid  wel  quic  pas.  Rob.  Glouc.  3806.  Similarly  4538, 
4544  5452,  7941-  —  Quyke  mevynge  and  delyuere,  tokenyth  good  vndyrstondynge 
and  hasty  witte.  Secreta  221:27.  f 

10.  Hasty ,  impatient,  hot-tempered.  NED  22.  Cf.  a  similar 
development  of  hrced  (3),  snel  (3),  swift  (3). 

ME.  He  lyued  seJjJjen  many  jeres,  A  quyk  man,  and  a  feres  (rfierce). 
Handlyng  2574.  t 

11.  Mentally  activc  or  vigorous;  of  ready  apprehension  or  wit; 
prompt  to  learn,  think,  or  invent.  Also  of  the  qualities  of  a  person. 
Mental  application  of  sense  8.  Cf.  Latin  vividum  ingenium,  vis 
animi,  etc.  Cf.  also  hrad  4  and  snel  4.  NED  21. 

ME.  (The  cellarer  is  to  be)  Suche  one  that  is  wyse,  quicke,  well  condycy- 
oncd.  Benet  Caxton  127:31.  —  Two  prestes...  of  whome  that  one  was  quyck 
and  coude  putte  hym  self  forth.  Caxton  Fables  of  Poge  xii.  NED.  f 

12.  Rapid  or  keefi  in  function;  capable  of  swift  or  ready  per- 
ception.  Of  the  eyes,  perception,  feeling,  etc.  Also  transferred . 
Probably  partly  due  to  Latin  influence.  NED  20. 

It  is  true  that  there  is  an  OE.  quot.  which  falls  under  th's 
heading:  He  f>a  cwices  modes  geornlice  leornade  j>a  fiing  J \e  he  f>ter 
geseah  &  sceawode  (Beda  452:26),  but  cwices  is  evidently  a  me- 
chanical  translation  of  the  adj.  in  the  Latin  phrase  erat  adolescens 
animi  vivacis.  NED  21  b. 

This  sense  may  perhaps  be  regarded  as  a  development  from 
senses  8  and  11,  perhaps  supported  by  foreign  analogies.  The 
quot.  from  Chaucer  Boethius  is  quite  differently  analyzed  by 
NED  (see  NED  11  b),  but  it  seems  to  me  that  the  idea  of  mind 
is  predominant,  not  the  idea  of  fire,  though  NED  evidently 
regards  it  as  a  figurative  application  of  sense  3. 

ME.  Digestioun  hit  macth  and  eyon  quyk.  Pallad,  on  Husb.  viii.  136.  NED. 
—  She...  hadd  a  quicke  yee,  and  a  light.  Knt.  de  la  Tour  18.  NED.  —  Transferred: 
(This  horse  was)  Ther-with  so  horsly,  and  so  quik  of  ye,  As  it  a  gentil  Poileys 
courser  were.  Cant.  F  194.  —  Ne  ther  ne  were  no  manere  ne  non  ende,  but-yif 
that  a  wight  constreinede  tho  doutes  by  a  right  lyfly  and  quik  fyr  of  thought; 
that  is  to  seyn,  by  vigour  and  strengthe  of  wit.  Chaucer  Boethius  B.  IV.  Pr. 
6:15  (:  nisi  quis  eas  vivacissimo  mentis  igne  coerceat.  Migne  813)  —  Quyk  and 
feruent  and  solempne  and  miche  deuout  remembraunce.  Pecock  Repr.  II  viii.  p. 
183.  x 


1 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STIvRN 


156 

ME.  QUICKLY,  adv. 

Derived  from  the  adj.  quick.  —  Only  one  OE.  instance  is 
known:  Mc  on  sodnc  weg  dinne  f>onc  leofan  lade  cwiculicc  (in 
via  tua  vivifica  me),  Ps.  118:37,  in  which  Icedc  cwiculicc  evidently 
is  a  clumsy  attempt  to  render  vivifica.  This  instance  may  there- 
foré  be  left  out  of  consideration.  —  Pr.  P.  gives  the  translation 
vivaciter  (421.  524). 

The  ME.  instances  are  of  two  kinds.  First,  those  in  which 
quickly  signifies  'vividlv,  with  animation  (or  vigour),  in  a  lifelike 
manner,  in  the  manner  of  a  living  being’.  These  senses  are  prob- 
ably  taken  over  from  the  adj.  or  due  to  foreign  influence.  They 
appear  after  1300,  and  are  comparatively  few  in  number. 

The  otlier  group  contains  instances  where  quickly  denotes 
speed.  They  are  found  c.  1200,  and  are  considerablv  more  nu- 
merous  than  the  other  group. 


Scheme  o /  senses. 

1.  Senses  signi/ying  Un  the  manner  of  a  living  being'. 

1)  In  a  lively  manner,  with  animation  or  vigour.  ME.  1330. 

2)  With  quickness  of  perception.  ME.  1330. 

3)  In  a  life-like  manner.  ME.  1477. 

II.  Senses  de  not  ing  speed. 

4)  Rapidly.  ME.  1200. 

5)  Quickly.  ME.  1200. 

(>)  Shortly,  immediately;  quickly  bcgun  and  cnded.  ME.  1200. 

1.  Scnses  signifying  'in  the  manner  pf  a  living  being.  vividly, 
with  animation  or  vigour,  in  a  lifelike  manner’ . 

The  quots.  are  so  few  that  it  is  impossible  to  establish  anv 
distinet  types.  NED  has  the  following  arrangement. 

1.  In  a  living  or  lively  manner;  with  animation  or  vigour;  al- 
so,  with  strong  fceling,  sensitively.  I11  soine  cases  the  interpret¬ 
ation  is  not  quite  convincing. 

ME.  Be  je  doughty  &  lerej)  of  annes  &  quykly  defende  jow  fro  hannes. 
Brunne  Chron.  Wace  6722.  NED.  —  Wene  ye  Love  wol  consent...  To  draw  myn 
lierte  out  of  his  honde,  Which  is  so  quikly  in  his  bonde.  Chaucer  Rose  3314.  — 
Men  shulden...  do  quycly  wij)  J)er  lippis  bi  resoun  of  Goddis  cause.  Wyclif  Senn. 
Sel.  Wks.  II  231.  NED.  —  Thei  be-gan  the  Gregeis  to  assyale;  To  J)e  Gregeis 
ffresche  and  so  quykly,  That  thei  died  thanne  thikly.  Troy  Book  5671.  —  I  suld 
more  Ioy  or  ellis  qwyklyar  svnge.  Misyn  Fire  of  Love  77.  NED.  —  Suehe  a 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


157 


man...  is  soo  quyckely  and  soo  felyngly  inspired.  Hylton  Scala  Perf.  II  xxviii. 
NED.  —  Of  tliis  same  mater  it  is  quikli  and  smertli  spöken  in  a  litil  book  therto 
and  therfore  maad.  Pecock  Repr.  I  ix.  p.  47.  f 

2.  With  quickness  of  perception. 

ME.  By  alle  J)e  costes  quykly  to  wake  l’at  no  Saxoyn  on  jow  aryue.  Brunne 
Chron.  Wace  7782.  NED.  —  Of  sharpencsse  of  hir  corage  and  of  hir  lokyng  quie- 
ly.  Bk.  St  Albaus  C  viii.  b.  NED.  f 

3.  Ina  li fe-like  manner;  to  thc  li(cx ). 

ME.  A11  ymage  of  fyn  goldc  so  quiekly  made  aftcr  tlie  facon  of  apollo  tliat 
it  semed  proprcly  his  persone.  Caxton  Jason  84.  NED.  f 


II.  Scnscs  dcnoting  specd. 

The  exact  origin  of  the  sense  'swiftly'  must  remain  a  matter 
of  conjecture,  as  we  have  no  early  instances  showing  any  other 
meaning.  The  adj.  quick  is  too  scantily  instanced  before  1200  to 
be  of  any  assistance,  and  the  adv.  quick  is  not  found  at  all  be¬ 
fore  that  date. 

It  can  scarcely  be  doubted  that  one  of  the  earliest  sgns  of 
the  adv.  was  ’in  a  manner  characteristic  of  a  living  being’,  that  is 
to  say,  'in  a  vivacious,  active,  lively,  energetical  manner’,  the 
poscession  of  vital  force  expressing  itself  in  bcdily  vigour, 
activity,  or  energy.  Combined  with  verbs  of  motion  (all  the 
earliest  quots.  have  such  verbs)  this  sense  would  naturally  tend 
to  develop  in  the  direction  of  'swiftly',  and  the  idea  of  speed 
might  finally  become  predominant,  the  other  elements  of  meaning 
being  eliminated.  This  development  is  in  the  main  parallel  to 
that  of  the  advs.  in  the  preceding  groups. 

The  senses  'rapidly',  'quiekly',  and  'immediately',  all  appear 
simultaneously.  The  scarcity  of  texts  (esp.  Southern  texts)  before 
1200  entitle  us  to  assume  that  the  first  sense  existed  before  the 
others  even  if  not  found  previously  in  literature.  Cf.  also  p.  24. 

4.  Rapidly,  swiftly.  With  purely  durative  verbs.  Only 
verbs  of  motion.  NED  2  a. 

ME  Sturieö  011  euer  cwicliche  ine  Gode  werkes.  Ancr.  R  404.  —  I’is  Jireo- 
manerc  men  ne  mouwen  nou^ht  in  purgatorie  bi-leue,  Ake  smitez  J)oiu-out  quic- 

l)  Cf.  Latin:  vivos  duccnt  e  nu.rniore  vu.tus  (Yergilius);  vivida  signa 
( Propert  ius). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


158 

lokur  J)ane  J)e  leyte  dotli  an  eue.  ESEL  428:272.  —  Also  quicliche  ase  lijhttingue 
J)oru  purgatorie  huy  doz  gon.  Ibm  429:297.  —  Thcy  hied  lieom  quykliche  And 
that  sone  and  pryveliche.  King  Alis.  3764.  t 

5.  Quickly.  Verbs  denoting  motion  or  other  action. 

ME.  Ich  chulle  gon  nu  slepen  &  arisen  nunon.  &  don  cwicluker  J)en  nu  |)et 
ieli  schulde  don  nu.  Ancr.  R.  270.  —  And  su|))>e  cwidiche  fleli  to  his  iveres.  Lay. 
B  9324  (A  rehliche).  —  Cwidiche  he  |)ider  com.  Lay.  B  10376.  (A  faerliche).  — 
His  folc  quicliche  to  J)e  bataile  sscet.  Rob.  Glouc.  7453-  —  His  folk  ful  of  orpcd- 
schype  Quicliche  leputh  to  hepe.  King  Alis.  1414.  —  Ibm  2671.  —  Theo  water 
quycliche  they  passith.  Ibm  3576.  —  The  stewarde...  Quickely  out  of  the  castell 
ran.  Richard  2165.  5989-  —  Many  wyjt  man  Hastely  to  hys  armas  ran,  And 
wenten  quykly  to  |)e  dyke,  And  deffendyd  hem  hastelyke.  Ibm  3017.  —  tenne 
fersly  \>ay  flokked  in  folk  at  f)e  laste,  quykly  of  J)e  quelled  dere  a  querré  J)av 
maked.  Gawain  1324.  —  To  bee  Ladie  of  his  land,  &  his  leeue  make,  Men  to 
queme  hur  as  Queene  &  quiklich  hur  serue.  Alis.  1.  227  (Or  does  this  belong  to 
sense  1?).  —  Anon,  rijt  as  J)e  kyng  hym  sej,  Quyklich  J)anue  a  rod  hym  nej. 
&  sayde  til  hym  ful  jare...  Ferumbras  4255.  —  To  \>q  draujtbrigge  before  he 
goj),  &  quyclich  let  hur  doun.  Ibm  397b.  —  Ibm  3893.  —  Quickliche  cam  a 
cacchepol  and  craked  a-two  here  legges  (:  the  legs  of  thecrucified  thieves).  P.  Pl. 
C  21:76.  —  Sum  braidis  to  J)ar  bowis,  bremely  J)ai  schut,  Quethiis  out  (:  fly 
whizzing)  quarels  quikly  be-twene.  Alexander  1414.  — Whan  it  (:  obedience)  is 
donc  quikly  and  wythout  grutehynge.  Benet  Caxtou  123:16.  Etc. 

6  Shortly,  immediatcly] ;  quickly  begun  and  ended.  Verbs 
denoting  motion  or  other  action.  NED  2  b,  c. 

ME.  In  alle  our  neoden,  sendeft  cwidiche  anon|)eos  sonden  touward  heouene. 
Ancr.  R.  246.  —  He  sende  his  boden  to  Belin  his  broöer  &  bad  hine  quicliche 
ajeuenliiin  his  quene.  Lay.  A  (B)  4697.  —  Jif  Jk>u  iniht  eni  finde...  cwikliche  anon 
riht  leie  heom  to  grunde.  Lay.  B  3696.  —  Ich  hine  wole  ahon  and  cwikliche  al  for¬ 
don.  Ibm  1944 1  (A  hijenliche).  —  Ibm  31606.  —  He  sende  anon  as  quicliche  as 
he  mijte  is  sonde.  Rob.  Glouc.  7860.  —  Simil  ar  ly  King  Alis.  2607.  —  He  hette 
quycly  al  the  rowte  Bysctte  the  cité  al  abowte.  Ibm  3231.  4070.  7005.  —  Theo 
duyk  feol  doun  to  the  grounde,  He  starf  quykliche  of  that  wounde.  Ibm  3793. — 
l*ere  was  many  gentyl  heued  Quykly  ffrof)e  body  weued.  Richard  3020.  —  Schcwe 
me  quykly  my  galye.  Ibm  6714.  —  Arth.  a.  Merl.  7809.  —  Sum-time  it  hentis 
me  wij)  hete  as  hot  as  ani  fure,  but  quicliche  so  kene  a  cold  comes  |)er-after.  Pa- 
lerne  908.  —  Whan  william  herd  |)ise  wordes...  he  kneled  quikli  on  knes  &  oft 
god  |)onked.  Ibm  1003.  —  Ibm  1182.  2127.  —  Quikliche  a-boute  J)e  quarrer  were 
kene  men  of  armes.  Ibm  2288.  —  *Jet  I  kende  yow  of  kyssyng*,  quod  J)e  clere 
{)enne,  »Quere-so  countenaunce  is  cou|)e,  quikly  to  claymef.  Gawain  1490.  — 
1’e  Queene  quitt  hym  his  speche  &  quikly  saide...  Alis.  I  386.  —  Ibm  593.  1106.  — 
Fyrumbras  was  glad,  &  toke  vp  J)at  brond,  quiklich  at  a  brayde.  Ferumbras  684. 
—  Quyclych  paye})  J>ys  truwage  (:toll)  |>at  je  han  i-hurd  me  sigge.  Ibm  1742.  — 
Ibm  2347  To  Mantrible  anon  1110st  [)ou  fare.  Quikly  loke  J>at  [)ou  be  J)are.  As 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SNVIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


159 


swyj>e  as  he  (:the  dromedary)  may  gon.  Ibm  3827.  —  Desyre  thow  not  the 
thynge  that  may  not  endure  and  anoone  Passy th,  and  that  thow  most  quykly 
forsake  and  leue.  Secreta  138:20.  f 

ME.  QUICK,  adv. 

Most  of  the  instances  represent  the  senses  'rapidly-quickly- 
shortly',  which  are  arranged  in  the  usual  manner.  Soine  quots. 
of  doubtful  meaning  are  placed  in  section  1. 

1.  There  are  a  few  quots.  in  which  quick  seems  to  have  a 
meaning  corresponding  to  senses  1 — 2  of  quickly,  though  it  must 
be  admitted  that  the  interpretation  is  very  uncertain.  However, 
it  is  not  surprising  that  a  sense  could  be  transferred  from  the  adj . 
quick ,  or  from  quickly,  to  the  other  cognate  adverb.  Not  in  NED. 

ME.  He...  smot  ful  sore  An  erl...  J)at  with  him  wolde  al  quic  wede.  Havelok 
2641.  —  Ther  may  no  marchaunt  live  at  ese,  His  lierte  in  sich  a  werc  is  set,  That 
it  quik  brenneth  (more)  to  get.  Chaucer  Rose  5700.  —  Thei  wounden  the  Troyens 
thikke,  And  faught  with  hem  wel  quykke.  Troy  Book  4374.  —  He  hes  reft  Merseir 
his  endite,  That  did  in  luf  so  lifly  write.  So  schort,  so  quyk,  of  sentence  hie. 
Dunbar  50:75.  (Cf.  Noght  o  word  spak  he  more  than  was  nede,  And  that  was  seyd 
in  fornie  and  reverence,  And  short  and  quik,  and  ful  of  hy  sentence.  Cant.  A  306. 
Quick  adj.  6).  f 

2.  Rapidly.  With  purely  durative  verbs.  Rare,  but 
implied  by  the  next  sense.  Verbs  of  motion.  NED  quick  adv. 

ME.  He...  wende  him  vor  wra})J)e  a^en  so  quic  so  he  mi^te  hie.  Rob. 
fvlouc.  11281.  —  tenne  comen  scuene  galyes  be  hyn de  To  })e  drownound  quyksayl- 
ynde.  Richard  2556.  f 

3.  Quickly.  Verbs  denoting  motion,  or  action  of  other 
kinds. 

ME.  Jif  heo  is  J>anne  with-oute  suune,  heo  hath  Aungles  cuyudc  And  ma  i 
beo  nouJ)e  here  and  |>er,  ase  quik  ase  mannes  muynde.  ESEL  314:502.  —  Iesu 
Crist  he  |>ankede  anon;  A  wente  quik  out  of  prisoun  Be  J)e  rop,  J)e  gailer  com 
adoun.  Beues  1651.  —  Who  gef  the  leve  hider  to  com?  Quik  do  the  hennes  sone. 
King  Alis.  872.  —  Alisaundre  in  the  mornyng  Quik  hath  armed  al  his  gyng.  Ibm 
922.  — Quic  he  lad  hire  hom.  Ibm  1149-  —  They  wentyn  quyk,  heom  thoughtelonge. 
Ibm  1966.  —  Salomé  leop  on  his  juster...  And  dyghte  him  quyk  over  the  strond, 
And  rideth  swithe,  so  foul  may  fleon.  Ibm  1981.  —  Alisaundre  wente  ageyn,  Quyk 
asiweth  him  al  his  men.  Ibm.  2494.  —  Ibm  2480.  2620.  2839.  —  Al  quyk  Y  hotc 
that  ye  yarke,  That  Y  have  by  lettre  yow  saide.  Ibm  2940.  —  Aleyn  quyk,  and 
men  jnowe  To  J)at  drowmound  begunne  to  rowe.  Richard  2483.  —  Kyng  Ry- 
chard  af  tyr  J>at  meruayle  Wente  quik  to  lond  saun  faylc.  Ibm  2684.  —  Wi{> 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


i6o 


GUSTAF  STERN 


al  hys  hoost  he  hym  \viJ>drowj,  And  ffleyj  quyk  wij)  hys  barounnage.  lbm  3169.  — 

1’aJjey  wenten  quyk,  withouten  ffable,  And  slowe  here  stedcs  in  here  stable.  Ibm 

6155.  —  So  to  her  coffer  quick  she  cam.  Freine  357.  —  Quik  he  rod  hem  till.  Li- 

beaus  1948.  —  He  made  his  eres  the  grounde  likke.  But  he  ros  vp  stoutly  and  quyk- 

ke,  As  he  no  harm  hadde  y-lacched.  Troy  Book  9206.  —  Ibm  1036.  6403.  t 

% 

4.  Sliortly,  immediatcly ,  quickly  bcgun  and  cndcd. 

ME.  To  |)e  pope  Eleuthery  hasteliche  hii  wende,  {)at  he  quic  in  to  is  loud  cristen- 
dom  him  sende.  Rob.  Glouc.  1647.  —  He  swore  he  wold  ^elde  al  quyk  al  |)t  he  })er 
mys  toke.  Greg.  Leg.  737.  (North  East  Midi.)  —  I  shall  hym  do  suche  a shonde,  And 
all  his  men  quycke  slayne,  But  he  in  hastc  tourne  agayne.  Richard  2161.  —  Whan 
kyng,  other  eorl,  cam  on  him  to  weorre,  Quyk  he  loked  in  the  steorrc.  King  Alis. 
76.  —  Alisaundre,  quyk  withalle.  Of  Cartagc  waa  the  walles.  Ibm  983.  —  Ac  A- 
lisaundre  quic  hoteth  his  hynen  Under  lieore  walles  to  ray ne.  Ibm  1213.  —  Ther 
quik  fallith  into  his  hond  Alle  the  citécs  of  that  lond.  Ibm  1419- —  Ibm  1912. 
2708.  2767 — 8.  3391.  3405.  —  I*ay  kallen  hym  of  a  quoyntaunce,  &  he  hit  quyk 

aske£  To  be  hcr  seruaunt  sothly,  if  liem-self  lyked.  Gawaiu  973.  —  Troy  Book 
1513.  —  Helpcs  now  alle  quyk  &  soun.  Ibm  5658.  f 

.4s  quick  =  at  once,  immediately.  Cf.  swilhe,  p.  125. 

ME.  As  quik  J)ai  wald  him  slc...  In  baj>  {)ai  haddeu  liim  slain,  No  were  it  f<>r 
j)e  king.  Tristrem  1591.  —  Al  so  quyk,  al  the  contréy...gan  the  kyng  preche,  He 
scholde  tak  of  lieom  wreche.  King  Alis.  2855.  —  And  y  shal  telle  jow  as  quyk, 
How  he  was  bo{)e  god  and  wyk.  Handlyng  5571.  —  He  shulde  take  )>e  acquitancc 
as  quik  and  to  Jjc  qued  (  the  Dcvil)  schewe  it.  P.  PI.  B  14:189.  f 


OE.  LIFLIC,  adj. 

A  compound  of  OE.  lij  and  lic,  'possessed  of  life,  living’. 
The  adj.  never  acquires  the  sense  ’swift’,but  in  order  to  show  its 
relations  to  the  corresponding  adv.,  the  OE.  and  ME.  senses  are 
given  here,  with  sorae  additions  to  the  material  of  the  diction- 
aries.  The  senses  are  in  a  large  measure  influenced  by  Latin 
sources . 

1  a.  Possessed  of  life,  living,  animatc.  NED  lively  rdj.i. 

OE.  Uiuacis,  .i.  uiui,  liflices.  Nap.  (»1.  72.  —  Liflic  uitalis.  AiUr.  Gr.  34:8. 
—  He  ...  waes..  his  Ftcdcr  liflic  onsaegednys,  on  lambes  wisan  geoffrod.  AJlfric 
I  35«-  t 

ME.  But  the  sccond  sort  (.  division)  sothcly,  J>at  scwet  hom  aftur,  Wcrc  grai- 
ther  of  gouernaunce,  grippet  hor  sailes,  And  light  vnto  lond  lyuele  and  sound. 
Destr.  Troy  3720.  -  -  Calcas...  carpit...  ])at  neuer  po  lordis  to  hor  londis  lyuelv 

:  huld  wyn.  Till  I10  (:  1’olixena)  duly  were  ded  eSc  dressit  in  pesis.  Ibm  1 21 1 1 .  -  - 
Lyevely,  or  qwyk,  or  fulle  of  Ivyf:  vivax.  Fr.  1*.  308.  f 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


161 


b.  In  various  transferred  applications  of  Latin  vivus ,  espe- 
cially  ecclesiastical.  NED  i  b. 

OE.  Wyll  liflic:  fons  vivus.  Durhaxn  Hymu.  92:15  —  Eowre  saula,  |>e  nu  synd 
•adylegode  of  paere  liflican  bec.  .Elfric  I  68.  —  Ic  eom  se  liflica  hlaf,  J)e  of  heofenuni 
astab.  JElfric  II  202. —  Dflera  ujeddrena  geslit  waes  deadlic,  Cristes  deaf)  w«s 
liflic.  Ibm  238.  f 

2.  Of  or  pertaining  to  lifc;  ncccssary  to  lijc,  vital.  NED  2. 

OE.  Liflicum  mid  J)inuin  alysedum  blode  (:  vi  vido  tuo  redemptos  sanguinc)- 
Durliam  Hymn.  80:21.  —  Is  hwaeöere  swa  to  ltttanne  swa  f)  liflice  msegen  ne 
aspringe  (Cockayne:  that  his  vital  power  may  not  be  unsettled).  Lchdm.  II  254. 
—  Liflic  ys  mona  biod  laetan  (:  dangerous  to  life)  Lchdm  III  190. —  God.,  ableow 
«n  his  ansyne  liflicne  blaed.  Hexam.  11.  NED.j 

A/£.  Gyf  he  liffis,  he  ma  spek,  and  ga,  and  oJ)ir  lifly  taknis  ma.  Sc.  Leg. 
Saints  i.  484.  NED.  —  That  ble£  in  to  hym  a  lifli  spirit  (:  Insufflavit  ei  spiritum 
vitalem).  Wyclif  Wisd.  xv.  11  NED.  —  Utterly  these  thinges  be  no  dremes  ne 
iapes,  to  throwe  to  hogges,  it  is  lyflich  inete  for  children  of  trouthe.  Usk,  Test. 
Love  4:121.  | 

3.  Of  an  image,  picture,  etc.:  Li  fc-likc ,  animatcd,  vivid. 
NED  3. 

ME.  So  iiifliche  weren  J>ai  alle,  Ymages  semed  it  uou^t.  To  abide.  Tristrciu 
2845. — Like  ymages  were  all,  abill  of  shap,  Lokend  full  lyuely  as  any  light  ängels, 
liestr.  Troy  8742.  —  (A  statue  of  Hector)  Turnyt  to  the  tenttes  o*  tho  tore 
g^ekes,  With  a  lyuely  loke,  ledis  to  bc-hold.  Ibm  8762.  t 

4.  Of  persons,  their  faculties  and  actions:  r igorous,  encrgct- 
ic,  activc,  brisk.  NED  4  a. 

ME.  Sum  is  gung  &  liuelich,  &  is  neodepe  bctere  warde.  Ancr.  R.  6.  —  Ne 
tbex  ne  were  no  manere  ne  nou  ende,  but-yif  a  wiglit  constreinede  tho  doutes  by 
a  right  lyfly  and  quik  fyr  of  thought  (:  vivacissimo  mentis  igne.  Migne  813), 
that  is  to  seyn,  by  vigour  and  strengthe  of  wit.  Chaucer  Boethius.  B.  IV.  IT. 
<>:i5.  —  Palomydon...  Vne  made  of  a  mene  in  the  medyll  shap,  Large  of  a 
lenght,  lyuely  &  small.  Destr.  Troy  3831.  —  Similarly  3864.  3948.  —  Archelaus. 
a  lede  lyuely  in  armys.  Ibm  6335.  —  There  come  launchand  o  J)e  lond  a  lyuely 
yong  knight.  Ibm  7304.  —  Men  whych  kepyth  reysonabill  diette  and  lywen 
temprely,  bene  more...  delyuerir,  more  strongyr.  morc  lyueloker.  Sccrcta 

237:37-  t 

5.  Of  colour:  vivid ,  brilliant ,  frcsh.  NED  5. 

ME.  I  sa\v...a  woman...  with  a  lyfly  colour  (  colorc  vivido.  Migne  588),  au 3  with 
swieh  vigour  and  strengthe  that  it  ne  miglite  nat  be  empted.  Chaucer  Boethius 
B.  I  Pr.  1:5. 

Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII  .3  11 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


ME.  LIVELY,  adv. 

OK.  lijlicc  (found  once),  from  lif  —  licc. 

Nearly  all  my  quots.  are  from  Destr.  Trov.  The  sense  ’quick- 
ly ’  was  restricted  to  the  Northern  dialect,  and  app.  disappeared 
in  Mod.  E.  The  development  is  obseure,  as  the  instances  are  so 
few.  We  ean  only  say  that  the  immediate  souree  of  'quickly'  is 
'activelv,  briskly’,  when  coinbined  with  verbs  of  motion.  (Cf. 
quickly).  It  is  not  possible  to  distinguish  the  usual  shades  of  sensc, 
'rapidly-quickly-immediately',  though  the  first  of  them  ma  v 
verv  well  be  intended  in  some  of  the  instances  in  sense  6,  below. 
Are  we  to  assume  that  the  connexion  of  livcly  with  life  and  lire 
always  retained  sufficient  force  to  prevent  the  word  from  follow- 
ing  the  development  of  advs.  in  whicli  the  sense  'rapidly*  had 
become  independent  and  free  from  implications  of  earlier  mean- 
ings? 

1.  So  as  to  imparl  lif  c.  OK.  only.  Cf.  the  figurative  uses  of 
the  adj.  lif  lic.  NED  lively  adv.  i. 

<) Ii.  IIc  genant  |>a  lilaf  aiul  hine  liflicc  gclialgode.  -lilfrie  II  2-n.  * 

2.  ds  a  living  person  or  thing.  NE1)  2. 

M Ii.  Tliough  an  angel  take  a  body  for  euery  nedefull  doyug,  lie  inay  take 
it  Not  lyfly.  neyther  gyuyth  tlierto  lyfe.  Trevisa  Harth.  De  P.  R.  II  xviii  44. 
NKD.  —  And  non  eire  of  myn  own  neuer  yet  I  hade,  j)at  I  my  londes  inight  leue, 
lyuely  to  kepe.  Destr.  Troy  541b.  (Or  docs  the  adv.  signify  'vigorously ?).  * 

3  å.  In  a  lifclikc  nianncr,  vividly,  to  the  lijc.  NED  4. 

ME.  Wel  eouthe  hc  peynten  lyfly  that  it  wroglite.  Cant.  A  2087.  -  He  lies 

ref  t  Merseir  his  endite.  That  did  in  Infe  so  liflv  write,  So  scliort,  so  quyk,  of  sen- 
tenoe  hie.  Dunliar  50: 74.  t 

b.  Clcarly,  plainly.  NED  4  b. 

ME.  He  knew  hym  full  lyuely  by  eolorc  of  his  arniys.  Destr.  Troy  f>ö o«>. 

4.  Vivaciously,  activcly,  briskly ,  vigorously.  NED  3.  Cf. 
sense  4  of  the  adj.  I  have  only  two  comparatively  certain 
instances. 

ME.  When  J)e  freke  was  fallen  Ov:  on  foote  light,  He  laid  vppon  lyuely 
110  lede  sparit.  Destr.  Troy  1274.  -  Krtor  hym  met.  .  .  And  aither  lede  full 

lyuely  lachit  vpon  other.  Ibm  7247.  t 

5.  With  animation,  cagcrness.  The  mental  element  of  sense 
s  predominant. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT  SWIFTLV  AND  TUKIK  SYNONYMS 


if>J 

ML.  All  the  ledys  of  thc  lond  lynely  were  fayn.  .  |>at  ICneas  was  also  cuyn 
in  the  toune.  Destr.  Troy  12873.  -  f>an  Ylixcs  full  lvucly  thc  lcgc  (kyiig)  prav- 

ot,  To  kaire  in  his  company  with  knightes  a  few.  Ibin  13353.  t 

6.  Aclivcly,  briskly  /  quickly.  I11  the  majority  of  cases,  livc- 
ly  qualifies  a  verb  of  motion,  and  the  sgn  oseillates.  The  idea 
of  speed  seems  to  predominate,  but  it  is  difficult  to  determine  if 
the  idea  of  activity  or  animation  has  eompletely  disappeared 
or  not.  —  The  sense  'promptly,  at  onee’  (NF.I)  3  c)  is  not  with 
certainty  to  be  recognized  in  anv  quot.  Of  those  given  by  NED 
the  first  and  the  third  have  the  sense  'quickly',  the  seeond  is  of 
doubtful  meaning  (:  And  so  thc  ledis  of  thc  lond  lynely  hym 
cald,  Siim  bcall,  ston  belns,  ston  bell  fe  god.  Destr.  Troy  4355. 
Verv  likelv  the  adv.  is  put  in  only  to  fill  the  line). 

The  origin  of  this  sense  may  plausibly  be  sought  in  sense  4, 
when  combined  with  verbs  of  motion. 

ML.1)  Tliatft  hc  fongid  f>o  freikes  with  a  finc  clicrc.  .  .  And  led  hom  furtlic 
lvucly  into  a  lurge  halle.  Destr.  Troy  3(18.  Siniilarly  320O.  *>208.  <>561.  <>952.  -  • 
<»lod  on  full  gayly,  J)c  gaynist  to  the  honkc.  Thcrc  liglit  |)ai  full  lyfely,  lept  into  bo¬ 
te.  Ibm  29g  7.  Siniilarly  b.458.  7137.  11802.  Nestor.  .  .  ca  i  ryt  him  with  J*y- 
uely  to  his  lornle.  iV  leuit  hym  noght.  Ibm  <573.  •  -  Hc  lepe  011  a  liglit  horse  lv- 
uely  enarmyt.  Alld  soglit  to  J>e  se  banke  to  socur  his  pepull.  Ibm  3922.  -  lictor... 
His  aune  batell  full  breme  vppon  bent  leuyt.  Hym  selfe  liuely  o  |>e  lauiide  laun- 
chit  aboute.  Ibm  6936.  Siniilarly  11023.  •—  Rut  leches  full  lyuely  lokid  liis 
wound.  Ibm  7525.  --  Achilles.  .  .  Lep  vp  full  lyuely.  bauncliit  011  switlie,  To 
\ydt  entent.  .  .  To  deire  Kctor  with  dethe.  Ibm  8b \(>.  •  han  J)es  lordys  to 
blection  lyuely  |>ai  went  To  chese  hom  a  chcftan.  Ibm  8931.  I11  grouiide 

late  vs  graue  hym  and  goo,  Do  liffclv,  latte  vs  laic  livni  allone.  York  Plays 
37i:i92.  4 

GROUP  V.  WORDS  ORIGINALLY  SI0N1FYING  ’EAGERLY\ 

OE.  GEORNE,  adv. 

Idg.  *ghcr-,  Prim.  Teut.  base  *ger-  'to  desire',  with  the  par- 
ticipial  suffix  no-,  na-.  Cf.  Khige,  Stammbildungslehre  §  228. 
Brugmann,  K.  Vgl.  Gr.  §  387.  Fick  III  128.  Mätzner  s.  v. 

*)  Yp  he  lepe  full  lyulyc  (Ip.  A  33S2),  p roba  bl  y  bclongs  lurc.  Köllmig 
cmeiuls  it  to  Ivuerlye .  and  remarks  in  his  notes:  »Ivuerlvc  uehme  ii  k  mit 

0  B  "  »  • 

Hall  als  Abkiirzung  von  delyucrlyc  unviT/.iiglich,  schnell.»  I  have  found 
110  other  instance  of  sucli  an  abbreviation,  and  I  am  therefore  inclincd  to 
regard  the  word  as  a  carelcss  spelling  of  Ivuelyc. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STKRN 


i(»4 

Of  the  Knglish  derivatives  from  this  base  it  is  only  the  ad  v. 
gcornc  that  is  of  interest  for  the  present  investigation.  Georn, 
geornlice,  geornful,  and  geornfuUice  did  not  acquire  the  sense  of 
speed,  and  as  they  were  not  very  common  in  OE.,  and  verv  rare  in 
ME.,  they  probably  did  not  influence  the  sense-development  of 
gcornc.  They  are  therefore  left  out  of  consideration. 

Gcorne  originallv  signified  that  an  action  was  performed 
'according  to  the  desire  or  will,  with  the  consent,  of  a  person'. 
An  essential  characteristic  of  the  original  sgn  was  that  it  referred 
exclusively  to  the  mental  State  of  the  subject  of  the  qualified 
verb.  (Cf.  below,  section  3).  Already  in  OE.  we  find  a  great 
number  of  variations  of  this  sense,  most  of  them  only  contextual. 
They  may  be  divided  into  two  groups;  in  one  of  them  the  ad  v. 
signifies  that  the  action  is  performed  according  to  the  will  of  the 
person  performing  it,  in  the  other  that  the  subject  in  performing 
the  action  complies  with  the  command  or  will  of  another  person; 
the  command  may  be  expressed  or  implied.  The  subsequent  de- 
velopment  proceeds  from  the  former  senses.  Gcornc  was  apparent- 
lv  at  first  used  only  with  verbs  denoting  a  purely  mental  action. 


Schewe  <>/  srnsrs. 

1)  With  fixity  of  will  or  purposc.  zealously ,  eagerly.  earnestly,  diligently. 

a)  Verba  voluntatis,  and  verbs  signifying  to  ask,  iuvcstigate.  O  lä.  Mlä. 

b)  Verba  affectuum.  Olä.  Mlä. 

e)  Verbs  signifying  to  think,  meditate,  etc.  OK.  ME. 

d)  Verbs  signifying  to  know,  understand,  remcmber.  OK.  Mlä. 

e)  Verba  percipiendi.  OE.  Mlä. 

f)  Verba  dicendi.  OE.  Mlä. 

g)  Verbs  signifying  to  believc.  to  trust  in,  etc.  O  lä. 

2)  Willingly,  rcadily,  according  to  the  will  or  command  of  a  person.  OE. 

t»  With  fixity  of  will  or  purpose,  zealously,  eagerly,  earnestly,  diligently  /  ve- 
hemently,  vigorously,  effectivcly. 

a)  Verbs  signifying  to  strive,  cndeavour,  cxert  oneself.  OE.  Mlä. 

b)  Verbs  signifying  to  fight,  smite,  resist.  hold,  etc.  OE.  Mlä. 

4)  Eagerly,  zealously  /  veliemently,  vigorously,  effectivcly  /  rapidly.  Olä.  Mlä. 

5)  Quickly,  sometimes  implying  'eagerly'.  Mlä.  1290. 

<»1  Shortly,  immediately,  quickly  begun  and  cndcd.  Mlä.  1^00. 

7)  Swiftly  /  vigorously.  Mlä.  1290. 

1.  With  fixity  of  u-ill  or  purposc,  zealously,  eagerly,  earnestly, 
diligently.  With  verbs  denoting  mental  action.  The  adv.  refers 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTI.Y,  AND  THKIK  SYNONYMS 


rf>5 

primarily  to  the  State  of  mind  of  the  subject  of  the  verb,  but  it  is 
inevitable  that  it  should  come  to  refer  also  to  the  manner  in  which 
the  action  is  performed.  The  former  notion,  however,  appears 
to  be  essential  to  the  adv.,  for  its  chief  use  in  OE.  is  to  qualify 
verbs  of  mental  action.  The  manner  of  its  extension  to  other 
verbs  supports  this  view;  cf.  sense  j  below.  The  import  of  the 
adv.  varies  with  the  nature  of  the  governing  verb.  The 
following  groups  may  be  distinguished. 

a.  Verba  voluntatis ,  and  verbs  signifying  to  ask,  investigate. 

OE.  Span  (:  persuade)  pu  liine  georne,  pre t  hc  pine  lare  laeste.  (»en.  575.  -  - 
Se  hie  georne  fraegn.  Ibm  2268.  —  Loth.  .  .  him  georne  bead  reste  &  gereonla 
(:  Loth  offered  the  two  ängels  rest  and  hospitality.)  Ibm  2440.  -  •  (God)  cunno- 
de  georne,  hwilc  paes  aeöelinges  ellen  waere.  Ibm  2846.  •  •  Ivlene  322.  600.  •  — 
De  georne  gebide  gece  &  miltse.  OKT  174  (Lorica  Prayer  x).  -  Boethius  50:25  •  - 
Ic  wat  öset  p\x  woldest  swiöe  georne  pider  fundian.  Ibm  51:7.  --  Mc  lyste  nu  p 

swiöe  georne  geheran.  Ibm  78:32.  —  Beda  18:2.  -  Herodes  da*glice  geceigdi 

tungul-cncftiga  georne  \  innweardlice  geleamade  from  him  tid  stearres  eetdcu- 
wude  him  (:  clam  uocatis  magis  diligenter  didicit  ab  eis  tempus  Stella*  quac  appa- 
ruit  eis).  AS.  Gosp.  Mt.  2:7.  Li.  Similarly  Ru  C  H.  t 

ME.  Ferde  pa  to  pam  Haelendc  &  hine  baed  georne  p  he  sceolde  faren  hi s 
sune  hselen.  Bodley  Hom.  22:14.  —  (Summe)  georne  bisecheö  pat  me  ham  ibu- 
re^e  from  patn  uuele  pinan.  Lamb.  Hom  43.  —  No  mon  pet  öe  georne  bit  of  hel- 

pe  ne  mei  missen.  Ur.  of  Ure  Lefdi  195:80.  -  Ha  seide.  hire  luste  swiöe  jeorne 

speoken  mit  te  meideu.  Katherine  1576.  Forbuh  (:  avoid)  georne  pat  tus  un- 
boteliche  lure  of  mahe  arisen.  Hali  Mcid.  17:24.  —  Ancr.  R.  174.  -  Pat  heo  (:  a 
woman)  purh  sume  sottes  lore  pe  georne  bit  &  sikep  (:  sighs)  sorc.  O  &  N  1352. 

—  Floriz  T  495.  —  Rob.  Glouc.  9980.  ~  CM  2795.  —  Chrou.  of  lingl.  49 — 53. 
M.  — -  Charlis  clipede  ys  leches  po,  &  ^erne  gan  him  praye  pat.  .  .  Ferumbras 
1CMJ2.  t 

b.  Verba  affectuum.  Implying  carnestly ,  vchcmently. 

OE.  Paet  he  lufige  go<lra  gehwilene,  swa  he  geornost  msege.  Metra  27:29.  — 
God  lufaö  geomast  ealles,  poet.  .  Ps.  83:12.  -  Ne  him  godes  fyrhtu  georne  ond- 

ra*dap.  Ps.  54:20.  —  le  pa  mid  -hcortan  ongann  hycggan  nihtes:  waes  min  gast 
011  me  georne  gebysgad.  Ps.  76:6.  * 

ME.  He  se^  Rymenhild  sitte.  .  .  Sure  wcpinge  and  ^erne.  King  Horn  1 105. 

-  •  ^erne  a  wep,  is  hoxides  wrong.  Beucs  298.  f 

C.  Verbs  signifying  lo  Ihink ,  )neditalct  etc. 

OE.  Ac  se  sceaÖa  georne  swicode  ymb  pa  sawie.  Gen.  (>o b.  Kodon  öa 
fram  rune  .  .  .  georne  smeadon.  sohton  searopancum  hwa*t  sio  syn  waere  pe  .  .  . 
Klene  413.  —  Scyle  gumena  gehwylc  ou  his  geardagum  georne  bipenean  paet .  .  . 
Crist  822.  —  Ic  psere  sawie  ma  geornor  gyme  ymb  paes  gastes  forwyrd  ponne  pxes 
lichoman.  Juliana  4  r  | .  -  -  Pa  genule  se  ('.odes  mon  symle  georne,  swa  his  gewuna 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GfSTAF  STKRX 


166 

wa*s  p«t  he  a?r  dyde.  Beda  216:17.  C.if  lie  hit  georne  ymbe  smeagan  willacN 
A'  aefter  spyrigan.  Boetbius  36:5.  t*onne  smeage  se  caldor  hit  georne  011  ma- 

nifealde  })ing  J)aet  hi  (:  the  monks)  drinc  liaebbon.  Chrodegang  15:26.  -  I*u 

scealt  gynian  swyÖe  geornc  hwaenne  etc.  Byrhtfertli  509:34.  —  Ic  to  softe  gely- 

fc  psct  mine  word  niagon  wel  fretnian  |>am  |)c  hig  wile  georne  ascrutniau.  Ibm 
332:40.  —  Chr.  Ii  1006/137.  t 

Ml:.  (The  nightingale)  |x>Jte  jornc  ou  liire  mode  jif  ho  ojt  elles  understode. 
O  &  X  6(>  1 .  -  -  f^at  gode  wif.  .  .  georne  fondej)  hu  heo  niuhe  do  |)ing  J)at  him  (:  aer 
husband)  beo  iduje.  Ibm  1581.  •—  To  ger  f>am  for  him  gru  and  grise.  Ym-thoght 
him  gern  011  quatkin  wisc.  CM  7984.  He  stont  cV  biJ)oujt  him  jerne,  \Vhe- 
|>er  he  for^>  go  o|)er  ojain  terne.  C.uy  1899.  + 

d.  In  connexion  witli  verbs  signifying  tu  kiiow,  understand, 
retnember,  geornc  means  in  an  carncst,  thorough,  or  exaet  manncr, 
icell.  OK.  and  earlv  MK. 

01:.  We  )>a?s  seulon  hyegan  georne  Jjict.  .  (  »en.  397.  Oirendel)  wiste  J)e 

geornor,  J)a*t  his  äldres  wa*s  ende  gegongen.  Beow.  821.  Ic  georne  wat. 

Andr.  498.  Hio  in  gieste  lncr  halge  treowe.  liogde  georne.  jnet.  .  .  Juliana  20. 

-  -  (»corne  hy  ongeatou,  |wt.  .  .  (»uölac  524.  •  Hus  frod  guma,  .  .  gieddade.  .  . 

Jnct  we  |)v  geornor  ongietan  ineahten  tirfa*st  tacen.  Plioenix  573.  -  Daniel 

218.  421  Symblc  |>at  011  hcortau  hogode  geornust.  hu  he  mid  scaruwc  swylee 
acwealdc.  Ps.  io8:io.  Hwict.  we  genog  georne  witon  Öa.*t  nanne  111011  )>a*s  ne 
tweoft.  Boethius  38:2.  < *if  ftu  nu  wilnige  weorulddrihtncs  heane  anwald.  .  . 

ongitan  giorne.  Metra  29:3.  + 

Ml:.  1’a‘l  ich  wot  wel  geornc.  I*r.  of  Ure  Lefdi  197:103.  •  Me  awaiteft  011. 

|>et  wute  je  ful  georne.  wiöuten.  as  me  dcö  |)eoues.  Ancr.  R.  174.  * 

e.  Witli  verbs  denoting  perception  (to  scc  and  lo  hear),  im- 
plying  carcjully,  attcntivcly,  clcarly.  Also  figuratively. 

OJ:.  Nu  we  sccolou  georne  gleawlice  })urhseon  usse  hrepereofan  heortan 
eagum.  innan  uneyste.  Crist  1328.  Kcr  hi  to  worulde  wynnum  motun  godes 
onsyne  georne  bihealdan.  Guftlac  787.  To  |)ani  ic  geornc  gefra?gn  gyfum  cea- 
pian  burhgeweardas  piet  he  him  boestafas  aradde.  Daniel  739.  —  (Plioenix) 
sceal  J)jere  sunnan  sift  bihealdan  iV  ongcan  cuman  godes  condclle,  gliedum  gimme. 
geornc  be wi tigan.  Phoenix  92.  Fugel  fejirum  wlonc  on  firgenstream  under 
lyft  ofer  lagu  locaft  georne,  hwonnc  up  cyme  eastan  glidan  ofer  sidne  sa?  swegles 
leoma.  Ibm  101.  Georne  (:  intente)  gehyreö  lieofoncyninga  hyhst  haelefta 
diede.  Domes  Diege  107.  (  »a  on  tuu  cV  loca  swvöe  georne  liwaer  beo  luna  prima. 

Byrhtfertli  *09:35.  Hi  |uet  ongeatou  and  georne  gesawon  |>aet.  .  .  Byrht- 
notli  84.  * 

Ml:.  As  he  hcfde  en  chere  bihaldeu  swiöe  georne  liire  utnumne  feire  iNc  freo- 
liclie  juhede  (he)  felde  him  iwundct.  J uliaue  7:1.  -  (»corne  lustne  (imperat  )  me 

wift  earen  of  J>in  heaued  Hali  Meid.  3:14.  -  -  He  houyd,  and  byheeld  vs  jer  ne. 
Richard  559.  Ac  al  f>ai  loked  s\vi|)e  jerne  After  Tintagel  &  Ygerne.  Arth  a 
Merl.  2377.  TJern  he  hiheld  hir.  and  sche  him  eke.  Orfco  321.  -  l*c  sargant 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLV,  AND  THEIR  SYNONYMS 


16; 


vem  can  on  hir  loke.  CM  3290  (F  jorner,  G  and  T  fast).  -  Ac  whose  is  witer 
and  wys  of  wit,  And  jerne  bi-holde|)  [)is  ilke  writ.  C.  of  i/ouc  76.  —  ffulle  jerne 
hc  wavttis  Sir  Wawayne  J)e  \vightc.  Bot  hym  lympede  pe  werse.  Awntvrs  614.  f 

f.  With  verba  dicaidi,  implying  earnestly ,  zcalously. 

OE.  Ongan  }>a  dryhtnes  a*  da?ges  A'  nihtes  J)urh  gastes  gife  georne  cyj>au. 
Hlene  199.  Donne  lii  J>y  geornor  gode  ponciaö.  Crist  1256.  -  -  Wese  of  dage 
on  dseg  drihten  user.  .  .  georne  gebletsad.  Ps.  67:19.  —  Is  nu  for  öi  godes  peowum 
and  mynstermannum  georne  to  warnigenne  J)at.  .  .  Ailfr.  Gr.  3:10.  —  He 
ueoröode  Godes  naman  georne.  Chr.  K_95g/i  13.  --  (Hi)  gvrne  deopedon  to  ( k>dc, 
his  miltse  biddende.  Ibm  10X3213.  t 

ME.  Yre  drihten  cwcö  to  nioyses  pet  he  scolde  wissieu  his  folc  and  wernede 
him  georne.  Lamb.  H0111.  13.  -  Wiit.  .  J)onkeö  god  georne  wiö  swiöe  glead  heor- 

te  of  se  riche  lane.  Sawles  Wardc  237.  -  •  l*e  mesager  him  Jjankede  ^erne.  Beues 
137.  —  As  velie  mon  ou^te  \vt  al  his  mihte  Lof-song  syugen  to  God  £erne.  C.  of 

J,oue  29.  -  -  And  asked  of  Kvchard  of  normandy,  if  he  knew  J)at  knytte  pat.  .  . 
anauntid  (:  bo  as  t  ed  )  him  )x>  so  ^erne.  Ferumbras  116.  -  Kay  callut  on  Gaitan 

Jornc.  Avowyugc  23.  * 

g.  The  sense  earnestly,  jirmly,  with  fixitv  of  purpose  and 
attention,  sometimes  implied  in  2,  seems  to  be  predominant  in 
connexion  with  verbs  signifying  to  believe ,  tv  trust  in.  I  have  only 
( >K.  instances. 

OE.  Huru  Geata  leod  (:  prince)  georne  treowode  modgan  nuegnes  metodes 
hyldo.  Bcow.  669.  —  (He)  getruwode.  .  .  on  idel  gylp  ealra  geornost.  Ps.  51:6. 

■  Ic.  .  .  011  god  swylee  georne  gelyfe.  Ps.  53:4.  35:9.  ♦ 

2.  Willingly,  readily,  according  lo  the  will  or  command  oj  a 
person,  expressed  or  implied.  With  verbs  signifying  to  obey,  to 
julfill  a  person' s  will,  and  with  some  other  verbs  when  the  idea 
of  acting  according  to  somebody’s  will  is  implied  contextually. 
Only  OE.  instances. 

In  this  case  too,  the  adv.  refers  to  the  state  of  mind  of  the 
subject  of  the  governing  verb,  and  it  seems  to  do  so  exclusively, 
denoting  the  mood  in  which,  or  because  of  which,  the  action  is 
performed,  not  the  manner  in  which  it  is  performed.  This  is  the 
case  even  when  the  verb  has  a  material  import. 

OE.  Laeste  \)u  georne  his  ambyhto.  Gen.  317.  —  Gife  ic  hit  J)e  georne  (:  Eve 
speaking  of  the  apple).  Ibm  679.  —  Ibm  238.  782.  --  f*a  waes  HroÖgare  he- 
resped  gyfen.  .  .  |)jet  him  his  wine-magas  georne  hyrdon.  Beow.  66.  —  1’cet  is 
gedafenlic  J)»t  öu.  .  .  |>xs  cininges  bebod  georne  begange.  Klene  1171.  —  Crist 
1  224.  1582.  —  He  him  dieda  lean  georne  gieldeö  j)am  pe  his  giefe  willaö  piegan  to 
|>once.  Guö.  93.  -  Ibm  777.  1037.  —  Dryhtnes  bibod  geofonfloda  gehwvlc 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STKRX 


georne  beliealdeö.  Az.  125.  —  wc  haelende  heran  georne.  Sat,  595.  —  Riddlcs 
2:2.  —  Ps.  131:5.  —  Ac  gif  })u  wilt  beon  heora  })egn,  Jx>nne  scealt  J)u  georne 
geöolian  gehwaet  |)ies  J)e  to  heora  Jienunguni.  .  .  belimpet.  Boethius  16:22.  — 
(»eornor  we  woldon  iowra  Romana  bismora  beon  forsugiende  J)onnc  secgende. 
Oros.  122:9.  f 


3.  With  jixity  oj  will  or  pur  pose,  vehemently ,  vigorously,  zealous- 
ly,  eagerly,  earnestly,  diligently.  This  definition  is  the  same  as  that 
given  for  sense  i,  but  its  import  is  here  in  some  measure  different,. 
as  it  is  referred  not  only  to  the  state  of  mind  of  the  subject  of 
the  action,  but  also  to  the  performance  of  the  action  itself. 

It  was  stated  above  that  georne  originally  referred  only  to 
the  state  of  mind  of  a  living  being.  If  that  had  not  been  the 
case,  there  is  no  reason  why  the  ad  v.  should  not  ha  ve  been  used 
from  the  beginning  with  verbs  of  all  kinds.  Any  action  may  be 
performed  vehemently ,  eagerly,  etc.  In  reality  vve  find  that  in  OE. 
georne  was,  with  one  exception,  used  only  with  verbs  of  purely 
mental  action.  The  exception  is  the  two  groups  to  strive,  endeav- 
our,  exert  oncself,  and  to  fight,  smite,  hold,  resist.  With  other  verbs 
denoting  some  kind  of  material  action  we  find  georne  only  in  ME. 

The  reason  why  the  adv.  could  be  used  with  the  verbs  just 
mentioned  was  evidently  that  they  all  denoted  an  action  whicli 
is  often,  or  generally,  the  expression  of  a  state  of  mind  of  the  sub¬ 
ject,  of  a  certain  purpose,  eagerness,  etc.  No  doubt  the  adv.  at 
first  referred  only  to  the  mental  state  which  accompanied,  or 
rather  was  accompanied  by,  the  action  in  question.  Georne  sohte 
would  then  mean:  ’he  was  eager  to  attain  a  certain  object,  and 
this  he  tried  to  do  by  seeking  for  it’.  But  in  phrases  like  georne 
sohte  it  was  inevitable  that  the  adv.  should  come  to  be  appre- 
hended  as  referring  also  to  the  action  itself.  An  action  which  is 
the  outeome  of  a  mental  state  characterized  by  fixity  of  will  or 
purpose,  etc.,  is  performed  in  a  vehement,  vigorous,  efjective 
manner,  and  the  adv.  georne  thus  acquires  the  latter  sgn. 

The  use  of  georne  with  verbs  of  the  two  groups  mentioned 
above  may  be  very  old,  as  it  is  found  in  the  oldest  texts,  and, 
inoreover,  must  be  considered  as  closely  related  to  the  use  with 
verba  voluntatis. 

a.  Verbs  signifving  to  scek,  strive,  endeavour,  exert  oncself. 
The  1110st  common  verb  is  secean. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLV,  AND  THKIR  SYNONYMS 


ICC) 

OE.  (Noe)  seow  saeda  fela,  sohte  georne,  |)a  him.  .  .  waestmas  brohte.  .  .  grene 
folde.  Gen.  1559.  -  Hord-wcard  sohte  georne  aefter  grunde,  wolde  guman  fin¬ 

dan.  Beow.  2 29-j .  —  His  moder  het.  .  .  georne  seean.  .  .  hwaer  se  wuldres  beam... 
hyded  wsere.  Klene  216.  —  f*«t  fyr.  .  .  georne  aseceö  innan  &  utan  eorftan 
sceatas.  Crist  ioo.f.  —  Hu  ne  wastu  mine  {k?;1,  was,  hu  georne  ic  symle  waes  ymhe 
godra  manna  |)earfe?  Boethius  18: 1 7.  (Cf.  faste  vmbe  bron  and  faste  aboute,  p.  87)  .  x 

ME.  He  fondede  god  solf  mid  his  wrenche,  and  walde  hine  jorne 
swenehe.  Lamb.  Hom.  67.  -  -  To  lakenn  Godd,  to  Jjeowwtenn  Godd,  To  sekenu 
kirrke  georne.  Orm  2717.  -  Melga.  .  .  georne  wes  abuten  hu  he  mihtc  a^einuen 

f)  he  weoren  binnen.  Lay.  A  12563.  —  Hi  bo|)  ho^fule  (:  thoughtfull,  sorry)  &  vel 
arme  and  sechej)  ^orne  to  J)e  warme.  O  &  N  538.  •—  f>e  deuel  was  wel^urne  aboute 
him  to  inislere.  K.  E.  P.  57:6.  -•  But  segges  of  spayne  soujt  to  him  jerne.  to 
haue  holpen  here  lord  hastili  ^if  |)ei  mijt.  Palerne  3610.  t 

Sometimes  other  verbs,  when  endeavour  or  exertion  is 
implied  eontextually. 

OE.  Hine  weard  biheold  lialig  of  heofonum,  se  J)a?t  hluttre  mod  in  pas 
gaestes  god  georne  trymede.  GuÖlac  78.  Gyrede  hine  (:  himself)  georne  mid 
gaestlieum  weepnum.  Ibm  148.  —  Gcoea  us  georne.  Az.  12.  —  FriÖaö  & 
fyröraö  (:  protect  and  support)  swiöc  georne,  swa  lange  swa  hiora  gecynd  biö  }> 
hi  growan  moton.  Boethius  91:24.  —  Hc  dyde,  swa  him  Jjearf  wes,  carnode  f>a*s 
georne.  Chr.  E  959/1 14.  -  •  O11  his  dagum  hit  godode  (:  improved)  georne  (or 
~  rapidly'?).  Ibm  959/114.  t 

b.  With  verbs  signifying  to  fight,  smile,  resist,  hold,  etc. 

OE.  No  ic  him  J)aes  georne  setfealh  (:  that  he  could  not  escape).  Beow. 
968.  —  Het  his  hereciste  healdan  georne  fest  fyrdgetruin.  Exodus  177.  Ic 
him  georne  oft  J)a?s  unrihtes  andsaec  fremede.  Klene  471.  —  Georne  hine  lieal- 
daö  witan  Filistina.  Sal.  256.  f 

ME.  Assayle  yerne  The  pauylyon  with  the  golden  herne.  Richard  2283. 

To  hem  J)ai  smiten  swijje  gerne.  Guy  2380.  Alle  |>ei  wasted  quitely,  &  slouh 
|je  folk  full  jeme.  Långt.  56.  M.  -  -  l>er  was  no  reste  betwene  hem  to,  bot  laide  011 
^erne  beyne.  Feruinbras  661.  t 

4.  Eagerly,  zealously  /  vchemently,  vigorously,  ej/cctively  /  rap- 
idly.  With  the  sense-change  described  in  the  preceding  section. 
georne  has  acquired  an  import  essentially  analogous  to  the  mean- 
ing  which,  in  the  advs.  of  Groups  II,  III,  and  IV,  was  the 
starting-point  of  the  development  rcsulting  in  the  sense  of  speed . 
Georne  then  denoted  that  an  action  was  performed  in  a  vehement 
and  vigorous  manner,  and  that  the  canse  was  the  mental  state  of 
the  subject.  When  used,  in  this  sense,  to  qualifv  a  verb  of 
inotion,  the  adv.  acquires  the  sense  of  speed. 

At  first,  we  may  expect  the  adv.  to  oscillate  between  the 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


170 


GUSTAF  STERN 


previous  senses  and  'rapidly'.  Unfortunately,  the  change 
took  place  during  the  late  OE.  and  early  ME.  periods,  when  the 
evidence  is  very  scanty.  There  is  only  one  late  OE.  instance 
with  a  verb  of  motion,  and  in  ME.  110  instance  at  all  till  c.  1300, 
when  the  adv.  appears  in  several  texts,  in  the  senses  'rapidly', 
quicklv’  and  'immediately'  simultaneously.  However,  the  OE. 
instance  appears  to  oscillate  between  'eagerly'  and  'rapidly', 
and  the  same  is  appearently  the  case  with  several  ME.  quots. 
The  analogy  of  the  advs.  previously  dealt  with  makes  it 
probable  that  the  development  rapidly  >inlmediately,  proceeded 
in  the  same  way  as  in  hrcedlicc  and  other  words  (see  p.  24).  The  lack 
of  ME.  instances  before  1300  is  to  be  ascribed  to  the  scarcity  of 
texts  from  the  earlier  part  of  the  ME.  period. 

All  the  verbs  in  tliis  section  are  durative  verbs  of  motion;  the 
subject  is  a  living  being. 

OE.  Pa  beer  wendon  forö  wlauce  pegenas.  uucarge  men  efston  georne:  hi 
woldon  pa  ealle  oöer  twega,  lif  forleetan  oööe  leofne  gewrecan.  Byrhtnotb  206.  t 

ME.  A  leon  pare  cam  corne  And  kipte  me  and  bar  me  forth  toward  pe  wodc 
wel  ^cornc.  KSEL  399:214.  —  Similarly  395:88  (MS.  Cott.  Iul.  D.  ix.)  —  So 
pai  deden  &  riden  £erne  Toward  pe  castel.  Arth.  a.  Merl.  2509.  —  We  sej) 
.  .  pe  kni^tes  of  pe  rounde  table;  Alle  pai  eomen  gerne,  a  pli^t .  Ibm  6245.  —  - 
K*  opcr  flowen  al  so  ^erne,  So  her  stedes  mi£t  erne.  Ibm  6843.  —  Of  al  pat 
-cwede  him  so  £erne,  To  Moinbraunt  gonne  neuer  on  terne.  Beues  4099.  — 
Guy  6823.  —  Bring  hem  vnder  £011  wodeside,  Al  so  jern  astow  raay  ride.  Horn 
Childe  896.  —  God  gaf  pe  werwolf  grace  to  go  a-wei  so  jerne,  pat  horse  ne  hounde 
for  non  hast  ne  mig  t  him  of-take.  Palerne  2197.  —  Ibm  1893.  3826.  —  Hunger 
hiderward  ageyn  higep  him  georne.  P.  Pl.  A  7:307.  —  For  he  (:  my  horse)  scholde 
gcrnc  go,  his  side  y  made  blede.  Fcruinbras  505.  —  -  Ibm  2478.  3973.  — 
Forte  lieilse  pat  hende  pei  higed  ful  gerue.  Susan  133.  I  see  the  traytoure 
come  gondyr  trynande  full  gerne.  Morte  Arth.  4189.  —  Myn  houdes  and  my 
tongc  goon  so  yerne,  That  it  is  Ioye  to  see  my  bisinesse.  Cant.  C  398.  —  To¬ 
ward  the  whiche  daunce  he  drow  ful  yerne,  In  hope  that  som  wisdom  sholde  he 
lerne.  Cant.  D  993.  —  The  cuntrey  gedyrd  soon  in  haste,  And  aftur  hym  jom 
they  chast.  Erl  of  Tolous  449.  —  He  cam  redyng  fro  Wantown  Gappe.  .  .  and 
we  folwyd  as  yarn  as  we  myth.  Paston  60.  —  And  eke  there  nis  no  swallow  swift, 
ne  swan  So  wight  of  wing,  ne  half  so  vem  cau  fly.  Court  of  Love  1299  (Skeat: 
eagerly).  -  3arne,  hastyly  (garue  or  fast  P)  Festinanter,  celeriter,  festine.  Pr. 
53<>.  t 

Referring  to  inaniniate  subjeets. 

ME.  A  gere  gerues  ful  gerne.  «V  geldeg  neuer  lyke.  Gawain  498.  —  The 
dredful  lov,  that  alwey  slit  so  yerne.  Pari.  Foules  3.  + 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIK  SYNONYMS 


With  to  grou'. 

ME.  Sleuthe  wex  womler  jerne  and  sone  was  of  age.  I*.  PI.  H  20:158.  + 

5.  Quickly,  sometimes  implying  cagerly.  This  sense  occurs 
not  only  with  verbs  of  motion,  but  also  with  verbs  denoting  ac- 
tion  of  other  kinds.  The  instances  are  not  so  mimerous  as  those 
in  the  preceding  section. 

ME.  To  })e  chapele  jeorue  hco  orn.  liSKI,  339:53.1.  l*oy  arinyd  hem 
swyjje  ^erne.  And  wenten  out  by  a  posterne.  Richard  .4271.  —  Tintagel  &  eke 
Ygerne  To  her  in  went  ful  ^erne.  Arth.  a.  Merl.  2340.  -  Alle  J)e  londes  he  wan 

^ern,  Til  he  coni  to  lucern.  So  stout  he  was  &  fers.  Yernagu  273.  •  —  Ac  as  ^ernc 
f>ay  mijte.  Jjay  caste  f)anne  on  hure  gere.  Ferumbras  822.  -  Whene  his  spere 

was  sprongen,  he  spede  hym  full  £eme,  Swappedc  owtte  with  a  swerde.  that 
swykcde  hym  never.  Mortc  Arth.  ijn\.  1  redo  wc  hyc  us  ful  ^crne  In  at  the 
floncl  posterne.  Degrevant  605.  + 

6.  Shortly,  immediatcly,  quickly  begun  and  cndcd.  Perhaps 
sometimes  implying  cagerly.  Verbs  denoting  actions  of  different 
kinds.  The  interpretation  of  the  instances  is  not  always  cer- 
tain,  but  I  think  the  following  have  the  sense  of  speed  in  relation 
to  time. 

ME.  1'e  ^ates  j>ey  v  11. shette  ful  £eruc,  And  ffledden  awey  by  a  posterne.  Rich¬ 
ard  6315.  He  hem  dede  ^ern  schriuc  Of  alle.  .  .  &  penaunce  ou  hem  layd. 
Arth.  a.  Merl.  708.  —  his  barouns  &  eke  Merlin  Wenten  to  |>e  bischopes  in  6c  al 
liim  teld  fair  6c  jerne,  Hou  Arthour  was  bi^eten  of  Ygerne.  Ibm  3037. 

An  Aungel  toke  hys  sowlc  ful  £erne.  And  bare  it  in  to  the  blysse  of  heueuc. 
Northern  Passion  MS.  Camb.  Ii  277.  (Other  MSS.  even  or  in  haste).  —  Jeld 
|>e  to  me  jeply,  or  Jerne  \>ou  schalt  deie.  Palerne  1252.  •  -  Go  wi^tly,  seide 

|»cmperour.* and  a-wake  hire  ^erne.  bid  hire  busk  of  liire  bed  bliuc  bc  a-tyrid. 
Ibm  1996.  Warforc?  seide  f>emperour,  se  ve  me  now  ^erne.  Ibm  2027.  -- 
Ibm  3267.  3896.  + 

Also  jern ,  as  3 ern :  immediatcly ,  shortly . 

ME.  hus  ponked  godes  grace,  Alle  \)o  |>at  speke  wi[)  toug  To  otuel  also 
^ern,  \)at  was  a  sarrazin  stern,  Ful  sone  J)is  word  sprong.  Yernagu  878.  —  With 
that  he  spak  to  me  as  yerne,  And  seyde.  .  .  Hous  of  Fame  910.  ---  'Nay\  quod 
she,  'and  that  shalt  thou  see  as  yerne’.  t* sk.  Test.  of  Love  II  viii.  41.  —  Him 
hougte.  his  body  wold  bernc,  But  he  inijt  also  ^ernc  Fille  Libeaus  adoun.  Li- 
beaus  533.  t 

7.  Swiftly  vigorously.  Finally,  I  have  a  few  quots.  where 
georne  is  used  of  fire  and  water,  and,  once,  of  blood.  I 
regard  them  as  representing  a  development  which  is  charac- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


172 


GUSTAF  STERN 


terized  by  having  the  element  vehemently,  violcntly  still  further 
strengthened. 

ME.  I’e  so  cani  eorne  ä  rotte  (:  rush)  Jeorne,  ase  |)at  child  a-slepe  laye. 
ESEE  339:522.  (Cf.  the  first  ME.  quot.  in  section  4).  —  For  J)e  blod  of  kni^tes 
dede  &  of  destrers  &  of  stede  Ran  hem  after  al  day  so  jerne,  So  water  out 
of  wel  streme.  Arth.  a.  Merl.  6057.  —  f>at  fyr  J)at  setlede  so  on  |>e  walle,  gerne  hit 
gan  to  brenne.  Ferumbras  3281.  — •  Who  ha|)  do  }>e  J)is  scham?  Why  bledest 
|)ou  so  jerne?  I.ibeaus  423.  * 


QROUP  VI.  WORDS  ORIOINALLY  S IQNIFYINQ  'CLEVER'. 

OE.  QEAP,  adj. 

From  Prim.  Teut.  *gup-,  *gaup-:  ’sich  biicken,  kruinm  sein’ 
(Fick  III  137).  Front  the  original  sense  the  development  proceed- 
ed  in  two  directions,  which  both  are  represented  in  OE.  i)  Mate¬ 
rial:  'broad,  roomy,  spacious,  wide’.  2)  Mental:  'deceitful,  crafty, 
cunning:  callidus,  astutus,  versutus’.  (Trautmann,  ZfdW  7:268). 
Persson,  Beiträge  835  A.  2,  separates  the  two  senses,  and  as- 
sumes  confusion  of  two  different  Teut.  roots.  (Cf.  alsoibm  100  sq.). 
As  the  former,  material,  sense  is  of  no  consequence  for  the  devel¬ 
opment  of  the  sense  ’swift’,  it  is  here  left  out  of  consideration , 
together  with  the  etymological  problem. 

Parallels  for  the  transfer  of  the  designation  'crooked'  from 
material  substances  to  mental  qualities  are  found  in  several  lan- 
guages.  Cf.  Latin  versutus.  (Wundt  II  562) 

With  two  exceptions,  gcap  is  used  exclusively  of  persons  or 
animals.  The  exceptions  are  wordcss  (1),  and  jer  (2  b). 

G/osscs.  Geap  callidus  WW  168:10.  334:39. 

1.  Clever,  prudcnt,  cunning,  astutc,  said  of  living  beings. 
I11  the  OE.  instances  the  pejorative  colouring  has  almost  worn  off, 
and  though  sometimes  present  as  an  implicatiou,  it  is  never 
predominant. 

OE.  Seo  nådd  re  väs  geappre  jionue  ealle  |ja  oöre  nytenu  (:  callidior  cuuctis 
animantibus).  Gen.  A\  3:1.  —  Mann  gep  bediglaö  ingehyd  (:  Homo  uersutus 
celat  scientiam).  Scint.  94:17.  —  Se  J)e  soölice  geliealt  J)reagincga  (:  he  who 
retains  corrections)  geap  (:  astutus)  lie  wyrö.  Ibm  114:1.  —  Gep  (:  astutus)  ealle 
deö  mid  ge|)eahte.  Ibm  199:10.  + 

ME.  Ve  ^eape  wrastlarc  nimeö  jeme  liwat  turn  his  fere  ne  cunne  ncut,  ]>et 
lie  mid  wrastleft.  Ancr.  R.  280.  Heo  weren  iliche  J)eos  ^eape  children  pet  hab- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  ANI)  THEIR  SYNONYMS 


173 


heÖ  riche  uederes,  \)et.  .  .  tetereö  hore  cloöes  forto  habben  neowe.  lbm  362.  — 
Nu  bien  sume  oöre  öat  healden  hem  seluen  wise  and  jeape  and  befasteö  here  pa- 
ne^es  öe  haöene  menn,  for  to  habben  of  hem  bi^eate  (:gain).  Viccs  79:11.  —  Iesv 
Crist  hiet  öat  we  scolden  bien  jeape  and  saedc:  Estote  prudentes  sicut  serpentes, 
Rieö  jeape  al  swa  needdre.  Ibm  101:18.  —  Swich  jepshipe  (sc.  craftiness  in  money 
matters)  forbedeÖ  \>e  apostel  |)ere  he  seiö:  Nolite  esse  prudentes  aput  uosmet- 
ipsos.  Ne  beo  ge  noht  ^epe  to-^ene  £iu  seluen.  OEH  II  195:4.  —  Ure  helende... 
seide  (:  to  the  apostles):  Estote  prudentes  sicut  serpentes.  Here  ich  giu  sende 
alse  shep  araang  wulfes,  beoö  ])enne  giepe;  and  seide  hem  wu  giepe  alse  J)e  neddre. 
Ibm  195:  15 — 16.  —  He  wass  full  ga?p  Sc  wis  to  swarenn  Sc  to  fraggnenn.  Orm 
*937.  —  Uortiger,  jeep  mon  Sc  swiöe  war  (:  cautus).  Lay.  A  (B)  12998.  —  Vor 
he  nis  no\>er  gep  ne  wis.  }>at  longe  abid,  \>ar  him  nod  nis.  O&  N  465.  —  A  wis 
man  es  J>i  sun  ioseph.  In  al  egypti  es  nan  sa  yepc.  CM  5369.  —  Haf  he  ben  for- 
wit  neuer  sa  yepe,  Fra  }>an  i  tell  him  for  a  nape.  CM  90x9.  (F  gape,  G  and  T 
s»ly).  —  Wise  men  \>at  werc  gepe.  Langt.  p.  320.  M.  —  From  helle  to  hevene 
ant  sonne  to  see  nys  non  so  geep.  Lyr.  P.  p.  39.  M.  —  We  sende  oure 
Messager,  Wise  and  gepe,  on  fair  maner.  Troy  Book  3812.  t 

Of  words :  Forr  rihht  he  toc  Natanaael  WiJ)J)  hise  gaepe  wordess,  Rihht  alls 
an  hunnte  take})J)  der  WiJ)J)  hise  gaepe  racchess.  Orm  13505.  | 

2.  Among  the  ME.  instances  tliere  are  several  in  whicli  it 
is  doubtful  whether  geap  refers  to  mental  or  to  physical  quali- 
ties.  Both  interpretations  are  possible  without  any  appreciable 
change  of  meaning  with  regard  to  the  sentence  as  a  whole.  This 
is  especially  the  case  when  geap  is  used  as  an  epithet  of  commen- 
dation.  The  context  did  tlien  not  always  clearlv  indicate  what 
kind  of  qualities  were  referred  to  by  the  ad  v.  In  this  manner 
physical  qualities  would  gradually  come  to  be  included  in  its 
meaning.  In  most  cases  the  sgn  is  vague,  and  the  exact  import 
of  the  adj.  cannot  be  determined.  I  have  attempted  to  distin- 
guish  the  instances  where  the  sense  of  speed  is  also  implied ,  but 
the  classification  is  verv  uncertain. 

a.  Oscillating  sense:  elever,  prudent,  cunning  /  active,  brisk, 
smart,  efficient. 

ME.  Her  wass  wiss  Filippe  sleh  &  ga?p  &  hagherr  hunnte.  Orm  13498. 

A  c  naj>eles  mid  alle  his  wrenche  ne  kan  he  (:  the  fox)  hine  so  bi|)cnche,  ])eg  he  bo 
gep  and  suj)e  snel,  ])at  he  ne  lost  his  rede  vel.  Ibm  829.  —  han  can  is  mester  don 
swijje  wel  in  Ihesu  cristus  hous  he  wole  beo  gep  and  eke  rad.  sley  and  eke 
vous.  ESEL  475:458  (Mary  Magdalene.  Jep  occurs  only  in  this  legend,  which  is 
older  than  the  others  in  MS.  Eaud  108).  f 

b.  Active ,  brisk ,  smart ,  efficient.  Of  physical  qualities.  Also: 
having  the  vigour  of  youlh ,  fresh.  Generally  used  as  an  epithet  of 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


174 


GUSTAF  STEK?» 


commendation ,  sometimes  with  a  comparativelv  vague  import, 
and  often  implying  swift.  Alwavs  of  living  beings. 

ML.  Forr  rihht  lie  toe  Xatauaa-1  \Vi|»|>  hise  jape  wonless,  Rihht  all*  an 
hunnte  takej)^>  der  Wi^p  bise  £a.*pe  racchess.  Orm  13505.  -  *  Cheorles  ful  ^epe. 
I,ay.  A  (B)  21503.  —  Loke.  Herhaud,  J)at  tow  him  kepe.  &  f)ine  felawes  Jjat  ben 
^epe.  Guy  772.  Gij  to  aseylen  |)ai  wer  j^ep.  C.uy  3983.  -  •  Maseger,  be  jep 
and  snel.  Beues  8S.  -  ^e  haue  jape  men  him  forto  jemc.  Northern  Passion 

1943.  —  her-fore  of  face  so  fere,  He  sti^tlej  (:  dwells)  stit  in  ställe,  Ful  f^ep  in 

[>at  n\v  £ere,  Much  mirthe  he  mas  with  alle.  Gawain  105.  —  For  hit  is  jol  &  nwe 
^er,  ä  here  ar  gep  mony.  Ibm  284.  —  Bot  vn-lyke  011  to  loke  |>o  ladyes  were. 
For  if  \)e  jonge  wat£  jep.  £otye  wat^  pat  o|)er;  Riche  red  011  }>at  on  rayled  av 
<|uere,  Rugh  ronkled  cheke^  ^at  o[)er  on  rolled.  Ibm  951.  -  So  ^ong  cN:  so  £epe. 
as  ar  at  ]>is  tyme.  Ibm  1510.  -  —  l^e  ^onge  men  (:  tkose  who  wanted  to  come 
into  Loth’s  house)  so  ^epe,  ^ornen  |jer  oute,  Wapped  vpon  |)e  wyket  cV  woimen 
hem  tylle.  Cleanness  881.  —  l*ow  art  £onge  and  flepe  and  hast  geres  ynowe, 
Forto  lyuc  longe  and  ladyes  to  louye.  P.  Pl.  B  11:17.  —  War}>e  frodat  svnne 
That  lecherve  is.  .  .  And  whil  {)o\v  art  (^ong  and  £ep,  and  |>y  wepne  kcne,  Awrcke 
}>e  |)erwith  on  wyuynge.  P.  Pl.  C  11:287.  -  Mast  hi^c  £e  ere  hersid  cV  herid  (»i 

^oure  strenthe.  And  nowe  sa  jape  men  as  ^e  |>c  (^atis  hase  stoken  (:  shut  your- 
selves  up  l>ehind  the  gates).  Alexander  2201.  -  I  frat  was  justirdav  so  jape  Å 
^cmeil  all  \>c  werld,  To  day  am  dreuyn  ali  to  dust  to  dolour  &  payncs.  Ibm  3304 . 
—  ^ynerly  the  ^epe  kniglit  ^okit  hom  belyue.  Destr.  Troy  902.  —  So  faire  freikes 
vppon  fotc  was  ferly  to  se,  So  ^ouge  and  so  yepe,  jynerus  of  wille.  Ibm  357.  -  - 
So  fele  men  broght  011  hepe.  That  hardi  were,  doughti,  and  gepc.  Troy  Book 
3336.  —  And  the  jaip  jeman  (:  the  porter)  to  the  (^et  is  gane.  Kauf  630.  * 

Substantivizcd. 

ME.  Waty  non  autly  in  ouper,  for  aungels  hit  wcrn,  And  )>at  |>e  ^ep  vnder- 
^ede  jiat  in  \)c  ^ate  sytte^.  Cleanness  79b. 

The  following  inst.  may  perhaps  be  explained  as  representing 
a  figurative  use  of  the  sense  'having  the  vigour  of  vouth,  fresh'. 

Wyle  11  w  f^cr  wat^  so  lep  put  hit  wat^  nwe  cmmnen,  pat  day  doubble  011  |>e 
dece  wat^  })e  douth  serued  (:  while  New  Vear  was  so  fresh  (vouthful?)that  it  was 
new  come,  that  day  the  nobility  was  ser  ved  donbly  011  the  dais).  Gawain  bo. 


OE.  GEAPLICE,  adv. 

The  instances  are  not  numerous  enough  to  give  us  a  clear  idea 
of  the  sense-development.  We  may  expect  the  adv.  to  take  over 
the  senses  of  gcafi. 

1.  Cunningly,  crajtily. 


OL. 
fte  geapli 


I»a  betealde  lie  liine  (:  Herod  cleared  liimself  from  tlie  aecusations)  swi- 
ee,  swa  swa  lie  w;es  snotorwvrde.  -Flfric  1  So.  —  -  Hig  eac  tosceadaft 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THKIR  SYNONYMS 


175 


})at  stafgefeg  c  verse)  on  |)rym  wisan  gcaplicc  swyöe.  ByrhttVrth  313:17.  — 
r.losses:  Geaplice  callide,  ingeniost,  WW  107:26.  Procaciter,  W\V  77:28.  A 

ME.  hre  fan  fihten  ajaines  me, 'and  jet  niai  ich  sarc  for  hare  dun  tes  drede, 
ar.d  bihoues  J)urh  J>i  grace  japlichc  to  wite  me.  Wohunge  275.  t 

2.  It  seems  best  to  assume  that  the  adv.  took  over  the 
sense  briskly,  smartly ,  with  reference  both  to  mental  and 
physical  qualities,  from  the  adj.  If  the  adv.,  in  this  sense,  was 
combined  with  a  verb  of  motion,  the  sense  of  speed  would  be 
liable  to  arise. 

The  quots.  are  too  few  to  show  in  detail  the  progress 
of  the  change,  and  the  dates  of  the  earliest  instances  give  no 
guidance.  This  may  be  ascribed  to  the  scarcity  of  texts  from  the 
earliest  ME.  period.  We  find  the  adv.  with  verbs  of  motion  in  a 
sgn  oscillating  between  'briskly,  efficiently’  and  'swiftly'  c.  1350, 
and  simultaneously  in  the  sense  'swiftlv’  with  verbs  of  other 
kinds.  There  are  no  certain  instances  of  the  sense  'rapidly',  but 
I  think  it  is  implied  by  the  occurrenee  of  the  sense  of  speed  in  re¬ 
lation  to  time,  and  that  we  may  assume  the  development  of  the 
sense  'swiftly'  to  be  similar  to  the  eorresponding  development  in  the 
ad  vs.  previously  treated.  This  assnmption  is  in  some  measure 
supported  by  the  circumstance  that  the  oscillating  sgn  just  meu- 
tioned  is  found  in  phrases  where  the  adv.  is  used  to  qualify  verbs 
of  motion.  In  connexion  with  verbs  denoting  a  material  action 
of  other  kinds,  the  sense  of  speed  appears  to  be  more  free  from 
the  implication  of  'briskly,  actively’,  and  in  the  two  instances  of 
verbs  denoting  immaterial  action  we  have  the  sense  'soon,  im- 
mediately’. 

a.  With  verbs  of  motion:  briskly,  smartly  j  sui/tly. 

ME.  (William)  £erne  opened  f)e  ^ates  »v  j^cpli  out  rides.  Palerne  3.^*». 

1’on  jode  hym  furthe  J>is  jong  man  japelv  »V  swythe.  Alexander  761.  I’ui 
(^arkit  to  |je  yatis  jepely  onon,  Barrit  horn  bigly  on  hor  best  wisc.  Dcstr.  Trov 
10718.  —  We  muste  yappely  wendc  in  at  |)is  yate.  Vork  Plavs  270:2  w.  •  T«» 
the  ^ate  ^aply  |)ei  jeoden  ful  ^are  l:  fleeing  from  us).  Susan  22S.  t 

b.  With  other  verbs  of  material  action  sui/tly,  sometimes 
implying  smartly,  briskly. 

ME.  Jeld  f)e  to  mc  jeply,  or  ^erne  |x»u  schalt  deie.  Palerne  1252.  Tlit 
same  phrase  in:  Palernc  \$<)(>.  Morte  Artli.  1502.  Alexander  2107.  ^cpli 
^omen  {jfln  dede  t>e  5ates  schette.  Palerne  —  With  care  »V  wyth  kvssyng  lie 

earppefl  hem  tille  (:  Gawain  to  the  ladies).  .  .  »V  hav  3  Iden  hym  a^avn  fleply 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERX 


|>at  ilk.  Gawaiu  1981.  —  I  schuldc  at  J)is  nwe  £ere  £eply  |)e  quyte  (:the  Green 
Knight  speaking  to  G.)  Ibm  2244.  — 3et  1  a-vow  verayly  J>e  avaunt  J)at  I  made. 
I  schal  jeply  a^ayn  8c  jelde  J)at  I  hy^t,  &  sothely  sendc  to  Saré  a  soun  &  an  hayre. 
Cleanness  665.  —  His  barounes  bojed  hym  to,  blyj)e  of  his  come.  .  .  &  so  £eply 
\vat£  ^arked  &  ^olden  his  state.  Ibm  1708.  —  Then  he  ^ernej)  in-to  |>ouht  and 
^epliche  he  sechej)  Pmyde,  with  alle  |)e  portinaunce.  P.  Pl.  C  17:328.  —  Jarc 
}>e  now  japely,  or  ^ild  vp  Jn  rewme.  Alexander  80.  Siinilarly  2909.  4866.  —  He 
shapis  him  of  shire  wax  litill  shipis  many.  And  ^apely  jarkid  in  his  hand  a  jerd 
of  a  palme.  Ibm  114.  —  Archars.  .  .  schotis  vp  scharply  at  shalkis  on  J)e  wal- 
1  is.  .  .  and  J)ai  japely  a-jayr.c  8c  ^ildis  J)am  swythe.  Ibm  1393-  —  he  messa- 
gere.  .  .  knelid  doun  befor  |)e  kyng  8c.  .  .  ^erely  tribute  him  to  geue  japely  him 
hetis.  Ibm  2406.  —  (Medea  had  the  power)  Youg  men  yepely  yarke  into  Elde, 
And  the  course  agayne  calle  into  clere  youthe.  Destr.  Troy  414.  t 

C.  With  vertjs  of  immaterial  action:  soon,  shortly. 

ME.  A  lure  (:  loss)  J)at  was  light  «.V  of  long  ty  me,  }>at  wold  yepely  liaue  bene 
for^eton  in  yeres  a  few.  Destr  Troy  2068.  -  •  Now  is  jepely  a  ^ere  y arket  to  end, 
Syn  \ve  light  in  this  lond.  Ibm  5395.  ? 


ME.  SPACK,  adj. 

A  Scand.  loan-  word,  from  ON.  spakr,  signifying  i)  'Mild, 
placid  in  one’s  conduct,  so  that  one  does  not  cause  trouble  or 
annoyance  to  other  persons:  2)  accustomed  to  inter course  with 
human  beings,  and  to  being  handled  and  guided  by  them  (L. 
inansvetus),  of  persons  and  animals:  3)  prudent,  wise,  esp.  of 
persons  possessing  what  may  be  eonsidered  as  the  gift  of  divina- 
tion’  (Fritzner,  s.  v.).  For  spakligr  and  spakliga  corresponding 
sgns  are  given;  the  sense  ofspeed  seems  consequently  to  be 
unknown  in  ON.  (Cf.  also  Gering  and  Cleasby-Vigfusson).  Onthe 
etymology,  see  Fick  III  506,  and  Persson,  Beiträge  396  A.  2. 

The  ultimate  etymology  is  of  no  importance  for  the  English 
development,  as  the  senses  in  which  the  word  was  taken  over 
from  ON.  are  well  defined.  It  is  true  that  the  sense  'swift',  which 
I  assume  to  have  arisen  in  English,  is  found  mucli  earlier  than 
the  others,  but  as  there  are  only  five  instances  of  the  adj.  found 
in  ME.,  too  much  weight  must  not  be  attached  to  the  lack  of 
evidence. 

The  adv.  spack  is  known  only  in  the  sense  'swiftly'.  I  have 
found  no  other  instances  than  the  three  given  by  NED  (from 
vSir  Orfeo,  King  of  Tars,  and  Cleanness). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


177 


1.  Quiet ,  mild,  tame.  NED  2. 

ME.  Y  sagh  hy  t  (:  the  Spirit)  so  mylde  aud  spake.  })at  with  my  hande  y 
myght  hyt  take.  Handlyng  319.  —  Seynt  Benet  wende  lie  mv*t  hy  t  ha  take, 
For  hyt  (:  the  bird)  sate  by  hym  so  spake.  Ibm  7486.  f 

2.  Wisc,  elever.  NED  i. 

ME.  henne  bispeke  J)e  spakest,  dispayred  wel  nere.  Paticucc  169.  f 

3.  Swift.  I  assuiue  this  sense  to  be  taken  over  from 
spackly.  See  below.  NED  1. 

ME.  To  gode  |)u  ware  slau  and  let,  aud  to  cuele  spac  and  hwat.  OEH  II 
1S3.  —  Tovel  spac  and  slow  to  Godd.  Lofsong  of  Ure  Lefdi  205.  f 

ME.  SPACKLY,  adv. 

Most  of  the  quots.  have  the  sense  'quicklv';  the  other  senses 
are  rare.1) 

1.  Prudcntly,  wisely,  knoxuingly.  NED  2. 

ME.  Was  a  big  bold  barn  &  breme  of  his  age,  For  spakly  speke  it  couJ>e  tho 
&  spedeliche  to-wawe  (:  move  about).  Palerne  19.  —  Or  y  wende  fro  J>is  walle 
fte  schul  wordes  schewe  &  ef  te  spakloker  speke.  Sege  Jerus.  784.  NED.  t 

2.  Mildly ,  quictly  (?).  Not  in  NED. 

ME.  3et  for  J)retty  in  |)rong  I  schal  my  J>ro  (:  anger)  steke,  &  spare  spakly 
of  spyt  (:  vengeance)  in  space  of  my  J)ewe^,  &  my  rankor  refrayne  for  })y  reken 
(:  wise)  wordej.  Cleanness  755.  —  Barfote  on  an  asse  bakke  botelees  cam  pry- 
kye,  Wyth-oute  spores  other  spere  spakliche  he  loked.  As  is  })e  kynde  of  knytte 
)>at  cometh  to  be  dubbed.  P.  Pl.  B  18:12.  (V.  r.  spracliche,  sharpliche).t 

3.  When  considering  the  question  of  the  origin  of  the  sense 
of  speed,  we  have  to  keep  in  mind  that  spak,  as  a  Scandinavian 
loan-word,  must  have  been  used  in  spöken  English  perhaps  two 
centuries,  or  more,  before  its  first  appearance  in  literature.  We 
do  not  find  it  in  its  original  sgns  till  the  I4th  century,  which 
shows  how  rare  it  was  in  literary  language.  The  adv.  spackly  is 
not  found  at  all  till  c.  1350,  and  then  both  in  the  original  senses, 
'prudently'  and  'mildly',  and  in  the  secondary  sense  'swiftly’. 
The  whole  development  of  the  latter  sense,  which  we  must  as- 
sume  to  have  taken  place  in  England,  can  therefore  only  be  conjec- 

*)  The  statement  in  NED  that  spackly  is  frequent  in  14U1  century  poetry, 
seems  too  positive.  William  of  Palerne  is  the  only  text  in  which  the  instances 
are  numerous. 

Göleb.  Högsk.  Arsskr  XXVII. 3.  12 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


178 


GUSTAF  STERN 


tured.  We  only  know,  from  the  two  quots.  of  sense  3  of  spak, 
that  the  adj.  denoted  speed  already  before  1200. 

Under  such  circumstances  we  can  only  try  to  formulate  a 
hypothesis,  based  on  the  analogy  of  other  words,  and  notcontra- 
dicting  the  extant  evidence.  We  have  first  to  settle  the  question 
whether  the  sense  of  speed  arose  in  the  adj.  or  in  the  adv.  I  think 
we  may  assume  that  the  latter  was  the  case,  as  we  have  no  instance, 
among  the  words  in vestigated ,  of  the  sense  'rapid’  arising  in  an 
adj.  (Cf.  Ch.  III  C). 

Next  comes  the  question  of  the  circumstances  of  the  change. 
On  the  analogy  of  the  advs.  previously  investigated  we  may  as¬ 
sume  that  it  occurred  when  spackly  was  used  to  qualify  verbs 
of  motion.  A  comparatively  large  percentage  of  the  quots.  have 
such  verbs. 

Finally,  which  was  the  iminediate  source  of  the  sense  'swift- 
ly’?  I  think  the  semantic  history  of  geaplice  and  georne  shows 
that  it  cannot  have  been  the  senses  'prudently’  or  'mildly’.  It  must 
have  been  a  sense  which  referred  also  to  physical  activity;  other- 
wise  it  would  not  have  been  combined  with  verbs  of  motion  suf- 
ficiently  often  for  this  combination  to  influence  the  sgn  of  the 
adv.  At  this  point  the  evidence  leaves  us  in  the  dark. 
There  is  noj  quot.  in  which  the  sgn  of  spakly  can  be  said  to 
oscillate  between  'efficiently',  etc.,  and  'swiftly'.  The  sense  of 
speed  appears  to  be  free  from  such  implications.  If  the  develop 
ment  was  at  all  analogous  to  that  of  geaplice,  we  have  then  to 
assume  that  the  adj.,  before  1200,  was  used  in  a  sense  implying 
physical  eminence,  that  this  sense  was  taken  over  by  the  adv., 
that  the  sense  of  speed  arose  in  the  adv.,  when  used  to  qualify 
verbs  of  motion,  and  that  it  was  then  transferred  to  the  adj.,  in 
which  it  appears  before  1200. 

It  must  be  admitted  that  there  are  many  unknown  factors  in 
this  theory,  but  as  far  as  I  can  see  there  is  no  better  one  to  be 
found.  And  there  is  actually  one  quot.  which  may  perhaps  be  ad- 
duced  as  proof  of  the  existence  of  a  sense  'vigorously,  violently’: 
Eld  me  haj>  so  hard  ihent:  Sco,  how  spakly  he  me  spent,  Vch 
toj  fram  ojcr  is  trent,  Arcrid  is  of  rotc.  Kildare  171/6. 

Rapidly,  quickly,  immediatcly .  NED  1. 

a.  With  verbs  of  motion.  If  the  theory  propounded  above 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWF1TLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


179 


is  correct,  it  is  only  to  be  expected  that  the  sense  of  speed  in  rela¬ 
tion  to  time  should  have  arisen  by  the  time  of  our  earliest  quots., 
and  further,  if  the  adv.  had  once  signified  physical  eminence, 
that  its  meaning  should  sometimes  be  oscillating,  'vigorously  / 
swiftly’. 

ME.  I*e  spaynolnes  hem  hade  a-spiede  &  spakli  gun  ride.  Palerne  3357.  — 
Of  pe  spaynolus  wol  i  speke  how  spacli  J>ei  fled;  pilke  pat  went  with  pe  lif  a-wei 
fro  pat  sthoure,  spakli  to  J>e  king  of  spayne{)ei  sped  hem  pat  time.  Ibm  3529-3531. 
—  Whan  pe  spaynols  pat  a-spied,  spakli  J)ei  him  folwed.  Ibm  3631.  —  Boldli, 
for  alle  pe  burns,  as  him  noujt  nere,  spacli  to  pe  king  of  spaine  he  spedde  him  on 
gate.  Ibm  4014.  —  Pau  william  wijtli.  .  .  &  pe  comli  quene,  spadi  for])  pei  went 
in-to  pe  chois  chaumber.  Ibm  4499.  —  f*ei  sped  hem  to  spayne  spacli  J)er-after. 
Ibm  5169.  —  Ibm  4190.  4887.  4898.  Etc.  —  Faith  folweth  after  faste  and 

fonded  to  mete  hym,  And  spes  spaklich  hym  spedde,  spede  if  he  myjte,  Toouertake 
hym  and  talke  to  hym,  ar  pei  to  toun  come.  P.  Pl.  B  17:81.  —  With  pat  he 
brochis  his  blonke  |)at  pe  blode  fames.  Sparis  (:  darts)  out  spacly  as  sparke  out  of 
gledes.  Alexander  2975-  t 

b.  With  verbs  denoting  otlier  kinds  of  action. 

ME.  Such  reed  me  myhte  spacly che  reowe,  when  al  my  ro  were  me  at  raht. 
Harl.  2253,  159:29.  —  Spacli  boute  speche  his  spere  |)anne  he  hente,  &  euen 
to  pat  stiward  dede  his  stede  renne,  &  manli  as  mi^ti  men  eij)er  mette  ojjer,  & 
spacli  pe  ojjeres  spere  in  speldes  pan  wente.  Palerne  3389-3392.  —  Ac  spady 
pe  spaynoles  spei^ed  he  was  slayne,  J)ei  were  wode  of  here  witt,  wittow  for  so|>e. 
Ibm  3399-  —  William  pan  wijtly  .  .  .  pe  kinges  sone  of  spayne  spakli  to  hire 
jalde,  to  putte  in  hire  prisoun.  Ibm  3661.  —  Pe  king  of  spayne  spacli,.  .  . 
krouned  alphouns  to  king.  Ibm  5225.  —  Ibm  1535.  2691.  3410.  3794.  3855, 
etc.  —  Thenne  oure  fader  to  pe  fysch  ferslych  biddefl,  |)at  he  hym  (:Jonah) 
sput  spakly  vpon  spare  drye.  Patience  338.  —  The  blode  sprente  owtte  and 
sprede,  as  pe  horse  spryngez,  And  he  sproulez  (rsprawl)  full  spakely,  bot  spekes 
he  no  more.  Morte  Arth.  2063.  —  Now  aithire  stoure  (:army)  on  £>ar  stedis  st  ri¬ 
kis  to-gedire,  Spurnes  out  spakly  with  speris  in  hand.  Alexander  786.  t 

ÖROUP  VII.  WORDS  ORIQINALLY  S1QNIFYINQ  •READY'. 

OE.  QEARU,  adj. 

Idg.  base  *gl!her-  ’warm  sein,  dampfen’;  »Im  German,  mit 
dem  weiteren  Bedeutungsentwickelung  'gähren’,  vvonach  Ableit- 
ungen,  teils  mit  der  Bedeutung  '(gegohren),  reif,  fertig’,  teils  mit 
der  Bedeutung  ’im  Gähren  begriffen,  halbverdaut,  Dung’».  Fick 
III  128.  Teut  *garwa-  ’gegohren,  reif,  fertig’  (Fick  1.  c.)  is  origi- 
nally  a  participial  derivation  of  verbal  stem. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


i<So 


GUSTAF  STERX 


The  original  sense  was  therefore  probably  strictly  passive, 
signifying  that  a  material  object  was  brought  into  a  state  of 
readiness  or  completion.  The  application  to  living  beings  served 
to  infuse  a  subjective  or  active  element  into  the  meaning  of  the 
adj.,  as  explained  below. 

The  sense  'swift  (prompt)’  does  not  seem  to  become  inde- 
pendent  and  isolated,  but  is  always  blended  with  other  elements 
of  meaning.  As  far  as  the  development  goes,  it  is  not  neccessary 
to  assume  external  influenee  in  order  to  explain  it. 

BTS  has  analysed  the  shades  of  meaning  very  minntely,  but 
has  a  general  arrangement  which  obscures  the  genetic  connexion 
between  the  senses. 


.S cheme  of  senses. 

1)  Made  ready,  finished,  complete.  Passive.  OK.  Ml{. 

2)  Of  material  objeets:  Made  ready,  in  a  state  of  readiness  or  preparation,  so  as 
to  be  capable  of  immediately  being  used  for  somc  pupose,  expressed  or  im- 
plied.  Available,  at  hand,  conveniently  placed  for  use.  OE.  ME. 

3)  Of  persons:  In  a  state  of  readiness  or  preparation,  so  as  to  be  capable  of  im- 
mediately  performing  some  action.  At  hand,  available.  Ready  armed, 
equipped.  Object  of  preparation  not  expressly  indicated.  OE.  ME. 

•l)  Of  persons.  Object  of  preparation  expressed. 

a)  Prepared  /  willing,  eager,  prompt.  With  following  infinitive.  OH.  ME. 

b)  The  same,  with  following  clause.  OE. 

c)  The  same:  object  of  preparation  denoted  by  noun  or  by  prep.  -f  noun. 
OE.  ME. 

d)  Ready,  willing.  eager,  prompt  to  go  to  a  place,  etc.  OE.  ME. 

c)  Ready,  prompt  according  to  the  will  or  requirements  of  a  person.  OH. 

ME. 

f)  Attributively:  available,  at  hand,  also  implying  eager,  willing.  OH. 

g)  Eager,  willing  /  prompt.  OE.  ME. 

51  a)  Of  immaterial  objeets:  prepared,  ready  for  somebody.  Also:  at  hand, 
available.  OE.  ME. 

b)  Of  word,  speech,  etc.:  ready,  available,  at  hand  when  rcquired.  OE.  MH. 
(•)  Of  an  event:  near  at  hand,  soon  coming.  OE.  ME. 

Glosses.  Expeditis.  gearuum.  Corp.  796.  WW  20:23.  393:13.  Promptus 
gearu.  WW  180:2  (Suppl.  to  Archbishop  iElfric’s  Vocabulary).  Paratns  gearu- 
wc.  WW  96:6.  101:19. 

1.  Of  material  objeets:  made  ready,  finished,  complete.  Gearu 
signifies  that  the  action  of  making  the  object  ready  has  come  to 
an  end,  but  does  not  implv  anything  about  the  purpose  for  which 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AXD  THKIR  SYNONYMS 


181 

the  object  is  to  be  used,  or  for  the  sake  of  which  it  has  been  pre- 
pared.  The  sense  is  thus  strictly  passive,  denoting  a  eondition 
which  is  the  result  of  previous  action.  (BTS  VII). 

OE.  Geseahfa.  .  .  geofonhusa  maest  gearo  hlifigean.  .  .  fser  Noes.  Gen.  1321. 
—  Here-Scyldinga  betst  beado-rinca  waes  on  bael  gearu.  Beow.  1109.  —  Da 
feorde  se  abbot  ham  &  ongan  to  wircene.  .  .  »wa  fet  in  feuna  geare  waes  f 
mynstre  gare.  Chr.  E  656/30.  —  Similarly  Ibm  E  999/13 3:4,  E  1009/138:8.  f 

ME.  fa  fe  tur  wes  al  £aru,  fa  hcefde  Cesar  fe  lasse  kare.  Lay.  A  7783.  —  fa 
fe  burh  wes  al  jare  fa  scop  he  hire  nome,  he  haehte  hco  ful  iwis  Kaer-Carrai.  Lav. 
A  (B)  14 231.  —  fa  fe  draken  (:  the  images  of  the  dragons)  flaru  weorcn.  Lay  A. 
(B)  18210.  —  Ibm  A  2633.  t 

2.  Of  material  objeets:  Made  ready,  in  a  State  of  readiness 
and  preparation,  so  as  to  be  capable  of  immediatcly  being  used  for 
sotne  purposc,  expressed  or  implied.  Of  ships:  cquippcd  for  service. 
Gearu  thus  denotes  a  eondition  which  is  apprehended,  not  (or  not 
only)  as  the  result  of  the  previous  action,  but  as  a  state  of  readi¬ 
ness  or  preparation  for  something.  The  distinetion  between  the 
two  senses  is  often  uncertain,  but  the  two  types  are  well  evid- 
enced.  Gearu  sometimes  implies  availablc,  at  hand,  conveniently 
placed  for  usc.  Attributive  or  predicative.  BTS  VII,  VII  a,  and  IX. 

OE.  (Grendel)  gesecan  sceal.  .  .  ni{)öa  bearna,  grundbuendra  gearwe  stowe. 
fter  his  lic-homa.  .  .  swefef  aefter  symle.  Beow.  1006.  —  Sie  sio  ba^r  gearo  avi  re 
geaefned,  fonne  we  ut  cymen.  Ibm  3105.  —  Fearoöhengestas  ymb  geofenes  staö 
gearwe  stodon.  Elene  227.  —  Andreas  1535.  —  Gnomic  Vers es  (Ex.)  203.  —  VP 
92:2.  —  On  fyssum  grenan  wege.  .  .  me  oferhydige  aeghwaer  setton  gearwe  griue 
(rsnare).  Ps.  141:4.  (Not  in  the  Latin).  —  He  willnadc  from  him  onfon  fera 
cadigra  apastola  reliquias.  .  .  öset  he  öer  gearwe  hefde  haligra  reliquias  in  to  set- 
tenne.  Beda  420:1.  —  Oset  hi  ealneg  haebben  öa  sealfe  gearuwe  öe  to  ösere 
wunde  belimpe.  CP  453:9.  —  Blickling  39:28.  —  fet  hit  him  georo  wa*re  swa 
hwilce  dcege  swa  hi  hit  habban  woldon.  Chr.  E  874/73.  —  fa  to  Öam  middan 
wintran  eodon  heom  to  heora  garwan  feorme  (:  quarters)  utfurh  Hamtun  scire  in 
to  Barruc  scire.  Ibm  1006/136.  —  Ealle  mine  f  ing  synt  gearwe  (:  omnia  sunt 
parata),  cumaö  to  fam  gyftum.  AS.  Gosp.  Mt.  22:4.  C  H.  t 

ME.  Jeaerwe  wes  fat  ferde  &  forö  warö  ifusede.  Lay.  A  (B)  4983.  -• 
Similarly  17258.  23279.  —  Bruttes  fa  andswarede.  .  .  Al  ure  wepnen  sunden  ja- 
rewe,  nu  to-marjen  we  scullen  uaren.  Lay.  A  28224.  —  fa  hit  wes  da?i-liht,  $ani 
fa  wes  heore  fiht  (:  they  were  prepared  for  fight).  Lay.  A  28397.  —  Whan  fou 
art  redi  to  fare,  For  sof  e  fi  swerd  sschal  be  jare.  Sir  Otuel  222.  —  Hcr  scippes 
were  ful  gare.  Horn  Childe  846.  —  fe  werwolf  waited  wijtly  which  schip  was 
^arest  to  fare  forf  at  fat  flod  &  fond  on  sone,  fat  was  gayly  grey  t  to  go  to  fe  seile. 
Palerne  2729.  —  The  schip  is  ^are  Ä  redi  dight.  Troy  Book  388.  ♦ 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


I«2 


GUSTAF  STERN 


8.  Of  persons:  In  a  state  of  readtness  or  preparation,  so  as  to  be 
capable  of  immediately  performing  sonie  action.  Also  at  hand,  avail- 
able.  In  eertain  contexts:  ready  dressed,  ready  armed  or  equipped. 
Attributive  and  predicative.  The  object  of  the  preparation  is  not 
indicated.  BTS  I  and  IV. 

The  development  'from  the  original  sgn  to  prompt’  is 
conditioned  by  the  idea  that  the  state  of  preparation  is  to 
serve  as  the  basis  or  starting-point  of  subsequent  action,  and 
by  the  application  of  gearu,  in  this  sense,  to  living  beings. 
It  was  therefore  uecessary  to  distinguish  between  senses  i  and 
2,  though  they  shade  into  each  other,  and  it  is  necessary  to 
give  separately  the  quots.  where  the  adj.  is  used  of  living  beings. 
It  is  only  natural  that  the  notion  of  the  subsequent  action 
grows  more  prominent  when  the  governing  words  denote  living 
beings,  who  are  generally  not  made  ready  by  others,  but  make 
themselves  ready  for  some  purpose,  mostly  for  the  purpose  of 
performing  an  action,  or  being  the  object  of  an  action.  Capabilitv 
or  willingness  to  perform  that  action  may  then  also  be  implied. 

OE.  OJ)  Öset  he  (rdiabolus)  Adain.  .  .  godes  handgesceaft  gearone  funde,  wis- 
liee  gcworht.  Gen.  455.  —  Ond  }>a  siö-frome  searwum  gearwe  wigcnd  w  teron. 
ISeow.  1813.  —  Ibm  1825.  —  Forc  him  englas  stondaö  gearwe  mid  gsesta  wa*p- 
num.  Guölac  60.  --  VP  56:8.  107:2.  118:60.  —  Ac  wcstu  gearo.  Beda  462:29. 
---  CP  433:28-31.  —  l*ider  urnon,  swa  hwilc  swa  öonne  gearo  wearö  liraöost 

Clir.  E  755/49.  —  Com  se  cyning.  .  .  mid  fulre  fyrde|)ider  ser  hi  gearwe  wseron. 
Ibm  1014/145.  —  Ic  her  eom  andweard  and  gearu,  and  bidige  mines  drihtncs 
willau.  Prose  Guthlac  133:228.  —  Chrodegang  23:4.  25:23.  f 

ME.  Jarewede  heom  to  fehten.  Air  heo  weoren  ha-lf  j^aru  J)er  com  Andro- 
gcus  faren.  Lay.  A  (B)  8657.  —  Gij  him  graij)ed  &  made  him  $are.  Guy  1917. 
—  Make  jow  jare,  £if  Jjat  je  wille  with  ine  fare.  Beues  2293.  —  He  bad  hys  men 
all  in  fer  To  busk  and  make  J)em  yare.  Erl  of  Tolous  819.  —  Then  II  of  Jjcnt  made 
jiem  yare,  And  to  })e  cyte  J>e  chylde  J)cy  bare.  Oct.  C  565.  t 

The  two  following  instances  probably  belong  here: 

OE.  Beornas  gearwe  on  stefn  stigon.  Bcow.  211.  -  -  Weard  unhiore,  gearo 
guöfreca  gold-maömas  hcold.  Ibm  2 tu 

4.  Wlien  the  object  for  which  a  person  has  put  himself  in 
readiness  (prepared  himself)  is  expressed,  the  attention  is  more 
especially  direeted  towards  the  action  which  follows  on  the  state 
of  preparation.  The  context  may  implv  that  the  person  was  not 
only  ready  and  willing  to  perform  the  action,  but  also  that  he  aetu- 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THKIR  SYNONYMS 


ally  did  perform  it,  and  in  the  same  degree  the  adj.  changes  its 
meaning  from  'ready,  willing'  to  'prompt'.  A  person  who  is 
ready  and  willing  to  perform  an  action,  is  generally  capable  of 
performing  it  at  once.  The  senses  are  difficult  to  distinguish  and 
shade  into  each  other  by  imperceptible  modifications.  The  ar- 
rangement  below  is  based  partly  on  syntactical  grounds. 

a»  Prepared  /  willing ,  eager ,  prompt  to  perform  an  action, 
indicated  by  an  infinitive  (gerund).  Verbs  of  material  or  im- 
material  import.  BTS  II. 

OE.  Gif  J)in  willa  sie.  .  .  J)aet  me  waerlogan.  .  .  sweordum  aswebban,  ic  beo 
sona  gearu  to  adreoganne,  J)eet  öu.  .  deman  wille.  Andreas  72.  —  Cwaeö  Jxeet  he 
selfa  geara  weere  mid  Godes  fultome  J)£et  weorc  to  fremmcnne,  gif  J)«ra  apostoli- 
can  papan  J)aet  licade.  Beda  98:3.  —  Foröon  he  gearo  waere  in  J)am  ylcan  gewinne 
mid  him  beon,  gif  him  lefnys  seald  weere.  Ibm  56:20.  —  Ic  heebbe  nu  ongiten 
Au  eart  gearo  to  ongitanne  mina  lara  (:ad  intelligendum  promtissimum) .  Boe- 
thius  107:32.  —  Eall  folc  gearu  waes  heom  on  to  fonne.  Chr.  E  1009/139.  — 
Theodulf  104:20.  —  Additional  inst&nces,  see  BT  and  BTS. 

ME.  he  Haelend.  .  .  waes  jearu  to  farenne  to  })am  beeddreedaen  cnapaen.  Bod- 
ley  Hom.  26:29.  —  Seouen  hundred  cnihten  al  geerewe  to  fihten.  Lay  A  (B) 
21220.  —  Ibm  A  (B)  22280.  A  27333.  —  Ich  iseh  J)e  apostles.  .  .  jarowe  forte 
dcmen  i  pe  dei  of  dome  kinges  ant  keiseres.  Sawles  Warde  261.  —  King  Alis. 
1 187.  —  Than  messangers  were  jare,  After  the  childe  for  to  fare.  Seveu  Sages 
305.  —  Havelok  1391.  —  ;hai  busked  hem  &  made  hem  yare,  To  costentin  for  to 
fare.  Vernagu  83.  —  Eglamour  196.  t 

b.  Same  sense;  the  object  of  preparation  is  expressed  by  a 
clause.  BTS  II  a. 

OE.  Nu  ])onuc  ic  eoin  gearo  J>®t  ic  gange  to  minum  discipulum.  Blickling 
2  17:32.  —  Gearo  is  min  heorte  J)eet  ic  god  cweme  (:  paratum  cor  ineum).  Ps.  56:9.1 

C.  Same  sense;  the  object  of  preparation  is  expressed  by  a 
noun  or  by  a  preposition  +  noun.  BTS  III  and  III  a. 

OE.  ha  wces  eft  hraöe  gearo  gyrn-wreece  Grendeles  modor.  Beow.  2118.  — 
Waeron  hwate  weras.  .  gearw^e  to  guöe.  Elene  23.  —  He  waes  anned  cllenweor- 
ces.  .  .  nalas  hildlata,  gearo  guöe,  fram  to  godes  campe.  Andreas  234.  —  Ibm 
1 369.  —  Beo  |)u  on  siö  gearu,  sihhan  &  leomu  &  \>es  lifes  ga*st  asundrien  som- 
wist  hyra  Jmrh  feorggedal.  Guölac  1148.  —  Sum  biö  deormod  deofles  gewinnes, 
biÖ  a  mö  firenum  in  gefeoht  gearo.  Crseftum  90.  —  VP  16:12.  37:18.  — •  Sculon 
fta  halgan  weras  simle  stondan  gearu we  to  gefeohte  wiö  öa?m  ly tegan  ficiul.  CP 
433:iö.  t 

ME.  Et  schape  douel  smu^eö  in  dernliche.  hwenne  hit  biö  jaru  to  ga- 
liche  deden.  Lamb.  Hom.  153.  —  hu  ne  uorsakest  nenne  mon  uor  his  luöernesse, 
jif  he  is  to  bote  jeruh  and  bit  uor^iuenesse.  Ibm  197.  —  Por  ich  am  garow 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


i#4 


GUSTAF  STERN 


to  al  J)e  wa  J)  tu  const  me  jarkin.  Katherine  2302.  —  Similarly  1748.  2334.  — 
Weoren  alle  J>a  cnihtes  gaerewe  to  J)on  fihte.  Lay  A  (B)  9457.  —  (I  will)  to  auer 
aelche  raede  beon  jaeru  to  J)ire  neode.  Lay.  A  (B)  22506.  Similarly  A  31057.  — 
t*an  was  J)ar  non  of  al  |)c  wacche  J)at  ys  herte  ne  by-gan  to  cacche,  &  to  fi^te  niad 
hem  ^eare.  Ferumbras  5186.  —  To  offyr  loke  J)at  ye  be  yore.  York  Plays  36:30.  t 

d.  Ready ,  eager ,  willing ,  prompt  to  go  to  a  place,  etc.,  ex¬ 
pressed  by  preposition  +  noun  or  by  a  local  adv.  Also  in  figurat- 
ive  use,  which  BT  defines  as  brought  into  such  a  condition  as  to 
be  immediately  liable  to.  In  the  quots.  from  Crist  and  Rob.  Glouc., 
BT  adds:  sc.  cundi .  BTS  III  a  a  and  /?. 

OE.  Sona  waeron  gearwe  haeleö  mid  hlaford  (:  the  disciples  with  Christ)  to 
fjsere  halgan  byrg.  Crist  460.  —  1’a  öe  gearwe.  beoö  to  gramum  (:  hostile)  bendum. 
eft  hi  gelaedeö  ece  drihten  mid  Jjeem  J)e  unriht  aeghwaer  wyrceaö  (L.  deelinantes  in 
obligationes.  Mod:  As  for  such  as  turn  aside  unto  their  crooked  ways,  the  Lord 
shall  lead  them  forth  with  the  workers  of  iniquity).  Ps.  124:5.  —  He  wiste  J)  hi 
wseron  to  deaj)e  gearwe;  J)a  gelaJ)ode  he  hie  to  ecean  life.  Blickling  103:7.  f 

ME.  His  god  he  delde  pouere  men.  .  .  &  made  him  to  god  al  jare.  Rob. 
Glouc.  7153.  —  Cristabelle.  .  .  herde  telle,  J)at  he  was  coraen  hame;  till  his  chatn- 
bir  niad  hir  ^are.  Eglamour  639.  —  Sir  Eglamour.  .  .  hamwardes  made  hym 

^are.  Ibm  927.  f 

e.  Ready,  prompt,  cagcr,  according  to  the  will  or  rcquircmcnts 
oj  a  person.  BTS  III,  III  a. 

OE.  Ic  beo  gearo  sona  unwaclice  willan  Jjincs.  J  ul.  49.  —  He  him  a|)as  swor 
.  .  .  J)iet  he  gearo  waere  mid  him  selfum,  and  on  allum  f>am  ]^e  him  Irestan  woldon. 
to  {>res  heres  Jjearfe.  Chr.  A  874/72.  —  He  sceal.  .  .  geara  beon  on  manegum  weor- 
cum  to  hlafordes  willan.  Liebermann  448.  Rect.  5:2.  t 

ME.  Merlin  seyd,  were  so  he  ware,  To  his  wil  he  war  al  ^arc.  Arth  a. 
Merl.  2002.  f 

f.  Of  persons,  attributively:  available,  at  hand  /  cagcr,  willing- 
BTS  IX  a. 

OE.  Swa  hwelce  men  swa  swa  wilnadon  J)aet  heo  in  halgum  leominguiii  tyde 
waTon,  heo  hrefdon  gearwe  inagistras,  J)e  öe  heo  lrerdon  &  tydou.  Beda  258:23. 
--  He  is  god  min  and  gearu  hrelend.  Ps.  61:2.  t 

g.  Of  persons,  etc.:  eager ,  willing  /  prompt.  The  object  of  the 
preparation  is  not  expressed,  but  nevertheless  the  ad j .  evidently 
has  the  sense  indicated.  BTS  VI. 

OE.  Hrem  synfullan  nauht  ne  helpaö  his  godan  geöohtas,  foröremöe  he  nrefö 
gearone  willan  untweogendne  to  öaem  weorce,  ne  eft  örem  ryhtwisan  ne  deriaö 
his  yflan  geöohtas  foröremöe  he  nrefö  gearone  willan  öaet  woh  to  fulfremmanne. 
CP  423:25-28.  (:  Ncc  malos  bona  imperfeeta  adjuvant,  nec  bonos  mala  inconsum- 
inata  condemnant.  BTS  VIII  renders  gearone  'finished.  complete',  but  as  that 


Digitized  by .  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY  AND  THEIR  SYNONYMS 


sense  is  not  found  in  such  connexions  1  prefer  to  translate  it  'eager',  dcnoting  tliat 
a  sinful  person  can  intcnd  nothiug  truly  good,  cannot  be  tcally  and  truly  tvilling 
and  eager  for  good).  -  —  De  gast  Is  ec  georo.  AS.  Gosp.  Mt.  26:41.  Li.  (Ru  gearo. 
C  hrced.  H  raed).  f 

ME.  Ich  rede  |>i  £at  men  bo  rare  and  more  wepe  J)ane  singe,  J)at  funde|)  to 
{>an  hoveukinge.  O  &  N  860.  —  Fe  Sarezynes.  .  .  runne  ont  at  |>e  gate.  In  bcre 
herte  J)ay  were  so  ^arwe,  Alle  here  ^ates  hem  Jioujte  to  narwe.  Richard  6821 . 

Ich  wolde  be  jare  Whan  ich  wiste  to  finde  |)are.  Sir  Otuel  299.  f 

5  a.  Of  immaterial  objects:  prepared,  ready  for  somcbody. 
Also  at  hand ,  available .  Cf.  sense  2.  BTS  VII  and  IX. 

OE.  Him  biö  lean  gearo.  Gen.  435T  -  I*e  synt  tu  gearu.  swa  lif,  swa  dcuö, 
swa  J)e  leofrc  biö  to  geccosanne.  Hlene  605.  —  Him.  .  grim  hellefyr  gearo  to  \vi- 
te  andweard  seoft.  Crist  1270.  —  fraer  biö  symle  gearu  freod  unhwilen.  J)ain  |)c 
hie  findan  cann.  Andreas  1153.  —  Ibra  907.  1567.  —  f>e  is  susl  wcotod  (:  p repart d) 
gearo  togegncs.  Sat.  693.  —  Wyrce  him  siööan  his  modes  hus  J)a?r  he  maege  fin¬ 
dan  caömetta  stan  ungemet  feestne  grundweal  gearone,  se  toglidan  nej)earf. 
Metra  7:34.  —  He  is  se  goda  god  and  gearu  standeö  his  mildheortnys  maire  to 
worulde.  (Quoniam  in  sa?culum  misericordia  eius).  Ps.  117:2,  3,  4.  —  On  gode 
standeö  min  gearu  haelu  &  wuldor  min  &  wyn  mycel.  Ps.  61:7.  j 

ME.  Bi-hold.  heie  louerd,  hu  inonnes  help  trukeö  me:  J)in  help  beo  me  Jje 
^arexvere.  Lofsong  of  Urc  Louerdc  213:5.  •  -  Ah  ute  we))ah  to  him  fare,  for  {)ar 
is  unker  dom  al  ^are.  O  A*  N  1780.  t 

b.  Of  word,  speech,  etc.:  ready,  available,  at  hand  when  rc- 
quired,  prepared,  sometimes  implying  prompt. 

OE.  HabbaÖ  word  gearu  wiÖ  J)am  segUecan  eall  getrahtod  (:con  side  red). 
Andreas  1359.  —  f>a  him  unbliöe  andswaredon  deofolwitgan  (naes  him  dom  gearu 
to  aseeganne  swefen  cyninge).  Daniel  128.  —  Onstep  (:  raise)  minne  hige,  gsesta 
god  cyning.  in  gearone  raed.  Hymn  4: 39  (BTS  V:  characterized  by  quickness  or 
promptness).  —  Hflebbe  aefre  se  lareow  gearwe  stemne  to  bodunge,  |)aet  he  mid 
Iiis  swigan  ne  gebylge  J)oes  uplican  wlateres  dom.  Chrodegang  96:23.  t 

ME.  Ich  habbe  herto  gode  ansvarc  anon  iredi  &  al  jare.  O  &  N  488.  —  5if 
hundes  urnej)  to  him  ward,  he  gengf)  wel  svij)e  awai  wart  &  hokej)  pa|)es  svij)c 
narewe  &  havej)  mid  him  his  blenches  jarewe  &  hupj)  &  stard  suj)e  cove  and 
sechej)  pajjes  to  f)e  grove.  Ibm  378.  (Said  of  a  hare,  not  of  a  fox,  as  stated  in 
NED  s.  v.  blench).  —  Ich  bidde})at  men  beon  iwarre  and  habbe  gode  reades  £arre. 
Ibm  1222.  f 

6.  Of  an  event:  near  at  hand,  soon  coming.  BTS  IX. 

OE.  Tid  min  ne  Öaget  cuom,  tid  uutudlice  iuerro  symble  is  gearua  (:  tempus 
autem  uestrum  semper  est  paratum).  AS.  Gosp.  Jn  7:6.  Li  (Ru  C  H).  f 

ME.  Mi  dere  gode  damisele,  my  de|)  is  al  gare.  so  a  bottelcs  bale  me  bynde|> 
so  harde.  Palerne  895.  t 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


i86 


GUSTAF  STERN 


The  following  perhaps  also  belongs  here:  Loke  J)at  J>u  ne  bo  J)are,  J)ar  chavlmg 
(:dissension)  boj)  &  cheste  (rfight)  jare.  lat  sottes  chide  &  vorj)  J>u  go.  (Adj.  in 
nom.  plur.  according  to  Gadow).  O  &  N  296. 

OE.  GEARWE,  adv. 

Senses  2  and  3  represent  an  independent  development  of  the 
adv.,  which  has  no  correspondence  in  the  adj.  gearu.  Sense  4 
shows  the  transition  to  an  active  import.  Senses  5  and  6  denote 
speed.  The  origin  of  this  sense  is  discussed  below. 


Scheme  of  senses. 

1)  So  as  to  be  ready,  completed,  finished.  Material,  passive.  OE. 

2)  a)  Material:  thoroughly,  completely,  well.  OE.  ME. 

b)  To  know.  remember,  leam,  etc.:  thoroughly,  completely,  clearly,  certainly, 
well.  OE.  ME. 

c)  Verba  affectuum:  completely,  thoroughly.  iu  a  high  degree.  OE. 

.*)  In  truth,  verily,  really,  even,  utterly.  OE.  ME. 

4)  Mental:  completely,  much,  in  a  high  degree,  in  truth  /  eagerly,  readily.  OE. 

5)  Promptly,  immediately,  soon.  Material  sense. 

a)  Verbs  of  motion.  OE.  MIi. 

b)  Other  verbs.  ME.  1200. 

<>)  Thoroughly.  certainly,  clearly,  well  /  promptly,  immediately,  soon.  ME.  1200. 

1.  If  my  assumption  regarding  the  earliest  sense  of  the  adj. 
gearu  is  correct,  it  is  probable  that  the  adv.  originaUy  had  a  corre- 
sponding  sgn:  so  as  to  bc  ready,  completed,  finished,  referring  ouly  to 
the  completion  of  a  certain  action,  and  not  implying  any  activity 
011  the  part  of  the  subject  of  the  clause,  nor  any  subsequent  ac¬ 
tion.  The  evidence  for  the  existence  of  this  sense  is  unsatisfac- 
tory:  the  two  quots.  below  are  the  only  support  I  have  been  able 
to  find  for  it.  Perhaps  both  belong  to  sense  2  a? 

OE.  Hierusalem,  geara  ön  ware,  swa  swa  cymlic  ccaster  getimbred  (:  aedi- 
ficatur  ut  oivitas),  J)ar  syndon  dalas  on  sylfre  hire  (Modern:  J.  is  builded  as  a 
city,  that  is  compact  together).  Ps.  121:3.  —  Hafa  gebrocen  glas  geara  gegrun- 
deti  (?  thoroughly).  I.clidin.  11:144  (according  to  BTS  V;  bnt  not  found  at  the 
placc  indicated).  f 

2.  When  an  action  has  reached  the  point  of  completion  it 
may  be  said  to  be  thoroughly,  completely,  well  done.  Thedistinc- 
tive  difference  between  the  instances  in  this  section  and  those  in  4 
is  that  there  is  here  as  yet  no  implication  of  activity  on  the  part 
of  the  subject,  nor  of  promptness.  Add.  inst.  see  GK. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWJFT,  SWIFTLY,  AND  THKIR  SYNONYMS  187 

a.  With  verbs  of  material  action:  thoroughly,  completdy , 
well.  BTS  V. 

OE.  He  het  him  to  gamene  geara  forbsern&n  Romana  burg,  sio  his  rices  waes 
ealles  eöelstol.  Metra  9:9.  — ForJ>on  hi  J  acob  geara  aetan  &  his  wicstede  westan 
gelome  (:  quia  comederunt  Iacob).  Ps.  78:7.  —  Strele  beoö  scearpe,  stränge  & 
mihtige.  syööan  of  gledon  wcsaö  gearwe  ahyrde  (:  sagittfe  potentis  acutfe,  cum 
carbonibus  desolatoriis).  Ps.  119:4.  —  Eow  sona  wyrö  heofona  rices  duru  geara 
untyned.  Wulfstan  71:15.  t 

ME.  Se  that  thow  leis  thame  not,  bot  £eme  thame  full  £air.  Rauf  643.  f 

b.  With  verbs  signifying  to  know ,  remember ,  learn ,  hcar: 
thoroughly ,  completely ,  clearly,  certainly,  well.  BTS  I,  II. 

OE.  Se  liellsceaöa  gearwe  wiste,  |)aet  hie  godes  yrre  habban  sceoldon.  Oen. 
695.  —  Hine  gearwe  geman  witena  wel-hwylc  wide  geond  eor|)an.  Beow.  265. 
—  Ic  sceal  forö  sprecan.  .  .  J>aet  öu  geare  cunne.  .  .  to  hwan  syööan  wearö  hond- 
raes  haeleöa.  Ibm  2070.  -  -  Ibm  246,  715,  878.  —  Hio  him  andsware  fenige  ne 
meahton  agifan  togenes,  ne  ful  geare  cuöon  sweotole  gesecggan  be  J>am  sigebeacne. 
Elene  167.  —  M  manne.  .  .  pa  pQ  fyrngemynd  mid  Iudeum  gearwast  cuöon.  Ibm 
328.  —  Wite  öu  |>e  gearwor,  J)aet  öu  unsnyttrum  anforlete  leohta  beorhtost  <\r 
lufan  dryhtnes.  Ibm  946.  —  Guölac  1018.  —  Riddles  81:6.  —  Ps.  61:1 1.  118: 
21.  13912.  —  Geare  ic  pet  ongeat  pcet  öset  nowiht  wecs  J)aet  we  beeodan  (:wor- 

.shipped).  Beda  136:13.  —  Ibm  64:11,  200:27,  402:15.  468:10.  Boethius  12:26. 
31:17,  96:6,  98:20,  103:6.  Wulfstan  199:4.  305:32.  f 

ME.  Soö,  soö.  ic  pe  Siecge  p  we  soölice  spa*ka?ö  p  J)aet  we  £eare  witen.  Bod- 
ley  Honi.  2:23.  —  He  ferde.  .  to  pan  ilke  weie  J>e  he  ful  jeare  wuste  pat  pe  king.  . 
forö  sculde  iwenden.  Lay.  A  525  (B  wel).  —  God  wot  jenoh  ^eare,  jif  ge  of  J)an 
treowe  aeteö,  panne  beoö  giure  eagen  geopened.  OEH  I  223  (De  initio  crcature, 
c.  1200-1250,  probably  SW.).  t 

Cf.  Jearowitele.  OE.  MK.  Sce  dictionaries. 

C.  Finally,  we  have  gearwe  in  a  similar  sense  with  verba  affee- 
tuum:  completely,  thoroughly,  in  a  high  degree.  Only  two  OE.  in- 
stances.  No  implication  of  activity  on  the  part  of  the  subject. 

OE.  Ic  gearewe  gode  licode  on  lifgendra  leohte  eallum  (:  ut  placeam  coram 
Deo  in  lumiue  viventium).  Ps.  55:11.  —  1’eos  eorJ)c  sceal  eall  abifigan  <V  for 
Jacobes  gode  geara  forhtigean.  (Not  in  the  Lat.).  Ps.  113:7.  t 

3.  Vcrily,  really,  in  truth,  even,  utterly.  In  a  number  of  in- 
stances  gearwe  appears  as  a  term  of  asseveration.  This  sense  may 
have  arisen  in  phrases  where  the  adv.  denoted  that  a  thing  was 
completely  or  thoroughly  so  and  so,  which  shades  into  it  is  really, 
in  truth,  so.  The  meaning  is  sometimes  vague.  In  Ps.,  gearwe  is 
often  introduced  to  fill  out  the  line,  without  anv  corresponding 
word  in  the  Eatin  original. 

» 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


i88 


GUSTAF  STERN* 


Oii.  Swa  f»u  god  of  gode  gearo  aeenned  sunu  soöan  fteder.  .  .  b  utan  anginne 
afre  wtere.  Crist  109.  —  Judith  2.  —  Foröon  Jju  me  god  eart  geara  andfencgea 
(:defender).  Ps.  58:9,  18  (B1'S  IV).  —  ForJjonJm  me,  god,  ware  geara  trymmend, 
freoöa  fultumieud.  Ps.  70:3  (BTS  IV).  —  Min  is  Galaad,  gearwe  Mannases,  is 
ICffrem  his  agen  broöur  efue  heah  strengöu  heafdes  mines  (Mod.:  G.  is  inine.  M 
is  mine.  E.  also  is  the  strength  of  mine  head).  Ps.  107:7.  —  Me  is  micle  betere, 
fja?t  ic  bebodu  healde,  öines  muöes  gemet,  Jjonne  mon  me  geofe  geara  öusende  gol- 
des  &  seolfres.  (Bonum  mihi  lex  oris  tui  super  millia  auri  et  argenti).  Ps.  118:72 
—  hone  cujion  manige  urra  cuöra  freonda  &  eallra  gearost  seo  halige  faemne. 
(quem  nostrorum  uiulti  novernnt,  et  maxime  sacra  virgo).  Gregorius  199:11. 
(BTS  I).  Additional  instances,  see  GK. 

ME.  For  prcstes  wike  (:serviee),  ich  (the  owl)  wat,  J)u  (the  nightingale)  dest. 
idi  not  jef  Jju  were  javre  prest,  ich  not  jef  Jm  canst  masse  singe.  O  &  N  1180* 
(Gadow:  wirklich).  t 

4.  Complctcly,  thoroughly ,  in  a  high  dcgrcc,  vcrily ,  in  Iruth  ; 
cagerly,  rcadily. 

In  this  and  the  following  sections,  gearwe  always  refers  to  an 
activity  on  the  part  of  the  subject,  and  signifies  not  only  that 
an  action  is  performed  thoroughly  and  completely,  but  also  that 
the  subject  is  eager  and  willing  to  perform  it.  The  development 
may  have  been  due  to  influence  from  sense  4  of  the  adj.  It  was 
pre-literarv,  so  vve  cannot  now  ascertain  which  of  the  words 
first  acquired  the  sense  in  question. 

The  difference  between  the  quots.  given  here,  and  those  in 
5  b,  is  that  the  latter  all  have  the  sense-element  'promptly', 
which  is  not  found  in  the  OE.  instances. 

Verbs  denoting  perception  or  other  mental  action.  In  Ps. 
gearwe  is  often  added  as  an  expletive,  without  any  correspondence 
in  the  Latin  original.  BTS  II. 

OE.  Bio  nu  on  ofoste  J)at  ic.  .  .  gearo  (?Unflekt.  adj.  OK)  sceawige  siglu, 
scaro-gimmas.  Beow.  2748.  —  Oe  |)a  fitgran  gesceaft  in  fyrndaguni.  .  .  gearo 
forsegon  (:despised).  J)a  ge  wiöhogdun  lialgum  dryhtne.  GuQlac  602.  —  Naman 
|)ine  neode  swylee  geara  andette,  foröon  ic  hine  goodne  wat.  Ps.  53:6.  —  God, 
min  gebed  geannve  gehyre  ond  earuin  onfoh  min  agen  word.  Ps.  33:2.  —  God 
min!  ic  |)e  gearuwe  to  a?t  leohte  gehwam  lustum  wade  (:watch).  Ps.  62:1.  —  Ic 
011  {>e,  god  drihten,  gearuwe  gewene.  Ps.  70:1.  —  Feorran  angeate  fore  mine  cV 
mine  gangas  gearwe  atreddest  (rinvestigasti)  &  ealle  mine  wegas  wel  foresawe. 
Ps.  138:2.  —  Ba  dioflu  gearwe  (?  adj.)  bidaö,  hwonne  heo  mec  gegrypen  &  to  bel- 
le  locum  gela?de.  Beda  440:15.  Etc.  Additional  instances,  see  GK. 

5.  In  one  late  OE.  instance,  and  in  a  great  number  of  Mlv 
instances  ve  find  gearwe  qualifying  verbs  of  material  action,  and 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THF.IR  SYNONYMS  189 

signifying  promptly,  immcdialcly ,  sooti.  Sometimes  scnse  2  a  is 
implied. 

We  liave  first  to  note  that  the  sense  'rapidly'  does  not  occur 
in  the  quots.  The  origin  of  the  sense  of  speed,  in  this  case  only 
speed  in  relation  to  time,  can  therefore  not  be  the  same  as  in  the 
other  ad  vs.  examined.  Among  the  senses  of  gearwc  previously  in- 
vestigated,  it  is  only  1  and  2  a  that  appear  in  connexion  with 
verbs  of  material  action,  and  it  does  not  seem  likely  that  any  one 
of  them  can  liave  given  rise  to  the  sense  'promptly’,  whether  in 
connexion  with  verbs  of  motion  or  with  other  verbs. 

Under  these  circumstances  we  turn  to  the  adj.  gearu,  in  order 
to  see  if  the  origin  of  the  sense  'promptly'  can  be  found  there. 
And  I  think  it  can,  though  it  is  not  fully  developed  in  the  adj. 
We  have  seen  that  sense  4  of  gearu,  used  of  persons,  sometimes 
implies  not  only  readiness  or  willingness,  but  also  that  this  state 
of  mind  was  actually  followed  by  the  action  for  which  the  person 
had  prepared  himself.  A  person  who  is  ready  to  perform  an  action 
and  then  actually  performs  it,  will  in  most  cases  be  prompt  to  do 
so,  and  thus  the  adj.  receives  the  sense  of  speed  (in  relation  to 
time).  It  is  not  fully  developed,  appearing  blended  with  other  ele¬ 
ments  of  sense.  If  we  assume  this  sense  to  be  taken  over  by  the 
adv.,  it  is  evident  that  it  may  easily  be  subjected  to  further  change, 
the  element  'eager',  etc.,  being  weakened,  and  the  element  of 
speed  becoming  predominant. 

This  development  must  have  taken  place  in  the  OE.  period, 
as  the  quot.  from  /Elfric  already  has  the  sgn  'promptly'.  The  long 
time  which  then  elapsed  before  the  date  of  the  ME.  quots.  ex- 
plains  the  lack  of  ME.  oscillating  instances. 

The  OE.  instance,  and  many  of  the  ME.  ones,  have  verbs  of 
motion,  but  as  far  as  I  can  see  those  verbs  did  not  play  such  an 
important  part  in  the  development  of  this  adv.  as  in  some  others. 
The  change  of  meaning  described  would  take  place  just  as  well 
with  other  perfective  verbs. 

a.  With  verbs  of  motion.1) 

0 

*)  The  compound  gearu-gongende  in:  Ic  eom  bleaö  to  J>on,  Jjaet  mec  bealdlico 
ma?g  gearu  gongende  grima  abregan  (Riddlcs  38:17),  is  emendated  by  Trautmann 
to  geanum  gongende  (he  compares  gegnum  gangan ,  Beow.  31.4).  GK  translates 
'expedite  incedens*.  If  the  reading  of  the  MS.  is  correct,  gearu  must  be  rendered 
'promptly*  (suddenly?). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


190 


GUSTAF  STERN 


OE.  Ois  is  to  so{)an  sum  wundorlic  gesihö  \>e  god  aelmihtig  J)ysan  geongan 
nienn  onwreogan  hsefö,  ac  uton  nu  ealle  swiöe  gearwe  arisan  and  mid  him  J)yder 
gcond  gan.  And  se  bisceop  marinus  sona  aras,  ete.  AJlfric  Saints  23:747.  t 

ME.  Ho  sende  it  into  asye  wid  messagers  ful  yare  (?adj.).  Margarete  III  4. 

-  Pe  wardein  wente  him  out  ful  jare.  St.  Alexius  p.  43  (MS.  Laud  108).  M.  — 
'Haste/  he  said,  *])an  J)eder  yaar.  For  i  do  noght  til  J)ou  come  J>ar\  CM  2837. 
(F:  haste  J)e  fast  wi})-outen  mare).  —  Yr  lauerd  ledd  |)am  in  Jjair  fare,  J>at  J)ai  come 
to  J)air  fader  yaare.  CM  5002  —  £an  was  iacob  busked  yare,  Wit  al  \>e  gynge 
J)at  wit  him  ware.  CM  5225.  —  Schipmen  him  gun  bring  To  inglond  ful  jare. 
Tristrem  930.  —  This  ilke  daye  Lat  dyght  messangcrs  jare,  Aftir  hym  for  to  fare. 
Seven  Sages  289.  —  King  of  Tnrs  957,  1017.  —  Guy  34:2.  —  The  thryd  day  lie 
ryse  yare.  Ip.  A  4221.  — Perce val  1794.  — Melayue  534.  — Bruce  3:696.  — 
Susan  228.  —  Gowther  510.  —  Degrevant  624,  788,  932,  1228.  t 

b.  With  other  verbs  of  material  action. 

ME.  Schendeö  hire  nuöe,  jeldeö  hire  jarow  (?adj.)  borh  (:pledge)  efter  J)at  ha 
wuröe  is.  S.  Juliane  73  (Bodi.).  —  A-non-rijt  J)ene  moruwe  i-porueid  it  was  al¬ 
tare  (?  put  in  order,  made  ready),  At  seint  poules  churche,  Jjat  heo  scholde 
Icristned  beo  rijt  J)are.  ESEL  1 10:125.  —  When  J>ai  of  J)e  cite  wist  hem  pare. 

Ojaines  hem  Jiai  dijt  hem  jare.  Guy  1986.  —  A  scarlet  wi|)  riche  skinne  Ybroujt 
him  was  ful  jare.  Tristrem  688.  —  His  swerd,  sche  gan  it  schewe.  And  broken  hye 
fond  it  pare.  Out  of  a  cofer  newe  pe  pese  sche  drouj  ful  jare  And  sett  it  to])at 
trewe.  Ibra  1568.  —  Richard  615.  —  ^emperour  of  rome  J)anne  was  rede  gare. 
Palerne  1963.  —  Pe  wylde  worme.  .  .  schott  fyre  appon  hyra  jare,  Ever  agayne 
evyn  mare  and  mare.  Eglamour  730.  —  (Charles).  .  .  Braydes  vp  Baners  jare. 
Melayne  939.  —  To  the  buttery  dore  he  went  And  offe  he  caste  hit  (*  his  mantle) 
yare.  Ip.  A  466.  —  He  jelde  hit  yow  jare  J)at  jarkkej  al  menskes.  Gawain 
2410.  —  Anon,  rijt  as  pe  kyng  hym  sej,  Quyklich  j)anne  a  rod  hym  nej,  &  sayde 
til  hym  ful  jare.  Ferumbras  4256.  —  Avowynge  14,  30.  —  Gowther  133.  — 
l?rl  of  Tolous  232.  —  Troy  Book  2590.  —  Alexander  1107.  —  Degrevant  1380, 
1416,  15x3,  1699.  t 

6.  With  verbs  of  mental  action:  thoroughly,  certainly ,  clearly , 
well  I  promptly,  immediately ,  soon.  Evidently  a  continuation  of 
senses  2  and  4,  with  the  second  element  added  through  influence 
from  sense  5.  In  some  cases  the  idea  of  speed  is  perhaps  predomi- 
nant. 

ME.  I*a  Romanisce  men  ful  jaere  hit  isejen.  Lay.  A  5491  (B  ful  ra])e  hit  wuste). 

-  -  Iff  mikel  is  sorge  and  more  care,  Adam  and  eue  it  wite  ful  gare.  Gen.  &  Ex. 
390.  —  Moyses  bi-öogt  him  ful  gare  Of  öat  öe  is  kin  haueö  sworen.  Ibm  3180. 

-  -  Bot  J)at  bes  noght  kid  so  jaire.  CM  915  (T:  But  hit  shal  not  jitt  be  so  neje). 

-  -  He.  .  .  bisoujt  A{)elston  pe  king  His  bodi  to  leden  oway.  He  it  graunted  him 
ful  jare.  Guy  298:7.  —  t*aye  assentede  on  hym  jeare  pat  Gwenes  schudde  to 
Aineral  fare,  J)at  erand  for-to  bede.  Ferumbras  5289.  —  We  bidde  pe  nou]>e.  .  . 
ti|)inge  sende.  Of  J)at  we  jernen  of  jou  ful  jare  to  kenne.  Alex.  a.  Dind.  239.  M.  t 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  191 

OE.  GERyEDE,  ME.  REDI,  adj. 

Early  ME.  radi(3),  readi,  redi,  in  Southern  texts  also  3eredi, 
ircadi,  etc.,  apparently  formed  on  the  analogy  of  other  adjs.  by 
the  addition  of  -13,  -y  to  OE.  rade  (?),  or  3erade,  from  the  Teut. 
stem  *raid-  'to  put  in  order,  prepare’.  (NED).  Cf.  Fick  III  344; 
Persson,  Beiträge  856  A.  2. 

There  is  thus  a  break  in  the  morphological  development,  but 
the  addition  of  a  new  suffix  probably  did  not  prevent  radi3,  redi 
and  irede  from  being  apprehended  as  one  word.  From  the  se- 
mantic  point  of  view,  the  different  forms  may  therefore  be 
assumed  to  form  one  continuous  whole,  but  it  seems  convenient 
to  give  separately  the  OE.  forms,  and  the  ME.  forms  with  a  prefix, 
in  order  to  show  clearly  their  frequency  and  distribution.  We  find 
that  they  always  signify  'prepared,  available’ .  When  other  senses 
are  found  in  redi,  they  consequently  appear  to  represent  a  ME. 
sense-development. 


OE.  Rade  and  geradc. 

Unfortunately,  the  interpretation  of  the  OE.  quots.  is  rather 
uncertain.  In  the  quot.  from  Ps.  Th.,  BT  renders  gerade  'celeres'. 
(Latin:  perfecit  pedes  meos  tamquam  cervi.  Mod.:  He  maketh 
my  feet  like  hinds’  feet).  If  gerade  is  not  merely  an  expletive 
word  of  lax  import,  it  can  only  mean  'prompt'  (Redi  sense  5). 
Clark  Hall  (OE.  Diet.)  translates  it  'prepared'. 

OE.  Swa  he  deö  (:  gives  help)  anra  gehwylcne  her  buendra,  Jjc  hyne  him 
to  helpe  seceö  mid  rsede  &  mid  rihte  geleafan.  Jud.  97.  — He  gedyde  mine  fet 
swa  geraede  swa  swa  heorotum.  Ps.  Th.  17:32.  GK.  —  On  hwan  mseg  se  iunga 
on  godne  weg  rihtran  J)e  rsedran  raed  gemittan?  (In  quo  corrigit  adolescentior 
viam  snani?  BT  'ready,  prompt’).  Ps.  118:9.  —  Halig  Ueee  rede  &  rihtwis 
rumheort  hlaford.  Hymn  7:63.  (Pater  Noster  3:63).  f 

On  OE.  gerad,  see  BT  s.  v.,  and  NED  irad. 

ME.  forms  with  prefix. 

1.  Ready,  prepared,  of  material  substances.  Cf.  red  i  1  below. 

ME.  tair  mete  to  Jjam  i  rede  (v.  r.  redi)  broght.  CM  5270.  | 

2  Available,  at  hand  when  required,  convenient  for  usc.  Cf. 
redi  2  b. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


\1E.  Ich  habbe  herto  gode  ansvare  anon  iredi  &  al  jare.  O  &  N  488.  —  If 
ich.  .  .  bitraye  ihesu,  hwat  schal  beon  my  mede?  J)rytty  panewes,  hi  seyden,  hi 
beo|)  alle  irede.  Passion  of  Our  Lord  119.  —  f*e  dyaö  J>et  is  yredy,  ond  oucra 
a:^pi{)  J)ane  zene^ere.  Ayenbite  173.  t 

3.  Of  persons:  prepared ,  ready ,  for  something.  May  imply 
u 'illing,  prompt.  Cf.  redi  3  and  4. 

ME.  Ecce  venio,  loke  ic  am  (i)radi  öine  wille  to  werchen,  and  mankenn  to 
alicsen.  Vices  117:3.  Similarly  117:21.  —  Bispel  239:9.  —  Rob.  Glouc.  3094. 

St.  Brandan  p.  30.  M.  —  Beket  766.  NED.  —  Iredi  was  J>e  schrewe  J>ere,  }>c 
soulc  lie  nom  anon.  E.  E.  P.  58:27.  •—  Ferumbras  354.  + 


ME.  Redi. 

Schentc  of  scnses. 

1 )  Of  material  objccts:  in  the  condition  of  having  been  prepared  or  put  in  order 
for  some  purpose,  (so  as  to  bc  available  or  at  hand  wheu  wanted).  Object  of 
pieparation  may  be  expressed.  ME.  1200. 

2)  Available,  close  at  hand,  at  hand  when  required  or  wished  for.  convenient 
for  use. 

a)  Of  persons.  ME.  1200. 

b)  Of  objects.  material  or  immaterial.  ME.  1300. 

c)  Of  a  way  or  path:  lying  directly  before  one,  direct,  near.  ME.  1300. 

d)  Ready  token:  clear,  evident.  Of  a  word,  etc.:  clear,  plain,  distinct.  ME. 
1400. 

3)  Of  persons:  in  a  state  of  prcparation.  Purpose  expressed  or  implied.  ME.  1200 

4)  Of  persons:  Ready,  willing,  eager,  to  do  something,  expressed  or  implied. 

ME.  1200. 

5)  Of  persons:  Prompt;  expert,  dexterous.  ME.  1300. 
o)  Of  action  or  movement:  Prompt,  quick.  ME.  1390. 

7)  Of  the  mind  or  mental  powers:  Prompt  to  de  vise,  coniprehcnd,  obser  ve. 
ME.  1300. 

1.  Of  material,  inanimate  objects:  That  has  passed,  or  been 
brought,  into  such  a  condition  as  to  bc  immediately  liable  or  likely  to 
(something);  in  the  condition  of  having  been  prepared  or  put  in 
order  for  some  purpose,  sometimes  implying:  so  as  to  be  available 
or  al  hand  when  wanted  (cf.  next  section).  The  purpoSe  of  the  pre- 
paration  may  be  implied  or  expressed.  NED  3  and  8. 

There  are  no  certain  instances  with  an  import  corresponding 
to  sense  1  of  gearu,  implying  only  that  the  condition  of  the  object 
is  the  result  of  a  previous  action  or  process,  with  no  reference  to 
the  purpose  of  the  preparation.  Ready  always  seems  to  signifv 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  ANI)  THF.IR  SYNONYMS 


IQ.') 


that  the  qualified  object  is  in  a  condition  which  makes  it  capable 
of  becoming  the  object  of  an  action. 

NED  has  distinguished,  in  sections  3  and  8,  contextual  varia¬ 
tions  of  this  sense,  which  are  of  no  great  importance  for  the  sub- 
sequent  sense-development,  and  which  are  therefore  taken  together 
here.  The  same  is  the  case  with  several  instances  of  the  phrase  to 
make  ready,  which  is  also  separately  given  by  NED  (13-15). 

ME.  Heore  le^he  (  pay)  birr|)  hemm  beon  Ra?di£,  J>ann  itt  iss  addledd 
(:earned).  Orm  6235.  —  He  bad  al  schuld  be  boun.  .  .  Redi  to  this  somoun. 
Tristrem  259.  —  Sowdone  1476.  1656.  —  Additional  instances,  see  NED  3,  8,  14. 

2.  As  in  jearu,  the  sense  prepared  passes  over  into:  availablc, 
at  hand,  close  at  hand,  when  requircd  or  wished  for;  convenient  for 
use.  Some  of  the  quots.  in  section  i  show  an  implication  of  this 
sense.  NED  9. 

a-  Of  persons:  Cf.  sense  3. 

ME.  I  J)i  childhad  hafdes  tu.  .  .  ti  moder  readi  liwen  J>u  pappe  ^erndes.  Wo- 
hunge  277.  —  Orfeo  knokkej)  atte  gate.  J)e  porter  was  redi  }>erate.  Orfeo  378.  — 
Wkon  }>e  lust  speke  with  me,  lift  J)e  lide  sone:  J)ou  schalt  fynde  me  redi  ri^t  bi  \)i 
side.  Joseph  Ariin.  42.  —  He  hadde  a  Somnour  redy  to  his  hond.  Cant.  D 
*32*-  t 

b.  Of  objeets ,  material  and  immaterial.  Often  diffieult  to 
distinguish  from  sense  1. 

ME.  My  sone  hende,  J  wole  {)e  swere  vpon  a  book,  Redy  is  it  j  off  took; 
Redy  is  al  J)y  tresore,  And  ^yff  |)ou  wylt  as  mekyl  more  J  schal  \>c  geuc,  my  pes 
to  make.  Richard  1608-9.  —  What  maner  thing  that  may  encresc  wo,  That  ha  ve 
I  redy,  unsoght,  everywhere.  Chaucer,  Compl.  un  to  Pite  104.  —  Wo  was  his 
cook,  but-if  his  sauce  were  Poynaunt  and  sharp,  and  redy  al  his  gere.  Cant.  A 
352.  —  What  nedeth  man  thanne  to  been  despeired,  sith  that  his  mercy  so  redy 
is  and  large?  Cant.  I  705.  —  If.  .  .  that  ye  list  apoynte  some  redy  place,  Bothe 
Xatanell  and  I.  .  .  noo  thing  shall  be  lette  To  mete  yow  ther.  Generydes  4323.  t 

The  phrase  ready  pennies  probably  belongs  here.  NED  io. 

ME.  (We  have  brought)  al  redi  penijs  for  to  tcll.  CM  4835.  (Similarly  G 
and  T.  F  redy  payment  for  to  tell)  —  Amadas  12.  —  Add.  inst.  NED  10. 

C.  Of  a  way  or  path:  lying  dircctly  before  onc,  direct,  near. 
NED  11. 

ME.  I^ou  sal  see  it  clcue  in  tua.  And  giue  yow  redi  wai  to  ga.  CM  6232.  — 
^ette  God  will  graunte  hom  alle  hor  wille.  Tille  heuyu  the  redy  waye.  Amadas  70. 
—  Nowe  they  raike  to  Rome  the  redyeste  wayes.  Morte  Arth.  2352,  3469.  —  To 
ther  logging  they  toke  the  redy  waye.  Generydes  604.  —  -  Sette  me  in  the  way 
Whiche  were  most  redyest  to  the  Citee.  Ibm  3700  (Common  in  this  poein).  | 

'  Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII  .3  13 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


194 


GUSTAF  STERN 


d.  A  further  extension  of  this  sense  is  the  application  of 
redi  to  token:  convenient  for  use  and  therefore  clear,  evident. 
NED  9  c. 

ME.  (A  man  may  go  to  confession  elsewherc)  gef  he  knewe  hy  redy  token 
|)at  hys  schryfte  he  wolde  opcn  (:that  the  priest  would  reveal  his  confession). 
Myrc  715.  —  t*at  göddes  son  caldc  shal  bene,  I  shewe  |)e  redy  token  to  sene.  CM 
10890.  f 

The  meaning  of  redi  in  the  following  three  quots.  is 
perhaps  a  little  vague,  but  I  think  it  must  be:  clear ,  plain,  distiuct. 

ME.  Fro  that  grownde  he  will  nott  part  Away,  Till  he  haue  redy  word  what 
ye  will  saye.  Generydes  1743.  —  All  this  he  told  hyni  in  full  redy  wise.  Ibm 
2406.  —  Bere  with  yow  sum  tokvn  that  she  may  Of  your  persone  haue  redv 
knowlaching.  Ibm  4246.  f 

3.  Of  persons:  in  a  statc  of  prcparation,  so  as  to  be  capable  oj 
immediatcly  performing  snch  action  as  is  expressed  or  implicd  in  the 
context.  The  purpose  of  the  preparation  may  be  more  or  less 
clearly  implied  or  expressed.  The  predominant  idea  is  that  of  pre¬ 
paration,  stated  as  an  objective  faet,  not  implying  anything  about 
the  willingness  or  eagemess  etc.,  of  the  person  in  question  (about 
his  subjective  condition,  his  State  of  mind).  NED  i,  13,  and  16. 

ME.  Julius  wes  al  nedi,  alse  he  to  wolde  rasen  (:  as  if  he  would  rush  forth, 
sc.  from  his  ambush).  I„ay.  A  8652  (B  readi).  —  Cassibilane.  .  .  armede  his 
enihtes  redi  to  fihtc.  Lay.  B  8656.  —  [>ar  com  Arthur  him  a^ein  redi  to  fihtc. 
Lay.  B  20071  (  A  jaru).  —  I>at  hii  beo  redi  sone  mid  J)e  farc  to  Rome.  Lay.  B 
25169  (A  ^arewe).  —  Messangers  were  redy  dv^t,  To  schippe  |>ey  wente  |)at  vlke 
ny^t.  Richard  53.  —  CM  11595-  —  Whan  |)ou  art  redi  for  to  fare,  For  sope  ))i 
swerd  sschal  be  jare.  Sir  Otuel  221.  —  Ibm  306.  —  Brunne  Chron.  97.  NEI>. 
—  ^emperour  of  rome  })anne  was  rede  jare,  &  alle  )>e  best  barounes  &  boldest  of 
his  reaunie.  Palerne  1963.  —  Bruce  19:718.  —  Ferumbras  489.  —  In  South  - 
werk  at  the  Tabard  as  I  lay,  Redy  to  wenden  on  my  pilgrimage.  Cant.  A  21.  — 
Avowynge  5.  —  Erl  of  Tolous  56.  —  Wallace  4:423.  t 

Signifying  (ready)  dressed.  NED  i  b  and  14. 

ME.  Up  ryseth  fresshe  Canacec  hir-selvc.  .  .  Xoon  hyer  was  he  (:the  sun), 
whan  she  redy  was.  *  Cant.  F  387.  f 

4.  Of  persons:  P  repar  ed,  willing,  eager,  to  do  something ,  ex¬ 
pressed  or  implied.  Redi  may  indicate  merely 'feeling  or  exhibiting 
no  reluctance',  or  there  may  be  an  element  of  willingness,  more 
or  less  prominent.  Some  quots.  might  no  doubt  be  distinguished 
as  having  the  former  or  the  latter  sense  predominant,  but  others 
may  be  interpreted  in  either  manner.  I  therefore  find  it  most 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


195 


conveuient  to  place  them  all  in  one  group,  especially  as  they  are 
not  very  numerous.  The  object  of  the  willingness  mav  be 
denoted  by  a  verb  or  by  a  noun.  NED  2. 

ME.  3if  hie  redie  ben  to  golliche  deden.  OEH  II  191.  Ta*r  wass  efft  te 

lape  gast  Racdij  forr  himm  to  fandenn  (.tempt).  Orm  11758.  -  Godd  is  raedi^ 

tunnderrfon  patt  folie  patt  rihht  himm  foll^hepp.  Orm  1293O.  -  Swa  patt  I 

mujhe  findenn  juw.  .  .  All  rrcdi£  folie  to  folljhenn  me.  Orm  13436.  To  lotlies 
hus  he  cumen  öat  nigt  And  bi-setten  it  redi  to  figt.  Gen.  &  Ex.  1066.  -  -  Aungles 
pare  weren  redie  I-nowc  hire  soule  to  heuene  lede.  ESEI<  106:176.  •  -  Raymund 
giues  us  herc  ansuer  pat  iesus  crist  cs  redier  To  merei  giue  |)an  jugement.  CM 
26471.  —  Rcdi  ich  am  it  to  vnder-fong.  Guy  641.  —  Sir  Otuel  402. 
NEL  5:105.  -  -  Handlyng  254.  —  I  rede  the  pat  pou  be  redy  for  to  flee.  North¬ 
ern  Passion  504.  —  The  renko  rebell  has  bene  vnto  my  rownde  tablc,  Redy  aye 
with  Romaynes  and  ryotte  my  ländes.  Morte  Artli.  2403.  —  Icham  Redi,  quod 
Reson,  to  Reste  with  pc  cucre.  P.  Pl.  A  4:155.  --  Tlian  turnyt  thai  thamc.  .  . 
And  stude  reddy  to  giff  battale.  Bruec  19:454.  —  The  body  is  av  so  redy  and 
pcnyble  To  wake,  that  my  stomak  is  destroyed.  Cant  1)  1846.  -  Avowvngc  19. 
21.  —  Sowdone  263.  1036.  —  Additional  instanccs,  see  NED. 

5.  Of  living  beings  (or  of  the  tongue):  pr  c  par  cd  and 
willing  to  act,  prompt,  (expert,  dexlcrous).  When  the  attention 
is  direeted  more  especially  towards  the  action  which  follows  after 
the  State  of  preparation,  and  a  living  being  is  not  only  prepared 
etc.  to  perform  an  action,  but  aetually  does  perform  it,  the  sensc 
of  redi  changes  into 'prompt'.  Cf.  gearu  4.  Senses  4  and  5  shade 
into  each  other  by  imperceptible  modifications,  and  cannot  al- 
vvays  be  clearly  distinguished.  NED  5. 

My  earliest  quots.  are  from  c.  1300;  the  development  of  the 
present  sense  thns  seems  to  have  taken  place  dtiring  the  I3th 
century. 

ME.  Beues  was  redi  wip  is  tronsoun  And  smot  hire,  pat  jhe  fel  adoun.  Bcues 
1551.  • —  Forp  per  com  cn  rcdi  reke,  pat  renabliehe  koupe  frensch  speke.  Ibin 
2973.  —  Rohand,  pe  riche  kni^t,  Redy  was  he  ay.  Tristrem  798.  Pof  salamon 
pi  sone  be  jonge,  he  is  ful  wise  and  redy  of  tonge.  CM  F  8404.  —  In  cuery  felde 
full  redy  for  oure  right.  Kyng  Edward  the  iiij :th  39.  (I*.  R.  A*  L.  Poems).  -  • 
Por  they  are  my  retenuz,  to  ryde,  whare  I  wylle.  Es  non  redyare  renkes  regnande 
in  erthe.  Morte  Arth.  2666.  —  Promptus,  paratus.  Pr.  P.  426.  —  Ve  may  nott 
faile  to  send  hider  all  your  bookes  and  some  readie  man  for  to  answer  unto  him. 
Plumpton  Corr.  2.  NED.  --  She  knew  not  of  so  redy  a  massanger  as  I  had. 
Paston  223.  —  And  by  cause  that  the  yonge  woman  was  redy  in  spechc  and 

malycious,  she  ansuerd  forth  with.  Caxton  Pables  of  Alfonee  xii.  NED.  t 

Of  the  tongue.  NED  6  b. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


196 


GUSTAF  STERX 


ME.  1’of  saloinon  mi  sun  be  yong.  He  es  w is  and  o  redi  tung.  CM  8404.  — 
(Fride  rises.).  .  .  for  steuen  suet,  for  rede  tung.  CM  27566.  f 

6.  Of  action  or  movement:  prompt,  qnick.  NED  7.  It  is 
doubtful  if  this  sense  represents  a  direct  development  from  sense  5. 
It  may  be  influenced  by  the  adv.  (5). 

ME.  Leouin  it  herde  telle.  .  .  And  bad  him  gon  a  redy  pas  To  fetten  hire, 
and  forth  he  wente.  Gower,  Conf.  III.  322.  NED. 

The  phrase  ready  payment  (NED  12)  seerns  related  to  this 
sense.  Or  is  payment  eonerete  =  the  money  paid?  Cf.  2  b. 

ME.  A  party  of  siluer  (we  liave)  wij>  vs  bro^t,  redy  payment  for  to  telle. 
CM  P  4835.  —  Amadas  26.  —  Add.  inst.  NED  12. 

7.  Redi  is  applied  to  the  mind  or  mental  powers:  qnick  to 
devise,  comprehend,  observe.  NED  6  a.  Cf.  hrced  4,  snel  4,  cwic  11. 

ME.  Nu  es  us  nede  of  redi  thoght.  CM  F  17432.  (C  o  rede  i-nogh).  —  To 
every  craft.  .  .  He  hadde  a  redi  wit  to  helpe  Thurgh  naturel  experience.  Gower 
Conf.  II.  162.  NED.  —  Suche  as  were  of  moost  redy  wyt  couthe  taken  liede  of 
alle.  Pilgr.  Sowle  4.35:82.  NED.  f 

ME.  REDILY,  adv. 

NED  gives  the  following  words  and  sgns. 

1)  Rcdly,  OE.  rftdlice,  (spelt  md-,  red-,  reed-,  read-,  redd-)'. 
prudently,  carefully,  distinctly,  clearly,  correctly,  certainly. 

2)  Redely,  (spelt  red-,  read-,):  app.  a  var.  of  Redly,  but  rae- 
trical  examples  freq.  indicate  that  the  connecting  c  was  pro- 
nounced.  The  various  senses  are  not  easily  distinguished,  and  in 
some  cases  (see  sense  4)  the  form  is  perh.  written  for  redily,  Rcadily. 
Sgns:  1)  Clearly,  plainly,  distinctly.  2)  Certainly,  assuredly.  3) 
Carefully,  attentively.  4)  ?  Readily,  quickly. 

3)  Redily,  f.  Redy  [cf.  ON.  rådugr ]:  prudent,  wise;  but  in 
many  cases  app.  written  for  Redely.  (Spelt  red-,  ?ryd-).  Sgns:  a) 
Wisely,  discreetly,  prudently.  b)  Precisely,  certainly,  assuredly. 

4)  Readily,  f .  Ready.  In  early  use  sometimes  diffieult  to  dis- 
tinguish  from  Redily.  (Spelt  red-,  redd-,  5-  read-).  Sgns:  1)  Prompt- 
ly,  in  respect  of  the  voluntariness  of  the  action,  with  alacrity  or 
willingness.  2)  Promptly,  in  respect  of  the  time  of  action,  quick¬ 
ly,  without  delay.  With  ease  or  facility.  3)  In  a  State  of  readiness. 

The  spellings  with  -ce-  and  -ea-  of  the  adj.  Ready  show  that 
similar  spellings  in  the  adv.  do  not  necessarily  indicate  that  the 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  I97 

word  is  redely  or  redily.  We  have  therefore  no  help  from  the 
spellings  in  distinguishing  between  the  different  advs. 

It  will  be  seen  that  NED  gives,  s.  v.  readily,  only  the  senses 
denoting  speed,  with  the  addition  of  one  single  instance  meaning 
'in  a  state  of  readiness’.  With  regard  to  the  other  sgns  quoted 
above,  it  is  probable  that  Visely,  prudently’  belong  only  to  OE. 
rridlice  and  its  ME.  descendants,  and  to  redily  (from  redy  'prudent') 
All  instances  with  this  sgn  are  therefore  left  out  of  aecount,  as 
having  no  connexion  with  the  word  we  are  diécussing. 

The  development  of  gcanuc  shows  that  all  the  other  sgns 
given  by  NED  under  the  four  different  forms  may  belong  to  one 
word.  It  therefore  appears  advisable  to  treat  them  together, 
and  we  shall  see  that  there  is  no  point  in  the  arrangement 
below,  where  it  is  necessary,  for  semasiological  reasons,  to  assume 
a  contamination  or  eonfusion  of  two  words.1) 


Sch  c  mc  of  senscs. 

1)  So  as  to  be  ready  or  finished.  Passive  import.  M1J.  1375  (?). 

2)  So  as  to  be  complete  in  some  respect. 

a)  Of  material  action:  completely,  entirely.  ME.  1360. 

b)  To  dress  or  arrange:  properly,  correctly.  MK.  1350. 

3)  With  mental  import. 

a)  To  know:  completely.  wholly,  ccrtainly,  clearly.  truly.  MK.  1220. 

b)  Verba  dicendi  et  scribendi:  Same  sense.  ME.  1300. 

*)  A  few  words  must^be  said  concerning  iradliche.  Thougli  no  other  sgn 
than  prepared,  made  ready;  instructed,  learned.  expert'  is  given  for  the  adj.  irad 
(see  NED  s.  v.  and  BT  s.  v.  gcrad ),  the  adv.  iradliche  is  rendered  'promptly,  readi¬ 
ly,  straightway’  by  NED.  M  assumes  the  sense  of  speed  for  both  adj.  and  adv. 
The  following  instances  are  given.  He  iradliche  laedde  hine  to  rade.  Lay.  A 
1 1532.  —  Pu  scalt  iradliche  in  to  hefne-riche:  heofne  is|)e  al  jaru.  Lay.  A  29631  . 
—  To  vynde  yredliche.  .  .  ine  huyche  leave  of  pe  boc  hy  by.  Ayenbite  1.  -- 
The  first  quot.  from  Lay.  is  translated  'prudently*  by  Madden,  which  is  probablv 
correct.  The  second  no  doubt  means  'assuredly,  certainly,  verily',  and  the 
whole  phrase  is  an  imitation  of  Chrisfs  word  on  the  cross  (cf.  Luke  23:43).  The 
sgn  of  the  third  instance  is  doubtful.  It  may  be  'correctly',  ‘promptly*,  or  *easily'. 
I  think  the  last  of  these  translations  probable  (cf.  6  below),  but  at  such  a  late  date 
all  three  senses  were  developed  in  the  adv.  readily,  and  therefore  possible  also 
in  the  form  iredlichc.  If  the  quots.  from  Lay.  are  correctly  interpreted  by  NED 
and  M,  it  is  diffieult  to  account  in  a  satisfaetorv  manner  for  the  late  appearance 
of  the  sense  of  speed  in  the  adv.  readily. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


198 


GUSTAF  STERN 


c)  In  various  connexions,  as  a  term  of  asseveration:  certainly,  truly,  in  trutlr 
ME.  1300. 

d)  Verbs  denoting  perception:  clearly,  certainly,  distinctly;  carefullv,  attent- 
ively.  ME.  1390- 

4)  Willingly,  eagerly.  Sometimes  implying  promptly.  ME.  1200. 

5)  Promptly,  immediately,  soon.  ME.  1350. 

6)  Easily.  ME.  1360. 

1.  So  as  to  be  ready,  prepared,  finished,  completed.  This 
sense,  which  corresponds  to  the  original  sgn  of  the  adj.  ready,  is 
very  rare.  The  interpretation  of  the  quot.  below  is  not  certain. 
NED  readily  3. 

ME.  J»ai  schall  fynd  before  ]>am  redily  puruayd  all  maner  of  thiuges  |>at  cr 
necessary.  Maundev.  25:118.  NED.  t 

2.  When  an  action  is  performed  so  as  to  be  finished,  it  is 
complete  in  some  respect. 

å.  Completely ,  entirely,  of  material  action  (or  =  3  c?). 

MI I.  In  }>e  raike  of  be  furthe  they  righten  }>eirc  brenys  (:  they  tcar  the 
armour  of  their  enemies)  J)at  rane  all  on  rcede  blode  redylye  all  ouer.  Mor  te  Arth  . 
1526.  f 

b.  Propcrly,  corrcctly,  with  verbs  denoting  to  dress ,  arrangc . 

ME.  Whanne  |>e  renkes  were  arayed  redly  as|>ei  wold,  buglcs  bemes  men 
gun  blowe  fast.  Palcrne  1153.  -  All  lus  hurnes  bliuc  in  x  batailes  he  sett,  as 
rcdili  arai^ed  as  any  rink  |>ort  wilne.  Ibm  3563.  -  —  A  sureott  of  sylke.  .  .  With 
ladily  lappes  the  lenghe  of  a  jerde,  And  all  redily  reuersside  with  rebancs  of  gol- 
de.  Morte  Arth.  3255.  —  Hc  rewlis  pe  rerewarde  redyly  tharcaftyrc,  The  reke- 
nestc  redy  men  of  J)e  rowndc  table.  Ibm  4080.  | 

The  same ,  with  other  verbs. 

ME.  Redcli  bi  resouu  |)erfore  hem  rette  i  mai  mi  sorwe  (:  I  ascribc  my  sorrow 
to  them).  Palerne  461.  l*e  real  emperour  of  rome  })anne  redli  him  J)onked. 
Ibm  2143.  -  -  l*e  men  of  pat  lond  b qq\)  rediloker  (v.  r.  reedloker)  i-clcped  Gotliv 
J>an  Gogi.  Trevisa  Higden  I.  145.  NICI).  t 

3  a.  With  verbs  denoting  to  knoic  or  to  learn:  completely. 
uholly,  and  therefore  certainly,  clearly,  truly.  Sometimes  implying 
promptly.  Cf.  gcarwc  2  b.  NED  redly;  redily  b. 

MK.  Nu  ]m  ini^t  wite  readliche,  Jjat  eavere  |)U  spekest  gideliche.  for  al  put 
|)u  me  seist  for  schame,  everjjc  seolve  hit  turnep  to  grome.  O  A-  N  12S1.  —  Qua 
|>at  dees  in  dedli  sin  sal  duell  in  bale.  .  .  And  sua  we  find  ful  redeli.  CM  25852. 
—  Hire  hys  a  inane  That  rydilich  tclle  can,  Wliy  the  rävens  on  the  crye.  Seven 
Sages  3254.  —  To  hem  were  gode  to  here  ])ys  ryine:  J>an  myght  f>ey  wyte  redly 
wliat  shame  ])at  \)ey  were  wurfjy.  Handlyng  2139.  —  t'at  mark  saw  alle  men 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIF1XY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


199 


comunly  But  no  man  wyst  redely  why.  Ibm  2332.  —  Ip.  A  2307.  —  Beryn 

3116.  NED  redely  1 .  —  In  swiche  wordes  gan  to  pleyne  Dido  of  hir  grcte  peyne, 
As  me  mette  redely.  Hous  of‘Farae  313.  —  For  hit  was  lyk  a  thing  of  glas.  .  . 
But  of  what  congeled  matere  Hit  was,  I  niste  redily.  Ibm  1127.  —  Of  his  comyng 
full  redely  she  knewe.  Generydes  4687.  — -  On  of  Harcourts  men  smot  hym  in 
the  bak  with  a  knyfe;  men  wotte  not  ho  hyt  was  reddely.  Paston  89.  t 

b.  With  verba  dicendi  et  scribendi  redili  has  a  similar 
meaning.  NED  redily  b. 

ME.  Quarfor  oft  })ai  fand  his  wrake.  Als  i  sal  tell  you  redili.  CM  6297.  —  ^ 
any  man  wille  witen,  &  se  of  hir  storie,  At  Westmynster  written  er  pei  redilie. 
Brunne  Chron.  103.  NED.  —  Of  hem  of  spayne  to  speke  my  spechc  now  i  lete.  . 
of  pe  riche  emperour  of  romc  redeliche  to  teile.  Palerne  5467.  —  Wlian  this 
rink  had  arad  &  redeli  showed  All  pe  burth  of  pe  bern  by  his  art  one.  Alis.  1.647 
—  hou  hat^  redily  rehersed,  bi  resoun  ful  trwe,  Clanly  al  f)e  couenaunt  J)at  I  pe 
kynge  asked.  Gawain  392.  —  he  pautne  for  he  putteth  forth  fyngres  and  pe  fust 
bothe,  Ri^t  so  redily  reson  it  slicweth,  How  he)>at  is  holygostc  sire  A*  sone  preueth. 
P.  Pl.  B  17:154.  f 

C.  Certainly ,  truly,  in  tnith ,  as  a  term  of  asseveration,  in 
various  connexions.  Sometimes  the  word  seems  merely  to  be  added 
for  the  sake  of  alliteration  or  metre.  Cf .  gcarwc  3.  NED  redely  2. 

ML.  I*e  fleche  has  redili  him  bi  Foli  liking  and  gloteri.  CM  (C  G)  10113. 
(F  T  The  flesh  hath  redy  hym  by  lechory  and  glotony).  —  Thau  kynge  lour.  .  . 
Forthe  went  vnto  Surry,  But  his  stywarde,  syr  Gr  assy,  He  left  at  homc  ful  redely. 
Beues  O  2100.  —  he  mayde  melior  ful  mekly  him  brou^t  a  ful  real  rose,  and  red- 
ly  it  him  takes.  Palerne  866.  —  He  is  so  sounde  nowJ)e,  pat  he  may  redly  ride  <V 
rome  whan  pat  him  likes.  Ibm  1381.  —  hei.  .  .  hi^ed  hem  liomward  fast  as  )>ei 
mi^t,  &  token  rcdli  here  rest  at  liere  owne  wille.  Ibm  24S8.  —  hei  made  hem 
|>an  merye  wij>  mete  |^at  J)ei  hadde.  .  .  A  rested  j)ere  redeli  al  |>at  longe  day.  Ibm 
2516.  —  If  pou  (:Gawain)  rede£  hym  (: the  Grcen  Knight)  ryjt,  redly  I  trowe. 
|>at  J)ou  schal  byden  bur  J)at  schal  bede  after.  Gawain  373.  Jus,  rediliclie 
(  =  'willingly'?)  quod  Repentaunec,  and  Hadde  him  to  goode.  P.  Pl.  A  5:103. 
—  Wel  wiste  I  hit  was  of  Venus  redely  The  temple.  Hous  of  Paine  130. 
--  On  his  fader  rijt  hand  redeliche  he  sittej).  P.  Pl.  Crede  81 1.  NED.  —  And 
therfore  the  seid  first  preraisse  is  redili  trewe.  Pecock  Repr.  I.  \x  129.  t 

d.  With  verbs  denoting  pereeption,  clcarly,  certainly,  dis- 
tinctly.  Perhaps  carcfully,  attentivcly.  NED  redely  i  and  3. 

ME.  This  knyht  behield  hir  redely.  Gower  Conf.  I  93.  NF)D.  And 

when  eueryche  mon  hadde  redilichc  y-sey  }>at  fayre  body.  ICtheldreda  870.  — 
Whan  she  sawre  syr  Gareth  redely  in  the  vysage  she.  .  .  fel  doun  in  a  swoune.  Ma- 
lory  Arthur  VII.  xxxiv.  NED.  f 

The  following  instance  is  a  little  uneertain.  Morton  renders 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


200 


GUSTAF  STERX 


readelichc  with  rcadily.  It  may  mean  completcly,  'without 
omissions'.  NED  redely  i. 

• 

ME.  Auh  al  pet  schiift  ne  sclireapeft  nout  of  —  al  he  wule  a  domesdei  reden 
ful  readeliche  uorte  bicleopien  (:accuse)  }>e  niide.  Ancr.  R.  344  (T  rekene  &  redc 
ful  witterliclie). 

4.  Willingly,  eagcrly,  in  later  use  often  implying  promptly. 
It  is  probable  that  this  sense  was  taken  over  from  the  adj.  (4). 
The  earliest  quots.  are  contemporary.  NED  rcadily  1. 

ME.  Swa  somet  readliche  Jjurh  seli  martirdom  ferden.  .  .  to  Cristc.  Kathc- 
rine  1409.  —  His  hinen.  .  .  swerieö  somet  reaöliche,  Jjat  efter  hire  (wille)  hit  schal 
gan.  Sawles  Warde  247.  —  He.  .  .  redily  jaf  him  sa  Of  wel  gode  mone.  Tristrem 
611.  —  fas  tale  he  bi  gan  And  redyli  gan  to  say.  Ibm  1523.  —  For  £yf  he  wyl 
hym  mercy  craue,  Redyly  mercy  shal  he  haue.  Haudlyng  234.  —  Euere  suj)})e  y 
haue  me  raid,  redely  to  j)y  seruyse.  Ferumbras  270.  (NED  redely  4).  —  We 
ben  redy,  quoj)  thei,  to  do  this  deede  redely.  Gesta  Rom.  lxx.  324.  NED  redely  2.  t 

5.  Promptly,  immediately ,  soon.  I  believe  this  sense  of  the 
adv.  to  have  arisen  in  the  same  way  as  the  similar  sense  of  gear- 
we  (q.  v.).  In  the  adj.  redi,  the  sense  of  speed  appears  c.  1300, 
fifty  years  earlier  than  in  the  adv.  I  pointed  out  that  in  gear- 
ive  we  find  no  oscillation  between  the  sense  'promptly'  and  other 
sgns,  and  that  this  circumstance  was  probably  due  to  the  long 
period  which  had  elapsed  between  the  development  of  the  sense 
in  question  and  the  ME.  instances  of  it.  In  the  present  word,  the 

t 

development  takes  place  in  ME.,  and  there  are  plenty  of  instances 
from  that  time.  Consequently,  we  may  expect  to  find  oscillating 
instances,  and  such  is  actually  the  case.  It  is  sometimes  uncertain 
whether  the  sense  'promptly'  is  intended,  or  'willingly,  eagerly, 
easily’. 

If  this  hypothesis  is  correct,  it  is  evident  that  we  can  scarcely 
assume  iradlichc  (cf.  p.  197,  note)  to  have  signified  'swiftly'  c. 
1200.  Words  so  similar  in  form,  and  partly  also  in  meaning,  as 
iradlichc  and  redily,  are  always  liable  to  influence  each  other, 
and  we  should  then  have  expected  to  find  the  sense  of  speed 
in  the  latter  word  much  earlier. 

As  in  gearwc,  I  give  the  instances  with  verbs  of  motion 
separately.  NED  rcadily  2,  redely  4. 

Verbs  of  motion. 

ME.  f’annc  jiat  barn  as  biliue  by -gan  for  to  glade  j)at  lie  so  realy  sehuld  ride 
iV  redeli  as  swij)c.  Palernc  352.  —  He  rydez  furthe  rvallye  and  redely  theraftyre. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


201 


Thare  this  reall  renke  was  in  areste  halden.  Morte  Arth.  1472.  —  Bote  Redfliche, 
Reson,  J)ou  Rydest  not  heonnes,  For  as  longe  as  I  liue  lette  J)i  I  nulle.  P.  Fl. 
A  4:153.  —  A  morowe  011  |)e  mirie  daie  J)is  raenskfull  Queene  Arises  up  redely 
and  a  rink  sendes  Anon  too  Nectanabus.  Alis.  1.  746.  —  This  god,  wliich  herde 
of  his  grevance.  .  .  bad  him  go  forth  redily  Unto  a  flod  was  faste  by.  Gower  Conf. 
II.  137.  NED.  —  I*ei  do  drawe  hem  nere  hym  as  redely  (Pcarefully)  and  warely 
as  \>ei  may.  Master  of  Game  xxv.  NED  redely  3.  —  And  straught  vnto  the 
presence  sodeynlv  Off  dame  Minerue.  .  .  Gude  hope  my  gydé  led  me  redily.  Quair 
1 26.  —  And  with  his  swerd  where  that  his  stroke  glynt  Owt  of  ther  sadill  full  redely 
they  went.  Generydes  2422.  —  Aboute  sir  Beues  they  cam  redely  To  venge  his 
dethe  on  eyther  partye.  Beues  O  (printed  copy)  789.  —  Also  ye  shal  sende  your 
sonde  Af  ter  my  fader  into  Skotionde.  He  wyl  come  to  you  redely  Wyth  a  ful  great 
company.  Ibm  2973  (A  an  lii^c).  t 

Other  verbs. 

ME.  I’ei  hadde  perced  f)c  pres  pertilv  to  licre  maister  cV  rescuede  him  redi- 
liche  fro  rinkes  f)at  him  ladden.  Palerne  122b.  —  Ibm  439.  1367.  1824.  182N. 
-  —  The  Romaynes  than  redvly  arrayes  them  bettyre.  Morte  Arth.  1453.  -- 
Ewavne.  .  .  Braydez  owt  his  brände.  .  .  Reuerssede  it  redelye  and  awaye  rvdvs. 
Ibm  2070.  —  Ibm  363.  1752.  2550.  2918.  3228.  3374.  4117.  —  Wrong 

|)enne  vppon  Wisdom  wepte  to  helpe.  Him  for  his  handidandi  Rediliche  he  pave- 
de.  P.  Pl.  A  4:61.  —  Jif  liere  rente  be  not  redily  paied,  here  bestis  ben  stressi d 
&  \>ei  pursued  wi|)outen  mercy.  Wyclif  234:5.  —  Pat  verrey  pecs,  prosperite  cV 
brennynge  charite  be  eneresed  in  cristendom.  .  .  for  to  brynge  men  redily  to  J)e 
blisse  of  heuene.  Ibm  276:8.  —  And  on  hir  feet  wexen  saugh  I  Partriches  winges 
redely.  Hous  of  Fame  1392.  --  Go  bet,  quod  he,  and  axe  redily,  What  cors  is  this 
that  passeth  heer  forby.  Cant.  C  667.  —  Redely  the  right  ere  he  pullid  from  the 
hed.  Roland  102.  —  For  I  sopose  that  I  xal  redelyer  have  tydyngys  from  yow 
herr  dan  I  xulde  have  ther.  Paston  56.  | 

6.  That  a  thing  may  be  done  promptly  often  implies  that 
it  may  be  done  casily.  This  sense  is  not  given  by  NED.  Cf. 
rajx  9,  10. 

ME.  The  rente  ne  rede  golde,  \yat  vnto  Rome  långes,  Sall  noghte  redily,  ren- 
ke,  raunson  thyn  one  (Arthur’s  reply  to  the  Roman  envoy).  Morte  Arth.  466. 
Raunson  me  resonabillye,  as  I  may  ouerreche,  Aftyrc  my  renttez  in  Rome  may 
redyly*  forthire.  Ibm  1509.  —  Thyn  herte  was  Ioli  but  not  sage,  Whan  thou 
were  brought  in  sich  a  rage  To  yelde  thee  so  redily.  Rose  3293.  —  And  redily 
mych  harme  had  fall  by  cause  J)erof.  ne  liad  pees  pe  sonncr  be  made  bitwene 
hem.  Brut  325:19.  —  For  redly  wilys  in  women  Sonnar  apperis  })an  in  men. 
Wyntoun  Cron.  II.  vi.  499.  NED  redly.  t 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


202 


GUSTAF  STF.RN 


CHAPTER  III 

PARALLEL  SENSE-DEVELOPMENTS  IN 
DIFFERENT  WORDS.  CONCLUSIONS. 

In  the  preceding  chapter,  the  sense-development  of  each 
word  has  been  discussed  separately.  We  shall  now  proceed  to 
compare  the  different  words  with  regard  to  analogous  develop- 
ments  which  start  from,  or  result  in,  the  sense  of  speed. 

I  shall  first  attempt  to  define  the  proximate  source  from 
which  the  sense  of  speed  has  arisen  (section  A),  dealing  after- 
wards  with  the  modifications  and  developments  of  this  sense 
(section  B);  finally,  the  results  of  the  preceding  investigation 
will  be  summed  up  and  discussed  (section  C). 

•  f  • 

s  The  object  of  this  chapter  is  a  comparison  of  similar  develop¬ 
ments  in  different  words.  I  have  therefore  left  out  of  account 
sense-changes  which  do  not  arise  from  or  result  in  the  sense  of 
speed,  as  such  changes  are  represented  by  single  cases  only,  and 
the  necessary  basis  for  a  comparative  examination  is  lacking. 

As  far  as  practicable,  I  have  restricted  myself  to  the  logical 
point  of  view  (see  Introduction  §  i),  leaving  the  psychological 
1  »roblems  for  the  following  chapters. 

A.  PROXIMATE  SOURCE  OF  THE  SENSE  OF  SPEED. 

In  Ch.  II  the  words  werearranged  with  regard  to  their  Origin¬ 
al  meaning  (from  the  English  point  of  view).  The  analysis  has 
shown  that  the  original  meaning  in  most  cases  did  not  change  di- 
rectly  into  the  sense  of  speed,  and  that  it  was  consequently  by  no 
means  always  identical  with  the  proximate  source  of  that  sense. 
In  several  cases  a  considerable  sense-change  is  necessary  before  a 
stage  is  attained  which  may  serve  as  starting-point  for  the  final 
development  of  the  sense  ’swift’. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


203 


*j  .♦  As  the  development  is  essentially  the  same  for  all  the  words 
of  each  group,  it  will  be  found  convenient  to  retain  the  same  di¬ 
visions  as  in  Ch.  II. 

Group  I  is  not  included,  as  the  sense  of  speed  in  the  'primary’ 
words  ar  ose  long  before  the  literary  period,  and  its  development 
therefore  cannot  be  ascertained.  I  shall  only  point  out  that  the 
words  are  all  derived  from  verbal  stems.  The  stems  of  hrced  (ra J>e) , 
swift,  and  leoht,  denote  some.kind  of  motion.  The  sgn  of  the  stem 
of  snel  is  uncertain,  but  may  have  had  a  similar  import. 

In  Groups  II — VI,  with  a  partial  exception  in  Gr.  II,  it  is  the 
sense  of  rapidity  (speed  in  relation  to  action),  which  first  arises; 
in  Gr.  VII  it  is  the  sense  of  promptitude  (speed  in  relation  to  time). 
In  both  cases,  the  idea  of  speed  arises  when  the  adj.  or  adv.  is  re- 
ferred  to  a  living  being,  or  to  the  actions  of  a  living  being,  respect- 
ively. 

Group  II.  Original  sgn:  strong.  (Fcestc,  feest,  fcesthce,  swife, 
swif>). 

It  is  evident  that  the  advs.  lead  the  development  of  the 
sense  'rapidly ’,  which  is  transferred  from  them  to  the  cognate  adjs.1) 

The  immediate  source  of  'rapidly'2)  is  the  idea  of  vigour  and 
energy,  perhaps,  in  the  case  of  swif>e,  blended  with  the  idea  ofin- 
tensification.  When  the  advs.,  in  this  sense,  are  used  to  qualify 
verbs  of  motion,  they  acquire  the  sgn  'rapidly’. 

With  regard  to  fcestc,  I  have  assumed  that  the  sense  of  speed 
in  relation  to  time  arose  also  by  a  separate  line  of  development, 
from  the  sense  of  proximity.  The  development  is  not  instanced, 
and  I  have  no  good  parallels.  However,  the  sense  'at  once'  is 
indisputable  in  the  compound  onfaste,  and  it  seems  improbable 
that  it  did  not  at  the  same  time  occur  in  the  simplex  faste. 

Group  III.  Original  sgn:  sharp.  ( Sccarp ,  sccarplice,  smart  adj. 
and  adv.,  smartly,  hwcet,  hwcetlice,  hwate). 

The  development  of  the  sense  of  speed  cannot  be  clearly  seen 
from  the  extant  evidence.  With  regard  to  sccarp,  I  have 
assumed  that  the  adj.  acquired  the  sgn  'vigorous,  vehement,  strenu- 
ous’,  and  that  this  sgn  was  taken  over  by  the  adv.  When  used 

*)  The  reader  is  referred  to  the  analyses  in  Ch.  II,  which  cannot  be  repeated  hcre. 

2)  'Rapidly’  ahvays  means  the  idea  or  the  sense  of  speed:  rapidly  means  the 
word. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


204 


GUSTAF  STERN 


to  qualify  verbs  of  motion,  the  ad  v.  then  changed  its  meaning  to 
’swiftly\  in  the  same  manner  as  faste  in  the  preceding  group.  Simi- 
larly  with  smartly,  while  the  adv.  smart  probably  only  followed 
the  changes  of  the  cognate  words.  For  hwcetlice  and  hwate  the 
evidence  is  very  scanty,  but  as  far  as  it  goes  it  does  not  contradict 
the  assumption  that  the  sense-development  of  these  words  was 
parallel  to  that  of  the  other  advs.  in  this  group.  None  of  the  adjs. 
seem  to  denote  speed. 

In  any  case,  the  extant  quots.  of  scearplicc  and  smartly  point  to 
a  development  of  the  kind  assumed,  so  that  in  this  group  too,  the 
proximate  source  of  the  sense  of  speed  was  presumably  the  idea 
of  physical  and  mental  eminence. 

Group  IV.  Original  sgn:  livittg.  (Cwic,  quickly,  quick. 
liflic,  lively). 

The  development  of  these  words  cannot  be  traced  in  detail. 
With  regard  to  cwic,  quickly,  it  was  assumed  in  Ch.  II  that  the  adv. 
acquired  the  sense  'swiftly'  through  independent  development, 
and  that  the  corresponding  sense  of  the  adj.  was  due,  at  least  part- 
ly,  to  influence  from  the  adv.  There  are  no  instances  showing  the 
original  sense  of  the  adv.,  but  it  can  scarcely  be  doubted  that  it 
was  'in  a  lively,  vivacious,  active,  energetical  manner’.  When  com- 
bined  with  verbs  of  motion  (the  earliest  instances  all  have  such 
verbs),  the  adv.  acquired  the  sense  of  speed.  From  quickly,  this 
sense  is  extended  to  cwic  and  quick. 

With  regard  to  lively,  the  dates  of  the  instances  make  it  prob- 
able  that  the  adv.  took  over  the  sense  'actively,  briskly,  ener- 
getically’  from  the  adj.;  independent  development  of  this  sense 
in  the  adv.  is  not  instanced,  and  I  do  not  think  it  probable.  In 
combination  with"verbs  of  motion,  the  development  of  the  adv. 
proceeded  in  the  same  way  as  in  quickly. 

i t  We  conclude  that  the  proximate  source  of  the  sense  'swift, 
swiftly’  in  this  group  is  the  idea  of  physical  activity,  animation, 
vivacity,  briskness,  when  combined  with  verbs  of  motion.  The 
difference  between  this  and  the  preceding  groups  is  that  the 
element  of  strength  or  vigour  is  less  prominent. 

Group  V.  Original  sgn:  eagerly.  ( Georne ). 

Gcornc  is  the  only  word  of  importance  in  this  group.  I  have 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


205 


assumed  that  it  was  originally  used  only  with  verbs  of  mental 
import,  that  it  acquired  the  sense  'vigorously,  vehemently ,  zealous- 
ly’,  and  then,  in  connexion  with  verbs  of  motion,  developed  the 
sgn  'swiftly'.  The  genesis  of  the  latter  is  thus  essentially  analogous 
to  the  corresponding  process  in  the  preceding  groups.  The  proxi- 
inate  source  of  the  sense  of  speed  is  the  idea  of  vigour  and  energy. 
blended  with  the  idea  of  eagerness  and  willingness,  which,  consid- 
ering  the  original  sense  of  georm,  is  probably  more  prominent 
in  this  case  then  in  the  advs.  previously  treated.  Here  too,  the 
adv.  is  referred  to  living  beings. 

Group  VI.  Original  sgn:  elever.  ( Gcap ,  gcaplicc,  spack,  spack- 

ly)- 

The  evidence  is  scanty.  With  regard  to  gcap  and  geaplicc, 
I  have  assumed  in  Ch.  II  that  the  adv.  took  over  the  sense  of  men¬ 
tal  and  physical  eminence  from  the  adj.,  and  that  the  sense  of 
speed  arose  when  the  adv.,  in  that  sense,  was  combined  with  verbs 
of  motion.  For  spack,  spackly,  a  similar  assumption  is  possible. 
In  these  words,  as  in  georne,  the  sense  of  mental  efficiency  had  to 
be  changed  into  that  of  physical  efficiency,  or  at  least  to  acquire 
an  implication  of  the  latter,  before  the  advs.,  qualifying  verbs  of 
motion,  could  develop  the  sense  of  speed.  The  proximate  source 
of  the  sense  'swiftly’  was  consequently  essentially  the  same  in  this 
group  as  in  the  preceding. 

Group  VII.  Original  sgn:  ready,  prepared.  ( Gearu ,  gearwe, 
redi,  redily). 

With  regard  to  gearu,  I  have  assumed  in  Ch.  II  that  it  ac¬ 
quired  the  sense  'willing  /  eager  /  prompt’,  that  is  to  say,  the  sense 
of  speed  in  relation  to  time  here  arose  in  an  adj.,  through  internal 
development,  not  through  the  influence  of  an  adv.  In  groups 
II-VI  we  have  had  the  sense  'rapidly'  arising  in  the  advs.,  and 
changing  into  'promptly’,  both  senses  then  being  transferred  to 
the  cognate  adjs.  In  this  case,  the  adj.  leads  the  development, 
acquiring  the  sense  of  promptitude;  the  sense  of  rapidity  does  not 
occur  at  all.  In  gearu,  the  sense  'prompt’  is  blended  with  other 
elements  of  meaning.  When  it  was  transferred  to  the  adv.  gearwe, 
and  used  in  combination  with  verbs,  the  element  of  speed  was 
strengthened,  and  finally  became  predominant,  to  the  exelusion 
of  other  elements. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


20Ö 


GUSTAF  STERN 


The  proximate  source  of  the  sense  of  speed  is  therefore  in  this 
case  the  idea  of  being  prepared,  physically  and  mentally  (:the  idea  of 
being  ready  and  willing),  to  perform  an  action,  and  then  actually 
performing  it.  The  qualified  noun  denotes  a  living  being. 

For  redi  and  redily,  the  evidence  points  to  a  similar  develop- 
ment. 

The  genesis  of  the  sense  of  speed  is  thus  of  another  nature  in 
this  group  than  in  the  others. 

B.  MODIFICATIONS  AND  DEVELOPMENTS  OF  THE  SENSE  OF  SPEED. 

1.  Rapid.1)  Moving,  or  capable  of  moving,  at  high  speed. 
Of  objects,  animate  or  inanimate. 

This  sense  occurs  in  all  adjs.  and  advs.  in  which  the  sense  of 
speed  is  primary  (Group  I),  and  in  the  following  words  from  the 
other  groups  (not  Gr.  VII). 

Advs.  Fceste  9,  12,  swij>e  5,  scearpiicc  6  a  (?),  smartly  3  a,  smart 
2  (?),  hwcetlice  1  (?) ,  hwate  (?),  quickly  4,  quick  2,  lively  6  ( ?),gcorttc 
4,  japely  2  a  b  (?),  spackly  3. 

Adjs.  Swij>  4,  cwic  8,  spack  3. 

In  the  advs.,  with  the  exception  of  those  in  Group  VII,  and 
probably  faste,  this  shade  of  the  sense  of  speed  is  the  first  to  ap- 
pear.  Its  origin  is  dealt  with  in  section  A.  The  adjs.  have 
probably  taken  over  the  sense  from  the  cognate  advs.  In  quick, 
it  is  doubtful  whether  this  sense  or  the  following  one  was 
primary. 

In  some  of  the  advs.,  marked  with  a  ?,  the  sgn  'rapidly'  can- 
not  be  clearly  discerned,  but  if  my  theory  conceming  its  genesis 
is  correct,  it  must  have  existed  in  them  all.  In  the  cognate  adjs. 
of  Groups  II — VI,  on  the  contrary,  we  do  not  always  find  it,  at 
least  not  in  ME. 

The  sense  'imparting  rapid  motion',  in  swift  2,  is  a  variation 
of  the  sense  'rapid'. 

2.  Rapid,  of  an  action  or  process. 

Adjs.  Hrad  5,  swift  4,  fast  10,  cwic  9. 

In  hrad  and  swift  this  sense  occurs  in  texts  where  Latin  or 
French  influence  may  be  suspected.  In  fast,  transfer  from  the 

i)  For  the  sake  of  eonvenienee,  the  adjectival  form  only  is  given. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


207 


adv.  fäste  is  assumed.  Similarly  in  cwic,  independent  develop- 
ment  of  the  adj.  not  being  probable. 

3.  Rapid  ( Keen ?)  in  function,  of  the  eye,  or  of  the  faculty 
of  perception. 

Adj.  Cwic  12. 

The  quots.  do  not  clearly  show  the  origin  of  this  sense.  It 
may  be  due  to  foreign  influence,  or  to  native  development  from 
the  sense  'rapid  in  motion'.  In  the  latter  case  the  implication  of 
keenness  is  perhaps  a  later  addition:  if  the  eye,  or  the  mind,  of  a 
person  is  swift  in  function,  the  reason  will  generally  be  that  it  is 
keen  in  perception,  the  keenness  enabling  it  to  perceive  swiftlv 

4.  Hasty,  rash,  of  living  beings. 

Adjs.  Hrced  3,  hrcedlic  3,  swift  3,  snel  3,  leoht  9,  cwic  10. 

Advs.  Hreedlicc  5,  raf>e  8,  leohtlice  [5],  8  b. 

The  origin  of  this  sense  is  no  doubt  to  be  sought  in  phrases 
where  the  adj.  (adv.)  ispreceded  by  too,  or  where  the  idea  of 
exaggerated  speed  is  implied  in  the  context.  A  pejorative 
colouring  is  often  noticeable. 

5.  Mentally  quick,  swift  to  think  or  invent,  keen-witted,  elever. 

Adjs.  hrced  4,  snel  4,  cwic  11,  ready  7. 

The  idea  of  speed  is  transferred  from  material  to  mental  ac- 
tivity.  As  in  No.  3,  the  idea  of  keenness  may  be  implied,  as  being 
the  reason  of  the  swift  funetioning  of  the  mind  or  mental  powers. 
In  hrced,  snel,  and  ready,  we  may  assume  native  development,  in 
quick  foreign  influence  is  not  improbable. 

It  will  be  apparent  from  the  analysis  in  Ch.  II,  that  in  hrced, 
snel,  and  quick,  we  have,  originally,  the  sense  'rapidly',  while  in 
ready  we  have  the  sense  'promptly'.  I  do  not  think  that  this 
makes  any  appreciable  difference  in  the  present  case. 

6.  Eager,  willing;  preferably,  more  readily  or  willingly. 

Adjs.  Hrced  2,  [7],  swift  3,  snel  3,  leoht  8  a  b,  [ gearu  4,  redi 4]. 

Advs.  RaJ>e  9,  10, 11,  swif>e2  a  P,  hwcetlice  2,  \gearwe  4,  redily  4]. 

The  origin  of  this  sense  is  not  identical  in  all  the  words  given, 

though  it  is  always  conditioned  by  the  application  of  the  words 
to  living  beings  or  their  actions. 

In  hrced,  swift,  snel,  and  leoht,  the  sense  'eager,  willing'  arises 
from  'swift',  when  the  attention  is  direeted,  not  (or  not  only)  to- 
wards  the  objective  faet  that  a  being  is  swift  in  performing  an  ac- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


208 


GUSTAF  STERN 


tion,  but  also  to  the  reason  of  his  swiftness,  which  is  apprehended 
as  lying  (or  partly  lying)  in  his  willingness  or  eagerness  to  perform 
the  action.  If  the  sense-change  starts  from  the  sgn  'rapid’, 
the  willingness  is  apprehended  as  continuing  to  actuate  the  sub- 
ject  during  the  whole  performance  of  the  action.  If,  on  the  other 
hand,  the  sense-change  starts  from  the  sgn  'prompt’,  the 
willingness  is  apprehended  chiefly  as  a  preliminary  State  of  mind 
while  waiting  for  the  action  to  begin,  for  the  word  of  command, 
and  the  like. 

In  raj>e,  the  idea  of  willingness  seems  to  have  originated  in 
phrases  where  one  thing  is  said  to  be  done  sooner  than  another, 
which  sense,  the  reason  for  preferring  a  thing  being  apprehended 
as  lying  in  the  mental  state  of  the  subject,  easily  changes  into 
’more  willingly’.  It  is  therefore  only  natural  that  we  find  this  sense 
chiefly  in  the  comparative  form  (one  instance  of  the  superlative 
is  found).  In  hweetlice,  the  case  seems  to  be  similar. 

In  gearu  and  redi,  the  implication  of  willingness  does  not 
arise  from  the  idea  of  speed,  but  from  the  idea  of  being  prepared, 
the  preparation  of  the  subject  for  the  performance  of  an  ac¬ 
tion  being  apprehended  as  not  only  physical,  but  also  mental, 
that  is  to  say,  the  subject  is  willing  to  perform  the  action.  The 
willingness  is  then  a  state  of  mind,  preliminary  to  the  perform¬ 
ance,  but  may  perhaps  be  apprehended  as  persisting  also  during 
the  performance. 

In  redily,  the  sense  ‘willingly’  may  be  taken  over  from  the 
adj.  redi.  The  quots.  give  no  indication  of  any  other  mode  of 
development. 

Though  not  properly  belonging  to  this  section,  the  words  of 
Group  VII  are  mentioned  here  for  the  sake  of  comparison.  Cf .  p.  205 . 

7.  Severe,  sharp,  painful,  of  persons,  weather,  battles,  pain, 
etc.  Adj.  Snel  5,  6,  7. 

Vigorously,  strongly,  keenly.  Adv.  Snelle  4. 

As  stated  in  Ch.  II,  the  genesis  of  these  senses  cannot  be 
ascertained.  The  quots.  give  no  guidance,  and  there  is  no 
analogous  development  in  any  of  the  other  words. 

8.  Quickly,  and  shortly,  immediatcly,  quickly  begun  and 
ended,  in  Groups  I — VI. 

All  the  advs.  in  these  groups  are  assumed  to  acquire  the  sense 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


209 


'rapidly’  (cf.  No.  1),  and  it  is  not  improbable  that  they  all  pass 
through  the  sense-change  to  the  sgn  of  speed  in  relation  to  time. 
In  some  of  them  (placed  in  brackets  in  the  list  below)  this  develop- 
ment  cannot  be  clearly  discemed.  I  give  the  approximate  date 
of  the  earliest  instances,  when  they  occur  in  ME.  The  OE.  evi- 
dence  is  so  scanty  that  too  much  importance  must  not  be  attached 
to  the  circumstance  that  a  sense  appears  only  in  late  OE. 


Advs. 

Rapidity 

Quickness 

Promptitude 

Hreedlicc 

1.  OE. 

2.  OE. 

3-  OE. 

raf>c 

1.  OE. 

2,  4  a.  OE. 

3,  4  d,  5,  7.  OE. 

swiftly 

1.  OE. 

2.  OE. 

3.  ME.  1200. 

sw  i  ft 

1.  OE. 

2.  ME.  1360. 

3.  ME.  1300  (1400). 

snelle 

1.  ME.  1300. 

2.  ME.  1275. 

3.  ME.  1300. 

[Icohtlicc 

8. 

8. 

»]• 

[lighte 

4- 

4- 

4]. 

[fa  st  c 

9,  12. 

9- 

9,  12]. 

swijtc 

5.  OE. 

6.  OE. 

7,  8.  ME.  1175. 

[scearplicc 

6  a. 

6  a. 

6  a]. 

sniartly 

3  a.  ME.  1290.  3  b.  ME.  1300 

.  3  c.  ME.  1300. 

[smart 

2. 

2. 

2]. 

[hwatlice 

1. 

1. 

il- 

[hwate 

1. 

1. 

il- 

quickly 

4.  ME.  1200. 

5.  ME.  1200. 

6.  ME.  1200. 

quick 

2.  ME.  1300. 

3.  ME.  1290. 

4.  ME.  1300. 

[livcly 

6. 

6. 

6\ 

geornc 

4.  OE. 

5.  ME.  1290. 

6.  ME.  1300. 

[ jcaplicc 

2. 

2. 

2’. 

må 

[spackly 

3- 

3- 

3i- 

This  is  one  of  the  most  important  developments,  represent- 
ing  a  change  from  the  sense  of  speed  in  relation  to  action,  to  that 
of  speed  in  relation  to  time  (from  rapidity  to  promptitude).  Cf. 
p.  24  sq.,  and  Ch.  V. 

The  reason  why  the  advs.  pass  through  this  development  is 
to  be  sought  in  the  mode  of  action  implied  by  the  verbs  which 
they  qualify.  In  the  sense  'rapidly’,  they  are  used  with  purely 
durative  verbs.  All  durative  verbs  are  liable  to  be  perfectivized, 
which  implies  that  the  action  of  the  verb  is  apprehended  not  only 
Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII:  3.  14 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


210 


GUSTAF  STERN 


as  being  performed,  but  also  as  leading  to  a  result,  as  coming  to 
an  end.  If  an  action  that  is  apprehended  as  being  performed  rap- 
idly,  is  apprehended  also  as  coming  to  an  end,  it  is  evident  that 
the  end  will  be  attained  comparatively  soon,  within  a  short  space 
of  time.  The  idea  of  speed  in  relation  to  time  will  thus  arise,  and 
will  be  associated  with  the  adv.  (Cf.  also  the  analysis  in  Ch.  V  A). 
When  this  association  has  become  habitual,  the  adv.  in  question 
may  be  used  with  verbs  denoting  a  momentary  action,  not  com- 
patible  with  the  idea  of  rapidity,  which  is  thus  repulsed,  the  idea  of 
promptitude  becoming  predominant.  Instances,  see  Ch.  II,  under 
the  above  advs. 

As  far  as  can  be  seen  from  the  available  material,  all  the 
advs.  investigated  may  plausibly  be  assumed  to  pass  through 
such  a  development.  It  does  not  follow  that  all  other  advs.  de¬ 
noting  rapidity  do  so.  Cf.  the  adv.  rapidly. 

The  sense  of  speed  in  relation  to  time  appears  in  two  shades: 
'shortly,  immediately’,  with  reference  to  a  point  in  time,  express¬ 
ed  or  implied;  and  'quickly  begun  and  ended’,  without  such  re¬ 
ference.  As  stated  on  p.  25,  these  two  shades  of  meaning  can  in 
many  cases  not  be  clearly  distinguished;  the  advs.  may  be  inter¬ 
preted  in  either  way  without  any  appreciable  difference  in  the 
meaning  of  the  sentence.  Instances,  see  Ch.  II.  Cf.  also  Chv 
IV,  on  oscillation. 

With  regard  to  the  individual  advs.,  we  find  that  in  some  of 
them  the  instances  are  too  few  too  permit  us  to  distinguish  clearlv 
the  three  stages  of  development.  In  jastc,  I  have  assumed  that 
the  sense  of  promptitude  arose  also  in  another  way,  from  the 
idea  of  temporal  proximity;  in  the  other  advs.  placed  in  brackets 
in  the  above  lftt,  the  sense  of  speed  seems  to  be  blended  with  other 
elements  of  meaning,  which  cireumstance  may  have  to  some 
extent  modified  the  process  of  development.  The  instances  are 
not  sufficiently  numerous  to  enable  us  to  arrive  at  a  certain 
conclusion. 

The  sense  of  speed  in  relation  to  time  occurs  also  in  the  com- 
parative  and  superlative  forms.  See  for  instance  raftc  4  and  5. 

9.  Bnefly,  soon  said  or  finished,  with  verba  dicendi. 

Advs.  Hrcedlicc  4,  raj)c  4  e. 

A  modification  of  the  sense  'quickly  begun  and  ended’,  oc- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWI1-TLY,  AND  THKIR  SYNONYMS 


2 1 1 


curring  in  connexion  with  verba  declarandi.  Of  raj>e  only  the 
superlative  form  appears  in  such  phrases.  I/atin  influenee  is  not 
improbable,  though  difficult  to  prove. 

10.  Soon  passing,  bricf,  of  an  occurrenee,  event,  action,  or  of 
time. 

Adjs.  Hrcedlic  i,  swift  6. 

Hrcedlic  is  too  rare  in  our  texts  to  furnish  any  information 
concerning  the  origin  of  this  sense.  With  regard  to  swift,  Latin 
influenee  is  the  probable  source. 

11.  Soon  happening  or  coming,  of  an  action  or  event. 

Adjs.  Hrcedlic  i,  swift  5,  gearu  6. 

We  have  no  instance,  among  the  adjs.  investigated,  of  a 
development  from  the  sense  of  rapidity  to  the  sense  of  promptitude. 
The  latter  may  be  due  to  influenee  from  cognate  ad  vs. ,  as  in  hrcedlic, 
or  from  foreign  languages  (which  is  probably  the  case  with  swift), 
or  it  may  have  arisen  from  the  sense  of  readiness,  as  in  gearu  6. 

12.  Sudden,  suddenly. 

Adj.  Hrcedlic  2.  Adv.  Hrcedlice  3  b. 

This  sense  does  not  occur  isolated,  and  the  instanees  are  so 
few  that  its  origin  remains  obscure.  It  may  be  conneeted  with 
the  preceding  sgn,  with  the  addition  of  the  idea  of  being  sur- 
prising. 

13.  Earlicr  (carly,  earliest). 

Advs.  Raj>c  (4  c),  6  a  e,  hwcetlicc  2. 

Adj.  Hrcvd  6. 

A  modification  of  the  sense  of  promptitude,  arising  when  an 
action  is  said  to  happen  sooner  than  another,  or  before  a 
certain  point  in  time.  This  sense  was  transferred  from  the  com- 
parative  to  the  positive  and  superlative  forms  of  raj>c,  and  to 
hrced.  The  development  of  'earlier’  in  hwcrtlice  eannot  be  traeed, 
but  was  perhaps  similar. 

14.  Prcviously,  bcforchand,  first. 

Adv.  RaJ>c  6  b,  4  b. 

A  sgn  closely  conneeted  with  the  preceding  one,  arising  when 
the  adv.  refers  to  a  time  or  date  previous  to  the  one  now  present 
or  in  question.  In  the  superlative  form  the  sense  is  'previous  to 
all  others’,  and  therefore  'first'. 

15.  Fast  cnough,  readily  enough,  probably,  perhaps. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


212 


GUSTAF  STERN 


Adv.  RaJ>e  3  c  (cf.  leohtlice  4  c,  d). 

Occurring  only  in  the  phrase  inoh  ra J>c.  The  sense  'readily 
enough’  seems  to  have  arisen  from  the  sense  'quickly  enough’, 
when  the  attention  was  directed  towards  the  cause  of  the  quick- 
nesss,  which  was  apprehended  as  lying  in  the  mental  state  of  the 
person  referred  to.  How  the  sgn  further  changed  into  'probably, 
perhaps’  cannot  be  clearly  seen  from  the  quots. 

16.  Easily. 

Adv.  Rcdily  6. 

The  sense  easily’  appears  to  arise  from  ’promptly’,  and  is 
•  sometimes  implied  in  sense  5,  q.  v.  The  development  cannot 
be  clearly  seen  from  the  instances.  Cf.  also  leohtlice  4. 

C.  CONCLUSIONS. 

The  results  of  the  preceding  analysis  may  now  be  summed 
up.  The  conclusions  apply  only  to  the  words  which  have  been 
examined  in  Ch.  II. 

1.  In  the  adjs.  of  Group  VII  ( gearu  and  redi)  we  find  that 
the  idea  of  speed  in  relation  to  time  arises  through  internal  de¬ 
velopment.  With  this  exception,  there  is  no  instance  of  an  adj.  ac- 
quiring  the  sense  of  speed  through  internal  development:  it  is  al- 
ways  transferred  to  the  adjs.  from  cognate  advs.  If  we  restrict 
the  assertion  to  the  sense  of  rapidity  (:  speed  in  relation  to  action), 
there  is  no  exception  to  the  rule,  for,  as  shown  in  Ch.  II,  that  shade 
of  meaning  does  not  occur  in  the  'ready ’-vvords  (Group  VII). 
In  some  cases,  as  in  jceste  and  fcest,  the  transfer  of  the  sense  from 
the  adv.  to  the  adj.  can  be  clearly  demonstrated.  In  others,  it 
may  be  plausibly  argued  on  chronological  or  psychological  grounds 
and  from  the  lack  of  evidence  for  internal  development  of  the  adj. 

We  conclude  that  the  sense  of  rapidity  always  arises  in  the 
advs. 

2.  Confining  ourselves  to  the  advs.,  and  leaving  out  of  ac- 
count  the  collateral  development  ’near  (in  time)  >  at  once’  in  fcestc, 
and  also  the  'ready’  -words,  we  find  that  the  proximate  source  of 
the  sense  of  speed  in  Groups  II — VI  is  essentially  identical,  being 
in  all  the  advs.  the  idea  of  physical  excellence  or  eminence 
(vigour),  blended  with  the  idea  of  mental  efficiency,  energy, 
eagerness,  etc.  (especiallv  in  Gr.  V  and  VI),  or  with  the  idea  of 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


213 


intensification  (Gr.  II:  swif>é).  The  idea  of  physical  excellence 
appears  in  several  modifications;  in  Gr.  II,  the  idea  of  vigour  is 
predominant;  in  Gr.  III  the  idea  of  vehemence  or  briskness;  in 
Gr.  IV  the  idea  of  activity  and  briskness.  The  exact  shade  of 
raeaning  which  serves  as  starting-point  for  the  development  of  the 
sense  'swift’,  thtis  varies,  but  the  definition  ’with  physical 
and  mental  efficiency’  may  be  said  to  cover  them  all. 

We  began  by  arranging  the  words  in  groups  according  to  the 
original  sgns  from  which  the  development,  from  the  English  point 
of  view,  may  be  assumed  to  have  started.  A  logical  connexion 
between  these  original  senses  and  the  sense  of  speed  may  easily 
be  demonstrated.  An  action  which  is  performed  in  a  vigorous 
or  energetical  manner  (Gr.  II  and  III),  or  in  a  vivacious,  active 
manner  (Gr.  IV),  or  in  an  eager,  zealous  manner  (Gr.  V),  or  in  a 
elever,  astute  manner  (Gr.  VI);  such  an  action  is,  or  may  be,  per¬ 
formed  swiftly.  Similarly,  a  person  who  is  vigorous  and  energetic¬ 
al  in  the  performance  of  an  action,  may  be  swift  in  doing  it;  and 
so  on  for  the  adjs.  of  each  group.  But  we  have  seen  from  the  anal¬ 
ysis  in  Ch.  II  that  the  aetual  sense-development  did  not  proceed 
so  directly  from  the  original  sense  of  the  advs.  to  'swiftly'.  Thus, 
if  georne,  in  its  original  sense,  was  used  to  qualify  a  verb  of  motion, 
as  yrnatt,  then  yrnan  georne  would^mean  ’to  run  willingly  or  eager- 
ly’,  and  the  sgn  of  the  adv.  would  not  change  to  'swiftly’.  The 
meaning  of  each  adv.  must  first,  by  being  used  in  certain  other 
connexions,  be  changed  so  that  it  affords  a  suitable  starting-point 
for  the  development  of  the  sense  of  speed.  This  starting-point 
has  been  found  to  be  the  sgn  defined  above:  the  idea  of  physical 
and  mental  efficiency. 

Some  of  the  advs.,  as  fceste  and  scearflice,  could  not,  in  their  ori¬ 
ginal  sense,  be  used  with  verbs  of  motion.  With  regard  to  them, 
a  certain  sense-change  was  therefore  also  a  logical  necessity,  before 
the  development  of  the  sense  'rapidly'  could  begin.  But  even 
when  there  seems  to  be  no  such  logical  necessity,  we  find  that  the 
semantic  development  non  facit  saltus,  but  proceeds  by  a  series 
of  stages,  each  representing  only  a  slight  modification  of  the  pre- 
ceding  one.  And  one  stage  through  which  all  the  advs.  had  to 
pass  before  aequiring  the  sense  of  speed  was,  as  we  have  shown, 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


214 


GUSTAF  STERN 


essentially  identical  for  the  five  groups  II  —  VI.  (Cf.  Sandegren 
114—115). 

3.  We  have  further  to  examine  the  origin  of  the  sense  of 
speed  in  the  cases  left  out  of  account  in  the  preceding  paragraph. 

In  fcrste,  the  sense  of  speed  in  relation  to  time  ('at  once')  may 
have  arisen  from  the  idea  of  proximity  in  time.  (See  fceste,  p.  93) 
No  analogous  developments  are  available  for  comparison. 

In  the  adjs.  of  the  ’ready’-group,  it  appears  that  the  sense  of 
speed  in  relation  to  time  arises  through  internal  development,  not 
through  influence  of  the  cognate  advs.,  as  in  Groups  II — VI.  The 
origin  of  this  sense  is  set  forth  above  (pp.  182, 195,205),  and  as  the 
material  for  eomparisons  is  limited  to  tvvo  words,  it  is  impossible  to 
draw  conclusions  of  an  import  more  general  concerning  this  type 
of  development.  Cf.  Tallgren,  Neuphil.  Mitteilungen  XVIII. 

These  sense-changes  are  left  out  of  consideration  in  the  fol- 
lowing  paragraphs,  if  not  otherwise  expressiv  stated. 

4.  Having  thus  concluded  that  the  development  of  the  sense 
of  speed  in  Groups  II — VI  takes  place  in  the  advs.,  and  that  the 
proximate  source  of  this  sense  is  essentially  the  same  idea  in  all 
the  words,  we  have  next  to  consider  the  question  whether  the 
genesis  of  the  sense  'swiftly’  is  conditioned  by  any  regularly  re- 
eurring  factors.  The  analysis  in  Ch.  II  has  shown  that  such  is  the 
case,  and  that  this  sense-change  takes  place  only  when  the  advs. 
are  used  to  qualify  verbs  of  motion.  We  have  here  a  striking 
illustration  of  the  fact  that  a  new  sense  arises  only  in  certain 
definite  contexts. 

The  manner  in  which  the  idea  of  swift  motion  is  associated 
with  the  advs.,  and  finallv  becomes  a  predoininant  element  in 
their  meaning,  is  analvzed  in  Ch.  V  A. 

It  is  true  that  other  actions  than  that  of  moving  from  one 
place  to  another  may  be  performed  with  speed,  and  it  might  be 
argued  that  when  verbs  denoting  such  actions  are  qualified  by  an 
adv.  signifying  'vigorously,  energetically’,  etc.,  the  element  of 
speed  might  enter  into  the  sgn  of  the  adv.  But  though  many 
verbs  of  this  kind  imply  motion  in  space,  that  element  of  their 
meaning  is  not  so  prominent  that  it  can  have  a  lasting  effect 
on  the  sgn  of  the  qualifying  adv.  In  some  cases  the  advs.,  in  the 
sense  'rapidly',  appear  with  verbs  of  motion  earlier  than  with 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  215 

other  verbs  (for  instance  fäste,  swifie,  smartly,  quickly,  quick,  lively, 
georne)  which  supports  the  assumption  that  the  development  in 
question  took  place  in  such  connexions.  In  other  cases,  the 
evidence  is  not  so  conclusive  in  this  respect  (for  instance  scearplice, 
smart,  hwcrtlicc,  hwate,  3 eaplice ,  spackly). 

It  was  pointed  out  on  p.  143  that  the  adv.  smartly  is  used, 
in  earlv  quots.,  in  the  sense  'rapidly',  with  verbs  of  motion  only, 
but  in  the  sense  of  speed  in  relation  to  time  also  with  other  verbs. 
A  similar  state  of  things,  in  some  cases  not  without  exceptions, 
is  found  in  hrcedlice,  raf>c,  swiftly,  swifte,  snclle,  swif>e,  quickly, 
quick,  and  georne.  What  is  the  reason? 

With  regard  to  the  first  five  of  the  advs.  just  mentioned,  it 
is  to  be  noted  that  they  are  derived  from  verbal  stems  denoting 
some  kind  of  motion  in  space  (cf.  p.  203).  It  is  therefore  natural 
that  they  should  be  used,  in  their  original  meaning,  chiefly  with 
verbs  of  corresponding  import.  The  other  advs.  mentioned  have  ac- 
quired  the  sense  "rapidly’  when  used  to  qualify  verbs  of  motion. 
These  verbs  are  therefore  intimately  associated  with  the  sense 
rapidly’  in  the  advs.,  an  association  which  manifests  itself  in  the 
manner  indicated. 

Secondly,  the  verbs  of  motion  appear  to  be  used  with  dura- 
tive  import  more  frequently  than  other  verbs.  If  this  peculiarity 
is  universal,"  occurring  not  only  in  conjunction  with  advs.  of  speed, 
it  must  be  conditioned  by  a  characteristic  quality  in  these  verbs. 
It  mav  perhaps  be  ascribed  to  the  circumstance  that,  in  connexion 
with  the  idea  of  moving  in  space,  the  idea  of  the  rate  of  progress 
of  this  motion  is  more  liable  to  be  of  interest,  and  therefore  more 
of  ten  the  object  of  attention,  than  is  the  case  with  regard  to  other 
kinds  of  action.  When  the  instances,  as  is  often  the  case,  are 
comparativelv  rare,  verbs  of  the  other  kinds,  occurring  less  fre¬ 
quently,  may  by  chance  not  be  represented. 

With  regard  to  the  sense  of  speed  in  relation  to  time,  there 
appears  to  be  no  characteristic  difference  between  the  several 
kinds  of  verbs.  Any  action  may  begin  'shortly,  immediately’,  or 
may  be  'quickly  begun  and  ended’.  As  soon  as  these  senses  have 
developed,  they  may  therefore  be  used  in  all  connexions. 

5.  The  conclusion  that  the  proximate  source  of  the  idea  of 
speed  is  essentially  identical  for  all  the  advs.  of  Groups  II  —  VI, 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


216 


GUSTAF  STERN 


being  the  idea  of  physical  and  mental  efficiency,  leads  to  the 
question:  what,  then,  is  the  source  of  this  idea?  For  the  sake  of 
brevity,  I  shall  call  it  the  idea  of  efficiency.  We  must  again 
analyse  each  group  separately. 

Group  II.  The  advs.  evidently  lead  the  development.  In 
fceste,  the  source  of  the  sense  'efficiently’  is  the  idea  ’firmly,  im- 
movably’,  referred  to  inanimate  objects.  This  idea  was  gradu- 
ally  transf ormed  into  the  idea  of  vigour  (:  strength  in  action), 
the  change  being,  naturally,  conditioned  by  the  circumstance 
that  the  governing  verbs  denoted  actions  performed  by  living  be- 
•ings.  The  reference  to  a  living  being  is  an  indispensable  factor 
in  this  development,  and  the  cause  also  of  the  addition  of  the 
sense-element  'energetical'.  —  In  swije,  the  sense  of  efficiency 
appears  to  have  been  primary. 

Group  III .  In  sccarp,  the  source  of  the  sense  ’efficient’  is 
not  so  clear.  I  have  assumed  that  it  should  be  sought  in  the  idea 
of  mental  acuteness,  keenness,  when  blended  with  sense-elements 
denoting  physical  qualities,  and  deriving  from  the  senses  'steru, 
severe’  or  'violent,  vehement’,  perhaps  especially  the  latter.  In 
any  case,  it  arises  when  the  adj.  is  used  of  living  beings.  The  adv. 
scearplice  did  apparentlv  not  acquire  the  sense 'efficiently' by  inde- 
pendent  development,  but  took  it  over  from  the  adj.  A  similar 
conjecture  may  plausibly  be  made  for  smart  and  smartly,  while 
the  evidence  with  regard  to  hwcet,  hweetlice,  and  hwate,  is  too  scanty 
for  positive  conclusions,  but  does  not  contradict  the  assumption  of  a 
parallel  development.  In  this  group,  the  sense  'efficient'  has  thus 
arisen  first  in  the  adjs. 

Group  IV.  These  words  were  from  the  beginning  applied 
to  living  beings,  denoting  the  quality  of  possessing  life.  We  cau- 
not  be  quite  certain  how  the  adj.  cwic  acquired  the  sense  'efficient1. 
It  w'as,  however,  probably  the  result  of  independent  develop¬ 
ment,  taking  place  when  the  attention  was  directed  towards  the  cir¬ 
cumstance  that  vital  force  expresses  itself  in  the  physical  and 
mental  vigour  of  its  possessor.  Of  quickly,  nothing  can  be  said 
for  lack  of  early  instances.  The  adv.  quick  seems  to  have  followed 
the  sense-development  of  the  other-two  words.  With  regard  to 
liflic,  the  evidence  does  not  at  least  contradict  the  assumption 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  21J 

of  a  development  similar  to  that  of  cwic.  Thus,  the  sense  ’effi- 
cient’  arises  in  the  adjs. 

Group  V.  Geornc,  too,  is  always  referred  to  living  beings, 
but  originally  to  mental,  not  to  physical,  qualities.  The  element 
'vigoronsly’  was  added  when  the  adv.  was  used  to  qualify  certain 
verbs,  in  connexion  with  which  the  eagerness  was  apprehended 
as  expressing  itself  in  vigorous  action.  Here,  again,  the  adv. 
leads  the  development. 

Group  VI.  Like  geornc,  the  words  in  this  group  originally 
denote  mental  qualities  of  a  living  being.  The  change  into  the  idea 
of  efficiency  seems  to  have  taken  place  in  the  adjs.,  when  these 
were  used  of  persons  in  a  commendatory  sense,  in  which  case  they 
caine  to  imply  not  only  mental  but  also  physical  qualities.  There 
are  no  indications  of  any  corresponding  independent  develop¬ 
ment  in  gcaplice,  which  is  therefore  assumed  to  have  taken  over 
the  sense  in  question  from  geap.  We  may  perhaps  venture  to 
make  a  similar  assumption  in  the  case  of  spack  and  spackly. 

This  summary  shows  us  several  interesting  facts.  First,  we 
find  that  the  sense  of  efficiency  may  arise  not  only,  like  the  sense 
of  rapidity,  in  advs.,  but  also  in  adjs. 

Secondly,  the  sense  of  efficiency  has  several  different  sources. 
It  may  be  primary ,  as  in  swi f>e.  It  may  arise  from  the  idea  of  pure- 
ly  physical  qualities:  the  idea  of  strength,  as  in  jceste,  or  the  idea 
of  possessing  life,  as  in  Group  IV.  Or  it  may  arise  from  the  idea 
of  mental  qualities,  as  in  Groups  III,  V,  and  VI.  In  these  cases, 
the  element  'vigorous(ly)’  is  in  different  ways  added  to  the  mean- 
ing  of  the  words. 

And  thirdly,  we  see  that  it  is  an  indispensable  condition  for 
the  development  in  question  that  the  words  should  be  referred  to 
living  beings,  or  to  the  actions  of  living  beings.  It  is  again  apparent 
that  a  particular  new  meaning  will  arise  only  in  particular  con- 
nexions.  The  application  to  living  beings  has  obviously  a  strong 
effect  on  the  meaning  of  adjs.  and  advs.  If  they  originally  denote 
physical  qualities,  a  mental  element  may  enter  into  their  meaning 
and  vice  versa,  because  physical  and  mental  qualities  are  often 
closely  connected  with  each  other.  An  action  may  be  performed 
vigorously  for  the  reason  that  the  subject  performs  it  with  energy 
and  with  fixity  of  purpose  (fcpsle,  swific),  or  the  possession  of  vital 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


218 


GUSTAF  STERN 


force  will  be  apprehended  as  expressing  itself  not  only  in  bodiiy  vi- 
gour  but  also  in  mental  vigour:  energy  (Group  IV).  Words  origi- 
nally  denoting  eagemess  may  acquire  an  implication  of  vigour  when 
the  eagemess  is  apprehended  as  not  only  applying  to  the  mental 
state  of  the  subject,  but  also  expressing  itself  in  a  quality  of  the 
action  which  is  being  performed  ( Geornc ) .  Or  a  similar  addition  of 
sense -elements  may  take  place  when  an  adj.  denoting  mental 
qualities  is  used  in  a  commendatory  sense,  no  strict  distinction 
being  made  between  one  sort  of  qualities  and  the  other  (Group 
VI)  *).  Finally,  a  blending  of  physical  and  mental  qualities  in 
the  meaning  of  a  word  may  take  place  when  each  kind  occurs  in 
separate  senses,  and  elements  from  both  are  associated  with  each 
other  in  certain  contexts  (Group  III).  Cf.  Sandegren  115. 

6.  We  have  found  that  advs.  of  Groups  II  —  VI  developed 
the  sense  'rapidly'  (:speed  in  relation  to  action),  and  that  this  sense 
then  changed  into  that  of  speed  in  relation  to  time.  Cf.  section 
13,  No.  8,  p.  208. 

It  is  evident  that  if  the  immediate  source  of  the  sense  of  speed 
is  of  the  nature  previously  stated  (:the  idea  of  physical  and  mental 
efficiency),  it  will  be  the  sense  'rapidly’,  not  'immediately,  shortly’ 
or  'quicklv  begun  and  ended’,  that  first  arises.  The  former  of 
these  senses  is  much  inore  closely  related  to  the  idea  of  efficiency. 
The  latter  of  them  does  not  refer  to  the  manner  of  performing 
an  action,  but  to  its  immediate  beginning  or  completion.  The 
development  of  this  sense  can  not  be  explained  as  arising  directly 
out  of  the  sense  of  efficiency,  the  two  senses  having  no  element 
in  common. 

The  manner  in  which  'rapidly'  changed  into  'shortly,  imme- 
diately’  has  been  analysed  in  section  B,  and  will  be  further  dis- 
cussed  in  Ch.  V.  At  present  we  have  to  examine  the  possibility 
of  a  development  in  the  reverse  direction,  from  'immediately'  to 
'rapidly'.  We  have  no  such  development  in  any  of  the  advs.  in 
Groups  II  —  VI,  and  this  circumstance  indicates  that  its  absence 
is  not  accidental,  but  conditioned  by  a  psychological  principle. 

I  stated  that  the  change  'rapidly  >  immediately’  took  place 
when  the  durative  verbs  qualified  by  an  adv.  signifying  'rapidly' 

*)  In  this  manner  we  may  explain  the  connexion  between  senscs  i  and  2  of 
the  adj.  Uccn  (see  XDD  s.  v.),  'elever,  wise\  and  'bold,  daring’. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


219 


were  perfectivized,  e.  g.  by  having  the  object  of  the  motion  ex¬ 
pressed  in  the  context.  If  the  action  is  performed  rapidly,  it  will 
then  also  be  apprehended  as  coming  to  an  end  within  a  relatively 
short  space  of  time,  and  the  idea  of  speed  in  time  is  thus  associated 
with  the  meaning  of  the  adv.  Could  not  advs.  signifying  'immedi- 
ately’  be  used  to  qualify  durative  verbs,  and  be  influenced  by  the 
context  so  as  to  acquire  the  sgn  'rapidly'? 

It  is  first  to  be  noted  that  such  an  adv.  could  not  be  used  to 
qualify  a  purely  durative  verb,  as  the  adv.  denotes  the  speedy  be- 
ginning  of  an  action,  and  a  durative  verb  implies  only  that  the 
action  is  in  progress,  not  that,  or  when,  it  begins  or  ends.  The 
advs.  in  question  might,  hovvever,  be  used  with  verbs  denoting 
that  an  action  begins  and  continues.  We  may  say,  for  instance, 
hc  began  to  write  at  once.  But  note  that  in  this  case  the  sentence 
does  not  imply  that  the  action  of  writing  was  performed  ra pidly; 
nothing  at  all  is  said  of  the  manner  in  which  the  writing  was 
performed,  while  in  the  case  of  the  change  from  rapidity  to 
promptitude,  the  latter  idea  was  nccessarily  implied  in  expressions 
of  the  kind  indicated  above,  when  the  durative  verb  was 
perfectivized. 

There  is  thus  no  reason  why  the  sense  'immediately',  in  such 
contexts,  should  change  to  'rapidly';  and  I  have  not  found  anv 
other  contexts  in  which  such  a  change  would  be  inore  likely  to 
occur.  (Cf.  Sandegren  106). 

7.  The  conclusion  of  the  preceding  paragraph  raises  the 
question:  are  there  no  instances  of  'reversed'  sense-change  among 
the  words  investigated? 

Only  the  following  case  is  to  be  considered. 

’ Swift ’  >  'eager,  willing,  ready’  (B  6):  ‘eagerly’  >  ‘swiltly’  (A  V). 

The  former  development  occurs  in  certain  adjs.  and  advs., 
when  they  are  applied  to  living  beings,  and  not  only  the  physical 
quality  of  speed,  but  also  the  state  of  mind  which  causes  the  swift- 
ness,  is  the  object  of  attention. 

The  reverse  development  does  not,  as  far  as  my  material  goes, 
occur  in  any  adj.  (cf.  also  NED  s.  v.  eager  and  eagerly.  The  latter 
word  may  signify  'swiftly',  but  no  corresponding  sense  of  the  adj. 
is  given).  Moreover,  it  is  not  direct  (cf.  Ch.  II),  'eagerly'  first 
changing  into  'vehementlv',  etc.,  which  sense  in  its  tum  changes 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


220 


GUSTAF  STERN 


into  'swiftly ’.  A  point  of  similarity  is  that  this  change,  too,  is 
conditioned  by  the  reference  of  the  word  to  living  beings.  Such 
a  reference  may,  as  pointed  out  in  §  io  below  and  in  Ch.  V  A,  be 
the  cause  of  sense-changes  of  several  kinds,  physical  and  mental 
qualities  not  always  being  clearly  distinguished  from  each  other. 
In  so  far,  there  is  a  possibility  of  change  from  physical  to  mental 
qualities,  as  well  as  from  mental  to  physical.  Note,  however, 
that  this  •  possibility  is  not  due  to  the  logical  relation  betweeu 
the  senses  in  vol  ved,  but  to  the  context  in  which  the  senses 
occur.  This  is  clearly  shown  by  the  circumstance  that  we  have  se¬ 
veral  cases  of  direct  change  from  the  sense  of  physical  rapidity 
to  the  idea  of  mental  qualities  (as  B  4,  5,  6  above) ,  but  no  instance 
of  a  direct  change  originating  in  the  latter  idea  and  resulting 
in  the  sense  physical  rapidity.  The  existence  of  the  sense- 
change  A  >  B  in  no  way  proves  or  conditions  the  possibility 
of  the  change  B  >  A.  When  both  are  found,  they  are  conditioned 
by  different  contexts  and  circumstances.  The  f  logical 
relation  between  two  meanings  is  no  reason  for  one  of  them  to 
change  into  the  other,  or  we  should  no  doubt  have  plenty  of 
instances  öf  'reversed’  sense-changes.  It  is  the  psychological 
conditions  that  determine  the  change. 

8.  The  development  from  'rapidly'  to  'promptly'  in  the 
advs.  has  already  been  spöken  of.  In  the  adjs.,  the  sense  of 
speed  in  relation  to  time  is  not  so  cominon.  In  hradlic  (1  and  2) 
we  found  the  sgns  'soon  passing,  brief’,  and  'sudden';  their  origin 
cannot  be  ascertained,  as  the  instances  are  so  scanty,  but  if  the 
assumption  is  correct  that  hrcedlic  is  a  back-formation  from 
hrcedlice,  it  seems  probable  that  the  adj.  is  influenced  by  the  adv 
also  wuth  regard  to  its  meaning. 

We  have,  further,  the  sgns  listed  in  section  B,  Nos.  9  to  13, 
above.  They  are  all  assumed  to  be  due  to  influence  from  cognate 
English  words,  or  from  foreign  sources. 

There  is  thus  no  instance,  in  my  collection,  of  the  sense-change 
'rapid'  >  'prompt'  occurring  in  an  adj. 

9.  A  few  words  should  be  said  conceming  those  modifica- 
tions  and  developments  of  the  sense  of  speed  which  have  not  vet 
been  touched  upon  in  the  present  section. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


221 


Of  the  sgns  listed  in  section  B,  Nos.  i  —  5  are  rather  to  be 
regarded  as  modifications  of  the  sense  of  rapidity  than  as  separate 
senses.  The  nature  of  No.  7  is  obscure.  Nos.  8  —  14  are  modifi¬ 
cations  of  the  sense  of  speed  in  relation  to  time.  Remain  Nos.  6 
and  15.  The  former  is  the  only  important  development  which 
leads  altogether  away  from  the  sense  of  speed,  which  is  completely 
eliminated.  The  nature  of  No.  15  is  uncertain. 

We  thus  find  that  the  sense  of  speed  seems  to  have  no  great 
possibilities  of  development,  only  one  important  change  to  another 
meaning  being  clearly  instanced  by  the  available  material.  On 
the  other  hand,  the  modifications  in  which  the  idea  of  speed  ap- 
pears  are  relatively  numerous. 

10.  Are  there  any  points  in  the  conclusions  arrived  at  w'hich 
we  may  venture  to  apply  to  other  words  than  those  investigated 
above?  I  think  that  there  is  one  result  which  may  perhaps  be 
applied  to  other  groups  of  words  as  well.  It  is  the  circumstance 
that,  though  many  words  of  originally  widely  different  sgns  acquire 
the  sense  of  rapidity,  they  do  not  do  so  till  after  having  acquired 
a  meaning  wfhich  is  essentially  similar  in  all  of  them.  From  this 
meaning  they  all  pass  through  a  development  of  similar  nature, 
resulting  in  the  sense  of  rapidity.  An  important  and  frequent 
shade  of  meaning  is  thus  found  to  have  only  one  proximate  source 
in  advs.  w'here  it  is  not  primary.  If  this  is  the  case  to  some  extent 
with  other  meanings,  the  number  of  actually  occurring  sense-de- 
velopments  should  be  less  than  might  be  assumed,  and  the  task 
of  mapping  out  and  classifying  the  semantic  changes  of  a  language, 
or  group  of  languages,  less  intricate  than  it  would  be  if  every 
shade  of  meaning  had  several  different  sources.  Further  inves- 
tigations  of  the  sense-changes  of  semantically  related  word-groups 
are  necessary  in  order  to  arrive  at  certain  conclusions  in  this 
respect. 

It  may  also  be  pointed  out  that  though  the  sense  of  efficiency 
has  several  different  sources,  and  though  it  may  arise  both  in 
adjs.  and  in  advs.,  its  development  is  conditioned  by  the  applica- 
tion  of  the  words  to  a  living  being,  or  to  the  actions  of  a  living 
being,  respectively.  It  is  consequentlv  possible  to  ascertain,  to 
a  certain  extent,  the  conditions  of  sense-changes  for  whole  groups 
of  w'ords;  or,  in  other  words,  the  effect  of  certain  ideas  on  other 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


222 


GUSTAF  STERN 


ideas  when  they  are  combined  in  compound  conceptions  forming 
the  basis  of  speech.  For,  if  the  application  to  living  beings  causes 
certain  adjs.  and  advs.  of  material  import  to  receive  an  implication 
of  mental  elements,  and  vice  versa,  it  seems  probable  that  other 
adjs.  and  advs.,  too,  should  be  similarly  affected  by  the  same 
eause. 

Cf.  also  §  4  above,  on  the  verbs  of  motion,  and  the  part 
plaved  by  thein  in  the  sense-development  of  the  advs.  dealt  with 
lie  re. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


223 


CHAPTER  IV 

GENERAL  PRINCIPLES  OF  SENSE- 

CHANGE 

Introductory  remarks.  Before  proceeding  to  analyze  and 
classify,  from  the  psychological  point  of  view,  the  sense-changes 
of  the  ’swift'-words,  it  is  necessary  to  establish  the  principles  on 
which  this  work  is  to  be  based. 

The  most  important  attempts  to  formulate  exhaustive  se- 
raantic  theories  on  a  psychological  basis  are  those  of  Wundt  (in 
Die  Sprache,  Vol.  II)  and  Falk  (Betydningslaere).  Neither  of  these 
theories  can  be  adopted  for  the  purpose  of  analysis. 

The  chief  reason  is  that  I  do  not  feel  convinced  that  either  of 
the  two  authors  has  succeeded  in  discovering  a  theoretically  ten- 
able  and  practically  serviceable  system  of  classification.  The  adop¬ 
tion  of  one  of  these  systems  vvould  have  compelled  me  to  diseuss 
the  problem  of  classification  in  its  whole  extent.  The  analysis  in 
Ch.  II  does  not  furnish  instances  of  more  than  a  few  of  the  man  v 
varieties  of  sense-change  which  occur  in  language,  and  I  wished  to 
avoid  entering  upon  a  diseussion  of  other  varieties,  which  are  of 
no  interest  for  the  work  in  hand.  and  for  which  I  have  no  instan¬ 
ces  in  mv  own  collections.  It  is  not  mv  intention  to  formulate  a 
*  + 

coniplete  seinantic  theory. 

I  have  therefore  found  it  more  expedient  to  give,  in  this 
chapter,  a  short  statement  of  the  principles  which,  in  Ch.  V,  have 
been  utilized  for  the  psychological  analysis  and  classification;  thus 
restricting  the  diseussion,  in  the  miin.  to  problems  of  immediate 
interest,  and  leaving  other  questions  out  of  account. 

Two  important  descriptive  problems  must  first  be  dealt  with: 
1)  What  is  meaning?  2)  What  is  the  nature  of  the  relation  be- 
tween  a  thought  (coneeption)  and  its  expression  in  speech? 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


224 


GUSTAF  STERN 


1.  Definition  of  tneaning.  In  Chapters  II  and  III,  the 
words1)  have  been  examined  with  regard  to  the  logical  import 
(Begriffsinhalt)  of  their  meanings.  We  shall  novv  proceed  to  dis- 
euss  the  question  how  meaning  is  to  be  defined  from  the  psycho- 
logical  point  of  view. 

Three  factors  must  be  taken  into  consideration2).  i)  The 
word,  as  a  physical  phenomenon,  acoustic,  optic,  or  kinaesthetic. 
2)  Its  mental  import,  or  the  complex  of  conceptions  (Vorstellung- 
en,  in  the  widest  sense  of  these  terms)  corresponding  to  this  phy¬ 
sical  phenomenon,  and  intimately  associated  with  it.  3)  The  ob- 
ject  named  by  the  word.  The  object  may  be  physical  or  psychical, 
concrete  or  abstraet;  in  short,  anything  that  may  be  made 
the  subject  of  thought  and  speech.  (Goimperz’  terms  afe: 
Aussagelaute,  Aussageinhalt,  and  Aussagegrundlage  [1.  c.  61].  Cf. 
also  Husserl  II  30  sqq.,  Wellander  9). 

The  word  as  a  physical  phenomenon  does  not  concem  ushere. 
I  need  only  point  out  that  a  word  as  such  has  no  meaning.  A 
word  from  an  unknown  language  is  to  us  only  a  group  of  meaning- 
less  sounds.  A  mental  element  must  be  present  before  we  appre- 
hend  the  word  as  an  intelligible  statement  (:sinnvolle  Rede,  Gom- 
perz  1.  c.  65.  Cf.  Martinak  2). 

Associated  with  the  word  as  such  there  are  certain  acoustic, 
optic,  or  kinaesthetic  sensations  or  conceptions,  referring  to  its 
form  (pronunciation,  writing,  hearing,  reading).  These  have 
nothing  to  do  with  its  meaning,  and  are  not  ineluded  in  its  mental 
import.  (Cf.  Wellander  13,  on  so-called  Wortvorstellungen.  Also 
B.  Erdmann  II  362  sqq.) 

The  mental  import  of  a  word  (excepting,  as  mentioned,  the 
'Wortvorstellung'),  will  provisionally  be  called  its  content.  The 
content  of  a  word  may  then  be  termed  our  mode  of  apprehending 
its  object  (Auffassung,  Gomperz  1.  c.  61,  64). 

We  have  already  stated  that  the  word  as  a  physical  pheno¬ 
menon  does  not  constitute  an  element  of  meaning.  It  is  also  evi¬ 
dent  that  the  object  and  the  meaning  of  a  word  are  two  different 

*)  Sim?  note  on  p.  i. 

2)  I:or  the  whole  exposition  of  this  subject,  cf.  Gomperz,  Weltauschauungs- 
lehre  II.i,  54  sqq. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


225 


things.  The  meaning  is  consequently  either  identical  with  the 
content  of  the  word,  or  with  some  part  of  it,  or  with  the  content 
in  certain  circumstances. 

Turning  to  Paul  (Prinz.  75)  we  find  that  lie  distinguishes 
betvveen  two  kinds  of  meaning,  usual  and  occasional,  giving  the 
following  definition:  »Wir  verstehen  also  unter  usueller  Bedeu- 
tung  den  gesamten  Vorstellungsinhalt,  der  sich  fur  den  Angehör- 
igen  einer  Sprachgenossenschaft  mit  einem  Worte  verbindet,  un¬ 
ter  okkasioneller  Bedeutung  den j enigen  Vorstellungsinhalt,  wel- 
chen  der  Redende,  indem  er  das  Wort  ausspricht,  damit  verbindet 
und  von  welchem  er  erwartet,  dass  ihn  auch  der  Hörende  damit 
verbinde. » 

The  distinction  between  the  meaning  of  a  word  as  intended 
by  the  speaker,  and  as  apprehended  by  the  hearer  is  evidently 
justified  (cf.  Wellander  8;  and  §  5  below).  But,  as  Wellander  points 
out,  Paul’s  definition  in  realitv  takes  into  consideration  only  the 
intended  meaning  of  the  speaker.  The  meaning  which  the  speaker 
cxpccts  the  hearer  to  attach  to  a  word  is  not  necessarily  the  same 
as  that  which  the  hearer  actually  does  attach  to  it. 

Disregarding  this  distinction,  and  also  the  difference  between 
usual  and  occasional  meaning,  we  may  say  that  Paul  defines  mean¬ 
ing  as  the  'Vorstellungsinhalt'  which  is  associated  to  the  word 
by  the  person  using  it  (or  at  least  thinking  of  it). 

Wellander  (7),  wishing  to  comprise  the  different  kinds  of 
meaning  in  one  definition,  proposes  the  following:  »Die  Be¬ 
deutung  eines  Wortes  ist  die  Vorstellung  die  ein  Individuum  mit 
diesem  Worte  verbindet». 

Wellander’s  term  Vorstellung  is  evidently  identical  with  Paul’s 
Vorstellungsinhalt,  and  the  two  definitions  are  therefore  essentially 
identical.  They  state  that  the  meaning  of  a  word  is  a  conception 
(Vorstellung,  in  the  widest  sense  of  the  term)  and  that  this  con¬ 
ception  is  associated  with  the  word  in  question.  Both  statements 
may,  I  think,  be  regarded  as  axiomatic. 

Still  leaving  the  'Wortvorstellungen’  out  of  account,  we  find 
that  meaning,  according  to  the  terminology  of  Paul  and  Wellan¬ 
der,  is  identical  with  what  Gomperz  calls  content.  But  Gomperz 
does  not  identify  these  two  terms.  He  argues  in  the  following 
manner. 

Göleb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII 13  15 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


226 


GUSTAF  STERN 


If  I  say  thcrc  flies  a  bird,  the  contcnt  of  that  phrase,  taken  in 
isolation,  is  vague  and  indetermined;  that  is  to  say,  such  a  phrase 
may,  like  a  single  word,  have  'usuelle  Bedeutung’  (Paul)  or  'lexi- 
kalische  Bedeutung’  (Wellander).  But  if  the  phrase  is  referred 
on  one  occasion  to  a  sparroxv  fluttering  about  among  the  branches 
of  a  tree;  on  another  to  a  swallow  shooting  swiftly  through  the  air; 
on’  a  third  to  an  eagle  sailing  majestically  along;  then  the  content 
of  the"phrase  is  in  each  case  made  definite  by  the  reference  to  a 
definite  object  (Aussagegrundlage).  The  content,  as  well  as  the 
meaning,  is  different  in  each  of  the  three  cases,  because  the  objects 
referred  to  are  different.  Onlv  when  the  content  of  a  phrase 
(or  word)  thus  refers  to  a  definite  object,  and  consequently  receives 
a  definite  import,  Gomperz  calls  it  meaning.  (Cf.  Husserl  II 37). 

On  the  other  hand,  if  a  sparrow  is  fluttering  about  outside  my 
window,  I  may  call  attention  to  it  by  saying  thcrc  flies  a  bird. 
Another  person  would  perhaps  have  said  how  jrightencd  it  is,  a 
third,  I  sce  somcthing  moving.  In  all  three  cases  the  object  is 
identically  the  same,  but  words  and  content,  as  well  as  meaning, 
are  different.  As  the  words  are  referred  to  a  definite  object,  they 
have,  in  Gomperz’  terminology,  meaning ;  and  the  meaning  changes 
with  the  content,  that  is  to  say,  with  our  mode  of  apprehending 
the  object  (Gomperz:  Auffassung).  It  is  the  latter  that  varies; 
the  object  has  more  than  one  aspect  (Gomperz:  mehrere  intelligible 
Teile),  it"may  be  regarded  from  more  than  one  point  of  view. 

Thus,  meaning  includes,  according  to  Gomperz,  on  the  one 
hand  the  content  of  the  word  or  phrase,  on  the  other  hand  a  re¬ 
ference  to  a  definite  object  (Aussagegrundlage).  In  a  definition, 
these  two  circumstances  must  be  included. 

With  a  simplification  of  Gomperz’  formula,  I  define  meaning 
as  the  content  of  the  word,  in  so  far  as  it  rcprcscnts  our  mode  of  appre¬ 
hending  a  certain  object.1)  •  1  ‘  j  { 

l)  What  I  have  called  meaning,  Gomperz  calls  Sachverhalt,  and  Bedeutum : 
is,  according  to  him,  the  relation  between  intelligible  Speech  (:sinnvolle  Redc)  and 
Sachverhalt.  When  Gomperz  says:  »Die  Aussage  (speech,  sinnvolle  Rede)  bedeu- 
tet  den  ausgesagten  Sachverhalt#,  and  calls  the  relation  between  Aussage  and 
Sachverhalt,  Bedeutung  (p.  69).  hc  gives  a  subjective  import  to  the  term  Be¬ 
deutung.  When  it  is  taken  objectively,  as  I  prefer  to  do,  it  becomes  identical 
with  Sachverhalt.  For  Gomperz’  term  Bedeutung  wc  might  then  substitute  das 
Bcdeuten .  Cf.  Gomperz  II  54  sqq.,  Dittrich  25  sqq. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THKIR  SYNONYMS  22/ 

When  the  coinplex  of  conceptions  associated  witli  (revived 
in  consciousness  by)  an  isolated  word,  by  Paul  and  Wellander  is 
called  meaning  (Paul:  usual  meaning,  Wellander  (1.  c.  12)  lexika- 
lische  Bedeutung),  by  Goinperz  content,  but  not  meaning,  that  is 
mainly  a  question  of  terminology.  The  former  authors  are  no 
doubt  in  agreement  with  the  comnion  usage,  both  populär  and 
scientific.  It  is  not  necessary,  for  the  purpose  of  this  book,  to 
choose  betvveen  the  two  terms.  I  shall  have  nothing  to  say  of 
'usual  meaning’.  Only  words  referring  to  definite  objects  and 
therefore  occurring  in  definite  contexts,  will  come  under  discus- 
sion,  and  it  is  the  meanings  of  sucli  words  only  that  are  comprised 
in  my  definition. 

It  is  more  important  to  compare  Gomperz’  definition  of  mean¬ 
ing  with  Paul’s  occasional  meaning,  Wellander’s  individual  mean¬ 
ing  (1.  c.  12).  The  latter  says:  individual  meaning.  .  .  'die  Be¬ 
deutung  die  das  Wort  in  dem  jeweiligen  Zusammenhang  hat'. 
This  expresses  essentially  the  same  thought  as  Paul’s  definition 
of  occasional  meaning.  (Cf.  also  Hilmer  p.  49  sqq.). 

How  does  this  agree  with  the  definition  given  above:  the 
meaning  of  a  word  is  its  content,  in  so  far  as  it  represents  our  mode 
of  apprehending  a  certain  object?  I  think  it  agrees  in  the  main, 
though  the  latter  definition  is  given  from  a  different  point  of  view 
and  in  different  terms.  For  if  a  word  refers  to  a  definite  object, 
the  external  sign  of  this  fact  is  that  the  word  appears  in  a  definite 
context1),  not  isolated.  Gomperz  in  his  definition  States  the  psycho- 
logical  fact;  Paul  and  Wellander  the  outward  manifestation  in 
speech  of  that  fact. 

The  agreement  of  the  two  modes  of  defining  meaning  is  not 
complete.  The  phrase  'there  flies  a  bird’  may  be  uttered  without 
any  reference  to  an  actually  existing  object  ( Aussagegrundlage) , 
and  in  that  case  the  words  have  not,  according  to  Gomperz,  mean¬ 
ing.  But  even  then,  they  might  be  said  to  appear  in  a  certain 
context  (rZusammenhang)  and  would  thus,  according  to  Wellan¬ 
der,  have  'individual  meaning’.  And  they  may  also  fall  under 
the  heading  'occasional  meaning’  according  to  Paul’s  definition. 
But  as  I  pointed  out  a  few  pages  ago,  a  phrase  like  this,  as  well  as  a 


*)  Or  accompnnied  by  a  gcsture,  as  a  substitut?  for  spöken  words. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


228 


GUSTAF  STERN 


single  isolated  word,  may  have  usual  (Paul)  or  'lexikalische’ 
(Wellander)  meaning,  and  the  term  ’Wort’  in  their  definitions 
should  be  extended  to  comprise  also  certain  phrases  or  groups 
of  words. 

In  Ch.  II  and  III,  where  the  meanings  of  words  were  treated 
chiefly  from  the  logical  point  of  view  (cf.  Introduction),  I  have 
often  made  use  of  the  expression  that  'a  certain  meaning  appears 
only  in  certain  contexts’  or  'in  connexion  with  certain  other  words.’ 
In  this  and  the  following  chapters,  where  the  psychological  point 
of  view  is  applied,  the  term  'referring  to  a  definite  object’  will  be 
used  instead. 

2.  Psychic  constitucnts  of  meaning.  In  Ch.  II,  vve  found 
that  the  meanings  of  words  when  looked  at  from  the  logical 
point  of  view,  were  nearly  always  of  a  complex  nature.  We  shall 
now  proceed  to  examine  the  cogitatio  which  underlies  this  com¬ 
plex  cogitatum.  (Cf.  Introduction  §  i).  *) 

It  will  be  generally  admitted  that  fcelings  (of  pleasantness  or 
unpleasantness)  may  be  associated  with  the  meaning  of  a  word, 
for  instance,  villain.  On  the  other  hand,  words  like  philosophy,  or 
and,  are  normally  quite  free  from  all  affeetive  colour.  Feelings 
may  consequently  constitute  an  element  in  the  meaning  of  a  word. 
but  they  are  not  indispensable. 

Further,  images  (Vorstellungen,  conceptions,  in  a  restrieted 
sense)  are  admittedly  often  present  in  the  meaning  of  a  word; 
according  to  some  authorities  they  are  always  present,  though 
they  may  be  extremelv  vague.  They  are  certainly  of  the  greatest 
importance,  especially  when  we  are  speaking  of  concrete  objeets. 

But  when  we  come  to  abstraet  things  like  philosophy ,  or  words 
like  naught  but,  either  ( onc )  or  (the  other),  although,  neverthelcss  (cf. 
James  I  252),  psvchologists  are  divided  in  opinion  regarding  the 
psychic  constituents  of  meaning.  Some  of  them  (as  G.  E.  Muller 
and  Titchener,  see  note  011  this  page)  assert  that  here  too, 
it  is  feelings  and  images  that  give  us  the  understanding  of  the 
words;  feelings  and  images  which  may  be  highly  vague  and  transi- 

b  Cf.  the  works  by  Benno  Krdmann  (II  355  sqq.),  K.  O.  Erdmann,  Biihler, 
Geyser,  Mcsser.  Calkins,  Titchener.  Hikozo  Kakise,  Ogden,  G.  E.  Muller  (528  sqq  ), 
Messcr,  Ward  (297,  309-302),  Messmer,  and  Wellander;  all  quotcd  in  the  Bibli- 
ography. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  2Zg 

ent.  Others  contend  that  in  many  cases  they  are  not  able  to  find  in 
their  consciousness  any  traces  of  such  psychic  elements,  and  as- 
sume  the  existence  of  »a  third  kind  of  elemental  consciousness »  1), 
generally  called  Bedeutungsintention,  intentionales  Erlebnis,  or 
intcntionaler  Akt.  (Cf.  Husserl  II  38,  369).  This  'intentional 
knovvledge’,  or  'awareness  of  meaning’  (Ogden  1.  c.  184),  is  a  sort 
of  direct  knovvledge  of  the  object  named  by  the  vvord,  irrespective 
of  the  presence  or  absence  of  images  and  feelings.  Imagclcss  thought 
( unanschaulichcs  Denkcn)  is  a  term  often  used. 

As  yet  the  discussion  between  the  sensation  alists  and  the 
advocates  of  imageless  thought  has  not  led  to  any  decisive  results. 
The  question  has  no  direct  bearing  on  the  subject  of  this  essay, 
but  vvith  regard  to  its  great  importance  and  interest  for  semasio- 
logy  in  general,  I  have  considered  it  expedient  to  mention  it 
briefly.  The  reader  is  referred  to  the  works  quoted,  especially 
to  those  of  Biihler,  Messer,  and  Titchener. 

For  the  present  I  only  wish  to  emphasize  that  meanings  are 
complex  also  when  seen  from  the  psychological  point  of  view  (cf. 
Oertel  297),  consisting  of  a  complex  of  images,  to  which  mav  be 
added  feelings;  or,  according  to  the  'intentional'  theory,  consist¬ 
ing  of  intentional  knovvledge,  to  which  may  be  added  images  and 
feelings.  I  shall  use  the  terms  images  and  feelings  only,  but  this 
does  not  mean  that  I  regard  the  other  theory  as  improbable.  On 
the  contrary,  it  seems  to  me  a  highly  interesting  attempt  to  pene- 
trate  more  deeply  into  the  problem  of  our  mode  of  apprehending 
speech.  As  a  general  term  for  all  psychic  elements  of  meaning  I 
shall  use  the  vvord  conception. 

3.  Relation  between  thought  and  speech,  for  the  speaker.7)  We 


*)  »In  1893  Wundt.  .  .  was  still  designating  the  affeetion  (Gefiihlston,  pleas- 
antness  or  unpleasantness)  as  an  'attribute  of  sensation’.  To-day  almost  all 
psychologists  agree  in  recoguizing  at  least  two  classes  of  not  further  analyzable 
elements  of  consciousness  —  on  the  one  hand,  the  sensatioual  elements,  on  the 
other  hand,  the  affeetive  elements,  pleasantness  and  unpleasantness.  .  .  But  the 
effort  to  correct  the  crude  and  misleading  simplicity  of  sensationalism  has  not 
stopped  short  at  the  admission  of  a  new  class  of  elements  ineluding  merely  pleas¬ 
antness  and  unpleasantness.  Explicitly  or  implicitly  many  psychologists  now 
admit  the  occurrence  of  still  other  elemental  kinds  of  consciousness  ».  Calkins  1.  c. 
269.  Cf.  also  James  I  252  sqq. 

*)  What  is  said  of  speaker  and  hearcr  is  naturally  valid  also  for  writer  and 
reader. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


230 


GUSTAF  STERN 


now  come  to  the  second  fundamental  problem  indicated  at  the 
beginning  of  this  chapter:  what  is  the  nature  of  the  relation  be- 
tween  a  thought  and  its  expression  in  speech?  The  answer  to  this 
question  may  be  given  in  the  form  of  a  psychological  definition 
of  the  idea  of  sentence.  I  have  adopted  the  one  formulated  by 
Wundt  (II  248.  Cf.  also  Gomperz  II  57—58;  Sutterlin,  DasWesen 
d.  sprachl.  Gebilde  144  sqq.,  Delbruck,  Grundfragen  d.  Sprach- 
forschung  136  sqq.,  Oertel  280). 

According  to  Wundt,  a  sentence  is  »der  sprachliche  Ausdruck 
fur  die  willkiirliche  Gliederung  einer  Gesamtvorstellung  in  ihre  in 
logische  Beziehungen  zueinander  gesetzten  Bestandteile ».  The 
fundamental  principle  underlying  this  definition  is  thus  expressed 
by  James:  »However  complex  the  object  may  be,  the  thought  of 
it  is  one  undivided  state  of  consciousness »  (I  276);  and  »What- 
ever  things  are  thought  in  relation  are  thought  from  the  outset  in 
a  unity,  in  a  single  pulse  of  subjectivity,  a  single  psychosis, 
feeling,  or  state  of  mind»  (I  278.) 

This  definition  implies  that,  as  the  first  stage  of  preparation 
for  the  uttering  of  speech,  we  assume  a  total  conception  (Gesamt¬ 
vorstellung.  Oertel  (1.  c.):  compound  idea).  In  order  to  be  express¬ 
ed  in  words,  this  total  conception  must  be  resolved  into  partial 
conceplions  (Einzelvorstellungen),  gaining  thereby  a  greater  de- 
gree  of  clearness  with  regard  to  its  constituent  parts.  Assuniing 
that  these  partial  conceptions  are  sufficientlv  well-defined,  each 
calls  up  in  consciousness  a  word  which  serves  as  its  name,  and 
which  is  apprehended  as  adequate  in  this  respect.  (Cf.  Wundt  II 
616  sq.).  Thus,  the  conceptions  are  prior  in  existeuce,  the  senteuce 
(words)  posterior. 

The  partial  conceptions  are  assumed  to  constitute  the  mean- 
ings  of  the  words  revived  in  consciousness  by  them.  Consequent- 
ly,  according  to  the  analysis  of  meaning,  these  partial  concep¬ 
tions  may  inelude  feelings  and  images,  and  must  inelude  the  latter 
(or,  according  to  the  intentional  theory,  they  may  inelude  feel¬ 
ings  and  images,  and  must  inelude  intentional  knowledge).  The 
partial  conception  may  be  capable  of  reviving  an  adequate  word, 
but  it  is  not  always  so:  sometimes  we  are  at  a  loss  for  the  right 
word,  though  it  exists;  sometimes  tliere  is  no  word  which  ade- 
quately  expresses  our  conception. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


231 


•  The  definition  of  sentence  implies  that  the  individual  mean- 
ings  of  the  words  in  a  sentence  are  not  simply  in  juxtaposition 
to  each  other,  but  are  closely  linked  to  each  other  and  to  the  total 
meaning  by  a  network  of  relations  (Wundt  II  244,  254  sq.  615, 
617).  The  meanings  of  the  words  are  »embedded  in  the  total 
meaning  of  the  sentence »  (Gomperz  II  261).  The  total  meaning 
may  contain  reference  to  an  object  which  could  not  be  meant 
by  any  of  the  separate  words,  though,  when  this  reference 
becomes  clear,  each  word  contributes  to  express  the  total  con- 
ception  which  the  speaker  wishes  to  convey.  (Cf.  below,  p.  223, 
and  Stout  598). 

The  circumstance  pointed  out  in  the  immediately  preceding 
paragrapli  is  of  some  importance  with  regard  to  the  analysis  of  the 
meanings  of  the  individual  words.  If  these  meanings  are  thus  in- 
timately  connected  with  each  other  and  with  the  total  meaning, 
it  follows  that  in  order  to  arrive  at  a  correct  understanding  of  the 
meaning  of  one  word,  we  must  take  into  consideration  the  total 
meaning  of  the  sentence  and  the  meanings  of  at  least  some  of  the 
other  words.  In  practice,  and  with  regard  to  adjs.  and  advs.,  it 
is  sometimes  sufficient  to  exainine  the  meaning  of  the  governing 
word,  and  determine  its  relation  to  the  meaning  of  the  adj.  or 
adv.  which  is  being  investigated,  in  order  to  understand  the  mean¬ 
ing  of  the  latter.  Noun  and  verb  generally  serve  as  subject, 
predicate,  and  object  in  a  clause.  They  are  consequently  its  most 
iinportant  constituents,  in  which  the  essential  part  of  the  total 
meaning  finds  its  expression.  (Cf.  Wundt  II  296).  This  must 
not  be  taken  to  mean  that  it  is  sufficient  to  give  two  words  only, 
when  quoting  instances  illustrating  the  sense-changes.  The  re- 
mainder  of  the  sentence  may  be  necessary  in  order  to  determine 
the  exact  meaning  of  the  head-word.  As  has  been  shown  in  §  1 
above,  the  object  to  which  a  word  refers  must  be  known  bcfore 
the  meaning  of  the  word  can  grow  clear.  It  is  from  the  context 
that  we  must  infer  what  that  object  is.  (Cf.  Hadlich  43.) 

'  4.  Relation  between  speech  and  thought,  for  the  hearcr.  It  is 
evident  that  the  relation  between  conception  and  word  is  not  the 
same  in  the  consciousness  of  a  speaker  (producer)  as  in  that  of  a 
hearer  (receiver)  of  speech.  But  it  would  be  a  mistake  to  suppose 
that  the  relation  in  the  latter  case  is  merely  an  inversion  of  what 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


232 


GUSTAF  STERN 


it  is  in  the  former.  It  must  be  remembered  that  we  do  not  attacli 
a  full  and  definite  meaning  to  a  word,  that  is  to  say,  we  do  not 
fully  understand  it,  until  we  are  able  to  refer  it  toitsobject.  This 
is  in  many  cases  impossible  till  we  have  heard  the  whole  of  the 
sentence,  and  in  any  case  the  sentence  as  a  whole  must  be  present 
to  the  consciousness  of  the  hearer,  before  he  is  able  to  refer  the 
sentence  to  its  object,  and  to  realize  its  correct  total  meaning.1) 

Biihler  has  analysed  this  problem  experimentally  (Arch.  f.  d. 
ges.  Psych.  XII).  He  read  to  his  observers  ( Versuchspersonen : 
they  were  Professor  Kiilpe,  and  Dr.  Diirr)  certain  sentences. 
The  observers  were  asked  to  give  a  sign  as  soon  as  they  understood 
the  meaning  of  the  sentence,  and  then  to  describe  their  state  of 
mind.  I  give  a  few  instances. 

»Hat  Eucken  recht,  wenn  er  meint:  Selbst  die  Schranken  der 
Erkenntnis  könnten  niclit  zum  Bewusstsein  kommen,  wenn  der 
Mensch  nicht  irgendwie  iiber  sie  hinausreichte? »  .  .  .  (Kurze 
Dberlegung,  wie  E.  wolil  zu  diesem  Satz  gekommen.  Dann  plötz- 
lich  aha!):  Das  ist  die  bekannte  Anschauung,  dass  Grenzen  nur 
von  tiberragendem  aus  festgestellt  werden  können.  (Ohne  W ör¬ 
te).  •  (P-  I5)- 

(Verstehen  Sie?)  »An  welche  Menschen  hast  du  einmal  ge- 
glaubt?  Ihre  Sumrne  verrät  dir  deinen  Glauben  an  dich».  .  . 
Erst  war  mir  das  'Summe*  ganz  unverständlich.  Dann  kam  mir 
ein  allgemeiner  Gedanke,  den  ich  ungefähr  so  formulieren  kann: 
Dass  aus  dem  Verhalten  zu  anderen  Menschen  auf  die  eigenen 
Ideale  oder  Ziele  geschlossen  werden  könne.  Damit  hab’  ichs 
verstanden  (p.  16). 

(Verstehen-Sie?)  »Man  muss  sowohl  mitleidig  als  grausam 
sein,  um  eins  von  beiden  sein  zu  können».  .  .  Zunächst  war  ich 
dem  Satze  gegeniiber  vollständig  ratlos.  Es  trat  ein  Suchen  ein, 
das  hier  den  Charakter  eines  wiederholten  Sichvergegenwärtigens 
der  beiden  Teile  des  Satzes  trug;  so  etwa,  wie  wenn  ich  mich  ge- 
fragt  hätte:  »wie  fängt  man  das  an,  grausam  zu  sein,  um  mitleidig 
sein  zu  können,  und  umgekehrt? »  (Das  ist  nur  Umschreibung, 
im  Wirklichkeit  nichts  gesprochen).  Auf  einmal  kam  mir  plötz- 
lich  und  unerwartet  der  Gedanke,  dass  die  Ausschliesslichkeit  des 

b  I  leave  out  of  aceount,  for  the  present,  the  circuinstance  that  the  meanings 
of  words  are  ahvays  to  sotnc  cxtent  fluctuating.  See  below  p.  236. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


2JJ 


einen  oder  anderen  Zustandes  sich  selbst  aufhebt,  dass  beide  eben 
nur  durch  den  Kontrast  bestehen  können  (was  durch  diese  vielen 
Worte  wiedergegeben  werden  soll,  ist  gedanklich  ein  einziger  Akt 
gewesen).  Dann  hab’  ich  mir  die  Sätze  noch  einmal  wiederholt, 
und  dabei  hatten  sie  eine  andere  Beleuchtung,  ich  verstand  sie. 

(P-  J3)- 

From  these  and  other  experiments,  Buhler  draws  the  con- 
clusion  (p.  17)  »dass  das  charakteristische  Verständniserlebnis 
zwischen  Ganzem  und  Ganzem  stattfindet.  Daraus  geht  aber  ohne 
weiteres  hervor,  dass  das  Aufzufassende  zunächst  cin  Ganzes  gc- 
uorden  sein  muss,  beror  cs  aufgcfasst  werden  känn».  (My  italics). 

In  many  cases,  as  when  we  are  speaking  of  simple  and  every- 
day  things,  the  understanding  of  the  sentence  does  not  require 
any  concentration  of  tliought,  but  comes  more  or  less  meehani- 
cally,  sometimes  before  we  have  vet  heard  the  last  words.  Cf.  the 
descriptions  of  Biihler’s  observers:  »diesen  einfachen  Gedanken 
habe  ich  ohne  weiteres  verstanden»,  »ich  habe  den  Gedanken 
einfach  entgegengenommen »,  »ich  habe  nichts  erlebt,  als  dass 
ich  wusste,  was  der  Satz  ausdrucken  will »  (p.  19).  But  it  is  evid¬ 
ent  that  the  total  meaning  must  be  present  to  our  mind  before 
the  meanings  of  the  individual  words  can  be  correctlv  apprehend- 
cd.  The  sentences  quoted  by  Buhler  make  it  clear  that  the  total 
meaning  is  not  simply  a  sum  of  the  individual  meanings  of 
the  words,  but  is  sometliing  quite  different  (Cf.  Edm.  Jacobson, 

553  sqq.,  573)- 

Cf.  Oertel’s  description:  »This  double  process,  first  of  ana¬ 
lysis  by  the  speaker,  then  of  synthesis  by  the  hearer,  may,  with  a 
fair  degree  of  accuracy,  be  likened  to  the  similar  double  process 
in  writing  and  reading.  In  writing  a  word  we  start  with  the  ag- 
gregateof  sounds  (for  a  word  is  present  in  the  mind  as  onewhole, 
not  as  a  succession  of  sounds)  which  can  only  gradually  be  trans- 
mitted.  This  sound  mass  is  divided  into  a  convenient  number  of 
elements,  each  one  of  which  is  represented  by  a  written  symbol 
(the  letter).  Reading  implies  a  synthesis  of  these  symbols  and  of 
the  sounds  associated  with  them.  Here  also  the  number  of  sym¬ 
bols  is  restrieted  for  every  language.  The  simultaneous  presence 
in  mind  of  the  symbols  is  necessary  to  obtain  the  word-pieture, 
just  as  the  simultaneous  presence  of  all  the  elements  into  which  a 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


234 


GUSTAF  STERN 


compound  idea  has  been  split  is  necessary  to  grasp  the  idea.  As 
the  letters  of  a  word  are  the  stable  elements  which  enter  into  a 
large  variety  of  combinations,  so  the  words  of  our  dictionaries 
are  the  comparatively  stable  elements  which,  entering  into  a 
large  number  of  combinations,  may  convey  many  meanings.  The 
comparison  may  be  carried  one  step  farther.  Every  single  ele¬ 
ment  into  which  an  idea  may  be  analyzed,  if  taken  by  itself  alone, 
is  capable  of  a  great  variety  of  combinations,  just  as  every 
element  (letter)  into  which  a  word  has  been  divided  may  enter 
into  an  almost  indefinite  number  of  combinations.  In  both  cases 
as  one  element  is  added  to  another  the  possibility  of  these  combi¬ 
nations  steadily  decreases,  the  area  is  more  and  more  closely  cir- 
cumscribed,  until,  when  the  word  is  spelt  out  or  the  statement 
completed,  all  combinations  are  definitely  determined  and  no 
freedom  of  association  is  left  to  the  hearer.  This  at  least  is  the 
ideal  of  all  communication »  (pp.  281 — 283).  Similarly  Gomperz 
II  260 — 261,  and  Elsenhans  341. 

The  assigning  of  definite  meanings  to  the  individual  words 
must  be  a  very  swift  and  cursory  mental  process,  taking  place 
mechanically,  except  where  the  understanding  is  difficult  and  a 
greater  degree  of  attention  must  be  given  to  one  or  more  of  the 
words  of  the  sentence  (as  in  definitions).  But  is  it  well-known 
that  we  are  very  sensitive  to  discrepancies  between  the  total 
meaning  and  the  meaning  of  individual  words,  even  though  the 
discrepancy  consists  e.  g.  only  in  the  use  of  a  word  not  belonging 
to  the  same  style  as  the  remainder  of  the  sentence. 

If  we  compare  these  results  with  Wundt’s  definition  of  sen¬ 
tence:  »the  expression  in  speech  of  the  resolution  of  a  total  con- 
ception  into  its  constituent  parts,  which  are  in  a  state  of  logical 
relation  to  each  other  »,  we  find  that  for  the  hearer,  too,  a  sentence 
may  be  qualified  as  the  resolution  of  a  total  conception,  in  so 
far  as  the  total  conception  must  be  present  to  his  mind  before  he 
can  correctly  realize  the  partial  eonceptions.  But  the  case  is  dif- 
ferent  in  so  far  as  the  method  of  resolution  is  fixed  beforehand  by 
the  speaker,  being  bound  to  the  words  as  they  are  uttered  by 
him.  (Cf.  on  these  matters  Wellander  9  sqq.). 

The  discussion  concerning  the  best  formulation  of  the  defi¬ 
nition  of  sentence,  so  that  it  may  include  both  speaker  and  hear- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


235 


er,  is  of  no  iramediate  importance  for  my  investigation,  vvhich  is 
concerned  only  with  the  actual  relation  between  a  thought  and 
its  expression  in  speech.  It  is  therefore  left  out  of  account. 

The  same  is  the  case  with  the  difficult  and-  interesting  pro¬ 
blem  how  the  total  meaning  (the  total  conception)  is  built  up  in 
the  mind  of  the  hearer  on  the  basis  of  the  individual  meanings  of 
the  words  which  he  hears.  The  reader  is  referred  to  Buhler’s 
remarks,  1.  c.  XII  p.  18  sq. 

5.  Relation  between  thought  as  producing  speech,  and  thought 
as  produccd  by  the  same  speech.  A  speaker  naturally  expeets  his 
hearers  to  attach  to  his  w'ords  the  same  meaning  as  he  himself 
attachés  to  them  (cf.  Paul’s  definition  of  meaning,  p.  225,  and 
Wellander  (1.  c.  9):  gemeinte  und  erfasste  Bedeutung).  Consid- 
ering  the  faet  that  most  words  have  many  sgns,  the  identitv  of  the 
speaker’s  thoughts  with  the  thoughts  aetually  called  up  by  his 
words  in  the  hearer’s  mind  is  by  no  means  a  matter  of  course. 
In  faet,  this  identity  is  probably  never  absolute. 

For  the  purpose  of  this  work  it  is  not  necessarv  to  diseuss  at 
length  the  faetors  which  assure  the  identity,  or  at  least  the  re- 
lative  identity,  between  thought  as  producing  speech  and  thought 
as  produced  by  the  same  speech.  I  shall  only  point  out  that  I 
am  dealing  only  with  words  referring  to  definite  objeets  (:  occur- 
ring  in  definite  contexts,  cf.  p.  227),  and  that  it  is  chiefly  this  re- 
ference  which  enables  the  hearer  to  associate  the  correct  concep- 
tions  with  the  words  he  is  apprehending.  If  we  are  walking  in  a 
forest  and  diseussing  our  surroundings,  the  word  leavcs  will  with- 
out  hesitation  be  interpreted  as  applying  to  the  leaves  of  the 
trees;  in  a  library  it  will  understood  to  refer  to  the  leaves  of  books. 
The  whole  mass  of  conceptions  connected  in  any  way  with  forests, 
or  books,  will  be  in  a  state  of  subexeitation,  so  that  one  of  them 
will  be  revived  in  preference  to  conceptions  belonging  to  other 
spheres  of  knowledge.  The  correct  conceptions  will  be  more  easi- 
ly  revived  by  a  certain  word,  because  they  are  connected  by 
associative  bonds  not  only  with  the  word  itself  but  also  with  a 
wrhole  mass  of  conceptions  simultaneously  in  a  state  of  exeitation. 
A  word  belonging  to  the  sphere  that  is  being  the  object  of  our 
attention  will  therefore  also  be  more  swiftly  and  easily  classified 
and  understood  (cf.  Claparéde  162,  Gevser,  Psychologie  3rd  ed., 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


236 


GUSTAF  STERN 


II  228  sqq.,  Thorndike  II  13,  on  set,  attitude,  adjustment, 
determination). 

I  pointed  out  above  that  we  are  extremely  sensitive  to  dis- 
crepancies  between  the  total  meaning  of  a  sentence  and  the 
meanings  of  the  individual  words.  The  latter  must  necessarily, 
in  combination,  present  to  the  hearer  a  coherent  train  of  thoughts. 
Should  he  find  that  they  do  not,  he  will  know  that  he  has  appre- 
hended  one  or  inore  words  incorrectly  (assuming  that  the  speaker 
has  not  been  talking  nonsense),  and  must  try  to  rectify  hismis- 
take.  This  negative  security  against  misunderstandings  is  no 
doubt  of  considerable  importance. 

Nevertheless,  there  are  always  discrepancies  between  the 
ideas  a  speaker  intends  to  convev,  and  those  his  words  actuallv 
do  call  forth  in  the  minds  of  his  hearers.  And  as  the  hearer  in 
his  tum  becomes  a  speaker,  misunderstandings  may  be  perpetu- 
ated  and  so  cause  a  sense-change.  The  learning  of  language  by 
new  generations  furnishes  opportunities  for  such  processes  011  a 
large  seale  (cf.  Paul  34,  Wellander  9  sqq.) 

6.  Flncluation  of  meaning.  As  long  as  the  predominant 
elements  of  meaning  of  a  word  remain  unchanged,  and  the  dis¬ 
crepancies  spöken  of  in  the  preceding  paragraph  affeet  only  sub- 
sidiary  elements,  the  word  is  said  to  retain  the  same  meaning. 
vSlight  modifications  of  subsidiary  elements  are  inseparable  from 
the  use  of  words  in  varying  applications  and  contexts.  Swijt 
does  not  denote  exactly  the  same  quality  of  speed  when  applied 
to  a  horse,  an  arrow,  and  a  river.  Nevertheless,  we  do  not  sav 
that  the  word  has  different  meanings  in  these  varying  connexions. 
(Cf.  p.  247  below.  Wundt  II  538.  Oertel  309). 

Such  modifications  may  be  caused  not  only  by  the  applica- 
tion  to  different  objeets,  but  also  by  different  modes  of  appre- 
liending  the  same  object  (Auffassung).  When  the  adv.  fcestc 
changes  its  meaning  from  'strongly,  immovably’  to  'closely,  se- 
curely’,  that  change  is  the  result  of  a  series  of  gradual  modifica¬ 
tions  of  the  mode  of  apprehending  the  object  denoted  by  the 
word.  (Cf.  analysis  in  Ch.  V  A.).  Differences  in  the  mental  State 
of  the  subject  are  in  this  case  of  influence.  ( »Es  schwanken  die 
subjektiven  Akte,  welche  den  Ausdriicken  Bedeutung  verleihen ». 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  237 

Husserl  II  91.  See  also  Falk  53 — 54,  James  I  229  sqq.,  Mauthner 
II  262  sqq.,  Rozwadovvski  31,  Stöcklein  11). 

These  modifications  of.  subsidiary  elements,  whatever  their 
cause  mav  be,  may  be  compared  to  a  fluctuation  of  the  méaning 
away  from  and  back  towards  a  central  point,  represented  by  cer- 
tain  predominant  elements,  (and  perhaps  maintained  by  certain 
frequently  occurring  contexts  or  constructions).  I  shall  call  this 
phenomenon  fluctuation. 

7.  Oscillation  of  meaning’.  The  term  'oscillation'  has  been 
frequently  used  in  the  analysis  of  our  adjs.  and  advs.,  and  in  the 
Introduction  (p.  11)  a  preliminary  explanation  of  its  import 
was  given.  The  statements  of  the  two  immediately  preceding 
paragraphs  now  raise  the  questions:  vvhen  a  word  has  an  oscillat- 
ing  meaning,  are  not  then  considerable  discrepancies  liable  to 
occur  between  the  meaning  as  conceived  by  the  speaker,  and  as 
apprehended  by  the  hearer?  And,  how  are  we  to  draw  the  line 
between  fluctuation  and  oscillation?  In  order  to  make  these 
matters  clear,  the  psychological  nature  of  oscillation  must  be 
examined. 

I  think  we  may  assume  that,  in  most  cases,  a  person  saying 
hc  wcnt  quickly  out  of  the  room  (where  we  assume  the  meaning  of 
the  adv.  to  oscillate  between  Tapidly'  and  'immediately’)  does 
not,  in  the  rapid  flow  of  speech,  stop  to  think  out  the  exaet  mean¬ 
ing  of  the  adv.  It  may  be  objeeted  that  he  must  know  what  he 
wants  to  say,  and  that  the  two  ideas  involved  are,  in  this  case, 
not  so  similar  that  they  must  necessarily  be  confused.  Butitmust 
be  remembered  that  the  greater  part  of  our  conceptions  remains 
vague  and  indistinet,  not  coming  into  the  focus  of  attention  (see 
p.  247  below).  And  further,  a  person  going  rapidly  out  of  a  room 
will  in  any  case  have  left  it  within  a  verv  short  space  of  time:  in 
most  situations  of  this  kind,  either  interpretation  of  the  adv.  will 
therefore  answer  equally  well.  This  is  an  essential  characteristic 
of  an  oscillating  meaning.  A  person  observes  a  situation  (object, 
Aussagegrundlage,  p.  224)  which  may  be  apprehended  in  two 
ways,  but  if  the  difference  is  not  for  the  moment  essential,  and  a 
word  covering  both  ideas  is  handy,  he  will  use  that  word  without 
troubling  to  define  his  intention  more  clearly.  Another  eventu- 
ality  is  that  the  speaker  has  in  his  mind  one  only  of  the  two  ideas 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


238 


GUSTAF  STF.RN 


in  question,  but  happens  to  use  a  word  capable  of  denoting  also 
the  other,  which  is  not  at  all  revived.  In  such  a  case  there  is 
evidently  no  oscillation  for  the  speaker.  But  in  written  texts, 
from  the  point  of  view  of  the  readers,  oscillation  must  be  assumed 
in  such  cases  too,  as  we  have  no  means  of  knowing  exactly 
what  the  writer  had  in  his  mind. 

A  person  hearing  a  sentence  like  the  one  given  above  may 
have  apprehended  the  situation  (object)  in  such  a  manner  that 
only  one  of  the  possible  meanings  of  the  word  presented  itself  to 
his  mind;  or  perhaps  associations  in  both  directions  were  vaguely 
revived.  Both  senses  are  equally  adequate  to  the  situation,  and 
the  conceptions  are  liable  to  be  as  vague  and  indetermined  in  the 
hearer’s  mind  as  in  the  speaker’s.  Thus  we  have  here,  too,  cases 
of  real  oscillation,  where  vague  associations  in  two  directions  are 
actually  awakened  by  a  word,  but  it  is  left  undecided  which  of 
them  is  the  correct  one,  the  difference  between  them  not  being 
for  the  moment  essential;  and,  secondly,  cases  where  the  hearer 
interprets  the  word  in  one  way  only.  A  w'ord  which  the  speaker 
conceives  as  having  one  distinct  meaning,  may  be  apprehended 
by  the  hearer  as  oscillating,  and  vice  versa,  and  as  the  hearer  in 
his  tum  uses  the  word  in  speech,  his  interpretation  of  it  may  be 
perpetuated. 

I  referred  above,  when  explaining  the  use  of  wrords  with  oscil¬ 
lating  meaning,  to  the  vagueness  of  our  conceptions.  It  was 
also  pointed  out  that  the  difference  between  the  two  possible  in¬ 
terpretations  was  not  for  the  moment  essential.  The  latter  cir- 
cumstance  is  of  especial  importance.  The  difference  between 
the  two  ideas  'rapidly'  and  'immediately'  is  so  considerable  that 
it  must  be  said  to  involve  predominant  elements  of  meaning.  But 
when  the  word  quickly  is  used  in  a  phrase  like  that  quoted  above, 
these  predominant  elements  are  for  the  moment  reduced  to  play 
the  part  of  subsidiary  elements  only,  having  their  place  taken  by 
others.  The  latter  are  no  doubt  to  be  conceived  as  vague  and 
indistinct,  and  therefore  scarcely  possible  to  define.  If  the  mean¬ 
ing  of  the  word  were  made  the  object  of  special  attention,  it 
would  tum  out  to  be  either  'rapidly'  or  'immediately’,  not  a  third 
sense  including  the  two  others,  because  such  a  sense  does  not  exist. 

We  are  now  in  a  position  to  define  the  difference  between 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SVVIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  239 

fluctuation  and  oscillation.  The  former  involves  modification  of 
subsidiary  elements  of  meaning,  the  latter  involves  change  of 
predominant  elements  of  meaning  which  are  reduced  to  subsidi¬ 
ary  ones  onlv  in  a  eertain  context.  It  goes  without  saying  that 
the  border-line  between  the  two  phenomena  is  in  the  highest 
degree  fluctuating. 

It  follows  from  the  above  that  oscillation  is  a  phenomenon  of 
which  the  users  of  language  are  unconscious.  It  is  also  evident 
that  if  the  sgn  of  a  word  is  assumed  to  oscillate  between  the 
senses  A  and  B,  we  have  to  classify  as  oscillating  all  instances  in 
which  both  senses  mav  be  implied,  and  we  have  to  leave  it  an 
open  question  whether  the  original  author  had  in  his  mind  only 
one  of  them,  or  used  the  word  to  express  a  vague  conception 
which,  on  being  made  the  object  of  attention  and  thereby  gain- 
ing  greatcr  clearness,  might  have  tumed  into  either  of  the  two 
senses. 

As  a  general  rule,  the  sgn  of  a  word  should  not  be  assumed 
to  oscillate  if  the  younger  of  the  two  shades  of  sense  involved 
cannot  be  conclusively  shown  to  occur  at  a  date  not  too  distant 
from  that  of  the  instance  in  question.  Thus,  it  is  not  advisable  to 
assume  that  feestc  implied  'rapidly'  in  OE.  texts,  even  if  it  appears 
in  contexts  where  that  sense  seems  natural  from  the  modern 
point  of  view  (cf.  p.  86). 

Recurring  now  to  the  first  of  the  two  questions  proposed  at 
the  beginning  of  this  paragraph,  we  may  say  that  the  discrepan- 
cies  between  the  meaning  of  a  word  as  conceived  by  the  speaker, 
and  as  apprehended  by  the  hearer,  may,  if  that  meaning  is  of  the 
kind  we  have  called  oscillating,  involve  predominant  elements 
of  sense,  and  in  so  far  have  a  greater  scope  than  discrepancies 
in  the  case  of  fluctuating  meanings.  But  it  will  also  be  evident, 
that  the  same  discrepancies  that  exist  between  the  conceptions 
of  speaker  and  hearer,  may  also  exist  between  the  conceptions  of 
each  of  them  on  different  occasions.  Thus,  in  the  sentence  quoted 
above,  the  speaker  may  attach  the  meaning  'rapidly'  to  the  ad  v., 
the  hearer  the  meaning  'immediately';  but  on  another  occasion 
the  speaker  may,  when  using  exactly  the  same  phrase,  conceive 
the  meaning  'immediately'.  If  the  meaning  of  a  word  oscillates, 
it  does  not  do  so  because  the  speaker  may  apprehend  it  in  one 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


240 


GUSTAF  STERN 


way  and  the  hearer  in  another;  it  does  so  because  either  of  them 
may  apprehend  it  in  two  different  wavs.  And  the  sense-change 
involved  in  the  oscillation  is  thus  not  necessarily  conditioned 
by  the  circumstance  that  speech  is  an  affair  of  at  least  two 
persons  (mindestens  Zweiheit  von  Individuen.  Wellander 
12). 

8.  The  process  of  changc.  The  fundamental  characteristics 
of  sense-change  may  now  be  examined.  (Cf.  Wundt  II  615 

sqq.). 

Basing  our  explanation  on  the  definitions  of  meaning  and  of 
sentence,  given  above,  we  say  that  a  sense-change  implies  (for  a 
person  speaking,  or  writing)  that  a  word  is  assoeiatedwith  a  partial 
conception  not  idcnlical  with  thosc  with  which  it  has  previously  been 
assneiated.  If  the  association  between  the  word  and  the  new 
conception  grows  habitual,  we  say  that  the  word  has  acquired  a 
new  shade  of  sense.  (Cf.  Marty  668). 

Comparing  the  new  sense  and  the  old  one  from  the  logical 
point  of  view,  we  may  say  that  the  logical  elements  of  meaning 
of  the  word  have  been  modified,  or  a  new  element  has  been  added, 
or  an  element  has  disappeared.  Care  must  be  taken  not  to  con- 
fuse  this  circumstance,  —  which  in  reality  is  only  a  way  of  stating 
the  difference  between  the  two  senses  after  having  compared 
them  with  each  other,  —  with  the  psychic  process  by  which  the 
cliange  is  effeeted.  (Oertel  297). 

Proceeding  now  to  a  detailed  analysis  of  the  characteristics 
of  sense-change,  when  regarded  from  the  psychological  point  of 
view,  I  take  into  consideration  those  developments  only  which 
are  instanced  in  Ch.  II.  They  represent  two  distinet  types,  which 
must  be  dealt  with  separately. 

A.  A  situation  (object,  Aussagegrundlage,  see  p.  224)  causes 
a  total  conception  (Gesamtvorstellung)  to  arise  in  the  mind  of  a 
person.  The  nature  of  the  total  conception  is  determined  not  only 
by  the  nature  of  the  object,  but  also  by  the  manner  in  which  the 
observer  apprehends  it  (Auffassung).  We  assume  that  when  this 
total  conception  is  resolved  into  its  constituent  partial  concep- 
tions  (Einzelvorstellungen),  one  of  the  latter  revives  a  word,  the 
meaning  (logical  import)  of  which,  when  the  word  is  used  of 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  24 1 

this  object,  habitually  comprises  the  two  elements  a  and  b.  On 
this  occasion,  however,  the  observer  happens  to  apprehend  the  ob¬ 
ject  in  a  manner  which  is  not  quite  the  same  as  usual.  Con- 
sequently,  the  new  sense-element  c  is  also  present  in  his  mind. 
We  assume  that  it  is  of  a  nature  to  be  associated  with  the 
elements  a  and  b,  and  that  it  is  not  pronounced  enough  to  call 
up  in  consciousness  a  separate  word.  Under  such  circumstances, 
the  habitual  association  between  the  conception  ab  and  the  word 
will  be  strong  enough  to  revive  the  latter,  in  spite  of  the  fact  that 
the  new  element  c  is  now  combined  with  ab.  The  word  will  be 
felt  as  an  adequate  expression  for  the  conception  abc,  provided 
only  that  c  is  comparatively  weak.  It  must  be  remembered  that 
in  the  rapid  flow  of  speech  the  meanings  of  most  words  are 
present  to  our  minds  only  in  a  very  vague  and  indefinite  form 
(see  p.  247  below).  Slight  discrepancies,  such  as  we  assumed  to 
exist  between  ab  and  abc,  will  not  be  an  obstruction  to  the 
use  of  the  same  word  to  denote  these  two  conceptions.  In  the 
case  of  gradual  sense-changes,  consisting  of  a  long  series  of 
changes  of  the  kind  just  described,  the  whole  process  takes  place 
unconsciously. 

Let  us  take  an  example.  The  phrase  faste  rertnen  (see  p.  90) 
originally  signified  'to  run  with  vigour  and  energy,  to  run  with 
all  one’s  might’.  An  observer  who  sees  somebody  running  with 
all  his  might,  and  makes  a  remark  on  the  fact,  cannot  help  per- 
ceiving  that  the  runner  is  moving  rapidly  forward.  Only  a  slight 
change  in  the  point  of  view  is  necessary  to  make  the  idea  of  speed 
enter  the  observer’s  mind  as  he  is  uttering  the  phrase.  In  this 
case,  the  idea  of  speed  was  of  the  kind  that  is  expressed  by  an 
adverb,  and  it  would  therefore  be  associated  with  the  other  ad- 
verbial  partial  conceptions  contained  in  the  total  conception.  As- 
suming  that  the  new  idea  was  comparatively  weak,  it  would  not 
call  up  a  separate  word.  Assuming  further  that  people  were  in 
the  habit  of  using  sentences  like  he  renneth  faste  to  denote  situa¬ 
tions  of  the  kind  we  are  discussing,  the  circumstance  that  a  new 
idea,  that  of  speed,  was  also  in  the  observer’s  mind,  would  not 
prevent  him  from  using  his  habitual  phrase.  And  the  complex 
adverbial  conception,  comprising  also  the  idea  of  speed,  would  be 
associated  with  the  adv.  fastc  as  its  meaning.  If  situations  of 

Gulrb.  Hög  sk.  .hsskr.  A'  AT//:.?  16 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GUSTAF  STERN 


242 

this  kind  recurred  frequently,  the  association  between  the  idea  of 
speed  and  the  adv.  would  become  habitual.  *) 

For  a  person  speaking  (writing),  the  conception  is  thus  as- 
sumed  to  be  prior,  the  word  posterior.  For  the  hearer,  the  word 
is  prior  to  the  conception,  but,  according  to  the  theory  adopted 
(cf.  p.  231  above),  it  is  assuined  that  the  hearer  cannot  fully  com- 
prehend  a  sentence  until  it  is  present  to  his  consciousness  in  its 
totality.  A  hearer,  too,  has  to  resolve  a  total  conception  into  its 
constituent  parts,  and  these  must  be  attached  to  the  wordsheard. 
The  phrase  faste  rennen  may  be  used  as  an  illustration.  Whether 
the  situation  is  present  to  the  hearer  only  in  the  form  of  mental 
images,  or  in  the  form  of  direct  perception,  the  element  of  rapid 
motion  must  be  as  liable  to  enter  into  his  consciousness,  as  into 
that  of  the  speaker.  This  element  will  consequently  tend  to  be 
associated  with  the  adverb  not  only  when  a  person  is  speaking 
about  such  a  situation,  but  also  when  he  is  listening  to  a  descrip- 
tion  of  it  or  has  it  pointed  out  to  him.  The  concomitant  circum- 
stances,  the  trend  of  conversation,  etc.,  may  be  of  such  a  nature 
that  the  attention  is  directed  towards  the  idea  of  speed,  not  only 
towards  the  ideas  of  vigour  and  energy.  These  circumstances 
will  have  just  as  much  influence  on  the  hearer  as  on  the  speaker, 
and  as  each  person  alternately  speaks  and  listens,  the  modifica- 
tions  will  easily  be  perpetuated. 

As  long  as  the  original  and  the  secondary  sense  of  faste  ren¬ 
nen  both  remain  current,  the  meaning  may  oscillate  between 
them.  This  is  a  prominent  characteristic  of  the  present  type. 
See  the  analysis  of  oscillation,  p.  237. 

The  new  sense-element  is  not  the  result  of  a  logical  deduction 
that  a  person  who  runs  with  all  his  might,  necessarily  runs  swiftly, 
but  it  is  the  result  of  the  direct  observation  that  the  runner,  who 
is  said  to  run  with  all  his  might,  also  moves  rapidly  forward.  I 

x)  The  association  of  words  with  conceptions  of  a  new  kind  is  accounted  for  by 
-  the  psychological  law  that  to  »any  new  situation,  man  responds  as  he  would  to 

some  situation  like  it,  or  like  some  element  of  it.  In  default  of  any  bonds  with  it 
itself,  bonds  that  he  has  acquired  with  situations  resembling  it,  act»  (Thomdike 
II  28).  »Starting  with  the  response  X  made  to  abcde,  we  may  successively  drop 
cert&in  elements  and  add  others,  until  the  response  is  bound  to  tghij,  to  which 
perhaps  it  could  never  otherwise  have  become  connected»  (Ibm  II  30.) 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


243 


am  not  prepared  to  assert  that  a  new  sense  never  anses  in  the 
fonner  way,  but  I  have  no  instance  of  it  among  my  words,  and 
it  does  not  seem  likely. 

In  a  similar  manner  we  may  analyse  changes  resulting  in 
the  modification  of  an  element  of  sense,  or  in  its  disappearance. 
The  former  is  extremely  common,  as,  strictly  speaking,  a  word  is 
never  used  twice  with  exactly  the  same  meaning  (cf.  p.  236).  It 
is  a  question  of  the  degree  of  modification  whether  a  sense-change 
should  be  said  to  have  taken  place,  or  the  word  should  be  con- 
sidered  as  having  the  same  sgn  as  before.  The  border-line  between 
the  two  is  always  fluctuating. 

When  an  element  of  meaning  completely  disappears,  the  rea¬ 
son,  for  the  speaker,  lies  in  the  circumstance  that  it  does  not  oc- 
cur  in  the  partial  conception  which,  for  the  time  being,  corre- 
sponds  to  the  word.  The  meaning  of  the  word  comprises  other 
elements,  which  are  sufficient  to  assure  its  revival,  though  the 
element  first  mentioned  is  no  longer  associated  with  them. 

Using  the  same  symbols  as  before,  we  may  illustrate  the 
disappearance  of  an  element  of  meaning  in  the  following  manner. 
The  partial  conception  ab  revives  in  the  speaker’s  consciousness 
a  word  which  is  habitually  used  to  denote  the  conception  abc.  If 
the  element  c  has  been  comparatively  weak,  its  absence  will  not 
prevent  the  word  from  being  felt  as  an  adequate  name  for  the 
conception  ab,  and  the  association  between  the  word  and  the  ele¬ 
ment  c  will  be  inhibited.  Claparéde  (1/ Association  des  idées  361) 
makes  use  of  the  expression  that  the  relevant  elements  are 
dissociated  from  the  irrelevant  element,  which  is  not  revived. 
Ward  (295,  297,  300)  speaks  of  'repulsion’,  Wundt  (II  621)  of 
'Verdrängung  unvereinbarer  Elemente’,  but  as  it  is  not  the 
irrelevant  elements,  but  the  relevant  ones,  that  are  made  the 
object  of  mental  activity,  I  think  Claparéde's  term  better  express- 
es  the  actual  process. 

The  disappearing  sense-element  'vigorously,  energetically’ 
in  the  adv.  in  the  phrase  faste  rennen  is  an  instance  in  point. 

!j-  It  may  be  pointed  out  in  passing  that  most  words  have  more 
than  one  sense,  and  that  the  psychic  process  by  which  one  of 
these  senses  is  revived  and  made  the  object  of  attention,  is  also 
a  dissociation.  The  associative  bonds  between  the  word  and  the 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


244 


GUSTAF  STERN 


irrelevant  sense  or  senses  are  inhibited  by  the  contrary  influence  of 
the  total  meaning,  only  the  relevant  sense  being  called  up  in  con- 
sciousness.  (Geyser,  Psychologie  3rd  ed.  II  226). 

We  may  sum  up  the  characteristics  of  this  type  of  sense- 
change  as  follows.  1)  By  apprehending  an  object  (Aussagegrund- 
lage)  in  a  new  manner,  but  still  denoting  it  by  the  same  word  as 
before,  a  person  associates  with  this  word  a  conception  which  is 
different  from  the  conception  usually  assosiated  with  it,  i.  e.  from 
its  usual  meaning.  2)  Because  the  modifications  of  meaning  are 
conditioned  by  the  varying  modes  of  apprehending  the  same  ob¬ 
ject,  the  meaning  may  oscillate.  3)  When  the  new  modifications 
have  become  usual  and  habitual,  the  word  has  acquired  a  new 
sense,  and  may  then  be  used  of  objects  to  which  it  was  not  previ- 
ously  applicable.  4)  The  finally  resulting  sense-change  is  the  effect 
of  numerous  small  modifications,  all  tending  in  one  direction. 

B.  The  second  type  of  sense-change  referred  to  above  does 
not  require  such  a  lengthy  analysis.  We  assume  that  the  meaning 
of  an  adj.  habitually  comprises  the  sense-elements  abc.  This  is 
the  case  when  the  partial  conception  corresponding  to  the  adj. 
is  associated  with  other  partial  conceptions  of  a  certain  kind, 
which  find  their  expression  in  a  certain  class  of  goveming  nouns. 
The  adjectival  partial  conception  is  then  brought  into  relation 
to  a  new  kind  of  substantival  partial  conceptions,  corresponding 
to  a  new  kind  of  governing  nouns.  These  new  substantival  con¬ 
ceptions  are  incompatible  with  the  element  c,  and  require  instead 
the  sense-element  d.  The  conception  to  be  expressed  by  an  adj. 
is  thus  changed  from  abc  to  abd.  Nevertheless,  the  same  adj: 
is  used  to  express  it,  being  revived  by  the  elements  common 
to  both  conceptions.  As  in  the  previous  type,  we  must  assume 
that  c  and  d  are  not,  at  least  not  for  the  moment,  predominant. 

An  example  of  this  type  of  sense-change  is  afforded  by  the 
adj.  light.  Originally  signifying  ’levis’,  and  being  used  forinstance 
of  arms  and  clothes,  it  may  be  transferred  to  the  persons  carry- 
ing  light  arms,  so  that  he  himself  is  said  to  be  light,  that  is  ' lightly 
burdened.’  In  the  former  case  the  lightness  is  an  inherent  quality 
of  the  objects  themselves,  in  the  latter  it  is  conceived  as  due  to 
reasons  of  an  external  nature. 

The  expl anation  of  such  transfers  lies  in  the  circuinstance 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


245 


that  the  change  takes  place  in  the  total  conception  (see  especially 
Wundt  II  619).  The  arms,  the  persons  carrying  them,  and 
the  idea  of  lightness,  all  form  constituent  parts  of  one  complex 
conception.  The  quality  of  lightness  is  conceived  in  relation 
to  the  person,  instead  of  in  relation  to  the  arms,  and  the  concep¬ 
tion  to  be  expressed  by  the  adj.  consequently  changes.  Never- 
theless,  it  may  be  expressed  by  the  same  word  as  before,  certain 
predominant  elements  of  sense  being  identical. 

It  is  obvious  that  in  this  case  there  can  be  no  oscillating  in- 
stances.  The  quality  of  lightness  is  apprehended  in  two  different 
ways,  each  compatible  with  one  class  only  of  goveming  nouns. 
The  characteristics  of  this  type  are  therefore:  1)  The  change  takes 
place  when  a  qualitative  concept  on  (to  be  expressed  by  an 
adj.  or  an  adv.)  is  brought  into  relation  to  another  kind  of 
substantival  or  verbal  conceptions  tl  an  had  previously  been  the 
case,  but  is  denoted  by  the  same  word  as  before.  2)  The  change 
takes  place  in  one  single  act  of  association.  3)  There  is  no  oscillation. 

9.  ‘Irregular’  factors  of  sense-change.  We  must  now  tura  our 
attention  to  some  factors  of  sense-change  which  may  occur  in 
any  word  and  therefore  have  to  be  dealt  with  before  we  begin  to 
analyse  individual  sense-developments. 

I  take  first  some  phenomena  which  Wellander  (54  sqq.)  has 
called  'irregular’:  Bedeutungsunterschiebung,  Bedeutungsentlehnung 
and  Namengebung.  (See  also  Falk  [56]:  psykiske  og  kultur elle  fak¬ 
torer:  Paul  104;  401;  32,  87  sqq.).1) 

The  first  includes  changes  caused  by  material  and  cultural 
factors,  or  by  some  other  kind  of  extemal  influence;  as  for  in- 
stance,  the  change  which  makes  us  attach  another  meaning  to 
the  word  city  than  the  ancient  Romans  did  to  the  corresponding 
word  in  their  language.  This  kind  of  sense-change  is  without 
doubt  very  important,  especially  in  nouns  and  verbs  which  de- 

‘)  I  have  not  been  able  to  discern,  in  my  material,  any  circumstances  tend- 
ing  to  corroborate  the  theories  of  H.  Sperber  (tTber  den  Affekt  als  Ursache  der 
Sprachveränderung,  Halle  1914;  and  Studien  zur  Bedeutungsentwicklung  der 
Präposition  tJber,  Upsala  1915)  concerning  the  preponderance  of  emotion  amon& 
the  causes  of  sense-change.  —  Hadlich  (p.  46  sqq.)  discusses  similar  questions, 
dealing  chiefly  with  emotional  intonation  and  stress.  As  these  are  to  be  regarded 
as  concomitant  circumstances  rather  than  as  causes  of  sense-change,  they  are  here 
Ieft  out  of  account.  Ct.  Martin  ak  82. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


246 


GUSTAF  STERN 


note  an  object  or  an  activity  in  any  way  connected  with  the  ma¬ 
terial  or  spiritual  culture  of  a  nation.  The  import  of  such  words 
is  liable  to  be  effected  by  the  perpetual  development  of  civiliza- 
tion. 

As  the  idea  of  speed  was  probably  not  materially  modified 
between  the  years  700  and  1400,  this  point  of  view  may  be  left 
out  of  consideration  here. 

The  same  may  be  said  of  the  third  kind  of  sense-change  men- 
tioned  above,  the  arbitrary  naming  of  an  object.  (A  well-known 
instance  is  the  word  gas,  invented  by  van  Helmont).  Nobody 
has  taken  the  trouble  consciously  to  invent  nevv  adjs.  or  advs.  to 
denote  the  idea  of  speed. 

Sense-loans,  on  the  contrary,  have  occurred  among  the  words 
treated  in  this  work.  A  change  of  meaning  may  be  caused  by  the 
introduction  of  a  new  shade  of  sense  from  a  synonymous  word  in 
another  language,  or  from  a  cognate  English  word. 

Thus,  we  find  Latin  influence  in  the  phrase  leoht  skep,  from 
L.  levts  somnus  (p.  52),  and  in  many  sgns  of  the  adj.  quick  (p. 
150  sqq.).  It  occurs  especially  in  translations  and  in  works  of 
an  ecclesiastical  or  religious  nature,  which  are  often  dependent 
on  Latin  sources,  even  if  they  are  not  direct  translations. 

French  influence  was  probably  combined  with  that  from 
Latin,  in  works  belonging  to  the  categories  mentioned 
above.  It  is  often  difficult  to  distinguish,  and  as  it  is  generally 
of  no  importance  for  my  object  if  the  source  of  the  foreign  influ¬ 
ence  is  to  be  sought  in  one  of  these  two  languages  or  in  the  other, 
that  question  is  often  left  undecided.  Latin  and  French  were 
the  means  of  expression  of  a  civilization  essentially  uniform,  ma¬ 
terially  and  spiritually,  and  the  influences  from  these  two  sources 
would  therefore  be  likely  to  run  parallel  to  each  other. 

Scandinavian  influence  is  more  difficult  to  prove.  I  think 
that  if  a  full  account  of  it  could  be  given,  it  would  not  essentially 
alter  the  results  of  my  investigation.  See  Ch.  V  C. 

Another  kind  of  sense-loans,  curiously  enough  not  mentioned 
by  Wellander,  is  that  caused  by  the  influence  on  a  word  by 
a  related  word  in  the  same  language.  A  good  instance  is  the 
transfer  of  the  sense  of  speed  from  the  adv.  faste  to  the  adj.  fast 
(cf.  p.  109  above).  I  think  this  kind  of  sense-loan  is  very  common, 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


247 


and  I  have  often  used  it  in  Ch.  II  to  explain  the  appearance 
of  a  new  sense  when  there  was  not  sufficient  evidence  for  assum- 
ing  internal  development  of  a  word.  See  Ch.  V  C. 

10.  Vagueness  of  images  [conceptions).  We  have  further  to 
discuss  certain  other  factors  of  a  psychic  nature,  the  presence  and 
activity  of  which  in  individual  cases  can  generally  not  be  proved, 
but  which  may  be  assumed  to  play  a  part  of  considerableimportance 
in  many  sense-changes.  One  such  factor  has  already  been  discussed: 
the  discrepancy  between  the  conceived  meaning  of  the  speaker, 
and  the  apprehended  meaning  of  the  hearer  (p.  235). 

Another  factor  is  the  vagueness  of  images,  already  men- 
tioned  above  (p.  237).  Whatever  opinion  one  may  have  of  the  theo- 
ry  that  thought  is  possible  without  images,  one  thing  is  univer- 
sally  admitted:  that  the  mental  state  corresponding  to  a  word 
(i.  e.  the  conceptions  which  constitute  its  meaning)  is  often  ex- 
tremely  indistinct.  It  is  not  made  the  object  of  special  attention 
and  therefore  remains  vague  and  hazy.  We  pay  just  enough  at¬ 
tention  to  it  to  enable  us  to  apprehend  what  it  represents,  and 
its  connexion  with  the  total  meaning,  and  then  we  pass  on  to 
the  next  word  of  the  sentence.  James  I  252  sqq.,  260;  B.  Erd- 
mann  II  394. 

In  populär  use,  most  words  are  vague  in  meaning.  Their 
meanings  are  not  communicated  to  new  generations  of  speakers 
by  the  means  of  exact  definitions,  but  have  to  be  learned  from 
numerous  concrete  instances.  It  will  then  often  happen  that 
the  conception  in  question  is  not  clearly  defined,  but  is  present  to 
the  mind  only  in  the  form  of  a  vague  impression:  more  or  less  sim¬ 
ilar  to  x  or  y.  But  similarity  does  not  denote  something  definite. 
In  this  way  are  formed  our  ideas  of  great  and  small,  much  and 
little,  young  and  old,  swift  and  slow.  Under  different  circum- 
stances,  entirely  different  things  may  then  be  qualified  as  great, 
old,  or  swift.  (Marty527 — 531.  Cf.  p.  236  above.  Muller  505  sqq.). 

Keeping  in  mind  the  explanation  given  above  (p.  240)  of  the 
psychological  nature  of  sense-change,  it  is  evident  that  the  lack 
of  clear  outlines  will  make  us  less  sensitive  to  a  discrepancy  be¬ 
tween  the  habitual  meaning  of  a  word,  and  the  meaning  it  re- 
ceives  when  made  to  serve  as  the  name  for  a  new  conception,  not 
identical  with  its  previous  meaning.  If  only  some  one  relatively 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


248 


GUSTAF  STERN 


important  element,  which  for  the  moment  is  the  object  of  attention 
in  a  higher  degree  than  the  other  elements  of  sense,  is  identical, 
or  at  least  in  the  main  identical,  discrepancies  in  the  other  ele¬ 
ments  may  pass  altogether  unnoticed. 

If  it  is  too  much  to  say  that  this  circumstance  is  a  cause 
of  sense-change,  we  may  at  least  contend  that  it  removes  an  ob- 
stacle.  If  the  conception  we  want  to  denote,  and  the  habitual 
meaning  of  the  word,  were  both  clearly  defined  in  our  mind,  every 
small  discrepancy  would  be  noted,  and  would  tend  to  hinder  the 
application  of  the  word  to  that  conception. 

The  possibility  of  being  combined  with  a  great  number  of 
different  goveming  words  (see  p.  236  atove)  is  probably  of 
some  importance  for  the  sense-development  of  the  adjs.  andadvs. 
Cf.  §  12  below.  For  as  the  head-words  are  used  in  new  contexts, 
the  qualifying  words  habitually  associated  with  them  may  ac- 
company  them  into  contexts  forming  constituent  parts  of  new 
total  conceptions,  and  thus  come  under  the  influence  of  new 
surroundings.  The  gradual  extension  of  use  will  in  this  way  be 
facilitated,  each  new  use  opening  up  still  further  possibilities  of 
association. 

11.  Association  with  synonyms.  It  is  a  well-known  psycho- 
logical  law  that  »ideas  associated  by  the  same  idea,  will  associate 
one  another*  (James  I  261).  One  application  of  this  law  is  of 
interest  to  us  here.  I  take  for  an  illustration  the  phrase  he  ren- 
neth  faste.  The  adv.  originally  meant  'vigorously,  energetically’, 
and  the  whole  phrase  thus  at  first  signified  'he  runs  with  all  his 
might,  or  for  all  he  is  worth’.  But  this  necessarily  implied  rapid 
motion,  and  the  associative  bonds  formed  between  the  idea  of 
rapidity  and  the  adv.  gradually  became  stronger,  so  that  faste, 
in  such  connexions,  really  signified  'swiftly',  though  it  did  nö 
doubt  at  first  retain  elements  of  its  old  sgn.  (Detailed  analysis 
of  this  sense-change  on  p.  241  sqq.).  When  this  stage  had  been 
attained,  and  one  consequently  could  say  he  renneth  faste  in  the 
same,  or  almost  the  same,  sense  as  he  renneth  swiftly,  or  radly, 
faste  became  associated  with  the  group  of  synonyms  formed  by 
these  advs.,  and  others  of  similar  meaning,  being  apprehended  as 
a  new  synonym,  or,  strictly  speaking,  a  partial  synonym.  This 
feeling  of  synonymity  must  have  helped  to  establish  the  new  sense 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  249 

of  faste  in  the  usage,  and  the  analogy  with  the  other  advs.  no 
doubt  also  facilitated  the  extension  of  faste  to  new  contexts.  For 
if  one  could  say  rennen  swiftly  and  rennen  faste,  meaning  essen- 
tially  the  same  thing,  and  if  one  could  say  writen  swiftly,  why 
not  also  writen  faste?  Cf.  al  o  James  I  503  sqq. 

This  question  is  discussed  by  Falk  (99).  I  think,  however, 
that  Falk  overestimates  the  influence  of  association  with  synonyms 
when  he  asserts  that  it  may  be  the  sole  cause  of  a  sense-change. 
( »The  similarity  of  meaning  is  the  sole  active  factor  in  levelling 
out  the  shades  of  sense  between  words  of  cognate  content:  partial 
synonyn  s  will  often,  in  the  course  of  time,  become  total 
synonyms».)  *) 

On  the  other  hand,  by  making  association  with  synonyms  a 
special  class  of  sense-change,  he  restricts  its  field  of  influence  too 
much.  In  most  cases  of  sense-development,  the  result  of  the 
change  is  not  a  new  idea,  but  an  idea  which  has  previously  been 
denoted  by  other  words.  A  new  word  acquiring  such  a  meaning 
will  necessarily  come  into  contact  with  new  synonyms  which  will 
exert  their  influence  in  the  manner  described.  (Cf.  also  Oertel 
324,  Paul  260). 

It  is  therefore  advisable  to  regard  association  with  new  syn¬ 
onyms  as  a  phenomenon  which  does  not,  by  itself,  cause  sense- 
changes,  but  which  plays  a  part  in  most  sense-changes  as  a 
furthering  influence. 

It  is  evident  that  sense-loans,  whether  from  foreign  langua- 

J)  Falk’s  two  instances  are  not  condusive.  Norw.  /t//  (Germ.  Pfiff),  originally 
meaning  'trick',  is  said  to  have  acquired  the  sense  'ornament,  finery'  through  in- 
fluence  from  Norw.  puss  which  has  both  these  senses  (Germ.  Putz  and  Possé). 
But  it  is  not  certain  that  fiff  in  the  latter  sense  is  the  same  word  (see  Hellquist, 
Etym.  Ordb.  s.  v.  fiffa  upp)  Words  of  this  phonetic  type  are  not  unlikely  to  be  of 
onomatopoetic  origin.  The  second  instan ce  is  Norw.  f under e,  originally  sign ify ing 
'to  found'  (cf.  Lat.  fundare),  which  has  received  the  sense  'to  ponder'  through  the 
influence  of  Norw.  grunne,  which  had  both  senses.  But  according  to  v.  Friesen  and 
Hellquist  (Etym.  Ordb.  s.  v.  fundera)  the  verb  funderc  'to  ponder'  is  another  word 
altogether,  of  Teutonic  origin.  And  are  wc  really  justified  in  qualifying  the  senses 
'ornament*  and  'trick*,  or  the  senses  'to  found’  and  'to  punder*,  as  »cognaté» 
(naerbeslektet)  ?  Even  if  Falk's  instances  had  been  more  tenable,  the  bare  faet 
that  the  words  have  such  and  such  a  sgn  cannot  be  regarded  as  proof  that  the 
development  took  place  in  the  manner  he  thinks.  A  careful  investigation  of 
contexts  and  dates  is  required. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


250 


GUSTAF  STERN 


ges  or  from  cognate  words  in  the  same  language,  may  be  classed 
under  this  heading. 

The  fundamental  principle  underlying  the  association  with 
synonyms  is  the  circumstance  that  we  arrange  in  groups  the  great 
mass  of  ideas  which  are  stored  in  our  minds.  Ideas  which,  from 
some  point  of  view,  are  similar,  are  bound  together  in  one  group 
by  association,  in  contra-distinction  to  certain  other  ideas,  which, 
from  the  same  point  of  view,  are  opposed  to  the  first  group,  though 
resembling  each  other.  See  Noreen  (Vårt  Språk  V  25)  on  se- 
mantic  categories,  and  Sweet  (NEG  8  sqq.)  on  association-groups. 
On  the  whole,  we  do  not  think  in  isolated  ideas,  but  in  complexes 
of  ideas.  This  circumstance  is,  as  we  have  seen,  of  importance 
for  the  process  of  sense-change. 

12.  Set  phrases.  Influence  of  change  in  governing  words.  The 
existence  of  certain  standing  phrases  or  sets  of  words,  pairs  of 
adj.-noun  or  adv.-verb,  formed  by  habit,  and  recurring  regular- 
ly  in  certains  sgns,  is  probably  of  importance  for  the  changes  of 
meaning.  Assume  the  verb  V  and  the  adv.  A  to  be  habitually 
combined,  signifying  v  and  a,  respectively.  V  is  then  used  in  the 
sense  vx,  not  compatible  with  a,  but  requiring  instead  the  quali- 
fication  ay.  If  the  difference  between  a  and  ay  is  not  too  con- 
siderable,  it  is  possible  for  A  to  be  used  with  the  latter  sense, 
because  the  presence  in  the  speaker’s  mind  of  V  habitually  re- 
calls  A. 

In  cases  where  the  governing  word,  in  such  set  phrases,  ac- 
quires  a  new  sgn,  the  meaning  of  the  qualifying  word  may  also 
change,  but  I  do  not  think  that  it  is  strictly  correct  to  say  that 
the  former  change  causes  the  latter.  We  may  take  for  an  example 
the  sense-chänge  'rapidly  >  immediately’,  occurring  in  many 
ad  vs.,  and  running  parallel  to  the  perfectivizing  of  the  governing 
verbs.  The  latter  change  implies  that  the  action  of  the  verb  is 
no  longer  apprehended  merely  as  being  performed,  but  as  leading 
to  a  result.  The  notion  that  the  action  takes  some  time  to  per¬ 
form  may  completely  disappear,  the  action  being  apprehended  as 
a  unit  (as  momentary) .  The  adv. ,  instead  of  denoting  the  perf orm- 
ance  of  an  action  at  a  high  rate  of  speed,  denotes  that  it  oc- 
curs  shortly  after  a  given  point  in  time,  or  that  the  action  is 
quickly  begun  and  ended.  The  reference  to  time,  which  thus 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTI/Y,  AND  THEIR  SYNONYMS 


251 


is  introduced  into  the  meaning  of  the  adv.,  cannot  come  from 
the  verb,  as  there  is  no  trace  of  any  such  idea  in  the  meaning 
of  the  latter  word.  It  can  arise  only  in  the  complex  total  concep- 
tion  underlying  the  sentence,  the  idea  of  moving  swiftly  to  a 
certain  point  (the  change  takes  place  mainly  in  connexion  with 
verbs  of  motion).  In  this  complex  idea  is  involved  the  notion 
that  the  destination  of  the  movement  is  'soon’  attained,  and  it 
is  thus  the  element  of  time  comes  to  be  associated  with  the 
meaning  of  the  adv.  The  sense-changes  of  verb  and  adv.  are 
therefore  to  be  apprehended  as  two  parallel  phenomena,  both 
caused  by  changes  in  the  total  conception  which  the  sentence 
serves  to  express. 

13.  Finally,  a  few  words  should  be  said  of  the  conservativc 
influences  that  to  a  certain  extent  counterbalance  the  forces  which 
favour  sense-changes. 

Falk  (pp.  54 — 55)  considers  that  the  strongest  conservativc 
influence  is  the  association  of  a  word  with  its  cognates,  when  these 
retain  the  original  meaning.  Cf.  Stöcklein  8. 

So  little  is  known  of  the  psychological  causes  of  sense-change 
that  it  is  impossible  to  express  definite  opinions  on  a  matter  like 
this.  For  my  part,  I  am  inclined  to  believe  that  the  intimate  asso¬ 
ciation  of  the  word  with  its  own  habitual  meaning  or  meanings  is 
of  more  importance  than  the  association  with  its  cognates.  I  have 
pointed  out  above  that  the  meaning  of  a  word  will  fluctuate  in 
different  contexts  and  because  of  variations  in  the  manner  of 
apprehending  the  object  (Aussagegrundlage).  B  ut  it  must  not 
be  forgotten  that  we  proceed  to  the  resolution  (Zergliederung) 
of  our  total  conceptions  according  to  certain  rules  and  habits 
(often  called  inner e  Sprachform;  Oertel  61:  inner  speech-form) 
and  that  the  word,  when  re  vi  ved,  reacts  on  the  conception, 
serving  to  give  it  a  greater  degree  of  precision.  »By  uttering 
the  name,  or  hearing  it  uttered,  we  have  secured  to  us,  in  a 
greater  or  less  degree,  that  superior  vividness  and  definiteness 
that  pertain  to  images  reinstated  by  impressions:  our  idea 
approximates  to  the  fixity  and  independence  of  a  percept»  (Ward 
296.  Cf.  also  Wundt  II  511,  Messer,  Empf.  u.  Denken  100.) 
This  reaction  of  the  habitual  meaning  on  the  conception  which 
revived  the  word  in  the  speaker’s  mind  will  prevent  new  subsidiary 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


252 


GUSTAF  STERN 


elements  of  sense  from  intruding  into  the  meaning  of  a  word  if 
they  are  not  supported  by  the  total  meaning  of  the  sentence. 
And  it  may  sometimes  happen  that  a  speaker  is  unable  to  find  a 
word  which  exactly  corresponds  to  his  thought,  being  then  com- 
pelled  to  chose  an  expression  which  does  not  adequately  express 
his  intention,  and  which  even  may  force  his  train  of  thoughts 
into  new  channels. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


253 


CHAPTER  V 

PSYCHOLOGICAL  CLASSIFICATION 

OF  SENSE-CHANGES 

The  object  of  this  chapter  is  to  give  a  classification, 
from  the  psychological  point  of  view,  of  the  sense-changes  in- 
stanced  in  Ch.  II,  adding,  in  cases  of  interest,  an  analysis  of 
their  chief  characteristics.  As  the  psychological  nature  of  sense- 
development  is  not  dependent  on  the  ideational  content  of  the 
senses,  there  is  no  reason,  in  this  case,  for  restricting  the  in- 
vestigation  to  sense-developments  involving  the  idea  of  speed 
(cf.  Ch.  III,  p.  202). 

It  was  pointed  out  in  the  introductory  remarks  to  the  pre- 
ceding  chapter  (p.  223)  that  the  instances  at  my  disposal  do  not 
fumish  material  for  a  complete  psychological  system  of  classifi¬ 
cation.  I  have  therefore  selected  some  prominent  characteris¬ 
tics  noticeable  in  the  sense-development  of  my  adjs.  and  advs., 
and  made  them  the  basis  of  my  classification.  Whether  these 
characteristics  would  form  a  suitable  basis  for  a  comprehensive 
system  of  classification,  is  a  point  which  for  the  present  is  left 
out  of  consideration. 

The  principal  distinction  made  is  between  changes  due  to  the 
independent,  internal  development  of  a  word,  and  changes  due  to 
extemal  influence.  Of  the  former  kind,  there  are  two  distinct 
types:  the  first  (Group  A)  is  characterized  by  a  development 
consisting  of  numerous  slight  modifications  of  meaning,  all 
tending  in  the  same  direction,  the  cumulative  effect  of  which 
is  apparent  as  a  manifest  sense-change.  Oscillating  instances 
serve  as  links  in  the  development.  The  second  type  (Group  B) 
comprises  sense-changes  which  consist  of  a  single  act  of  associ¬ 
ation,  their  result  being  a  sense  of  the  kind  generally  termed 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


254 


GUSTAF  STERN 


’transferred’  or  'figurative’.  No  oscillating  instances  occur. 
(Cf.  Ch.  IV,  p.  245).  Changes  due  to  extemal  influence  (Group 
C)  are,  as  previously  stated  (p.  246),  of  one  kind  only,  sense- 
loans. 

For  the  three  groups,  A,  B,  and  C,  I  shall  use  the  terms 
cumulative  sense-changes,  sense-transfers,  and  sense-loans,  respect- 
ively. 

It  will  be  seen  that  the  instances  fumished  by  my  material 
are  of  varying  value.  By  far  the  greater  number  are  uncertain: 
the  nature  of  the  sense-change  cannot  be  proved  by  quots.,  but 
remains  a  matter  of  conjecture.  In  some  cases,  too,  more  than 
one  factor  has  contributed  to  the  result.  My  main  object,  as 
pointed  out  in  the  Introduction,  is  to  find  sense-developments 
which  are  so  well  instanced  that  they  can  be  traced  in  detail  and 
form  a  reliable  basis  for  conclusions.  Nevertheless,  I  have  in- 
cluded,  in  the  lists  given  in  this  chapter,  as  many  sense-changes 
as  possible,  even  though  they  represent  merely  my  own  conjec- 
tures.  I  have  done  this  in  order  to  show  the  relative  frequency 
of  the  different  types,  a  matter  of  considerable  interest.  Note 
especially  the  great  number  of  sense-loans,  which  show  how  im- 
portant  it  is  always  to  take  into  consideration  the  possibility  of 
external  influence  on  the  developments;  and  note,  further,  that 
sense-transfers,  especially  of  groups  IV  and  V,  are  considerably 
more  numerous  than  it  would  appear  from  the  number  of  in¬ 
stances  quoted  in  this  chapter,  as  I  have  only  included  senses 
which  have  been  classed  separately  in  Ch.  II. 

A.  Cumulative  sense-change. 

The  characteristic  features  of  this  kind  of  sense-change  are 
best  shown  by  a  detailed  analysis  of  a  typical  case.  I  have  select- 
ed,  for  this  purpose,  the  development  of  the  adv.  fceste  from  the 
sense  'strongly,  immovably’  to  'closely,  securely,  well'.  Other 
cases  belonging  to  the  same  type  are  then  given,  the  words 
following  each  other  in  the  same  order  as  in  Ch.  II.  The  reader 
is  referred  to  the  instances  in  Ch.  II,  which  cannot  be  reprinted 
here.  In  most  cases,  the  development  does  not  extend  over  so 
many  intermediate  stages  as  in  the  first  case  analysed.  A  glance 
at  the  instances  in  Ch.  II  will  then  immediately  show  the  nature 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  255 

of  the  intermediate  instances  through  which  the  development 
took  place. 

1.  'Strongly,  firmly,  immovably’  to  'securcly,  closely,  tightly, 
well’ .  {Faste  i  and  2.) 

This  development  takes  place  in  the  pre-literary  period,  but 
may  be  plausibly  reconstructed  from  the  OE.  instances.  It  may 
be  illustrated  by  the  following  typical  phrases  (p.  73  sqq.): 

1)  Fäste  stician:  'strongly,  immovably’. 

2  a)  Faste  gefeged:  oscillating  between  1)  and  2  c),  with  the 

former  sense  in  the  main  predominant. 

2  b)  Faste  belocen:  oscillating  between  1)  and  2  c),  with  the 

latter  sense  in  the  main  predominant. 

2  c)  Faste  bewrigen:  'securely,  closely,  well’. 

Apart  from  the  inevitable  fluctuations  within  each  group 
of  instances,  which  are  now  left  out  of  consideration  (cf.  p.  236), 
the  problem  is  to  discover  how  the  new  element  of  sense  arose, 
and  how  it  was  introduced  into  the  meaning  of  jäste,  gradually 
becoming  predominant,  while  the  formerly  predominant  elements 
at  the  same  time  were  modified  and  weakened,  finally  dis- 
appearing.  We  must  treat  the  case  of  the  speaker  and  that  of  the 
hearer  separately,  beginning  with  the  former. 

Originally,  the  meaning  of  faste  included  the  two  predomi¬ 
nant  elements  of  strength  and  immobility,  together  with  a  num- 
ber  of  vague  fluctuating  elements,  varying  in  different  contexts. 
Designating  the  idea  of  strength  by  the  letter  S,  that  of  immo¬ 
bility  by  I,  and  the  fluctuating  elements  by  X,  the  meaning  of  the 
adv.,  when  qualifying  a  verb  like  stician,  may  be  illustrated  by 
the  following  formula: 

1)  {Stician)  faste:  SIX. 

We  now  assume  that  the  use  of  faste  was  extended 
to  pa.  pples  of  verbs  signifying  to  join  together,  as  for  instance 
gefeged.  This  extension  may  take  place  without  any  change  in 
the  predominant  elements  of  meaning:  faste  gefeged  signified  that 
an  object  was  'strongly  and  immovably  joined’  to  another.  The 
subsidiary,  fluctuating  elements  are  of  course  more  or  less  modi¬ 
fied,  but  such  modifications  do  not  constitute  a  sense-change. 
As  long  as  the  predominant  elements  are  identical,  the  word  is 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


256 


GUSTAF  STERN 


apprehended  as  having  the  same  meaning.  Denoting  the  modi- 
fication  of  the  minor  elements  by  the  use  of  X1(  instead  of  X,  we 
get  the  formula: 

2)  ( Gefeged)  faste:  SIXV 

Speaking  psychologically,  the  adverbial  partial  conception 
denoted  by  faste  enters,  without  any  essential  change,  as  a  constitu- 
ent  part  into  a  new  kind  of  total  conceptions.  These  are 
characterized  by  having  their  verbal  element  expressed  by  pa.  pples 
like  gefeged,  instead  of  by  verbs  like  stician,  in  any  form. 

In  the  new  context,  where  faste  ref  ers  to  a  thing  that  is  strongly 
and  immovably  joined  together,  or  joined  to  another  thing,  it  is 
evident  that  the  idea  'securely,  closely,  tightly’  may  easily  arise. 
For  if  we  say  it  is  strongly  joined,  or  it  is  securely  joined,  that  will 
in  many  cases  be  very  much  the  same  thing,  though  the  two 
phrases  express  two  different  qualities  of  the  object.  If  a  person 
perceives  an  object  which  he  is  accustomed  to  call  faste  gefeged, 
(signifying  'strongly  and  immovably  joined’)  and  it  strikes  him 
as  being  also  'securely’  joined,  he  will  be  liable  to  use  the  same 
adv.  as  before  to  denote  the  quality  of  the  joining,  though  that 
quality  is  not  apprehended  by  him  in  exactly  the  same  way  as 
previously. 

Speaking  psychologically,  the  partial  conception  which  re- 
vives  the  adv.  in  the  speaker’s  mind  is  not  identical  with  those 
habitually  denoted  by  it,  but  the  differing  elements  are  not  for 
the  moment  prominent.  The  attention  is  at  the  moment  of  speak¬ 
ing  directed  only  towards  such  elements  as  are  identical  in  the 
two  conceptions.  (Cf.  Ch.  IV,  on  oscillation,  p.  237).  A  well- 
known  psychological  law  States  that  in  a  new  situation  a  man 
will  act  as  he  would  in  a  situation  like  it,  or  like  some  of  its  ele¬ 
ments  (cf.  p.  242).  In  this  case,  both  the  situation  as  a  whole 
and  most  of  its  elements  are  identical  with  the  situation  which 
habitually  called  forth  the  response  faste.  It  is  therefore  only 
natural  that  it  should  be  called  forth  again. 

If,  at  a  period  when  faste  was  still  =  S  I  X„  a  partial  concep¬ 
tion  corresponding  to  an  adv.  and  containing  only  the  idea  of 
security,  not  the  ideas  of  strength  or  immobility,  appeared  in 
conjunction  with  gefeged,  it  would  no  doubt  have  been  denoted 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  257 

by  another  adv.  than  faste.  And  if,  in  similar  circumstances,  the 
adverbial  conception  contained  the  ideas  of  strength,  immobility, 
and  security,  in  equal  degree,  it  seems  likely  that  fäste  +  another 
adv.  (signifying  'securely’)  would  have  been  revived.  We  must 
therefore  assume  that  if  the  new  adverbial  conception  is  to  be 
denoted  by  fäste,  the  element  of  security  must  be  comparatively 
weak,  belonging  to  the  fluctuating  elements  which  we  have  de- 
signated  by  the  symbol  X.  The  reason  why  this  element,  in  pre- 
ference  to  others  of  similar  nature,  could  grow  prominent,  was 
that  it  was  favoured  by  the  import  of  the  verbs,  gefeged  and  its 
synonyms.  In  connexion  with  these,  the  idea  of  security  would 
tend  to  become  the  object  of  attention  in  a  higher  degree  and 
would  therefore  be  gradually  strengthened,  finally  becoming  a 
predominant  element,  coordinated  with  the  former  ones. 
Using  the  letter  C  to  denote  this  new  predominant  element,  and 
denoting  the  inevitable  fluctuations  of  the  minor  elements  by  the 
use  of  X,,  instead  of  X1(  the  new  meaning  of  faste  may  be  illustrated 
in  the  following  manner: 

3)  (Gefeged)  fcestc:  SI  C  Xt. 

At  this  point,  it  is  evident  that  when  an  object  (situation, 
Aussagegrundlage)  of  the  kind  we  are  discussing  presented  itself, 
it  might  have  been  apprehended  either  as  S  I  Xx  or  as  S  I  C  X*. 
In  other  words,  the  meaning  of  the  adv.  could  oscillate  between 
the  primary  meaning  and  the  secondary  one.  The  manner  in 
which  the  object  was  apprehended  varied  with  the  concomitant 
circumstances  and  the  constellation  of  ideas,  and  the  meaning 
of  the  adv.  then  varied  in  a  corresponding  manner.  Thus,  the 
object  remains  the  same,  but  it  is  apprehended  differently.  The 
variations  in  the  manner  of  apprehending  the  object  are  at  first 
apparent  as  fluctuations,  then  as  oscillations,  and  finally,  if  the 
circumstances  are  favourable  for  a  variation  in  a  certain  direc- 
tion,  as  a  distinct  sense-change.  Oscillations  are  therefore 
characteristic  of  this  type  of  change.  (Cf.  p.  242). 

At  first,  the  association  between  the  conception  S  I  C  X2  and 
the  word  fäste  was  compound,  consisting  in  an  association  by  simil - 
aritv  between  the  conception  to  be  expressed,  S I C  X2,  and 
the  habitual  meaning  of  faste,  S  I  Xx,  followed  by  an  association 
Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII  :j  17 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


258 


GUSTAF  STERN 


by  contiguity  between  the  latter  conception  and  the  word.  As 
the  use  of  the  word  in  the  new  sensc  grew  habitual,  the  pro¬ 
cess  became  mechanical,  the  intermediate  link  being  dropped 
out,  so  that  a  direct  association  was  established  between  the  new 
conception  and  the  word,  which  thus  acquired  a  new  shade  of 
meaning.1) 

From  the  point  of  view  of  the  word,  we  may  say  that  its 
meaning  has  changed  by  having  a  new  element  added  to  it.  But 
we  must  be  careful  not  to  let  this  terminology  lead  us  to  regard 
the  development  of  meaning  as  analogous  to  the  development  of 
of  organic  beings,  which  grow  by  adding  new  cells  to  their  body, 
the  body  remaining  the  same.  In  our  case,  the  elements  C  and  I 
are  not  the  same  as  previously;  with  regard  to  their  origin  they  are 
independent  of  previously  existing  conceptions  with  the  same 
ideational  content,  though  similar  to  them.  The  similarity  of 
the  elements  S  and  I  in  S  I  X  ,  and  S  I  C  X  2  is  apprehended  only 
after  having  compared  them  with  each  other  (Ward  192). 

The  revival  of  fäste  as  the  name  for  non-identical  partial  con¬ 
ceptions  may  be  favoured  by  the  existence  of  an  habitual  connexion 
between  the  adv.  and  the  goveming  verb.  If  the  adv.,  in  its  orig¬ 
inal  sense,  had  been  used  to  qualify  pa.  pples  like  gefeged,  the 
association  between  the  two  words  might  cause  the  adv.  to  be 
revived  again  even  if  it  was  felt  as  not  quite  an  adequate  name 
for  the  conceptions  to  be  expressed  (cf.  p.  250). 

I  assumed  that  the  new  element  (C)  at  first  belonged  to  the 
minor  fluctuating  elements  of  sense,  growing  gradually  more 
prominent.  Simultaneously,  the  original  predominant  elements, 
S  and  I,  no  doubt  underwent  various  modifications,  caused  by 
different  ways  of  apprehending  the  object  ( Aussagegrundlage) . 
The  whole  process  is  much  too  complicated  to  be  traced  in  all 
particulars,  and  only  the  main  points  of  it  can  be  determined. 

*)  On  the  process  of  mechanization,  see  especially  Thorndike  II  185 — 187. 
—  According  to  another  theory,  we  should  regard  the  association  between  the  new 
conception  and  the  word  as  being  from  the  beginning  direct,  in  so  far  as  the  iden  t - 
ical  elements,  S  I.  having  formerly  concurred  with  X,  and  the  word,  and  being 
now  present  in  S  I  C  X2,  again  revive  the  word,  while  X,  is  not  revived,  as  not 
being  compatible  with  the  other  elements  of  the  present  conception.  The  mc- 
chanization  would  then  consist  in  the  fonning  of  associative  bonds  between  the 
ivholc  conception  S  I  C  X,  and  the  word.  See  Ward  191 — 192- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


259 


We  next  assume  that  fäste  was  extended  from  verbs  of  the 
type  gefeged,  to  verbs  like  belocen,  a  process  which  might  take 
place  without  any  other  sense-change  than  a  modification  of  the 
minor  elements: 


4)  ( Belocen )  fäste:  S I C  X  3. 

In  such  connexions,  the  element  'securely,  closely’  would  be 
still  further  strengthened ,  and  the  other  two  elements,  especially 
'immovably’,  would  tend  to  become  less  prominent.  (Instances, 
see  pp.  77  and  82).  In  principle,  the  change  would  proceed  on 
the  same  lines  as  the  preceding  one.  Under  certain  circum- 
stances,  the  elements  S  and  I  might  be  completely  eliminated  from 
the  conception  denoted  by  faste,  but  the  same  adv.  could  stillbe 
used,  because  these  elements  had  been  gradually  weakened,  so  that 
their  final  disappearance  did  not  involve  any  great  change  of 
meaning. 

5)  ( Belocen )  faste:  C  X  r 

The  adv.  could  then  be  used  with  verbs  signifying  ’to  hide’. 

6)  ( Bcwrigen )  faste:  C  X  y 

And  in  this  connexion,  the  meaning  of  the  adv.  might  be 
further  modified,  so  that  'securely,  closely’  changed  into  ’well’. 

The  possibility  of  the  sense-change  from  S  I  X  to  C  X5  thus 
depends  on  the  occurrence  of  a  long  series  of  intermediate  links, 
each  of  which  represents  a  slight  modification  of  sense,  and  which 
connect  the  original  meaning  with  the  final  stage  of  the  develop- 
ment. 

As  pointed  out  on  p.  76,  this  change  did  not  perhaps  take 
place  exclusively  in  the  passive  forms. 

We  have  now  to  consider  the  case  of  the  hearer.  Assuming 
that  the  words  used  by  the  speaker  express  the  total  meaning 
with  sufficient  precision,  so  that  the  hearer  is  able  to  apprehend 
it  correctly,  he  will,  on  resolving  it,  receive  a  partial  conception 
which  he  will  be  compelled  to  associate  with  the  adv.  faste,  and 
which  will  be  ident  c  .1  with  the  corresponding  conception  of  the 
speaker.  The  usual  fluctuations  of  meaning  may  here  be  left 
out  of  account.  For  the  hearer,  too,  there  will  be  a  certain 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


2Ö0 


GUSTAF  STERN 


antagonism  between  a  partial  conception  of  changed  import  and 
the  habitual  meaning  of  a  word,  but  if  the  new  elements  of  the 
former  are  sufficiently  well  supported  by  context  and  situation, 
they  will  necessarily  impose  themselves  on  the  hearer,  and 
make  him  apprehend  the  object  (Aussagegrundlage)  in  the  manner 
intended  by  the  speaker.  He  will  then  also  apprehend  the  meaning 
of  the  word  in  a  new  way.  See  p.  231  sqq. 

In  the  above  analysis  I  have  assumed  that  the  element  C  did 
not  make  its  appearance  till  faste  was  used  to  qualify  verbs  of 
the  type  gefeged;  that  it  became  predominant,  or  at  least  coord- 
inated  with  the  other  predominant  elements  in  2  b  (p.  77),  and 
that  S  and  I  disappeared  completely  in  2  c  (p.  78.)  The  actual 
development  was  no  doubt  much  more  fluctuating.  The  element 
C  could  very  well  be  of  considerable  importance  already  in  1,  in 
an  expression  like  'the  wall  stands  fast';  2  a  and  2  b  might  each 
have  offered  instances  of  S  I,  as  well  as  of  SI  C,  or  of  C. 
But  it  is  impossible  to  follow  all  these  variations  in  detail. 
We  can  only  say  that  in  1,  taken  as  a  whole,  the  element  C  is  non- 
existent  or  of  slight  importance.  In  2  a,  taken  as  a  whole,  it  com- 
mences  to  appear  more  clearly.  In  2  b,  it  generally  occupies  a  pro¬ 
minent  position.  And  in  2  c,  finally,  the  original  sense  seems  to 
have  almost  completely  disappeared.  When  this  stage  had  been  at- 
tained,  the  new  meaning  no  doubt  reacted  on  expressions  like 
standan  faste,  so  that  the  idea  of  security  was  more  easily 
revived  than  it  would  have  been  if  the  development  in  that  di- 
rection  had  not  taken  place.  And  whether  the  first  origin  of  C 
is  to  be  sought  irf  a  phrase  like  standan  faste,  or  in  a  phrase 
like  gefeged  fceste,  the  psychological  process  was  in  principle 
identical.  In  order  to  make  the  process  clear,  I  have  necessa¬ 
rily  had  to  represent  it  in  a  schematic  manner.  Cf.  p.  76. 

The  essential  features  of  this  type  of  sense-change  have 
alreadv  been  summed  up  on  p.  244.  To  these  characteristics  we 
may  now  add  that  cumulative  sense-change  implies  that  the 
meaning  of  the  adv.  (adj.)  changes  so  as  to  denote  a  new  quality 
of  the  same  governing  word.  It  is  true  that  in  some  cases,  as  for 
instance  110.  5  below,  the  meaning  of  the  governing  word  is  modi- 
fied  in  correspondetice  to  the  sense-change  in  the  quälifier, 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


2ÖI 


but  this  modification  does  not  involve  essential  predominant 
elements  of  the  goveming  word. 

The  whole  process  consists  of  a  series  of  small  changes,  eacli 
representing  an  imperceptible  advance  in  one  direction,  and 
capable  of  being  explained  as  an  association  of  the  simplest  kind. 
It  is  not  necessary,  at  any  point,  to  assume  complicated 
psychic  processes  in  order  to  explain  the  development.  I  regard 
this  circumstance  as  an  important  criterion  for  the  correctness 
of  the  analysis. 

2.  'Rapid'  to  'eagcr,  willing’ .  [Hrced  2,  swift  3,  snel  3,  leoht  8). 

This  sense-change  appears  to  belong  here,  as  it  probably 

took  place  by  degrees,  though  not  by  such  a  long  series  of  changes 
as  the  one  described  in  No.  1.  Cf.  Ch.  III  B  6.  When  used 
of  a  living  being,  the  quality  of  rapidity  might  be  apprehended  as 
purely  physical,  which  was  probably  the  original  import  of  the 
adjs.;  or  it  might  be  apprehended  as  referring  to  mental  qualities, 
and  the  adj.  would  then  change  its  meaning  correspondingly, 
so  as  to  denote  the  mental  state  which  was  regarded  as  the 
cause  of  the  physical  rapidity.  The  physical  element  of  sense 
could  then  be  eliminated,  the  meaning  ’eager,  willing’  remaining. 
Generally  speaking,  an  adj.  used  of  living  beings  often  changes 
its  import  from  physical  to  mental,  or  vice  versa. 

3.  'Rapid'  to  ’rash‘.  [Hrced  3,  snel  3,  quick  10,  swift  3,  rafieS). 

Pre-literary.  The  exact  combinations  in  which  the  change 

took  place  cannot  be  ascertained;  it  was  probably,  like  the 
preceding,  when  the  adj.  was  used  of  living  beings.  Under 
favourable  circumstances,  when  the  idea  of  exaggerated  speed 
was  implied  by  the  context,  the  sense  ’rash’  would  occur.  Cf. 
Ch.  III  B  4. 

4.  'Rapid'  or  'prompt'  to  'mcntally  quick'  [ Hrced  4,  snel  4, 
cwic  11,  redi  7). 

Probably  analogous  in  its  origin  to  the  two  preceding 
senses,  that  is  to  say,  representing  a  transfer  from  the  physical 
to  the  mental  qualities  of  a  living  being.  Thus,  the  meaning  of  an 
adj.  signifying  'rapid’  and  used  of  a  living  being  might  varv  in 
three  different  directions  (nos.  2,  3,  4),  in  accordance  with  different 
concomitant  circumstances.  In  hrced,  snel,  and  cwic,  the  basis  of 
the  development  is  the  sense  of  speed  in  relation  to  action,  in 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


2Ö2 


GUSTAF  STERN 


ready  that  of  speed  in  relation  to  time:  this  difference  is  of  no 
importance  for  the  nature  of  the  change.  Cf.  Ch.  III  B  5. 

5.  ’ Rapidly ’  to  ’ immediately ,  shortly,  quickly  begun  and 
ended'.  (See  list  of  ad  vs.  on  p.  209). 

This  important  sense-change  has  already  been  discussed  (pp. 
6,  24,  209).  It  is  not  exactly  similar  in  type  to  No.  1,  in  so  far 
as  the  sense-change  of  the  adv.  here  involves  a  corresponding 
change  of  the  governing  verb.  It  may  be  illustrated  by  the 
following  three  OE.  phrases  (cf.  hreedlice  1,  2,  3  b): 

1)  Hreedlice  writan:  'rapidly*. 

2)  An  spearwa  hreedlice  J>eet  hus  Jmrhfleo:  'quickly'. 

3)  Hreedlice  f  or  erdon:  'shortly,  immediately’. 

In  the  first  phrase,  the  verb  is  durative,  and  the  adv.  denotes 
the  rapid  performance  of  the  action.  In  the  second  phrase,  the 
verb  is  perfeetive,  but  denotes  an  action  which  takes  some  time 
to  perform.  The  adv.  may  then  at  first  have  denoted  only  the 
rapidity  of  the  flight.  But  an  action  which  is  performed  rapidly, 
and  which  is  apprehended  as  coming  to  an  end,  or  attaining  a 
destination,  must  inevitably  be  finished  within  a  short  space  of 
time,  that  is  to  say  'shortly,  immediately’.  If  the  attention  is 
direeted  to  this  point  of  view,  it  is  no  longer  the  progress  of  the 
action  of  flying  that  is  prominent  in  the  mind,  but  the  accomplish- 
ment  of  the  action,  which  is  regarded  as  a  unit,  no  attention  being 
paid  to  the  circumstance  that  it  must  necessarily  have  occupied 
some  time.  Accordingly,  the  adv.  qualifying  the  verb  can  no 
longer  signify  'rapidly',  but  must  change  its  import  to  denote  the 
immediate  accomplishment  of  the  action.  The  change  is  pre- 
pared  by  the  use  of  the  adv.  in  phrases  like  the  second  one,  in 
which  it  may  be  apprehended  in  both  ways.  Also,  the  existence 
of  one  or  more  advs.  signifying  both  'rapidly'  and 'immediately', 
no  doubt  facilitated  the  analogous  development  of  others  (cf.  p. 
248,  on  association  with  synonyms). 

The  sense-change  of  the  verb  and  of  the  adv.  thus  run  paral- 
lel,  as  the  latter  cannot  signify  'immediately'  when  qualifying  a 
durative  verb. 

It  has  been  pointed  out  before  (p.  250)  that  the  idea  of  speed. 
in  time  is  not  contained  in  the  meaning  of  the  governing  verb, 
It  ar  ises  in  the  complex  conception,  the  total  conception,  under- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  263 

lying  the  sentence.  This  is  a  good  illustration  of  the  fact  that 
new  senses  arise  only  in  certain  definite  contexts,  and  it  shows 
that  the  cause  of  the  change  is  not  influence  from  the  other  words 
in  the  sentence,  but  the  nature  of  the  total  conception.  Such  is 
no  doubt  the  case  in  other  sense-changes  too,  even  if  the  fact  is 
not  always  so  apparent  as  here. 

6.  'Sooner,  or  more  quickly’  to  ‘earlier’.  ( Raf>e  5,  6). 

In  the  comparative  form  of  ra  fe,  the  sense  of  speed  under- 
went  a  further  development.  That  which  happens  or  comes  soon¬ 
er  or  more  quickly  than  another  object  or  event,  happens  earli¬ 
er.  When  only  two  events,  etc.,  are  being  compared,  the  adv. 
has  the  former  sgn;  when  the  attention  is  directed  to  the  fact 
that  they  also  arrive,  or  happen,  at  different  points  in  time,  one 
of  them  before  the  other,  the  adv.  signifies  'earlier'.  Several 
oscillating  instances  are  given  on  p.  35.  When  the  sgn  'earlier 
than  another  action  or  event'  has  become  habitual,  the  adv.  may 
also  be  used  to  signify  'earlier  than  a  certain  point  in  time’. 

The  development  is  so  scantily  instanced,  that  it  cannot  be 
traced  with  accuracy.  Cf.  Ch.  III  B  13. 

7.  ’ More  quickly’  to  'more  easily  or  readily’.  (Raj>e  9,  10.). 

As  typical  oscillating  instances,  I  gave  »I  have  put  a  mark 

in  the  book,  that  the  reader  the  rather  may  find  the  place»,  and 
»If  a  priest  wishes  to  receive  monkhood,  it  shall  not  be  conceded 
to  him  the  rather,  because  he  is  a  priest.  *  In  the  first  sentence, 
rather  may  mean  simply  'more  quickly’,  but  if  the  attention  is 
directed  to  the  reason  of  the  swiftness,  i.  e.  the  presence  of 
a  mark  which  makes  the  place  casy  to  find,  the  idea  of  facility  may 
enter  into  the  conception  of  the  speaker,  and  so  into  the  meaning 
of  the  adv.  In  the  second  sentence,  the  idea  of  speed  is  much 
less  prominent,  and  it  is  the  idea  of  willingness,  rather  than  the 
idea  of  facility,  that  is  predominant  in  the  sgn  of  the  adv.  Cf. 
Ch.  III  B  6. 

8.  'More  quickly’  to  'more  willingly,  prefcrably’ .  {Rafte  11, 
hweetlice  2) . 

The  sense-change  cannot  be  traced,  but  appears  to  be  caused 
by  the  application  of  the  adv.  to  the  actions  of  living  beings. 
That  which  a  living  being  does  sooner  than  another  thing,  he 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


264 


GUSTAF  STERN 


does  raore  willingly,  when  the  context  implies  that  he  chooses 
between  them. 

In  connexion  with  certain  verbs,  we  find  oscillation  be¬ 
tween  'more,  in  a  higher  degree’  and  ’preferably\  This  appears 
to  be  the  development  in  swifte  2  a  (i.  Cf.  no.  20  below. 

The  development  of  hwatlice  is  probably  analogous  to  that 
of  ra}e.  Cf.  Ch.  III  B  6. 

9.  'Rapid  in  motion  to  ’ imparting  rapid  motion  .  (Swift  2). 

This  development  takes  place  when  swi/t  is  used  of  feet  or 

wings.  If  these  are  rapid  in  motion,  they  also  impart  rapid 
motion  to  the  bodies  to  which  they  belong. 

10.  'Of  small  importance,  trivial,  not  weighty’  to  'charactcr- 
ized  by  levity,  frivolous,  unthinking ;  unstable,  shifly'.  ( Leoht  5  a). 

The  change  takes  place  when  the  adj.  is  applied  to  persons, 
their  belief,  behaviour,  etc.,  with  a  pejorative  import.  The 
exact  context  in  which  it  originally  occurred  cannot  now  be  deter- 
mined. 

11.  'Easy  to  bear'  to  'easy  to  perform’.  ( Leoht  6). 

'A  light  journey’  probably  at  first  signified  a  joumey  that 
was  easy  to  endure,  but  when  the  attention  was  directed  not 
only  towards  the  manner  in  which  the  action  affected  the  person 
performing  it,  but  also  towards  the  degree  of  activity  which  it 
required  from  that  person,  the  action  of  journeying  was  no  long- 
er  apprehended  as  weighing  upon  the  performer,  but  as  requiring 
activity  or  exertion,  and  accordingly  the  adj.  changed  itssgn.no 
longer  implying  'easy  to  endure',  but  'easy  to  perform’. 

12.  'Easily'  to  'probably,  perhaps' .  (Leohtlice  4  c). 

13.  'Easily'  to  'commonly,  of  ten’.  ( Leohtlice  4  d). 

It  seems  likely  that  these  two  changes  were  the  result  of 
gradual  modifications,  though  the  precise  circumstances  cannot 
be  discovered. 

14.  'Strongly,  firmly,  immovably'  to  'vigorously,  ener  get  ic- 
ally  .  (Faste  1,  2,  4,  6,  7,  8). 

Typical  phrases  (cf.  p.  78  sqq.): 

1)  Gebunden  faste  'strongly,  firmly,  immovably’. 

2)  Bindan  faste:  oscillating  between  1  and  3. 

3)  Faste  toitteorpan:  'vigorously,  energetically’. 

I  have  assumed  in  Ch.  II  that  the  development  proceeded 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  265 

from  the  idea  of  purely  passive  strength  to  that  of  active  vigour 
and  energy.  In  the  phrase  fäste  gebunden,  the  adv.  at  first  had 
only  its  original  sgn,  'firmly,  immovably  bound’,  referring  to  the 
state  of  the  object  which  was  bound,  perhaps  also  to  the  strength 
of  the  bonds.  The  oscillating  instances  raay  be  represented  by 
the  phrase  faste  bindan.  A  person  observing  such  an  action,  and 
at  first  referring  the  adv.  only  to  the  result  of  the  action,  could 
not  fail  to  see  that  the  action  itself  was  performed  in  a  vigorous 
and  energetical  manner.  The  ideas  of  the  action  and  its  result, 
together  with  the  idea  of  firmness,  formed  part  of  one  complex 
conception  (total  conception),  so  that  an  association  between  the 
idea  of  action  and  the  adverbial  partial  conception  might  easily 
take  place.  The  adverbial  conception  must  then  be  modified, 
as  the  sense-element  'immovably’,  which  was  original  in  the  adv., 
was  not  compatible  with  the  idea  of  an  action,  which  must  ne- 
cessarily  involve  motion. 

As  the  element  'immovably'  was  weakened,  the  element 
'strongly,  firmly’  simultaneously  was  transformed  into  the  idea 
of  active  strength,  'vigorously',  and  the  use  of  the  adv.  with  re- 
férence  to  the  actions  of  living  beings  caused  the  idea  of  energy 
to  be  associated  with  its  meaning  (cf.  p.  80). 

When  the  idea  of  immobility  had  become  completely  elim- 
inated,  the  adv.  was  capable  of  being  used  with  most  verbs  of 
material  action. 

The  development  discussed  here  might  also  have  taken  place 
in  conjunction  with  verbs  like  healdan  (cf.  p.  79).  Fastc 
healdan  may  have  been  apprehended  as  signifying  'to  hold  some- 
thing  so  that  it  is  immovable’,  or  'to  hold  somethingin  a  vigorous 
manner.’ 

The  development  of  the  sense  of  vigour  and  energy  is  con- 
ditioned  by  the  reference  of  the  adv.  to  the  actions  of  a  living  being. 

15.  ’ Vigorously ,  energetically,  eagerly  to  'rapidly'.  ( Fastc 

9,  swiftc  4,  5,  scearplice  6  a,  smartly  3  a,  hwatlice  2  a,  quickly  4, 
livcly  6?,  georne  4,  geaplice  2?,  spackly  3?). 

As  I  have  shown  in  Ch.  III  A,  it  isprobable  that  all  the  ad  vs. 
of  Groups  II  to  VI  passed  through  a  development  of  this  kind. 
This  is  especially  evident  in  the  adv.  fastc,  and  the  sense-change 
may  be  illnstrated  by  the  phrases: 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


266 


GUSTAF  STERN 


1)  Fiklen  faste:  'vigorously,  energetically,  eagerly’. 

2)  Rennen  faste:  oscillating  between  1  and  3. 

3)  Eten  faste:  'rapidly’. 

If  we  assume  a  situation  which  is  described  by  a  person  ob- 
serving  it  by  the  words  he  renneth  faste,  signifying  ’he  runs  with 
vigour  and  energy’,  it  is  evident  that  the  runner  cannot  fail  to 
move  rapidly  forward.  The  rapidity  of  the  movement  must  also 
be  apprehended  by  the  observer,  even  if  it  is  not  for  the  moment 
the  object  of  special  attention.  The  idea  of  rapidity  is  therefore 
liable  to  be  associated  with  the  meaning  of  the  ad  v.,  and  as,  in 
connexion  with  verbs  of  motion,  this  idea  will  verv  of  ten  be  pro¬ 
minent,  the  association  will  become  habitual.  The  ad  v.  may 
then  be  used  with  verbs  of  all  kinds  in  the  sense  'swiftly'.  Cf .  p.  241. 

As  so  many  advs.  passed  through  this  development,  associa¬ 
tion  with  synonyms  probably  contributed. 

16.  'Closely,  securely,  tightly  to  'near  .  (Fäste  10) 

The  development  is  not  instanced,  but  I  have  assumed  (p. 
95)  that  it  took  place  in  phrases  like  faste  togadere  (bunden),  where 
the  idea  of  proximity  was  implied  in  the  idea  'securely  etc. 
bound'.  Another  possibility  is  that  the  change  occurred  through 
the  medium  of  the  phrase  standen  faste  bi,  where  the  original 
meaning  'to  stand  firmly  by'  was  changed  to  'stand  near’. 

17.  ‘Near  (in  time)’  to  ’ immediately’ .  (Faste  9  c,  11). 

The  development  is  not  instanced.  Phrases  like  balu  com  on 

neste  might  have  signified  originally  'the  mischief  approached', 
and  then  'the  mischief  came  soon.’  (Cf.  p.  9 7  sq.). 

18.  ‘Strong,  firm,  immovable’ ,  to  ‘securc,  tight,  firmly  closcd' . 
(Fast  3,  4). 

The  development  is  not  instanced.  If  a  door  or  a  lockissaid 
to  be  firm  and  strong,  that  will  implv  that  the  door  is  securely 
and  firmly  closed.  Similarly  with  a  lock,  chain,  etc.  On  the  other 
hand,  influence  from  the  adv.  faste  (see  p.  103)  is  also  possible. 

19.  ‘(Alorc)  vigorously'  to  ‘muck,  (more),  cxceedingly’ .(Swi fx 

2  a). 

The  manner  of  development  is  discussed  on  p.  118.  Some 
of  the  OE.  instances  seem  to  show  oscillation,  but  the  develop¬ 
ment  was  probably  pre-literary,  so  that  the  exact  circumstances 
remain  obscure. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  267 

20.  'More  exceedingly’  to  'more  readily,  rathcr,  prcfcrably’ . 
(Swifie  2  a). 

When  the  context  implies  a  choice  between  two  alternatives, 
the  sense  of  swifte  may  change  in  the  manner  indicated.  Cf.  no. 
8  abo  ve. 

21.  '{The)  stronger  { hand )’  to  '{the )  right  {hand)’.  (SwiJ)  5). 

The  development  is  not  instanced,  but  may  reasonably  be 

assumed  to  be  of  the  cumulative  type. 

22.  ’ Mentally  keen  to  'vigorous,  violcnt,  vchcment,  strcnuous’ . 
{Scearp  8,  smart  5.  hwcet  1?) 

I  have  suggested  a  development  of  this  kind  (p.  134),  though 
it  cannot  be  proved.  There  are,  however,  instances  where  it 
seems  indisputable  that  an  adj .  denoting  physical  qualities  has  ac- 
quired  an  implication  of  mental  qualities  when  used  of  living 
beings.  In  suitable  contexts  the  reverse  development  may  be 
assumed,  especially  as  the  adjs.  also  have  sgns  with  material  im¬ 
port,  used  of  inanimate  objects,  which  sgns  may  be  transferred 
to  living  beings.  Cf.  no.  25  below. 

23.  ’ Living ’  to  ‘activc,  nimble’.  {Cwic  7,  liflic  4). 

This  sense-change,  too,  can  only  be  conjectured.  It  is  con- 
ceivable  that  influence  from  the  corresponding  advs.  contributed. 

24.  'Eagerly'  to  'vehemcntly,  vigorously’ .  {Georne  3). 

This  development  is  conditioned  by  the  application  of  the 

adv.  to  verbs  signifying  ’to  fight’  or  'to  strive’.  In  such  con- 
nexions,  georne  may  retain  its  original  sgn,  referring  only  to  the 
mental  state  of  the  subject  of  the  action,  or  it  may  be  referred 
also  to  the  action  which  is  caused  by  this  mental  state,  denoting 
that  it  is  vehement,  etc.  The  subject  is  generally  a  living  being, 
and  in  such  cases  physical  and  mental  qualities  are  often  not 
kept  strictly  apart,  as  has  been  pointed  out  on  several  occasions. 

In  connexion  with  verbs  of  motion,  we  find  the  sgn  of  the  adv. 
changing  into  'rapidly',  which  presupposes  the  sense  of  mental 
and  physical  efficiency,  though  the  latter  is  scantily  instanced. 

25.  ’  C  lever’  to  'active,  smart,  brisk’ .  {Geap  2). 

The  adj.  was  nearly  always  used  of  living  beings.  I  have 
already  pointed  out  that  in  such  cases  physical  and  mental  quali¬ 
ties  were  not  clearly  distinguished,  and  the  sgn  of  a  word  could 
change  either  wav.  Cf.  no.  22  above. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


2  68 


GUSTAF  STERN 


26.  ’ Made  ready’  (passive  sense)  to  ’ ready’  (for  someobject, 
of  things  or  persons)  to  'ready,  willing’  (to  act,  of  persons).  ( Gearu 

2,  3,  4,  redi  3,  4). 

The  development  is  eonditioned  by  the  application  of  the 
adj.  to  living  beings.  In  its  original  passive  sense,  gearu  may  be 
used  both  of  inanimate  and  animate  objects.  In  the  former  con- 
nexion,  the  sgn  remains  passive,  inanimate  objects  are  made  ready 
by  others.  When  used  of  living  beings,  gearu  might  retain  its 
original  sense,  but  as  soon  as  the  context  indicated  that  the  sub- 
ject  had  made  itself  ready  for  some  purpose,  the  idea  of  willing- 
ness,  that  is  to  say  of  mental  preparation,  was  added  to  the  idea 
of  physical  preparation.  Numerous  oscillating  instances  occur 
(see  gearu  3). 

27.  ’ Ready,  willing’  (of  persons)  to  'prompt'.  (Gearu  4,  rcdi$). 

A  person  who  is  ready  and  willing  to  perform  an  action,  is 

capable  of  performing  it  promptly.  The  instances  often  oscillate 
(see  gearu  4  a  etc.). 

28.  ’So  as  to  be  complcied,  finished’  to  ’ihoroughly,complctc- 
ly,  well' ,  to  'clcarly,  certainly,  well,  really,  in  truth'  ( Gcarwc  2, 

3,  redily  2,  3). 

The  change  from  the  first  to  the  second  of  these  senses  is 
scantily  instanced.  Phrases  like  geara  eetan  'to  devour  complete- 
ly\  may  perhaps  be  considered  as  representing  an  oscillation. 
The  change  to  the  third  sense  is  clearly  dependent  on  the  use  of 
the  adv.  in  connexion  with  verbs  signifying  to  know,  remember, 
etc.  That  which  one  knovys  completely,  one  knows  certainly 
and  well. 

29.  ’ Promptly ’  to  'casily' .  (Redily  6.) 

This  change  occurs  when  the  attention  is  directed  to  the  cir- 
cumstances  which  permit  the  action  to  be  promptly  performed. 
It  does  not  appear  to  have  been  frequent. 

B.  Sense-transfers. 

In  contradistinction  to  the  type  of  sense-change  analysed 
in  the  previous  section,  the  changes  instanced  below  involve 
only  a  single  act  of  association.  An  adjectival  (or  adverbial) 
partial  conception,  habitually  associated  with  substantival 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


269 


(verbal)  partial  conceptions  of  a  certain  kind,  is,  for  some 
reason  or  other,  associated  instead  with  a  substantival  (verbal) 
partial  conception  of  a  new  kind.  The  adjectival  (adverbial) 
conception  expresses  the  same  quality  as  before,  but  being 
placed  in  new  relations  the  quality  is  apprehended  in  a  new 
manner.  Nevertheless,  as  some  predominant  elements  in  the  ad- 
jectival  (adverbial)  conception  are  identical  with  the  pre¬ 
dominant  elements  in  the  meaning  of  the  adj.  (adv.)  habitually 
used  to  denote  the  quality  in  question,  the  same  word  may  be  re- 
vived,  and  by  frequent  repetitions  be  associated  with  the  changed 
conception,  thus  receiving  a  new  meaning.  It  is  evident  that  the 
distinction  between  mere  fluctuation,  caused  by  the  use  of  an 
adj.  (adv.)  in  varying  contexts,  and  a  definitesense-change,  caused 
by  the  same  circumstance,  must  be  vague.  It  is  also  evident 
that  no  oscillations  can  occur,  as  the  adj.  (adv.)  must  necessarily 
be  associated  with  one  or  the  other  of  two  kinds  of  governing 
words,  having  in  one  case  the  primary  meaning,  in  the  other  case 
the  secondary  one. 

An  instance  will  serve  to  illustrate  this.  A  person  furnished 
with  clothes  or  arms  of  light  weight  is  himself  said  to  be  light  (sec- 
tion  I,  no.  3,  below.)  The  transfer  seems  to  be  caused  by  the  cir¬ 
cumstance  that  though,  in  this  instance,  the  idea  of  the  light 
weight  of  the  clothes  (or  arms)  was  no  doubt  present,  more 
or  less  clearly,  to  the  mind  of  the  person  speaking,  yet  the  trend 
of  thought  and  the  concomitant  circumstances  caused  the  speak- 
er  to  form  a  total  conception  not  containing  the  idea  of  clothes 
(or  arms).  Instead,  the  conception  contained  the  idea  of  the 
person  carrying  light  clothes  (arms),  that  is  to  say  the  idea  of  an 
object  in  some  way  affected  by  the  lightness  of  the  clothes  (arms) . 
The  person  was  affected  in  a  manner  that  could  be  expressed  by 
qualifying  him  as  light,  at  first  in  a  figurative  sense. 

However,  an  intimate  connexion  between  the  primary  and  the 
secondary  governing  word,  as  in  the  instance  above  is  not  neces- 
sarv.  Thus,  there  is  110  such  connexion  in  the  first  instance  in 
section  I. 

In  this  section  as  well  as  in  the  others  in  group  B,  the  changed 
conception  functioning  as  the  new  meaning  of  an  adj.  or  adv. 
is  at  first  applied  to  the  new  governing  word  in  a  figurative  sense. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


270 


GUSTAF  STERN 


But  as  the  connexion  between  the  new  conception  and  the 
word  grows  habitual,  the  latter  acquires  the  literal  meaning  which 
corresponds  to  the  figurative  sense.  Thus,  in  section  I  no.  i, 
the  adj.,  which  originally  signified  ’levis’  in  a  figurative  sense. 
receives  when  this  use  grows  habitual  the  literal  sense  'easily  di- 
gestible’,  or  ’weak’  (of  wine).  (Cf.  Stöcklein  (20)  on  adaequation). 

The  possibility  of  a  sense-transfer  is  thus  conditioned  by  the 
occurrence  of  sense-elements  which  in  a  figurative  sense  may  be 
applied  to  the  new  governing  word. 

In  a  cumulative  sense-change,  the  cause  of  the  change  is  a 
modification  in  the  manner  of  apprehending  the  object.  The 
change  is  therefore  gradual,  and  the  meaning  may  oscillate.  In 
a  sense-transfer,  on  the  other  hand,  the  combination  of  the  adj. 
or  adv.  with  the  new  governing  word  necessarily  involves  a  change 
of  meaning,  i.  e.  the  modification,  or  addition,  or  disappearance 
of  certain  elements  of  meaning.  Oscillation  is  therefore  impossible. 
Cf.  the  instance  just  quoted. 

Sense-transfers  no  doubt  occurred  at  a  very  early  period  in 
the  history  of  language,  and  the  changes  instanced  in  our  texts 
were  therefore  produced  on  the  analogy  of  a  large  number  of  sim¬ 
ilar  cases,  with  which  speaker  and  hearer  were  equally  familiar. 
Association  with  synonyms  (see  p.  248)  probably  contributed,  but, 
as  previously  stated,  it  can  not  be  distinguished  in  the  individual 
cases.  Influence  from  foreign  languages,  or  from  cognate  words  in 
the  same  language,  is  sometimes  discernible,  and  when  this  fac- 
tor  appears  to  be  predominant,  the  change  in  question  has  been 
classed  in  section  C. 

It  should  also  be  pointed  out  that  no  doubt  many  sense- 
changes,  perhaps  most,  are  not  the  result  of  one  single  factor, 
but  of  two  or  more  of  them  in  combination.  In  classifying,  the 
predominant  factor  has  determined  the  place  of  each  instance. 

It  was  stated  above  that  the  cumulative  type  of  sense-change 
implied  that  the  meaning  of  the  adj.  or  adv.  was  changed  so  as  to 
denote  a  new  quality  of  the  same  governing  word.  In  contra- 
distinction  to  this,  sense-transfer  implies  that  the  adj.  or  adv. 
is  used  to  denote  the  same  quality  but  in  another  governing  word, 
and  therefore  more  or  less  modified.  Cf.  p.  245. 

As  a  sense-transfer  consists  of  one  act  of  association  only, 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THKIR  SYNONYMS 


27I 


there  is  no  occasion,  in  this  section,  for  detailed  analyses  such  as 
were  given  in  section  A.  When  both  the  primary  and  secondary  use 
of  the  adj.or  adv.  are  instanced,  the  nature  of  the  association  and 
the  common  element  of  meaning  are  generally  at  once  apparent. 
I  therefore  give  only  lists  of  the  senses  assumed  to  have  originated 
through  a  sense-transfer,  together  with  the  primary  sense  which 
forms  the  basis  of  the  association,  referring  the  reader  to  Ch.  II 
for  instances  and  further  explanations  of  the  development. 

It  has  already  been  mentioned  that  the  circumstances  of  the 
transfers  in  section  I  are  not  all  of  the  same  kind,  and  it  is  not  in- 
conceivable  that  such  variations  might  be  used  for  purposes  of 
classification.  But  as  my  material  is  very  limited  I  have  not 
ventured  to  make  any  attempt  at  such  a  classification,  but  have 
contented  myself  with  dividing  the  instances  into  groups  with 
regard  to  the  nature  of  the  meanings  involved.  Note  that  these 
distinctions  are  of  a  logical  nature.  Their  introduction  into  a 
psychological  classification  is  justified  only  in  cases  like  the 
present  one,  where  they  furnish  us  with  a  convenient  method  of 
arranging  the  material.1) 


I.  Transfer  from  onc  material  object  or  action  to  another. 

The  sense  of  the  adj.  or  adv.  remains  material,  but  is  modi- 
fied  by  being  referred  to  objects  or  actions  of  a  new  kind,  in  con- 
nexion  with  which  the  import  of  thb  adj.  or  adv.  is  apprehended 
in  a  new  way,  so  that  other  sense-elements  than  previously  be- 
come  predominant. 

I  think  this  group  may  be  regarded  as  partly  corresponding 
to  Wundt’s  assimilative  sense-change  with  varying  predominant 
element  (Wundt  II  543  sqq.),  though  some  of  his  instances 
seem  to  represent  the  type  which  I  have  termed  cumulative  sense- 
change.  In  the  moment  of  change,  the  elements  common  to  the 
primary  and  the  secondary  meaning  must  be  predominant  (1.  c. 
535)-  Wundt  States  that  these  predominant  elements  are  after- 


*)  Cf.  Wundt  II  553:  Verschiedene  Gruppen.  .  .  die  sich  weniger  durch  die 
bei  ihnen  stattfindenden  psychischen  Prozesse  als  durch  die  Formen  psychischer 
Gebilde  unterscheiden,  auf  die  sich  die  Prozesse  beziehen.  —  Falk  has  committed 
the  mistake  of  not  always  clearly  distinguishing  in  his  classification  betwcen 
the  logical  and  the  psychological  points  of  view. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


272  GUSTAI-  STERN 

wards  superseded  by  others.  This  appears  to  agree  with  the 
observation  made  above,  that  the  word,  in  the  new  connexion, 
is  at  first  used  in  a  figurative  sense.  chauging  afterward>  into  a 
literal  one. 

1.  Leoht  2  b.  Of  food:  that  does  not  lie  heavy  on  the  stomach. 
casy  of  digestion.  Of  wine:  containing  little  alcohol.  Probably  a 
direct  transfer  from  the  original  meaning  of  the  adj. 

2.  Leoht  2  c.  Of  objects  (medicine)  that  may  be  appre- 
hended  as  having  an  activity  of  their  own:  Mild,  gentle.  From 
the  original  meaning  of  the  adj. 

3.  Leoht  3  a.  Of  a  person  carrying  a  light  burden:  light 
The  idea  of  lightness  is  transferred  from  the  burden  to  the  per¬ 
son  carrying  it. 

4.  Scearp  1  b.  Of  the  nose,  etc.,  sharp,  pointed,  referred  to 
form  only,  and  so  losing  the  idea  of  being  penetrating.  From  the 
original  sense. 

5.  Scearp  5.  Of  scourges  and  other  objects  that  cause  a 
pain  similar  to  that  caused  by  a  sharp  instrument:  painful, 
stinging.  From  the  idea  of  a  sharp  pain.  Similarly  smart  2  a. 

6.  Scearp  7  a.  Of  weather,  etc.:  stinging,  keen,  intensc, 
violent,  vehement.  The  similarity  of  the  feelings  caused  by  a 
scourge  (see  no.  5)  etc.,  and  by  weather  (storms,  rain,  hail), 
causes  the  same  word  to  be  applied  to  both.  Similarly  scearp 
7  b,  of  conflict,  warfare,  attack,  etc. 

7.  Smart  2  b  (cf.  above  no.  6).  Ofa  blow  or  stroke:  stinging, 
painful?  because  inflicting  a  pain  similar  to  that  inflicted  by  a 
sharp  instrument. 

8.  Smart  3.  Of  waves,  wind,  etc.:  sharp,  intense,  vigorous. 
Similar  to  no.  6.  Cf.  scearp  8,  where  the  use  of  the  adj .  applied  to 
waves  appears  to  be  merely  a  modification  of  sense. 

9.  Cwic  2.  Of  a  woman:  pregnant.  The  idea  of  having  life  is 
transferred  from  the  child  to  the  woman  bearing  it.  Cf.  Leoht  3  a. 

10.  Cwic  3.  Of  water,  streams:  running,  flowing;  of  coals: 
burning ;  of  sand:  mobile,  shifting,  quicksand;  of  a  public  place: 
full  of  life  and  activity:  and  thus  in  some  respect  similar  to  a 
living  thing. 

11.  Liflic  3.  Of  an  image,  picture:  lifc-likc,  vivid,  and  in 
this  respect  similar  to  a  living  thing.  Or  due  to  foreign  influence? 


Digitized  by  Google 


Original  from  . 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


273 


II.  Transfer  of  a  quality  from  a  material  object  to  a  living 

being,  its  faculties,  mood,  character,  etc. 

This  group  appears  to  correspond  partly  to  the  one  which 
Wundt  (II  561)  defines  as  *die  Obertragung  von  Bennenungen 
äusserer  Eindriicke  anf  subjektive  Gemiitszustände  und  auf  die 
psychischen  Kräfte,  von  denen  diese  abhängig  gedacht  werden*. 
He  classes  this  group  as  a  subdi vision  of  »Komplikative  Be- 
deutungswandel »,  complication  being  his  term  for  »Verbindungen 
zwischen  Vorstellungen  oder  Vorstellungsbestandteilen  verschied- 
ener  Sinnesgebiete »  (1.  c.  551). 

1.  Leoht  3  b.  Of  persons,  their  mood,  mind,  heart,  or  counte- 
nance:  merry,  cheerful.  The  idea  of  being  lightly  burdened  is 
transferred  to  the  mental  sphere,  and  apprehended  as  denoting 
lightly  burdened  in  respect  of  sorrows  or  cares,  and  therefore 
merry  and  cheerful. 

2.  Fcest  5  e,  f.  Of  mood,  mind,  heart:  firm,  strong,  stable, 
steadfast.  Of  persons:  steadfast,  stable,  constant,  reliable.  Trans¬ 
fer  from  sense  2. 

3.  Scearp  3  d.  Of  persons,  their  intellect  or  understanding: 
acute,  keen,  discerning.  The  quality  of  being  penetrating  is  trans¬ 
ferred  to  the  mental  sphere. 

4.  Scearp  5.  Of  persons:  stern,  severe,  irritable.  From  the 
idea  of  being  stinging,  penetrating,  or  of  causing  a  pain  of  a  cer- 
tain  kind.  The  common  element  may  be  either  of  these  two 
conceptions. 

5.  Smart  4.  Of  persons:  pert,  forward,  impudent,  cutting. 
I  think  we  may  regard  this  development  as  similar  to  the  preced- 
ing  one  ( scearp  5) ,  but  with  the  attention  direeted  more  especially 
to  the  subjective  state  which  makes  a  person  'sharp'. 

III.  Syruesthesia. 

Cf.  the  quots.  on  p.  131  sq.  Also  Falk  62.  Only  a  few  cases. 

1.  Scearp  3  b.  Of  a  sound:  penetrating,  shrill,  like  a  sharp 
instrument.  Similarly  smart  1  b. 

2.  Scearp  6.  Of  food:  pungent,  acrid,  in  taste.  Of  wine: 
so-ur.  Analogous  to  the  preceding. 

Göleb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII.j  iX 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


274 


GUSTAF  STERN 


IV.  Transfer  of  a  quality  from  material  to  immaterial  objects 

or  actions. 

Corresponding  partly  to  the  same  group  in  Wundt  as  group 
II  (p.  273  above.  Wundt  II  561).  On  the  other  hand,  it  seems 
to  me  that  these  cases  might  just  as  well  be  classed  as  »Assimi- 
lativer  Bedeutungswandel  mit  konstanter  dominierender  Vor- 
stellung»  (1.  c.  532),  the  psychic  process  being  of  the  simplest 
kind.  The  predominant  element  remains  the  same:  the  primary 
and  the  secondary  meaning  are  both  apprehended  as  »unmit- 
telbar  kennzeichnend »  (1.  c.  533).  The  difficulty  of  classifying 
sense-ch anges  according  to  Wundt’s  system  is  apparent.  Cf. 
Falk  85. 

Practically  all  adjs.  and  advs.  of  material  import  may  be  used 
in  this  manner.  I  give  below  a  list  of  the  cases  which  in  Ch.  II 
have  been  distinguished  as  separate  senses,  and  of  a  few  others 
of  greater  importance. 

1.  Leoht  2  a.  Of  immaterial  objects:  casy  to  bear  or  endurc. 
From  sense  1. 

2.  Leoht  2  c.  Of  temptation:  mild,  gentle.  From  sense  2  a. 

3.  Leoht  4  a.  Of  sins,  harm,  etc.:  of  small  importance  or 
consequence,  slight,  trivial,  not  weighty.  From  sense  2  a. 

4.  Leohtlice  1  b.  Of  verbs  of  immaterial  action:  gently, 
mildly.  (In  the  ME.  quots.  The  OE.  ones  seem  to  be  influenced 
by  the  Latin  originals.  Perhaps  we  should  regard  the  ME.  in- 
stances  as  representing  merely  a  continuation  of  the  OE.  use?). 

5.  Faste  1,  in  the  expression  slapan  fastc:  firmly,  so  as 
not  to  be  easily  moved  or  awakened.  A  direct  transfer  from  the 
original  material  sense. 

6.  Faste  3,  5.  With  verba  voluntatis:  strictly,  firmly,  dc- 
cisively.  The  common  element  was  that  of  firmnessandstrength, 
here  transferred  to  the  mental  sphere.  From  sense  1. 

7.  Fastc  6  c.  With  verba  affeetuum:  with  fixity  of  purposc, 
vehemenlly.  Analogous  to  the  preceding  sense-change. 

8.  Fast  5,  b,  c,  d.  Of  peace,  covenant,  law:  firm,  stablc, 
rcliable,  not  to  be  broken.  Of  sleep:  deep,  soutid,  not  easily  brok- 
en.  Of  hope,  belief,  fidelity,  friendship,  etc.:  firm,  steadfast, 
stable.  Transfer  from  the  original  meaning  of  the  adj. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  275 

9.  SwiJ)  i  c.  In  a  similar  way,  swif>  is  used  of  immaterial 
objects,  as  will,  fate,  power,  etc. 

10.  SwiJ)  3.  In  the  phrase  swij>  slap :  ’deep  sleep'.  From 
sense  1.  Cf.  fast  5  c. 

11.  Scearp  3  a.  Of  the  rays  of  the  sun:  piercing,  intensc. 
From  the  original  sense. 

12.  Scearp  3  c.  Of  the  sight  or  eyes,  acutc,  keen.  From 
the  original  sense. 

13.  Scearp  4.  Of  words:  cutting,  sevcre,  harsh,  stern,  per- 
emptory.  Similarly  synart  2  a.  From  the  idea  of  being  sharp 
and  therefore  inflicting  pain. 

14.  Scearp  5.  Of  hunger,  sorrow,  etc.:  stinging,  intensc, 
severe.  Of  a  mode  of  life:  austere.  As  the  preceding. 

15.  Smart  2  c.  Of  pain,  etc.:  Stinging,  severe.  As  the  pre¬ 
ceding. 

16.  Cwic  5.  Of  voice:  loud,  clear,  of  colour  or  hue:  vivid, 
bright.  From  the  original  sense.  Similarly  lijlic  5.  Foreign  in- 
fluence  may  have  contributed  to  the  development,  see  next  section. 

17.  Cwic  7.  Of  vigour,  or  age:  possessing  vital  force  or 
vigour.  From  the  same  sense  with  literal  import. 

Y.  Figurative  scnscs. 

In  these  cases,  the  whole  phrase,  including  the  adj.  or  ad  v. 
and  the  governing  word,  is  used  in  a  figurative  sense.  This  may 
incidentally  occur  with  practically  any  word. 

This  group  corresponds  to  Wundts  type  of  assimilative 
sense-change  with  constant  predominant  element  (II  532,  cf.  p. 
274  above).  The  change  is  an  association  of  the  simplest  kind, 
and  the  secondary  sense  is  apprehended  as  »unmittelbar  kenn- 
zeichnend  ». 

A  list  of  the  instances  would  be  simply  a  repetition  of  what 
has  been  already  printed  in  Ch.  II,  so  I  content  myself  with 
giving  the  words,  with  the  number  of  the  senses  that  have  been 
classed  separatelv. 

Faste  1  (p.  74),  2  b  (p.  78),  4  a  b,  6  a. 

Fast  5  a,  7. 

Scearp  7  a. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


27b 


GUSTAF  STERN 


C.  Sense-loans. 

»Wo  ein  Wort  aus  einer  fremden  Sprache  sich  in  seiner  Be- 
deutung  nur  teilweise  mit  einem  Worte  der  eigenen  Sprache  deckt, 
da  wird  man  leicht  dazu  verfuhrt,  jenem  den  vollen  Umfang  der 
Bedeutung  beizulegen,  die  diesem  zukommt. »  (Paul  401).  We 
are  here  interested  only  in  the  influence  of  the  foreign  languages 
on  English.  This  process  may  be  analyzed  as  follows.  The 
foreign  word  A  and  the  native  word  B  ha  ve  in  the  main  the 
same  sense  x,  and  B  is  therefore  used  to  render  A.  But 
the  word  A  has  also  the  sense  y,  to  which  there  is  originally 
no  correspondence  among  the  shades  of  sense  of  B.  A  person 
translating  from  the  foreign  language,  and  finding  there  A  in 
the  sense  y,  will  then,  because  of  the  habitual  association  between 
A  and  B,  render  A  by  B  in  this  case  too.  In  the  instances 
furnished  by  my  material,  the  difference  between  x  and  y  is 
generally  inconsiderable,  y  representing  a  meaning  which  might 
very  well,  under  favourable  circumstances,  have  arisen  by  native 
development.  If  the  difference  between  x  and  y  is  too  great,  a 
transfer  of  the  latter  meaning  to  B  is  possible  only  in  certain 
connexions,  where  the  context  will  make  the  new  meaning  clear 
to  the  hearer  (reader).  Cf.  Paul  401  sqq.,  Wellander  103  sqq. 

The  psychic  process  thus  consists  in  an  association  between 
the  foreign  word  and  the  native  one,  of  sufficient  force  to  repulse 
the  association  between  the  object  (Aussagegrundlage)  and  the 
native  word  habitually  corresponding  to  it. 

Sense-loans  represent  an  influence  of  one  language  on 
the  »inner  speech-form»  (innere  Sprachform)  of  another.  During 
the  periods  dealt  with  in  this  work,  such  influence  on  the  sgns  of 
the  English  language  comes  chiefly  from  three  sources:  Scand- 
inavian,  Latin,  and  French.  (Cf.  p.  246).  Scandinavian  in¬ 
fluence  can  scarcely  be  ascertained  in  any  of  the  words  analysed 
here.  In  two  languages  so  closely  related,  developments  of  this 
kind  were  likelv  to  run  parallel,  and  ON.  influence  can  therefore 
not  be  distinguished  from  the  results  of  native  development. 

As  pointed  out  in  Ch.  IV,  Latin  and  French  influences  are 
also  difficult  to  distinguish,  as  the  two  languages  represent  sim- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  ly? 

ilar  tendencies.  I  will  therefore  classify  in  one  group  all  senses 
which  I  regard  as  due  to  foreign  influence. 

There  reraains  to  be  discussed  another  kind  of  sense-loans, 
not  mentioned  by  Paul  and  Wellander,  viz.  influence  on  the  sgn 
of  a  word  from  cognate  words  in  the  same  language.  In  Ch.  II, 
this  kind  of  influence  has  often  been  used  to  explain  the  sgns  of 
words. 

In  principle,  this  phenomenon  is  similar  to  foreign  sense- 
loans.  It  may  be  described  as  a  conclusion  by  analogy:  fäste 
means  'firmly’,  and  fast  means  'firm’.  The  two  words  thus  stand 
to  each  other  in  the  relation  of  adv.  and  adj.,  a  relation  extreme- 
ly  common.  When,  by  and  by,  fcesie  acquires  the  sense  swiftly, 
the  conception  of  the  relation  between  the  two  words  causes  the 
adj.  fast  to  be  used  in  the  sense  'swift’.  The  attribution  of  the 
new  sense  to  the  adj.  is  facilitated  by  the  existence  of  nomina 
actionis,  corresponding  to  the  verbs  in  combination  with  which 
faste  was  used  in  the  sense  "swiftly.’  Thus,  from  the  phrase  to 
run  fast,  the  transition  is  easy  to  the  phrase  a  fast  run.  (Cf.  p. 
I09).  . 

Sense-transfers  of  this  kind  are  very  common.  They  are 
especially  noticeable  in  the  advs.  formed  from  an  adj.  by  the 
suffix  -lice,  which  advs.  take  over  the  senses  of  the  corresponding 
adjs.  Further  in  advs.  similar  in  form  to  adjs.  And,  naturally, 
between  different  forms  of  comparison  in  the  same  adj.  or  adv. 
Instances  of  these  different  modes  of  transfer  are  found  in  the  list 
below.  (Cf.  Sandegren  116). 

In  order  to  avoid  unnecessary  repetitions,  only  the  words 
and  the  numbers  of  the  senses  are  given.  The  corresponding 
explanations  will  be  found  in  Ch.  II. 

I.  Sense-loans  from  foreign  sources, 

Hrad.  5. 

Hradlice  4. 

Raf>e  4  e. 

Swift  4,  5,  6. 

Leoht  2  a  (partly),  2  c  (partly),  7  c  (partly). 

Leohtlice  1  b,  2. 

Scearp  2. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


278 


GUSTAF  STERN 


Cwic  3  (partly),  4,  5,  6,  12. 

Liflic  1  b,  2,  5. 

Gcaru  6. 

{Spack  1,  2.) 

{Spackly  1,  2). 

II.  Sense-loans  from  cognate  English  words. 

Note  that  sense  1  of  all  advs.  in  -lice  is  here  listed  as  a  sense- 
loan  from  the  corresponding  adj. 

✓ 

Hrad  6,  7. 

Hradlic,  all  senses. 

Hradlicc  1,  5  (?). 

RaJ>c  3  c,  4  c,  6  c,  9  b,  11  b  (all  from  the  comp.  form  of  the  adv.). 
Swiftlice  I. 

Swijtc,  all  senses. 

Sncllc  1,  4. 

Leohtlic,  all  senses,  perhaps  with  the  exception  of  'scornful’. 
Lcohtlice  i,  3,  4  a  b,  5,  6,  7,  8  a  (partly),  8  b. 

Lighte,  all  senses. 

Faste  1  (?),  2  b  (as  used  of  doors,  etc.). 

Fast  9,  10. 

Fastlice,  all  senses. 

Swif>c  1  (?),  2  b. 

Swi  J)  4. 

Scearplicc  1,  2,  3,  4.  5,  6  (partly). 

Smart ly  1,  2. 

Smart,  adv.  Both  senses. 

Hwatc  (?). 

Cwic  8,  9. 

Quickly  1,  2,  3. 

Quick .  adv.  1,  2  (?). 

Lively  1,  2,  3,  4,  5,  6  (partly). 

Gcap  2  b  (partly). 

Geaplicc  1,  2  (partly). 

Spack  3. 

Gearwe  1,  4,  5. 

Rcadily  r,  4,  5. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  279 

It  is  thus  possible  to  arrange  all  the  sense-changes  instanced  in 
my  collection  of  material  under  the  three  headings  given  above, 
and  we  may,  I  think,  conclude  that  this  system  of  classification 
can  be  applied  to  all  adjs.  and  ad  vs.  Moreover,  it  is  not  improb- 
able  that  the  sense-changes  of  other  words  may  also  be  arranged 
according  to  these  principles.  They  have  at  least  the  advantage 
of  being  comparatively  easy  of  application;  on  condition,  how- 
ever,  that  the  sense-changes  to  be  classified  are  known  in  detail. 
This  condition  is  indispensable,  and  the  neglect  of  it  —  largely, 
it  is  true,  for  the  reason  that  sufficient  material  was  not  avail- 
able  —  is  one  of  the  chief  causes  of  the  weak  points  in  the  classi- 
fications  of  Wundt  and  Falk. 

The  possibilities  of  drawing  conclusions  of  general  applicability 
are  limited,  in  semasiology,  by  the  lack  of  previous  research. 
An  investigator  in  the  department  of  phonology,  for  instance,  can 
compare  his  results  with  those  of  similar  works  in  the  same  or 
in  other  languages,  and  will  thus  be  able  at  once  to  ascertain 
whether  his  conclusions  are  valid  outside  his  own  field  of  work. 
He  has,  further,  at  his  disposal  a  great  mass  of  facts  and  theories 
which  he  can  utilize  for  the  purpose  of  testing  his  conclusions, 
and  into  which  they  must  fit. 

In  semasiology  it  is  otherwise.  Investigations  of  the  sense- 
development  of  single  words,  or  of  groups  of  words,  are  few  in  num- 
ber;  no  satisfactory  system  of  psychological  classification  has  been 
established,  nor  is  there  any  general  consensusof  opinion  regard- 
ing  the  fundamental  principles  of  such  a  system.  Conclusions 
from  the  sense-development  of  one  gro.up  of  words  can  therefore 
be  applied  to  other  words  with  reservations  only.  Much  additional 
research  is  necessary  before  it  will  be  possible  to  gain  a  com- 
prehensive  view  of  the  whole  field  of  semasiology. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


28o 


GUSTAF  STERN 


BIBLIOQRAPHY 

WORKS  QUOTED 

I.  Dictionaries. 

A  New  English  Dictionarv.  Oxford  1888  sqq.  (NED). 

Bosworth-Toller,  Anglo-Saxon  Dictionary.  Oxford  1882  sqq.  (BT).  Supplement. 
1908,  1916.  (BTS). 

Clark  Hall,  J.  R..  A  Concise  Anglo-Saxon  Dictionary.  Cambridge  1916.  (CH). 
Cleasby-Vigfusson,  An  Icelandic-English  Dictionary.  Oxford  1874. 

Du  Cange,  Glossarium  mediae  et  infimae  latinitatis.  Paris  1840  sqq. 

Falk  and  Torp,  Norwegisch-Dänisches  Etymologisches  Wörterbuch.  Heidelberg 
1910-1911.  (FT). 

Feist,  S.,  Etymologisches  Wörterbuch  d.  gotischen  Sprache.  Halle  1909. 

Fick,  A.,  Vergleichendes  Wörterbuch  d.  idg.  Sprachen.  III.  Göttingen  1909. 
Franck-van  Wijk,  Etymologisch  woordentoek  der  nederlandsche  taal.  Hague 
1912. 

Fritzner,  J.,  Ordbog  over  det  gamle  norske  sprog.  Kristiania  1886  sqq. 

Gering,  H.,  Vollständiges  Wörttrbuch  zu  d.  Liedera  der  Edda.  (Germanistische 
Handbibliotek  7).  Halle  1903. 

Grein-Köhler,  Sprachschatz  der  ags.  Dichter.  Heidelberg  1912.  (GK). 

Hellquist,  E.,  Svensk  Etymologisk  Ordbok.  Lund  1920  sqq. 

Kluge,  F.,  Etymologisches  Wörterbuch  d.  deutschen  Sprache.  5th  cd.  Strassburg 
1894. 

Mätzner,  E.,  Altenglische  Sprachproben,  II:Wörterbuch.  Berlin  1878  sqq.  (M). 
Stratmann-Bradley,  A  Middle  English  Dictionary.  Oxford  1891. 

Tamm,  F.,  Etymologisk  Svensk  Ordbok.  Upsala  1890-1905. 

Walde,  A.,  Latcinisches  Etymologisches  Wörterbuch.  Heidelberg  1906. 
Wright,  J.,  The  English  Dialect  Dictionary.  Oxford  1896  sqq.  (EDD). 

II.  Other  Works. 

The  reader  is  also  referred  to:  C.  S.  R.  Collin,  A  bibliographical  Guide  to  Sema* 
tology.  Lund  1915. 

Bosanquet,  B.,  Logic.  2nd  ed.  Oxford  1911. 

Brugmann,  K..  Kurze  vergl.  Grammatik  d.  indogerm.  Sprachen.  Strassburg  190^. 
Biihler,  K.,  Tatsachen.und  Probleme  zu  einer  Psychologie  der  Denkvorgänge 
Arch.  f.  d.  ges.  Psych.  9,  12.  1907-1908. 

Calkins,  M.  W.,  The  abandonment  of  Sensationalism  in  Psychology.  Am.  Journ. 
of  Psych.  XX.  1909. 

Claparéde,  E.,  L’ Association  des  idées.  Paris  1903. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


28l 


Delbriick,  B.,  Grundfragen  der  Sprachforschung.  Strassburg  1901. 

Dittrich,  O.,  Die  Probleme  der  Sprachpsychologie.  Leipzig  1913. 
Ebbinghaus-Diirr,  Grundziige  der  Psychologie.  I-II.  Leipzig  1905-1913. 
Elsenhans,  Th.,  Lehrbuch  der  Psychologie.  Tiibingen  1912. 

Erdmann,  B.,  Die  psychologischen  Grundlagen  der  Beziehungen  zwischen  Sprech- 
en  und  Denken.  Arch.  f.  syst.  Philosophie  II.  III.  1896-1897. 

Erdmann,  K.  O.  Die  Bcdeutung  des  Wortes.  Leipzig  1900. 

Falk,  Hj.,  Betydningsleere  (Semasiologi) .  Kristiania  1920. 

Flagstad,  Chr.  B.,  Sprog-pa?dagogikens  Psykologi.  Kphmn  1911. 

Geyser,  J.,  Einfiihrung  in  die  Psychologie  der  Denkvorgänge.  Paderborn  1909. 
—  , —  Lehrbuch  der  allgcmeinen  Psychologie.  2  Aufl.  Miinster  1912.  3  Aufl. 
1920. 

Gomperz,  H.,  Weltanschauungslehre.  II.  Noologie.  Erste  Hälfte:  Einleitung 
und  Semasiologie.  Jena  1907. 

Hadlich,  M.,  Zur  Theorie  des  sprachlichen  Bedeutungswandels.  Diss.  Halle  1914. 

Hikozo  Kakise,  Experimental  Study  of  the  Conscious  Concomitants  of  Understand- 
ing.  Diss.  Clarke  Univ.  1911.  Also  in  Am  Journ.  of  Psych.  XXII.  1911.. 
Hilmer,  II.,  Schallnachahmung,  Wortschöpfung  und  Bideutungswandel.  Halle 

1914 

Husserl,  E.,  Logisclie  Untersuchungen.  I,  II: z.  2  Aufl.  Halle  1913. 

Jacobson,  E.,  On  Meaning  and  Understanding.  Am.  Journ.  of  Psych.  XXII.  1911. 
James,  W\,  The  Principles  of  Psychology.  New  York  1890. 

Kluge,  I*\,  Noininale  Stammbildungslehre  d.  altgerm.  Dialekte.  Halle  1899. 
Koch,  Carl  O.,  Contributions  to  an  historical  study  of  the  Adjectives  of  Size  in 
English.  Diss.  Gothenburg  1906  (Also  in  Göteborgs  Högskolas  Årsskrift 
1906). 

Luick,  K.,  Historische  Grammatik  der  englischen  Sprache.  Leipzig  1914  sqq 
Martinak,  E..  Psychologische  Untersuchungen  zur  Bedeutungslehre.  Leipzig  1901. 
Marty,  A.,  Untersuchungen  zur  Grundlegung  der  allgcmeinen  Grammatik  und 
Sprathphilosophie.  I.  Halle  1908. 

Mauthner,  F.,  Bciträge  zu  einer  Kritik  der  Sprache.  I-III.  Stuttgart  1901-1902. 
Messmer,  O.,  Kritik  der  Lehre  von  der  Unterrichtsmethode.  Leipzig  1905. 
Messer,  A.,  Empfindung  und  Denken.  Leipzig  1908. 

— „ —  Psychologie.  Stuttgart  1914. 

Muller,  G.  E.,  Zur  Analyse  der  Gedächtnistätigkeit  und  des  Vorstellungsver- 
laufes.  III  (Zs.  f.  Psych.  Ergb.  8).  Leipzig  1913. 

Noreen,  A  ,  Vårt  Språk.  Part  III  (Vol.  V).  Lund  1904. 

Oertel,  H.,  Lectures  on  the  Study  of  Language.  New  York  1902. 

Ogden,  R.  M.,  Imageless  Thought.  Resumé  and  Critique.  Psych.  Bulletin  VIII. 
1911. 

Paul,  H.,  Prinzipien  der  Sprachgeschichte.  4  Aufl.  Halle  1909.  (Paul). 

—  Ueber  die  Aufgaben  der  wissenschaftlichen  Lexikographie.  Sitzungsber 
d.  Bayer.  Ak.  d.  Wiss.  Philos.-philol.  Klasse.  1894. 

— ,, —  Deutsches  Wörterbuch.  Halle  1897. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


282 


GUSTAF  STERN 


Persson,  P.,  Studien  zur  Lehre  von  der  Wurzelerweiterung  und  Wurzel variation. 
Upsala  1891. 

— „ —  Beiträge  zur  indogerm.  Wortforschung.  Upsala  1912. 

v.  Rozwadowski,  J.,  Wortbildung  und  Wortbedeutung.  Heidelberg  1904. 

Sandegren,  H.,  Die  Bedeutungsentwicklung  von  'schnell*  und  seinen  Synonymen 
im  Hochdeutschen.  Upsala  1912. 

Stoffel,  C.,  Intensives  and  Down-toners.  Angl.  Forsch.  I.  Heidelberg  1901. 

Stout,  G.  I'.,  A  Manual  of  Psychology.  3rd  cd.  London  1919. 

Stöcklein,  J.,  Bedeutungswandel  der  Wörter.  Miinchen  1898. 

Siitterlin,  L.,  Das  Wesen  der  sprachlichen  Gebilde.  Heidelberg  1902. 

Sweet,  H.,  A  New  English  Grammar.  Oxford  1900. 

Tallgren,  O.  J.,  L'expression  figurée  adverbiale  de  1’idée  de  Promptitude.  Neu- 
philol.  Mitteilungen  XVIII.  Helsingfors  1917. 

Thorndike,  E.  L.,  Educational  Psychology.  I-I II.  Part  II:  The  Psychology  of 
Learning.  New  York  1919. 

Titchener,  E.  B.,  Lectures  on  the  Experimental  Psychology  of  the  Thought-Pro- 
cesses.  New  York  1909. 

— ,, —  Text-book  of  Psychology.  New  York  1916. 

Ward,  J.,  Psychological  Principles.  Cambridge  1920. 

Wellander,  E.,  Om  betydelseutvecklingens  lagbundenhet.  Språkvetenskapliga 
Sällsk.  i  Upsala  Förhandl.  1913-1915.  Upsala. 

— ,, —  Studien  zum  Bedeutungswandel  im  Deutschen.  I.  Upsala  Univ. 
Årsskrift.  Upsala  1917.  (Wellander) 

— „ —  Die  Bedeutungsentwickelung  der  Partikel  Ab  in  der  mittelhoch- 
deutschen  Verbalkomposition.  Diss.  Upsala  1911. 

Wells,  J.  E.,  A  Manual  of  the  Writings  in  Middle  English.  Yale  University  Press, 
New  Haven  (Oxford  Univ.  Press,  London)  1916. 

Wundt,  W.,  Die  Sprache,  II.  Leipzig  1911. 

Wood,  F.  A.,  Color-names  and  their  Congeners.  Halle  1902. 

Woodworth,  R.  S.,  Imageless  Thought.  Journ.  of  Philos.  III.  1906. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


283 


TEXTS  READ 
Old  English  Texts 

1.  Grein-Wiilker,  Bibliotek  der  Angelsächsischen  Poesie  I — III  (with  the  ex- 
ception  of  Beowulf  and  the  Riddles).  Kassel  &  Leipzig  1881 — 1898. 

2.  Beowulf.  Ed.  F.  Holthausen.  Alt-  und  Mittelenglische  Texte  3.  Heidel¬ 
berg  1906. 

3.  Die  Altenglischen  Rätsel.  Ed.  M.  Trautmann.  Alt-  u.  Mittelcngl.  Texte 

8.  Heidelberg  1915. 

4.  The  Oldest  English  Texts.  Ed.  H.  6weet.  EETS  83.  1885.  (Quots.  have 
been  made  from  the  Epinal,  Erfurt,  Corpus,  and  Lorica  Glosses.  and  from 
the  Vespasian  Psalter). 

3.  Wright-Wiilker,  Anglo-Saxon  and  Old  English  Vocabularies.  2  ed.  Lon¬ 
don  1884. 

6.  Napier,  A.,  Old  English  Glosses.  Oxford  1900. 

7.  The  Holy  Gospels  in  the  Anglo-Saxon,  Northuinbrian  and  Old  Mercian  Ver¬ 
sions.  Ed.  W.  W.  Skeat.  MSS.  R  (Royal  I  A  XIV)  and  H  (Hatton  38) 
are  ME.  (East  Saxon).  Cambridge  1871  sqq. 

8.  King  Alfred'»  Orosius.  Ed.  H.  Sweet.  EETS  79*  1883. 

9.  King  Alfred's  Old  English  Version  of  Boethius,  De  Consolatione  Philo- 
sophiae.  Ed.  W.  J.  Sedgefield.  Oxford  1899.  Latin  text  in  Migne,  Pa- 
trologia  Latina  vol.  63. 

10.  King  Alfred's  West  Saxon  Version  of  Gregory’s  Pastoral  Care.  Ed.  H. 

Sweet.  EETS  45,  50.  1871  sqq. 

11.  King  Alfred's  Old  English  Version  of  St.  Augustine’s  Soliloquies.  Ed.  H. 
L.  Hargrove.  Yale  Studies  XIII.  New  York  1902. 

12.  Bede's  Ecclesiastical  History.  Ed.  T.  Miller.  EETS  95.  96.  1800. 

13.  Waerferths  Obersetzung  der  Dialoge  Gregors  des  Grossen.  (MSS.  C  ••  Cor¬ 
pus  Christi  College,  Cambridge,  322,  0  =  Cotton  Otho  C  1,  H  — Bodi  Libr., 
Hatton  76).  Ed.  H.  Hecht.  Bibi.  d.  ags.  Prosa.  V.  Leipzig  1900.  Lat¬ 
in  text  in  Migne,  Patrologia  Latina  vol.  77  (Liber  II  in  vol.  66). 

14.  An  Old  English  Martyrology.  Ed.  G.  Herzfeld.  EETS  116.  1900. 

15.  Ein  Altenglisches  Leben  des  Heiligen  Chad.  Ed.  A.  Napier.  Anglia  X  131. 
1888. 

16.  Laeceboc.  Ed.  G.  Leonhardi.  Bibi.  d.  ags.  Prosa  VI.  Hamburg  1905. 

17.  Lacnunga.  Same  ed. 

18.  The  Blickling  Homilies.  Ed.  R.  Morris.  EETS  73.  1880. 

19.  Das  ags.  Prosa-leben  des  Hl.  Guthlac.  Ed.  P.  Gonser.  Angl.  Forsch.  27. 
Heidelberg  1 909 . 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


284 


GUSTAF  STERN 


20. 

21. 

22. 

•*3- 

24. 

25- 

26. 

27. 

28. 

29. 

30. 

31- 

32. 

33- 

34- 

35- 
3<>- 
37- 
38. 

39 

40. 

41* 

42. 

43- 


44- 


Digitized  by 


AJlfric  De  Vetere  et  Novo  Testamento.  Ed.  C.  W.  M.  Grein.  Bibi.  d. 
ags.  Prosa  I.  Cassel  1872. 

ifjlfrics  Epilogus.  Same  ed.,  p.  263  sqq. 

A21fric's  Genesis,  Exodus,  Leviticus,  Numeri,  Deuteronomium,  Iosua,  Iudi- 
ces,  Hiob.  Same  ed. 

Die  Hirtenbriefe  ASlfrics.  Ed.  B.  Fehr.  Bibi.  d.  ags.  Prosa  IX.  Ham* 
burg  1914. 

The  Sermones  Catholici  or  Homilies  of  A21fric  I — II.  Ed.  B.  Thorpe.  Lon¬ 
don  1844 — 1846.  iElfric  Society. 

A21fric's  Lives  of  Saints.  I— II.  Ed.  \V.  W.  Skeat.  EETS  76,  114.  1881 . 

1900. 


A51fric’s  Grammatik  und  Glossar. 
mäler  I.  Berlin  1880. 


Ed.  J.  Zupitza.  Samml.  Engl.  Denk- 


De  Consuetudine  Monachorum.  Ed.  W.  S.  Logemann.  Anglia  XIII.  1891. 
Wulfstan.  Ed.  A.  Napier.  Samml.  Engl.  Denkmäler  IV.  Berlin  1883. 
Das  Benediktiner-Offizium.  Ed.  E.  Feiler.  Angl.  Forsch.  4.  Heidelberg 
1901. 

Die  ags.  Prosabearbeitungen  der  Benedictinerregel.  Ed.  A.  Schröer.  Bibi. 
d.  ags.  Prosa  II.  Kassel  1888. 

Die  Win teney- Version  der  Regula  S.  Benedicti.  Ed.  A.  Schröer.  Haile 
1888. 

The  Rule  of  S.  Benet.  Ed.  H.  Logemann.  EETS  90.  1888. 

The  Enlarged  Rule  of  Chrodegang.  Ed.  A.  S.  Napier.  EETS  150.  19:6. 

The  Capitula  of  Theodulf.  Same  ed. 

The  Bpitome  of  Benedict  of  Aniane.  Same  ed. 

Defensoris  Liber  Sdntillarum.  Ed.  E.  W.  Rhodes.  EETS  93.  1889. 

History  of  the  Holy  Rood-tree.  Ed.  A.  S.  Napier.  EETS  103.  1894. 

Rituale  Ecclesiee  Dunelmensis.  Ed.  J.  Stevenson.  Surtees  Soc.  London 
1840. 

The  Latin  Hymns  of  the  Anglo-Saxon  Church  (Durham  Hymnarium).  Ed. 
J.  Stevenson.  Surtees  Soc.  London  1851. 

Apollonius  von  Tyrus.  Ed.  A.  S.  Napier.  Archiv  97.  1896. 

Byrhtferth's  Handboc  oder  Enchiridion.  Ed.  F.  Kluge.  Anglia  VIII. 
1885. 

Angelsächsische  Homilien  und  Heiligenleben.  Ed,  B.  Assmann.  Bibi.  d. 
ags.  Prosa  III.  Kassel  1889.  (Text  on  pp.  1 — 116  by  Ailfric). 
Leechdoms,  Wortcuhning,  and  Starcraft  of  Early  England  I — III.  Ed.  0. 
Cockayne.  Rolls  Series.  London  1864 — 1866.  (Leeceboc  and  Lacnunga. 
see  above  nos.  16  and  17). 

Psalter  translations: 

Vespasian  Psalter.  see  above.  No.  4. 

Junius  Psalter  Ed.  IC.  Brenner.  Angl.  Forsch.  23.  Heidelberg  1908 
Cambridge  Psalter.  Ed.  K.  Wildhagen.  Bibi.  d.  ags.  Prosa.  Ham¬ 
burg  iqio. 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA  ’ 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


285 


Regius  Psalter.  Ed.  F.  Roeder.  Stud.  z.  engl.  Phil.  18.  Halle  1904. 
Arundel  Psalter.  Kd.  G.  Oess.  Angl.  Forsch.  30.  Heidelberg  1910. 
Eadwine’s  Canterbury  Psalter.  Ed.  F.  Harsley.  EETS  92.  1889. 

45.  Die  Gesetze  der  Angelsachsen  I — III.  Ed.  F.  Liebermann.  Halle  1903 
sqq. 

46.  Two  of  the  Saxon  Chronicles  I — II.  Kd.  C.  Plummer  and  J.  Earle.  Ox¬ 
ford  1892.  (MSS.  And  E  read  through,  parallel  passages  from  otlier 
MSS.  noted  when  of  interest).  From  1132  ME.  (North  East  Midland). 
Quoted  by  year  and  page. 

Middle  English  Texts 

South  West  Saxon. 

47.  Twelfth  Century  Homilies  in  MS.  Bodley  343.  Ed.  A.  O.  Belfour.  EETS 
137.  1909. 

48.  Poema  Morale.  Jesus  MS.  Ed.  R.  Morris,  in  OE.  Misc.  EETS  49.  1872. 

49.  Lambeth  Homilies.  Ed.  R.  Morris,  in  OE.  Homilies  I.  EETS  34.  1868. 

50.  On  Ureisun  of  Ure  Louerde.  Same  ed.  as  preceding. 

51.  An  Bispel.  Same  ed.  as  preceding. 

32.  Das  mittelengl.  Streitgedicht  Eule  und  Nachtigall.  Ed.  W.  Gadow.  Pa- 
laestra  LXV.  Berlin  1909- 

33.  Assumption  of  Our  Lady.  Ed.  J.  R.  Lumby  &  G.  H.  McKnight.  EETS 

14.  1901. 

54.  The  Proverbs  of  Alfred.  Ed.  R.  Morris.  OE.  Misc.  EETS  49.  1872. 

35.  The  Story  of  Joseph.  Ed.  W.  Heuser.  BBzA.  XVII.  Bonn  1905. 

56.  Early  South  English  Legendary  or  Lives  of  Saints.  F,d.  C  Horstmann. 
EETS  87.  1887. 

37.  Fragment  on  Populär  Science.  MS.  Harl.  2277.  Ed.  E.  Mätzner,  in  ME. 
Spracliproben.  Berlin  1867. 

58.  Robert  of  Gloucestcr’s  Clironicle  I-  II.  Ed.  W.  A.  Wright.  Rolls  Series 
1887. 

39.  Sir  Beues  of  Hamtoun.  Ed.  E.  Kölbing.  EETSES  46,  48,  65.  1885 — 

1894.  Quots.  from  MS.  Auchinleclc,  when  not  otherwise  noted. 

60.  Sir  Orfeo.  Ed.  O.  Zielke.  Breslau  1880.  (Quots.  from  MS.  Auchinleck).1) 

61.  The  Kildare  Poems.  Ed.  W.  Heuser.  BBzA  XIV.  Bonn  1904. 

62.  Sir  Ferumbras.  Ed.  S.  J.  Herrtage.  EETSES  34.  1879. 

63.  Polychronicon  Ranulphi  Higden,  translated  by  John  Tre  visa.  Vols.  I — II 
Ed.  C.  Babington.  Rolls  Series  1863  sq. 

64.  Etheldreda.  Ed.  C.  Horstmann,  in  Altengl.  Leg.,  Neue  Folge.  Heilbronn 
1881. 

65.  Secreta  Secretonun.  The  Gouernaunce  of  Prynces,  transl.  by  J.  Yonge. 

1422.  Ed.  R.  Steele.  EETSES  74.  1898. 

South-Western ,  with  Midland  traits. 

66.  Layamon's  Brut  I — III.  Ed.  F.  Madden.  London  1847. 

67.  Ancren  Riwle.  Ed.  J.  Morton.  Camden  Soc.  1853. 

!)  Dialect  not  certain. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


286 


GUSTAF  STERN 


68.  On  god  ureisun  of  Urc  Lefdi.  Ed.  R.  Morris,  in  OE.  Hom.  I.  EETS 
34.  1868. 

09.  On  Lofsong  of  Ure  Lefdi.  Same  ed.  as  preceding. 

70.  On  Lofsong  of  Ure  Louerde.  Same  ed.  as  preceding. 

71.  Hali  Meidenhad.  Ed.  O.  Cockayne.  EETS  18.  London  1866. 

East  Saxon. 

The  Holy  Gospels,  see  n:o  7. 

7 2.  Vices  and  Virtues.  Ed.  F.  Holthausen.  EETS  89.  1888. 

73.  King  Horn.  Ed.  J.  R.  Lumby — G.  H.  McKnight.  EETS  14.  1901. 

7j.  Dame  Siriz.  Ed.  K.  Mätzner.  in  ME  Sprachproben.  Berlin  1867. >) 

75.  The  Vox  and  the  Wolf.  Saine  ed.  as  preceding.1) 

70.  Arthour  and  Merlin.  Ed.  E.  Kölbing.  Ae.  Bibliotek  IV.  Leipzig  1890. 

77.  King  Alisaunder.  Ed.  H.  Weber,  in  Metr.  Romances  I.  Edinburgh  1810. 

78.  Richard  Coer  de  Lion.  Ed.  K.  Brunner.  Wiener  Beitr.  z.  engl.  Phil. 
XLII.  Wien  1913.  Quots.  from  MS.  Gonville  and  Caius  Coll.  Cambridge 
1 75/96. 

79.  Adam  Davy's  Five  Dreams.  Ed.  F.  J.  Furnivall.  EETS  69.  1878.1) 

80.  Octavian.  South  Engl.  Version.  MS.  Cotton  Caligula  A  II.  Ed.  G.  Sar- 

razin.  Ae.  Bibliotek  III.  Heilbronn  1885. 

Si.  Libeaus  Desconus.  Ed.  M.  Kaluza.  Ae.  Bibliotek  V.  Leipzig  1890. 

82.  Sir  Launfal.  Ed.  J.  Ritson.  Ancient  English  Metr.  Rom.  London  1802. 

Kenlish. 

83.  Old  Kentish  Scrmons.  MS.  Laud  471.  Ed.  R.  Morris,  in  OE.  Misc.  EETS 

49.  1872. 

84.  Ayenbite  of  Inwyt.  Ed.  R.  Morris.  EETS  23.  1888. 

85.  William  of  Shoreham’s  Poems.  Ed.  M.  Konrath.  EETSIvS  86.  1902. 

Chauccr. 

86.  Complete  Works  of  Geoffrey  Chaucer  I—  VII.  Ed.  W.  W.  Skeat,  Oxford 

1894. 

The  Romauut  of  the  Rose.  Lines  1  1705  by  Chaucer;  lines  1706 — 3810 

Northern  English;  lines  5811  —  7698  not  by  Chaucer  nor  by  the  author  of 
the  previous  section.  (Skeat). 

Hous  of  Faine. 

Legend  of  Good  Women.  (Prologue  B  has  been  read). 

Boethius,  De  Consolatione  Philosophite.  Latin  Text  in  Migne,  Patrologia 
Latina  vol.  63. 

Troilus  and  Criseyde. 

Compleyntc  unto  Pite. 

Book  of  the  Duchesse. 

Corapleynte  of  Mars. 

Parlement  of  Foules. 

Anelida  and  Arcite. 

Merciles  Beaute. 

*)  Dialect  not  certain. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS  287 

Against  Women  Unconstant. 

Canterbury  Tales.  (Quoted  by  group  and  line  aceording  to  Skeat  \s 
numbering). 

Chaucerian  and  Other  Pxeces. 

In  vol.  VII  of  Skeat 's  ed.  of  Chaucer. 

87.  Thomas  Usk,  Testament  of  Love. 

88.  The  Plowman's  Tale. 

89.  Hoccleve,  Letter  of  Cupid. 

90.  Lydgate,  Coinplaint  of  the  Black  Knight. 

91.  Lydgate,  Beware  of  Doubleness. 

92.  Lydgate,  Warning  men  to  beware  of  deceitful  women. 

93.  Assembly  of  Ladies. 

94.  Court  of  Love. 


95.  The  Knglish  Works  of  Wyclif,  hitherto  unprinted.  Ed.  F.  D.  Matthew. 

ISETS  74.  1880. 

96.  Reginald  Pecock,  The  Repressor  of  over  much  blaming  of  the  Clergy  I — II. 
Ed.  C.  Babington.  Rolls  Series.  London  i8bo. 

* )~.  Mandeville's  Travels  (MS.  Cotton  Titus),  Ed.  P.  Hamelius.  KETS  153. 
1919. 

South  West  Midland . 

•  >«.  Pocina  Morale.  Lanil>eth  MS.  Ed.  R.  Morris.  OK.  Horn.  I.  EETS  29,  34. 
1868. 

90.  Life  of  Saint  Katherine.  Ed.  E.  Einenkel.  EETS  80.  1884. 

100.  |>e  Liflade  of  St.  Juliana.  MS.  Reg.  17.  A.  xxvii  and  Bodi.  34.  Ed.  O.  Coc- 
kayne.  EETS  31.  1872. 

101.  Seyn  Julian.  MS.  Ashmole  43.  Same  ed. 

102.  Seinte  Marherete.  MS.  Reg.  17.  A.  xxvii.  Ed.  O.  Cockayne.  EETS  13.  1864. 

103.  Seinte  Margarete.  MS.  Harl.  2277.  Same  ed. 

104.  Meidan  Maregrete.  MS.  Trin.  Coll.  Cantab.  Same  ed 

105.  Sawles  Warde.  Ed.  R.  Morris.  OE.  Honi.  I.  EETS  29.  3-1-  1868. 

106.  Wohunge  of  Ure  Lauerd.  Same  ed. 

107.  Passion  of  Our  Lord.  Ed.  R.  Morris.  OE.  Misc.  EETS  49.  1S72. 

108.  Sinners  Beware.  Same  ed. 

109.  A  Luue  Ron.  Same  ed. 

110.  Guy  of  Warwick.  Ed.  J.  Zupitza.  KETSES  42,  49,  39.  1883-1891. 
(Auchinleck  MS.  read  through;  parallel  passages  noted  when  of  interest. 
Quoted  by  line,  in  the  latter  part  by  stanza  and  line).1) 

111.  Altenglische  Dichtungeu  des  MS.  Harl.  2253.  Ed.  K.  Böddeker.  Berlin 
1878. 

11 2.  William  of  Palerne.  FM.  W.  W.  Skeat.  1C1CTSES  1.  1881. 

1 1 3.  Joseph  of  Arimatliie,  otherwisc  called  the  Romance  of  the  Seint  Graal. 
Ed.  W.  W.  Skeat.  EETS  44.  1871.1) 

M  Dialect  not  certain 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


288 


GUSTAF  STERN 


114. 

115. 

1 16. 


117. 

118. 

119. 


1  20. 

121. 

122. 
>23- 

124. 

125- 


126. 

127. 

128. 

129. 

130. 

»32 

»33 

»34 

»35 

136 

»37 

138 

»39 

140 

»4» 

142 

»43 

»44 


l) 


A  Fragment  of  the  alliterative  romance  of  Alisaunder.  Ed.  W.  W.  Skeat. 
EETSE S  1.  1881. 

Piers  Plowman.  Ed.  W.  W.  Skeat.  Vernon  Text  (A).  EETS  28.  1868. 

Crowley  Text  (B).  EETS  38.  1869.  Whitaker  Text  (C).  EETS  54.  1873. 
Political  Poems  and  Song3.  I-II.  Ed.  Th.  Wright.  Rolls  Series.  London 
1839  -  1861.  (Quots.  from  The  Deposition  of  Richard  II,  Jacke  Upland, 
The  Reply  of  Friar  Daw  Topias,  with  Jacke  Upland’s  Rejoinder). 

Roberd  of  Cisyle.  Ed.  C.  Horstmann.  Archiv  02.  1879.1) 

The  Song  of  Roland.  Ed.  S.  J.  Herrtage.  EETSE S  35.  1880. 

Myrc*s  Instruction  for  Parish  Priests.  Ed.  E.  Peacock.  EETS  31.  1902 

North  West  Midland. 

The  Earliest  Coinplete  English  Prose  Psalter.  Ed.  K.  D.  Biilbring.  EETS 
97-  1891. 

Ipomedon  A.  MS.  Chetham.  Ed.  E.  Kölbing.  Breslau  1889. 

Sir  Gawayne  and  the  Green  Knight.  Ed.  R.  Morris.  EETS  4.  1869. 

Early  English  Alliterative  Poems  (Pearl,  Cleanness  Patience).  Ed.  R. 
Morris.  EETS  1.  1864. 

The  Awntyrs  off  Arthure.  Ed.  F.  J.  Amours.  STS  27,  38.  Edinburgh 
*897*  Quots.  from  MS.  Douce,  where  not  otherwise  noted. 

The  Avowynge  of  King  Arther,  Sir  Gawan,  Sir  Kaye  and  Sir  Bawdewyn 
of  Bretan.  Ed.  J.  Robson.  Three  Early  Engl.  Metr.  Romauces.  Camden 
Soc.  London  1842. 

Sir  Amadace.  Same  ed. 

Cheuelere  Assigne.  Ed.  H.  H.  Gibbs.  EETSES  0.  1868.1) 

Laud  Troy  Book  I  (lines  1-10876).  Ed.  J.  E.  Wulfing.  EETS  121.  1902. 
Ipomedon  B.  MS.  Harl.  2252.  Ed.  E.  Kölbing.  Breslau  1889. 

Sir  Cleges.  Ed.  H.  Weber.  Metrical  Romances  I.  Edinburgh  1810.1) 

North  East  Midland . 

Ormulum.  I-II.  Ed.  R.  Holt,  with  glossary  by  R.  M.  Whité.  Oxford  1878. 
Bestiary.  Ed.  R.  Morris.  OE.  Misc.  EETS  49.  1872. 

Genesis  and  Exodus.  Ed.  R.  Morris.  EETS  7.  1873. 

Debate  of  the  Body  and  Soul.  Ed.  E.  Mätzner.  Altengl.  Sprachproben, 
(af ter  Wright.  Latin  Poems,  Camden  Soc.  1841). 

Harrowing  of  Hell.  Ed.  W.  H.  Hulme.  EETSES  100.  1907. 

Havelok.  Ed.  F.  Holthausen.  Alt  und  Mittelengl.  Tcxte  1.  Heidelberg  1901. 
Gregorius  auf  dem  Steine.  Ed.  C.  Horstmann.  Archiv  57.  1877. 

Amis  and  Amiloun.  Ed.  E.  Kölbing.  Altengl.  Bibi.  II.  Heilbronn  1884. 
Roland  and  Vernagu.  Ed.  S.  J.  Herrtage.  EETSES  39.  1882. 

Handlyng  Synne.  Ed.  F.  J.  Furnivall.  EETS  119.  1901. 

Horn  Childe  and  Maiden  Rimnild.  Ed.  J.  Caro.  E.  St.  12.  1889. 
Athelston.  Ed.  J.  Zupitza.  E.  St.  13.  1889. 

Tale  of  Gamelyn.  Ed.  W.  W.  Skeat.  In  Wks  of  Chauccr,  vol.  IV  (see  no. 
86).  Oxford  1894.1) 

Dialect  not  certain. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTI.Y,  AND  THEIR  .SYNONYMS 


289 


145.  Iimaré.  Ed.  E.  Rickert.  EETSES  99.  1906. 

146.  The  Erl  of  Tolous,  and  the  emperes  of  Almayn.  Ed.  G.  Liidtke.  Samml. 
Engl.  Denkmäler  III.  Berlin  1881. 

147.  Sir  Gowther.  Ed.  K.  Breul.  Weimar  1883.  Berliner  Diss. 

148.  The  Roinaunce  of  the  Sowdone  of  Babylone,  and  of  Feruinbras  his  Sone. 
Ed.  E.  Hausknecht.  EETSES  38.  1881. 

149.  Promptorium  Parvulorum.  I-III.  Ed.  A.  VVay.  Camden  Soc.  London 
1843-1845. 

150.  The  Paston  I, et  t  ers.  Vol.  II.  (1424-1454)  Ed.  J.  Gairduer.  London  1904. 

South  liast  Midland. 

Peterborough  Chronicle,  see  no.  46. 

151.  Old  English  Homilies  from  MS.  Trin.  Coll.  Cainbr.  B.  14.  52.  lid.  R.  Mor¬ 
ris.  OE.  Hom.  II.  EETS  53-  i«73- 

152.  Floris  and  Blauncheflur.  Ed.  J.  R.  Lumby  &  G.  II.  McKnight.  EETS 

14.  1901. 

153.  The  Seven  Sages.  MS.  Univ.  Libr.  Cambr.  Ed.  Th.  Wright.  Percy  Soc. 
London  1845. 

154.  The  Romance  of  Otuel.  Ed.  S.  J.  H.  Herrtage.  EETSES  39.  1882.») 

155.  Lai  le  Freine.  Ed.  H.  Weber.  Metrical  Romances  I.  Edinburgh  1818.  *) 

156.  The  King  of  Tars.  Ed.  P.  Krause.  E.  St.  11.  1888.  Quots.  from  MS. 

Auchinleck,  when  not  otlierwise  noted. 

157.  Castel  off  Loue.  Ed.  R.  P.  Weyinouth.  Phil.  Soc.  Berlin  &  London 
1864. 

158.  Canticum  de  Creatione.  Ed.  C.  Ilorstmann.  Anglia  1.  1878. 

159.  Osbern  Bokenam's  Legenden.  Ed.  C.  Horstmann.  Altengl.  Bibi.  I. 
Heilbronn  1883. 

Midland ,  not  classifiea . 

160.  The  Eremytc  and  the  Outelawc.  lid.  M.  Kaluza.  E.  St.  14.  i8«jo. 

161.  Generydes.  lid.  \V.  A.  Wright.  EliTS  55.  70.  1878. 

Sort  hem. 

162.  Cantus  Beati  Godric.  lid.  J.  Zupitza.  Ii.  St.  ir.  1888. 

163.  The  Rule  of  St.  Benet.  MS.  Lansdowne  378.  lid.  Ii.  A.  Kock.  EliTS 

120.  1902. 

164.  The  Lay-folks’  Mass -book.  lid.  C  Horstmann.  Vorkshire  Writers  II. 
London  1896. 

165.  Cursor  Mundi.  Ed.  R.  Morris.  EETS  57.  59.  62,  66,  63,  99,  101.  1874- 
1893.  (Quots.  from  MS.  Cotton  Ycsp.  when  not  otherwise  noted). 

166.  Sir  Tristrem.  lid.  G.  P.  Mc  Neill.  STS  8.  Edinburgh  1886. 

167.  Richard  Rolle,  Pricke  of  Conscicnce.  Ed.  R.  Morris.  Pliil.  Soc.  Berlin 
&  London  1863. 

l)  Dialect  not  certain. 

Göteb.  Högsk.  Arsskr.  XXVII  :j  19 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


290 


GUSTAF  STERX 


ir,8. 


1 69. 


170. 


*7* 

*73 

*74 

*73 

176 

*77 

*7« 

*79 


1S0. 


181. 

182. 

**3- 


186. 


187. 

188. 


189. 


1 00. 

191. 

192. 

*93- 

*94- 

*0.> 


North  English  Psalter.  FM.  C.  Horstmann.  Vorkshirc  Writers.  II.  Lon¬ 
don  1896. 

The  Northern  Passion.  Ed.  F.  A.  Foster.  EETS  1 .45.  1913.  Quots.  from 
MS.  Harl.  4196  when  not  otherwise  noted. 

Die  Nordenglische  Legendensammlung  in  MS.  Harl.  4196  und  Cott.  Tib. 
K.  VII.  Ed.  C.  Horstmann.  Altengl.  Legenden,  Neue  Folge.  Heilbronn 
1881. 

Laurence  Minot's  Poems.  Ed.  W.  Scholle.  QuF  52.  Strassburg  1884. 
Ywain  and  Gawain.  Ed.  G.  Schleich.  Oppeln  u.  Leipzig  1887. 

The  Gast  of  Gy.  Ed.  G.  Schleich.  Palacstra  I.  Berlin  1898. 

The  Gospel  of  Nicodemus.  Ed.  W.  H.  Hulme.  EETSES  100.  1907. 

Sir  Perceval  of  Galles  Ed.  J.  O.  Halliwell.  Camden  Soc.  London  1 84 4 . 
Sir  Vsumbras.  Ed.  G.  Schleich.  Palaestra  15.  Berlin  1901. 

The  Sege  off  Melayne.  Ed.  S.  J.  H.  Herrtage.  EETSES  35.  1880. 

Sir  Eglamour.  Ed.  O.  Schleich.  Palacstra  53.  Berlin  1906. 

Octavian.  MSS.  C  (-Ff.  II.  38.  Cambr.  Univ.  Libr.)  and  L  (-Thornton 
MS.).  Ed.  G.  Sarrazin.  Altengl.  Bibi.  III.  Heilbronn  1885. 

Morte  Artliure.  Ed.  E.  Björkman.  Alt  u.  Mittelengl.  Texte  9.  Heidel¬ 
berg  1915. 

Sir  Degrevaut.  Ed.  J.  O.  Halliwell.  Camden  Soc.  London  1844. 

The  Romance  of  Duke  Rowlande  and  of  Sir  Ottucll  of  Spayne.  FM.  S. 

J.  H.  Herrtage.  EETSES  35.  1880. 

The  Gest  H y stori ale  of  the  Destruction  of  Troy.  IM.  G.  A.  Panton  &  I). 
Donaldson.  KKTS  39,  56.  1869,  1874. 

The  Wars  of  Alexander.  IM.  W.  W.  Skcat.  EETSES  47.  1886.  (Quots. 

from  MS.  Ashmolc  44.  Readings  of  the  Dublin  MS.  given  when  a  different 
word  is  used). 

The  Romance  and  Prophccies  of  Thomas  of  Erceldounc.  IM.  J.  A.  H.  Mur- 
ray.  liETS  61.  1873.  (Quots.  from  the  Thornton  MS.  O  t  her  MSS.  only 

when  gaps  occur  in  T). 

Rule  of  St.  Benet.  MS.  Cotton  Vesp.  A.  23.  Ed.  IL  A.  Kock.  IC1CTS  120 
1902. 

Rule  of  St.  Benet.  Caxton  Abstract  for  men  and  wymnien.  Same  ed. 
Vork  Plays.  IM.  L.  T.  Smith.  Oxford  18S5. 


Scotch. 


John  Ilarbour,  The  Brucc,  IM.  W.  W.  Skcat. 
1 870-1889. 


EETSES  11,  21.  29.  33. 


The  Pistill  of  Susau.  IM.  F.  J.  Amours.  STS  27,  38.  Edinburgh  1S97. 
(Quots.  from  the  Yernon  MS.). 

The  Kingis  Quair.  Ed.  \Y.  W.  Skeat.  STS  1.  Edinburgh  1884. 

The  Buke  of  the  Howlat.  Ed.  F.  J.  Amours.  STS  27,  38.  IMinburgh  1897. 
Schir  William  Wallace.  FM.  J.  Moir.  STS  6,  7,  17.  IMinburgh  1884-1S80. 
Ratis  Raving.  IM.  J.  R.  Lumby.  F'IiTS  43.  1870. 

Thewis  off  gud  woinen.  Same  cd. 

Wisdom  *»f  Solnmon.  Same  cd. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


29I 


197.  The  Taill  of  Rauf  Coilyear.  Ed.  S.  J.  Herrtage.  EETSES  39.  1882. 

198.  The  Knightly  Tale  of  Golagros  and  Gawane.  Ed.  1;.  J.  Amours.  STS  27, 
38.  Edinburgh  1897. 

199.  Rob.  Henryson,  Testament  of  Crcssid.  Ed.  Skcat,  Compl.  Wks.  of 
Chaucer,  vol.  VII,  see  no.  80. 

200.  Henrysone’s  Eables.  Ed.  A.  R.  Diebler.  Anglia  9.  1S8O. 

201.  The  Poems  of  William  Dunbar.  lid.  J.  Small.  STS  2,  4.  16.  21,  29.  Edin¬ 
burgh  1883-93. 

Xot  dassi I ied. 

202.  Early  English  Poems  and  Lives  of  Saints.  lid.  1:.  J.  Furnivall.  Philol.  Soc. 
Berlin  1882. 

203.  Political,  Religious,  and  Love  Poems.  Ed.  F.  J.  Furnivall.  EETS  13. 
1903. 

204.  Brut,  or  tlie  Chroniclc  of  England.  Ed.  F.  W.  D.  Brie.  EETS.  131.  136. 
1906,  1908. 

203.  Liber  Cure  Cocorum.  lid.  R.  Morris.  Philol.  Soc  Berlin  1862. 


Alphabctical  list 

Adam  Davy  79; 

-lilfric  I  and  II  zy, 
dilfric  Gr.  2O; 

-Elfric  Saints  23; 

Elfric  De  Test.  20; 

ElfriVs  Epilogus.  21; 

EPL  23; 

\gainst  Woinen  irnconstant  80; 
Mexander  184; 

Ylis.  1.  114; 

\madas  12O; 

\mis  139; 

Vncr.  R.  67; 

\ndreas  1; 

\nelida  and  Arcite  80; 

Yugel  =Complaintof  tlie  J;allen  Angeis  1  ; 
Vniane  35; 

\pollonius  jo; 

Vrtli.  a.  Merl.  70; 

\S.  Gosp.  7; 

\ssembly  of  Ladies  93; 

\ssmann,  Hom.  j2; 

Vssumption  33; 


of  abbreviations  of  texts 

Atlielstou  143; 

Ang.  Solil.  11; 

Avowyngc  123; 

Awntyrs  12  j; 

Ayenbite  84; 

Azarias  1; 

Beda  12; 

Benet  32; 

Boncdiktincr-Off.  29; 
Benet  Caxton  187; 

Benet  Lansdowne  1O3; 
Benet  Ycsp.  iSO; 

Bcow.  2; 

Bestiary  133; 

Bculs  39; 

Bispcl  51; 

Blickling  18; 

Body  and  Soul  133; 
Bodley  H0111.  47; 

Boethius  9; 

Bokenam  139; 

Book  of  tlie  Ducliesse  80; 
Bruee  189; 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


292 


GUSTAF  STERN 


Brut  204; 

ByrBtferth  41; 

Byrhtnoth  1; 

Cant.  A  etc.  86; 

Cant.  de  Creatioue  158; 

Chad  15; 

Chaucer,  Boethius  86; 

Chaucer,  Rose  86; 

Chev.  Assigne  127; 

Chrodegang  33; 

Chr.  46; 

Cleanness  123; 

Cleges  130; 

CM  165; 

C.  o.  Loue  157; 

Compleynte  of  Mars  86; 

Compleynte  unto  Pite  80: 

Cons.  Mon.  27; 

Corp.  4; 

Court  of  Love  94; 

CP  10; 

Cneftum  =■  Bi  Momia  Craftum  1; 
Creation  —  Wonders  of  Creatiou  1; 
Crist  1; 

Cure  205; 

Dacge  =  Bi  Donics  Diegc  1; 

Dame  Siris  74; 

Dan(iel)  r; 

Degrevant  181; 

Destr.  Troy.  183; 

Deut.  Ai.  22; 

Domes  Da>ge  1 ; 

Doomsday  ~  Yom  j  ungsten  TagC  1; 
Dunbar  201; 

Durham  Hymn.  30; 

Durham  Ritual  38; 

Karliest  Compl.  Iv.  Pr.  Ps.  120; 

E.  E.  P.  202; 

Kglamour  178; 

Klene  1; 

Kmaré  145; 
lCp.  4; 

Krceldoune  185; 

Krf.  4. 

lirl  of  Tolous  146; 


ESEL  5b; 

Etheldreda  64; 

Ex  (odus)  1; 

Exodus  Ai.  22; 

Ferumbras  62; 

Floris  152; 

Fragm.  on  Pop.  se.  57; 

Freine  155; 

Gamelyn  144; 

Gawain  122; 

Generydes  161; 

Gen(esls)  1; 

Genesis  Ai.  22; 

Gen.  &  Ex.  134; 

Gnomic  Verses  1; 

Godric  162; 

Gol.  &  Gaw.  198; 

Gowther  147; 

Gregorius  13; 

Greg.  Leg.  138; 

Guölac  x; 

Guy  110; 

Oy  173; 

Hali  Meid.  71; 

Haudlyng  14 1; 

Harl.  2253  1 1 1 ; 

Harrowing  136; 

Havelok  137; 

Henryson  200; 

Hermit  and  Outlaw  160; 

Hiob  Ai.  22; 

Hoccleve,  Letter  of  Cupid  89; 
Horn  Childe  142; 

Hous  of  Famc  80; 

Howlat  192; 

Iosua  Ai.  22; 

Ip.  A.  121; 

Ip.  B.  129; 
lud.  A\.  22; 

Josepli  of  A  rim.  113; 

Jud(ith)  1;  ✓ 

Jul  (iana)  1; 

Julian  Ashin.  101; 

Katherine  99; 

Kildare  Oi; 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


SWIFT,  SWIFTLY,  AND  THEIR  SYNONYMS 


King  Alis.  77; 

King  Horn  73; 

King  of  Tars  136; 

Lacnunga  17; 

Lseceboc  16; 

Lambeth  Hom.  49; 

Launfal  82; 

Lay.  A,  or  B  66; 

Lay-folk's  Mass-book  1O4; 

Lcbdm  43; 

Leg.  of  G.  \V.  86; 

Lev.  A?.  22; 

Libeaus  81; 

Liebermann  45; 
i/ofsong  of  ure  Lefdi  69; 

Lofsong  of  ure  Louerde  70; 

Lorica  4; 

Luue  Ron  109; 

Lydgate,  Bew.  of  Doubleness  91; 
Lydgate,  Compl.  of  the  Black  Knt.  90; 
Lydgate,  Warning  men  92; 

Mandeville  97; 

Marherete  I  102; 

Margarete  II  103; 

Maregrete  III  104; 

Martyr.  14; 

Melayne  177; 

Merciles  Beaute  86; 

Metra  =  Metra  of  Boethius  1; 

Minot  1 71 ; 

Morte  Arth.  180; 

Myrc  119; 

Nap.  Gl.  6; 

NEL  170; 

NE.  Ps.  168; 

Nicodemus  174; 

Northern  Passion  169; 

Num.  A\.  22; 

O  &  N  52; 

Oct(avian)  C,  L  179; 

Oct(avian)  S  80; 

OEH  II  151; 

OET  4; 

O.  Kent.  Sennans  83; 

Orfeo  60; 


Orm  (I  =  Introduction,  D  - 
tion)  132; 

Oros.  8; 

Otuel  182; 

Palerne  112; 

Pari.  of  Foules  86; 

Passion  of  Our  Lord  107; 
Paston  130; 

Patience  123; 

Pearl  123; 

Pecock  96; 

Perceval  175; 

Phoen(ix)  1; 

Plowman'»  Tale  88; 

Poema  Mor.  Lamb.  98; 

Poema  Mor.  Jesus  48; 

P.  Pl.  A.  B,  C  1 15; 

PPS  11 6; 

P.  R.  &  L.  Poems  203; 
Pricke  167; 

Prose  Guthlac  19; 

Prov.  of  Alfred  34; 

Pr.  P.  149; 

Ps.  1; 

Psalter,  with  name  of  MS.  44; 
Quair  191; 

Ratis  Rav.  194; 

Rauf  197; 

Reg.  Ben.  30; 

Reg.  Ben.  Wint.  31; 

Rhyming  Poem  1; 

Richard  78; 

Riddles  3; 

Roberd  117; 

Rob.  Glouc.  58; 

Roland  118; 

Rood  37; 

Rose  86; 

Ruin  1; 

Runic  Poem  1; 

Sawles  Warde  103; 

Scint.  36; 

Secreta  63; 

Seven  Sages  133; 

Shoreham  83; 


293 

Dedica- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


294 


GUSTAF  STERN 


Sinners  Beware  108; 

Sir  Otuel  154; 

S.  Juliane  100; 

Sowdone  148; 

Spells  1; 

Story  of  Jos.  53; 

Susan  190; 

Test.  of  Cressid  199; 
Theodulf  34; 

Thewis  of  gud  women  193; 
Trevisa  63; 

Tristrem  166; 

Troilus  86; 

Troy  Book  128; 

Ur.  of  ure  lefdi  08; 

Ur.  of  ure  louerde  30; 

Usk,  Test.  of  lo  ve  87; 
Vernagu  140; 


Vesp.  Ps.  4.; 

Vices  72; 

Vox  and  Wolf  73; 

YP  4; 

Wallace  193; 

Wanderer  1; 

Whale  1; 

Widsiö  1; 

Win  t.  31; 

Wisd.  of  Solomon  196; 

Wohunge  1  06 1 
Wulfstan  28; 

WW  3; 

Wyclif  95; 

Wyrduin  -•  Bi  monna  wyrduin  1 
York  Plavs  188; 

Ysumbras  176; 

Yw.  &  Gaw.  172. 


ERRATA 


I*. 

90. 

lin  e 

p. 

105, 

line 

p. 

192, 

line 

p. 

192. 

line 

12,  insert:  Sce  Cli.  IV  and  V,  pp.  241  and  263. 
20,  last  word,  udd  a  hyphen. 

1,  last  word,  read:  If. 

3,  last  uord,  remi:  oueral. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


CONTENTS 


Cli.  I. 
Cli.  II. 


Cli  III. 


Ch.  IV. 
Ch.  V. 


Introduction  . 

Sensc-development  of  thc  individual  words  . 

Group  I.  Words  in  whuli  the  sense  of  speed  is  primary . 

Hra*d  17,  hrsedlic  22.  hnedlice  23,  ra|>e  20.  swift  40. 
swiftlice  44.  swifte  \(>.  snel  46,  snelle  50,  lcoht  5 2,  leohtlic 
62.  lcohtlicc  (»3. 

Group  II.  Words  origiually  sigr.ifying  'strong*  . 

1‘jpste  71.  tiest  **'),  fu-stlicc  no,  swij)c  113,  swij)  \2(>. 

Group  III.  Words  originally  signifying  'sharp' . 

Scearp  12S,  sccarplice  1 30,  smart.  adj.  131),  smartly  142, 
smart  ad  v.  145.  hw«et  146,  hwiirtlice  147.  luva  te  148. 

f  »roup  IV.  Words  originally  signifving  'living'  . 

Cwic  i|8,  quickly  150,  qtiick,  ad  v.  159,  liflic  160,  lively 
ad  v.  i(»2. 

(»roup  V.  Words  origiually  signifyiug  'eagerly*  . 

Georue  163. 

Group  VI.  Words  originally  signifving  'elever'  . 

Geap  172.  geaplice  174.  spack  176.  spackly  177. 

(»roup  VII.  Words  originally  signifying  'ready'  . 

Oearu  17 g.  goarwc  186,  geratde  191,  redi  \<)2,  redily  n/>. 

Parallel  sense-devclopir.ents  in  different  words . 

A.  Proximate  source  of  the  sense  of  speed  . 

11.  Modifications  and  developments  of  the  sense  of  speed  .... 

C.  Conclasions . 

General  priiuiples  of  sense-change  . 

Psychological  classification  of  sense-changes  . 

A.  Cumulative  sense-changes  . 

11.  Sense- transfers  . 

C.  Sense-loans  . 


Works  Q  noted 
Texts  Read  . . 
Krrata  . 


1 


1 28 


ir\l 

*72 

170 

202 
202 
200 
2 1  2 

*-\l 

*5.1 

*51 

2OS 

2  7° 

280 

W» 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


GÖTEBORGS  HÖGSKOLAS  ÅRSSKRIFT  1921. 


Göteborgs  Högskola 

ÅRSREDOGÖRELSE 

1920-1921 


OTTO  SYLWAN 

HÖGSKOLANS  REKTOR 


GÖTEBORG 

ELÄNDERS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG 

1‘ici 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


d.  professorn  Otto  Emil  Lindberg  avled  den  17  okt.  i  Alingsås, 
*  •  där  han  efter  avskedstagandet  haft  sin  bostad.  Alltsedan 
högskolans  upprättande  hade  han  varit  fästad  vid  densamma 
och  utnämndes  den  2  april  1898  till  professor  i  semitiska  språk, 
ifrån  vilket  ämbete  han  efter  tjugufem  års  trägen  verksamhet  så¬ 
som  lärare  avgick  med  pension  den  1  sept.  1916.  Lindbergs  in¬ 
tressen  och  arbeten  sträckte  sig  vida  utöver  det  filologiska  om¬ 
råde,  som  tillhörde  professuren.  Hans  religionshistoriska  förfat¬ 
tarskap  är  väl  bekant,  och  jämväl  på  andra  områden  har  han 
gjort  stora  insatser  såsom  folklärare.  Den  brinnande  håg,  som 
drivit  honom  att  trots  alla  de  svårigheter,  som  mötte,  vinna 
insteg  på  och  fullfölja  vetenskapsmannens  bana,  besjälade 
ock  all  hans  gärning  för  folkupplysning  och  folkbildning.  Så¬ 
som  föreläsare  ägde  han  sällsynta  förutsättningar;  hans  föredrag 
fängslade  åhörame  genom  det  lediga  och  lätt  tillgängliga  fram¬ 
ställningssättet,  men  det  präglades  ock  av  den  väsendets  hjärt¬ 
lighet,  genom  vilken  han  vann  förtroende  och  kärlek.  Så  vart 
han  en  ledare  för  både  trängre  och  mycket  vida  kretsar,  och  Gö¬ 
teborgs  högskola,  som  gläder  sig  åt  att  under  en  lång  tid  hava 
räknat  O.  E.  Lindberg  som  en  av  de  sina,  skall  sent  förgäta  vad 
den  har  honom  att  tacka  för. 


Den  1  december  överlämnades  till  högskolan  en  gåva  av 
80.000  kr.,  avsedd  att  förstärka  högskolans  fond  för  en  professur 
i  östasiatiska  språk  och  kultur.  Beloppet  har  med  lika  delar  om 
kronor  20.000  sammanskjutits  av  herrar  Dan  Broström,  Her¬ 
man  Mannheimer  och  Hjalmar  Wijk  samt  av  konsulinnan  Hedda 
Ekman  och  handelsfirman  Ekman  &  C:o  i  förening,  —  således 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


4 


OTTO  SYLWAN 


samma  personer,  som  skänkt  huvudparten  av  professurens  ur¬ 
sprungliga  fond.  Vid  gåvan  har  fästats  den  bestämmelsen,  att 
»för  den  händelse  den  förstärkta  fondens  avkastning  skulle  bliva 
större  än  vad  som  erfordras  till  bestridande  av  vederbörande 
professors  avlöning,  må  styrelsen  äga  besluta  använda  sådant 
överskott  till  annat  med  professurens  syfte  förenligt  ända¬ 
mål». 

Genom  denna  betydande  donation  har  den  nämnda  professu¬ 
ren  erhållit  en  tryggare  ekonomisk  grundval  än  någon  av  högsko¬ 
lans  övriga,  och  desto  djupare  är  den  tacksamhet,  som  därför  äg¬ 
nas  givame. 

Den  i  förra  årsredogörelsen  omnämnda  gåva  om  30.000  kr., 
vars  avkastning  skall  användas  »i  första  rummet  till  fyllnad  i 
den  nuvarande  innehavarens  av  Waemska  professuren  lön»,  har 
av  samme  givare  erhållit  ett  tillskott  av  5.000  kr.  (Styr:s  prot. 
d.  19/4.)  För  denna  välkomna  gåva  uttalas  härmed  högskolans 
tack. 

I  likhet  med  föregående  år  hava  hrr  G.  Ekman  och  Hj.  Wijk 
samt  Theodor  och  Hanne  Mannheimers  fond  överlämnat  vardera 
2.000  kr.  Då  dessa  bidrag,  såsom  nedan  påvisas,  icke  äro  behöv¬ 
liga  för  att  bringa  budgeten  för  1921  i  jämvikt,  hava  givame  be¬ 
stämt,  att  de  må  användas  dels  till  fortsatt  utgivande  i  sedvan¬ 
ligt  omfång  av  högskolans  årsskrift,  dels  till  förbättring  av  vissa 
docenters  avlöningsförmåner.  Tvänne  synnerligen  viktiga  be¬ 
hov  hava  härigenom  blivit  avhjälpta  för  innevarande  kalen¬ 
derår. 

För  upprätthållande  av  undervisningen  i  främmande  levande 
språk  av  infödda  lärare  är  högskolan  alltjämt  väsentligen  hän¬ 
visad  till  nya  bidrag.  Sådana  hava  ock  influtit,  nämligen  av  löjt¬ 
nant  Gösta  Franckel  3.000  kr.  till  lektor  i  ryska  och  polska  språ¬ 
ken  under  två  år,  av  A. -B.  Svenska  Kullager  fabriken  1.500  kr.  för 
samma  ändamål  under  ett  år,  av  konsul  C.  Kindal  1.000  kr.  till 
lektor  i  franska  språket  1920 — 1921;  av  Alliance  jrangaise  500 
kr.  för  samma  ändamål. 

Av  herr  James  Carncgic  har  liksom  föregående  år  skänkts 
1.500  kr.  till  stipendier. 

För  samtliga  dessa  gåvor  betygas  härmed  högskolans  varma 
tacksamhet. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


5 


Till  ordförande  i  styrelsen  för  åren  1921 — 1925  har  Kungl. 
Maj:t  den  5  nov.  ånyo  förordnat  landshövdingen  m.  m.  Oscar  von 
Sydow.  Även  såsom  statsminister  har  Excellensen  von  Sydow 
bibehållit  utövandet  av  detta  uppdrag. 

Till  ledamöter  i  styrelsen  för  åren  1921 — 1923  hava  omvalts 
av  stadsfullmäktige  fil.  dr  Gustaf  Ekman  och  grosshandlare  Axel 
Carlander  samt  av  Vetenskaps-  och  vitterhetssamhället  jur.  dr 
Johan  Lembke. 

För  1921  har  styrelsen  återvalt  till  vice  ordf.  borgmästaren 
dr  Erik  Trana  och  till  kassaförvaltare  dr  Gustaf  Ekman,  vilket 
senare  val  godkänts  av  stadsfullmäktige.  —  Styrelsen  har  under 
året  haft  8  sammanträden. 

Av  stadskassan  har  högskolan  fortfarande  åtnjutit  verk¬ 
samt  understöd.  Stadsfullmäktige  hava  nämligen  beslutit  såväl 
den  7  okt.  »att  bevilja  styrelsen  för  tredje  och  fjärde  kvartalen 
innevarande  år  ett  tilläggsanslag  ur  stadskassan  av  kr.  53.972:29 
att  användas  dels  till  beredande  åt  15  professorer  vid  högskolan 
i  form  av  tillfälliga  dyrtidstillägg  samma  ekonomiska  förmåner, 
som  genom  dyrtidstillägg  och  tillfällig  lönereglering  enligt  nu¬ 
mera  gällande  bestämmelser  tillkomma  motsvarande  tjänstein¬ 
nehavare  vid  statsuniversiteten,  och  dels  till  beredande  åt  övriga 
befattningshavare  vid  högskolan  av  dyrtidstillägg  och  retroak¬ 
tivt  dyrtidstillägg  enligt  enahanda  grunder,  som  för  samma  tid 
fastställts  för  Göteborgs  stads  befattningshavare»;  som  ock  den  11 
nov.  att  bevilja  styrelsen  ett  anslag  ur  stadskassan  av  kr. 
167.106:44,  att  användas  för  beredande  av  dyrtidstillägg  under 
år  1921  åt  högskolans  befattningshavare,  —  i  båda  fallen  dock 
med  skyldighet  för  styrelsen,  att,  därest  genom  förändring  av 
det  av  Kungl.  Maj:t  fastställda  grundtalet,  efter  vilket  dyrtids- 
tilläggen  beräknades,  hela  det  sålunda  anslagna  beloppet  icke 
komme  att  erfordras  för  det  avsedda  ändamålet,  till  stadskassan 
återbetala  överskottet. 

Trots  detta  stadsfullmäktiges  stora  bidrag  erbjöd  upprät¬ 
tandet  av  budgeten  för  1921  allvarliga  svårigheter,  särskilt  på 
grund  av  det  utomordentligt  höga  kokspriset.  Styrelsen  fann  sig 
därav  nödgad  att  bl.  a.  nedsätta  det  årligen  till  stadsbiblioteket 
utgående  anslaget  till  1.000  kr. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


6 


OTTO  SYI<WAN 


Den  sedermera  inträffade  betydliga  nedgången  i  kokspriset 
liar  givetvis  bragt  stor  lättnad  och  ställt  i  utsikt  ett  fördelakti¬ 
gare  bokslut  för  1921  än  man  vågat  lioppas. 

De  egentliga  inkomsterna  hava  under  1920  uppgått  till  kr. 
391.447:68,  varuti  ingå  avkastningen  av  de  allmänna  fonderna 
med  kr.  177.000  och  stadens  tillskott  med  kr.  122.370:10;  utgif¬ 
terna  hava  uppgått  till  kr.  403.623:90,  vadan  således  en  brist  om 
kr.  12.176:22  uppkommit,  och  besparade  medels  konto  nedgått 
från  kr.  34.203:66  till  kr.  22.027:44.  Härvid  är  att  märka,  dels 
att  i  bristen  ingå  kr.  5.625,  som  enligt  stadgarne  inbetalts  till 
pensionskassan  för  tre  nytillsatta  professorer,  och  som  härför 
tidigare  reserverats,  dels  att  kostnaderna  på  flera  konton  upp¬ 
gått  till  högre  belopp  än  de  beräknade,  nämligen  för  ljus  och 
värme  kr.  17.943:10,  för  fastighetens  underhåll  och  inventarier 
kr.  5.751:79  och  för  särskilda  kurser  till  kr.  5.620. 

Revisorer  hava  varit  lektorn  dr  J .  L.  Johansson,  förordnad 
av  Kungl.  Maj:t,  samt  konsuln  fil.  lic.  A rnold  Bratt  och  direktör 
Bruno  Zachr isson,  valda  av  stadsfullmäktige. 

Såsom  amanuens  vid  expeditionen  har  andre  bibliotekarien 
J.  V.  Johansson  fortfarande  varit  förordnad. 

Högskolans  fonder  uppgingo  enligt  drätselkammarens  till 
styrelsen  lämnade  redogörelse  vid  utgången  av  1920  till  föl¬ 
jande  belopp: 


Eduard  Magnus’  fond  (från  ar  1879) .  Kr.  334.100: — 

Lundgrenska  fonden  (från  år  1880)  »  586.000: — 

David  Carnegies  donation  (från  år  1887)  ...  »  552.944:89 

Oscar  Ekmans  fonder  (från  åren  1888,  1898 

och  1893)  »  455.000: — 

Göteborgs  undervisningsfond  (från  år  1891)  »  39.091:07 

David  Carnegies  stipendiefond  (från  år  1891)  »  20.991:55 

Pensionsfonden  (från  år  1891)  »  254-73S;95 

Göteborgs  Högskolas  Gustaf- Adolfsfond  (från 

år  1895)  •>  30.902:33 

Olof  Olofson  Wijks  minne  (från  år  1898)  ...  »  100.000: — 

James  Carnegies  donationsfond  (för  år  1898)  »  50.000:— 

Transport  Kr.  2.423.768:79 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


7 


Transport  Kr. 

Aron  Philipsons  donationsfond  (från  år 


1900)  » 

Aug.  Röhss’  donationsfond  (från  år  1901)  » 

Olof  Wijks  donationsfond  (från  år  1901)  ...  » 

Oscar  Ekmans  6  juni-fond  (från  år  1904)...  » 

Andrew  Carnegies  fond  (från  år  1904)  .  » 

Göteborgs  högskolas  änke-  och  pupillkassas 

fond  (från  år  1905) .  » 

S.  A.  Hedlunds  föreläsningsfond  (från  år  1907)  »> 

Göteborgs  högskolas  Linnéfond  (från  år 

1908)  » 

Erik  Wijks  donationsfond  (från  år  1909)  ...  » 

Gustaf  E.  Bratts  donationsfond  (från  år 

1909)  » 

Konsulinnan  Oscar  Ekmans  donation 

(från  år  1909)  » 

Oscar  Ekmans  pensionsfond  (från  år  1913)  » 

Gustaf  Ekmans  donationsfond  (från  år  1915)  » 

Henrik  E.  Ahrenbergs  stipendie-  och  pre¬ 
miefond  (fr.  år  1916)  » 

Henrik  E.  Ahrenbergs  studie^ond  (från  ar 

1916)  » 

Gabriel  Heymans  donationsfond  (från  år 
1916)  •> 

Oscar  Ekmans  stipendiefond  (från  år  1916)  » 

# 

Ivar  Waerns  sterbhus’  donationsfond 

(från  år  1917)  » 

Donation  för  en  professur  i  östasiatiska  språk 

(från  år  1918)  » 

Emily  Wijks  fond  (från  år  1919)  » 

Adolf  och  Gertrud  Bratts  donation  (från 

år  1919)  » 

Ekman-Langenskiölds  donation  (från  år  1919)  » 

Professor  Johannes  Paulssons  stipendiefond 
(från  år  1919)  »> 


Transport  Kr. 


2.423.768:79 

10.000: — 
350.000: — 
150.000: — 
10.505:78 
181.500: — 

147.400:03 

22.278:66 

55.867:20 
100.000: — 

18.738:32 

10.505:78 

448.710:51 

106.348:55 

41.147:76 

5i-597:2o 

42.377:66 
1  «4-754: 3» 


223.691:87 

218.480:85 

320.727:— 

100.000: — 
20.000: — 

ro.459:I7 

5.168.859:43 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


8 


OTTO  SYLWAN 


Transport  Kr.  5.168.859:43 

Nils  Hammarströms  fond.  .  »  26.382:64 

Konsthistoriska  fonden  .  »  30.932:04 

Theodor  och  Hanne  Mannheimers  donation  »  25.772:03 

Dispositionsfonden  .  »  405253:27 

_Kr-  5-^57I99:4I 

Motsvarande  summa  vid  utgången  av  1919  var  kr. 
5.521.754:51. 

Fonderna  voro  den  31  dec.  1920  placerade  på  följande  sätt: 

Utlånt  mot  hypotek  av  inteckningar  i  fas¬ 
tigheter  mot  8  %  ränta  .  Kr.  15.000: — 

Utlånt  mot  hypotek  av  inteckningar  i  fastig¬ 
heter  mot  6  1/2  %  ränta  .  »  70.000: — 

Utlånt  mot  hypotek  av  inteckningar  i  fas¬ 
tigheter  mot  5  %  ränta  .  »  1.060.000: — 

Helsingborgs  stads  4  y2  %  obligationer  av 

år  1902  »  240.000: — 

Göteborgs  Hypotekskassas  5  %  obligationer 

av  år  1913  »  205.000: — 

Allmänna  Hypoteksbankens  5  °'0  obligationer 

av  år  1877  »>  1.000: — 

Allmänna  Hypoteksbankens  4  %  obligatio¬ 
ner  av  år  1880  »>  51.700:— 

Göteborg-Borås  Järnvägsaktiebolags  4  \2  % 

obligationer  av  år  1904  .  »  130.000:— 

Enkla  Bolaget  Bergslagsbanans  Intressenters 

4  Vi  %  obl.  av  år  1902  »  65.000:— 

Sydsvenska  Kraftaktiebolagets  5  f2  °0  obl. 

av  år  1908  »  10.000: — 

Göteborgs  Intecknings  Garantiaktiebolags 

5  %  obl.  av  år  1915  »  460.000: — 

Göteborgs  Intecknings  Garantiaktiebolags 

5  %  obl.  av  år  1916  »  470.000: — 

Bergslagarnes  Järnvägsaktiebolags  5  %  obl. 

av  år  1908  »  299.000: — 

Transport  Kr.  3.076.700: — 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


9 


Transport  Kr  3.076.700: — 

Konungariket  Sveriges  stadshypotekskassas 

5  %  obl.  av  år  1914  »  20.000: — 

Holmens  Bruks-  och  Fabriksaktiebolags  5  % 

obl.  .  »  100.000: — 

Töre  Aktiebolags  5  %  obl.  av  år  1903  .  »  35.000: — 

Svenskt  5  %  stadsräntelån  av  år  1917  ...  »  300.000: — 

Stockholms  stads  5  %  obligationer  av  år  1917, 

nom.  50,000: —  ä  98  %  % .  »  49.250: — 

Trafikaktiebolaget  Grängesberg-Oxelösunds 

5  %  obl.  av  år  1917 .  »  160.000: — 

Helsingborgs  stads  6  %  obligationer  av  år 

1918  »  10.000: — 

Ivångrörs  Aktiebolags  6  %  obligationer  av 

år  1918  »  1.020.000: — 

Göteborgs  stads  6  %obligationer  av  år  1918  »  180.000: — 

Ytterstfors-Munksunds  6  %  obligationer  av 

år  1918  »  98.000: — 

Uddeholms  Aktiebolags  6  %  obligationer  av 

år  1919  .  »  75.000: — 

Blekinge  läns  landstings  6  %  obligationer 

av  år  1919  »  50.000: — 

Trävaru  A. -B.  Dalarnes  6  %  obligationer  av 

år  1919  »  20.000: — 

Claes  Johansson  &  C:is  Väveriaktiebolags  6% 

obl.  av  1/11  1919  »  5.000:— 

Göteborgs  7  %  reserver  av  år  1920  »  100.000: — 

Svensk  statsränta  3  fz  %  emission  1908,  nom. 

300,003:20  å  51  */4  °o  .  *  155.251:66 

Innestående  i  stadskassan .  »  202.997:75 


Kronor  5.657.199:41 


Bland  de  extra  anslag,  vilka  utgått  enligt  styrelsens  beslut 
(häri  arvoden  till  vikarier  icke  inräknade)  må  nämnas:  till  fastig¬ 
hetens  underhåll  sammanlagt  kr.  2.624:92;  till  årsskriften  kr. 
3.000;  till  stadsbiblioteket  för  distribution  av  bytesskrifter  med 
andra  bibliotek  kr.  1.000;  till  psykologisk-pedagogiska  laborato- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


IO 


OTTO  SYLWAN 


riet  för  apparater  och  inredning  kr.  1.200  och  till  maskin¬ 
skrivning  av  grundlinjer  för  den  elementära  undervisningen  i  psy¬ 
kologi  och  pedagogik  kr.  500  ur  besparade  medel  av  friherrinnan 
Falkenbergs  gåv omedel;  för  upprättande  av  ny  lappkatalog 
över  seminarie-biblioteket  kr.  500;  till  inköp  av  dupliceringsap- 
parat  kr.  500,  varav  hälften  ur  friherrinnan  Falkenbergs  gåvo- 
medel;  till  arvode  och  reseersättning  för  opponent  vid  dis¬ 
putation  i  historia  kr.  330;  till  föreläsningar  i  franska  kr.  400  och 
i  filosofi  kr.  300;  till  preliminär  kurs  i  hebreiska  kr.  837;  till  na¬ 
tionalekonomisk  studieresa  kr.  400;  till  studentkårens  minnesfest 
över  Viktor  Rydberg  300  kr.  ur  dr  Ekmans  gåvomedel. 

I  likhet  med  föregående  år  hava  tolv  professorer  erhållit  år¬ 
ligt  lönetillägg  om  800  kr.  ur  Emily  Wijks  fond. 

Arvodet  till  docenten  i  oceanografi  samt  O.  Ekmans  och  Emily 
Wijks  docentstipendier  hava  förhöjts  med  ett  årligt  tillägg  om 
1000  kr.  för  vardera  att  utgå  från  den  1  april.  De  sammanlagda 
beloppen,  resp.  kr.  4.000,  3.000  och  4.200,  hava  därigenom  när¬ 
mats  till  statens  docentstipendier,  vilka  utgå  med  kr.  5.000  för 
år. 

Arvodet  för  amanuensen  vid  expeditionen  har  på  grund  av  det 
ökade  arbetet  från  den  1  jan.  höjts  till  kr.  4.000  för  år. 

På  därom  av  styrelsen  gjord  framställning  har  Kungl.  Maj  :t  den 
16  juli  medgivit  att  tillsvidare  intill  den  1  februari  1923,  så  länge 
professor  Axel  Ludvig  Romdahl  under  denna  tid  vid  högskolan 
innehar  personlig  professur  i  konsthistoria  med  konstteori,  vid 
högskolan  förekommande  examination  i  sagda  ämne  förrättas  av 
Romdahl. 

På  grund  av  väckt  förslag  att  prof.  Vising  skulle  anmodas  kvar¬ 
stå  ännu  ett  år,  har  prof.  E.  Staaff,  Upsala,  uti  på  styrelsens  an¬ 
modan  avgivet  uttalande  förklarat,  att  med  hänsyn  till  professu¬ 
rens  värdiga  besättande  ett  uppskov  därmed  vore  synnerligen 
fördelaktigt,  och  prof.  E.  Walberg,  Lund,  som  erhållit  del  av  detta 
uttalande,  icke  avstyrkt  nämnda  åtgärd.  Sedan  även  lärare¬ 
rådet  enhälligt  tillstyrkt  densamma,  beslöt  styrelsen  den  22  mars 
anmoda  prof.  Vising  att  kvarstå  i  tjänsten  ytterligare  ett  år  intill 
den  1  sept.  192 2,  vilken  anmodan  prof.  Vising  förklarat  sig  villig 
efterkomma. 


Digitized  by 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ARSREDOGÖRELSE 


II 


Till  docent  i  historia  förordnades  av  styrelsen  den  ii  okt.  fil. 
licentiaten  Sven  Grauers,  vilket  förordnande  stadfästes  av  kansler 
den  19  okt. 


Docenten  Grauers  är  född  i  Göteborg  ,0/It  1891;  studentex.  därst.  24/5  1911, 
student  vid  Göteborgs  Högskola  31/Ä  191X,  fil.  kand.  *°f%  19x4,  fil.  mag.  ,l/&  1916, 
fil.  lic.  15/t  1919.  disp.  f.  doktorsgr.  *•/*  1920;  förordn.  att  upprätthålla  den  med 
professuren  i  historia  vid  Gbgs  högskola  förenade  undervisningsskyldigheten 
u/4 — u/i  1921;  genomgick  provårskurs  vid  Gbgs  h.  realläroverk  läsåret  1920 — 21; 
lärare  vid  Chalmers  tekn.  inst.  sedan  v.  t.  19x6,  vid  Slöjdföreningens  skola  sedan 
1915,  vid  Ggbs  handelsinst.  v.  t.  1917  —  v.  t.  1920,  vid  östra  realskolan  1Ä/S — Ä/« 
1917;  har  idkat  arkivstudier  i  Stockholm.  Uppsala.  Lund  o.  Linköping  juni-sept. 
1915.  1916  o.  19x7.  sistn.  år  även  i  Köpenhamn. 

Tryckta  skrifter:  Arvid  Bernhard  Horn.  Biografisk  studie  1.  1664 — 1713. 

Gbg  1920.  (Gradualavh.)  —  Artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Handels-  och 
sjöfartstidning. 


Till  docent  i  byzantinsk  och  nygrekisk  filologi  förordnades 
av  styrelsen  den  20  nov.  lektorn  vid  högre  latinläroverket  i  Göte¬ 
borg  fil.  dr  Sigfrid  Assaf  Esaias  Lindstam,  vilket  förordnande 
stadfästes  av  kansler  den  29  nov. 

Docenten  Lindstam  är  född  i  Ramq villa.  Jönkrs  län,  */*•  X879;  mogeuhetsex.  i 
Växjö  f/c  1898.  student  i  Lund  h.  t.  s.  å.,  i  Uppsala  h.  t.  1903,  fil.  kand.  i  Lund 
al/s  >902,  fil.  lic.  i  Uppsala  *•/§  1908,  disp.  f.  doktorsgr.  i  Uppsala  13/l2  1910,  fil.  d:r 
därst.  30/s  1911;  genomgick  provårskurs  vid  Uppsala  h.  allm.  lärov.  v.  t.  1911  och 
h.  t.  1913.  vik.  adjunkt  vid  Örebro  h.  allm.  lärov.  uf9  1904  —  v.  t.  1905,  vid  Jön-. 
köpings  h.  allin.  lärov.  *•/* — •/•  1914.  vik.  lektor  vid  Sträugnäs  h.  allm.  lärov.  h.  t. 
1914 —  v.  t.  19x3»  lektor  vid  Jönköpings  h.  allm.  lärov.  h.  t.  1913 —  v.  t.  1920.  vid 
Gbgs  h.  latinlärov.  h.  t.  1920;  studieresa  till  England  och  Frankrike  febr — ju¬ 
ni  1909,  till  Tyskland,  Italien,  Grekland  och  Turkiet  (delvis  ss.  Thunsk  stipendiat) 
maj  1911 —  juni  1913  till  Italien  **llt  1020  —  *°/l  1921  med  anslag  ur  Yisingsö 
Skolegodsfond. 

Tryckta  skrifter:  G.  Lacapeni  epistulac  cum  epimerismis  editae.  Ups.  19x0. 
(Gradualavh  );  De  Codice  Monacensi  529  (i:  Athen  1912);  Fragment  . 

af  en  asketisk  catena  på  custodiae  till  codex  Coislinianus  gr.  341  (i:  Eranos,  vol. 
14,  19x4);  Senbyzantinska  epimerismsamlingar  och  ordböcker  (i:  Kranos,  vol.  19 
X919);  t  va  recensioner  av  bysantinska  skrifter  i  Svensk  humanistisk  tidskrift  1918 


Nya  studieplaner  hava  av  kansler  stadfästs  för  filosofiska 
examina  i  teoretisk  filosofi  den  9  okt.,  i  praktisk  filosofi  den  19 
okt.  och  i  nordiska  språk  den  25  okt. 


Flera  ansökningar 
stämmelser  hava  varit 


om  dispens  från  examensstadgans  be¬ 
remitterade  till  högskolan  för  avgivande 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


12 


OTTO  SYLWAN 


av  yttrande.  Av  dessa  hava  tvänne  återtagits  av  de  sökande 
och  ett  par  ännu  icke  blivit  slutligt  avgjorda,  medan  en  av 
fil.  mag.  Bjarne  Beckman  om  tillåtelse  att  i  fil.  kandidat- 
och  ämbetsexamen  medtaga  ämnet  matematik,  av  Kung.  Maj:t 
bifallits  den  13  maj. 

På  grund  av  remiss  från  kanslersämbetet  har  lärarerådet 
den  2  dec.  avgivit  yttrande  över  en  av  Föreningen  för  psykologi 
och  pedagogik  i  Upsala  till  Kungl.  Maj  :t  ingiven  framställning  om 
upptagande  av  psykologi  såsom  självständigt  ämne  i  filosofiska 
examina. 

Likaledes  har  på  grund  av  remisser  styrelsen  efter  lärarerå¬ 
dets  hörande  avgivit  dels  förslag  till  bestämmelser  för  fördelning 
av  det  av  riksdagen  beviljade  anslag  till  bidrag  till  tryckning  av 
doktorsavhandlingar  (d.  11  okt.),  dels  yttrande  angående  förslag 
om  utvidgad  universitets-statistik  (d.  28  febr.). 

Genom  beslut  av  den  31  maj  hava  delägarne  i  högskolans 
änke-  och  pupillkassa  vidtagit  ändringar  i  reglementet  för  denna 
kassa,  vilka  dels  äro  av  mera  formell  beskaffenhet,  dels  i  vissa 
fall  ålägga  nyinträdande  medlemmar  retroaktiv-avgifter.  Dessa 
ändringar  hava  sedermera  vunnit  styrelsens  och  stadsfullmäk¬ 
tiges  bifall. 

Lärarerådet  har  under  läsåret  haft  18  sammanträden. 

Förordnande  har  av  styrelsen  meddelats  åt: 

docenten  Janzon  att  under  läsåret  biträda  vid  undervis¬ 
ningen  i  latin; 

cand.  mag.  Adolf  Stendcr-P eter  sen  att  under  läsåret  vara  e. 
o.  lärare  i  ryska; 

dr  phil.  Helmut  de  Boor  att  under  läsåret  tjänstgöra  som 
lektor  i  tyska  språket; 

licencié  és  lettres  Charles  Galeau  att  under  läsåret  tjänst¬ 
göra  som  lektor  i  franska  språket; 

docenten  Helander  att  under  höstterminen  och  vårterminen 
förestå  professuren  i  nationalekonomi  och  sociologi  (stadfäst  av 
kansler  d.  8  sept.  och  12  jan.); 

docenten  prof.  L.  A.  Jägerskiöld  och  prof.  C.  Skottsberg  att  med 
föreläsningskurser  i  resp.  djurgeografi  och  växtgeografi  under 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


13 


februari — mars  uppehålla  undervisningen  i  geografi  (stadfäst  av 
kansler  d.  14  febr.); 

docenten  Ek  att  uppehålla  undervisning  och  examination  i 
litteraturhistoria  med  poetik  under  tiden  den  31  mars — 24  maj 
(stadfäst  av  kansler  den  31  mars); 

docenten  Grauers  att  under  tiden  den  21  april — 24  maj  uppe¬ 
hålla  undervisningen  i  historia  (stadfäst  av  kansler  d.  28  april); 

docenten  vid  universitetet  i  Wien  dr  Walther  Schmied-Ko- 
warzik  att  giva  en  föreläsningskurs  i  filosofi; 

docenten  vid  universitetet  i  Upsala  dr  Einar  Tegen  att  un¬ 
der  februari  giva  en  kurs  i  etikens  historia  och  förrätta  examina¬ 
tion  i  praktisk  filosofi  (stadfäst  av  kansler  d.  29  jan.); 

professorn  vid  universitetet  i  Lund  Axel  Herrlin  att  under 
professor  Jaederholms  tjänstledighet  förrätta  examinationen  i 
pedagogik  (stadfäst  av  kansler  d.  29  jan.); 

docenten  vid  universitetet  i  Lund  0.  Frödin  att  fortfarande 
under  prof.  Nordenskjölds  tjänstledighet  förrätta  examinationen 
i  geografi  (stadfäst  av  kansler  d.  29  jan.); 

docenten  vid  universitetet  i  Lund  S.  Agrell  att  förrätta  exa¬ 
mination  i  slaviska  språk  (stadfäst  av  kansler  d.  2  mars  och  6 
maj); 

professorn  vid  universitetet  i  Lund  E.  Liljeqvist  att  förrätta 
examination  i  praktisk  filosofi  (stadfäst  av  kansler  d.  9  juni  1921) 
Tjänstledighet  har  av  styrelsen  medgivits: 
professor  Steffen  under  höstterminen  och  vårterminen  på 
grund  av  förordnande  att  vara  ledamot  i  socialiseringsnämnden; 

professor  Karlgren  den  8 — 17  sept.  för  att  såsom  represen¬ 
tant  för  Sveriges  studentkårer  deltaga  i  kongresser  i  Haag  och 
Br  tissel; 

lektor  Greene  den  15  sept. — 8  okt.  för  enskilda  angelägen¬ 
heter; 

professor  Lundström  den  30  okt. — 11  nov.  för  att  enligt  in¬ 
bjudning  föreläsa  i  Rostock  och  Berlin; 

professor  J aeder holm  dels  den  15  nov. — 8  dec.  för  sjukdom, 
dels  den  9  dec. — 5  april  för  att  enligt  uppdrag  av  ingenjörsveten- 
skapsakademien  företaga  en  studieresa  till  Förenta  staterna; 

professor  Lindroth  den  2 — 15  dec.  för  att  föreläsa  på  andra 
orter; 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


14 


OTTO  SYLWAN 


professor  Nordenskjöld  till  den  22  april  för  forskningsresa; 

professor  Sylwan  den  31  mars — 24  maj  för  fullgörande  av 
sakkunnig-uppdrag; 

professorerna  Vising  och  Wadstein  den  8  dec.  till  höstter¬ 
minens  slut  och  den  8  maj  till  vårterminens  slut  för  fullgörande 
av  censors-uppdrag; 

professor  Lidén  den  15  april — den  25  maj  för  fullgörande  av 
sakkunnig-uppdrag; 

professor  Almquist  den  21  april — den  24  maj  för  vetenskap¬ 
ligt  arbete; 

professor  Beckman  den  6 — 26  maj  för  studieresa; 

professor  Karlgren  den  18 — 31  maj  för  studieresa; 

Dessutom  hava  åtskilliga  lärare  av  rektor  erhållit  tillfällig 
tjänstledighet  under  högst  en  vecka  av  olika  anledningar. 

Till  ledamot  av  styrelserna  för  stadsbiblioteket  för  åren 
1921 — 1922  och  handelshögskolan  för  åren  1921 — 1923  har  sty¬ 
relsen  omvalt  prof.  Nordenskjöld. 

Högskolan  har  mottagit  inbjudningar  till  akademiska  hög¬ 
tidligheter  av  Ohio  State  University,  universitetet  i  Dorpat  och 
evangelisk-teologiska  fakulteten  i  Wien,  vilka  besvarats  genom 
skrivelser  eller  telegram. 

Vid  de  festligheter,  som  av  Studenterforeningen  i  Köpen¬ 
hamn  anställdes  den  15 — 17  juli  till  firande  av  dess  100-åriga 
tillvaro,  representerades  högskolan  efter  inbjudan  av  rektor. 

Till  hållande  av  de  offentliga  föreläsningar,  som  bekostas  av 
5.  .-1.  Hedlunds  fond,  har  lärarerådet  inbjudit  dels  professorn  vid 
universitetet  i  Berlin,  h.  exc.  Ulrich  von  Wilamowitz-Moellendorff , 
som  den  30  sept.  och  2  okt.  föreläste  över  »Die  Hellenen  und 
wir»  och  »Homer  der  fahrende  Sänger»,  dels  professorn  vid  ka¬ 
rolinska  institutet  dr  Gösta  Forssell,  som  den  16  och  18  febr.  före¬ 
läste  över  »Röntgendiagnostikens  undersökningsmetod  och  vik¬ 
tigaste  resultat »  samt  »överblick  över  Röntgen-  och  radiumte¬ 
rapiens  verkningssätt  och  resultat »,  dels  dr  Frederik  Poulsen  vid 
Köpenhamns  glyptotek,  som  den  15  mars  föreläste  över  »Antik 
kuust  på  Englands  herresaeder ». 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE  I 5 

För  dessa  högt  värderade  insatser  i  högskolans  arbete  utta¬ 
las  härmed  dess  varma  tack. 

Högskolan  har  upplåtit  lokal  för  föreläsningar,  som  anord¬ 
nats  av  Göteborgs  handelshögskolekurser,  av  de  vid  högskolan 
existerande  vetenskapliga  föreningarna  och  dessutom  av  andra 
institutioner,  såsom  Riksföreningen  för  svenskhetens  bevarande 
i  utlandet,  Alliance  fransaise,  Svensk-engelska  föreningen,  Svensk¬ 
tyska  föreningen,  föreningen  Norden  m.  fl.  Bland  föreläsarne 
må  nämnas:  prof.  F.  Tönnies  från  Kiel,  som  den  9  sept.  före¬ 
läste  om  »Zweck  und  Mittel  im  sozialen  Leben »,  prof.  W. 
Schiicking  från  Marburg,  som  den  10  okt.  föreläste  om  »Der 
Ausbau  des  Völkerbundes»,  docenten  S.  Alrutz  från  Upsala, 
som  den  11  okt.  föreläste  om  »Hypnosens  problem»,  riksanti¬ 
kvarien  O.  Montelius,  som  den  8  dec.  föreläste  om  »Mariakulten  », 
prof.  K.  Liestol  från  Kristiania,  som  den  16  febr.  föreläste  om 
»Sanning  och  dikt  i  ättesagorna ». 

Ur  högskolans  Linnéfond  har  lärarerådet  tilldelat  prof.  Beck¬ 
man  600  kr.  och  prof.  Lindroth  300  kr.  samt  ur  G.  Heymans  fond 
prof.  Lidén  160  kr.,  prof.  Wadstein  600  kr.  och  prof.  Romdahl 
560  kr.  såsom  bidrag  till  studieresor. 

S.  k.  auskultantstipendier  om  600  kr.  hava  tilldelats  proff. 
Gränström  och  Karlgren. 

Emily  Wijks  docentstipendium  har  under  året  fortfarande 
innehafts  av  docent  Ek;  Oscar  Ekmans  tilldelades  från  d.  1  jan. 
docent  Grauers. 


*  * 

♦ 

Om  den  under  läsåret  meddelade  undervisningen  hava  lärarna 
lämnat  nedanstående  uppgifter. 

JOHAN  VI  SI  N  Q, 

Fil.  Dr,  Professor  i  nyeuropeisk  lingvistik  (med  undervisningsskyldighet  i  ro- 

manska  sprak). 

Franska:  Historisk  grammatik:  vokalismen,  ensk.  förel.  i  t.  i  veckan  li.  t.  och 
v.  t.  —  Litteraturhistoria:  det  XVI II:de  århundradets  litteratur,  i  t.  i  veckan 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


l6  OTTO  SYUWAN 

h.  t.  och  v.  t.  till  och  med  4  mars.  —  Praktiska  övningar :  Kritik  av  skrift¬ 
liga  översättningar  av  de  22  första  sidorna  av  Almquists  Kapellet.  —  Se¬ 
minarieövningar  över  de  äldsta  franska  texterna,  tolkning  av  Strassburger 
Ederna,  Eulaliasdngen  och  ett  40-tal  strofer  av  Alexissdngen ,  2  t.  varannan 
vecka.  Vid  de  flesta  sammanträden  har  fil.  mag.  Einar  Dahlén  varit  föredra¬ 
gande,  en  gång  även  fil.  kand.  Alfred  Svanqvist. 

Spanska:  Tolkning  av  valda  stycken  i  Nyrop ,  Larebog  i  Spansk,  h.  t.  1  t. 
i  veckan.  —  Tolkning  av  Calderon,  La  Vida  es  sueno.  Akt.  I,  1  t.  i  veckan  v.  t. 

Föreläsningarna  i  spanska  hava  avsett  fil.  lic-examen,  de  övriga  kur¬ 
serna  fil.  ämbetsex.  eller  fil.  kand. -ex. 

EVALD  LIDEN, 

Fil.  Dr,  Professor,  innehavare  av  Oscar  II :s  professur  i  jämförande  språkforsk¬ 
ning  med  sanskrit. 

Fornindiska:  På  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  h.  t.  och  under  v.  t. 
till  mitten  av  april  meddelades  en  översikt  av  nominalböjningen  och  pre- 
senssystemet  av  verbet,  varvid  även  motsvarande  delar  av  de  klassiska  och 
germanska  språkens  grammatik  i  korthet  behandlades.  —  På  seminarieöv¬ 
ningar  2  t.  varannan  vecka  under  hela  läsåret  intill  mitten  av  april  tolka¬ 
des  delar  av  Nalasagan  och  Kathäsaritsägara. 

Jämförande  indoeuropeisk  grammatik:  Utom  de  delar  av  böjningslä- 
ran,  som  ingingo  i  föreläsningarna  över  fornindiska,  meddelades  på  ensk.  fö¬ 
rel.  1  t.  i  veckan  under  h.  t.  en  avslutning  av  det  föreg.  läsårets  översikt 
av  den  jämförande  ljudläran  samt  påbörjades  under  v.  t.  intill  mitten  av 
april  under  1  t.  i  veckan  en  översikt  av  den  latinska  nominalböjningen  un¬ 
der  jämförelse  med  besläktade  språks. 


ELIS  WADSTEIN, 


Fil.  Dr. 


Professor  i  nyeuropeisk  lingvistisk  (med  undervisningsskyldighet  i  ger¬ 
manska  språk). 


Nutida  högtyska:  Tysk  fonetik,  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  h.  t.; 
Prakt,  övningar  i  Tysk  fonetik  och  ortoepi,  x  t.  varannan  vecka  under  v.  U 
Tysk  grammatik,  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  v.  t.;  Skriftliga  översättning¬ 
ar  till  tyska  1  t.  varannan  vecka  under  hela  läsåret. 

Äldre  högtyska:  språkprov  ur  Luther,  ensk.  förel.  x  t.  varannan  vecka 
under  h.  t. 


Medellägtyska :  Dat  b  oec  van  der  ioncfrouscap  (på  grundval  av  cu  foto¬ 

grafi  av  handskriften),  seminarieövningar  1  t.  i  veckan  under  v.  t. 

Språkhistoria :  Grunddragen  av  tyskan v  historiska  gramattk,  ensk.  fö¬ 

rel.  x  t.  i  veckan  under  h.  t. 

Dessutom  liar  granskats  en  uppsats  av  A.  Bromander:  Der  Expressio- 
nismus. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


17 


OTTO  SYLWAN, 

Fil.  Dr,  Professor  i  estetik  samt  litteratur-  och  konsthistoria. 

Litteraturhistoria :  Romanen  under  1800-talet  efter  romantiken,  ensk.  förel- 
2  t.  i  veckan  under  h.  t. 

Poeti  k:  ensk.  förel.  (preliminär  kurs  för  fil.  kand.-  och  ämbetsex.)  2  t.  i 
veckan  jan. — mars;  praktiska  övningar  i  svensk  versldra  på  grundval  av  N. 
Beckmans  lärobok,  1  t.  i  veckan  under  h.  t. 

Har  såsom  rektor  åtnjutit  nedsättning  i  undervisuiugsskyldigheten  och 
för  sakkunniguppdrag  tjänstledighet  under  april — maj. 


GUSTAF  F.  STEFFEN, 


Dr.  Phil.,  Professor  i  nationalekonomi  och  sociologi. 


Har  såsotn  ledamot  av  Socialiseringsnämnden  varit  tjänstledig  under 
h.  t.  och  v.  t. 


OTTO  NORDENSKJÖLD, 


Fil.  Dr,  Professor  i  geografi  (med  handelsgeografi)  och  etnografi. 


övningar  i  kartkunskap  under  några  timmar  efter  den  22  april. 

Har  i  övrigt  under  året  varit  tjänstledig  för  utländsk  forskningsresa. 
Det  geografiska  institutionsbiblioteket  har  som  gåva  mottagit  samma 
serier  av  tidskriftei  och  kartor  som  tidigare. 


VILH.  LUNDSTRÖM, 

Fil.  Dr,  Professor  i  klassiska  språk  (med  undervisningsskyldighet  i  latin). 

Texttolkning:  Valda  brev  av  Seneca,  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  h.  t.; 

Plautus ’  Captivi ,  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  under  v.  t. 

Textkritiska  seminarieövningar  med  Tacitus'  Agricola  som  underlag  ha¬ 
va  hållits  under  v.  t.  2.  t.  varannan  vecka. 

Epigrafiska  seminarieövningar  med  inskrifter  innehållande  romerska  kom¬ 
munallagar  som  ämne  hava  hållits  under  h.  t.  2  t.  varannan  vecka. 
Filologisk  encyklopcdi  har  genomgåtts  på  ensk.  förel.  1  t.  i  veckan  under 
li.  t. 

Bysantinska  seminarieövningar  med  Christophoros  Mitylenaias'  dikter  som 
ämne  hava  hållits  2  t.  varannan  vecka  under  hela  läsåret. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


iS 


OTTO  SYLVVAN 


KARL  FRITIOF  SUNDEN, 

Fil.  Dr,  Professor,  innehavare  av  Andrew  Carnegies  professur  i  engelska  språ¬ 
ket  och  litteraturen. 

Xycngelska:  Del  engelska  spYiikets  varieteter,  ensk.  föreläsn.  i  t.  i  veckan  un¬ 
der  h.  t.  och  v.  t.;  Scott,  Lady  of  the  Lake  och  Tcmiyson,  The  Princcss,  äm¬ 
nen  för  engelska  proseminariets  övningar,  det  förra  litteraturverket  under 
li.  t.  2  t.  varannan  vecka,  det  senare  under  v.  t.  2  t.  varannan  vecka. 

Äldre  nyengelska:  Nicholas  Udall,  Ralph  Royster  Dovster,  utgiven  i  K.  Ar- 
ber,  Fnglish  Reprints  (Birmingham  1869),  underlag  för  engelska  seminariets 
övningar  under  v.  t.  2  t.  varannan  vecka. 

Medel  engelska:  A.  Brandi  und  O.  Zippel,  Mittelenglische  Sprach -  und  Li - 
teraturproben  (Berlin  1917),  underlag  för  engelska  seminariets  övningar  un¬ 
der  k.  t.  2  t.  varannan  vecka. 

1'ornengelska :  H.  Sweet,  An  Anglo-Saxon  Reader  (Oxford  1S94)  samt  Elc- 

ne,  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan,  det  förra  arbetet  under  h.  t.,  det  senare  un¬ 
der  v.  t. 


HELGE  ALMQUIST, 

Fil.  Dr,  Professor  i  historia. 

Inledning  till  historiens  studium:  ensk.  förel.  1  t.  i  veckan  under  h.  t. 

Sveriges  historia  under  Gustaf  Adolf  och  Drottning  Kristina:  ensk.  fö¬ 
rel.  1  t.  i  veckan  under  h.  t.  och  v.  t. 

Källor  och  litteratur  rörande  Sveriges  historia  ( till  1611):  ensk.  fö¬ 
rel.  1  1/2  t.  i  veckan  under  v.  t. 

Valda  källutdrag  rörande  Sveriges  historia:  proseminarieövningar  2 
t.  i  veckan  under  h.  t.  och  2  t.  varannan  vecka  under  v.  t.  övningarna, 
som  omfattat  perioden  1521 —  1812,  hava  avsett  att  göra  lärjungarna  be¬ 
kanta  med  viktigare  historiska  käilpublikationer,  memoarverk  m.  m.  och 
samtidigt  med  de  kritiska  frågor,  som  höra  samman  med  Sveriges  författ- 
ningskriser  (1590-talet,  1634,  1719,  1772,  1789,  1809).  Det  har  därvid 
varit  fråga  om  läsning,  interpretering  och  diskussion,  men  icke  om  ventile- 
riug  av  uppsatser. 

Valda  uppgifter  rörande  allmän  och  svensk  historia:  seminarieövning¬ 
ar  2  t.  i  veckan  under  h.  t.  och  v.  t.  övningarna  ha  omfattat  dels  tolk¬ 
ning  av  några  viktigare  aktstycken  hörande  till  medeltidens  allmänna  kyrko¬ 
historia  (Constitutum  Constantini  imperatoris;  Pipins  och  Karl  den  stores 
donationer  till  påvestolen;  kyrkoskismen  1054;  Henrik  IV  och  Gregorius  VII 
1077),  varvid  lärjungarna  gjort  bekantskap  med  vissa  delar  av  Monumenta 
Germaniac  Historica,  dels  tolkning  av  valda  aktstycken  hörande  till  Sveriges 
historia  (Kungliga  bekräftelser  av  landslagarna;  Rikshuvud boken  1573;  För¬ 
draget  mellan  Sverige  och  Polen  19  aug.  1587),  dels  ventilering  av  uppsat- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


x9 


ser  (fil.  mag.  O.  ICricsson,  »De  diplomatiska  formerna  i  förhållandet  mellan 
Sverige  och  Danmark  1523 — 1633*;  fröken  A.  Stenqvist,  »Rrytningen  mellan 
Sverige  och  Polen  1617*;  fröken  A.  Åkesson,  »Frankrike.  Ryssland  och  den 
polska  frågan  1^09»). 


PONTUS  LEANDER, 

Fil.  Dr,  Profess.  r  i  semitiska  språk. 

Atabiska :  Propedevtisk  kurs ,  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  under  v.  t.  till  den 
4  maj;  Driinnow-Fischers  Arabische  Chrestomathie ,  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan 
under  h.  t.,  1  under  v.  t.  till  den  6  april. 

Hebreiska:  Genesis ,  tolkning  och  grammatisk  analys ,  ensk.  förel.  6  t.  i  vec¬ 
kan  under  v.  t.  från  den  7  maj.  lin  propedevti.sk  kurs  har  under  läsåret 
med  5  t.  i  veckan  till  den  6  maj  meddelats  av  fil.  kand.  K.  A.  Hj  rth. 

A  c  ka  dl  ska  0.  sumeriska :  Pawlinsons  Cuneiform  insrriptions  of  Western 
A  sia,  vol.  IV,  jämte  sumer isk  grammatik,  ensk.  förel.  1  t.  i  veckan  under 
hela  läsåret  till  den  3  maj. 

Seminarieövningar  hava  under  läsåret  hållits  1  t.  i  veckan  till  den  12 
maj  över  semitisk  (företrädesvis  hebreisk)  ljud-  och  formlära  (inställda  2 
veckor  under  h.  t.(  1  under  v.  t  ).  Därunder  hava  behandlats  nomina  av 
avvikande  bildning,  prepositioner,  possessiv-  och  objektsuffiv  samt  uominal  ( 
perfekt)  qal. 


P.  0.  GRANSTRÖM, 


Fil.  Dr,  Professor  i  statskunskap  med  statistik. 


Svensk  statskunskap:  Sveriges  riksdag  genom  tiderna ,  7  offentl.  förel. 
okt. — nov.;  översikt  av  författningsrevisionen  i  Sverige  i)i8 — if)2i ,  ensk.  fö¬ 
rel.  20 — 25  maj. 

Utländsk  statskunskap:  En  mera  djupgående  kurs  i  Englands  statsskick 
samt  grunddragen  av  övriga  självständiga  staters  och  de  engelska  dominier- 
nas  författning  och  förvaltning,  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  sept. — 20  maj. 

I  statsvetenskapliga  seminariet,  som  hade  sammanträde  2  t.  varannan 
vecka,  ha  bl.  a.  följande  av  lärjungarna  (11  under  h.  t.  och  15  under  v. 
t.)  författade  uppsatser  eller  referat  föredragits  och  diskuterats:  Fil.  lic.  F. 
Vegelovv,  »Den  svenska  talmansinstitutionens  historia»  och  »Den  nuvarande 
talmansinstitutionen »;  stud.  G.  Andersson,  »Departementsindelningen  i  Sve¬ 
rige  efter  1840»;  stud.  A.  Wadman,  »Det  kommunala  och  politiska  utskylds- 
strecket»;  stud.  M.  Andreen,  »Kvinnans  tillträde  till  statstjänst»;  Fil.  mag. 
H.  Granfelt,  »Rumäniens  tillträde  till  Trippelalliansen»,  »Trippelallians¬ 
traktaten  1887»  och  »Nationernas  förbund»;  Fil.  mag.  O.  Ramsjö.  »Frågan 
om  den  franska  presidentmaktens  utvidgning  •. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


20 


OTTO  SYLWAN 


BERNHARD  KARLGREN, 

Fil.  Dr,  Professor  i  östasiatisk  språkvetenskap  och  kultur. 

Högkinesiskt  talspråk:  För  studenter  som  redan  två  läsår  följt  undervis¬ 
ningen  i  kinesiska  har  givits  en  hela  läsåret  omfattande  föreläsningsserie  på 
2  t.  i  veckan  över  romanen  Hao  k'iu  chuan ,  varvid  explicerats  ett  parti 
motsvarande  ett  6o-tal  normala  oktavsidor  i  västerländskt  tryck.  Under 
en  propedeutisk  kurs  på  3  t.  i  veckan  under  hela  läsåret  ha  det  högkine¬ 
siska  talspråkets  och  den  kinesiska  skriftens  elementer  genomgåtts  i  an¬ 
slutning  till  Karlgren,  A  Mandarin  reader. 

Kinesiskt  litteraturspråk:  En  föreläsningsserie  på  1  t.  i  veckan  hela  läs¬ 
året  har  behandlat  valda  kinesiska  litteraturspråks  texter  (forts.  fr.  förcg. 
år). 


NATANAEL  BECKMAN, 

I;il.  Dr,  Professor  i  svenska  språket,  innehavare  av  Ivar  Wacrns  professur. 

Syntax:  Karakteristiska  drag  i  de  nordiska  språkens  syntax ,  ensk.  förel.  1  t. 
i  veckan  under  h  t.  och  v.  t. 

Isländska  texter:  Hungrvaka  ni.  fl.  texter  rörande  Islands  kyrkohistoria, 
ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  h.  t.  till  slutet  av  okt.,  sedan  1  t.;  Valda 
Eddadikter,  seminarieövn.  (fort*,  trån  föreg.  termin)  varannan  vecka  under 
sept.  och  okt.;  Valda  (svårare)  ställen  i  Laxdöla  sagat  ensk.  förel.  1  t.  i  vec¬ 
kan  under  v.  t.  från  d.  15  febr. 

Fornsvenska  texter:  Valda  delar  av  Magnus  Erikssons  landslag ,  ensk.  tö- 
rel.  2  t.  i  veckan  under  nov.  och  dec. 

Svensk  språkhistoria:  propedevtisk  kurs,  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  under 
v.  t. 

G.  A.  JAEDERHOLM, 

Fil.  Dr,  Professor  i  filosofi  och  pedagogik. 

Pedagogik:  Elementär  kurs  i  psykologi  samt  pedagogikens  teori  och  historia 
tör  fil.  äinbetsexameu,  4  t.  i  veckan  under  v.  t.  efter  d.  5  april;  Undervis - 
ningslära  ,ensk.  förel.  4  t.  i  veckan  under  h.  t.  (8  sept. — 26  okt.).  - 

Psykologi :  Kånslo -  och  viljelivets  psykologi ,  med  särskild  hänsyn  till  etiken , 
ensk.  fcrel.  |  t.  i  veckan  under  b.  t.  (10  sept.— 30  okt.);  Efterblivna  och  in - 
teiligensdclckta  barns  utveckling ,  4  offentl.  förel.  under  aj.ril. 

ERNST  NACHMANSON, 

Fil.  Dr,  Professor  i  klassiska  språk  (med  undervisningsskyldighet  i  grekiska). 

Grekisk  text:  Aristofancs 9  Molnen ,  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  v.  t.; 
Euripides ’  Medea ,  seminarieövn.  2  t.  i  veckan  under  h.  t.;  i  samband  med 
dessa  övningar  liöllos  följande  föredrag:  stud.  Erik  Bengtson,  Mcdeavasen  i 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


21 


Miinchen;  fil.  kand.  Hjalmar  Frisk,  Behandlingen  av  muta  cum  liquida  i 
grekisk  poesi  med  särskild  hänsyn  till  Euripides1  Medea;  fil.  mag.  Siuurd 
Möller,  Euripidesscholierna. 

Litteraturhistoria :  Inledning  till  det  attiska  dramats  studium ,  ensk.  förel. 
i  t.  i  veckan  under. h.  t. 

Papyrologi:  seminarieövningar  2  t.  varannan  vecka  under  v.  t.  övningar- 
ne  hava  omfattat  läsning  och  tolkning  av  valda  papyrer  i  W.  Schubart, 
Papyri  Graecae.  Därjämte  hava  följande  uppsatser  ventilerats:  stud.  Erik 
Bengtson,  Papyrus  Berolinensis  Graeca  0772  Kol.  5;  fil.  mag.  Sigurd  Möl¬ 
ler,  Papyrus  Berolinensis  Graeca  11808;  fil.  mag.  Sigurd  Möller,  Codex  Pari- 
sinus  Graecus  2254. 

Arkeologi:  Hellenistiska  stader  och  kultorter.  Från  de  arkeologiska  utgriv- 
ningarne  i  Mindre  Asien,  4  off.  förel.  i  nov. 

Kurs  i  klassisk  och  nytestamentlig  grekiska  med  explikation  av  Pla¬ 
tons  Phaidon  och  av  Apostlagärningar  ne ,  4  t.  i  veckan  under  h.  t. 
Kurs  i  grekisk  grammatik  och  stil  skrivning,  1  t.  i  veckan  under  v.  t. 

HJALMAR  LINDROTH, 

Fil.  Dr,  Professor  i  nordiska  språk. 

Allmän  språkhistoria:  Begreppen  ljudlag  och  analogi  och  deras  betydel¬ 
se  för  språkvetenskapen,  ensk.  förel.  1  t.  i  veckan  under  h.  t.  och  början 
av  v.  t. 

Äldre  nysvensk  text:  Olaus  Pctri  Krönika,  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  un¬ 
der  h.  t.  (under  en  del  av  terminen  bl.  1  t.)  och  v.  t. 

Fornisländsk  text:  Eyvindr  Shåldaspillirs  Häkonarmdl  samt  andra  val¬ 
da  skaldedikter,  ensk.  förel.  1  t.  i  veckan  under  större  delen  av  v.  t. 

Dialektologi:  Västsvenska  dialekt/rågor,  seminarieövn.  2  t.  varannan  vecka 
under  h.  t. 

Orlnamnsforskning:  Namnforskningar  bland  Västkustens  öar  och  skär ,  4 
off.  förel.  i  febr.  och  mars. 

Fonetik:  Propedeutisk  kurs  i  allmän  fonetik,  3  t.  i  veckan  under  en  del  av  h.  t. 

Nutida  svenska:  Språkriktighets-  och  stil/rågor  på  grundval  av  autentiskt 
kriamaterial,  proseminarieövn.  2  t.  varannan  vecka  under  v.  t. 

Instruktionskurs  för  dialekt-  och  ortnamnsuppteckninp,  g  t.  under  maj. 

Seminarieövningarna  under  li.  t.  hade  som  deltagare:  Ivar  Lindquist, 
Ivar  Lundahl,  Paul  Fröberg,  Dagny  Larsson,  Axel  Paulsson,  Gunnar  Droug- 
ge,  David  Palm.  Waldemar  Hallin.  Äldre  bohuslänska  dialektdikter  ge- 
nomgiugos.  Uppsatser  av  D.  Larsson  och  D.  Palm  ventilerades. 

Proseminarieövningarna  under  v.  t.  hade  som  deltagare:  Ilans  Kristoferson, 
Gunnar  Drougge,  Erik  Lindström.  Einar  Lilie,  Per  Holm,  Bjarne  Beckman,  Olof 
Forsén,  Ivar  Lindquist,  Erik  Bouvin.  Uppsatser  av  B.  Beckman,  O.  For¬ 
sen,  G.  Drougge  och  E.  Bouvin  ventilerades.  O.  Forsens  uppsats,  som  låg 
vid  sidan  av  övningarnas  egentMga  ämne,  avhandlade  »Talspråk  och  skrift¬ 
språk  hos  Selma  Lagerlöf ». 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


22 


OTTO  SYLWAN 

AXEL  L.  ROMDAHL, 

Fil.  Dr,  Professor  i  konsthistoria  med  konst  teori. 

Allmän  konsthistoria :  Rembrandt  och  barocken,  ensk.  förel.  i  t.  i  vec¬ 
kan  under  h.  t.;  Xcderländskt  måleri  under  1400-talet,  ensk.  förel.  1  t.  i  vec¬ 
kan  mars — maj;  Spansk  konst,  arkitektur  och  måleri,  4  off.  förel.  i  febr. 

Svensk  konsthistoria:  ensk.  förel.  2  t.  varannan  vecka  under  h.  t.  och 
v.  t.;  Valda  ämnen  ur  svensk  konsthistoria,  seminarieövu.  2  t.  varannan  vec¬ 
ka  under  h.  t.  och  v.  t.  —  Vid  seminarieövningarna  ha  föredrag  hållits  av 
Bruno  von  Brehm  om  »Ikonograficn  å  svenska  romanska  dopfuntar  »,  av  Ig- 
naz  Schlosser  om  »Ikonograficn  i  Råda  kyrkas  målningar»,  av  Friedrich 
Wimmer  0111  Lunds  domkyrka,  av  Hadar  Lilliebjörn  om  »Folkungatidens 
kungasigill »,  av  Ruth  Svenning  om  »Kalmar  slotts  portaler  av  Sigvald 
Linné  0111  »Vadstena  slotts  fasader*.  Dessutom  ha  diskuterats  och 
analyserats  problem  ur  den  svenska  konsthistorien  såsom  Stockholms 
slotts  fasader,  Sergel  och  antiken. 

MALTE  JACOBSSON, 

Fil.  Dr,  Professor  i  filosofi. 

Filosofiens  historia:  Knsk.  förel  3  t.  i  veckan  under  h.  t.  och  v.  t.  till 
påsk. 

Logik:  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  under  v.  t.  efter  påsk. 

Kunskapsteori :  Seminaricövn.  över  Kants  Kritik  dc\  re  i  nen  Vcrnunft  2  t. 
varannan  vecka  under  h.  t.  och  v.  t. 

Vid  seminarieövningarna  höllos  föredrag  om  skilda  problem  i  Kants 
kunskapsteori  av  kandidaterna  G.  Lindekrantz,  S.  Palm,  O.  Forsen,  M.  Au- 
dreen,  Nils  Larsson,  Tore  Nilsson. 

ELIAS  JANZON, 

Fil.  Dr,  Docent  i  klassisk  filologi. 

Latinsk  text:  Ciccro  De  Oratorc  liber  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  h.  t.; 

Valda  sånger  af  Catullus  och  Dropcrtius,  ensk.  förel.  2  t.  i  veckan  under  v.  t. 


L.  A.  JÄGERSKIÖLD, 

Fil.  Dr,  Professors  n.  h.  o.  v..  Docent  i  djurgeografi  och  zoologi.  Intendent  vid 
Göteborgs  Musci  zoologiska  och  botaniska  avdelningar,  förordnad  att  under  prof. 
Nordenskjölds  tjänstledighet  uppehålla  en  del  av  den  med  professuren  i  geografi 

förenade  under visningsskyldighet en. 

Djurgeografi:  Kurs  i  djurgeogra/i,  ensk.  förel.  (14  st  )  under  tiden  3  mars — 14 
april. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ARSREDOGÖRELSE 


23 


HILDING  CELANDER, 

Fil.  Dr,  Lektor,  Docent  i  nordiska  språk. 

Fornisländsk  grammatik:  Ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  under  h.  t. 

Har  dessutom  biträtt  vid  prof.  Lindroths  proseminarieövningar  under  v.  t. 

HANS  PETTERSSON, 

Fil.  Dr,  Docent  i  oceanografi. 

Oceanografi:  Oceanernas  uppkomst ,  diupförhdllanden  och  bottenbetäckning,  havs¬ 
vattnets  fysik  och  kemi,  ensk.  förel.  med  experiment  2  t.  i  veckan  under  okt. 
och  nov.;  Havets  vågrörelser  och  strömmar ,  ensk.  förel.  med  experiment  2  t.  i 
veckan  under  febr.,  mars  och  april. 

Meteorologi:  Om  atmosfärens  övre  gräns  och  undersökningar  av  de  högsta  luft - 
lagren,  3  off.  förel.  med  experiment  under  nov. 

Fysik:  Om  radiums  strålning  och  atomernas  inre  byggnad,  2  off.  förel.  med  ex¬ 
periment  under  april. 

Under  februari  medtogos  åhörarna  av  föreläsningarna  i  oceano¬ 
grafi  på  en  kortare  expedition  med  undersökningsfartyget  Skagerak  till 
Bornö  undersökningsstation  i  Gullmaren,  Skagen  och  Fladen,  varvid  fyrskep¬ 
pen  »Skagens  Rev  »  och  »Fladen » inspekterades  samt  hydrografiska  mätningar 
av  olika  slag  utfördes. 

SVEN  HELANDER, 

Dr.  rer.  pol.,  Docent  i  nationalekonomi  och  sociologi,  t.  f.  Föreståndare  för 
Göteborgs  Handelshögskolekurser,  förordnad  att  under  h.  t.  och  v.  t.  uppehål¬ 
la  professuren  i  nationalekonomi  och  sociologi. 

N ationalekonomi :  De  nationalekonomiska  och  sociologiska  grundteorierna,  ensk. 
förel.  3  t.  i  veckan  under  h.  t.;  Henning bank -  och  börsväsendets  teori  och  hi¬ 
storiska  utveckling,  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  under  v.  t.  —  Seminarieövningar 
ha  hållits  2  t.  varannan  vecka  under  hela  läsåret.  Följande  avhandlingar  och 
uppsatser  ha  därunder  ventilerats:  Fil.  kand.  O.  Josepsson,  Den  svenska 
bankkoncentrationen  (h.  t.  och  v.  t.);  fil.  lic.  V.  Haneson,  Det  svenska  fisket  un¬ 
der  stormaktstiden  (h.  t.);  stud.  Wassén,  Dyrtidens  orsaker  (v.  t.);  stud.  Lars¬ 
son,  Jordbrukets  avfolkning  i  Sverige  och  Danmark  i  modern  tid  (v.  t.);  stud. 
Wennerberg,  Vilka  faktorer  påverka  diskontots  höjd  (v.  t.);  stud.  Winberg, 
Den  svenska  juteindustrien  (v.  t.).  —  Under  h.  t.  höllos  proseminarieövning- 
ar  i  anslutning  till  Diehl-Mombert,  Ausgewählte  Lesestiicke,  Bd  4 — 5  (Wert 
und  Preis). 


SVERKER  EK, 

Fil.  Dr,  Docent  i  litteraturhistoria. 

Allmän  litteraturhistoria:  1700-talets  litteratur,  ensk.  förel.  (30  st.)  under  ap¬ 
ril  och  maj. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


24  OTTO  SYLWAN 

Svensk  litteraturhistoria:  Svensk  folkvisa ,  ensk.  förel.  (17  st.)  under  h.  t.  —  Har 
under  hela  läsåret  lett  det  litteraturhistoriska  seminariets  arbete,  varvid  föl¬ 
jande  uppsatser  behandlats:  Stud.  H.  Schiller,  »Fadrenst  plats  i  Strindbergs 
produktion;  stud.  P.  Fröberg,  Kellgren  och  Voltarie;  stud.  Tora  Ramm-Eric- 
son,  Kellgren  och  England;  stud.  Ragnhild  Tellgren,  Jämförelse  mellan  Goethes 
»Erlkönig  *,  Geijers  »Kolargossen  >  och  Malmströms  »Hvi  suckar  det  så  tungt 
uti  skogen.  ♦ 


GUNNAR  BILLER, 

Fil.  Dr.  Docent  i  franska  språket  och  litteraturen. 

Modern  franska:  Fransk  syntax ,  ensk.  förel.  (15  st.)  under  li.  t.;  Anatole  Fran- 
ce,  Le  petit  Pierre,  ensk.  förel.  1  t.  i  veckan  under  v.  t 


HARRY  ARMINI, 

Fil.  Dr,  Lektor,  Docent  i  latinska  språket  och  litteraturen. 

Har  biträtt  vid  prof.  Lundströms  latinska  seminarieövningar  under  läsåret. 


SVEN  GRAUERS, 

Fil.  Lic.,  Docent  i  historia. 

Svensk  historia:  Källor  och  litteratur  rörande  Sveriges  historia  under  ko¬ 
nungarna  av  pfalziska  huset ,  ensk.  förel.  (20  st.)  under  v.  t.;  Svensk  författnings - 
utveckling  1660 — 1718,  ensk.  förel.  3  t.  i  veckan  under  tiden  21  april — 24 
maj.  —  På  proseminarieövningar  under  tiden  21  april — 24  maj  behandlades 
1634  års  R.  F.  och  1660  års  additament,  en  jämförelse,  samt  1713 — 14  års 
riksdag. 


SIGFRID  LINDSTAM, 


Fil.  Dr,  Lektor,  Docent  i  bysantinsk  och  nygrekisk  filologi. 


Har  biträtt  vid  prof.  Lundströms  bysantinska  seminarieövningar  un¬ 
der  v.  t. 


ERLAND  NORDENSKIÖLD, 


Fil.  Dr,  Friherre,  Intendent  vid  Göteborgs  Museum,  förordnad  att  under  prof.  Nor- 
dcnskjölds  tjänstledighet  uppehalla  en  del  av  den  med  professuren  i  geografi  före¬ 
nade  under  visningsskvldigheten. 


Elnoqraji:  Etnografisk  arbetsmetod,  med  särskild  hänsyn  till  Sydameri¬ 

kas  indianer,  ensk.  förel.  (10  st.)  under  h.  t. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


25 


CARL  SKOTTSBERG, 

Fil.  Dr,  Professors  n.  h.  o.  v..  Prefekt  för  Göteborgs  Botaniska  trädgård,  förord-  * 
nad  att  under  prof.  Nordenskjölds  tjänstledighet  uppehålla  en  del  av  den  med 

professuren  i  geografi  förenade  undervisningsskyldigheten. 

Växtgeografi:  Kurs  i  växtgeografi ,  ensk.  förel.  (8  st.)  under  tideu  11  febr. — 
15  mars. 


EINAR  TEGEN, 

Fil.  Dr,  Docent  vid  Uppsala  Universitet,  förordnad  att  under  prof.  Jaederholms 

tjänstledighet  giva  en  kurs  i  etikens  historia. 

Etik:  Etikens  historia,  ensk.  förel.  (16  st.)  under  tiden  7 — 19  febr. 

ADOLF  STENDER-PETERSEN, 

Mag.  Art.,  e.  o.  lärare  i  ryska  och  polska. 

Ryska  språkkursen:  Kursen  för  nybörjare  t  språket  (börjad  v.  t.  1920)  har 
under  läsåret  fortsatts  med  4  t.  i  veckan.  Därvid  har  genomgåtts  valda  styc¬ 
ken  (ss.  16 — 25,  32 — 41,  36 — 70,  78 — 82,  91 — 92)  ur  Holger  Pedersen,  Russisk 
1  se  se  bo  g  (prosa  o.  poesi)  med  fonetisk,  grammatisk  o. stilistisk  analys,  i  anslut¬ 
ning  till  Holger  Pedersen,  Russisk  grammatik,  och  R.  Ekblom,  Rysk  grammatik 
med  särskilt  beaktande  av  verbal  böj  ningen  (konjugationsklassema)  o. 
aspektläran  (lokomotoriska,  momentana  o.  inkoativa,  iterativa  verb,  per- 
fektivering  o.  imperfektivering);  dessutom  talrika  samtals-  o.  systematiska 
(skriftl.)  stilövningar.  Under  v.  t.  har  även  genomgåtts  Griboedovs  Gore  ot 
urna  (akt  I,  sc.  1 — 5). 

Ryska  litteraturkursen:  Kommenterad  genomgång  av  Lermontovs  Demon 
o.  Turgenevs  Otcy  i  drti  (kapp.  I — VI),  3  t.  i  veckan  under  h.  t.;  lektyr 
o.  diskussion  (på  ryska)  av  sistnämnda  verk  (kapp.  VII — XII),  1  t.  i  veckan 
under  v.  t. 

Polska  Språkkursen:  Fropedcutisk  kurs  (gemensam  för  Högskolan  o. 

Handelsliögskolekursema),  3  t.  i  veckan.  Därvid  har  systematiskt  geaom- 
gåtts  polska  grammatiken,  särskilt  verbalböjningen  o.  aspektläran  (konju- 
gationsklasserna,  lokomotoriska,  momentana  o.  inkoativa,  iterativa  verb,  per- 
fektivering  o.  imperfektivering),  o.  (xnuntl.  o.  skriftl.)  översatts  från  o.  till 
polska  st,  41 — 70  o.  ss.  234 — 237  ur  Albert  Zipper,  Grammatik  der  pol¬ 
nischen  sprache.  Dessutom  har  under  v.  t.  även  genomgåtts  Henryk  Sien- 
kiewiecz,  »Janko  muzykant*  o.  *Bartek  swycifzca»  (början). 

HELMUT  DE  BOOR, 

Dr.  Phil.,  Docent  vid  Universitetet  i  Breslau;  Lektor  i  tyska. 

Tyska  Språket:  Muntlig  översättning  till  tyska ,  prakt.  övn.  2  t.  i  veckan 
under  hela  läsåret.  Ur  G.  av  Geijcrstams  berättelse  /fhora*  översattes  un¬ 
der  h.  t.  s.  1 — 23,  under  v.  t  s.  77 — 100. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


26 


OTTO  SYLWAN 


Tysk  litteratur:  Läsning  och  förklaring  av  tyska  texter ,  2  t.  i  veckan  under  he¬ 
la  läsåret.  Efter  orienterande  litteraturhistoriska  inledningar  genomgicks 
under  h.  t.  Heinrich  Heines  »Harzreise*,  under  v.  t.  dels  Clemens  Brcntanos 
»Die  Geschichte  vom  bra  ven  Kasperl  und  vom  schöuen  Anuerl,  *  dels  E.  T.  A. 
Hoffmans»  Meister  Martin  der  Kiifner  und  seine  Gesellen.  1  —  Goethes  Leben  und 
WerkCj  off.  förel.  1  t.  i  veckan  under  h.  t.;  Die  Entwicklung  des  deutschen 
Romans,  off.  förel.  1  t.  i  veckan  under  v.  t.  till  15  mars;  Die  deutsche  Roman¬ 
tik,  off.  förel.  1  t.  i  veckan  15  mars — 1  maj. 

Har  dessutom  biträtt  professorn  i  ämnet  vid  rättandet  av  de  skriftl.  över- 
sättningsövningarna  från  svenska  till  tyska. 

Höstterminens  undervisn.  började  d.  8  september,  vårterminens  slutade 

den  1  maj. 

CHARLES  QATEAU, 

Liceucié  és  lettres.  Lektor  i  franska. 

Franska  språket:  Läs-,  tal -  och  översättningsövningar,  prakt.  övn.  3  t.  i  vec¬ 
kan  under  h.  t.  och  v.  t. 

Fransk  litteratur:  Chatcaubriand,  off.  förel.  1.  t.  i  veckan  under  h.  t.;  Alfred 
de  Vigny ,  off.  förel.  1  t.  i  veckan  under  v.  t. 

Har  dessutom  biträtt  professorn  i  ämnet  vid  rättandet  av  de  skriftliga 
översättningsövningarna  från  svenska  till  franska. 

QODFREY  GREENE, 

M.  A.,  Lektor  i  engelska. 

Engelska  språket:  Muntlig  översättning  till  engelska ,  1  t.  i  veckan  under  h. 
t.  och  v.  t.;  Skriftlig  översättning  til!  engelska,  1  t.  i  veckan  under  h.  t.  och  v.  t. 

Engelsk  litteratur:  Läsning  och  förklaring  av  engelska  texter,  3  t.  i  veckan  un¬ 
der  h.  t.  och  v.  t.,  varvid  genomgåtts  Gals\vorthy's  »Five  tales»  under  h.  t. 
och  Wells  »Twelve  stories  and  a  dream»  samt  A.  Bennefs  »Milestoncs*  under 
v.  t.;  Shakespeare,  off.  förel.  1  t.  i  veckan  under  hela  läsåret. 


Nedanstående  skrifter  oeh  uppsatser  hava  sedan  förra  års- 
redogörelsens  utgivande  blivit  av  högskolans  lärare  publicerade 
eller  äro  under  tryckning: 

Helge  Almquist: 

Reformationstiden  och  stormaktstidens  förra  skede.  [H.  9 — 12.]  Lund 
1921.  (Svenska  folkets  historia.  H.  2S — 31.) 

Artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Dagblad,  Göteborgs  Morgonpost 
och  Svenska  Dagbladet. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


-7 


ARSREDOGÖRELSE 


Harry  Armini: 

Fornkristna  latinska  graf  inskrifter .  i:  Nordisk  tidskrift.  1920.  S. 
297—3M- 

Ltt  bidrag  till  tolkningen  av  den  konslantinska  regionskatalogen,  i:  Min¬ 
nesskrift  utg.  av  Filol.  sanif.  (»hg  1920.  S.  25  —42.  (OHA.  Bd  26, 
1920.  2.) 

I 'än  er  sborgs  arbetareinstitut  jcjit) — jfjjn.  ArsredogCrelsc.  Yänersb.  1920. 
J.  1 i.  Sandvs,  Lat  in  epigraphy.  Rec.  i  Svensk  humanistisk  tidskrift. 
(Cndcr  tryckning.) 

Nat.  Beckman: 

Ii  1 1  par  modcrsmälsfragor.  i:  Pedagogisk  tidskrift.  Arg.  56  (1920). 
S-  135- *39.  145—15*.  1^4—166. 

litt  ställe  hos  Tacitus  ifierm.  c.  12).  i:  Nordisk  tidsskrift  for  filologi. 
4  Rickke.  Bd  9.  Khvn  1920.  S.  104  —  10S. 

Gutalagens  inledningsord  och  Gott/ands  kristnande,  i:  Minnesskrift  utg. 
av  Filol.  sanif.  Gbg  1920.  S.  9  -14.  (OHA.  Bd  26.  1920.  2.) 

m 

Nysvenska  och  stil  istik.  i:  Vetenskaplig  forskning.  Årsbok  1920. 
Sthm  1920.  S.  116  •  121. 

Om  sedebetyg,  i:  \'erdandi.  Arg.  38  (1020).  S.  13—20. 

Syntaxen  i  Wilh.  Wundts  sprakfilosnfi.  i:  Språk  och  stil.  Arg.  20 
(1920).  S  93 — 11 2. 

Undervisningen  i  danska  och  norska  vid  svenska  sko/or.  Redogörelse  för 
den  svenska  föreningen  A  ordens  cnquétc.  i:  Nordens  årsbok  1920.  Sthm 
1920.  S.  in— 135. 

Antikritiska  anmärkningar  till  Äldre  Yästgötalagcn.  i:  Arkiv  för  nor¬ 
disk  filologi.  Bd  37.  hund  1921.  S.  133 — i(>o. 

Förnamns  betoning,  i:  Nysvenska  studier.  I.  1921.  S.  133 — 136, 

K  ungagravar  och  medeltidshistoria,  i:  Forn  vännen.  1921.  S.  22  -  47. 
Till  belysning  af  helgonkulten  i  Sorden,  i:  Kyrkohistorisk  årsskrift. 
Arg.  21  (1920— 1921).  S.  230— 235. 

Siigra  randanteckningar  vid  studiet  av  Torins  • Västergötlands  run¬ 
inskrifter *.  i:  Västergötlands  fornminnesförenings  tidskrift.  D.  4.  S.  57 — <>4. 

Lax  dö!  a  saga.  I  urval  i nersatt .  Lund  1921.  46  s.  (Skrifter  utgivna 

av  Modersmalslärarnes  förening.) 

Artiklarna  Bengt,  biskop  i  Skara,  kallad  den  förste,  och  Bengt,  biskop  i 
Skara,  kallad  den  andre,  i  Svenskt  biografiskt  lexikon  (bd  3,  s.  183 — 184). 

lin  gammal  Värcndstradition.  i:  Folkminnen  och  folktankar.  (Under 
tryckning.) 

Artiklarna  Pcople  och  Language  i  A  Swedish  yearbook.  (Under  tryckning.) 
Redigerat  Frän  Synnerbv.  Berättelser  pä  v äs/gotamal  upptecknade  av 
Hanna  Dahlgren,  /.  Beckman.  Sthm  1918.  32  s.  (Svenska  landsmäl. 

1920.  H.  2).  i:  Svenska  landsmål.  Bd  17. 

Artiklar  i  allmänna  ämnen  i  Almanack  för  alla.  Svenska  Dagbladet  och 
Turistföreningens  årsskrift. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


28 


OTTO  SYLWAN 


Gunnar  Biller: 

La  langue  de  Rotnain  Rolland.  Remarques  sur  Vélude  de  M.  K  och.  .  . 
i:  Moderna  språk.  Arg.  14  (1920).  S.  107 — 115. 

Artiklar  i  Göteborgs  Dagblad,  Göteborgs  Handels-  ocli  sjöfartstidning 
samt  Svenska  Dagbladet. 

Helmut  de  Boor: 

Mythologisches  aus  den  faröischen  Folkevisern.  i:  Filol.  samf.s  minnes¬ 
skrift.  S.  45 — 54.  (GHÅ.  Bd  26,  1920.  2.) 

Ein  Seitenstiick  zu  C.  F.  Meyer's  Ballade  >Fingerhiitchen  *  von  den  färöi - 
schen  Inseln.  i:  Euphorion.  Bd  22  (1915).  S.  745 — 746. 

C 'ber  Haupl-  und  Nebensatzwortstellung  in  den  åltesten  aschw.  Urkun¬ 
den.  i:  Festschrift  fur  E.  Sievers. 

Gustaf  Cedcrschiöld: 

Svensk  stilistik.  Sthm  1920.  (3),  176  s. 

Språk  i  språket.  3  uppl.  1 — 2.  Sthm  1920.  51,  27  s.  (Verdandis  små¬ 
skrifter.  163 — 164.) 

Ett  och  annat  om  språkövningar  i  skolan ..  i:  Till  Sven  Lönborg  den  16 
mars  1921.  Minnesskrift.  ..  Gbg  1921.  S.  12 — 17. 

Artiklar  och  recensioner  i  tidningar. 

Hilding  Celander: 

Sädesanden  och  den  siste' kärven  i  svenska  skördebruk.  i:  Folkminnen 
och  folktankar.  1920.  S.  97 — 112. 

Studickompetens  och  lärarebefordran  vid  de  allmänna  läroverken,  i:  Pe¬ 
dagogisk  tidskrift.  Arg.  57  (1921).  S.  57 — 85. 

Artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Handels-  och  sjöfartstidning  och 
Tidning  för  Sveriges  läroverk. 


Sverker  Ek: 

Smdverser  i  Agneta  Horns  lejverne.  i:  Språk  och  stil.  Arg.  20  (1920). 
S.  65 — 69. 

Viktor  Rydberg .  Till  tjugofemdrsminnet  av  hans  död.  i:  Ord  och  bild. 
Arg.  29  (1920).  S.  609 — 616. 

risflii  om  Tord  Bondes  mord.  i:  Minnesskrift  utg.  av  Filol.  samf.  Gbg 
1920.  S.  33 — 41.  (till A.  Bd  26,  1920.  2.) 

Xorsk  kämpavisa  i  östnordisk  tradition.  Ett  försök  till  Indelning  av  det 
nordiska  folkviscinatcrialct.  Gbg  1921.  IV,  112  s.  (GHÅ.  Bd  27,  1921. 


Artiklar  och  recensioner  i  Ny  tid  och  Svenska  Dagbladet. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


29 


ARSREDOGORELSE 


Sven  Graucrs: 

Artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Handels-  och  sjöfartstidning. 

P.  0.  Gränström : 

Alands  representation  i  svenska  ståndsriksdagen,  i:  Statsvetenskaplig 
tidskrift.  Arg.  23  (1920).  S.  253 — 278. 

Aland  och  Erik  Dahlbergs  Suecia  antiqua.  i:  Göteborgs  Morgonpost 
21  sept.  1920. 

Vad  innebår  grundlagens  restriktionsforniel  —  *av  utmärkt  förtjänst*? 
ib.  1  juli  1920. 

Riksdagen  och  grundlagarnas  värd.  i:  Svenska  Dagbladet  21,  22  och 
23  juni  1920. 

Främlingar  i  den  akademiska  konkurrensen,  ib.  23  dec.  1920. 

Canada  och  The  Hudson  s  Bay  Company .  i:  Göteborgs  Handels-  och 
sjöfartstidning  4  och  7  juni  1920. 

Prins  Arthur  av  Connaught  generalguvernör  över  Syd- Afrika,  ib.  29 
juni  1920. 

Diverse  artiklar  och  recensioner  i  olika  tidningar. 

Sven  Helander: 

Handelns  beskattning.  Föredrag  vid  Sveriges  Köpmannaförbunds  års¬ 
möte  1  <)20. 

Marx  och  Hegel.  En  kritisk  studie  över  socialdemokratisk  världsåskåd¬ 
ning.  Lund  1920.  (1),  86  s.  (Skrifter  utgivna  av  Fahlbeckska  stiftel¬ 

sen.  1.) 

The  Dutch-Swedish  commerce.  i:  Commercial  Holland.  1920.  S.  27 

—29. 

Penningvärdets  fall.  Gbg  1920.  16  s. 

Vår  moderna  handel.  Sthm  1920.  (7).  483  s. 

Konsulatberättelser  och  det  praktiska  affärslivet,  i:  Svensk  esport.  1921. 
S.  65 — 68,  83 — 89,  104 — 106. 

Artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Dagblad.  Köpmannen,  Svensk 
handelstidning  och  Svenska  Dagbladet. 

Malte  Jacobsson: 

Bland  akademici  i  Tyskland,  i:  Ny  tid  27  juni  1920. 

Göteborgs  stads  kulturbudget,  ib.  22  okt.  1920. 

Georg  Brandell.  Pedagogik  på  psykologisk  grundval.  Rec.  i  Skola  ocrfi 
samhälle.  (Under  tryckning.) 

Artiklar  och  recensioner  i  Biblioteksbladet  och  Ny  tid. 

Elias  Janzon: 

Ovidianum.  i:  Minnesskrift  utg.  av  Filol.  sainf.  Gbg  1920.  S.  42 
(GHÅ.  Bd  26,  1920.  2.) 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


OTTO  SYLWAN 


30 

G .  A.  Jacdcrholm: 

Metoder  lör  mätning  av  intelligens  samt  pedagogiska  resultat  hos  barn.  i: 
Yerdandi.  (Under  tryckning.) 

Redogörelse  avgiven  till  lngenjörsvetenskapsakademien  för  resultaten  av 
en  resa  till  Förenta  Staterna  för  studiet  av  amerikansk  psykoteknik.  (Un¬ 
der  tryckning.) 

Redogörelse  avgiven  till  K.  Skolöverstyrelsen  för  resultaten  av  en  resa  till 
Förenta  Staterna  för  studiet  av  pedagogiska  och  psykologiska  arbeten  rörande 
handledning  vid  yrkesval  därstädes.  (Under  tryckning.) 

L.  A.  Jägcrskiöld : 

Hembygdsvård.  i:  Det  nya  Sverige.  Årg.  14  (1920).  S,  320 — 330. 
(Omtr.  i:  Skaralx>rgs  läns  folkhögskolas  årsbok  1919 — 1920.) 

Berättelse  rörande  Göteborgs  Musei  Zoologiska  avdelning  för  år  192a.  i: 
Göteborgs  Museum.  Arstryck  1920.  S.  35 — 32. 

Berättelse  rörande  Göteborgs  Musei  Botaniska  avdelning  för  år  1920.  ib.  S.  94. 
Artiklar  och  recensioner  i  tidningar  och  tidskrifter. 

Bernhard  Karlgren: 

Berättelse  över  Filologiska  Samfundets  i  Göteborg  verksamhet  under  åren 
1910 — 1920.  i:  Minnesskrift  utg.  av  Filol.  samf.  Gbg  1920.  S.  V  — 
XI V.  (GHA.  Bd  26,  1920.  2.) 

Hamnen  Japan,  Xippon  och  Xihon.  i:  Svensk-japanska  sällskapets 
årsskrift.  Arg.  2  (1921).  S.  1 — 5. 

Artiklar  i  dagspressen. 


Pontus  Lcandcr: 

Det  gamla  Palestina  i  ljuset  av  moderna  arkeologiska  forskningar.  Sthn» 
1920.  IX,  171  s.  (Pop.  vet.  förel.  v.  GH.  N.  F.  1 S.) 

Artiklar  i  olika  tidningar. 


Evald  Liden: 

Ordhistoriska  bidrag,  i:  Minnesskrift  utg.  av  Filol.  samf.  Gbg  1920. 
S.  88 — 104.  (GHÅ.  Bd  26,  1920.  2.) 

Hjalmar  Lindroth: 

Den  nya  teorien  om  finlandssvenskarnas  härstamning,  i:  Sydsvenska 
Dagbladet  20  o.  23  juni  1920. 

Löv  sta.  Ett  notabell  namn  av  blygsamt  ursprung,  i:  Aftonbladet  7  nov. 
1920. 

X ämnet  Tjörn  och  därmed  sammanhängande  namn.  i:  Minnesskrift 
utg.  av  Filol.  samf.  Gbg  1920.  S.  15 — 24.  (GHÅ.  Bd  26,  1920.  2.) 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ARSREDOGORELSE 


31 


Otto  Jespcrscn,  Xutidsspro g  hos  hörn  og  vox ne.  Köbenhavn.  .  .  i)i6. 
Rcc.  i  Arkiv  för  nordisk  filologi.  Bd  36.  Lund  1920.  S.  344 — 349. 

Var  dog  Birger  Jarl ?  i:  Forn vännen.  1920.  S.  105—112.  (Omtryck 
av  tidningsartikel;  jfr  ärsbcr.  1919 — 20.) 

Önaninsstudier  i  skärgarden,  i:  Göteborgs  Dagblad  25  sept.  och  16 
okt.  1920. 

Den  nordiska  språkforskningen  i  Sverige  under  det  senaste  decenniet.  En 
återblick,  i:  Ord  och  bild.  Arg.  30  (1921).  S.  101 — 112. 

En  språklig  kvarleva  av  en  urgammal  folktro,  i:  Göteborgs  och  Bohus¬ 
läns  fornminnesförenings  tidskrift.  1920.  Gbg  1921.  S.  23 — 36. 

Risåsen  eller  Ryssasen?  En  göteborgsk  namnfråga.  Ib.  S.  4 — 6. 

Hur  vara  skärgårdars  namn  te  sig  på  våra  sjökort,  i:  Det  nya  Sverige. 
Arg.  15  (u)2\).  S.  219—224. 

Xamnforskningar  bland  Västkustens  öar  och  skär.  Stinn  1921.  (3).  75  s. 
(Pop.  vet.  förel.  v.  GH.  X.  F.  19.) 

Olof  Östergren ,  Xusvensk  ordbok  h.  1 — 12.  .  .Stockholm  79/5  //.  Rec.  i 
Arkiv  för  nordisk  filologi.  Bd  37.  Lund  1921.  S.  176 — 184. 

Recensioner  av  trenne  arbeten  av  M .  Olsen:  En  i nd skrift  med  ctldre  ru¬ 
tter  fra  Gjersvik  i  Sönd-Xordland .  Era  grernseomraadet  mellem  arkeologi 
og  stedsnavneforskning  och  Hedenskc  kultminder  i  norske  stedsnavne  samt 
av  Xatnn  och  Bygd  arg.  2-3  och  Språk  och  stil  arg.  12 — 75,  i  Indoger- 
manische  Forschungen,  Anzeiger  38.39,  s.  13 — 15.  17 — 23.  43—54. 

Artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Dagblad  samt  Göteborgs  Handels- 
och  Sjöfartstidning. 


Sigfrid  Lindstam: 

Artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Handels-  och  Sjöfartstidning. 


Vilh.  Lundström: 

Redigerat  Eranos  Acta  philologica  Suecana. 

Ett  större  antal  tidningsuppsatser  och  recensioner. 


Sven  Lönborg: 

Dike  och  Eros.  Människor  och  makter  i  forntidens  Aten.  D.  1 — 2. 
Sthm  1920.  28S,  259  s. 

Klassisk  filologi.  En  följdskrift  till  Dike  och  Eros.  (Under  tryckning.) 
Der  Klan.  Jena.  (Under  tryckning.) 

Artiklar  i  tidningar. 


Ernst  Xachmanson: 

Artiklar  och  recensioner  i  tidningar  och  tidskrifter. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


32 


OTTO  SYLWAN 


Otto  Nordenskjöld: 

Die  nordatlantischen  Polarinseln.  Heidelb.  1921.  31  s.,  1  karta.  (Haud- 
buch  der  regionalen  Geologie.  Bd  IV'.  2  b.) 

Geografisk  forskning  och  geografiska  upptäckter  under  nittonde  århund¬ 
radet.  Sthin  1921.  159  s.  (Övers,  av  tidigare  på  danska  utg.  arb.;  jfr 

årsber.  1919 — 20.) 

Artiklar  och  reseuotiser  i  Göteborgs  Handels-  och  Sjöfartstidning.  Hvar 
8  Dag,  Stockholms  Dagblad  samt  i  geografiska  tidskrifter  och  sydameri¬ 
kanska  tidningar. 

Avslutat  utgivningen  av  Wissenschaftliche  Ergebnisse  der  schwedischen 
Siidpolar expedition  1901 — oj. 


Hans  Pettersson: 

Betänkande  med  förslag  i  fråga  om  förläggande  till  Göteborg  av  en  avdel¬ 
ning  av  statens  meteorologisk-hydrografiska  anstalt  avgivet  av  sakkunniga 
tillkallade  av  chefen  för  Kungl.  Jordbruksdepartementet.  Gbg  1921.  106  s. 

Meteorological  influences  on  the  level  of  the  sea-surface.  i:  Geografiska 
annaler.  Arg.  3  (1921).  S.  165 — 182. 

Oceanografi.  i:  Vetenskaplig  forskning.  Årsbok  1921.  Sthm  1921. 
S.  224—234. 

Axel  L .  Romdahl: 

Gösta  Sandels  i  sina  teckningar,  i:  Gösta  Sandels.  En  minnesbok.  .  . 
Gbg  1920.  S.  31 — 40. 

Kunsthistorie  i  skildringer  og  oversigter.  I  oversattelse  ved  Ragna  Thiis. 
Kra  1920.  (7),  230  s. 

Xdgra  observationer  i  Xikolaikyrkan  i  Örebro,  i:  Fornvännen.  1920. 
S.  218 — 224. 

Rembrandts  Civilistafla  och  en  dess  förebild,  i:  Tidskrift  för  konstve¬ 
tenskap.  Arg.  5  (1920).  S.  116 — 120. 

Berättelse  för  år  1920  rörande  Göteborgs  Musei  Konstavdelning,  i:  Gö¬ 
teborgs  Museum.  Arstryck  1921.  S.  61 — 72. 

Werner  Lundqvists  samling  i  Göteborgs  museum,  i:  Ord  och  bild.  Arg. 
30  (1921).  s.  369 — 374. 

Artikeln  Bauer ,  J.  A.,  i  Svenskt  biografiskt  lexikon  (Bd  2,  s.  783 — 784). 
Redigerat  Gösta  Sandels.  En  minnesbok.  45  avbildningar.  Text  av 
Birger  Backström ,  August  Brunius ,  Axel  L.  Romdahl .  Henrik  Sörensen, 
Jens  Thiis .  Gbg  1920. 

Uppsatser  och  recensioner  i  tidningar  och  tidskrifter. 


Gustaf  F.  Steffen: 

Världsåldrarna.  Samhällets  och  kulturens  allmänna  utveckling.  Forn- 
tidsstaten.  Medeltid ,  nyare  tidt  nutid.  Världsåldrarnas  typserie.  Sthm 
1920.  XIII,  309  s. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ARSREDOGORELSE 


*1  1 
Jo 


Ad.  Stendcr-Pctcrsen: 

Der  ursprung  des  gogolschen  tcufels.  i:  Minnesskrift  utg.  av  1'ilol.  samf. 
Obg  1920.  S.  72—87.  ((»HA.  H(1  2(>.  1920.  2.) 

En  russisk  efterligning  av  » Jean  de  Erance •  (/r7«^j).  i:  Holberg  Aar- 
bog.  Khvn  og  Kra  1920.  S.  174 — 19 1. 

Det  unge  Polen.  Zeromski  —  Przybyszewski  —  Wyspiaitski  —  Rydcl  — 
Kasprowicz.  i:  Nordisk  tidskrift.  1921.  S.  65 — 84. 

Johan  n  Heinrich  l'oss  und  der  junge  Cogol.  Ein  beitrag  zur  seelenkunde 
G  ogols.  i:  lidda.  Bd  15.  Kra  1921.  S.  98 — 128. 

Ktt  större  antal  kulturhistoriska,  politiska  och  litteraturhistoriska  ar¬ 
tiklar  över  ryska  och  polska  ämnen  i  (»öteborgs  Handels-  och  sjöfarts¬ 
tidning. 

K.  F.  Sundén: 

Sägra  förbisedda  skandinaviska  la  nord  i  Sir  Gawayne  and  the  grene  Knyjt 
i:  Minnesskrift  utg.  av  Filol.  samf.  (»bg  1920.  S.  140— 153.  ((»HA. 

Bd  26.  1920.  2.) 

Reviderat  artikeln  Cnirersalatfabct  i  Nordisk  familjebok,  bd  30,  Sthin 
1920,  sp.  1092  —1095. 

Reviderat  Svensk  språk  lära  i  sammandrag  av  D.  A.  Sunden.  25  uppl. 
Stlim  1920.  (Med  ett  tillägg  om  Sprakarterna,  24  s.) 

Otto  Sylwan: 

En  Stockholmskrönika  ur  C.  G.  Gjörwells  brev.  Med  en  inledning  utgi¬ 
ven.  7757  —I//S.  Sthm  1920.  U,  25S  s. 

Elis  Wadstcin: 

Die  Sprachform  des  Hildebrandsiiedes.  i:  Minnesskrift  utg.  av  1'ilol . 
samf.  (»bg  1920.  S.  154  -107.  ((»HA.  Bd  2b.  1920.  2.) 

Johan  Vising: 

En  banbrvtare  pa  den  portugisiska  litteraturhistoriens  område.  Fide/ino 
de  Figueiredo.  i:  Nordisk  tidsskrift  for  filologi.  4  Rjekke.  Bd  9.  Klivn 
1920.  S.  123 — ij 10. 

Till  franskans  ställning  i  England  under  medeltiden,  i:  Minnesskrift 
utg.  av  Filol.  samf.  (»bg  1920.  S.  1—8.  ((»HA.  Bd  26.  1920.  2.) 

En  kvinnlig  akademiker.  Grefvinnan  de  Xoailles.  i:  (»öteborgs  Dag¬ 
blad  30  april  1921. 

Ett  scxhundraarsminnc.  Dantc  som  konstnär,  människa  och  fosterlands¬ 
vän.  ib.  9  april  1921.  (Översättn.  efter  Manfredi  Porena.) 

Vetenskapens  renässans  1  Spanien,  ib.  3  febr.  1921. 

Marcel  Braunschrig,  Xotrc  littératurc  ctudice  dans  les  textes.  Rec.  i  Mo¬ 
derna  sprak.  (1’nder  tryckning.) 

Smärre  artiklar  och  recensioner  i  Göteborgs  Dagblad. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


34 


OTTO  SYLWAN 


Bland  av  högskolans  lärare  under  läsåret  företagna  resor 
och  erhållna  förtroendeuppdrag  eller  utmärkelser  ma  nämnas 
följande : 


Helge  A  l  m  q  u  i  s  t:  Företog  sommaren  1920  med  understöd  av  ett  högskolans 
auskultantstipeudium  oeh  av  Göteborgs  stad  en  studieresa  till  Holland  och 
Frankrike. 

Utsågs  i  nov.  till  ledamot  av  Yetenskapssocieteten  i  Lund. 

X  <1 1.  Beckman:  Företog  i  maj  med  understöd  av  högskolans  Linnéfond  en 
resa  till  Stockholm,  Uppsala  och  Linköping  i  och  för  handskriftsstudier. 

Har  företagit  smärre  resor  inom  Västergötland,  Södermanland  och  Ös¬ 
tergötland  för  studium  av  dialekter  och  fasta  fornlämningar. 

Gunnar  B  i  1 1  c  r:  Företog  sommaren  1920  en  studieresa  till  Frankrike  och 
Italien. 

Hilding  C  eland  er:  Vistades  fyra  veckor  under  juni — juli  1920  (med 
statsstipendiuxn)  i  Paris  för  studium  av  moder smålsunder visningen  i  de 
franska  lycéerna. 

Sverker  Ek:  Vistades  under  juli  1920  vid  Kungl.  biblioteket  och  Riksarkivet 
för  studier  i  vishandskrifter  och  arkivalicr;  i  slutet  av  maj  1921  vid  Norsk 
folkminnessamling  i  Kristiania  för  studier  i  norska  vishandskrifter. 

Sven  Helander:  Vistades  fem  veckor  under  juni — juli  1920  i  Stockholm 
för  arkivstudier. 

Vistades  fyra  veckor  under  dec. — jan.  i  Tyskland  och  Österrike  för  eko¬ 
nomiska  studier. 

Höll  i  juli  1920  på  uppdrag  av  Centralförbundet  för  nykterhetsundervis- 
ning  en  föreläsningsserie  på  nio  föreläsningar  om  Alkoholfrågans  national¬ 
ekonomiska  innebörd. 

Malte  Jacobsson:  Deltog  med  anslag  ur  högskolans  Heymanska  fond  i 
Kantgesellschafts  generalförsamling  i  Halle  den  28— 30  maj  1920. 

Företog  i  anslutning  härtill  under  juni  och  juli  en  studieresa  till  Berlin, 
Göttingen,  Heidelberg  och  Rom. 

Av  Göteborgs  stadsfullmäktige  vald  till  ledamot  av  drätselkammaren 
och  folkskolestyrelsen  fr.  o.  m.  1  jan.  1921. 

G.  A.  Jaederhol  m:  Företog  den  9  dec.  —  den  22  mars  med  anslag  av  Ingen- 
jörsvetenskapsakademien  och  K.  Skolöverstyrelsen  en  studieresa  till 
Förenta  Staterna  för  studium  av  dels  amerikansk  psykoteknik,  dels  den 
praktiska  vägledningen  av  ungdomens  yrkesval  därstädes. 

Besökte  den  28—30  dec.  som  sällskapets  gäst  the  American  Psychologi- 
cal  Association ’s  i  Chicago  2<;:dc  årsmöte. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ARSREDOGORELSK 


35 


Deltog  den  19 -  -23  april  i  kongressen  för  experimentell  psykologi  i  Mar- 
burg. 

Organiserade  och  ledde  i  rtiaj  en  arbetsgemenskap  med  lijälpklasslära- 
rinnor  i  Göteborg  rörande  metoden  för  avsöndring  av  hjälpklassbarn. 

Föreläste  under  maj  inför  Ingenjörsvetenskapsakademien  över  resultat 
av  studieresan  till  Förenta  Staterna  rörande  psykoteknik. 

L.  .t.  J  ä  a  c  r  s  k  i  öl  d:  Vistades  6  juni — 28  aug.  vid  K.  V:  A:s  zoologiska  hav¬ 
station  vid  Kristineberg  för  vetenskapliga  arbeten  och  insamling  av  zoolo- 
gica  för  Göteborgs  Museum. 

Bernhard  Karlgren:  Besökte  i  sept.  Haag  och  Briissel  såsom  ombud  för 
Sveriges  studentkårer  vid  internationella  studentkonferenser. 

Företog  i  maj  och  juni  1921  säsoxn  innehavare  av  ett  högskolans  auskul- 
tantstipendium  en  resa  till  England  för  biblioteks-  och  museistudier. 

Utsågs  i  nov.  till  ledamot  av  Vetenskapssocieteten  i  Lund. 

Pontus  I.  e  a  n  d  e  r:  Vistades  i  juni  1920  i  Stockholm  för  biblioteksstudier. 

Kallades  den  10  jan.  till  arbetande  ledamot  av  Göteborgs  Kungl.  Veten¬ 
skaps-  och  Vitterhetssamhälle. 

/:  vald  L  i  d  é  n  :  Av  Kungl.  Skolöverstyrelsen  förordnad  att  i  egenskap  av  dess 
ombud  övervaka  och  leda  den  muntliga  avgångsexamen  vid  Högre  lärarin¬ 
neseminariet  vid  Kjellbergska  flickskolan  i  Göteborg  i  maj  1921. 

Av  Större  akademiska  konsistoriet  vid  Lunds  universitet  utsedd  att  så¬ 
som  sakkunnig  avgiva  utlåtande  vid  tillsättningen  av  professuren  i  san¬ 
skrit  med  jämförande  indoeuropeisk  språkforskning  därstädes. 

Utsågs  i  nov.  till  ledamot  av  Vetenskapssocieteten  i  Lund. 

Valdes  i  mars  till  ledamot  av  Svenska  orientsällskapets  styrelse. 

Hjalmar  I.  i  n  d  r  o  l  h:  Har  i  egenskap  av  undersökningsledare  hos  Institutet 
för  ortnamns-  dialektforskning  företagit  åtskilliga  resor  inom  och  utom 
länet  (se  institutets  årsredogörelse  s.  37). 

Sigfrid  L  i  n  d  st  a  m:  Företog  25  nov.  — 20  jan.  med  understöd  av  Visingsö 
skolegodsfond  en  vetenskaplig  studieresa  till  Italien. 

V  ilh.  Lundström:  Har  dels  för  vetenskapliga  studier,  dels  som  represen¬ 
tant  för  Riksföreningen  för  svenskhetens  bevarande  i  utlandet  företagit 
kortare  resor  till  Danmark  och  Tyskland. 

Ernst  Xachmanson:  Företog  i  juli  1920  en  kortare  resa  till  Berlin  för 
grekiska  handskriftsstudier. 

Otto  .V  0  r  d  e  n  s  k  j  ö  l  d:  Har  under  tiden  9  juni  1920 —  22  april  1921  som 
ledare  fört  en  svensk  forskningsexpedition  till  Peru  och  Chile. 

Valdes  i  aug.  till  hedersledamot  av  Sociedad  geografica  de  Lima. 

Av  högskolans  styrelse  vald  till  ledamot  av  Styrelsen  för  Göteborgs  han¬ 
delshögskola  aren  1921  —  2  *. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


36  OTTO  SYLWAN 

Hans  Pettersson:  Har  under  läsåret  fortsatt  att  fungera  som  sekreterare 
åt  sakkunnige  för  upprättande  av  förslag  till  en  meteorologisk  anstalt  i 
Göteborg. 

Har  under  maj — sept.  oeh  dec.  1920  samt  jan.  1921  upprätthållit  befatt¬ 
ningen  såsom  förste  assistent  vid  Svenska  hydrografisk-biologiska  kom¬ 
missionen. 

Utsågs  i  sept.  till  medlem  i  den  internationella  kommissionen  för  marin 
meteorologi. 

Utsågs  av  Filosofiska  fakulteten  vid  Uppsala  universitet  att  vara  oppo¬ 
nent  å  dess  vägnar  vid  doktorsdisputation  den  20  maj. 

Axel  L.  R  0  m  d  a  k  l:  Representerade  den  svenska  avdelningen  av  Före¬ 
ningen  för  fransk  konst  vid  öppnandet  av  föreningens  Renoirutställning  i 
Kristiania. 

Utnämndes  den  6  juni  1921  till  riddare  av  Kungl. Vasaordens  i:a  klass. 

Gustaf  F.  Steffen :  Av  Kungl.  Maj:t  förordnad  att  vara  ledamot  av  den 
nämnd  som  fått  i  uppdrag  att  utreda  de  s.  k.  socialiseringsspörsmålen. 

Ad.  Stender-Petersen:  Idkade  under  juni  och  juli  1920  med  understöd 
av  Köpenhamns  universitet  (kommunitetet)  litteraturhistoriska  och  språk¬ 
liga  studier  å  Jagellonska  biblioteket,  Czartoryski-biblioteket  och  Veten¬ 
skapsakademiens  bibliotek  i  Krakow. 

Otto  Sylwan:  Av  Större  akademiska  konsistoriet  vid  Uppsala  universitet 
utsedd  att  såsoin  sakkunnig  avgiva  utlåtande  vid  tillsättningen  av  profes¬ 
suren  i  litteraturhistoria  med  poetik  därstädes. 

Av  Kungl.  Maj:t  förordnad  att  vara  ordförande  i  den  nämnd,  som  har 
att  upprätta  förslag  till  fördelning  av  statens  författarstipendier. 

Företog  under  tiden  8  april — 22  maj  en  studieresa  till  Italien. 

Elis  W  ad  st  e  i  n:  Idkade  under  tre  veckor  i  juli  1920  med  understöd  av  hög¬ 
skolans  Linnéfond  studier  å  Kungl.  biblioteket  i  Köpenhamn. 

Förordnades  i  mars  1921  av  Kungl.  Maj:t  att  i  egenskap  av  censor  del¬ 
taga  i  övervakandet  av  studentexamina  under  år  1921. 

Johan  V  i  sin  g:  Har  tjänstgjort  som  rektors  ställföreträdare  under  kortare 
tider,  då  rektor  och  prorektor  varit  hindrade,  bl.  a.  under  tiden  8 — 22  april. 

Förordnades  i  mars  1921  av  Kungl.  Maj:t  att  i  egenskap  av  censor  delta¬ 
ga  i  övervakandet  av  studentexamina  under  år  1921. 

Till  ledamöter  av  redaktionskommittén  för  Göteborgs  Högskolas 
Årsskrift  liar  lärarerådet  för  1921  valt  professorerna  Sylwan  och 
Liden  (med  professor  Nordcnskjöld  såsom  suppleant)  samt  över¬ 
bibliotekarien  Wåhlin  oeh  till  revisorer  av  Årsskriftens  räkenska¬ 
per  för  1920  utsett  professorerna  Leander  och  Granström. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


37 


Av  denna  Årsskrift  har  under  läsåret  utkommit  band  26  (1920). 

1.  Remarques  sur  la  syntaxe  des  groupes  de  propositions  dans 
les  premiers  romans  fran$ais  en  vers  (1150 — 75).  Par  Gunna ; 
Hiller. 

2.  Minnesskrift  utgiven  av  Filologiska  Samfundet  i  Göteborg  på 
tjugoårsdagen  av  dess  stiftande  den  22  oktober  1920. 

3.  Studier  i  1600-talets  vers.  Av  Otto  Sylwan.  1 — 11.  (Inbjud¬ 
ningsskrift.) 

4.  Studier  i  1600-talets  vers.  Av  Otto  Sylwan.  ni.  (Inbjud¬ 
ningsskrift.) 

Arsredogörelse  1919 — 1920. 

Till  ledamöter  av  redaktionskommittén  för  Populärt  vetenskap¬ 
liga  föreläsningar  vid  Göteborgs  Högskola  hava  utsetts  för  år  1921 
professorerna  Sylwan,  Vising  och  Nordenskjöld  samt  till  revisor  av 
samma  publikations  räkenskaper  för  år  1920  professor  Almquist. 

Av  denna  publikation  har  under  läsåret  utgivits  band  XVIII  nya 
följden,  Det  gamla  Palestina  av  Pontus  Leander,  och  band  XIX, 
Namnforskningar  bland  Västkustens  öar  och  skär  av  Hjalmar  Lind¬ 
roth. 

Institutet  för  ortnamns-  och  dialektforskning  har  under  läsåret 
fatt  mottaga  flera  donationer.  Direktör  Victor  Andersson,  Kris¬ 
tiania,  har  överlämnat  1,000  kr.  för  undersökningen  av  folkmålen  i 
Dalsland,  Major.  W.  Zetterberg,  Uddevalla,  har  skänkt  300  kr., 
och  genom  Bokhandlare  Hj.  Gustafsson  därsammastädes  har  för 
utforskning  av  Uddevallatrakten  ställts  till  förfogande  ett  belopp 
av  400  kr. 

Institutets  stvrelse  och  arbetsutskott  ha  haft  samma  ledamöter 

•* 

som  vid  slutet  av  föregående  läsår.  Styrelsen  har  under  läsåret 
haft  tre  sammanträden,  arbetsutskottet  åtta.  Prof.  Lindroth  har 
vid  v.  t:s  slut  givit  en  instruktionskurs  för  dialekt-  och  ortnamns- 
upptecknare  omfattande  9  timmar  och  med  8  deltagare. 

Såsom  assistenter  vid  arkivet  ha  tjänstgjort  fil.  stud.  A.  Pauls- 
son  och  fil.  stud.  P.  Fröberg. 

För  arbetet  under  läsåret  intill  26  febr.  redogöres  i  den  till  lära¬ 
rerådet  inlämnade,  av  revisionsberättelse  åtföljda  årsredogörel - 
sen  (vilken  i  likhet  med  de  föregående  kommer  att  tryckas  i  tid¬ 
skriften  .Svenska  landsmålen). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


OTTO  SYLWAX 


33 

Filologiska  samfundet  har  under  läsåret  haft  7  sammanträden, 
varvid  följande  föredrag  hållits: 

Professor  Nachmansson:  E11  egyptisk  köpmans  färd  till  Indien  i 
första  århundradet  e.  Kr. 

Professor  Vising:  En  banbrvtare  på  den  portugisiska  litteratur¬ 
historiens  område:  Fidelino  de  Figueiredo. 

Professor  Lidén:  Egendomliga  betydelseskiftningar. 

Professor  Lidén:  Figurernas  språkliga  ställning  enligt  nyare 
åsikter. 

Fil.  lic.  E.  Lilie:  Något  om  nomina  agentis  i  nusvenskan. 

Fil.  Kand.  G.  Stern:  Semasiologisk  teori  och  analys. 

Professor  Beckman:  En  intressant  nybildning  i  de  nordiska 
språkens  syntax. 

Professor  K. . Liestol ,  Kristiania:  Folkminne-arbeidet  i  Norig  nu. 

Professor  Nachmanson:  Ett  bidrag  till  grekisk  ordforskning. 

Fil.  lic.  I.  Lindquist:  Den  gotiska  inskriften  på  Petroassaringen. 

Docent  Lindstam:  Sengrekisk  lexikografi. 

Lektor  de  Boor:  Syntaktiska  kriteria  i  fornsvenska  lagtexter. 

Historiska  föreningen  har  under  läsåret  haft  5  sammanträden, 
varvid  följande  föredrag  hållits: 

Fil.  mag.  H.  Granfelt:  Trippelallianstraktaten  av  ar  18S2,  dess 
tillkomst  och  betydelse. 

Docent  Grauers:  Några  intryck  från  historikerkongressen  i 
Kristiania. 

Docent  Grauers:  Frihetstidens  utrikespolitik  i  nyare  belysning. 

Fil.  mag.  H.  Lindström:  Till  skråväsendets  historia  i  Danmark 
och  Sverige  under  medeltiden. 

Fil.  mag.  G.  Ericsson:  Underhandlingarna  i  Livland  1624. 

Amanuens  K.  Mellander:  Flottutrustningen  i  Karlskrona  1790. 
Några  interiörer. 

Professor  Almquist:  Den  nya  studieplanen  i  historia. 

Geografiska  föreningen  har  under  läsåret  hållit  7  sammanträden, 
vid  vilka  föredrag  hållits  av  docenten  H.  Ahlmann,  greve  C.  G.  Lc- 
wenhaupt,  intendenten  frih.  E.  Nordenskiöld,  fröken  G.  Wcndcl, 
professorerna  L.  A .  J ägerskiöld  och  P.  Quenscl,  amanuensen  I\. 
G.  Lindblom  och  prof.  0.  Nordcnskjöld. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


39 


ÄRSREDOGÖRELSE 

Artes  Liberales,  förening  för  de  estetiska  vetenskaperna,  liar 
under  läsaret  haft  6  sammanträden,  varvid  följande  föredrag 
hållits: 

Professor  Romdahl:  En  målerisk  vändning  i  Durers  produktion. 

Bibliotekarie  V.  Johansson:  En  episod  i  Raynals  indiska  histo¬ 
ria  (Polly  Baker). 

Docent  N ilsson:  Geijers  »Bergsmannen». 

Docent  Ek:  Hagbart  och  Signe. 

Professor  Romdahl:  Rembjrandts  »Claudius  Civilis». 

Fil.  Mag.  E.  Lindström:  Alexis  Kivi. 

Professor  Sylwan:  Realistisk  teknik  i  1700-talets  roman. 

Amanuensen  N.  Molin:  Shakespeareöversättningar  i  Sverige. 

Fil.  stud.  Fr.  Wimmer  från  Wien  (gäst):  Michelangelos  takmål¬ 
ningar  i  Sixtinska  kapellet. 

Psykologisk-filosofiska  föreningen  har  under  läsåret  haft  7  sam¬ 
manträden,  varvid  följande  föredrag  hållits: 

Professor  Ferdinand  Tönnies,  Kiel:  Zweck  und  Mittel  im  so- 
zialen  Febern 

Docent  W.  Schimicd-Kowarzik,  Wien:  Analytische  und  einpi- 
rische  Methode  in  der  Psychologie. 

Docent  S.  Alrutz,  Uppsala:  Hvpnotismens  problem;  experi¬ 
mentella  undersökningar  över  nervstrålning. 

Fil.  lic.  E.  Åkesson:  Positivistisk  historiefilosofi. 

Docent  E.  Tegen,  Uppsala:  Fenomenalismen  och  uppsalafilo- 
sofien. 

Fil.  d:r  /.  M.  Ajnbrosius:  Psykiskt  abnorma  barns  utvecklings¬ 
möjligheter. 

Apotekare  M.  Lundqvist:  Det  ekstatiska  momentet  i  primitiv 
religion  och  kult. 

Nationalekonomiska  föreningen  har  under  läsåret  haft  6  sam¬ 
manträden,  varvid  följande  frågor  diskuterats: 

Valutakurserna.  Inledare:  Fil.  kand.  I.  Sundbom. 

Studiemetoder  i  nationalekonomi.  Inledare:  Fil.  lic.  V.  Hans¬ 
son. 

Pänningvärdeförsämringens  orsaker.  Inledare:  Stud.  Th. 
Wassén. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


40 


OTTO  SYLWAN 


Arbetslöshetsproblemet.  Inledare:  Fil.  kand.  I.  Sundbom. 

Den  kommunal-sociala  utställningen  i  Göteborg  1923.  Inle¬ 
dare:  Stud.  A.  Berggren. 

Om  jordräntor.  Inledare:  Stud.  F.  Larsson. 

l:öreningen  för  klassisk  filologi  har  under  läsåret  haft  5  sam¬ 
manträden,  varvid  följande  föredrag  hållits:. 

Professor  Nachmanson:  Den  pseudoarrianska  periplus  maris 
Erythraei. 

Docent  Armini:  Bidrag  till  tolkningen  av  några  latinska  in¬ 
skrifter. 

Fil.  mag.  A.  von  Proschwitz:  Referat  av  Gagnérs  »De  hercle 
mehercle  ceterisque  id  genus  particulis  priscae  poesis  latinae  see- 
nicae ». 

Professor  Lundström:  Bestämmande  av  vissa  lokaliteter  i  den 
femte  regionen  i  Rom. 

Docent  Lindstam:  Ammohius  och  de  bysantinska  lexikogra- 
ferna. 

Professor-  Nachmanson:  Den  ustinowska  skulptursamlingen. 

»  »  Textkritiska  anmärkningar  till  Hip- 

pocrates. 

Statsvetenskapliga  föreningen,  som  konstituerades  den  14  okt. 
1920,  har  förutom  konst,  sammanträdet  under  läsåret  haft  3  sam¬ 
manträden,  varvid  följande  frågor  diskuterats: 

Svenska  regeringens  adminstrativa  lagstiftningsenvälde.  In¬ 
ledare:  Professor  Gränström. 

Den  tyska  parlamentarismen  och  dess  förutsättningar.  Inledare: 
Fil.  mag.  H.  Granfelt. 

Amerikanska  författningsproblem.  Inledare:  Fil.  mag.  O. 
Ramsjö. 

Modcrsmålslärarnas  förening  har  under  läsåret  haft  3  samman¬ 
träden,  varvid  följande  föredrag  hållits: 

Lektor  W.  Ccdcrschiöld:  Om  uppsatsskrivningen  på  skolans 
högre  stadium. 

Professor  Sylwan:  O111  Shakespeare’s  Hamlet. 

Fil.  dr  H.  Haagc:  Riktlinjer  för  rättstavningsundervisningen. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅRSREDOGÖRELSE 


41 


Antalet  studerande  var  under  h.  t.  201,  under  v.  t.  184.  Av  des¬ 
sa  äro  146  namn  gemensamma  för  båda  terminernas  kataloger. 
De  kvinnliga  studerandes  antal  har  varit  37  under  h.  t.,  25  under 
v.  t. 

Under  h.  t.  inskrevos  39  nya  studerande,  under  v.  t.  15. 

Enligt  uppgift  till  vårterminens  katalog  hava  de  studerande  be¬ 
rett  sig  på  följande  examina: 


Filosotic  licentiatexamen  .  27 

Filosofisk  ämhetsexamc»  .  20 

Filosofie  kandidatexamen  . 

Teologisk -filosofisk  examen  .  1 5 

Efterprövning  . 8 


45  studerande  hava  icke  uppgivit  sig  avse  någon  särskild  exa¬ 
men. 

Av  de  studerande,  som  bereda  sig  till  filosofie  licentiatexamen, 
hava  14  avlagt  fil.  kandidatexamen,  5  fil.  ämbetsexamen,  8  bäg¬ 
ge  dessa  examina. 

Auskultanterna  (Ordningsst.  §  14)  hava  under  h.  t.  varit  16,  un- 
v.  t.  21. 


Såsom  åhörare  av  de  offentliga  föreläsningarne  (Ordningsst.  § 
12)  hava  antecknat  sig  (utan  frånräkning  av  namn,  som  förekom¬ 
ma  antecknade  för  flera  serier)  under  h.  t.  till  4  serier  917  perso¬ 
ner,  under  v.  t.  till  6  serier  979  personer. 


Eöljande  examina  hava  under  läsåret  avlagts  vid  högskolan 
Den  15  sept.  1920: 


Eil 

>> 

» 

>> 

» 

» 

» 


kand 

stud. 

» 

» 

» 

>> 

kand. 


» 


Albin  Josef  Warnc,  fil.  lic. -ex. 

Alfred  Georg  Svanqvist,  I 
Sven  Schtitz,  ;  fil.  kand. -ex. 

Gustav  Vallinder, 

John  Axel  Andrcasson 

Lars  Harry  S vblom 

•  • 

o.  mag.  Karl  Henry  Lindström,  efterpr.  för  fil.  ämb.- 
ex. 

Sten  Manne  Johannes  Ohlandcr,  efterpr.  för  fil 
kand. -ex. 


teol.-fil.  ex. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


OTTO  SYLWAN 


42 

Den  30  okt.  1920: 

Fil.  stud.  Henning  Björkquist, 

»  »  David  August  Eliasson, 

■>  »  Hadar  Alfred  Lilliebjörn, 

»  »  David  Rudolf  Manritz  Palm, 

»  »  Hilmer  Elof  Adiels,  teol.-fil.  ex. 


Den  15  dec.  1920: 

Fil.  kand.  Ivar  Artur  Lindquist,  fil.  lic. -ex. 


» 

» 

» 

» 

» 

» 

» 


»  Selma  Ulrika  Lovisa  Möller,  fil.  ämb.-ex. 

stud.  Victor  Evald  Hagström,  1  .  , 

tu  m  t  tu  •  r  kand. -ex. 

Jerker  Olof  I  hor  en,  \ 


» 

mag.  IV erna  Signe  Agclin, 
kand.  Sigfrid  Emanuel  Brundin, 

»  Elsa  Helena  Petanier,  f.  Berg, 

»  Karl  Hakon  Swennc, 


efterpr.  för  fil.  kand 
ex. 


Den  31  jan.  1921: 

Fil.  kand.  Erik  Viktor  Valdemar  Haneson,  fil.  lic. -ex. 
»  »>  Karl  Sigurd  Möller,  fil.  ämb.-ex. 

»  stud.  Anders  Peter  Bengtsson, 

■>  »  Nils  Fredrik  Forssell, 

»  »  Gunnar  Zacheus  Hammarberg, 

»  »  Karl  Adolf  Johnsson, 


teol.-fil.  ex. 


Den  2  april  1921: 

Fil.  stud.  Inger  Maria  Dahlberg,  | 

»  •>  Carl  Anders  Dymling,  fil.  kand. -ex. 

»  »  Harald  Torsten  Wiking  Schillcr, ) 

»  »  Nils  Hjalmar  Larsson, 

»  »  Gustaf  Anders  Josef  Sillen, 

»  ■>  Sven  Schiitz,  efterpr.  för  fil. -kand.  ex. 


1  teol.-fil.  ex. 


Den  28  maj  1921: 

Fil.  kand.  o.  mag.  Herbert  Johannes  Kalen,  fil.  lic. -ex. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


43 


ÅRSREDGÖRELSE 

I)en  31  maj  1921: 

Fil.  kand.  o.  mag.  Helge  Valfrid  Granfelt,  fil.  lie. -ex. 

»  »  Gustav  Agnar  Filip  Laniin,  ] 

»  »  Arvid  Rosén,  fil.  ämb.-ex. 

»  »  Alfred  Georg  Svanqvist,  \ 

»  stud.  Bjarne  Beckman,  .1 

»  »  Jens  Ivan  Hjalmar  Frisk,  fil.  kand. -ex. 

»  »  Dagny  Maria  Larsson,  J 

»  »  Gunnar  Peter  Block, 

»  »  Nils  Gustaf  Robert  Hellström, 

»  »  Olof  Viktor  Karlsson, 

<>  »  Samuel  Robert  Peter  Varenius, 

»  lic.  Jöns  Ragnar  Gullstrani,  lefterpr.  för  fil. 

»  kand.  o.  mag.  Selma  Ulrika  Lovisa  Möller, j  ämb.-ex. 

»  kand.  Arvid  Jongchell,  efterpr.  för  fil.  kand.-ex. 

DiSputationsprov  för  filosofie  doktorsgrad  har  under  läsaret 
avlagts  av  licentiaten  Einar  Teodor  Lilie,  som  den  31  maj  försva¬ 
rade  en  avhandling  med  titeln;  Studier  över  nomina  agentis  i  nu¬ 
tida  svenska.  Såsom  opponent  å  lärarerådets  vägnar  fungerade 
prof.  Lindroth. 

Högskolans  stipendier  hava  av  lärarerådet  utdelats  på  följan¬ 
de  sätt; 

Av  räntan  å  David  Carnegies  stipendiefond  kr.  500  till  vardera  av 
fil.  kand.  Karl  Axel  Hjorth  och  fil.  mag.  Herbert  Kalén  (prot.  12  febr.); 

av  James  Carnegies  stipendiemedel  kr.  500  till  vardera  av  fil. 
kandd.  Hakon  Suenne  och  Thorsten  Friedlandcr  samt  stud.  Paul 
Fröberg  (prot.  22  okt.); 

av  räntan  å  Oscar  Ekmans  stipendiefond  kr.  500  årligen  under 
läsaren  1920 — 22  till  fil.  lic.  Ivar  Lindquist  och  samma  belopp  un¬ 
der  kalenderåren  1921  och  1922  till  fil.  kand.  Arvid  Rosén  (prot. 
22  okt.  o.  12  febr.); 

av  räntan  å  Gabriel  Hcymans  stipendiefond  kr.  200  (för  h.  t. 
1920)  till  fil.  kand.  Sven  Hallengren ;  kr.  400  för  kalenderåret  1921 
till  vardera  av  fil.  stud.  Hjalmar  Frisk  och  fil.  kand.  Sven  Fri- 
stedt;  ett  extra  stipendium  å  kr.  200  (för  v.  t.  1921)  till.  fil.  kand. 
Carl  Rybäck  (prot.  13  nov.  o.  12  febr.). 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


44 


OTTO  SYL.WAN 


Henrik  A  hrenbergs  premium  (kr.  400)  för  den  bästa  under 
läsåren  1919 — 21  vid  högskolan  avlagda  examen  har  tilldelats  fil. 
lic.  Helge  Granfelt  (prot.  31  maj). 

Av  räntan  å  Henrik  A  hrenbergs  stipendiefond  har  studentkå¬ 
rens  direktion  under  ordförandeskap  av  inspektor  utdelat  kr.  200 
till  vardera  av  studd.  Mårten  Andreen,  Einar  Lindskog,  Sam  Palm. 
Torsten  Wassén,  Arvid  Sundén,  Per  Holm  och  Willy  Hallström  (di¬ 
rektionens  prot.  11  nov.  o.  26  febr.); 

Kungl.  och  Hvitfeldtska  stipendier  ä  kr.  650  för  läsåret  1920 — 
21  hava  av  stipendieinrättningens  kuratel  på  förslag  av  student¬ 
kårens  inspektor  och  dess  direktion  tilldelats  stud.  David  Elias- 
son,  fil.  magg.  Helge  Granfelt,  Hans  Kristofer  son,  Erik  Lindström, 
Sigurd  Möller  och  Olof  Ramsjö,  studd.  David  Palm  och  Inger 
Dahlberg. 

Göthildastiftelscns  stipendium  har  av  stiftelsens  direktion  till¬ 
delats  stud.  Hjalmar  Frisk. 

Göteborgs  Stadsbibliotek,  för  vars  verksamhet  under  år  1920  den 
detaljerade  redogörelsen  ännu  icke  utkommit,  har  under  detta  ar 
fått  sin  boksamling  ökad  med  7.205  nummer  (mot  6.984  under 
år  1919).  Antalet  besök  utgjorde  19.437  (mot  19.097),  antalet 
utlånade  band  17.448  (mot  15.009)  samt  antalet  till  begagnande 
ä  stället  framtagna  band  19.654  (mot  18.559). 

Biblioteket  har  av  med.  lic.  Axel  Wiman,  Göteborg,  fått  mot¬ 
taga  en  synnerligen  värdefull  samling  böcker  av  huvudsakligen 
filosofiskt,  psykologiskt,  religionsvetenskapligt,  socialpolitiskt  och 
naturvetenskapligt  innehåll,  utgörande  tillsammans  926  nummer. 
Franska  staten  har  även  tillställt  biblioteket  en  storartad  gåva, 
bestående  av  officiellt  franskt  historiskt  tryck,  serien  Biblio- 
théque  de  l’école  des  hautes  études  m.  m.  Vidare  har  högskolan 
till  biblioteket  överlämnat  en  större  samling  österrikisk  veten¬ 
skaplig  litteratur,  som  högskolan  erhållit  från  W.  Ofenheimstif- 
tung  i  Wien  genom  professor  R.  Wettstein. 

Studentkåren  tillsatte  sommaren  1920  en  interimskonunitté 
med  uppgift  att  arbeta  för  bildandet  av  en  svensk  studentunion 
i  och  för  de  svenska  studentkårernas  anslutning  till  »Confédération 
internationale  des  Étudiants».  Det  närmaste  resultatet  av  koni- 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


ÅKSREDOGÖRELSE 


45 


mittens  verksamhet  blev,  att  den  första  svenska  studentkongres¬ 
sen  avhölls  i  Göteborg  den  30  aug.  Där  beslöts  bl.  a.  att  till 
gemensam  representant  vid  den  förberedande  studentkongressen 
i  B  russel  utse  prof.  Bernhard  Karlgren.  Denne  blev  de  neutra¬ 
les  ledare  och  talesman  på  nämnda  konferens,  där  man  enades 
om  den  svenska  ståndpunkten1),  vilken  församlingen  upptog  som 
sin  att  framläggas  vid  den  internationella  kongressen  i  Prag  (mars 
1921). 

På  extra  sammanträde  den  26  febr.  beslöt  studentkåren  an¬ 
mäla  sin  anslutning  till  en  svensk  nationell  studentunion,  och  som 
karens  representant  utsågs  fil.  mag.  Hans  Kristoferson  (supple¬ 
ant  fil.  kand.  Gustaf  Stern).  Konstituerande  sammanträde  hölls 
i  mars  i  Lund,  där  den  svenska  studentunionen  bildades  under 
namn  av  Sveriges  förenade  studentkårer  (Göteborgsrepresentan- 
ter:  Stern,  sekreterare;  Kristoferson,  styrelseled.).  På  ovan  nämn¬ 
da  internationella  studentkongress  i  Prag  inträdde  Sveriges  före¬ 
nade  studentkårer  i  C.  I.  É. 

Det  inom  kåren  v.  t.  1920  tillsatta  sociala  utskottet  med 
uppgift  att  skaffa  studenter  som  ledare  för  studiecirklar  inom  Ar¬ 
betarnas  bildningsförbund,  I.  O.  G.  T.  och  Folkbildningshemmet, 
har  under  året  fortsatt  sin  verksamhet. 

På  förslag  av  sekreteraren  i  World 's  Student  Christian  Fe¬ 
deration  Konrad  Hoffman  har  inom  Kristliga  studentförbundet 
bildats  en  kommitté  för  hjälparbete  bland  Centraleuropas  nödli¬ 
dande  studenter.  Ett  flertal  studenter  ha  erhållit  tillfälle  att 
gästa  svenska  hem  under  sommaren.  Dessutom  har  en  insamling 
för  den  s.  k.  Genéve-fonden  igångsatts.  Kommitténs  arbete  fort- 
gar. 

För  utgivande  av  ett  porträttgalleri  över  kårens  studenter 
1912 — 1921  har  en  kommitté  varit  i  verksamhet.  Redigeringen 
är  i  det  närmaste  avslutad,  och  arbetet  beräknas  föreligga  färdigt 
instundande  höst. 

I  maj  gästades  karen  av  en  delegation  från  Kiels  studentkå¬ 
rer  och  Nordisch-deutsche  Studentenvereinigung  därstädes,  vil- 

*)  Denna  gick  bl.  a.  ut  på  strykandet  av  sista  mom.  av  art.  2  i  C.  I.  fi:s 
statuter,  enligt  vilket  frågan  0111  tillträde  för  centralmakternas  och  med  dem 
förbundna  staters  studenter  ej  kunde  upptagas  till  behandling,  förrän  nämnda 
makter  inträtt  i  Folkförbundet. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


46 


OTTO  SYLWAN 


ken  hade  i  uppdrag  att  överräcka  en  officiell  inbjudan  till  kåren 
att  med  ett  30-tal  representanter  övervara  »Kieler  Herbstwoche 
fiir  Kunst  und  Wissenschaft». 

Bland  kårens  festligheter  må  särskilt  nämnas  festen  vid  25- 
årsminnet  av  Viktor  Rydbergs  död. 

Vid  studentaftnar  ha  följande  frågor  diskuterats: 

»Kårlivet».  Inledare:  Fil.  mag.  T.  Friedlander. 

»Litteraturhistoria  och  statskunskap  i  ämbetsexamen ».  In¬ 
ledare:  Stud.  O.  Forssén. 

Föredrag  ha  vid  liknande  tillfällen  hållits  av: 

Prof.  B.  Karlgren  om  »Studentkongresserna  i  Haag  och  Briis- 

sel »; 

Doc.  C.  R.  af  Ugglas  om  »Intryck  från  en  resa  i  Indien». 

Varannan  tisdag  under  v.  t.  ha  s.  k.  studentsamkväm  anord¬ 
nats.  Intresset  för  dem  har  varit  livligt  (i  medeltal  c:a  30  delta¬ 
gare);  musik,  föredrag  och  recitationer  ha  därvid  förekommit. 

Kårlokalerna  ha  under  året  undergått  grundliga  reparatio¬ 
ner. 

Undervisningen  tager  nästa  hösttermin  sin  början  torsdagen 
den  8  september. 

Göteborg  i  juni  1921. 

Otto  Sylwan. 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


INNEHÅLL 


O.  H.  Lindberg  f .  3 

Donationer  .  3 

Styrelsen  .  5 

Högskolans  ekonomi  .  5 

Examensrätt  i  konsthistoria  med  konstteori .  10 

Prof.  Yising  anmodad  kvarsta  ytterligare  ett  ar .  10 

Nya  docenter  .  1 1 

Stadfästa  studieplaner  .  11 

Dispenser  .  1 1 

Remisser  .  12 

Ändringar  i  Anke-  och  pupillkassans  reglemente .  12 

Förordnanden  .  12 

Tjänstledigheter  .  1  3 

Högskolans  representation  vid  akademiska  högtidligheter,  m.  111 .  14 

Inbjudna  föreläsare  . 14 

Resestipendier  .  15 

Docentstipendier  .  15 

Undervisningen  .  15 

Av  lärarna  utgivna  skrifter  .  zU 

Resor,  förtroendeuppdrag  in.  111 .  34 

Årsskriften  .  30 

Populärt  vetenskapliga  föreläsningar  .  37 

Institutet  för  ortnamns-  och  dialektforskning .  37 

Vetenskapliga  föreningar  .  3S 

Studerande  och  auskultanter  . j  1 

Examina  .  41 

Disputationspro  v  . 13 

Stipendier  till  studerande .  43 

Stadsbiblioteket  . 14 

Studentkåren  .  44 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


I 


I 

I 


I 


Digitized  by  Google 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 
wils  (v  26-27) 

378.485G  J 
G  oteborgs  universitet 
Acta.  Årsskrift 


3  1951  001  303  569  D 


Digitized  by  Googlc 


Original  from 

UNIVERSITY  OF  MINNESOTA 


9ZAR03D1 7S02THB